M 5511-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och upphäver Miljö- och byggnadsnämnden i Lidköpings kommuns beslut den 7 augusti 2024 (dnr LIMBN-2023-2355) om att vidta åtgärder för att förhindra att hundar skäller.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5511-25

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

J.A. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva nämndens föreläggande. Han har i huvudsak anfört följande. Föreläggandet har beslutats utifrån antaganden om ljudnivån och utifrån vad en person tycker är störande. Det har inte genomförts några ljudmätningar på platsen. Vid egen mätning av ljudet utomhus i höjd med M.E.s bostad visar mätningen 55,5 dB, vilket är under nivån för ett vanligt samtal. Han har begränsat hundarnas tid i hundrastgården. Eftersom det inte framgår av föreläggandet vilka åtgärder som är tillräckliga och som han kan vidta är det svårt att se vad han ska göra utöver att helt avstå från att ha hundarna utomhus.

Miljö- och byggnadsnämnden i Lidköpings kommun och M.E. har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. M.E. har i huvudsak anfört följande. Under den senaste tiden har hundarna varit utomhus från kl. 14.30 till efter kl. 16.00 måndag–onsdag. Han arbetar oregelbundna tider och behöver kunna återhämta sig mellan sina arbetspass. Det är omöjligt på grund av ihållande hundskall.

Parterna har åberopat viss skriftlig utredning och ljudinspelningar.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den första frågan i målet är om det förelegat skäl för nämnden att utfärda föreläggandet med hänsyn till att det föreligger en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Enligt bestämmelsen avses med detta en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Av förarbetena framgår att bedömningen ska utgå från vad människor i allmänhet anser är en olägenhet och ska inte enbart baseras på en persons reaktion i det enskilda fallet. Dock ska hänsyn tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker. Störningen ska även ha en viss varaktighet. (Se prop. 1997/98:45, del 2, s. 109.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 5511-25

Mark- och miljööverdomstolen har i ett tidigare avgörande bedömt att hundskall nattetid i viss omfattning är en sådan störning som kan utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken (se MÖD 2017:34). Ljudstörningar nattetid kan påverka sömnen, vilket i sin tur kan medföra risk för negativa hälsoeffekter. Den typen av effekter kan normalt inte befaras vid ljudstörningar under dagtid. Trots detta måste hundskall även då kunna utgöra en olägenhet enligt 9 kap. 3 § miljöbalken, under förutsättning att det är fråga om ljudstörningar av viss särskild varaktighet och omfattning. Ljudnivåerna inomhus, t.ex. i en persons bostad, är naturligtvis centrala, men det måste också vara möjligt att vistas utomhus på sin tomt utan sådana ljudstörningar.

Av utredningen i målet framgår att J.A. och M.E. bor grannar i ett glesbebyggt område samt att J.A.s hundar vistas utomhus i en hundrastgård på hans fastighet. Uppgiften om att det är cirka 40 meter mellan hundrastgården och M.E.s bostadshus har inte ifrågasatts i målet. M.E. har under målets handläggning uppgett att hundarna i dagsläget vistas i hundrastgården på måndagar, tisdagar och onsdagar från kl. 14.30 till efter kl. 16.00. Han har också åberopat ljudinspelningar. J.A. har uppgett en liknande omfattning avseende hundarnas utevistelse, men har anfört att en av honom genomförd ljudmätning visar att ljudnivån av hundskallen i höjd med M.E.s bostad understiger en normal samtalston.

Mark- och miljööverdomstolen, som utgår från vad som framkommit om hundarnas vistelse i hundrastgården i dagsläget, kan konstatera att det är fråga om hundskall dagtid tre vardagar i veckan under en period om drygt en och en halv timme. Det finns ingen anledning att misstro M.E.s uppgift om att hundskallen under dessa tidsperioder är påfrestande för honom. Mark- och miljööverdomstolen bedömer emellertid att det i dagsläget, med hänsyn till hundarnas numera begränsade vistelse i hundrastgården, samt avsaknaden av tillförlitliga ljudmätningar, inte är visat att det är fråga om en sådan olägenhet enligt 9 kap. 3 § miljöbalken att det förelegat skäl för nämnden att ingripa med ett föreläggande om att begränsa ljudstörningarna.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5511-25

Redan av det skälet ska mark- och miljödomstolens dom ändras och nämndens beslut upphävas. Med anledning av föreläggandets utformning finns det dock skäl att kommentera även detta.

En tillsynsmyndighets föreläggande får inte vara mer ingripande än vad som krävs i det enskilda fallet (26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken). Bestämmelsen ger uttryck för en proportionalitetsprincip som bl.a. innebär att ett föreläggande om skyddsåtgärder normalt ska väljas framför utfärdande av förbud (se Bengtsson m.fl., Miljöbalken [22 maj 2025, version 24, JUNO], kommentaren till 26 kap. 9 §).

Enligt aktuellt föreläggande ska J.A. vidta åtgärder för att förhindra att hundarna skäller kontinuerligt då de befinner sig i hundgården. Med kontinuerligt avses enligt föreläggandet att skallen fortlöper oavbrutet med mindre än två minuters mellanrum under en sammanlagd period om mer än 15 minuter. I föreläggandet har nämnden anfört att det finns en mängd åtgärder som kan vidtas för att stoppa eller hämma skällandet från hundar och att det därför bedöms oskäligt och olämpligt att förelägga om en specifik åtgärd.

Föreläggandet är alltså inte formulerat på ett sådant sätt att J.A. ska vidta åtgärder för att dämpa ljudstörningarna på M.E.s fastighet så att en viss ljudnivå innehålls. Föreläggandet tar i stället sikte på att de kontinuerliga ljuden ska upphöra, dvs. att hundarna inte ska skälla oftare än under vissa tidsintervall. Det är som J.A. har framhållit svårt att se hur föreläggandet ska kunna följas på annat sätt än att hundarna inte ska vistas i hundrastgården under längre tider än de som anges i föreläggandet. Föreläggandets efterlevande framstår också som svårkontrollerat, med anledning av de tidsgränser som anges. Inte heller framstår föreläggandet i alla delar som ändamålsenligt eftersom det bara tar sikte på hundarnas skällande när de befinner sig i hundrastgården och inte på andra delar av J.A.s fastighet. Det hade varit möjligt att i stället (under förutsättning att det förelegat grund för att utfärda ett föreläggande) förelägga J.A. att vidta åtgärder för att säkerställa att en viss ljudnivå innehålls. Ett sådant föreläggande hade t.ex. kunnat ta sikte på ljuddämpande åtgärder eller att hundrastgården skulle flyttas längre bort från M.E.s fastighet. Såsom föreläggandet nu kommit att

SVEA HOVRÄTT DOM M 5511-25

formuleras måste det anses vara mer ingripande än vad som krävts i det enskilda fallet (jfr 26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken). Även detta hade således utgjort ett skäl att ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva nämndens beslut.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Claes Becker, hovrättsrådet Katarina Welin och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock, referent.

Föredragande har varit hovrättsfiskalen Eva Eriksson.

Bilaga A

Sid 1 (3) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5537-24 Mark- och miljödomstolen 2025-03-25 meddelad i Vänersborg

PARTER Klagande J.A. Motparter

1Miljö- och byggnadsnämnden i Lidköpings kommun 531 88 Lidköping 2. M.E.

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Västra Götalands läns beslut 2024-11-11 i ärende nr 33793-2024, se bilaga 1 SAKEN Föreläggande att vidta åtgärder mot hundskall på fastigheten X i Lidköpings kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5537-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Miljö- och byggnadsnämnden i Lidköpings kommun beslutade den 7 augusti 2024 att förelägga J.A. att vidta åtgärder för att förhindra att hundarna skäller kontinuerligt då de befinner sig i hundrastgården. Med kontinuerligt menas att skallen fortlöper oavbrutet med mindre än två minuters mellanrum under en sammanlagd period på mer än 15 minuter. Åtgärder ska vara vidtagna senast 2024-10-01.

J.A. överklagade nämndens beslut och Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutade den 11 november 2024 att ändra tiden inom vilken föreläggandet ska vara fullgjort till senast två månader efter att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan och att i övrigt avslå överklagandet.

YRKANDEN M.M. J.A. har yrkat att länsstyrelsens beslut ska ändras så att nämndens beslut om föreläggande upphävs.

Som skäl för sitt yrkande har han angett bl.a. följande. Han bestrider att hundskall skulle förekomma dagligen på vardagar, särskilt mellan 13–16, samt ibland även på förmiddagar. Hundarna har möjlighet att vistas utomhus endast 2–3 eftermiddagar (vardagar) per vecka, under cirka 2–3 timmar och skäller inte kontinuerligt under denna tid. Eventuella skall som förekommer orsakas ibland av att klaganden provocerar genom att uppehålla sig nära hundgården.

Vad gäller påstående om hundskall på förmiddagar kan detta inte komma från deras hundar, eftersom de inte vistas i hundgården under dessa tider. Eventuella skall till och från fastigheten är enstaka, vilket inte kan klassificeras som en störning enligt miljöbalken.

Ett antagande är inte tillräckligt som grund för ett rättsligt bindande beslut. Ett beslut måste bygga på faktiska mätningar och objektiva bedömningar, inte på antaganden. Föreläggandet saknar tydlighet om vilka specifika åtgärder som krävs.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 5537-24 Mark- och miljödomstolen

Kommunen specificerar inte vilka åtgärder som skulle vara tillräckliga, vilket skapar osäkerhet och riskerar att medföra onödigt kostsamma åtgärder, utan garanti för att de uppfyller kraven.

M.E. har angett att om han på något sätt har framfört att hundarna skäller på förmiddagen det senaste är detta felaktigt. De skäller ihållande på eftermiddagarna från 14.30 till 16/16.30. Han provocerar inte hundarna. Man kanske ska ta och komma och mäta ljudet.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att föreläggandet är tillräckligt preciserat med hänsyn till att effekten som ska uppnås tydligt framgår. Även i övrigt delar domstolen länsstyrelsens bedömning att nämnden har haft skäl för sitt föreläggande. Det som klagande har angett ändrar inte den bedömningen.

Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 15 april 2025.

Niclas Johannisson Magnus Eklund Fellerfeldt I domstolens avgörande har deltagit lagmannen Niclas Johannisson, ordförande, och tekniska rådet Magnus Eklund Fellerfeldt. Föredragande har varit beredningsjuristen Julia Naij.