M 3855-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Med ändring av mark- och miljödomstolens dom avvisar Mark- och miljööverdomstolen C.D.s överklagande avseende följande åtgärder: a) muddring i viken (åtgärd nr 1),

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

b) deponering av muddermassor på strandvåtmark (åtgärd nr 2), c) byggnation av ett uterum/relax på muddermassorna/tidigare strandvåtmark (åtgärd nr 3), d) byggnation av badtunna/trädäck/stenplattor på muddermassorna/tidigare strandvåtmark (åtgärd nr 4), e) anläggning av en gräsmatta på muddermassorna/tidigare strandvåtmark (åtgärd nr 5), f) byggnation av en låg stödmur mellan muddermassorna och vattnet (åtgärd nr 6), g) byggnation av en brygga mellan den anlagda stranden och muddermassorna (åtgärd nr 10), h) byggnation av en gångbro till A (åtgärd nr 11), i) byggnation av ett trädäck vid den anlagda sandstranden (åtgärd 13) och j) byggnation av ett trädäck på utfyllnaden intill båthusets nordöstra kortsida (åtgärd nr 18). 2. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

C.D. har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av underinstansernas avgöranden ska förelägga ägarna av fastigheten Norrtälje X att avlägsna de 18 åtgärder som han har anmält som vattenverksamheter och återställa hela det aktuella strandområdet. I andra hand har han yrkat att ärendet ska återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt behandling.

J.B. och C.B. har motsatt sig ändring och gjort gällande att överklagandet i för sta hand ska avvisas och i andra hand avslås.

Länsstyrelsen har hänvisat till tidigare ställningstaganden.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

C.D. har i huvudsak anfört detsamma som i underinstanserna och har därutöver anf ört bland annat följande.

Han har enligt ett officialservitut rätt att nyttja området som på förrättningskarta anges som litt d) för båtplats och rätt att nyttja vägen litt e) för åtkomst av området. Det är lokaliseringen som anges på förrättningskartan som gäller. De anmälda åtgärderna utgör vattenverksamheter och de hindrar honom i hans enskilda intresse att nyttja servitutet. De vattenverksamheter som han anmält för tillsyn till länsstyrelsen är: 1. Muddring i viken 2. Deponering av muddermassor på strandvåtmark 3. Byggnation av ett uterum / relax på muddermassorna / tidigare strandvåtmark 4. Byggnation av en badtunna / trädäck / stenplattor på muddermassorna / tidigare strandvåtmark 5. Anläggning av en gräsmatta på muddermassorna / tidigare strandvåtmark 6. Byggnation av en låg stödmur mellan muddermassorna och vattnet 7. Utfyllnad av strandområdet intill båthusets nordöstra kortsida 8. Utfyllnad av strandområdet mellan båthuset och sjöboden 9. Byggnation av en hög stödmur i strandområdet mellan båthuset och sjöboden

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

10Byggnation av en brygga mellan sandstranden och muddermassorna 11. Byggnation av en gångbro till A 12. Anläggning av en sandstrand 13. Byggnation av ett trädäck vid den anlagda sandstranden 14. Rivning och ombyggnation av ett båthus 15. Byggnation av en brygga intill båthusets västra långsida 16. Byggnation av en brygga intill båthuset östra långsida 17. Ändring av bryggan öster om båthuset 18. Byggnation av ett trädäck på utfyllnaden intill båthusets nordöstra kortsida

Åtgärd nr 7–9 och 12–18 kränker servitutsområdet på ett direkt sätt och har vidtagits efter att servitutet bildades. Åtgärd nr 8, 9, 13 och 15 hindrar honom fysiskt från att nyttja sitt servitut. Åtgärd nr 8 och 9 hindrar honom genom att de blockerar möjligheten att dra upp båtar på land mellan båthuset och sjöboden inom servitutsområdet, på det sätt som var brukligt innan åtgärderna vidtogs. Åtgärd nr 13 blockerar möjligheten att dra upp båtar på land inom servitutsområdet väster om sjöboden, såsom var brukligt innan trädäcket byggdes. Åtgärd nr 15 hindrar förtöjning av servitutshavarnas båtar längs med båthusets vägg, såsom var brukligt innan bryggan byggdes, eftersom både bryggan och några av fastighetsägarnas egna båtar nu blockerar den platsen. Även bryggan i sig innebär att en viktig del av ett vattenområde där servitutshavare tidigare kunde ha sina båtar har försvunnit.

Effekten av dessa åtgärder är att en mycket viktig del av området för officialservitutet har blockerats. Den enda kvarvarande plats där det går att lägga båten inom servitutsområdet är den ”privata” badstranden. Vinterförvaring ingår också i servitutet men hindras av att det inte längre går att dra upp en båt någonstans vid den västra stranden på grund av åtgärd 8, 9 och 13.

Därutöver privatiserar samtliga vattenverksamheter han anmält för tillsyn, både var och en för sig och tillsammans, servitutsområdet och servitutsvägen. De skapar en avhållande effekt som icke-fysiskt hindrar honom från att utöva servitutet. Åtgärderna samverkar med och förstärker varandra. Totalt sett blir intrycket att området är privat och avhåller servitutshavarna och allmänheten från att beträda området, vilket också på

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

sikt riskerar att påverka värdet på hans fastighet negativt. Ett föreläggande om återställande skulle vara både påkallat och skäligt för att avhjälpa den skada som åsamkats servitutshavarnas intressen.

J.B. och C.B. har anfört bland annat följande.

Länsstyrelsens beslut och mark- och miljödomstolens dom har inte gått klaganden emot. Att han genom servitut har rätt till båtplats och gångväg på fastigheten förändrar inte det. Anmälnings- och tillståndspliktens syfte är huvudsakligen att begränsa vattenverksamheters negativa påverkan på vattenmiljön, dvs. ett allmänt intresse.

De instämmer i länsstyrelsens och mark- och miljödomstolens bedömning att det endast är muddringen och den anlagda strandskoningen i vattenområdet som har utgjort vattenverksamhet. Servitutet har inte på något sätt påverkats av de åtgärderna, som är utförda av den tidigare fastighetsägaren under hösten 2010. Det har sålunda förflutit lång tid sedan åtgärderna vidtogs och strandmiljön har sedan länge återhämtat sig.

Lokaliseringen av servitutet är tvistig. Ingen av åtgärderna, oavsett om de kan anses utgöra vattenverksamhet eller inte och oaktat att servitutets lokalisering är tvistig, har dock påverkat klagandens möjligheter att nyttja servitutet. Möjligheterna att nyttja servitutet inne i viken är desamma idag som innan servitutet inrättades. Även på östra stranden är förutsättningarna för att nyttja servitutet jämförbara med tiden före servitutets inrättande. Klaganden har självmant haft sin båt lokaliserad och förvarad på flertalet olika platser runtom udden under årens gång. Varken de eller de anmälda åtgärderna har förhindrat utövandet av servitutet runtom udden.

Klaganden har inte lidit någon skada med anledning av åtgärderna och har inte visat att de skulle hindra honom från att nyttja servitutet. Att hans servitutsrätt inte påverkas innebär att han saknar klagorätt. De flesta av åtgärderna har vidare vidtagits innan klaganden köpte sin fastighet år 2015 och kan därför inte ha påverkat marknadsvärdet på hans fastighet på ett sådant sätt att han ska tillerkännas klagorätt av den anledningen (jfr NJA 2012 s. 291). Hans överklagande ska därför avvisas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

Länsstyrelsen har anfört följande.

Länsstyrelsen har varit på plats och bedömt samtliga delar som utgör vattenverksamhet i ärendet. Tillsynen har fokuserat på muddringen, utfyllnaden av muddermassor i del av vattenområdet och stödmuren mellan de deponerade muddermassorna och vattnet (åtgärderna nr 1, 2 och 6 enligt klagandens numrering), eftersom de utgör de allvarligaste åtgärderna ur ett vattenverksamhetsperspektiv och allmänt miljöperspektiv.

Klaganden har även pekat på ett antal privatiserande åtgärder (nr 3–5, 11, 13, 17 och 18) samt andra i sammanhanget mindre vattenverksamhetsåtgärder (nr 7–11 och 14– 16). Eftersom det saknas uppgifter om tidigare utseende eller utföranden kan åtgärderna eventuellt ha utförts med stöd av 11 kap. 12 § miljöbalken. Det är svårt att bedöma exakt vad som har skett på en plats när det har förflutit många år, särskilt vad gäller mindre åtgärder. Om dessa mindre åtgärder hade anmälts hade de med största sannolikhet också godtagits, om de nu skulle ha fallit in under anmälningsplikten. Vilka av dessa arbeten som påverkade vattenområdet vid tillfället för arbetena, om de gjorde det, går inte att ta reda på utifrån tillgängliga uppgifter.

Bryggan (åtgärd nr 10) syns på ortofoto från 2008 och verkar ha renoverats något år senare. Den bedöms inte ha någon påverkan av betydelse ur ett allmänt miljöperspektiv. Båthuset och bryggan intill (åtgärderna nr 14–16) har funnits på platsen sedan åtminstone 1960 enligt ortofoton. Det går inte att i efterhand att avgöra om renoveringarna innebar någon vattenverksamhet eller om de har skett ovanför vattenytan. Bedömningen är att man vid renoveringen har efterliknat de ursprungliga strukturer som syns på ortofoton. Det finns inte anledning att ur ett vattenverksamhetsperspektiv vidta tillsyn av underhåll av denna typ av befintliga strukturer. Gångbron (åtgärd nr 11) har sina landfästen på land. Det gick vid besöket inte att se att det hade utförts några arbeten inom vattenområdet. Gångbron och utfyllnaden syns på ortofoton från 2005, dvs. innan anmälningsplikten infördes. Av ortofoto från 2011 att döma har man troligen fyllt ut ytterligare söderut i riktning mot ön, men det är svårt att avgöra hur mycket man i så fall fyllt på när så många år har förflutit. Stenmuren (åtgärd nr 9)

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

mellan stranden och båthuset har inte heller någon påverkan av betydelse på vattenförhållandena eller miljön. Att lägga ut sand (åtgärd nr 12) har inte någon miljöpåverkan av betydelse. Utläggning av mindre mängder sand är inget som Länsstyrelsen brukar vidta tillsynsåtgärder mot eftersom sanden av naturen transporteras bort från en plats som inte är en naturlig sandstrand. Här rör det sig om en begränsad yta. Någon gång efter 2017 dök det upp en byggnad (åtgärd nr 3 och 4) något nordväst om platsen där utfyllnad av muddermassor har skett. Byggnationen är inte en vattenverksamhet, eftersom byggnaden har utförts på land och inte i sig har påverkat vattnets djup eller läge. Det ser ut som att ett hörn av altanen eller möjligen byggnaden till en mindre del kan ligga inom det utfyllda området. Relax, anlagd gräsmatta och soldäck på land mm. kan uppfattas som privatiserande åtgärder, men det bör hanteras inom ramen för tillsyn av strandskydd.

Det är muddringen och utfyllnaden som har haft lokal miljöpåverkan på platsen. Det är möjligt att ta bort utfyllnaderna, så som klaganden för fram. Större delen av massorna och erosionsskyddet kan grävas bort i torrhet från land under lågvattenförhållanden. En bottengående läns skulle kunna avskärma arbetsområdet från vattnet för att minska risk för grumlingsspridning. På så sätt skulle den grunda strandremsan med åren kunna återhämta sig. Att fylla igen det muddrade området med inert material, som klaganden hänvisar till, skulle troligen innebära större skada än nytta. När många år har förflutit sedan åtgärderna genomfördes och miljöförhållandena på platsen har hamnat i ett nytt läge brukar man dock inte kräva återställning så länge det inte finns väldigt goda miljöskäl till det.

Det finns ingen kvarstående störning av miljön, såsom återkommande grumling, i den aktuella viken till följd av de tidigare arbetena. Om man skulle kunna vinna tillbaka viktiga lekområden eller uppväxtområden för vattenlevande organismer av betydelse skulle en återställning vara ett bra alternativ. I det här fallet skulle man inte kunna vinna tillbaka speciellt mycket, i vilket fall inte tillräckligt mycket i proportion till de kostnader och störningar som det skulle innebära. Kommunen har även hanterat och godkänt muddringen och utfyllnaden i ett beslut år 2009. Att en myndighet har hanterat en fråga är en omständighet att ta hänsyn till, även om det var fel myndighet som fattat beslutet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

Den sammantagna bedömningen är att ett eventuellt föreläggande om återställning vore en ingripande åtgärd som inte står i proportion till de miljövärden som skulle kunna återskapas. Platsen är inte unik och den sammanlagda utfyllda arealen uppskattas till cirka 400 m² utifrån mätning på ortofoto från 2011. Ca 270 m² av den arealen utgjorde någon typ av grunt strandområde och det är oklart hur det såg ut innan åtgärderna genomfördes.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Ärendet initierades hos länsstyrelsen när C.D. anmälde att det på grannfastigheten X hade vidtagits 18 olika åtgärder under årens lopp som enligt hon om var och en utgör en vattenverksamhet och som inte har föregåtts av anmälan av sådan verksamhet.

Länsstyrelsen avslutade tillsynsärendet utan åtgärd. Beslutet överklagades av C.D. till mark- och miljödom stolen, som avslog hans överklagande. C.D. har därefter överkla gat även mark- och miljödomstolens dom. Frågan har uppkommit om han är berörd av länsstyrelsens beslut på ett sådant sätt att han har klagorätt.

Har C.D. klagorätt i förhållande till de anmälda åtgärderna?

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot, se 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken. Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig, se NJA 2004 s. 590 I och II. Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild, se

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

t.ex. MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13. Om prövningen endast beaktar allmänna intressen, såsom i prövningar av strandskyddsdispens, är en enskild inte heller berörd på ett sådant sätt som krävs för att denne ska ha klagorätt, se t.ex. MÖD 2007:6, MÖD 2011:44, MÖD 2012:33 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 15 oktober i mål nr ÖM 11539-24.

Till skillnad från strandskyddsreglerna avser bestämmelserna om tillstånds- och anmälningsplikt för vattenverksamhet även att skydda enskilda intressen som kan påverkas av vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena, jfr 11 kap. 12 § miljöbalken. Med inverkan på vattenförhållandena avses i första hand en ändring av vattnets djup eller läge men även inverkan på ett vattenområdes användning, t.ex. för båttrafik eller flottning i en allmän farled eller flottled (se Bengtsson m.fl. Miljöbalken, En kommentar, till 11 kap. 12 §, JUNO, version 24).

Vid tillsyn ska tillsynsmyndigheten efter anmälan eller på eget initiativ kontrollera att miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken följs och får besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att bestämmelserna ska följas, se 26 kap. 1 och 9 §§ miljöbalken. Tillsynsmyndigheten kan även förelägga en verksamhetsutövare att söka tillstånd för verksamheten. Vid bedömningen av om tillstånd behövs för vattenverksamhet beaktas även enskilda intressen. En enskild kan därför, om den är berörd av verksamheten, ha klagorätt även i mål om tillsyn avseende vattenverksamhet, se bl.a. MÖD 2005:18. Detsamma gäller när en tillsynsmyndighet har beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av anmälan om tillsyn, se bl.a. MÖD 2004:31.

Sammanfattningsvis förutsätter C.D.s klagorätt att hans enskilda intressen påverkas av de anmälda åtgärderna. Hans åberopande av allmänna intressen kan inte ensamt medfö ra klagorätt.

Det är ostridigt att C.D. har rätt till båtplats på den berörda fastigheten och rätt att n yttja gångväg till båtplatsen. Servitutets närmare lokalisering inom

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

fastigheten är däremot föremål för tvist i annan ordning. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att denna omständighet inte hindrar domstolen från att avgöra målet.

De 18 olika åtgärder som C.D. har anmält för tillsyn är åtminstone delvis utförda vid o lika tidpunkter och många av dem saknar miljömässiga samband sinsemellan. De skulle därmed inte ha prövats gemensamt om en ansökan eller anmälan om vattenverksamhet hade gjorts när de utfördes. Hans klagorätt bör därför avgöras utifrån åtgärderna separat.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning av C.D.s klagorätt.

Muddringen i viken (åtgärd nr 1), deponeringen av muddermassor (åtgärd nr 2), byggnationen av en låg stödmur (åtgärd nr 6), den nya bryggan (åtgärd nr 10) och byggnationen av en bro (åtgärd nr 11) är lokaliserade utanför det område som C.D. m enar att servitutet avser. Det går inte att utifrån handlingarna i målet dra slutsatsen att möjligheten att nyttja servitutet kan ha påverkats av åtgärderna. Endast det förhållandet att länsstyrelsen har avslutat ett tillsynsärende för de åtgärderna i samma beslut som andra anmälda åtgärder som C.D. kan anses vara berörd av, leder inte till att han har klagorätt även avseende åtgärderna nr 1, 2, 6, 10 och 11. Hans överklagande ska därför avvisas i fråga om de åtgärderna.

Det är oklart om uterummet (åtgärd nr 3), badtunnan, trädäcket samt anläggning av stenplattor (alla åtgärd nr 4) och gräsmatta (åtgärd nr 5) ligger inom det område som C.D. menar att servitutet avser. Under alla förhållanden är det dock åtgärder som inte utgör vattenverksamheter. C.D.s överklagande ska därför avvisas även i dessa delar.

Detsamma gäller trädäcket vid den anlagda sandstranden (åtgärd nr 13), som enligt de ortofoton som har åberopats i målet är placerat på land och alltså inte i vad som kan definieras som ett vattenområde enligt miljöbalken. Att uppföra trädäcket har alltså inte utgjort vattenverksamhet. Att vatten vid något enstaka tillfälle har nått upp till

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

kanten av trädäcket medför ingen annan bedömning. Uppförandet av trädäcket vid båthusets nordöstra kortsida (åtgärd nr 18) har såvitt kan utläsas av handlingarna i målet inte heller utgjort vattenverksamhet. Överklagandet ska alltså avvisas även i dessa delar.

Därmed återstår en utfyllnad av strandområdet intill båthusets nordöstra kortsida (åtgärd nr 7), en utfyllnad av strandområdet mellan båthuset och sjöboden (åtgärd nr 8) och en byggnation av en hög stödmur på samma ställe (åtgärd nr 9), anläggandet av en sandstrand strax intill (åtgärd nr 12), rivning och ombyggnation av ett båthus (åtgärd nr 14), byggnation av bryggor intill båthuset (åtgärderna nr 15 och 16) samt ändring av bryggan öster om båthuset (åtgärd nr 17).

Har länsstyrelsen haft fog för att avsluta sin tillsyn utan att vidta åtgärder?

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att utredningen i målet inte ger stöd för att det har gjorts utfyllnader (åtgärderna nr 7 och 8) i någon större omfattning. Domstolen instämmer med länsstyrelsen att det är svårt att bedöma exakt vad som har skett när många år har förflutit sedan åtgärderna vidtogs och därmed också vilken eventuell påverkan på vattenförhållandena åtgärderna kan ha haft när de utfördes. Detsamma gäller den höga stödmuren (nr 9). Utifrån detta skulle det inte vara möjligt att förelägga om ett återställande och överklagandet ska därför avslås i dessa delar.

Av utredningen i målet framgår vidare att renoveringen av båthuset med intilliggande bryggor, åtgärderna nr 14–17, i allt väsentligt har anlagts i enlighet med beslut om bygglov och strandskyddsdispens från 1997. Åtgärderna kan visserligen ha inneburit vattenverksamhet när de utfördes och ligger inom det område där C.D. menar att servitutet är beläget. Mark- och miljööverdomstolen bedömer emellertid att båthuset med intilliggande bryggor följer strukturerna för tidigare anläggningar på platsen och att en eventuell anmälan eller ansökan i efterhand med all sannolikhet hade bifallits. Mark- och miljööverdomstolen anser därför att länsstyrelsen haft fog för att avsluta tillsynen utan åtgärd i dessa delar. Överklagandet ska därför avslås i dessa delar.

SVEA HOVRÄTT DOM M 3855-25

När det gäller anläggandet av en sandstrand (åtgärd nr 12) konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att tillförsel av sand i ett vattenområde typiskt sett har stor påverkan på naturmiljön. Såvitt går att utläsa av utredningen har naturmiljön på platsen emellertid redan sedan tidigare varit påverkad i någon utsträckning. Just sandtillförseln rör dessutom ett mycket begränsat område. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför sammantaget att tillförseln av sand inte kan anses ha haft någon miljöpåverkan av betydelse på den aktuella platsen. Det har därför funnits fog för att avsluta tillsynen i även denna del utan åtgärd och överklagandet ska därmed avslås också i denna del.

Sammanfattningsvis gör Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att C.D.s överklagande ska avvisas avseende åtgärderna nr 1–6, 10, 11, 13 och 18 och att överkla gandet i övriga delar ska avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Lars Borg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsråden Helen Blomberg, referent, och Elisabeth Hartley.

Föredragande har varit Cecilia Lönnqvist.

Bilaga A

Sid 1 (4) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 6794-24 Mark- och miljödomstolen 2025-02-27 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

C.D.

Motpart

1J.B.

2C.B.

Ombud 1 och 2: I.G.

3Länsstyrelsen i Stockholms län Box 22067 104 22 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 16 augusti 2024 i ärende nr 11622-2024, se bilaga 1

SAKEN

Tillsyn av vattenverksamhet avseende utfyllnader m.m. på fastigheten X i Norrtälje kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6794-24 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M.

C.D. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja Länsstyrelsen i Stockholms läns (länsstyrelsen) beslut och förelägga ägarna av fastigheten X att avlägsna samtliga anmälda åtgärder och återställa hela det aktuell a strandområdet.

Till stöd för sitt yrkande har C.D. anfört i huvudsak följande.

Han anser att han har klagorätt eftersom de vidtagna åtgärderna inskränker hans möjligheter att utnyttja sitt servitut på fastigheten. Han har på samma grund ansetts ha klagorätt i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätts dom den 14 augusti 2024 i mål nr M 2719-24.

Länsstyrelsen har inte tagit hänsyn till alla de åtgärder som han har anmält utan endast att det byggts en brygga, muddrats och fyllts ut i delar av viken. Egentligen behandlar länsstyrelsen bara en av åtgärderna som anmälts som vattenverksamhet, det vill säga byggnationen av en låg stödmur mellan de deponerade muddermassorna och vattnet. Alla åtgärder har utförts inom vattenområdet utan att tillstånd för vattenverksamheten har sökts, oavsett om de är privatiserande eller inte. För att en verksamhetsutövare inte ska kunna kringgå reglerna om tillståndsplikt bör länsstyrelsen förelägga om avlägsnande och återställande av samtliga åtgärder.

Den tång som länsstyrelsen beskriver finns endast på sjöbotten intill den nedersta delen av muren, under nivån för det lägsta vattenståndet. Antagligen har tången som syns i länsstyrelsens foto tillfälligt drivit mot muren och växer inte på själva stenarna. Ingenting växer på muren i sig och miljöförhållandena i viken har inte återhämtat sig jämfört med tiden innan exploateringen. Den tidigare vassbevuxna strandvåtmarken har inte återhämtat sig utan i stället finns där bara en livlös mur, sandstrand, trädäck, gräsmatta och så vidare. All exploatering på udden har haft en stor påverkan på djur- och växtlivet där.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6794-24 Mark- och miljödomstolen

Ett återställande skulle återskapa de gynnsamma livsvillkoren för djur och växter som fanns på platsen tidigare. Det skulle inte innebära en oproportionerligt stor eller orimlig arbetsinsats eller vara en för ingripande åtgärd att återställa platsen. Om man vidtar försiktighetsåtgärder skulle ett återställande inte heller innebära en miljöstörning i sig. För att minimera påverkan på vatten och miljö kan man t.ex. använda en grävmaskin från land och arbeta när det är lågt vattenstånd vid ett och samma tillfälle och under rätt tid på året. Sjöbotten och eventuell tång behöver inte påverkas eller röras för att avlägsna de ditlagda stenarna, massorna och anordningarna. Även om ett återställande eventuellt skulle kunna medföra en viss övergående miljöpåverkan under arbetets gång, skulle fördelen med återställandet ur ett längre perspektiv överväga detta. Kostnaden för ett återställande är inte heller oproportionerlig med hänsyn till det pris som fastighetsägarna köpte gården för.

C.D. har även gett in foton och mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätts do m den 14 augusti 2024 i mål nr M 2719-24.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen bedömer inledningsvis att det servitut som C.D. har på fastigheten innebär att länsstyrelsens beslut angår honom på sådant sätt att han ska anses ha klagorätt.

Prövningsramen i ett överklagat mål begränsas av underinstansernas beslut. Markoch miljödomstolen kan därför inom ramen för detta mål endast pröva om länsstyrelsen har haft fog för att avsluta sin tillsyn avseende vattenverksamhet på fastigheten utan att vidta åtgärder. Åtgärder som inte utgör vattenverksamhet faller därmed utanför domstolens prövning i det här målet.

Mark- och miljödomstolen bedömer att muddringen och den anlagda strandskoningen i vattenområdet utgör vattenverksamheter på fastigheten. I likhet med l änsstyrelsen bedömer domstolen att de övriga åtgärder som C.D. har tagit upp i sin anmälan inte utgör vattenverksamhet och därmed faller utanför eventuella tillsynsåtgärder i ärendet.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6794-24 Mark- och miljödomstolen

Tillsyn innebär att tillsynsmyndigheten bl.a. efter anmälan i nödvändig utsträckning ska kontrollera att miljöbalken och föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse (se 26 kap. 1 § miljöbalken). En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs, dock får dessa inte vara mer ingripande än vad som behövs i det enskilda fallet (se 26 kap. 9 § miljöbalken).

Det framgår av utredningen att det förflutit lång tid sedan åtgärderna vidtogs på fastigheten. Den strandmiljö som fanns vid strandskoningen har ersatts av en annan och det som tidigare stabiliserade stranden, t.ex. sammanhängande vegetation, stenar och rötter, finns inte längre kvar. Det skulle därför vara mycket svårt att återställa den ursprungliga miljön utan att orsaka ytterligare miljöstörning. Avseende muddringen är det inte rimligt med återställning på annat sätt än att låta området återhämta sig på egen hand. Med hänsyn till detta instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning att ett återställande skulle vara en för ingripande åtgärd. Därmed har länsstyrelsen haft fog för att avsluta ärendet utan åtgärd och överklagandet ska avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 20 mars 2025.

Jonas Manole Tony Persson I domstolens avgörande har rådmannen Jonas Manole, ordförande, och tekniska rådet Tony Persson deltagit. Föredragande har varit Ella Stenberg.