M 5743-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vilhelmina Övre Allmänningsskog (Allmänningsskogen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sveriges överklagande dit avslås.

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige (BirdLife) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

BirdLife har begärt att Mark- och miljööverdomstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Allmänningsskogen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och i huvudsak tillagt följande.

Handläggningen

Mark- och miljödomstolen har inte kommunicerat BirdLifes yttrande med Allmänningsskogen innan målet avgjordes. En återförvisning på grund av bristande kommunicering fördröjer dock handläggningen ytterligare till nackdel för Allmänningsskogen och det är lämpligt att bristen läks genom att MÖD prövar målet.

I sak

Allmänningsskogen har vitsordat att området som sådant passar tretåig hackspett som art och att det också förekommit tretåig hackspett inom avverkningsområdet. Några ytterligare utredningar för att närmare bekräfta att så skulle vara fallet är uppenbart obehövliga. Avverkningsområdet ligger mitt bland många mycket stora och några mindre naturreservat. Bland de stora kan nämnas Gitsfjällets naturreservat, Marsfjällets naturreservat och Njakafjälls naturreservat och där mycket stora arealer med lämpliga habitat för tretåig hackspett redan har avsatts. Det är tydligt att tretåig hackspett är vanligt förekommande i området med ett stort antal registrerade fynd och samtidigt en god tillgång på lämpliga habitat även där några inventeringar av ringhack inte har

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

utförts. Med tanke på hur mycket som redan är skyddat genom naturreservat på det sätt som anges i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet finns heller ingen beaktansvärd risk att tillgången på lämpliga områden skulle minska så att populationen av tretåig hackspett påverkas. Det bör även beaktas att det inom Allmänningsskogens mark dessutom finns områden där överenskommelse träffats men beslut om reservat inte meddelats ännu och områden där förhandlingar om reservat pågår och skogsbruket är pausat.

Födotillgången för tretåig hackspett är knuten till tillgången på död ved. I Sverige ökar mängden gammal skog som är viktig för biologisk mångfald. Det sätt som skogsbruk bedrivs sedan ett antal år tillbaka, exempelvis med sammanhängande frivilliga avsättningar, lämnade hänsynsytor samt detaljhänsyn också i ett bredare perspektiv, innebär att mängden död ved i skogarna ökar även utanför de områden som är formellt skyddade.

Av Svensk fågeltaxerings data från 2023 kan utläsas att den årliga förändringstakten inom ett 15-årsintervall, tre generationer, är -0,3 procent och att det nationellt inte föreligger någon statistiskt säkerställd förändring av populationen. Populationen bedöms också som stabil. Det kan utifrån detta klart ifrågasättas om artens populationsutveckling hade kunnat ligga till grund för att lista arten som nära hotad idag. Nästa rödlista publiceras först år 2026 men beslut idag måste fattas på de faktiska uppgifter som ändå finns nu. Utifrån observationer i den studie som utförts av Ferry m.fl. uppskattas det finns ca 7 900 par tretåig hackspett i Västerbottens län, att jämföra med tidigare skattningar på 1 600–3 000 par. Att bibehålla eller återupprätta populationen av fågelarter inom sitt naturliga utbredningsområde innebär inte att populationen på varje lokalt område måste ligga på samma nivå. Nivåerna kommer av naturliga skäl alltid att variera och det är inte heller möjligt att följa upp lokala fågelpopulationer på ett tillförlitligt sätt.

Det finns inga omständigheter som tyder på att områdena håller så många som tio häckande fågelpar eller fler och att avverkning utifrån detta inte skulle vara tillåten under häckningsperioden. Tretåig hackspett har också, i vart fall i denna del av landet, en så gynnsam bevarandestatus att det inte finns skäl att begränsa avverkningstiden

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

med anledning av arten. Skulle MÖD ha en annan uppfattning är den relevanta häckningsperioden för tretåig hackspett där skogsbruksåtgärder kan vara aktuella att undvika den 1 april – 31 juli, i enlighet med vad Skogsstyrelsen redovisat i sin artvisa vägledning.

Den svenska lydelsen av artikel 5 d fågeldirektivet har tidigare avvikit tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Den svenska språkversionen använde formuleringen ”inte saknar betydelse”, medan övriga i utlåtandet diskuterade versioner samtliga använder begrepp som demonstrerar att störningen i fråga ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. I enlighet med den tydliga majoriteten av språkversioner måste EU-lagstiftaren ha avsett att förbudet skulle utlösas först vid en väsentlig störning, vilket bekräftas av det nyligen avgjort målet från EU-domstolen C-784/23, Voore Mets. Diskrepansen har uppmärksammats av 2024 års skogspolitiska utredning, SOU 2025:93, vilken föreslår en ändring av artskyddsförordningen i detta avseende. Även den nu gällande lydelsen av artskyddsförordningen måste, med anledning av principen om lojalt samarbete och principen om direktivkonform tolkning, tolkas i ljuset av direktivet, så att en väsentlig påverkan krävs för att förbudet ska utlösas. Europeiska rådet har uppmärksammats på den felaktiga översättningen och den 3 november 2025 gjort en rättelse av direktivet. Det finns inte några omständigheter som tyder på att de planerade avverkningarna kommer att ha någon sådan väsentlig påverkan.

BirdLife har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. I första hand bör skogsbruksåtgärder förbjudas i de delar av avverkningsanmälningarna som utgörs av betydelsefull natur- och kontinuitetsskog och som den tretåiga hackspetten behöver för bibehållen kontinuerlig ekologisk funktion (KEF). I övrigt bör skogsbruksåtgärder som bibehåller artens KEF föreskrivas. I andra hand bör ärendet återförvisas till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning och Skogsstyrelsen anmodas att förelägga om kunskapsunderlag som innefattar frågan om huruvida betydande miljöpåverkan och bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras, för att tillståndsfrågan ska kunna prövas.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Frivilligt avsatta hänsynsytor, FSC-certifiering eller verksamhetsutövarens interna skogliga strategier innebär inte något juridiskt skydd och kan därför inte beaktas vid bedömning av upprätthållandet av kontinuerlig ekologisk funktion för berörda arter. Frivilliga avsättningar har dessutom lägre bevarandevärde jämfört med formellt skyddad skog, vilket utgör ytterligare skäl till att de frivilliga avsättningarna måste särskiljas vid bedömningar av hur mycket skydd och tillgängliga habitat som behövs för relevanta arter. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog, vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva.

BirdLife har tagit fram uppgifter om numerär och tätheter för relevanta arter på regional nivå som komplement till de artvisa vägledningar som Skogsstyrelsen publicerat. Sammanställningarna visar länsvis antal och förekomst av respektive art uppdelat på kategorierna allmän, tämligen allmän, sparsam, sällsynt och mycket sällsynt. Jämförelsen utgår från de länsvisa uppskattningarna som anges i Fåglarna i Sverige (Ottosson m.fl., Fåglarna i Sverige – antal och förekomst, SOF, Halmstad). Enligt dessa täthetsbedömningar anges tretåig hackspett som sparsamt förekommande i Västerbottens län. Tätheten av tretåig hackspett ligger i nedre delen av ”spannet” för sparsam, det vill säga närmare sällsynt än tämligen allmän. Utifrån ovanstående resonemang med väsentligt högre koncentration av lämpligt habitat för tretåig hackspett ovanför den fjällnära gränsen, kan man möjligen beteckna förekomsten som tämligen allmän ovanför den fjällnära gränsen, men definitivt inte nedanför densamma. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där. Jämtland har en helt jämförbar täthet som Västerbottens län (7,4 respektive 8,4 individer/kvadratmil).

Den aktuella avverkningsanmälan berör ”fjällskogspaketet”, vilket enligt Naturvårdsverket bör avsättas för permanent skydd, eftersom det är del av ett stort sammanhängande område med mycket hög ekosystemmångfald och med mycket hög ekologisk funktionalitet. Dessa biologiskt värdefulla skogar är unika i ett europeiskt perspektiv och det är av internationellt intresse att dessa bevaras.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Det finns inte någon anledning att tro att Voore Meets-domen enbart ska tillämpas i skogar med tätheter om minst tio fågelpar per hektar. Ur ett biologiskt/naturvetenskapligt perspektiv är det självklart att fokusera på fågeldirektivets syfte, att skydda fåglarnas häckning från verksamheter som förstör densamma, och inte stirra sig blind på om det häckar tre, sju, nio eller tio par inom varje hektar. Där det knappast häckar några fåglar alls (t.ex. i contortaplanteringar) kan skogsbruk utföras under häckningstid utan att fågeldirektivets/artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras, medan skogsbruk som medför förstörelse av fåglars bon och ägg inte får genomföras under fåglarnas häckningstid i skogar som håller hyfsade nivåer av biologisk mångfald.

BirdLife har begärt att följande frågor ska ställas till EU-domstolen.

1Ska artikel 2 i fågeldirektivet tolkas så att ekonomiska krav och rekreationsbehov ska beaktas i samband med att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla populationen av fågelarter på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov eller ska ekonomiska krav och rekreationsbehov beaktas vid fastställande av den nyss nämnda nivån för fågelpopulationerna? 2. Ska artikel 2 i fågeldirektivet, med beaktande av de skillnader som finns mellan språkversionerna, tolkas så att det är en och samma nivå som fågelpopulationerna antingen ska bibehållas på eller återupprättas till? 3. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 2, där vissa språkversioner kräver att medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga medan andra språkversioner kräver att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga, tolkningen av artikeln och i så fall hur? 4. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 5, där den svenska språkversionen anger att störningar är förbjudna om de inte saknar betydelse medan andra språkversioner anger att störningen är förbjuden om den har betydelse och ytterligare språkversioner anger att den är förbjuden om den har väsentlig betydelse, tolkningen av artikeln och i så fall hur?

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Båda parter har inkommit till domstolen med kartmaterial, statistik i form av tabeller och diagram samt rapporter m.m.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen har sammanfattningsvis anfört följande. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömningen gjorts att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område (ovan och strax nedanför den fjällnära gränsen) skulle förändra populationsstatusen för arten. I Västerbottens fjällkommuner (speciellt väster om E45:an där detta ärende är lokaliserat) kan de inte se att det finns någon risk för oersättliga habitatförluster. Detta grundar sig bland annat på att omfattande arealer redan är skyddade, avverkningstakten i området understiger tillväxten samt att inväxning och utveckling av livsmiljöer ofta är kraftigt underskattade i bedömningar om skogsbrukets påverkan på fridlysta och hotade arter i skogen. Tretåig hackspett är i det aktuella landskapet så pass vanlig att den förekommer i en majoritet av alla avverkningsbara skogar. Enligt fågeldirektivet ska tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras, något som myndigheten bedömer är uppfyllt i denna del av landet. Det innebär att det inte är tillräckligt att enskilda revir kan komma att påverkas om störningen bedöms sakna betydelse för att upprätthålla populationen lokalt, regionalt och nationellt. Under de senaste sex åren har den totala arealen anmälda föryngringsavverkningar i s.k. normalskog, d.v.s. skog nedanför gränsen mot fjällnära skog, legat i snitt på ca 6 000 hektar per år i Västerbottens inlandskommuner (Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea). Arealen avverkningsanmäld skog kan variera ganska mycket mellan enskilda år. Inom Sorsele och Dorotea kommuner har den anmälda arealen ökat något under perioden

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

2019–2024, medan det inom Vilhelmina kommun inte går att se någon sådan trend. Skillnaderna i anmälningsarealens nivåer mellan kommunerna motiveras av faktorer såsom kommunernas storlek, andelen produktiv skogsmark och ägarstrukturer (andel bolag/privata, fastighetsstorlek etc.). Fram till den 31 juli i år (2025) har Skogsstyrelsen tagit emot avverkningsanmälningar om totalt 3 403 hektar inom Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea kommuner, vilket tyder på att de avverkningsanmälda arealerna kommer att landa på knappt 6 000 hektar även i år. Ovanför gränsen mot fjällnära skog finns, inom ett relativt kort avstånd från den nu anmälda avverkningen (ca 2,5–11,8 km), mycket stora arealer gammal skog och avverkningstakten här är mycket låg. I Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea kommuner ansöktes under motsvarande tidsperiod tillstånd till föryngringsavverkning av sammanlagt 8 778 hektar fjällnära skog. Tillstånd beviljades till föryngringsavverkningar av 162 hektar medan ansökan avslogs för 8 615 hektar, vilket motsvarar ca 98 % av den tillståndsansökta arealen. Arealer gammal skog tillkommer kontinuerligt enligt tidigare redogörelser. I området finns ett flertal stora och reservatsarealerna i länets västra delar ökar. Skogsstyrelsen vidhåller att skogarna i området mellan väg E45 upp till gränsen för fjällnära skog är mer jämförbara med den fjällnära skogen än med Sveriges skogar i övrigt. Skogsstyrelsen bestrider BirdLifes beskrivning i den delen.

Skogsstyrelsen anser att den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder inte hindrar den tretåiga hackspettens populationsnivå från att bibehållas eller återupprättas lokalt och regionalt och att det finns en livskraftig population i inlandet väster om väg E45, framför allt i de fjällnära kommunerna. Slutsatsen är fortsatt att det geografiska området har en ekologisk funktionalitet för tretåig hackspett även om dessa avverkningar genomförs.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har handlagt målet gemensamt med mål nr M 5283-23, M 12216-23 och M 1896-24, i vilka motsvarande fråga aktualiserats inom samma geografiska område. Dom har denna dag meddelats även i dessa mål.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att bristen i mark- och miljödomstolens kommunicering av inkomna handlingar är läkt genom att Allmänningsskogen under handläggningen i Mark- och miljööverdomstolen fått del av BirdLifes yttrande i målet.

Tillämpliga bestämmelser

Allmänningsskogen har till Skogsstyrelsen anmält ett område om 20 ha på fastigheten A i Vilhelmina kommun för föryngringsavverkning. Frågan i målet är om utredningen är tillräcklig för att bedöma om den aktuella avverkningen, med de åtaganden som markägaren gjort, riskerar att strida mot artskyddsbestämmelserna för tretåig hackspett.

Tretåig hackspett finns upptagen i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv och omfattas av fridlysningen av vilda fåglar i 4 § artskyddsförordningen. Liksom för alla vilda fåglar, även de som inte är upptagna på bilaga 1, är det därmed bland annat förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada den tretåiga hackspettens bon eller ägg. Det är också förbjudet att avsiktligt störa den, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller återupprätta populationen till den nivån (se 4 § första stycket andra och fjärde punkten). Bestämmelsen genomför artikel 5 i fågeldirektivet utifrån den språkversion som gällde före rättelsen den 3 november 2025. Av artikeln framgår efter rättelsen att det är förbjudet att a) avsiktligt döda eller fånga sådana fåglar oavsett vilken metod som används b) avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg eller bortföra deras bon, och d) avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häckningsoch uppfödningsperiod, i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

EU-domstolen har i dom den 1 augusti 2025 i mål C-784/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Riigikohus (Högsta domstolen, Estland), i målet OÜ Voore Mets, AS Lemeks Põlva mot Keskkonnaamet uttalat att begreppet ”avsiktligt” i artikel 5 i fågeldirektivet ska anses ha samma betydelse som i artikel 12 i livsmiljödirektivet. Domstolen uttalar att när det gäller kravet på avsiktlighet i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet, ska det påpekas att det vid tolkningen av artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet av domstolen tidigare har slagits fast att det för att kravet på avsiktlighet ska anses vara uppfyllt krävs att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, störa en sådan djurart eller förstöra ägg, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst, ett sådant dödande eller störande eller att ägg förstörs. Härav följer, enligt domstolen, att förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet inte endast är tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada deras bon eller ägg, utan även på mänsklig verksamhet som, där ett sådant syfte inte är uppenbart, innebär ett godtagande av risken för att fåglar fångas, dödas eller störs eller att deras bon och ägg förstörs eller skadas (se p 46, 47 och 49).

Domstolen har vidare i ovan nämnd dom uttalat att det är endast i artikel 5 d i fågeldirektivet som det föreskrivs att förbud som avses i denna bestämmelse – nämligen mot att avsiktligt störa fåglar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioder – ska tillämpas ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” (se p 50). Tillägget ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” i artikel 5 d i nämnda direktiv ska tolkas så att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att behålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå (se p 51). Domstolen har vidare uttalat att artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet ska tolkas så, att när det utifrån vetenskapliga uppgifter och observationer av olika fåglar går att dra slutsatsen att den skog där samtliga träd ska avverkas (kalhuggning) eller där vissa träd ska avverkas (gallring) innehåller cirka tio häckande fågelpar per hektar, utan att det har visats att fågelarter med en ogynnsam bevarandestatus häckar inom avverkningsområdet, så omfattas genomförandet av en sådan avverkning under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod av förbuden i artikel 5 a och b i direktivet

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

samt, i den mån den störning som avverkningen medför har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av de berörda fågelarterna på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå, av förbudet i direktivets artikel 5 d (se p 62).

Utgångspunkter för prövningen

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se SOU 2021:51 s. 886–888, 893 och 896, SOU 2020:73 s. 774 samt SOU 2024:91 s. 272). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvarar för att tillhandahålla övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 893).

Inledningsvis behöver en bedömning göras av om den planerade avverkningen aktualiserar något av förbunden i 4 § artskyddsförordningen. Mark- och miljödomstolens prövning av målet har tagit sin utgångspunkt i frågan om den planerade avverkningen kan komma att aktualisera 4 § första stycket fjärde punkten i artskyddsförordningen (avsiktlig störning av fågeln). Det är också den bestämmelse om mark- och miljödomstolen lagt till grund för sin prövning.

Förekomsten av tretåig hackspett inom avverkningsområdet har inte ifrågasatts av Allmänningsskogen. Av den artvisa vägledningen för tretåig hackspett som Artdatabanken tagit fram på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår att den tretåiga hackspetten har stora arealkrav och höga krav på sin livsmiljö där ökad fragmentering till följd av avverkningar medför en förlust av viktiga miljöer. Arten är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket. Enligt vägledningen har arealen naturskogsmiljöer med barrskogsdominerade olikåldriga bestånd i stora delar av landet blivit för små och isolerade för att kunna upprätthålla stabila populationer. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Allmänningsskogen har genom avverkningsanmälningen åtagit sig att ta hänsyn till biotoper i form av bäckdrog, surdrog och rasbrant samt att kantzon mot myr lämnas orörd. I anmälningen uppges vidare att äldre barrträd och äldre grova lövträd samt döda träd ska lämnas kvar. Under rubriken hänsyn till arter har inga uppgifter lämnats. Inte heller har det angetts någon begränsning för när under året avverkningarna kan genomföras. Av överklagandet till mark- och miljööverdomstolen förtydligas dock att Allmänningsskogen har planerat att utföra avverkningen i huvudsak utanför fåglarnas häckningsperiod. I tjänsteanteckning från den 16 november 2022 har Skogsstyrelsen angett att Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna, samt att det sedan den 1 oktober 2022 inte är förbjudet enligt artskyddsförordningen att störa fåglar om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredställande nivå. Vidare har angetts att de av BirdLife tillförda uppgifterna inte ger skäl till vidare utredning i ärendet.

Vid prövning av om en anmälan om avverkning riskerar att omfattas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22).

När det kan konstateras att en åtgärd kommer att utgöra en avsiktlig störning på en skyddad art finns anledning att ta ställning till om något av undantagen i 4 § första stycket fjärde punkten a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen av arten på en tillfredsställande nivå. Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden uttalat att det för att bedöma huruvida en population av en fågelart kan bibehållas på eller återupprättas till en tillfredsställande nivå krävs att arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (se MÖD 2024:24).

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Populationsnivå för tretåig hackspett

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå (4 § första stycket fjärde punkten a) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att populationen av tretåig hackspett inte befinner sig på en tillfredsställande nivå nationellt (se MÖD 2024:24). Av yttrandet till Mark- och miljööverdomstolen i mål M 5283-23, som tillförts detta mål, framgår att Skogsstyrelsen tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömt att tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i fjällkommunerna i Västerbottens län väster om E45:an, i den fjällnära skogen och strax nedanför densamma, där avverkningsområdena är beläget. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen menar att nivån dock inte är tillfredsställande i övriga delar av Västerbottens län men att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt, att påverkan på enskilda individer/par lokalt inte har någon påverkan på nationell nivå och att enskilda avverkningar lokalt inte skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde.

Vid implementeringen av fågeldirektivet har uttalats att exempel som kan tala för att populationsnivån inte är tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 4). Den tretåiga hackspetten är, som framgår ovan, upptagen på bilaga 1 till fågeldirektivet. Arten är nationellt rödlistad och klassificerad som nära hotad.

I Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma riktlinjer för bedömning av artskydd i skogsbruket hänvisas det till Svensk fågeltaxering och till Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar för bedömning av vilka fågelarter som inte förekommer på en tillfredsställande nivå (se riktlinjerna avsnitt 4.3.6). Av Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar, tretåig hackspett, 2016-06-21,

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

framgår att livskraftiga förekomster av arten främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Enligt uppgifter i Artdatabanken löper det huvudsakliga utbredningsområdet från mellersta Värmland, Dalarna och Gästrikland norrut till finska gränsen, med den främsta livsmiljön inom den fjällnära skogen. Arten har på många håll minskat kraftigt, eller helt försvunnit, under senare hälften av 1900-talet. I Västerbotten uppskattades populationsminskningen till 35 % mellan 1994 och 2004. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett). Av uppgifter i den senaste fågeltaxeringen framgår att en statistiskt säkerställd minskning av populationen i de norra delarna av landet där majoriteten av de tretåiga hackspettarna förekommer har skett mellan 2002 och 2023. Ett positivt mönster, dock utan statistisk säkerhet, redovisas i samma taxering ovan gränsen för fjällnära skog. Nedom samma gräns finns en statistiskt säker minskning som motsvarar en total nedgång på 52 % under de senaste drygt 22 åren. En marginell uppgång/avstannande av minskningen ses nedom gränsen för fjällnära skog under de allra senaste åren. Större delen av den lilla uppgång som också ses nationellt i det allra senaste har skett i den fjällnära skogen. (Se Lunds universitet, Övervakning av fåglars populationsutveckling, Årsrapport 2023 s. 27.)

Även med beaktande av ett visst positivt mönster i den fjällnära skogen anser Markoch miljööverdomstolen att populationsnivån för tretåig hackspett inom dess naturliga utbredningsområde inte kan anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen.

Återupprättande av populationen till en tillfredsställande nivå

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att, avseende en art som inte förekommer på en tillfredsställande nivå, återupprätta populationen till en sådan nivå (4 § första stycket fjärde punkten b) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har ovan bedömt att populationen av tretåig hackspett inte är på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Frågan är då om den planerade avverkningen saknar betydelse för att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

För att kunna bedöma den aktuella avverkningens betydelse för den tretåiga hackspettens samlade livsmiljö, och därmed möjligheten att arten återupprättas till en tillfredsställande nivå krävs att det finns tillräcklig utredning om avverkningsområdets betydelse för arten. Därutöver behövs tillräcklig utredning av de faktiska förutsättningarna för att tillgodose artens behov av livsmiljö i anslutning till det område där avverkningsområdet är beläget. För att den aktuella avverkningen ska sakna betydelse för möjligheten att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå krävs att de kvarvarande livsmiljöerna är tillräckligt stora och belägna på ett sådant sätt i förhållande till avverkningsområdet att de, trots avverkningen, möjliggör den kontinuerliga ekologiska funktionen för den tretåiga hackspetten. Utredningen behöver utgå från förutsättningarna i direkt anslutning till det avverkningsanmälda området och beakta kumulativa effekter av såväl fragmentering av livsmiljöer genom andra avverkningar som formellt skyddad och frivilligt avsatt skog i anslutning till detta område.

Skogsstyrelsen har inte förelagt Allmänningsskogen att vidta några undersökande åtgärder av avverkningsområdet med anledning av de av BirdLife uppmärksammade artförekomsterna. Det finns därmed ingen närmare kunskap om avverkningsområdets faktiska betydelse för den tretåiga hackspetten. I fråga om potentiella livsmiljöer för arten i anslutning till avverkningsområdet utgör det kartmaterial över frivilligt avsatt och formellt skyddad skog, som tillförts målet genom Skogsstyrelsens remissyttrande, en viktig del av bedömningsunderlaget. Det krävs emellertid dessutom att underlaget visar att skyddade och frivilligt avsatta områdena faktiskt innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga funktionen med hänsyn taget till andra avverkningar i området.

Vid en sammantagen bedömning anser Mark- och miljööverdomstolen att utredningen saknar tillräcklig geografisk koppling till det avverkningsanmälda området för att den ska kunna ligga till grund för en bedömning av avverkningens påverkan på den tretåiga hackspettens livsmiljö och därmed artens möjlighet till återupprättande till en tillfredsställande nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Allmänningsskogen har gjort gällande att den hittills gällande svenska lydelsen av artikel 5 d fågeldirektivet avviker tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Allmänningsskogen har framhållit att den svenska språkversionen använder formuleringen ”inte sakna betydelse” medan man i andra språkversioner använder begrepp som demonstrerar att störningen ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. Numera har en rättelse av den svenska språkversionen gjorts. Eftersom Mark- och miljööverdomstolen landar i slutsatsen att nödvändig utredning saknas för att göra en bedömning av omfattningen av påverkan saknas skäl för domstolen att närmare gå in på den språkliga utformningen av den svenska språkversionen av artikel 5 d i fågeldirektivet som legat till grund för implementeringen genom artskyddsförordningen. Det finns inte heller skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen angående någon av frågorna i BirdLifes begäran.

Sammanfattande bedömning

Mark- och miljööverdomstolen gör sammantaget bedömningen att den planerade avverkningen kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Den tretåiga hackspetten kan inte anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Det saknas tillräcklig utredning om avverkningsområdets betydelse för arten och om möjliga livsmiljöer i anslutning till det planerade avverkningsområdet för att en bedömning av risken för störning och möjligheten att återupprätta populationen enligt 4 § första stycket 4 b artskyddsförordningen ska kunna göras. Bristen på utredning innebär att det inte heller är möjligt att bedöma huruvida avverkningen riskerar att förstöra eller skada fåglars bon eller ägg (4 § första stycket 2 artskyddsförordningen). Överklagandet ska därför avslås och mark- och miljödomstolens dom står därmed fast. Det av mark- och miljödomstolen meddelade förbudet mot de anmälda avverkningsåtgärderna gäller sålunda till dess Skogsstyrelsen på nytt avgjort ärendet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent (skiljaktig), och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt. Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz. Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hovrättsrådet Catharina Adlercreutz är skiljaktig beträffande skälen och anför följande.

Jag instämmer med majoritetens bedömning att den tretåiga hackspetten inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå i artskyddsförordningens och fågeldirektivets mening. I frågan om den utredning som finns i målet är tillräcklig för att göra en bedömning av den aktuella avverkningens risk för skada på arten gör jag följande överväganden.

Markägaren har åtagit sig att lämna brant, surdrog och rasbrant orörda samt lämna en skyddszon mot skogligt impediment. En kantzon ska vidare lämnas orörd mot myr, samt äldre barrträd, äldre grova lövträd och döda träd lämnas kvar i en hänsynsyta om drygt 3 ha. I övrigt ska alla lövträd och tallar lämnas kvar i avverkningsområdet som omfattar 20 ha. BirdLife har till Skogsstyrelsen skickat in en lista på artfynd i avverkningsområdet med bl.a. fynd av tretåig hackspett. Skogsstyrelsen har dock inte begärt in komplettering eller gjort någon utredning av avverkningsområdet och inte fattat något beslut i ärendet. Under handläggningen i domstol har Allmänningsskogen vitsordat att tretåig hackspett finns inom avverkningsområdet. I artportalen finns registrerat ringhack både i och utanför området. Det är i målet sannolikt att tretåig hackspett finns i avverkningsområdet och att det är en lämplig livsmiljö för arten.

Parterna har gett in flygfoton samt visst kartunderlag för avverkningsområdet samt området runtomkring som bl.a. visar avverkningar i området samt att avverkningsområdet är omgivet av kontinuitetsskog vilket är lämplig livsmiljö för tretåig hackspett. Av kartunderlaget framgår vidare att det i närområdet finns stora områden med lämpliga habitat enligt habitatmodellen. Det framgår även att naturreservatet Marsfjället på 104 000 ha ligger ca 3,8 km i östlig riktning, Vännåts naturreservat på 630 ha ca 3,8 km i sydöst, Vojmsjölandets reservat på 5 845 ha, ca 14 km österut och Dainans naturreservat på 2 291 ha ca 12 km i sydöstlig riktning.

Skogsstyrelsen har i remissvar till domstolen angett att den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder inte bedöms hindra den tretåiga hackspettens

SVEA HOVRÄTT DOM M 5743-23

populationsnivå från att bibehållas eller återupprättas lokalt och regionalt och att det finns en livskraftig population i inlandet väster om väg E45, framför allt i de fjällnära kommunerna. Slutsatsen är att det geografiska området har en ekologisk funktionalitet för tretåig hackspett även om dessa avverkningar genomförs. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen har gemensamt gjort bedömningen att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner väster om E45:an med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på regional nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område skulle förändra populationsstatusen för arten eller skulle utgöra risk för oersättliga habitatförluster. Den utredning som Skogsstyrelsen har haft till grund för sin generella bedömning av området har tillförts målet i Markoch miljööverdomstolen.

Utifrån det samlade underlaget i målet anser jag trots avsaknad av inventering av avverkningsområdet att avverkningen, med angivna hänsyn samt med hänsyn tagen till andra avverkningar i området och tillgången på annan lämplig livsmiljö i närheten, skulle kunna genomföras utan att den kontinuerliga funktionen för tretåig hackspett skulle gå förlorad. Avverkningen kan således som mest medföra en marginell påverkan på den lokala populationsnivån men regionalt kommer populationsnivån inte att påverkas av störningen på ett sätt som går att skilja från naturliga fluktuationer eller som kan anses betydande. Men det har i målet anförts att avverkningen endast huvudsakligen ska ske utanför den tretåiga hackspettens häckningsperiod. Det finns dock inget åtagande om att avverkningen ska ske utanför fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod. Eftersom det saknas kunskap om avverkningsområdets betydelse för den tretåiga hackspetten och det inte gjorts någon häckningsinventering kan det inte bedömas om den aktuella avverkningen kommer att riskera att skada fåglar eller förstöra bon. Vid denna bedömning saknar det betydelse om den aktuella avverkningen påverkar populationsnivån.

Med dessa skäl ansluter jag mig till majoritetens domslut.

Bilaga A

Sid 1 (14) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

Sveriges Ornitologiska Förening, BirdLife Sverige, 802006-1126 Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106 386 62 Mörbylånga

Motpart

Vilhelmina Övre Allmänningsskog, 896100-1032 Stalon 106 912 97 Malgomaj Ombud: M.N.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 45751-2022

SAKEN

Avverkningsanmäld skog, A, Vilhelmina kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen upphäver Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 45751-2022 och återförvisar målet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning och beslut. 2. Mark- och miljödomstolens förbjuder, med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken, de anmälda avverkningsåtgärderna på fastigheten A, Vilhelmina kommun, till dess Skogsstyrelsen på nytt avgör ärendet genom ett beslut. Beslutet gäller omedelbart även om domen överklagas.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

BAKGRUND

Vilhelmina Övre Allmänningsskog anmälde den 4 oktober 2022 att de avsåg att avverka 20 hektar skog på fastigheten A i Vilhelmina kommun.

Sveriges Ornitologiska Förening, BirdLife Sverige (BirdLife), har till mark- och miljödomstolen, överklagat Skogsstyrelsens sk nollbeslut och hemställt att domstolen beslutar om att avverkning i enlighet avverkningsanmälan tills vidare inte får ske.

Mark- och miljödomstolen har den 25 november 2022 beslutat att avverkning i enlighet med anmälan A 45751-2022 tills vidare inte får ske.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

BirdLife har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen förbjuder skogsbruksåtgärder i de delar av avverkningsanmälan A 45751-2022 som utgör särskilt värdefull naturskog, med hänsyn till tretåig hackspett, samt i övrigt föreskriver skogsbruksåtgärder som bibehåller artens kontinuerliga ekologiska funktion.

I andra hand har BirdLife yrkat, att mark-och miljödomstolen återförvisar ärendet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning i enlighet med kunskapskravet och för att säkerställa kraven enligt artskyddsförordningen och EU-rätten, samt eventuellt övrigt som domstolen beslutar om. I händelse av att andrahandsyrkandet bifalles, att mark- och miljödomstolen anmodar Skogsstyrelsen att förelägga om en undersökning som innefattar frågan om huruvida betydande miljöpåverkan och bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras, för att tillståndsfrågan ska kunna prövas.

Vilhelmina Övre Allmänningsskog har bestridit ändring av Skogsstyrelsens beslut.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

UTVECKLING AV TALAN

BirdLife

BirdLife Sverige skickade den 31 oktober 2022 information till Skogsstyrelsen om habitatmodell för tretåig hackspett som med god träffsäkerhet förutspår habitat för arten. Flera spår (ringhack) av arten har dokumenterats vid fältbesök den 10 november 2022, vilket ger tydliga indikationer på att tretåig hackspett förekommer i området. Med hänvisning till den information som BirdLife Sverige meddelat Skogsstyrelsen, finner de det anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen inte agerat på uppgifterna genom besök eller genom föreläggande om artskyddsutredning. Skogsstyrelsen har dem veterligen ej besökt området. Skogsstyrelsen har motiverat sitt beslut med att de anser att tretåig hackspett har god bevarandestatus i länet. Det bör i det avseendet påpekas att EU-domstolen i de förenade målen C-473/19 och 474/19 fastställt att naturvårdsdirektivens och artskyddsförordningens skydd för fåglar i förhållande till skogsbruk gäller oavsett aktuell bevarandestatus. I stället ska kontinuerlig ekologisk funktionalitet upprätthållas. Lämpliga habitat för tretåig hackspett är numera isolerade och fragmenterade i landskapet, varför genomförande av den aktuella avverkningen uppenbart riskerar att ödelägga viktiga habitat och förstöra den kontinuerliga ekologiska funktionen för tretåig hackspett.

Området utgörs av kontinuitetsskog och ligger inom det område av särskilt skyddsvärda kontinuitetsskogar som föreslagits få långsiktigt skydd, vilket framgår av rapporten Kunskapssammanställning fjällnära skog (NV-07994-19) som Naturvårdsverket publicerat (tillsammans med Skogsstyrelsen m.fl.). Endast från rapporten angivna fakta borde i princip föranleda Skogsstyrelsen att, i händelse av magert kunskapsunderlag gällande värden inom en avverkningsanmälan, förelägga om komplettering.

Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har tagit fram en habitatmodellering som pekar ut områden där tretåig hackspett förekommer med stor sannolikhet. Att använda habitatmodellering för vissa paraplyarter kan sägas utgöra en förebyggande strategi för att konstatera och långsiktigt planera för att säkerställa att skogsmiljöerna för dessa och andra arters kontinuerliga ekologiska

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

funktion finns kvar i landskapet. Habitatmodellen utgör i sig inget hundraprocentigt bevis för att tretåig hackspett finns i området, men eftersom dess habitat är specifika utgör modellen ett mycket bra underlag för att hävda att undersökning/inventering bör utföras för att säkerställa förekomst av arten och/eller att dess miljöer finns i aktuellt område.

BirdLife Sveriges uppfattning är att de arttypiska ringhack (både nya och gamla) som gjorts av tretåig hackspett bör betraktas som bevis på att man befinner sig i ett revir. De anser att ringade träd av olika datering indikerar en bra miljö. Är miljön för arten fortfarande intakt så finns förutsättningar för arten, oavsett ålder på ringhacken och oavsett om fysiska fynd gjorts/görs av arten i närtid. Detta stöds också av artfakta för tretåig hackspett som Artdatabanken presenterar.

I föreliggande fall har Skogsstyrelsen, trots tydliga indikationer på och kännedom om att tretåig hackspett förekommer i området, valt att inte begära in uppgifter för att uppfylla kunskapskravet. De menar att Skogsstyrelsen – innan besked om eventuella krav på särskild hänsyn i samband med avverkningen – har att vinnlägga sig om att de åtgärder som planeras inte hotar kontinuerlig ekologisk funktion för tretåig hackspett. Skogsstyrelsen har i detta fall inte bara försummat att uppfylla kunskapskravet, utan också brutit mot försiktighetsprincipen. Skogsstyrelsens avsaknad av beslut kring hänsyn som behövs riskerar att åsidosätta prioriterade fågelarters behov av skydd för sina fortplantningsområden. Områdets ekologiska funktion för tretåig hackspett riskerar att påverkas mycket negativt, vilket står i strid med artskyddsförordningen (bl.a. 4 § 4 p.) och EU-lagstiftningen och innebär därmed ett brott mot gällande artskydd enligt miljöbalken.

Vilhelmina Övre Allmänningsskog

BirdLife har gett in synpunkter på avverkningen till Skogsstyrelsen. Av en tjänsteanteckning den 16 november 2022 framgår att Skogsstyrelsen bedömt att uppgifterna inte tillför något nytt och att Skogsstyrelsens och Länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population i inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna. Sedan

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

den 1 oktober 2022 är det inte heller förbjudet att störa fåglar om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredsställande nivå.

Förekomst av tretåig hackspett

I ärendet kan det noteras att det i artportalen har registrerats totalt 28 spår relaterade till tretåig hackspett inom området. Det synes dock vara så att den stora majoriteten av dessa fynd handlar om äldre spår, två av noteringarna avser färska spår. Allmänningsskogen vitsordar i vart fall att området som sådant passar tretåig hackspett som art och att det också förekommit tretåig hackspett inom avverkningsområdet. En närmare redovisning av fynden framgår på kartan nedan.

I det här fallet är det fråga om förekomst av tretåig hackspett i ett område av länet där den är vanligt förekommande. Det finns i närheten av detta avverkningsområde stora och fortsatt orörda områden av äldre skog som är lämpliga för tretåig hackspett. Detta framgår också av BirdLifes egen habitatmodell. Vid bedömning av avverkningens påverkan på tretåig hackspett måste det, förutom de stora områdena av äldre skog utanför reservat, också beaktas att det finns mycket stora områden med naturreservat i området. Landskapet har därför en fortsatt kontinuerlig ekologisk funktionalitet för tretåig hackspett även om avverkningen genomförs.

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

Vidare kan noteras att avverkningen i huvudsak är planerad att utföras utanför fåglarnas häckningsperiod.

Skogsstyrelsen har redan gjort sin bedömning av ärendet utifrån de omständigheter som presenterats. Att BirdLife genom inventeringar på plats har bekräftat att det förekommit tretåig hackspett i området utgör ingen ny och avgörande omständighet, utan det är normalt att det kan finnas tretåig hackspett inom det avverkningsanmälda området. Skogsstyrelsens bedömning kan inte förväntas förändras på grund av de registrerade fynden och det finns inte skäl att återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen på nytt.

Beträffande EU-domstolens dom i målen C-473/19 och 474/19 avser den tolkningen av art- och habitatdirektivet, inte en tolkning av fågeldirektivet. Att domen i Sverige uppfattats omfatta fågeldirektivet kan bero på att Sverige tidigare hade överimplementerat fågeldirektivet genom att sammanväva bestämmelserna med bestämmelser som härrör från art- och habitatdirektivet. Sedan den 1 oktober 2022 är dessa bestämmelser uppdelade i 4 § och 4 a § artskyddsförordningen, vilket tydliggör att någon sådan sammanblandning av bestämmelserna, som har olika omfattning, bakgrund och syfte, inte ska ske. Det nämnda innebär också att EUkommissionens Vägledning om strikt skydd för djurarter av gemenskapsintresse av enligt habitatdirektivet inte är relevant att tillämpa på fåglar, vars skydd i stället härrör från fågeldirektivet.

Kontinuitetsskog

Klaganden har hävdat att området utgörs av kontinuitetsskog. Om staten har för avsikt att förhindra skogsbruk i området genom t.ex. naturreservat eller biotopskydd är det staten som har utredningsansvaret för detta, inte den enskilde markägaren. Att med anledning av att området skulle utgöra kontinuitetsskog förelägga fastighetsägaren att ge in någon utredning till underlag för ett statligt inskränkande av äganderätten till egendomen framstår som högst främmande. Ett sådant formellt skydd beslutas heller inte inom ramen för ett avverkningsärende, utan genom att Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen inleder ett särskilt ärende om bildande av

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

områdesskydd. Det är i så fall upp till dessa myndigheter att inleda ett sådant ärende och det är inte en fråga för mark- och miljödomstolen att i ett enskilt ärende bestämma att något sådant ärende ska påbörjas.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har, i egenskap av remissinstans, beretts tillfälle att yttra sig och uppgett att överklagandet bör avslås. Till stöd för sin inställning har Skogsstyrelsen sammanfattningsvis anfört följande.

I motiven till artskyddsförordningen återges exempel på omständigheter som kan tala för att nivån på populationen inte kan anses vara tillfredsställande. Exempel på omständigheter att ta i beaktande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, att den finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning.

Fågeldirektivets syfte är att skydda alla fågelarter. Detta inkluderar sådana fågelarter som i Sverige och andra delar av EU saknar särskilt skyddsbehov idag. Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma tolkning är därför att precis som att enskilda EU-länder gör olika bedömningar av fågelarternas skyddsbehov utifrån nivåerna på populationerna och dess utveckling, måste samma bedömning kunna göras regionalt och lokalt i respektive medlemsland. Framför allt där de regionala och lokala förutsättningarna för en arts fortlevnad kraftigt skiljer sig på nationell nivå.

Den tretåiga hackspetten är rödlistad nationellt i kategorin ”nära hotad” vilket innebär att arten på nationell nivå bedöms ha minskat med 10-40 % mellan åren 1980-2020 och att den står på tröskeln till att klassas som hotad. Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population i inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna.

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

Skogsstyrelsen bedömer att den av BirdLife uppräknade tretåig hackspett, per definition enligt ovan träffas av bestämmelserna i artskyddsförordningen och att arten är i behov av hänsyn vid skogsskötselåtgärder utifrån kraven på dess livsmiljöer. Skogsstyrelsen har dock att bedöma om arten i ett enskilt fall eller genom kumulativa effekter kan komma att påverkas av en avverkning på ett sätt som medför att populationen inte kan bibehållas på en tillfredsställande nivå. Skogsstyrelsen anser därför att artens bevarandestatus behöver bedömas utifrån dess generella behov av livsmiljöer men även utifrån de lokala och regionala förutsättningarna för att arten ska kunna bibehålla sina populationer.

Skogsstyrelsen anser att arten inte träffas av förbuden till 4 § artskyddsförordningen i det aktuella ärendet då tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens inland (framför allt i fjällkommunerna) och att det inte kunnat påvisas att det aktuella skogsområdet är av sådan stor betydelse för artens fortsatta populationsutveckling.

Utifrån ovanstående redogörelse bedömer Skogsstyrelsen att det i dagsläget inte finns någon konkret risk för att enskilda avverkningar skulle kunna påverka möjligheten att bibehålla en livskraftig population av tretåig hackspett i Västerbottens fjällkommuner. Skogsstyrelsen anser därför att det inte föreligger någon risk för skada på någon art på sätt som avses i artskyddsförordningen och vidhåller sin inställning att det inte funnits skäl att förelägga om skyddsåtgärder med anledning av den aktuella avverkningsanmälan.

Vilhelmina Övre Allmänningsskog har beretts tillfälle att bemöta Skogsstyrelsens yttrande men har inte hörts av.

BirdLife har beretts tillfälle att bemöta Skogsstyrelsens yttrande och har därvid anfört i huvudsak följande. Skogsstyrelsen anger en lokal lista över vilka fridlysta arter vars populationer bedöms kunna påverkas negativt av skogsbruk som skäl till att inte ta upp tretåig hackspett (nära hotad) för särskild bedömning om vilken hänsynstillämpning som behövs i samband med den planerade avverkningen.

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

BirdLife Sverige menar i stället att tretåig hackspett måste vara särskilt prioriterad vid skogsbruk och att artvis bedömning i fråga om hänsyn ska göras, i synnerhet eftersom den är nationellt rödlistad och finns med i fågeldirektivets bilaga 1. Det saknas stöd i rättspraxis för att, som Skogsstyrelsen argumenterar, undanta prioriterade arter som på lokal nivå anses vara ”vanligt förekommande” från bedömning av hur en enskild exploatering kan påverka den kontinuerliga ekologiska funktionen (KEF) för respektive art.

Skogsstyrelsen anger i sitt yttrande ”att arten inte träffas av förbuden till 4 § artskyddsförordningen i det aktuella ärendet då tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens inland (framför allt i fjällkommunerna) och att det inte kunnat påvisas att det aktuella skogsområdet är av sådan stor betydelse för artens fortsatta populationsutveckling.” BirdLife bestrider detta påstående, bland annat eftersom de uppfattar att Skogsstyrelsens argumentation om bevisföring är omvänd och felaktig. Det måste vara verksamhetsutövaren som har att påvisa att avverkning av det aktuella området inte har en sådan negativ påverkan så att artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras.

BirdLife menar att tretåig hackspett sannolikt är beroende av det avverkningsanmälda området för födosök och häckning, och att hur KEF påverkas av en omfattande skogsavverkning därmed måste utredas. Någon regelrätt fågelinventering enligt beprövad metod har nämligen inte genomförts. Enligt 2 kap. 2 § miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda miljön mot skada eller olägenhet. Kunskapskravet kan i det hänseendet inte anses vara uppfyllt i detta fall.

MÅLETS HANDLÄGGNING

Domstolen har tidigare meddelat interimistiskt beslut i målet. Målet har avgjorts efter föredragning.

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

DOMSKÄL

Talerätt och överklagbart beslut

Inledningsvis bedömer mark- och miljödomstolen att Skogsstyrelsens underlåtenhet att fatta beslut i aktuellt avverkningsärende är överklagbart (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 28 oktober 2020 i mål M 13871–19). Vidare finner mark- och miljödomstolen att BirdLife uppfyller de kriterier som ställs upp i 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen har därför rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut.

Tillämpliga bestämmelser

En anmälan om skogsavverkning ska, enligt 6 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd, ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Skogsstyrelsen får, enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken, förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten. En verksamhet eller åtgärd som ska anmälas för samråd får, enligt 12 kap. 6 § tredje stycket, påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.

Enligt 2 kap. 10 § miljötillsynsförordningen (2011:13) ansvarar Skogsstyrelsen för tillsynen i fråga om sådana skogsbruksåtgärder som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken. Vid bedömningen av behovet av skyddsåtgärder ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Beträffande skyddet av arter har dessa hänsynsregler preciserats i artskyddsförordningen. Enligt 4 § artskyddsförordningen är det bl.a. förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg eller bortföra sådana fåglars bon. Det är också förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häckningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredställande nivå.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

Eftersom artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter, måste prövningen innefatta en bedömning av hur de skyddade arterna påverkas av den planerade verksamheten (se MÖD 2013:13). Skogsstyrelsen har alltså haft en skyldighet att bedöma om det föreligger risk för skada på en fridlyst art och att, under vissa förutsättningar, förelägga verksamhetsutövaren att vidta försiktighetsåtgärder.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Förekommer tretåig hackspett i området

För att kunna bedöma om förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras måste det först bedömas om den skyddade arten förekommer inom det aktuella avverkningsområdet.

I målet finns uppgifter från BirdLife om att flera ringhackade träd från tretåig hackspett har påträffats i området vid föreningens inventeringsbesök, vilket får anses vara en mycket god indikation på att tretåig hackspett häckar i ett visst område. Det stöds också av ingivna fotografier och artfakta för tretåig hackspett som Artdatabanken presenterar. Det har av markägaren vitsordats att området som sådant passar tretåig hackspett som art och att det också förekommit tretåig hackspett inom avverkningsområdet. Domstolen gör därför bedömningen att det finns tydliga tecken på att den tretåiga hackspetten förekommer i området och att området även är av betydelse för häckning.

Av Skogsstyrelsens artvisa vägledning för tretåig hackspett framgår bl.a. att livskraftiga förekomster av tretåig hackspett främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog samt att arten häckar i äldre barr- och blandskogar (främst granskog) med rik förekomst av döda och döende träd. Vidare framgår av Skogsstyrelsens yttrande i målet att det är i Västerbottens fjällkommuner som en betydande del av områden med lämpligt habitat för tretåig hackspett finns, dvs. där det nu aktuella området ligger. Den tretåiga hackspetten finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 och arten är nära hotad enligt Artdatabankens rödlista. Av Artdatabanken framgår att en minskning av populationen pågår eller förväntas ske

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

och att minskningstakten har uppgått till 4–45 procent under de senaste 15 åren. Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för ”sårbar”. Enligt motiven till artskyddsförordningen är exempel på omständigheter som kan tala för att populationen för en viss art inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå att den är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (jfr FM 2022:5 s. 3 f.). Den tretåiga hackspetten uppfyller alla dessa exempel.

Målet gäller alltså avverkning i ett område där den tretåiga hackspetten förekommer samtidigt som populationen tretåig hackspett visar flera indikationer på att inte vara på en tillfredsställande nivå. Områden med dokumenterad permanent förekomst av tretåig hackspett i naturskogsmiljöer har, enligt Skogsstyrelsens egen vägledningför arten, vanligen så stora naturvärden att skogsbruk är olämpligt.

Föreligger risk för skada på arten

Vad gäller frågan om det med anledning av den planerade åtgärden föreligger risk för skada på arten på sätt som anges i artskyddsförordningen och vilka försiktighetsmått som i förekommande fall kan behövas gör domstolen följande bedömning.

En störning enligt 4 § artskyddsförordningen är inte förbjuden om den saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå. Enligt fågeldirektivet – som bestämmelsen bygger på – ska tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras (se skäl 8 till direktivet). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gjort den gemensamma tolkningen att en tillfredsställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (se Promemoria Naturvårdsverket dnr Nv-04718-22 och Skogsstyrelsen dnr 2022/1756). Bedömningen av lokal och regional status behöver enligt Mark- och miljööverdomstolen beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå (se Markoch miljööverdomstolens avgörande den 9 februari 2023, M 11988-21).

Sid 13 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

Sammanfattningsvis måste alltså bedömas om åtgärden saknar betydelse för att bibehålla populationen på en sådan nivå att den långsiktigt finns kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver göras i förhållande till förekomsten på nationell nivå.

Skogsstyrelsens utredning och bedömning

Skogsstyrelsen har gjort bedömningen att det inte finns någon risk att avverkningarna kommer att påverka möjligheten att bibehålla en livskraftig population i Västerbottens fjällkommuner. I beslutet saknas emellertid en bedömning av förekomsten på lokal nivå gentemot den nationella nivån. Att begränsa bedömningen av om en störning saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta en tillfredsställande nivå till enbart regional nivå, är inte förenligt med fågeldirektivet (jfr artikel 4.4 andra meningen). Genom att över tid successivt avverka lämpliga habitat, det vill säga där det nu finns livskraftiga lokala populationer av arter som är hotade på nationell nivå, reduceras arealen lämpligt habitatDet finns också risk för fragmentering. Detta kan potentiellt innebära ett hot mot populationen på nationell nivå.

Beslutet från Skogsstyrelsen saknar en utredning och bedömning kring vilka skyddsåtgärder som kan vidtas för att förbuden i 4 § artskyddsförordningen inte ska riskera att överträdas. I Skogsstyrelsens beslut saknas bland annat en bedömning av de kumulativa effekterna av den anmälda avverkningen. Det finns inga garantier för att omgivningarna i övrigt kommer behålla nuvarande ekologisk funktion eller en bedömning av om och när det nu aktuella området kan återfått samma kvaliteter som innan avverkning.

Sammanfattande bedömning

Domstolen gör sammantaget bedömningen att den medgivna avverkningen kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Utan en fullständig art- och platsspecifik utredning med hänsyn till artens nationella, regionala och lokala status kan inte anmäld avverkning bedömas. I bristen på en

Sid 14 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3660-22 Mark- och miljödomstolen 2023-04-11

sådan utredning är det inte heller möjligt att bedöma om de hänsynstaganden som verksamhetsutövaren åtagit sig är tillräckliga. Att förbjuda avverkning innebär en ingripande inskränkning i fastighetsägarens rätt att använda sin fastighet. Prövningen av vilka åtgärder som kan bli aktuella att vidta bör inte göras av markoch miljödomstolen som första instans utan av Skogsstyrelsen (Mark- och miljööverdomstolen avgörande 2020-12-09, M 9836-19), varför föreningens förstahandsyrkande avslås. Överklagandet bifalls på så sätt att målet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt utredning och prövning.

Mot denna bakgrund och mot bedömningen att den anmälda avverkningen inte kan ske utan risk för att förbudet i 4 § p. 4 artskyddsförordningen överträds finns det skäl att förordna att de anmälda avverkningsåtgärderna på fastigheten A i Vilhelmina kommun inte får genomföras till dess Skogsstyrelsen meddelat beslut i ärendet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02) Överklagande senast den 2 maj 2023. Prövningstillstånd krävs.

Marit Åkerblom I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Marit Åkerblom, ordförande, och tekniska rådet Kristoffer Hallberg. Föredragande har varit beredningsjuristen Carolinn Sandström.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02