M 4707-25
Strandskydd och undantaget för areella näringar. MÖD har bedömt att en bryggbåt har en avhållande effekt på allmänheten. Det är inte visat att anläggningen behövs för en förvärvsverksamhet bestående av skogshållning och fårskötsel invid en sjö. Länsstyrelsen har därmed haft fog för sitt föreläggande att avlägsna anläggningen.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-12-17 M 4707-25 060302 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-03-11 i mål nr M 6923-24, se bilaga A PARTER Klagande
Motpart Länsstyrelsen i Södermanlands län
SAKEN Föreläggande att avlägsna anläggning inom strandskyddsområde vid fastigheten i Flens kommun
Instans
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
SVEA HOVRÄTT DOM M 4707-25
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
och har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva länsstyrelsens föreläggande att avlägsna anläggningen.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
och har anfört i huvudsak samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen med följande tillägg.
Det är inte fråga om en brygganläggning utan en anpassad bryggbåt. Mark- och miljödomstolen har inte visat eller tagit hänsyn till vad som skiljer en brygga från en båt.
De bedriver verksamhet bestående av skoghållning och fårskötsel på fastigheten. Verksamheten medför ett behov av att utföra underhållsarbeten invid och på sjön, bl.a. laga stängsel som går ut i sjön och ta hand om träd som fallit i vattnet. En bit ut i sjön har de ett vattenintag vars filter behöver rengöras och underhållas ett par gånger per år. Genom sin konstruktion är bryggbåten säker och praktisk att lasta de olika verktyg som behövs för underhållsarbetet på. Att utföra underhåll och reparationer från land är inte genomförbart då sjöbotten till stora delar består av dy och arbetet delvis utförs med elverktyg eller motorsåg. Det är inte möjligt som länsstyrelsen påstår att lägga i en båt vid varje tillfälle som underhåll eller reparationer behöver utföras. Det är för brant på platsen för detta och närmaste båtramp ligger ett antal mil bort. För att försöka att tillmötesgå länsstyrelsens krav har de byggt om den tidigare bryggan till en bryggbåt. Bryggbåten har inte något fäste i land eller botten utan är förtöjd med ankare och tampar utmed stranden.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har hänvisat till sitt beslut med följande tillägg. Oavsett hur klagandena väljer att definiera anläggningen uppfattas den av allmänheten
SVEA HOVRÄTT DOM M 4707-25
som en brygga, både på nära och långt håll. Den är mer eller mindre stadigvarande förtöjd på den aktuella platsen. Bryggor uppfattas i regel som privatiserande och den aktuella anläggningen avhåller allmänheten från att beträda området. Ändringarna i 7 kap. 16 § miljöbalken som infördes den 1 juli 2025 föranleder inte någon annan bedömning än tidigare i fråga om bryggan omfattas av undantaget för areella näringar. Det är inte visat att det finns ett behov av bryggan för förvärvsverksamheten. De behov av bryggan som klagandena anser föreligga att t.ex. kontrollera stängsling och ta hand om vindfällen kan tillgodoses på annat sätt.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Prövningen i målet är begränsad till att bedöma om den aktuella anläggningen uppförts i strid med strandskyddsbestämmelserna och om föreläggandet är proportionerligt (se bl.a. MÖD 2011:17, MÖD 2011:36 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 oktober 2020 i mål nr M 542-20).
Förbudet mot att utföra anläggningar eller anordningar i strandskyddat område enligt 7 kap. 15 § 2 miljöbalken omfattar alla konstruktioner som avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (se prop. 1997/98:45 del 2 s. 86 samt bl.a. MÖD 2020:4 och MÖD 2020:33). Avgörande för bedömningen är således inte om och anläggning är att betrakta som en brygga eller en båt utan om den har en avhållande effekt på allmänheten. Med detta tillägg instämmer Mark- och miljööverdomstolen i övrigt i mark- och miljödomstolens bedömning att anläggningen är av sådant slag att den avhåller allmänheten från att beträda området. Enligt Mark- och miljööverdomstolen har det inte framkommit annat än att anläggningen är så stadigvarande förtöjd på platsen att den som utgångspunkt är förbjuden. Från förbuden i 7 kap. 15 § miljöbalken finns dock undantag för areella näringar.
Bestämmelsen om undantag från strandskyddet för areella näringar enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken har sedan den 1 juli 2025 en ny lydelse. Eftersom bestämmelsen saknar övergångsbestämmelse gäller den i sin nya lydelse även i pågående ärenden som inletts före ikraftträdandet. Frågan om länsstyrelsen haft fog för att förelägga och
SVEA HOVRÄTT DOM M 4707-25
att avlägsna anläggningen ska därmed prövas utifrån den nya lydelsen av 7 kap. 16 § 1 miljöbalken.
Enligt 7 kap. 16 § 1 miljöbalken omfattas inte en anläggning av förbudet enligt 7 kap. 15 § miljöbalken om den behövs för en förvärvsverksamhet inom bl.a. skogs- eller jordbruk som är avsedd att bedrivas varaktigt och anläggningen för sin funktion, eller för att uppnå ett funktionellt samband med en befintlig byggnad, anläggning eller anordning som används eller är avsedd att användas i verksamheten, måste finnas inom strandskyddsområdet. Till skillnad från vad som hittills gällt krävs det enligt bestämmelsens nya lydelse inte längre att näringen medför ett tillskott av betydelse till näringsidkarens försörjning. Det är nu tillräckligt att det är fråga om en förvärvsverksamhet, dvs. en verksamhet som bedrivs yrkesmässigt, självständigt och med vinstsyfte (se prop. 2024/25:102 s. 36 och 66 f.). På samma sätt som tidigare är det dock en grundläggande förutsättning för att undantaget ska vara tillämpligt att anläggningen behövs för förvärvsverksamheten.
Det saknas skäl att ifrågasätta och uppgifter om att de under ett antal år har bedrivit verksamhet innefattande skoghållning och fårskötsel på fastigheten. Det har inte framkommit annat än att verksamheten bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Det får även anses klarlagt att verksamheten bedrivs med vinstsyfte. och bedriver därmed en förvärvsverksamhet i den mening som avses i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Frågan blir därför om det är visat att anläggningen behövs för förvärvsverksamheten.
och har i huvudsak fört fram att anläggningen behövs för att utföra nödvändiga underhållsarbeten i deras verksamhet invid och på sjön samt att det inte är möjligt för dem att utföra underhållsarbetena på något annat sätt. Förvärvsverksamhetens behov av att utföra underhållsarbeten invid och på sjön har tidigare varit föremål för domstolsprövning i samband med att klagandena ansökte om strandskyddsdispens för den brygga som förut fanns på platsen. I den prövningen bedömdes underlaget inte ge tillräckligt stöd för att bryggan var behövlig för deras verksamhet. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det inte heller utifrån utredningen i detta mål
SVEA HOVRÄTT DOM M 4707-25
visat att den aktuella anläggningen behövs för och förvärvsverksamhet. Det ifrågasätts inte att anläggningen kan underlätta för klagandena att vidta vissa åtgärder eller att förhållandena på platsen kan göra det svårt att lägga i en båt. och uppgifter om underhållsarbetenas art och omfattning är emellertid alltför allmänt hållna. Utöver uppgiften om att filtret till vattenintaget behöver rensas ett par gånger per år saknas det konkreta uppgifter om hur omfattande underhållsåtgärderna är och hur ofta de behöver utföras. Sammantaget är deras uppgifter inte tillräckliga för att visa att det finns ett behov i förvärvsverksamheten av en anläggning av aktuellt slag.
Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att anläggningen inte omfattas av undantaget i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Det har inte heller framkommit att anläggningen på någon annan grund skulle vara undantagen från strandskyddsbestämmelserna. Anläggningen är således förbjuden.
Eftersom anläggningen har uppförts i strid med strandskyddsbestämmelserna och dispens inte har beviljats eller sökts för denna har länsstyrelsen haft fog för sitt föreläggande att den ska avlägsnas. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att även de förelagda försiktighetsmåtten är lämpliga. Vidare har det inte framkommit omständigheter som medför att föreläggandet är oproportionerligt. Domstolen har i den bedömningen tagit hänsyn till att anläggningen är uppförd inom ett område med höga naturvärden samt att och tidigare fått avslag på en dispensansökan för en brygga som var uppförd på samma plats. Överklagandet ska därför avslås.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik, Caroline Hedvall Klostermark, Johanna Fernlund och Elisabeth Hartley, referent.
Föredragande har varit hovrättsfiskalen Rasmus Nilsson.
Sid 1 (6) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 6923-24 Mark- och miljödomstolen 2025-03-11 meddelad i Nacka
PARTER Klagande
Motpart Länsstyrelsen i Södermanlands län ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut den 15 augusti 2024 i ärende nr 4853-2024, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande att avlägsna brygganläggning inom strandskyddat område och Natura 2000-område vid fastigheten i Flens kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen ändrar beslutet endast på så sätt att åtgärden enligt punkten 1 ska vara utförd senast tio månader från den dag då beslutet vinner laga kraft och att åtgärden enligt punkten 2 ska vara utförd senast elva månader från den dag då beslutet vinner laga kraft.
Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6923-24 Mark- och miljödomstolen
Mark- och miljööverdomstolen
BAKGRUND och ansökte i november 2020 om strandskyddsdispens för uppförande av en brygga vid fastigheten i Flens kommun. Eftersom det aktuella vattenområdet var ett Natura 2000-område prövade Länsstyrelsen i Södermanlands län (länsstyrelsen) ansökan. Länsstyrelsen avslog ansökan, vilket överklagades till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt som i dom den 20 oktober 2022 i mål nr M 2487-22 avslog överklagandet. Domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som i beslut den 24 januari 2023 i mål nr 12894-22 inte gav prövningstillstånd.
Länsstyrelsen konstaterade vid uppföljning av ovanstående ärende den 5 juni och 14 augusti 2024 att det fanns en brygganläggning på platsen. Länsstyrelsen förelade därför och att utföra följande. Från strandskyddat område avlägsna brygganläggningen som är placerad i sjön Båven i anslutning till fastigheten (se bilaga 2 samt foton på sidan 2). Åtgärden ska vara utförd senast 8 månader från det datum detta beslut vunnit laga kraft. Följande försiktighetsmått ska gälla för åtgärden: Grumlande arbeten får inte utföras under perioden 1 april till 30 september. Arbeten i vattenområdet ska ske under en sammanhängande tidsperiod. Inkomma med skrivelse samt fotodokumentation som styrker att brygganläggningen har avlägsnats i enlighet med punkten 1. Dokumentationen ska innehålla en redogörelse av vilka åtgärder som har vidtagits samt foton som visar hur platsen ser ut efter vidtagna åtgärder. Uppgifterna ska vara länsstyrelsen tillhanda senast 9 månader från det datum beslutet vinner laga kraft.
och har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6923-24 Mark- och miljödomstolen
YRKANDEN M.M. och har yrkat mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut om föreläggande. Till stöd för sitt yrkande har de anfört i huvudsak följande.
Det finns ingen permanent brygganläggning på platsen som skulle avhålla allmänheten från området. Efter tidigare avslag av dispens har de tagit bort flytbryggan som fanns på platsen. För att kunna utföra de sysslor som behövs för deras skogsbruk och djurhållning har de nu i stället en bryggbåt med motor. Den saknar fast förbindelse med land och förankring i botten och är endast förtöjd med ankare och tampar. Därmed kan den inte betraktas som permanent. Bryggbåtens utformning med flytande landgång är anpassad till förutsättningarna på platsen och erbjuder en plattform för att utföra sysslorna. Om detta inte tillåts önskar de att domstolen ska ge en tydlig beskrivning för hur en bryggbåt ska utformas, förtöjas och tillträdas för att det ska vara möjligt för dem att utföra de arbeten som krävs utan att bryta mot strandskyddet.
När de ansökte om strandskyddsdispens utrycktes tvivel över omfattningen av deras verksamheter. De har därför visat att de har haft skogsbruk och djurhållning under ett antal år och senast i september fick de besök av länsstyrelsen för kontroll av de får som finns på platsen. De har även visat sina inkomster från verksamheten och att de är enda inkomster, vilket innebär att de har en stor betydelse för hushållet. I domen angående strandskyddsdispens står det även bl.a. att skötsel av staket, stängsel, skogsbruk, vattenintag m.m. borde kunna lösas på annat sätt eller att båt inte är nödvändigt. De önskar att domstolen beskriver hur skötseln ska kunna gå till utan båt. Det framgår av kartor och höjdkurvor att det är för brant ner mot sjön för att lägga i en båt tillfälligt för att kunna utföra underhåll. Botten är dessutom väldigt sank och dyig. På grund av avstånden till de närmsta båtramperna i Sparreholm och Skebokvarn är det inte heller praktiskt genomförbart att ha en båt på kärra och lägga ner där.
Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6923-24 Mark- och miljödomstolen
och har till stöd för sitt överklagande även gett in överklaganden, beslut och dom från den tidigare processen om strandskyddsdispens, deklarationer för åren 2017 2021, karta över området med höjdkurvor samt kartor med vägbeskrivning för bilfärd till Sparreholm och Skebokvarn.
DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut, utöver vad som anges nedan.
Prövningsramen i ett överklagat mål begränsas av underinstansens beslut. Markoch miljödomstolen kan därför inom ramen för detta mål endast pröva om länsstyrelsen har haft fog för det beslutade föreläggandet. Domstolen kan således inte föreslå eller redogöra för alternativa utformningar eller lösningar för vidtagande av åtgärder på platsen.
Frågan mark- och miljödomstolen inledningsvis har att ta ställning till är om den aktuella anläggningen, som av och kallas för bryggbåt, omfattas av strandskyddsbestämmelserna. I praxis har även flyttbara konstruktioner, t.ex. stadigvarande förtöjda bastuflottar, träffats av förbuden i 7 kap. 15 § miljöbalken om de hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (se MÖD 2020:4). Det framgår av de fotografier som ingår i utredningen i målet att den aktuella anläggningen består av en brygglikande konstruktion i trä med en motor monterad på ena sidan. Det har inte framkommit annat än att den är stadigvarande förtöjd på platsen. Mark- och miljödomstolen bedömer med hänsyn till detta och konstruktionens utseende att den är att betrakta som en brygga, oavsett vilken typ av förtöjning som har använts. Bryggor uppfattas typiskt sätt som privatiserande och avhåller därför allmänheten från att beträda området (se Mark- och miljödomstolens dom den 27 september 2017 i mål nr M 543-17). Därmed omfattas den aktuella brygganläggningen av förbuden i 7 kap. 15 § miljöbalken, om inget undantag från denna huvudregel är tillämpligt.
Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6923-24 Mark- och miljödomstolen
Mark- och miljödomstolen konstaterar att frågan om tillåtligheten av en brygga på platsen prövades av mark- och miljödomstolen i det tidigare nämnda målet nr P 2487-22. Mark- och miljödomstolen ansåg då att bryggan inte omfattades av undantagsregeln för areella näringar i 7 kap. 16 § miljöbalken. Därmed var bryggan förbjuden enligt huvudregeln i 7 kap. 15 § miljöbalken. Vidare bedömde mark- och miljödomstolen att det inte hade framkommit några sådana särskilda skäl som krävs för att strandskyddsdispens skulle kunna beviljas. Slutligen bedömde domstolen vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken att det inte var oproportionerligt att avslå ansökan om dispens. Mark- och miljööverdomstolen gav inte prövningstillstånd. Det underlag som och nu har lämnat in till markoch miljödomstolen är detsamma som det som gavs in under den tidigare processen. Det saknas därför skäl för domstolen att göra någon annan bedömning än den som gjordes tidigare. Brygganläggningen är därmed förbjuden enligt bestämmelserna om strandskydd.
Eftersom brygganläggningen är förbjuden och det saknas dispens för denna har länsstyrelsen haft fog för sitt föreläggande om att ta bort anläggningen. Mark- och miljödomstolen bedömer att de förelagda försiktighetsmåtten är lämpliga. Vad och anfört i övrigt föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås. Med hänsyn till de beslutade försiktighetsmåtten bedömer dock mark- och miljödomstolen att tidpunkterna för uppfyllande av föreläggandet bör förlängas för att och ska ha skälig tid på sig att efterleva dessa. Länsstyrelsens beslut ska därför ändras så att tidpunkten för fullgörande bestäms i enlighet med domslutet.
Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6923-24 Mark- och miljödomstolen
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 1 april 2025.
Karin Frick Tony Persson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Karin Frick, ordförande, och tekniska rådet Tony Persson. Föredragande har varit Ella Stenberg.