M 1896-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vilhelmina Övre Allmänningsskog (Allmänningsskogen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen i första hand ska upphäva mark- och miljödomstolens och fastställa Skogsstyrelsens beslut den 17 november 2023, ärendenr A 49141-2023 och A 49135-2023, och i andra hand återförvisa målet till Mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige (BirdLife) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

BirdLife har begärt att Mark- och miljööverdomstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Allmänningsskogen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och i huvudsak tillagt följande.

Handläggningen

Målet begärdes vilandeförklarat i mark- och miljödomstolen i avvaktan på andra avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen. Begäran avslogs den 14 december 2023 genom ett beslut som inte fick överklagas särskilt. Målen avgjordes därefter till Allmänningsskogens nackdel utan att Allmänningsskogen fått tillfälle att argumentera närmare kring omständigheterna i målet, vilket Allmänningsskogen förklarat sig vilja göra efter det att Mark- och miljööverdomstolen meddelat sina avgöranden. Det är också klart olämpligt att en underinstans fortsätter att döma på samma sätt när tre avgöranden av samma slag i samma kommun redan överklagats och fått prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen.

I sak

Lokalt inom de avverkningsanmälda områdena finns spår av födosök av tretåig hackspett. Mot bakgrund av den stora förekomsten av tretåig hackspett i området är

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

detta helt förväntat och uppgifterna har också funnits som beslutsunderlag hos Skogsstyrelsen. Avverkningsområdet ligger nära Gitsfjällets naturreservat, Njakafjälls naturreservat och Marsfjällets naturreservat där mycket stora arealer med lämpliga habitat för tretåig hackspett redan har avsatts. Därtill finns stora frivilliga avsättningar i området. När tillgången på lämpliga habitat för tretåig hackspett i området är mycket god och till stora delar redan omfattas av reservatsföreskrifter är det en rimlig slutsats att avverkningar på enskilda områden inte medför någon påverkan på de övergripande förutsättningarna för arten. Det bör även beaktas att det inom Allmänningsskogens mark dessutom finns områden där överenskommelse träffats men beslut om reservat inte meddelats ännu och områden där förhandlingar om reservat pågår och skogsbruket är pausat.

Födotillgången för tretåig hackspett är knuten till tillgången på död ved. I Sverige ökar mängden gammal skog som är viktig för biologisk mångfald. Det sätt som skogsbruk bedrivs sedan ett antal år tillbaka, exempelvis med sammanhängande frivilliga avsättningar, lämnade hänsynsytor samt detaljhänsyn också i ett bredare perspektiv, innebär att mängden död ved i skogarna ökar även utanför de områden som är formellt skyddade.

Av Svensk fågeltaxerings data från 2023 kan utläsas att den årliga förändringstakten för det tretåiga hackspetten inom ett 15-årsintervall, tre generationer, är -0,3 procent och att det nationellt inte föreligger någon statistiskt säkerställd förändring av populationen. Populationen bedöms också som stabil. Det kan utifrån detta klart ifrågasättas om artens populationsutveckling hade kunnat ligga till grund för att lista arten som nära hotad idag. Nästa rödlista publiceras först 2026 men beslut idag måste fattas på de faktiska uppgifter som ändå finns nu. Utifrån observationer i den studie som utförts av Ferry m.fl. skattas det finns ca 7 900 par tretåig hackspett i Västerbottens län, att jämföra med tidigare skattningar på 1 600–3 000 par.

Det finns inga omständigheter som tyder på att områdena håller så många som tio häckande fågelpar eller fler och att avverkning utifrån detta inte skulle vara tillåten under häckningsperioden. Tretåig hackspett har också, i vart fall i denna del av landet, en så gynnsam bevarandestatus att det inte finns skäl att begränsa avverkningstiden

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

med anledning av arten. Skulle MÖD ha en annan uppfattning är den relevanta häckningsperioden för tretåig hackspett där skogsbruksåtgärder kan vara aktuella att undvika den 1 april – 31 juli, i enlighet med vad Skogsstyrelsen redovisat i sin artvisa vägledning.

Den svenska lydelsen av artikel 5 d fågeldirektivet avvek tidigare tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Den svenska språkversionen använde formuleringen ”inte saknar betydelse”, medan övriga i utlåtandet diskuterade versioner samtliga använder begrepp som demonstrerar att störningen i fråga ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. I enlighet med den tydliga majoriteten av språkversioner måste EUlagstiftaren ha avsett att förbudet skulle utlösas först vid en väsentlig störning, vilket bekräftas av det nyligen avgjort målet från EU-domstolen C-784/23, Voore Mets. Diskrepansen har uppmärksammats av 2024 års skogspolitiska utredning, SOU 2025:93, vilken föreslår en ändring av artskyddsförordningen i detta avseende. Även den nu gällande lydelsen av artskyddsförordningen måste, med anledning av principen om lojalt samarbete och principen om direktivkonform tolkning, tolkas i ljuset av direktivet, så att en väsentlig påverkan krävs för att förbudet ska utlösas. Europeiska rådet har uppmärksammats på den felaktiga översättningen och gjort en rättelse den 3 november 2025. Det finns inte några omständigheter som tyder på att de planerade avverkningarna kommer att ha någon sådan väsentlig påverkan. Artskyddsförordningen grundas på att riksdagen i lag har delegerat till regeringen att meddela föreskrifter på området. Gällande fåglar finns denna delegation i 8 kap. 1 § MB. Där framgår att ”sådana föreskrifter får meddelas, om det finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art”.

BirdLife har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. I första hand bör skogsbruksåtgärder förbjudas i de delar av avverkningsanmälningarna som utgörs av betydelsefull natur- och kontinuitetsskog och som den prioriterade fågelarten tretåig hackspett behöver för att finnas kvar i området. I övrigt bör skogsbruksåtgärder som bibehåller arternas kontinuerliga ekologiska funktion föreskrivas. I andra hand bör ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning och Skogsstyrelsen anmodas att förelägga om en

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

undersökning som innefattar frågan om huruvida betydande miljöpåverkan och bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras, för att tillståndsfrågan ska kunna prövas.

Frivilligt avsatta hänsynsytor, FSC-certifiering eller verksamhetsutövarens interna skogliga strategier innebär inte något juridiskt skydd och kan därför inte beaktas vid bedömning av upprätthållandet av kontinuerlig ekologisk funktion för berörda arter. Frivilliga avsättningar har dessutom lägre bevarandevärde jämfört med formellt skyddad skog, vilket utgör ytterligare skäl till att de frivilliga avsättningarna måste särskiljas vid bedömningar av hur mycket skydd och tillgängliga habitat som behövs för relevanta arter. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog, vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva.

Tretåig hackspett har enligt Svensk fågeltaxering en negativ trend nedanför den fjällnära skogen. Enligt taxeringen har beståndet av tretåig hackspett utanför de fjällnära kommunerna minskat rejält i storlek (drygt 60 %) under åren 2002–2022, och arten kan inte bedömas ha gynnsam bevarandestatus där. Detta påverkar artens bevarandestatus på nationell nivå, och förklarar varför den är rödlistad. BirdLife har tagit fram uppgifter om numerär och tätheter för relevanta arter på regional nivå som komplement till de artvisa vägledningar som Skogsstyrelsen publicerat. Sammanställningarna visar länsvis antal och förekomst av respektive art uppdelat på kategorierna allmän, tämligen allmän, sparsam, sällsynt och mycket sällsynt. Jämförelsen utgår från de länsvisa uppskattningarna som anges i Fåglarna i Sverige (Ottosson m.fl., Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, SOF, Halmstad). Enligt dessa täthetsbedömningar anges tretåig hackspett som sparsamt förekommande i Västerbottens län. Tätheten av tretåig hackspett ligger i nedre delen av ”spannet” för sparsam, det vill säga närmare sällsynt än tämligen allmän. Utifrån ovanstående resonemang med väsentligt högre koncentration av lämpligt habitat för tretåig hackspett ovanför den fjällnära gränsen, kan man möjligen beteckna förekomsten som tämligen allmän ovanför den fjällnära gränsen, men definitivt inte nedanför densamma. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där. Jämtland har en helt jämförbar täthet som Västerbottens län (7,4 respektive 8,4 individer/kvadratmil).

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

BirdLife bestrider bedömningen att en sådan störning som de aktuella avverkningarna innebär skulle sakna betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen av tretåig hackspett på/till en tillfredställande nivå, i synnerhet eftersom kalhyggesbruket utgör det främsta hotet mot arten. För närvarande avverkas habitat med hög livsmiljökvalitet för tretåig hackspett mångdubbelt mycket snabbare än de återbildas. Det saknas i sammanhanget en kumulativ bedömning av hur de långsiktiga förluster av habitat som har skett, och som fortsatt pågår, har påverkat (och påverkar) populationen av tretåig hackspett. De planerade avverkningarna har betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen för tretåig hackspett i Västerbotten, i synnerhet om den sätts i samband med alla övriga avverkningar av artens livsmiljöer. Betraktelsen av artförekomst och planerad avverkning måste därvid göras på samma skala. I annat fall görs (den felaktiga) tillämpningen av ”fragmenteringsprincipen”, som innebär ignorering av en verksamhets påverkan så länge man bryter ner den i tillräckligt små delar. Därigenom skulle i princip all skogsavverkning vara tillåten, trots att det på sikt skulle innebära utrotning av ett stort antal arter.

Det finns inte någon anledning att tro att Voore Meets-domen enbart ska tillämpas i skogar med tätheter om minst tio fågelpar per hektar. Ur ett biologiskt/naturvetenskapligt perspektiv är det självklart att fokusera på fågeldirektivets syfte, att skydda fåglarnas häckning från verksamheter som förstör densamma, och inte stirra sig blind på om det häckar tre, sju, nio eller tio par inom varje hektar. Där det knappast häckar några fåglar alls (t.ex. i contortaplanteringar) kan skogsbruk utföras under häckningstid utan att fågeldirektivets/artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras, medan skogsbruk som medför förstörelse av fåglars bon och ägg inte får genomföras under fåglarnas häckningstid i skogar som håller hyfsade nivåer av biologisk mångfald.

BirdLife har begärt att följande frågor ska ställas till EU-domstolen.

1Ska artikel 2 i fågeldirektivet tolkas så att ekonomiska krav och rekreationsbehov ska beaktas i samband med att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla populationen av fågelarter på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov eller ska ekonomiska

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

krav och rekreationsbehov beaktas vid fastställande av den nyss nämnda nivån för fågelpopulationerna? 2. Ska artikel 2 i fågeldirektivet, med beaktande av de skillnader som finns mellan språkversionerna, tolkas så att det är en och samma nivå som fågelpopulationerna antingen ska bibehållas på eller återupprättas till? 3. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 2, där vissa språkversioner kräver att medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga medan andra språkversioner kräver att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga, tolkningen av artikeln och i så fall hur? 4. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 5, där den svenska språkversionen anger att störningar är förbjudna om de inte saknar betydelse medan andra språkversioner anger att störningen är förbjuden om den har betydelse och ytterligare språkversioner anger att den är förbjuden om den har väsentlig betydelse, tolkningen av artikeln och i så fall hur?

Båda parter har inkommit till domstolen med kartmaterial, statistik i form av tabeller och diagram samt rapporter m.m.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen har sammanfattningsvis anfört följande. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömningen gjorts att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt ursprungliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område (ovan och strax nedanför den fjällnära gränsen) skulle förändra populationsstatusen för arten. I Västerbottens fjällkommuner (speciellt väster om E45:an där detta ärende är lokaliserat) kan vi inte se att det finns någon risk för

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

oersättliga habitatförluster. Detta grundar sig bland annat med utgångspunkten att omfattande arealer redan är skyddade, avverkningstakten i området understiger tillväxten samt att inväxning och utveckling av livsmiljöer ofta är kraftigt underskattade i bedömningar om skogsbrukets påverkan på fridlysta och hotade arter i skogen. Tretåig hackspett är i det aktuella landskapet så pass vanlig att den förekommer i en majoritet av alla avverkningsbara skogar. Enligt fågeldirektivet ska tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras, något som myndigheten bedömer är uppfyllt i denna del av landet. Det innebär att det inte är tillräckligt att enskilda revir kan komma att påverkas om störningen bedöms sakna betydelse för att upprätthålla populationen lokalt, regionalt och nationellt. Under de senaste 6 åren har den totala arealen anmälda föryngringsavverkningar i s.k. normalskog, d.v.s. skog nedanför gränsen mot fjällnära skog, legat i snitt på ca 6 000 ha per år i Västerbottens inlandskommuner (Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea). Arealen avverkningsanmäld skog kan variera ganska mycket mellan enskilda år. Inom Sorsele och Dorotea kommuner har den anmälda arealen ökat något under perioden 2019–2024, medan det inom Vilhelmina kommun inte går att se någon sådan trend. Skillnaderna i anmälningsarealens nivåer mellan kommunerna motiveras av faktorer såsom kommunernas storlek, andelen produktiv skogsmark och ägarstrukturer (andel bolag/privata, fastighetsstorlek etc.). Fram till den 31 juli i år (2025) har Skogsstyrelsen tagit emot avverkningsanmälningar om totalt 3 403 ha inom Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea kommuner, vilket tyder på att de avverkningsanmälda arealerna kommer att landa på knappt 6 000 ha även i år. Ovanför gränsen mot fjällnära skog finns, inom ett relativt kort avstånd från den nu anmälda avverkningen (ca 2,5–11,8 km), mycket stora arealer gammal skog och avverkningstakten här är mycket låg. I Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea kommuner ansöktes under motsvarande tidsperiod tillstånd till föryngringsavverkning av sammanlagt 8 778 ha fjällnära skog. Tillstånd beviljades till föryngringsavverkningar av 162 ha medan ansökan avslogs för 8 615 ha, vilket motsvarar ca 98 % av den tillståndsansökta arealen. Arealer gammal skog tillkommer kontinuerligt enligt tidigare redogörelser. I området finns ett flertal stora naturreservat i området och reservatsarealerna i länets västra delar ökar. Skogsstyrelsen vidhåller att skogarna i området mellan väg E45 upp till gränsen för fjällnära skog är mer jämförbara med den

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

fjällnära skogen än med Sveriges skogar i övrigt. Skogsstyrelsen bestrider Birdlifes beskrivning i den delen.

Skogsstyrelsen anser att den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder inte hindrar den tretåiga hackspettens populationsnivå från att bibehållas eller återupprättas lokalt och regionalt och att det finns en livskraftig population i inlandet väster om väg E45, framför allt i de fjällnära kommunerna. Slutsatsen är fortsatt att det geografiska området har en ekologisk funktionalitet för tretåig hackspett även om dessa avverkningar genomförs.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har handlagt målet gemensamt med mål nr M 5283-23, M 5743-23 och M 12216-23, i vilka motsvarande fråga aktualiserats inom samma geografiska område. Dom har denna dag meddelats även i dessa mål.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer inledningsvis att det inte kan riktas någon kritik mot mark- och miljödomstolen för att domstolen inte avvaktat utgången av mål som tidigare överklagats till Mark- och miljööverdomstolen. Allmänningsskogens invändning gällande mark- och miljödomstolens handläggning ska därför lämnas utan avseende.

Tillämpliga bestämmelser

Allmänningsskogen har till Skogsstyrelsen anmält två områden om 9 respektive 5 ha p å fastigheten A i Vilhelmina kommun för föryngringsavverkning. Frågan i målet är om utredningen är tillräcklig för att bedöma om den aktuella avverkningen, med de åtaganden som markägaren gjort, riskerar att strida mot artskyddsbestämmelserna för tretåig hackspett.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

Tretåig hackspett finns upptagen i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv och omfattas av fridlysningen av vilda fåglar i 4 § artskyddsförordningen. Liksom för alla vilda fåglar, även de som inte är upptagna på bilaga 1, är det därmed bland annat förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada den tretåiga hackspettens bon eller ägg. Det är också förbjudet att avsiktligt störa den, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller återupprätta populationen till den nivån (se 4 § första stycket andra och fjärde punkten). Bestämmelsen genomför artikel 5 i fågeldirektivet utifrån den språkversion som gällde före rättelsen den 3 november 2025. Av artikeln framgår efter rättelsen att det är förbjudet att a) avsiktligt döda eller fånga sådana fåglar oavsett vilken metod som används b) avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg eller bortföra deras bon, och d) avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häckningsoch uppfödningsperiod, i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

EU-domstolen har i dom den 1 augusti 2025 i mål C-784/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Riigikohus (Högsta domstolen, Estland), i målet OÜ Voore Mets, AS Lemeks Põlva mot Keskkonnaamet uttalat att begreppet ”avsiktligt” i artikel 5 i fågeldirektivet ska anses ha samma betydelse som i artikel 12 i livsmiljödirektivet. Domstolen uttalar att när det gäller kravet på avsiktlighet i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet, ska det påpekas att det vid tolkningen av artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet av domstolen tidigare har slagits fast att det för att kravet på avsiktlighet ska anses vara uppfyllt krävs att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, störa en sådan djurart eller förstöra ägg, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst, ett sådant dödande eller störande eller att ägg förstörs. Härav följer, enligt domstolen, att förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet inte endast är tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada deras bon eller ägg, utan även på mänsklig verksamhet som, där ett sådant syfte inte är

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

uppenbart, innebär ett godtagande av risken för att fåglar fångas, dödas eller störs eller att deras bon och ägg förstörs eller skadas (se p 46, 47 och 49).

Domstolen har vidare i ovan nämnd dom uttalat att det är endast i artikel 5 d i fågeldirektivet som det föreskrivs att förbud som avses i denna bestämmelse – nämligen mot att avsiktligt störa fåglar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioder – ska tillämpas ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” (se p 50). Tillägget ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” i artikel 5 d i nämnda direktiv ska tolkas så att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att behålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå (se p 51). Domstolen har vidare uttalat att artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet ska tolkas så, att när det utifrån vetenskapliga uppgifter och observationer av olika fåglar går att dra slutsatsen att den skog där samtliga träd ska avverkas (kalhuggning) eller där vissa träd ska avverkas (gallring) innehåller cirka tio häckande fågelpar per hektar, utan att det har visats att fågelarter med en ogynnsam bevarandestatus häckar inom avverkningsområdet, så omfattas genomförandet av en sådan avverkning under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod av förbuden i artikel 5 a och b i direktivet samt, i den mån den störning som avverkningen medför har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av de berörda fågelarterna på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå, av förbudet i direktivets artikel 5 d (se p 62).

Utgångspunkter för prövningen

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se SOU 2021:51 s. 886–888, 893 och 896, SOU 2020:73 s. 774 samt SOU 2024:91 s. 272). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvar för att tillhandahålla

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 893).

Inledningsvis behöver en bedömning göras av om de planerade avverkningarna aktualiserar något av förbuden i 4 § artskyddsförordningen. Mark- och miljödomstolens prövning av målet har tagit sin utgångspunkt i frågan om de planerade avverkningarna, för i vart fall arten tretåig hackspett, kan komma att aktualisera 4 § första stycket fjärde punkten i artskyddsförordningen (avsiktlig störning av fågeln). Det är också den bestämmelsen som mark- och miljödomstolen lagt till grund för sin prövning.

Förekomsten av tretåig hackspett inom avverkningsområdena har inte ifrågasatts av Allmänningsskogen. Av den artvisa vägledningen för tretåig hackspett som Artdatabanken tagit fram på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår att den tretåiga hackspetten har stora arealkrav och höga krav på sin livsmiljö där ökad fragmentering till följd av avverkningar medför en förlust av viktiga miljöer. Arten är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket. Enligt vägledningen har arealen naturskogsmiljöer med barrskogsdominerade olikåldriga bestånd i stora delar av landet blivit för små och isolerade för att kunna upprätthålla stabila populationer. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

Allmänningsskogen har genom avverkningsanmälningarna åtagit sig att ta hänsyn till biotoper i form av källa och sumpskog i ärendet gällande området om 5 ha, och till enbart sumpskog i ärendet gällande området om 9 ha. I båda ärendena uppges att äldre barrträd och äldre grova lövträd samt döda träd ska lämnas kvar. Under rubriken hänsyn till arter har inga uppgifter lämnats i något av ärendena. Inte heller har det angetts någon begränsning för när under året avverkningarna kan genomföras. I handlingar benämnda sammanställningar av artfynd och bedömningar har Skogsstyrelsen i respektive ärende angett att Skogsstyrelsens och länsstyrelsens bedömning är att den tretåiga hackspetten har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens län väster om E45:an samt kring Stöttingfjället och att avverkningar i detta område inte träffas av artskyddsförordningens förbud. Vidare har angetts att någon tillsynsåtgärd med anledning av de rapporterade fynden inte krävs.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

Vid prövning av om en anmälan om avverkning riskerar att omfattas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22).

När det kan konstateras att en åtgärd kommer att utgöra en avsiktlig störning på en skyddad art finns anledning att ta ställning till om något av undantagen i 4 § första stycket fjärde punkten a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen av arten på en tillfredsställande nivå. Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden uttalat att det för att bedöma huruvida en population av en fågelart kan bibehållas på eller återupprättas till en tillfredsställande nivå krävs att arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (se MÖD 2024:24).

Populationsnivå för tretåig hackspett

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå (4 § första stycket fjärde punkten a) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att populationen av tretåig hackspett inte befinner sig på en tillfredsställande nivå nationellt (se MÖD 2024:24). I remissyttrande till Mark- och miljööverdomstolen har Skogsstyrelsen uppgett att styrelsen tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömt att tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i fjällkommunerna i Västerbottens län väster om E45:an, i den fjällnära skogen och strax nedanför densamma, där avverkningsområdena är beläget. Av remissyttrandet framgår vidare att Skogsstyrelsen och länsstyrelsen menar att nivån dock inte är tillfredsställande i övriga delar av Västerbottens län men att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt, att påverkan på enskilda individer/par lokalt inte har någon påverkan på nationell nivå och att enskilda avverkningar lokalt inte skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. BirdLife menar att nivån inte kan anses tillfredsställande, varken på lokal, regional eller nationell nivå.

Vid implementeringen av fågeldirektivet har uttalats att exempel som kan tala för att populationsnivån inte är tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 4). Den tretåiga hackspetten är, som framgår ovan, upptagen på bilaga 1 till fågeldirektivet. Arten är nationellt rödlistad och klassificerad som nära hotad.

I Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma riktlinjer för bedömning av artskydd i skogsbruket hänvisas det till Svensk fågeltaxering och till Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar för bedömning av vilka fågelarter som inte förekommer på en tillfredsställande nivå (se riktlinjerna avsnitt 4.3.6). Av Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar, tretåig hackspett, 2016-06-21, framgår att livskraftiga förekomster av arten främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Enligt uppgifter i Artdatabanken löper det huvudsakliga utbredningsområdet från mellersta Värmland, Dalarna och Gästrikland norrut till finska gränsen, med den främsta livsmiljön inom den fjällnära skogen. Arten har på många håll minskat kraftigt, eller helt försvunnit, under senare hälften av 1900-talet. I Västerbotten uppskattades populationsminskningen till 35 % mellan 1994 och 2004. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

Av uppgifter i den senaste fågeltaxeringen framgår att en statistiskt säker minskning av populationen i de norra delarna av landet där majoriteten av de tretåiga hackspettarna förekommer har skett mellan 2002 och 2023. Ett positivt mönster, dock utan statistisk säkerhet, redovisas i samma taxering ovan gränsen för fjällnära skog. Nedom samma gräns finns en statistiskt säkerställd minskning som motsvarar en total nedgång på 52 % under de senaste drygt 22 åren. En marginell uppgång/avstannande av

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

minskningen ses nedom gränsen för fjällnära skog under de allra senaste åren. Större delen av den lilla uppgång som också ses nationellt i det allra senaste har skett i den fjällnära skogen. (Se Lunds universitet, Övervakning av fåglars populationsutveckling, Årsrapport 2023 s. 27.)

Även med beaktande av ett visst positivt mönster i den fjällnära skogen anser Markoch miljööverdomstolen att populationsnivån för tretåig hackspett inom dess naturliga utbredningsområde inte kan anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen.

Återupprättande av populationen till en tillfredsställande nivå

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att, avseende en art som inte når upp till en tillfredsställande nivå, återupprätta populationen till en sådan nivå (4 § första stycket fjärde punkten b) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har ovan bedömt att populationen av tretåig hackspett inte är på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Frågan är då om den planerade avverkningen saknar betydelse för att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå.

För att kunna bedöma den aktuella avverkningens betydelse för den tretåiga hackspettens samlade livsmiljö, och därmed möjligheten att arten återupprättas till en tillfredsställande nivå, krävs att det finns tillräcklig utredning om avverkningsområdenas betydelse för arten. Därutöver behövs tillräcklig utredning av de faktiska förutsättningarna för att tillgodose artens behov av livsmiljö i anslutning till det område där avverkningsområdena är belägna. För att de aktuella avverkningarna ska sakna betydelse för möjligheten att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå krävs att de kvarvarande livsmiljöerna är tillräckligt stora och belägna på ett sådant sätt i förhållande till avverkningsområdena att de, trots avverkningarna, möjliggör den kontinuerliga ekologiska funktionen för den tretåiga hackspetten. Utredningen behöver utgå från förutsättningarna i direkt anslutning till de avverkningsanmälda områdena och beakta kumulativa effekter av såväl fragmentering

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

av livsmiljöer genom andra avverkningar som formellt skyddad och frivilligt avsatt skog i anslutning till detta område.

Skogsstyrelsen har inte förelagt Allmänningsskogen att vidta några undersökande åtgärder av avverkningsområdena med anledning av de av BirdLife uppmärksammade artförekomsterna. Det finns därmed ingen närmare kunskap om avverkningsområdenas faktiska betydelse för den tretåiga hackspetten. I fråga om potentiella livsmiljöer för arten i anslutning till avverkningsområdena utgör det kartmaterial över frivilligt avsatt och formellt skyddad skog, som tillförts målet genom Skogsstyrelsens remissyttrande, en viktig del av bedömningsunderlaget. Det krävs emellertid dessutom att underlaget visar att skyddade och frivilligt avsatta områdena faktiskt innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga funktionen med hänsyn tagen till andra avverkningar i området.

Vid en sammantagen bedömning anser Mark- och miljööverdomstolen att utredningen saknar tillräcklig geografisk koppling till de avverkningsanmälda områdena för att den ska kunna ligga till grund för en bedömning av avverkningarnas påverkan på den tretåiga hackspettens livsmiljö och därmed artens möjlighet till återupprättande till en tillfredsställande nivå.

Allmänningsskogen har gjort gällande att den hittills gällande svenska lydelsen av artikel 5 d i fågeldirektivet avviker tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Allmänningsskogen har framhållit att den svenska språkversionen använder formuleringen ”inte saknar betydelse” medan man i andra språkversioner använder begrepp som demonstrerar att störningen ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. Numera har en rättelse av den svenska språkversionen gjorts. Eftersom Mark- och miljööverdomstolen landar i slutsatsen att nödvändig utredning saknas för att göra en bedömning av omfattningen av påverkan på den tretåiga hackspetten saknas skäl för domstolen att närmare gå in på den språkliga utformningen av den svenska språkversion av artikel 5 d i fågeldirektivet som legat tillgrund för implementeringen genom artskyddsförordningen. Det finns inte heller skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen angående någon av frågorna i BirdLifes begäran.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

Sammanfattande bedömning

Mark- och miljööverdomstolen gör sammantaget bedömningen att de planerade avverkningarna kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Den tretåiga hackspetten kan inte anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Det saknas tillräcklig utredning om avverkningsområdenas betydelse för arten och om möjliga livsmiljöer i anslutning till de planerade avverkningsområdena för att en bedömning av risken för störning och möjligheten att återupprätta populationen enligt 4 § första stycket 4 b artskyddsförordningen ska kunna göras. Bristen på utredning innebär att det inte heller är möjligt att bedöma huruvida avverkningarna riskerar att förstöra eller skada fåglars bon eller ägg (4 § första stycket 2 artskyddsförordningen). Överklagandet ska därför avslås och markoch miljödomstolens dom står därmed fast. Det av mark- och miljödomstolen meddelade förbudet mot de anmälda avverkningsåtgärderna gäller sålunda till dess Skogsstyrelsen på nytt avgjort ärendet.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent (skiljaktig), och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt.

Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hovrättsrådet Catharina Adlercreutz är skiljaktig beträffande skälen och anför följande.

Jag instämmer med majoritetens bedömning att den tretåiga hackspetten inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå i artskyddsförordningens och fågeldirektivets mening. I frågan om den utredning som finns i målet är tillräcklig för att göra en bedömning av den aktuella avverkningens risk för skada på arten gör jag följande överväganden.

Markägaren har åtagit sig att göra generella hänsyn i avverkningsområdena som omfattar 9 respektive 5 ha. Det har inte angetts att avverkningen ska ske viss tid på året, vilket innebär att den kan komma att ske under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod. De avverkningsanmälda områdena besöktes av ideella inventerare under handläggningen vid Skogsstyrelsen. Fynd av tretåig hackspett (6 spår av ringhack) gjordes, vilket innebär att permanent revir är möjligt/sannolikt i området. Utöver de uppgifter om avverkningsområdet som BirdLife gett in till Skogsstyrelsen under handläggningen av ärendena där saknas i detta mål helt utredning om avverkningsområdet. Skogsstyrelsen har inte varit på plats eller begärt in kompletteringar. Av utredningen framgår dock att området består av kontinuitetsskog samt att Njakafjälls naturreservat på 12 300 ha ca 900 m till 2,8 km i nord/ nordvästlig riktning och Gitsfjällets naturreservat på 45 100 ha ca 3,5 km i västlig riktning. Avverkningen ligger vidare precis i utkanten av lämpliga habitat enligt Birdlifes habitatmodellering. Det saknas annars underlag i målet som visar genomförda och planerade avverkningar i området samt vilken skogstyp som finns runtomkring det avverkningsanmälda området. Någon bedömning av kumulativa effekter av avverkningarna kan således inte göras. Därmed går det inte utifrån underlaget i målet att bedöma områdets kontinuerliga ekologiska funktion för tretåig hackspett och möjligheten att bibehålla eller återupprätta artens populationsnivå lokalt och regionalt samt hur det i förlängningen påverkar möjligheten att återupprätta populationsnivån till en tillfredsställande nivå i det naturliga utbredningsområdet i landet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 1896-24

I målet har inte heller angetts när under året avverkningen ska utföras. Eftersom det saknas underlag om avverkningsområdets betydelse för den tretåiga hackspetten och häckningsinventering kan det inte bedömas om den aktuella avverkningen kommer att riskera att skada fåglar eller förstöra bon.

Med dessa skäl ansluter jag mig till majoritetens domslut.

Bilaga A

Sid 1 (11) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 Mål nr M 3815-23 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

BirdLife Sverige, 802006-1126 Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106 386 62 Mörbylånga

Motpart

Vilhelmina Övre Allmänningsskog, 896100-1032 Ombud: M.N.

ÖVERKLAGADE BESLUT

Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 49141-2023 och A 49135-2023

SAKEN

Avverkningsanmäld skog, A, Vilhelmina kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen upphäver Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 49141-2023 och A 49135-2023 och återförvisar målen till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning och beslut. 2. Mark- och miljödomstolens förbjuder de anmälda avverkningsåtgärderna på fastigheten A, Vilhelmina kommun, till dess Skogsstyrelsen meddelat beslut i ärendet. Beslutet gäller omedelbart även om domen överklagas.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

BAKGRUND

Allmänningsskogen har den 6 oktober 2023 anmält två planerade föryngringsavverkningar (A 49141-2023 och A 49135-2023 och) om 9 respektive 5 ha på fastigheten A i Vilhelmina kommun.

I samband med Skogsstyrelsens handläggning av ärendena inkom uppgifter från BirdLife Sverige (BirdLife) bl.a. om att området berörs av habitatmodell för tretåig hackspett som pekar ut det som potentiellt värdefull livsmiljö för arten. Föreningen har sedan inkommit med uppgifter om fynd av tretåig hackspett (ringhack) som gjorts i området av ideella inventerare den 14 november 2023. I området registrerades då även talltita och flera skogliga naturvårdsarter.

Skogsstyrelsen har sedan avslutat ärendet ärendena genom en tjänsteanteckning för vartdera ärende från den 17 november 2023 benämnd ”Sammanställning av artfynd och bedömningar”. Av dessa framgår i huvudsak följande.

A 49141-2023

Fyra spår av tretåig hackspett inom den planerade avverkningen, varav tre är färska och ett är äldre. Fynden är registrerade i Artportalen den 14 november 2023. Skogsstyrelsens och länsstyrelsens bedömning är att den tretåiga hackspetten har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens län väster om E45:an samt kring Stöttingfjället och att avverkningar i detta område inte träffas av artskyddsförordningens förbud. Ingen tillsynsåtgärd. Beträffande talltita framgår i huvudsak följande. Ett fynd av en individ inom den planerade avverkningen. Fyndet är registrerat i Artportalen den 14 november 2023. Arten finns inte upptagen på den länsvisa artlista som Skogsstyrelsen har tagit fram i samverkan med länsstyrelsen och som anger vilka fågelarter som behöver skydd i länet baserat på bevarandestatus. År 2022 bedömdes det finnas 542 000 par av talltita i Sverige. Talltita förekommer i nästan hela landet, undantaget Gotland och södra Skåne. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Talltitan saknar signalvärde för skyddsvärda

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

skogsmiljöer och häckningsområdena kan bibehålla sin kontinuerliga ekologiska funktion i områden med ett aktivt skogsbruk med förstärkt hänsyn. Häckande talltita är i normalfallet inte i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar. Ingen tillsynsåtgärd.

A 49135-2023

Sex fynd av spår efter tretåig hackspett i form av fem färskare spår och ett äldre. Fynden är registrerade i Artportalen den 14 november 2023. Bedömningen för arten är densamma som ovan i A 49141-2023.

BirdLife har överklagat Skogsstyrelsens s.k. icke-beslut till mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen har den 30 november 2023 på yrkande av BirdLife beslutat att avverkning i enlighet med anmälningarna nr A 49141-2023 och A 49135-2023 på A tills vidare inte får ske.

YRKANDEN M.M.

BirdLife har, förutom yrkandet om inhibition, yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver Skogsstyrelsens beslut och återförvisar målen till Skogsstyrelsen för en undersökning som inkluderar förekomst av tretåig hackspett (spår och/eller fynd) i det aktuella området och innefattar frågan om arten riskerar att utsättas för betydande miljöpåverkan vid utförande av planerad avverkning. Till stöd för talan har föreningen i huvudsak anfört följande. BirdLife anser att en sådan utredning med anledning av bl.a. tretåig hackspett inom det avverkningsanmälda området är nödvändig för att Skogsstyrelsen ska kunna fatta korrekt beslut om huruvida planerade åtgärder inom de avverkningsanmälda områdena kan godkännas. Det planerade avverkningsområdet utgörs i huvudsak av kontinuitetsskog med höga habitatvärden för tretåig hackspett.

Vid besök i avverkningsanmälda områden, genomfört den 14 november 2023, gjordes fyra respektive fem fynd av ringhack utförda av tretåig hackspett.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

Omfattningen av fynden tyder på ett permanent revir. Utöver tretåig hackspett gjordes fynd av/noterades talltita (NT), vilken är en art som är stationär i sitt revir året runt. Dessutom noterades ett antal rödlistade kryptogamer som är kännetecknande för barrnaturskogar med höga naturvärden.

Avverkningsanmälan berör ”fjällskogspaketet”, vilket enligt Naturvårdsverket bör avsättas för permanent skydd, eftersom det är del av ett stort sammanhängande område med mycket hög ekosystemmångfald och med mycket hög ekologisk funktionalitet. Dessa biologiskt värdefulla skogar är unika i ett europeiskt perspektiv och det är av internationellt intresse att dessa bevaras.

Avverkningsområdet är sannolikt av betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen (KEF) för tretåig hackspett. Verksamhetsutövaren måste därmed föreläggas att utreda hur det planerade skogsbruket i området kan säkerställa KEF för arten. Det krävs sannolikt försiktighetsåtgärder för att den störning som den anmälda åtgärden kan leda till inte ska försvåra arbetet med att återupprätta populationen av tretåig hackspett till en tillfredsställande nivå. Skogsstyrelsen har juridisk skyldighet att vid enskilda avverkningsärenden bedöma huruvida KEF kommer att bibehållas om avverkningen genomförs med respektive utan föreskriven hänsyn. Skogsbruksåtgärder bör vidare grundas på en förebyggande strategi, där hänsyn tas till behovet av att bevara de berörda arterna (jfr de förenade målen C–473/19 och C–474/19).

Skogsstyrelsens beslut i aktuella ärenden bortser från fakta i Skogsstyrelsens artvisa vägledning för tretåig hackspett och artens ekologiska krav. Skogsstyrelsen bör åläggas skyldighet att följa vägledningen vid beslut om avverkning som riskerar att aktualisera artskyddsförordningens förbudsregler. Skogsstyrelsen har tagit fram en metodik där livsmiljön för tretåig hackspett klassas i fyra kategorier. Dessa kategorier utgörs av mycket höga, höga, medelhöga respektive låga livmiljövärden för arten, baserat på mängden stående döda och döende barrträd, där gran viktas högre i de första två klasserna jämfört med tall. BirdLife anser att metodiken ska tillämpas för bedömning av vilka försiktighetsmått som måste föreskrivas vid

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

avverkning inom de avverkningsanmälda områdena samt att bedömningen måste utgå ifrån den tretåiga hackspettens behov av livsmiljö och tillgängligt habitat. Mängden och den areella omfattningen av lämpliga habitat är den begränsande faktorn för tretåig hackspett. BirdLife hänvisar bl.a. till Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) avgöranden den 18 augusti 2023 i mål nr M 9596-22 samt den 29 juni 2023 i målen nr M 4238-23, M 4248-23 och M 4258-23. – Till överklagandet bifogas fyra bilagor.

Allmänningsskogen anser att överklagandet ska avslås och anför i huvudsak följande till stöd för sin inställning. Skogsstyrelsen har i ärendet utgått ifrån fynden av tretåig hackspett och talltita och gjort en bedömning av om åtgärden skulle kunna vara en störning som har betydelse för att bibehålla arterna på en tillfredsställande populationsnivå. Bedömningen baseras på Skogsstyrelsens och länsstyrelsens bedömningar såsom ansvariga tillsynsmyndigheter, tillämpade på förhållandena i det enskilda fallet. Bedömningen från Skogsstyrelsens sida är att ärendet inte behöver utredas närmare och att det följaktligen inte heller är aktuellt att besluta om något förbud eller meddela föreläggande om några andra försiktighetsmått.

Vilken utredning som finns anledning att införskaffa i ett ärende måste i första hand åligga den beslutsfattande myndigheten att avgöra och inte bestämmas av föreningar såsom BirdLife. Utifrån Skogsstyrelsens bedömning av de berörda arternas populationsnivå och den aktuella åtgärdens möjliga påverkan på denna finns inget skäl att utreda frågan närmare. Beslutsunderlaget är därför tillräckligt och slutsatsen riktig.

MÖD:s tidigare avgöranden i målen M 4238-23, 4248-23 och 4258-23 avsåg omständigheten att ringhack påträffats efter Skogsstyrelsens beslut och att det saknades motivering till Skogsstyrelsens ställningstagande, varför det skedde en återförvisning dit för avgörande i rätt instansordning. Avgörandena ger ingen vägledning av betydelse här då fynden i fråga redan har bedömts av Skogsstyrelsen. Beträffande MÖD:s avgörande i M 9596-22 avser det ett annat geografiskt område

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

än här, Västernorrlands kustland, där den tretåiga hackspetten är mera sällsynt förekommande, skogen har en annan sammansättning och där Skogsstyrelsen och länsstyrelsen också i sin gemensamma artskyddslista har en annan bedömd status för arten. Behovet av utredning måste givetvis styras av var i landet man finns och hur artförekomsten bedöms lokalt. En i och för sig liknande åtgärd kan få olika effekter beroende på var den vidtas, både i ett större geografiskt perspektiv (t.ex. kommun eller län), men också lokalt (närområdets förutsättningar, t.ex. naturreservat, frivilliga avsättningar, ålder och sammansättning på övriga skogsbeståndet och andra förutsättningar såsom myrar, vattendrag, m.m.). Det innebär att vissa artfynd inte per automatik leder till en viss slutsats, det måste ske en bedömning av förutsättningarna i det enskilda fallet.

BirdLife har beretts tillfälle till yttrande över Allmänningsskogens yttrande, varvid föreningen i huvudsak anfört följande. Beslut om utredning ska fattas av Skogsstyrelsen, men BirdLife anser sig skyldig att överklaga sådana beslut där utebliven utredning innebär uppenbar risk att artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras, såsom i detta mål. BirdLife menar att MÖD:s avgöranden i målen M 4238-23, 4248-23 och 4258-23 tydligt visar att Skogsstyrelsen är skyldig att utreda förekomst av och påverkan på tretåig hackspett inom avverkningsanmälningar där tretåig hackspett har påvisats. Även genom MÖD:s avgörande i målet M 9596-22 har domstolen skapat rättspraxis kring nödvändiga underlag för uppfyllande av miljöbalkens kunskapskrav i samband med Skogsstyrelsens godkännanden av avverkningsanmälningar. Såväl verksamhetsutövare som myndighet är skyldig att känna till förekomst av tretåig hackspett m.fl. för att kunna göra en bedömning av vilken hänsyn som eventuellt måste föreskrivas.

DOMSKÄL

Talerätt

Mark- och miljödomstolen bedömer att Skogsstyrelsens underlåtenhet att fatta beslut i aktuellt avverkningsärende är överklagbart (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 oktober 2020 i mål M 13871–19). Vidare konstaterar mark- och miljödomstolen att BirdLife uppfyller de kriterier som anges

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

i 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen har därför rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut.

Tillämpliga bestämmelser

Reglerna om fridlysning av vilda fåglar och vissa andra djur i artskyddsförordningen utgör en implementering av bl.a. fågeldirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar) i svensk rätt.

Enligt 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktlig störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod. All störning av vilda fåglar är emellertid inte förbjuden. Störning av vilda fåglar träffas inte av förbudet om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta populationen till den nivån. EU-domstolen har slagit fast att avverkning som påverkar en viktig livsmiljö för sällsynta fågelarter kan utgöra en förbjuden störning (jfr Mål C-441/17, dom av den 17 april 2018, kommissionen mot Polen (Białowieżaskogen), punkt 251 ff.). Exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte kan anses vara tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 3 f.).

Frågan i målen

Målen gäller en anmälan till Skogsstyrelsen om en skogsbruksåtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Av 2 kap. 1 § miljöbalken följer att alla som bedriver en verksamhet är skyldiga att visa att hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas. Därmed måste verksamhetsutövaren kunna redogöra för miljökonsekvenserna av sitt handlande, vilket i det här fallet handlar om hur åtgärden påverkar skyddade arter. Verksamhetsutövaren ska med detta som utgångspunkt, söka kompletterande information om specifika artförekomster och delge denna information till myndigheter i samband med en

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

anmälan eller tillståndsansökan. Vid behov ska myndigheten hjälpa verksamhetsutövaren med förtydligande av vad som krävs (MÖD 9596-22). Skogsstyrelsen får även enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten.

Skogsstyrelsen har haft en skyldighet att bedöma om det föreligger risk för skada på en fridlyst art och att, under vissa förutsättningar, förelägga om åtgärder. För att kunna göra en sådan prövning måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området och om det med anledning av den planerade åtgärden föreligger risk för skada på arten på sätt som anges i artskyddsförordningen. Om så är fallet måste också göras en bedömning av om det är möjligt att föreskriva skyddsåtgärder så att inte skada uppstår. För detta ändamål måste det finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se MÖD 2013:13).

Mark- och miljödomstolens bedömning

Artförekomster i området

För att kunna bedöma om förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras måste det först bedömas om skyddade arter förekommer inom det aktuella avverkningsområdet.

Under handläggningen hos Skogsstyrelsen har BirdLife inkommit med uppgifter om att det vid inventering i avverkningsanmälningarna den 14 november 2023, gjordes fyra respektive fem fynd av ringhack utförda av tretåig hackspett. Av bifogad artlista framgår att det rör sig om både gamla och färska fynd. Även talltita, vilken är rödlistad som nära hotad, har vid inventeringen rapporterats i det ena avverkningsanmälda området. Dessa uppgifter har inte bestridits av Allmänningsskogen. Baserat på observationerna gör mark- och miljödomstolen bedömningen att i vart fall tretåig hackspett förekommer mer än tillfälligt i området då färska spår har påträffats i de avverkningsanmälda områdena samt att dessa kan

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

hysa sådana kvalitéer att det är av betydelse för häckning och därmed en viktig livsmiljö. Denna fråga är inte utredd.

Föreligger risk för skada på arterna

Vad gäller frågan om det med anledning av den planerade åtgärden föreligger risk för skada på arten på sätt som anges i artskyddsförordningen och vilka försiktighetsmått som i förekommande fall kan behövas gör domstolen följande bedömning.

Den tretåiga hackspetten finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 och arten är nära hotad enligt Artdatabankens rödlista. Av Artdatabanken framgår att en minskning av populationen pågår eller förväntas ske och att minskningstakten har uppgått till 29 (4–45) procent under de senaste 15 åren. Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för ”sårbar”. Mark- och miljödomstolen bedömer att den tretåiga hackspetten uppfyller flera exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte kan anses vara tillfredsställande (jfr FM 2022:5 s. 3 f.)

Utredning i målet

Skogsstyrelsen har bedömt att den tretåiga hackspetten har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens län väster om E45:an samt kring Stöttingfjället och att avverkningar i detta område inte träffas av artskyddsförordningens förbud varför ingen tillsynsåtgärd vidtas. Skogsstyrelsens bedömning synes enligt mark- och miljödomstolen grundad på förhållandena före avverkningen snarare än en bedömning av densamma. Handläggningen har till synes gjorts utan hänsyn till uppgifter såsom typen av skog, placering i terräng eller skötselmetod. Domstolen konstaterar att skogsmiljöer av typen kontinuitetsskog, som är lämpliga habitat för tretåig hackspett, återbildas mycket långsamt. De äldre skogarnas dynamik är komplexa processer som involverar många ekologiska faktorer, som samverkar på flera tids-och rumsskalor. De gradvisa förändringarna i skogens struktur, sammansättning och föryngring kan utvecklas olika inte bara beroende på beståndets åldrande utan också på samspelet mellan beståndsstruktur,

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

beståndshistoria, störningsfaktorernas egenskaper och lokala miljöförhållanden. Förlusten av kontinuitetskogar bidrar till att arealen på ett sådant habitat successivt reduceras över tid, i ett område där tretåig hackspett för närvarande förekommer stadigvarande. Endast förhållandet att arten förekommer i ett större område eller region kan inte tas till intäkt för att densamma är okänslig för minskade ytor habitat. Med hänsyn till takten med vilken denna typ av habitat återbildas, bedömer domstolen att det inte är tillräckligt eller i linje med försiktighetsprincipen att, såsom Skogsstyrelsen synes avse, agera först om eller när habitatförluster konstaterats och därefter eventuellt revidera bedömningar för tretåig hackspett i Västerbottens fjällkommuner. I frågor om påverkan på habitat är även risk för fragmentering av betydelse.

Sammantaget kan det inte anses klarlagt att enskilda avverkningar i allmänhet eller det aktuella avverkningsanmälda området är utan betydelse för den tretåiga hackspettens möjlighet att återupprätta eller bibehålla populationen på en tillfredsställande nivå. Mark- och miljödomstolens utgångspunkt är att skogens funktion måste bedömas utifrån de kumulativa effekter som uppstår vid ökad fragmentering. Det finns därför en risk för att de åtgärder som Allmänningsskogen vill vidta i avverkningsområdet hamnar i konflikt med bestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen.

Sammanfattning

Med hänsyn till det ovan anförda framstår det som nödvändigt att frågan om vilka skyddsåtgärder som kan vidtas för att förbuden i 4 § artskyddsförordningen inte ska riskera att överträdas för i vart fall tretåig hackspett utreds vidare. Men med tanke på de uppgifter som har ingivits angående bl.a. talltita samt naturvärdesarter inom de avverkningsanmälda områdena, krävs även en utredning och därefter övervägande om hänsynstagande baserat på de fynd som framkommer. Sådan utredning bör utföras i första instans. Överklagandet ska således bifallas på så sätt att målet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. För att säkerställa att inte skada uppstår är det viktigt att inga åtgärder genomförs innan en

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3814-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-01 M 3815-23

korrekt bedömning har gjorts. Till dess att Skogsstyrelsen på nytt avgör ärendena ska avverkning av anmälda skogsområden vara förbjuden.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02) Överklagande senast den 22 februari 2024.

Lars Nyberg I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lars Nyberg, ordförande, och tekniska rådet Lovisa Lind Eirell. Föredragande har varit beredningsjuristen Tove Larsson.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02