M 4732-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Dalälvens vattenregleringsföretag (DVF) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och bifalla ansökan.

Fortum Sverige AB, Väsa kraftaktiebolag och Blyberg kraftaktiebolag har, för det fall Mark- och miljööverdomstolen anser att DVF inte är behörig att företräda deltagarna i denna sak, begärt att få inträda som parter i processen i Mark- och miljööverdomstolen.

Kammarkollegiet har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom och yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Länsstyrelsen i Dalarnas län har hänvisat till det som anfördes i mark- och miljödomstolen.

K.E.E. och U.F. har motsatt sig ändring av mark- och miljödom-stolens dom. De har ä ven motsatt sig att Fortum Sverige AB, Väsa kraftaktiebolag och Blyberg kraftaktiebolag inträder som parter i processen. Vidare har de yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

UTVECKNING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

DVF har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Deltagande i regleringsverksamhet är obligatorisk om verksamhetsutövare under vissa förutsättningar yrkar på det. Samtliga delägare i en regleringsverksamhet utgör en regleringssamfällighet som är en särskild juridisk person. När en regleringssamfällighet bildats gäller vad som i lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) och miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av en anläggning i stället samfälligheten. DVF är en sådan samfällighet för bl.a. Österdalälvens vattensystem.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

Genom uppförandet av dammen vid Trängslets kraftverk skapades ett av Sveriges största kraftverksmagasin, Trängsletmagasinet. Nedströms Trägslets kraftverk finns ytterligare fyra kraftverk med regleringsmagasin (Åsen, Väsa, Blyberg och Spjutmo kraftstationer) innan Österdalälven rinner ut i Siljan. Genom magasinen skapas möjlighet till allt från årsreglering till korttidsreglering av Dalälven. För att samordna och på bästa sätt nyttja vattnet vid alla kraftverk i samma vattendrag har lagstiftaren skapat vattenregleringssamfälligheter, se 5 kap. LSV. Vattenreglering syftar till att nyttja det lagrade vattnet på optimalt sätt under året, veckan och dygnet. Vattenreglering och inverkan av denna sker således vid alla kraftverk i Dalälven. Det är vattenregleringen som inverkar på flödet vid de olika kraftverken, dvs. hur mycket vatten som rinner i älven på viss plats vid viss tid, vilket inverkar på vattenstånd, vattenhastighet och därigenom vattnets utbredning i älvfåran. Detta inverkar bl.a. på fisket. Inverkan på fisket är därför en av effekterna av vattenregleringen. Vattenregleringssamfälligheten ansvarar även för effekterna av regleringen och har enligt 5 kap. 1 § och 2 § LSV legal rätt att företräda delägarna rörande tillstånd och anläggningar. Skulle inte begäran om omprövning av villkor avse samfällt ägda tillgångar äger likväl DVF rätt att ansöka om omprövning, då inga tillgångar som är samfällt ägda i så fall omfattas av yrkandet om omprövning. Något hinder för domstolen att uppta yrkanden som rör icke samfällt ägda tillgångar eller anläggningar finns inte.

För det fall domstolen inte anser att DVF har rätt att enligt lag företräda deltagarna i regleringsföretaget godkänner Fortum Sverige AB, Väsa Kraftaktiebolag och Blyberg kraftaktiebolag i efterhand DVF:s talan i både mark- och miljödomstolen och Markoch miljööverdomstolen samt hemställer att få inträda som parter i processen i Markoch miljööverdomstolen.

Åtgärderna till skydd för fisket i det genom 1993 års dom stadfästa avtalen är sådana bestämmelser som uppfyller rekvisiten i 24 kap. 13 § 2 miljöbalken och kan bli föremål för omprövning, dvs. de är att anse som ”andra bestämmelser eller villkor”.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

Målet VA 40/74 var ett samlingsmål för vattenanläggningar i Österdalälven och den genomgående regleringen av Österdalälven. Genom domen 1993 fastställdes avtal vilka utgjorde kompensation för skador på fisket inom Mora och Älvdalens kommuner. Åtgärderna i de stadfästa avtalen avsåg att kompensera skador på fisket genom fiskefrämjande åtgärder och innebär att skadekompenserande åtgärder ska utföras och underhållas. De i dom stadfästa avtalen avser anordningar som är till skydd för fisket. Något annat syfte har anordningarna inte. Det innebär att de underhållsåtgärder som enligt de stadfästa avtalen ska utföras är att anses som omprövningsbara bestämmelser/villkor.

Dessa åtgärder och därigenom bestämmelser/villkor är numera helt otjänliga, utifrån hur biotopåtgärder nu anläggs och underhålls. Åtgärderna har visat sig olämpliga både såvitt avser utförande som effektivitet. Utförandet är sådant att de inte följer ett naturligt utvecklingsförlopp i älven och de har inte den effekt på biologin som avsetts. Denna omständighet förutsågs inte vid domstillfället. Då åtgärderna inte fyller den funktion de avsåg att uppfylla är det uppenbart att villkoret är strängare än nödvändigt. Denna inställning delas av fiskerisakkunniga och tillsynsmyndigheten, dvs. Länsstyrelsen i Dalarnas län. Då de åtgärder som angivits i avtalen och stadfästs i domen 1993 har visat sig olämpliga är det möjligt att ompröva dessa enligt 24 kap 13 § miljöbalken.

Genom avtalen med fiskevårdsområdesföreningarna har DVF tillsett att biologiskt motiverade och lokalt accepterade underhållsåtgärder kommer att genomföras i framtiden. Det torde inte vara förenligt med stadgarna för fiskevårdsområdesföreningen att förbruka medel för fiskevård för annat ändamål än fiskevård givna i en av domstol given dom rörande omprövning av villkor.

Det går inte att skilja på fiskebestånd för enskilt respektive allmänt fiske och det finns inget krav på avtal eller medgivande med företrädare för vare sig allmänt eller enskilt fiske för att en omprövning ska kunna ske. Någon på avtal grundad rätt gentemot tredje man görs inte gällande. Innehållet i avtalen tjänar som underlag för ett till domstolen framställt yrkande om nya villkor grundat på ingånget avtal som säkerställer att åtgärder utförs effektivt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

Kammarkollegiet har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande.

Såvitt går att utläsa av prövningsunderlaget handhar DVF enbart Trängslets årsreglering och inget annat i samlingsmålet VA 40/74. Verksamheterna vid de andra kraftverken (Trängslet, Åsen, Väsa, Blyberg och Spjutmo) som omfattas av vad som föreskrivs i 1993 års dom i samlingsmålet bedrivs av andra verksamhetsutövare. Ansvaret för de föreskrivna underhållsåtgärderna som nu är aktuella åvilar samtliga sökande i samlingsmålet, dvs. både DVF och de andra kraftbolagen. Därmed är de enskilda kraftbolagen och DVF tillsammans ansvariga för att föreskrivna villkor följs. DVF kan inte ensamt ansöka om omprövning av villkor i tillstånd som avser andra verksamhetsutövare och andra verksamheter. DVF kan enbart ansöka om omprövning av villkor i tillstånd som avser den egna verksamheten, inget annat. Det finns inga uppgifter i målet att DVF företräder övriga sökande i samlingsmålet VA 40/74.

De villkor som berörs av aktuell omprövningsansökan avser kompensation för skador på det allmänna fisket. Fiskevårdsområdesföreningarna företräder inte det allmänna fisket. De parter som har träffat de avtal som ligger till grund för ansökan är således inte behöriga att företräda det allmänna fisket. Offentligrättsliga förpliktelser, som de i målet aktuella, går inte att avtala bort.

Förpliktelsen att följa villkoren i 1993 års dom åvilar verksamhetsutövaren. Fiskevårdsområdesföreningarna har inga sådana förpliktelser. Att ersätta villkoren med nu föreslagna villkor skulle innebära ett sätt för verksamhetsutövare att avtala bort ansvar för att vidta tidigare föreskrivna underhållsåtgärder, dvs. en mildring av de tidigare villkoren. Då förutsätts att sökanden visar att det är uppenbart att villkoren inte längre behövs, är strängare än nödvändigt eller att ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet gavs. Sökanden har inte visat att någon av dessa förutsättningar är uppfyllda.

DVF har inte visat på vilket sätt ålagda åtgärder är otidsenliga och ineffektiva eller vilka svårigheter och oklarheter som uppstått rörande omfattningen av erforderligt underhåll av avtalade åtgärder. Vad som ska ersätta de tidigare föreskrivna åtgärderna

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

anges inte och sökanden har inte inkommit med någon utredning med förlag till åtgärder.

De villkor som omfattas av domen från 1993 avser kompensation för skador på det allmänna fisket för gången tid och till år 1996. Föreslagna villkor som anges i avtalen till grund för omprövningsansökan avser gången tid och för all framtid. Detta trots att inget underlag har presenterats som möjliggör en bedömning av på vilket sätt de nya avtalen ska kunna ligga till grund för kompensation för skador på det allmänna fisket från den tid som anges i 1993 års dom.

DVF har i ansökningshandlingarna angett att omprövningen innebär reglering av villkoren för att minimera inverkan på miljön av aktuell vattenverksamhet genom att sakägarna, fiskevårdsområdesföreningarna, vilka har detaljkunskap om vattenområdet, kan disponera medel för skadeförhindrande åtgärder på ett effektivt sätt. Såvitt Kammarkollegiet kan utläsa av handlingarna avser aktuell omprövningsansökan däremot endast ansvar för underhåll av biotopåtgärder. Av de tidigare stadfästa avtalen framgår att sökandena ska svara för framtida underhåll av biotopförbättringarna. Enligt de nu aktuella avtalen ska DVF enbart utge medel för underhåll av biotopåtgärder i tio år alternativt som engångsbelopp. Ersättningen ska trots denna begränsning täcka kostnaderna för underhåll för all framtid. Det framgår inte vilka underhållsåtgärder som planeras att ersätta de tidigare beslutade. De nya avtalen ger inte någon som helst garanti att medlen används för adekvata underhållsåtgärder utan medlen kan disponeras fritt av fiskevårdsområdesföreningarna.

K.E.E. och U.F. har till stöd för sin inställning anfört bl.a. följande.

I nu aktuellt mål är endast DVF klagande. Enligt 1993 års dom skulle även kraftverken ersätta skada. Mål VA 40/74 var ett samlingsmål för vattenanläggningar och den genomgående regleringen i Österdalälven. Målet började i mark- och miljödomstolen och huvudförhandling hölls där. Nya parter kan inte dyka upp i Mark- och miljööverdomstolen. Aktiebolagen har inte heller bifogat handlingar med behöriga firmatecknare, beslut m.m.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

Fiskevårdsområden är inte sakägare i vattenmål och fiskevårdsområdesföreningarna avvisades i 1993 års dom. Nu tecknade avtal mellan DVF och fiskevårdsområdesföreningen berör både allmänna och enskilda intressen och saknar rättslig verkan i målet.

Enligt 1993 års dom skulle biotopåtgärder göras för allmänt och enskilt fiske och underhållas för all framtid. Biotopåtgärderna var en skadereglering för fisket och återfångsterna skulle uppfyllas för de enskilda fiskerättsägarna. Fiskerättsägarna har aldrig yrkat ersättning i pengar för egen del utan åtgärder tillsammans med det allmänna intresset genom Kammarkollegiet för ett förbättrat fiske och för riksintresset siljansöringen. Sökanden har inte fullgjort sina åtaganden i 1993 års dom, bl.a. underhåll för all framtid i form av besiktning varje år och rätta till flyttade stora stenar och block. De anser att DVF ska utge fiskeavgifter enligt 6 kap. 5 § LSV för vissa åtgärder och med vissa angivna belopp för gången tid och framtida underhåll. Detta för att rädda siljansöring, harr och andra arter från utrotning.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att en prövning med tillämpning av 24 kap. 13 § 2 miljöbalken förutsätter att ansökan avser bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom och att ansökan är gjord av tillståndshavaren.

Mål nr VA 40/74 var ett samlingsmål där fiskefrågor i ett antal tillståndsmål behandlades (AD 60/53, Trängslets kraftverk, AD 65/60, Åsens kraftverk, AD 67/62, Väsa kraftverk, AD 82/65, Blybergs kraftverk, AD 49/67, Spjutmo kraftverk och AD 63/58, Trängslets årsreglering). I vattendomstolens dom den 27 juli 1993 i mål nr VA 40/74, punkterna 3 och 4, avslutade domstolen frågor som skjutits upp i dom den 28 september 1981 i mål nr VA 40/74 genom att fastställa till domen bilagda avtal om kompensation för fiskeskador. DVF har nu ansökt om att nämnda punkter i 1993 års dom ska upphävas och ersättas med förpliktelse att utge vissa belopp till olika fiskevårdsområdesföreningar.

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

I 1993 års dom behandlade vattendomstolen dels frågor om allmänt fiske hänförliga till de ovan nämnda tillståndsmålen dels frågor om kompensation för oförutsedda skador på fisket som hade väckts av enskilda sakägare. Av domen framgår att de enskilda sakägarna avstod från sina krav på ersättning för skador på enskilt fiske under förutsättning att vissa i avtalen närmare angivna fiskefrämjande åtgärder vidtogs såsom kompensation för skador på allmänt fiske. Avtalen godkändes av Kammarkollegiet. Enligt avtalen ska sökandena i tillståndsmålen vidta ett antal biotopförbättrande åtgärder till förmån för det allmänna fisket samt för all framtid svara för underhåll av biotopförbättringarna genom att garantera utlagda stenars funktion som ståndplatser, innefattande såväl återställning av eventuella förflyttningar av stenar som friläggning av stenar vid eventuell kringfyllnad. Med hänsyn till att tillståndshavarna i de i domslutet fastställda avtalen ålades skyldighet att utföra fiskefrämjande åtgärder för det allmänna fisket anser Mark- och miljööverdomstolen att det är fråga om sådana bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom som ryms inom tillämpningsområdet för 24 kap. 13 § miljöbalken.

I målet har bl.a. Kammarkollegiet ifrågasatt om DVF ensamt är behörig att ansöka om upphävande av nu aktuella villkor i 1993 års dom. DVF har hänvisat till att företaget såsom vattenregleringssamfällighet enligt 5 kap. LSV ensam har rätt att ansöka om aktuell prövning.

Som sökande i 1993 års dom och parter i avtalen anges kraftbolagen som äger respektive kraftverk tillsammans med DVF som handhar Trängslets årsreglering. Det kan även noteras att i tidigare mål om omprövning av 1993 års dom m.m. har kraftbolagen och DVF varit sökande gemensamt (se Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 30 januari 2019 i mål nr M 7483-17, jfr även Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 juni 2017 i mål nr M 10180-15).

I aktuellt mål har annat inte framkommit än att ansökan avser gemensamma villkor gällande för olika verksamheters tillstånd, med olika tillståndshavare, och att DVF därför inte är ensamt behörig att ansöka om upphävande av villkoren. I Mark- och miljööverdomstolen har framkommit att samtliga tillståndshavare ställer sig bakom

SVEA HOVRÄTT DOM M 4732-23

DVF:s ansökan i mark- och miljödomstolen. Någon möjlighet att inträda som sökande i processen först i Mark- och miljööverdomstolen finns dock inte.

Mot den bakgrunden, och då Mark- och miljööverdomstolen anser att aktuell ansökan avser sådana bestämmelser eller villkor på vilka regleringen i 24 kap. 13 § miljöbalken kan tillämpas, ska mark- och miljödomstolens dom undanröjas och målet visas åter till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Vid denna utgång ankommer det på mark- och miljödomstolen att ta ställning till yrkade rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2025-07-25

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs, Caroline Hedvall Klostermark och Li Brismo, referent, samt tekniska rådet Claes Becker.

Föredragande har varit Cecilia Lönnqvist.

Bilaga A

Sid 1 (20) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5811-22 Mark- och miljödomstolen 2023-03-10 meddelad i Nacka

SÖKANDE

Dalälvens vattenregleringsföretag, 883200-0668 Box 392 831 25 Östersund Ombud: Advokat M.W.

SAKEN

Ansökan om omprövning av villkor rörande kompensation för fiskeskador i Stockholms tingsrätts, vattendomstolens, dom av den 27 juli 1993 i mål nr VA 40/74

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avvisar ansökan.

2Mark- och miljödomstolen fastställer slutligt prövningsavgiften till 1 500 kr.

3Dalälvens vattenregleringsföretag ska ersätta Länsstyrelsen i Dalarnas län för rättegångskostnader med 9 600 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:631) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

4Dalälvens vattenregleringsföretag ska ersätta Kammarkollegiet för rättegångskostnader med 12 800 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:631) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

5Dalälvens vattenregleringsföretag ska ersätta K.E.E. och U.F. för rättegångskostnader med 31 603 kr (inklusive mervärdesskatt), varav

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

11 600 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:631) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Målen om tillstånd att anlägga Trängslets, Åsens, Väsa och Blybergs kraftverk

samt tillstånd till årsreglering vid Trängslets kraftverk

Österbygdens vattendomstol meddelade genom deldom

- den 3 juli 1954 Stora Kopparbergs Bergslags AB (Stora Kopparberg) tillstånd att bl.a. uppföra Trängslets kraftverk (AD 60/53), - den 25 januari 1961 Stora Kopparberg tillstånd att bl.a. anlägga Åsens kraftverk (mål AD 65/60), - den 31 mars 1964 Väsa Kraftaktiebolag tillstånd att bl.a. anlägga Väsa kraftverk (mål AD 67/62), - den 2 december 1965 Blybergs Kraftaktiebolag tillstånd att bl.a. anlägga Blybergs kraftverk (mål AD 82/65), - den 19 december 1967 Spjutmo Kraftaktiebolag tillstånd att bl.a. anlägga Spjutmo kraftverk (mål AD 49/67).

Vidare meddelade Österbygdens vattendomstol i deldomar den 29 oktober 1960, den 30 december 1961 och den 4 juni 1962 Stora Kopparberg m.fl. tillstånd till årsreglering vid Trängslets kraftverk (mål AD 63/58).

I deldomen av den 30 december 1961 i regleringsmålet AD 63/58 beslöt Österbygdens vattendomstol att uppskjuta frågan om vidtagande av åtgärder för fisket och om ersättning för skador på fisket med rätt för sötvattenslaboratoriet eller part att, när skäl därtill anses föreligga, påkalla vattendomstolens prövning av fiskefrågan helt eller delvis. Vattendomstolen förklarade vidare i dom den 4 juni 1962 i kraftverksmålet avseende Trängslets kraftverk (AD 60/53), under åberopande av vad som bestämts angående fisket i deldomen den 30 december 1961 i regleringsmålet, att detta i tillämpliga delar även skulle gälla beträffande fiskefrågorna i kraftverksmålet. Vattendomstolen ålade vidare Stora Kopparberg, såsom ägare av Trängslets kraftverk, och regleringssökandena att under en prövotid av tio år räknat till utgången av år 1972 jämlikt 2 kap 8 § vattenlagen inom en

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

kostnadsram av 10 000 kr för år under en tid av sex år bekosta de fiskefrämjande åtgärder som sötvattenslaboratoriet finner lämpliga att företa. Vidare ålades jämlikt 2 kap 10 § vattenlagen Stora Kopparberg och regleringssökandena att till befrämjande av fisket inom landet erlägga vissa avgifter. Vad som bestämts om åtgärder och avgifter skulle gälla tillsvidare, dock längst under angiven prövotid till utgången av år 1972. Sötvattenslaboratoriet och part skulle äga rätt att under prövotiden, om förhållandena så påkallade, hos vattendomstolen göra framställning om ändrade bestämmelser i angivna hänseenden.

I deldomar den 31 mars 1964 avseende Väsa kraftverk och den 2 december 1965 avseende Blybergs kraftverk fann Östebygdens vattendomstol beträffande fisket endast anledning att föreskriva att det ålåg kraftbolaget att till skydd för fisket vidta de åtgärder som vattendomstolen efter ytterligare utredning i målet kan finna påkallade (mål AD 67/62 och AD 82/65). I Åsen-målet (AD 65/60) finns inte motsvarande föreskrift.

Vattendomstolen fann därefter i deldomen den 19 december 1967 angående tillstånd till anläggande av Spjutmo kraftverk endast anledning att beträffande fisket föreskriva att det skulle åligga sökanden att till skydd för fisket vidta de åtgärder som vattendomstolen efter ytterligare utredning i målet kan finna påkallade (AD 49/67). I deldomen den 12 september 1969 i Spjutmo-målet ålade vattendomstolen sedan sökanden att anlägga centralfiske i huvudsaklig överensstämmelse med det i målet ingivna förslaget och att vara skyldig att vid arbetenas utförande följa de anvisningar och föreskrifter som lämnas av fiskeriintendenten samt att för framtiden underhålla och bekosta driften av anläggningen.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

Samlingsmålet om fiskefrågor och målen om oförutsedda skador på laxfiske

(Siljansöring) i Siljan, Orsasjön och Insjön

Stockholms tingsrätts, vattendomstolen, dom den 28 augusti 1981 i mål VA 40/74 m.fl. Alla frågor beträffande fiske i de fem målen om tillstånd att anlägga Trängslets, Åsens, Väsa, Blybergs, och Spjutmo kraftverk samt angående tillstånd till årsreglering vid Trängslets överfördes sedermera till samlingsmålet VA 40/74.

I dom den 28 augusti 1981 behandlade Stockholms tingsrätt, vattendomstolen, fiskefrågorna i de ovannämnda fem tillståndsmålen i samlingsmålet VA 40/74. Sökanden i samlingsmålet var de dåvarande tillståndsinnehavarna och Stora Kopparberg m.fl. såsom ägare av kraftverk i Österdalälven och utövare av årsregleringen vid Trängslets kraftverk. Utgångspunkt för målet var ett utlåtande av fiskeriintendenten Carl Puke daterat den av den 2 april 1974 samt tidigare utlåtanden av sötvattenslaboratoriet och fiskeriintendenten.

I domen prövade vattendomstolen även 16 mål avseende anmälningar om oförutsedda skador på laxfiske (Siljansöring) i Siljan, Orsasjön och Insjön i anledning av dels årsreglering vid Trängslets kraftverk i mål AD 63/58 och dels reglering av Siljan enligt Österbygdens vattendomstolens dom den 27 februari 1964 i mål AD 45/47 anmälda till vattendomstolen 1975 (målen VA 36, 77, 86, 87, 93, 102, 105, 116, 117, 118, 120, 126, 127, 143, 148 och 151/75). I dessa mål var Dalälvens vattenregleringsföretag (DVF) motpart.

Vattendomstolen upptog även 16 mål avseende anmälningar om oförutsedda skador på sikfisket i Siljan, Orsasjön och Insjön som dock inte är av vidare intresse för prövningen av i förevarande mål aktuell ansökan.

I domen av den 28 augusti 1981 avvisade vattendomstolen ett av målen om oförutsedda skador på öringsfisket och uppsköt avgörandet av resterande 15 mål samt även vissa i samlingsmålet framställda yrkanden om kompensation för skador på öringsfisket eftersom domstolen beslutat att öringfrågan i dess helhet, såväl

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

åtgärder som ersättningar, skulle avgöras efter avslutande av pågående öringförsök efter utgången av år 1982. Vattendomstolen ålade dock sökandena i samlingsmålet att tillskapa vissa ersättningsfiskevatten, att underhålla fisktrappa i Fjätälven och att betala kontrollkostnader.

Slutligen framgår av domen att samtliga kvarstående frågor i fortsättningen skulle behandlas i samlingsmålet VA 40/74.

Stockholms tingsrätts, vattendomstolen, dom den 27 juli 1993 i samlingsmål nr VA 40/74 m.fl. Sakägare och sökandena i samlingsmålet nr VA 40/74 ingav i mars 1993 fyra mellan dem träffade avtal om kompensation för fiskeskador under gången tid och under tiden till år 1996 med begäran om fastställelse.

Stockholms tingsrätt, vattendomstolen, beslutade i dom den 27 juli 1993 att fastställa de fyra avtalen. Två av dessa avtal – avtal den 17 juli 1990 angående kompensation för fiskeskador på fiske i Österdalälven inom Mora kommun och avtal den 17 juli 1990 angående kompensation för fiskeskador på fiske i Österdalälven inom Älvdalens kommun – är nu föremål för DVF:s ansökan om omprövning.

Avtalen ifråga är ingångna mellan sökandena i de överförda tillståndsmålen – Stora Kopparberg, Väsa Kraftaktiebolag, Blybergs Kraftaktiebolag, Spjutmo Kraftaktiebolag och DVF å ena sidan och sakägare m.fl. enligt till avtalen bifogade förteckningar å andra sidan samt godkända av Kammarkollegiet. Genom avtalen avstod de berörda sakägarna från krav på ersättning för skador på enskilt fiske för tiden till 1996 under förutsättning att såsom kompensation för skador på allmänt fiske fiskefrämjande åtgärder vidtogs och underhållskapital utbetalades på sätt som närmare stipulerades i avtalen. Enligt avtalen skulle de godkännas av Kammarkollegiet som inte skulle ha rätt att ställa ytterligare krav på kompensationsåtgärder för gången tid.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM M 5811-22 Mark- och miljödomstolen

I domen av den 27 juli 1993 beslutade vattendomstolen vidare att bl.a. ålägga sökandena skyldighet att från och med år 1996 utföra åtgärder i form av utsättning av öring, avsedda att kompensera de av regleringen och kraftverken förorsakade skadorna på allmänt och enskilt laxöringfiske i Österdalälven, Siljan och Insjön. Vidare uppsköt vattendomstolen under en prövotid på 10 år, räknad från och med år 1996, frågan om kompensation för den av regleringen och kraftverken i Österdalälven förorsakade skadan på harrbestånden i Österdalälven nedanför Trängslets kraftverk.