M 2966-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på så sätt att punkten 1 i Dalslands miljö- och energinämnds beslut den 12 september 2022 (dnr 2016/996.STR) upphävs.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2966-24

BAKGRUND

Efter en anmälan om misstänkt strandskyddsöverträdelse på fastigheten A i Melleruds kommun förelade Dalslands miljö- och energinämnd fastighetsägarna D.N. och M.N. att senast den 30 april 2023 ta bort huvud-sakligen följande: 1. en byggnad som ersatt tidigare sjöbod/förråd, 2. trädäck/uteplats med omgärdande spaljé, 3. stenplattor, 4. betongkonstruktion och träbrygga, 5. yttre brygga samt 6. skyltar och kedja. Fastighetsägarna överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Västra Götaland som upphävde beslutet avseende punkterna 4 och 5. Till mark- och miljödomstolen överklagade fastighetsägarna endast punkterna 1, 2 och 6 i nämndens beslut. Mark- och miljödomstolen avslog deras överklagande.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

D.N. och M.N. har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva Dalslands miljö- och energinämnds föreläggande i de delar som avser punkterna 1, 2 och 6 dvs. avlägsnande av sjöbod/förråd, trädäck/uteplats och kedja. I andra hand har de yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa ärendet till mark- och miljödomstolen för ny prövning.

Dalslands miljö- och energinämnd har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

D.N. och M.N. Mark- och miljödomstolen har inte beaktat den bevisning som de lämnat in till stöd för att den aktuella byggnaden (sjöboden/förrådet) inte är en ny byggnad som kräver strandskyddsdispens. De har i mark- och miljödomstolen åberopat två bilder, en tabell

SVEA HOVRÄTT DOM M 2966-24

och en redogörelse från den hantverkare som utförde renoveringsåtgärder avseende byggnaden. Mark- och miljödomstolen har inte heller beaktat att de efter länsstyrelsens beslut har avlägsnat pentryt ur byggnaden och tagit bort det staket och den spaljé som tidigare omgav trädäcket vid byggnaden. Skylten som tidigare var placerad intill kedjan vid nedfarten till strandområdet har också tagits bort.

De motsätter sig inte att byggnaden ändrat gestaltning i förhållande till dess ursprungliga utformning i tiden före att det generella strandskyddets infördes 1975. Nämnden har inte presenterat några bevis för att byggnaden rivits och att en ny byggnad har uppförts i dess ställe. De ändringar som genomförts är i lagens mening en eller flera om- och tillbyggnationer. Dessa har vidtagits av ägare i tiden innan deras familj tillträdde fastigheten och innan sådana åtgärder träffades av strandskyddsförbudet. De har lämnat in fotografier till styrkande av detta. De har också lämnat in ett fotografi till styrkande av att det funnits ett trädäck på platsen redan innan upprustningen år 2012/2013.

Dalslands miljö- och energinämnd

Avvikelserna i mätningar på flygfotografierna från 2009, 2012 och 2021 kan delvis bero på de äldre fotografiernas lägre upplösning. Det kan dock ställas bortom rimligt tvivel att byggnaden från 1990-talet inte är densamma som byggnaden på bilderna från 1960- och 1970-talet. Den ursprungliga byggnadens längd bör uppskattningsvis ha varit 5,7 meter. Det framstår som osannolikt att den ursprungliga byggnaden skulle varit anlagd på en gjuten platta. Även den nya byggnaden har vid minst ett tillfälle genomgått omfattande om- och tillbyggnationer och användningen har ändrats. Det är uppenbart att syftet med att inrätta kök samt tilläggsisolera byggnaden har varit att ändra användningen.

Nämnden ifrågasätter inte att fastigheten förvärvades av D.N. och M.N. far först 1994. Den nya byggnaden, som har kunnat dokumenteras från i vart fall 1991/1992, har sannolikt uppförts under den tid som D.N. och M.N. far varit närmaste granne. Han har därigenom haft alla möjligheter att under- söka huruvida den nya byggnaden var lagligen uppförd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2966-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen instämmer inledningsvis i underinstansernas bedömning att både trädäck/uteplatser och kedjor är sådana anläggningar som typiskt sett hindrar och avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha färdats fritt. D.N. och M.N. har anfört att det har funnits ett trädäck på platsen sedan innan strandskyddets införande men utredningen i målet ger inte stöd för det. Vad D.N. och M.N. anfört som skäl för att få behålla trädäcket/uteplatsen och kedjan ger inte Mark- och miljööverdomstolen skäl att göra någon annan bedömning än underinstanserna. Överklagandet ska därför avslås i dessa delar vilket innebär att punkterna 2 och 6 i nämndens föreläggande kvarstår oförändrade.

Det är ostridigt i målet att det har stått en byggnad på platsen sedan innan strandskyddet infördes 1975. Av utredningen framgår att D.N.s och M.N.s far förvärvade fastigheten där byggnaden är placerad 1994 och att byggnaden innan tidpunkten för överlåtelsen hade genomgått omfattande förändringar jämfört med 1975. Även om Mark- och miljööverdomstolen utifrån det underlag som finns i målet kan konstatera att byggnaden hade ändrat karaktär i början av 1990-talet, går det inte bortse ifrån att förändringarna kan ha skett på det sätt som D.N. och M.N. gör gällande, dvs. genom om- och tillbyggnader. Vid den bedömningen får beaktas att det kan vara svårt att föra bevisning om omständigheter som ligger längre tillbaka i tiden, i detta fall innan D.N.s och M.N.s far förvärvade fastigheten. Eftersom det fram till den 1 juli 2009 endast var förbjudet att inom strandskyddsområde ändra en byggnad om den genom ändringen kunde tillgodose ett väsentligt annat ändamål än det den tidigare använts till får de åtgärder som vidtogs på byggnaden före förvärvet 1994 anses lagliga.

De åtgärder som vidtogs 2012/2013 i form av bland annat tilläggsisolering och inredning med pentry innebär enligt Mark- och miljööverdomstolen att byggnadens användning ändrades. Däremot medför inte åtgärderna att det är frågan om en ny byggnad. Nämnden har därmed inte haft fog att förelägga D.N. och M.N. att ta bort byggnaden. Även ändrad användning av en byggnad kräver dispens.

SVEA HOVRÄTT DOM M 2966-24

I avsaknad av dispens skulle det kunna bli aktuellt att förelägga D.N. och M.N. att återställa byggnaden till dess utformning innan 2012/2013. Eftersom D.N. och M.N. numera i huvudsak har avlägsnat inredningen finns inte skäl att förelägga dem att återställa byggnaden. Därmed ska nämndens föreläggande i punkten 1 upphävas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik, Mikael Hagelroth och Frida Göranson samt tf. hovrättsassessorn Anna Lundgren, referent.

Föredragande har varit Lovisa Falkesjö.

Bilaga A

Sid 1 (4) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 4529-23 Mark- och miljödomstolen 2024-02-16 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

1D.N.

2M.N.

Ombud för 1 och 2: P.F. Heyman Law AB Södra Larmgatan 14 411 16 Göteborg

Motpart

Dalslands miljö- och energinämnd Kyrkogatan 5 464 30 Mellerud

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut den 19 september 2023, dnr 44686-2022, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande om åtgärder inom strandskyddsområde på fastigheten A i Melleruds kommun

DOMSLUT

Överklagandet avslås

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4529-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Se redogörelse under rubriken ”Beskrivning av ärendet” i länsstyrelsens beslut, bilaga 1.

YRKANDEN M.M.

D.N. och M.N. har yrkat att mark- och miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut ska upphäva nämndens föreläggande gällande dels avlägsnande av byggnad/sjöbod/förråd, dels avlägsnande av trädäck/uteplats, dels avlägsnande av kedja.

Som grund för yrkandet har D.N. och M.N. anfört att det inte avseende aktuella anläggningar utförts några sådana åtgärder som träffas av strandskyddsförbuden, och att föreläggandet om att avlägsna byggnaden under alla förhållanden är oproportionerligt.

De har i övrigt hänvisat till vad de anfört vid ärendets tidigare handläggning och har i sak tillagt sammanfattningsvis följande.

Det aktuella området är lagligen ianspråktaget för båtplatsändamål och bebyggt med brygganläggning och tillhörande sjöbod/förråd sedan lång tid före det generella strandskyddet infördes. Det rör sig inte om en ny anläggning utan de har genomfört nödvändiga renoverings- och upprustningsåtgärder av den existerande sjöboden/förrådet. Uteblivet underhåll av sjöboden/förrådet under lång tid resulterade i att det bland annat uppkom fuktskador på byggnadens stomme som krävde renovering av ytskikten. Vid renoveringen genomfördes även reparation av stommen för att avlägsna uppkomna fuktskador. Det faktum att de vidtagit nödvändiga renoverings- och upprustningsåtgärder för att undvika förfall av sjöboden/förrådet innebär att det exteriöra intrycket blir något annorlunda än innan genomförd renovering, men det innebär inte att det därmed rör sig om en ny byggnad. Byggnadens utformning, funktion och användningsområde har under obruten tid varit och är fortfarande förråd/sjöbod. Bedömningen att omständigheterna att det finns en enkel köksinredning med spishäll (pentry) och

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4529-23 Mark- och miljödomstolen

eluttag i sjöboden/förrådet skulle medföra att byggnaden utgör en fullt inredd fritidsbostad är felaktig. Oaktat detta har de avlägsnat pentryt i sin helhet. Det finns ingen el dragen i sjöboden/förrådet och de eluttag som finns är inte, och har aldrig varit, inkopplade. Sjöboden är inte heller utrustad med värme, vatten eller avlopp. Mätning genom flygfoton som nämnden företagit, och som godtagits av länsstyrelsen, är varken tillförlitlig eller korrekt. Den enda slutsats man faktiskt kan dra av mätningarna, är att taklängden idag är ungefär samma som när deras far förvärvade fastigheten med sjöboden/förrådet 1994. Sjöboden/förrådet har sedan den kom i deras familjs ägo inte varit föremål för några andra åtgärder än ovannämnda renoveringsåtgärder. Sjöboden/förrådet har samma utformning och storlek som vid tiden för förvärvet. Det rör sig de facto inte om en ny byggnad. Genomförda renoverings- och upprustningsåtgärder har inte medfört haft någon hindrande eller avhållande effekt på allmänhetens tillgång till strandområdet. Strandområdet är på oförändrat sätt tillgängligt för allmänheten och sjöboden/förrådet har varken före eller efter renoveringsåtgärderna någon hemfridszon som sträcker sig utanför byggnaden.

Av historiska fotografier som ingivits i målet framgår att det i anslutning till sjöboden/förrådet har funnits en enklare uteplats. Även när sjöboden/förrådet förvärvades av deras far 1994 fanns en altan på samma plats, denna har också renoverats i samband med renoveringen av sjöboden/förrådet. Trädäcket har inte någon betydelse för allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet. Trädäcket omges inte längre av något staket eller spaljé och det finns därmed ingen privatiserande effekt för allmänheten.

Kedjan vid nedfarten till strandområdet syftar enbart till att förhindra att obehörig fordonstrafik kör inom strandområdet. Det har varit återkommande problem med att obehöriga kör ner sina bilar på strandområdet. Kedjan hindrar och avhåller inte allmänheten från att ta sig till strandområdet då det är lätt att passera kedjan om man kommer till fots eller med cykel. Det är därför tydligt för allmänheten att kedjan syftar till att förhindra passage för just motordrivna fordon, i synnerhet när nu den omtvistade skylten är borttagen.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4529-23 Mark- och miljödomstolen

Med hänvisning till att sjöboden/förrådet obestridligen funnits på platsen sedan i vart fall 1960-talet är föreläggandet om att riva, hela sjöboden/ förrådet samt trädäcket inte proportionerligt.

DOMSKÄL

Även med beaktande av det som D.N. och M.N. anfört i sitt överklagande hit instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning. Överklagandet ska därmed avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 8 mars 2024

Kristian Andersson Gunnar Barrefors I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Kristian Andersson, ordförande, och tekniska rådet Gunnar Barrefors.