M 6261-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på så sätt att arbeten som leder till grumling i vatten inte får utföras under perioden 1 april – 30 september.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.S. och P.W. har yrkat att nämndens beslut ska upphävas.

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Strängnäs kommun (nämnden) har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S.S. och P.W. har i allt väsentligt anfört detsamma som i underinstanserna med följande tillägg och förtydliganden.

Bolagets verksamhet består huvudsakligen av hästhållning (avel, uppfödning, in- och tillridning, uppstallning för träning, försäljning av hästar etc.) som innefattar nyttjande av mark till bete för hästarna. Bolaget bedriver också tränings- och lägerverksamhet på gården. Uppfyllnaden och strandskoningen har syftat till att tillskapa ytterligare betesmark, medan brygga/spång används för vattenträning av hästar samt för bad med ponnyer vid ridläger för barn och ungdomar.

Utläggningen av massor, strandskoningen och brygganläggningen omfattas av undantaget för areella näringar. I annat fall bör förutsättningarna för att bevilja strandskyddsdispens med stöd av 7 kap. 18 f § miljöbalken betraktas som goda. Föreläggandet framstår mot den bakgrunden som en alltför ingripande åtgärd.

Det är inte möjligt att tillgodose verksamhetens behov av hagmark genom att arrendera hag- och betesmark i närheten av fastigheten. Ett sådant arrangemang skulle innebära betydande kostnader och tidsförluster samt dagliga transporter av hästarna som skulle orsaka dem en oerhörd stress. Utläggningen av massor har omfattat ett betydligt mindre område och mängden massor som tillförts aktuell markyta är betydligt mindre än vad nämnden påstått.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

Nämnden har i allt väsentligt anfört detsamma som i underinstanserna med följande tillägg. Av tidigare dialog med verksamhetsutövaren och av den dokumentation som föreligger har det inte framgått att det bedrivs någon form av lägerverksamhet för barn och ponnyer inom området. Om så ändå är fallet görs bedömningen att iordningställandet av strand och badbrygga skulle kunna omfattas av undantaget för areell näring. Oavsett vilken mängd massor som lagts ut är massorna och strandskoningen onödigt ingripande för naturmiljön. Mot bakgrund av åtgärdernas påverkan på strandskyddets syften kan dispens inte meddelas.

Parterna har gett in ytterligare utredning till Mark- och miljööverdomstolen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inledning Nämnden beslutade att förelägga fastighetsägarna S.S. och P.W. att vidta vissa åtgärder på fastigheten X i Strängnäs kommun för att återställa strandskyddsområdet. Länsstyrelsen upphävde punkterna 6 och 7 i föreläggandet och ändrade tiden för fullgörandet. Mark- och miljödomstolen ändrade också tiden för fullgörandet, men avslog S.S.s och P.W.s överklaganden i övrigt.

Mark- och miljööverdomstolen har nu att ta ställning till om nämndens beslut avseende punkterna 1, 2, 3, 4, 5 och 8 ska upphävas eller inte. Domstolen instämmer därvid inledningsvis i underinstansernas bedömning att fastighetsägarna är att betrakta som rätt adressater och att det varit möjligt att fatta ett delegationsbeslut i ärendet.

Nämnden har som grund för sitt föreläggande angivit att samtliga åtgärder vidtagits inom ett strandskyddat område och att åtgärderna både minskar allmänhetens tillträde till området och väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- och växtlivet. Därutöver har nämnden bedömt att åtgärderna inte varit nödvändiga för att bedriva den areella näringen och därmed inte är undantagna från kravet på dispens samt att någon dispens inte har getts för de åtgärder som har vidtagits.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

Mark- och miljööverdomstolen anser att det står klart att de åtgärder som har vidtagits innebär att de hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller väsentligt förändrat livsvillkoren för djur- eller växtarter. Åtgärderna är därför som utgångspunkt förbjudna enligt vad som anges i 7 kap. 15 § miljöbalken.

En central fråga i målet är om åtgärderna är undantagna från förbudet enligt vad som anges i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. En förutsättning för det är att de behövs för en förvärvsverksamhet inom jordbruk, fiske, vattenbruk eller renskötsel (areell näring) som är avsedd att bedrivas varaktigt och anläggningen eller övriga åtgärder, för sin funktion eller för att uppnå ett funktionellt samband med en befintlig byggnad, anläggning eller anordning som används eller är avsedd att användas i verksamheten, måste finnas eller vidtas inom strandskyddsområdet.

Första frågan för Mark- och miljööverdomstolen att ta ställning till är då om verksamheten utgör en areell näring i form av jordbruk. Mark- och miljööverdomstolen har i rättsfallet MÖD 2017:57 bedömt att vid tillämpningen av 7 kap. 16 § 1 miljöbalken ska nyttjandet av mark till bete för hästar utgöra jordbruksverksamhet.

Det har i målet framkommit att fastighetsägarna, genom sitt aktiebolag, bedriver en varaktig förvärvsverksamhet i form av hästhållning. Hästhållningen inbegriper bland annat uppfödning, in- och tillridning, avel, uppstallning för träning, försäljning av hästar samt tränings- och lägerverksamhet. Verksamheten bedrivs på en lantbruksfastighet och omfattar bland annat stall, ridhus, ridbana, skrittmaskin och rasthagar belagda med sand. Därutöver finns beteshagar som upptar en stor del av fastigheten. Den hage som är föremål för föreläggandet har tidigare använts för fårbete. Mark- och miljööverdomstolen bedömer mot denna bakgrund att beteshållningen av hästar på fastigheten får anses utgöra en areell näring i form av jordbruksverksamhet i bestämmelsens mening.

För att undantag ska göras från förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken krävs vidare att åtgärderna behövs för jordbruksverksamheten. Bedömningarna av den frågan sker under separata rubriker nedan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

Brygganläggningen och stranden invid den När det gäller punkterna 2 och 3 i föreläggandet (avlägsnande och bortforsling av geoduk och sand samt rivning och bortforsling av brygganläggning) har klagandena framhållit att anläggningarna är betingade av hästverksamheten och att det varken är praktiskt eller ekonomiskt möjligt att tillgodose behovet av vattenträning för hästarna i bolaget på någon annan plats än i den absoluta närheten av gården. Vidare har de framhållit att rörelse i vatten är bra träning för hästarna och att vistelse i vatten är ett sätt att få oroliga hästar att slappna av. Badplatsens tillhörande geoduk och sand har behövts för att hästarna ska kunna vistas i vattnet på ett säkert sätt. Klagandena har även anfört att det i verksamheten förekommer bad med ponnyer vid ridläger för barn och ungdomar.

Undantagsregeln i 7 kap. 16 § miljöbalken kräver dock att åtgärderna har ett tillräckligt starkt behovssamband med jordbruksverksamheten, dvs. med hästarnas beteshållning. Med hänsyn till vad som framkommit angående badplatsens avsedda användning anser Mark- och miljööverdomstolen att det inte finns ett tillräckligt behovssamband mellan badplatsen och beteshållningen. Det är därför inte visat att brygganläggningen, geoduken och sanden behövs för den areella näringen.

Åtgärderna har vidtagits i strid med strandskyddsbestämmelserna och strandskyddsdispens saknas. Mark- och miljööverdomstolen anser att det inte är oproportionerligt att föreläggandet står kvar i dessa delar.

Sten och massor När det gäller punkterna 4 och 5 i föreläggandet (avlägsnande och bortforsling av sten och massor) har fastighetsägarna lämnat in underlag som till viss grad visar att det ursprungliga markområdet inte utgjort lämplig betesmark för hästar och att hästarna som finns i verksamheten har behov av ytterligare betesmark bland annat för att undvika spridning av blodmask. Fastighetsägarna har uppgett att den aktuella hagen i fastighetens sydöstra del har uppförts för att kunna beteshålla hästarna samt för att tillförsäkra hästarna rastning och utevistelse. Av utredningen framgår att de massor

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

som har använts för att fylla ut strandängen har oklart innehåll med synliga rester av byggavfall.

Enligt det avtal som P.W. ingått med förmedlaren av fyllnadsmaterial ska massorna innehålla de riktvärden som motsvarar KM (känslig markanvändning) enligt Naturvårdsverkets handbok 2010:1 ”Återvinning av avfall i anläggnings-arbeten”. Med den begräsningen kan föroreningsinnehållet i de tillförda massorna fortfarande överstiga bakgrundshalterna i marken och det finns en risk för spridning av förorening. Den risken förstärks vid uppläggning av stora mängder schaktmassor eftersom det då är svårt att säkerställa kvalitén. (Se bland annat Mark- och miljööverdomstolens dom den 14 september 2022 i mål nr M 9523-21.) Vidare framgår att strandskoningen bland annat inneburit att vass avlägsnats, att massor lagts ut i vattnet samt att stenar lagts ut längs med den nya strandlinjen. Av kommunekologens yttrande, som legat till grund för nämndens beslut, framgår att de sammantagna åtgärderna väsentligt har förändrat livsvillkoren för växt- och djurlivet på platsen.

Iordningställande av betesmark och rasthagar, som bland annat kan förutsätta vissa markåtgärder och uppsättning av anordningar som avgränsar hagarna så att djuren inte kan ta sig ut, får generellt sett anses ingå i en jordbruksverksamhet som avser beteshållning av djur. Som utgångspunkt saknas det därför anledning att ifrågasätta anordnandet av en beteshage. Med hänsyn till närheten till stallet och vad som framkommit om hästarnas behov av bete får även en del av det nu aktuella området anses ha behövts ta i anspråk för den areella näringen.

De specifika åtgärder som har vidtagits för att ställa i ordning beteshagen har dock gett upphov till en ansenlig påverkan på naturmiljön. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det inte visat att det varit nödvändigt att lägga ut massor av aktuell karaktär och inte heller till den volym som skett. Det har inte heller visats att de åtgärder som vidtagits i vatten och i strandkant varit nödvändiga för att skapa en beteshage.

Nämnden har därmed haft fog för att förelägga fastighetsägarna att vidta åtgärder för att återställa området. När det gäller bortforslingen av massorna instämmer Mark- och

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

miljööverdomstolen i underinstansernas bedömning att föreläggandet inte kan anses innefatta krav på att ta bort mer massor än som lagts ut. Den omständigheten att nämnden angivit en uppskattad volym med hänsyn till vad som ursprungligen avsågs i avtalet föranleder ingen annan bedömning. Det har inte framkommit att föreläggandet i dessa delar skulle vara oproportionerligt.

Avslutande bedömningar Mark- och miljööverdomstolen anser alltså att nämnden haft fog för att förelägga fastighetsägarna att vidta de åtgärder som anges i punkterna 2–5 i föreläggandet.

När det gäller punkten 1 (tiden för fullgörande) instämmer Mark- och miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens bedömning, men eftersom år 2024 har passerat ska tiden då arbeten som leder till grumling i vatten inte får utföras ändras till 1 april – 30 september. Det har inte framkommit något skäl att ändra föreläggandet i den del som avser information till nämnden om vart det material som inte är avfall tagit vägen (punkten 8).

Sammantaget ska överklagandet avslås, med undantag för den ändring av tid för utförande som nyss nämnts.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Petra Bergman (skiljaktig), referent, tekniska rådet Ingrid Johansson och hovrättsrådet Li Brismo.

Föredragande har varit Amelia Möller Andréewitch. Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6261-24

SKILJAKTIG MENING

Hovrättsrådet Petra Bergman är skiljaktig och anför följande.

Jag anser att beslutet om föreläggande avseende avlägsnande och bortforsling av geoduk och sand samt rivning och bortforsling av brygganläggning (punkterna 2 och 3 i föreläggandet) ska upphävas.

I likhet med majoriteten anser jag att det är hästarnas bete som utgör jordbruksverksamhet. Mark- och miljööverdomstolen har emellertid tidigare tillämpat undantaget för areella näringar i 7 kap. 16 § miljöbalken avseende en ridbana då det ansågs finnas ett funktionellt samband mellan ridbanan och jordbruksverksamheten som bland annat bestod av bete för hästar (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 17 juni 2016 i mål nr M 5610-15). Undantaget har också bedömts tillämpligt på stall och ridhus som behövts för jordbruksverksamheten på en fastighet som bland annat bestod av rast- och beteshagar samt åkermark avsedd för odling av foder till hästar (se Markoch miljööverdomstolens dom den 2 maj 2016 i mål nr M 7238-15). Enligt min mening saknas det anledning att göra skillnad på en träningsanläggning för hästar som avser ridning och en anläggning som avser simning eller annan vattenträning för hästar vid bedömningen av om anläggningarna behövs för beteshållningen.

Därtill kommer att det sedan nämndens beslut har tillkommit en ny dispensgrund i 7 kap. 18 f § miljöbalken som innebär att strandskyddsdispens under vissa särskilda förutsättningar även kan ges för en anläggning eller åtgärd som behövs för en förvärvsverksamhet som inte utgör en areell näring. Det saknas skäl att ifrågasätta att brygganläggningen och stranden invid den också används för den lägerverksamhet som bedrivs på fastigheten. Även om det då inte är fråga om någon areell näring, har nämnden medgett att åtgärderna i sådant fall skulle kunna omfattas av undantaget för sådan näring. Jag anser att det i vart fall vore oproportionerligt att låta ett föreläggande kvarstå när tillsynsmyndigheten har vidgått att det, under vissa förutsättningar som bedömts uppfyllda, kan upphävas.

Sammantaget anser jag att det saknas grund för att fastställa punkterna 2 och 3 i nämndens beslut. I övrigt är jag ense med majoriteten.

Bilaga A

Sid 1 (5) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 9551-23 Mark- och miljödomstolen 2024-04-16 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande 1. S.S.

2P.W.

Ombud: J.L.

Motpart Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Strängnäs kommun Nygatan 10 645 80 Strängnäs

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut 2023-12-14 i ärende nr 505-5147-2023, se bilaga 1

SAKEN Föreläggande att återställa strandskyddsområde på fastigheten X i Strängnäs kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet endast på så sätt att åtgärderna ska vara utförda senast 12 månader efter att denna dom vunnit laga kraft. Arbeten som leder till grumling i vatten får dock inte utföras under perioden den 1 april – den 30 september 2024.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 9551-23 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M.

S.S. och P.W. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva punkterna 2 och 3 i länsstyrelsens beslut. Till stöd för sin talan har de åberopat yttranden från Yttrande från PW Equestrian AB:s foderleverantör och PW Equeastrian AB:s veterinär samt har anfört vad de anfört hos länsstyrelsen med tillägg i huvudsak enligt följande.

Den enskilda verksamhetsutövarens bedömning av vad som behövs för att bedriva verksamheten bör ges en avgörande betydelse vid bedömningen av vad som är nödvändigt eller inte. Aktuella åtgärder har en så pass tydlig och självklar koppling till verksamheten och fastigheten. Det faller på sin egen orimlighet att en verksamhetsutövare skulle lägga ekonomiska resurser på att lämpliggöra betesmark om inte marken behövdes för verksamheten, eller om det fanns mer ekonomiskt och praktiskt fördelaktiga alternativ. Ett fastställande av föreläggandet innebär att PW Equestrian AB kommer tvingas lägga ner stora delar av sin verksamhet på grund av att det inte finns tillräckligt med betesmark.

De vidhåller att nämndens beslut är fattat i strid med kommunallagens (2017:725) delegeringsförbud, samt att nämndens beslut är riktat mot fel adressat.

Punkterna 2 och 3 i föreläggandet De bestrider att geoduk och sand har inneburit en väsentlig förändring av livsvillkoren för djur- och växtarter eftersom området redan tidigare använts för bad-, rekreations- samt jordbruksändamål och att platsen därmed redan varit påverkad av exploatering.

Bryggan och spången är belägna på ett avstånd om drygt 200 meter från bostadshuset på X. Bryggan upptar en yta i vattnet om ca 24 m och spången en yta om ca 9 m . De saknar därutöver belysning och möblering samt är inte heller inhägnade eller försedda med några skyltar. Det sammantagna intrycket är – till skillnad mot vad länsstyrelsen kommit fram till – att åtgärderna snarare inbjuder allmänheten till vistelse än avhåller den.

I vart fall behövs geoduk och sand samt spången och bryggan för jordbruksverksamheten som bedrivs på X eftersom de utgör en förutsättning för att hästarna ska kunna gå ner i vattnet på ett säkert sätt och för att det ska vara möjligt att ha erforderlig uppsyn över dem när de vistas i vattnet. Det finns således ett funktionellt samband mellan åtgärderna och jordbruksverksamheten. Det är inte möjligt att placera åtgärderna utanför strandskyddsområde med hänsyn till behovet av närhet till vatten. De behöver finnas på den aktuella platsen med anledning av dess närhet till övriga anläggningar på gården.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 9551-23 Mark- och miljödomstolen

Punkterna 4 och 5 i föreläggandet Jordbruksmarken invid vattnet behövdes tas i anspråk för att hästarna i bolagets verksamhet skulle ha tillräcklig tillgång till bete. Området har tidigare använts till fårbete. Innan de förvärvade fastigheten var det ett uppehåll i betet, vilket medförde att marken blev igenväxt av sly. Innan förvärvet hade slyet kapats av den tidigare ägaren och det som kvarstod vid deras tillträde var stubb i form av 5–7 cm höga ”spjutspetsar” vilka gjorde det direkt livsfarligt att låta hästar beta på marken. Det visade sig att stubben inte var möjlig att ta bort med mindre än av djupa hålor skapades vilket både innebar risker för att de betande hästarna snubblade och drabbades av benbrott samt att marken underminerades så att marken förstördes och inte kunde användas. Att marken fylldes upp var således det enda praktiskt genomförbara alternativet för att se till så att marken gick att använda för bete på ett sätt som uppfyller gällande författningskrav. Att den nu aktuella marken var direkt olämplig för bete utan att åtgärder vidtogs framgår av yttranden från PW Equestrian AB:s foderleverantör och bolagets veterinär.

Den så kallade strandskoningen fyller två funktioner. Den första är den stabiliserar markförhållandena i hagen och förhindrar erosion. Den andra är att hagen behöver vara avgränsad för att hästarna inte ska rymma.

Beteshagen har ett starkt funktionellt samband med det befintliga stallet, ridbanan, skrittmaskinen och rasthagarna vilket gör att hagen måste ligga i nära anslutning till dessa. Hagen måste för sin funktion finnas inom strandskyddsområdet.

Punkten 8 i föreläggandet Nämndens föreläggande i den del som det föreskriver att material inte får placeras på allemansrättsligt tillgänglig naturmark är alltför otydligt för att det ska gå att förstå och än mindre kunna efterlevas. Om föreläggandet ska ges den tolkning som länsstyrelsen menar innebär det därutöver att föreläggandets utformning strider mot lag. Detta eftersom tillfällig uppläggning av massor t.ex. på jordbruksmarken inom X, inom ramen för den jordbruksverksamhet varom nu är fråga, omfattas av undantaget i 7 kap. 16 § miljöbalken.

DOMSKÄL

Delegation och rätt adressat Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning att beslutet inte strider mot delegationsförbudet i kommunallagen. Annat har inte framkommit än att klagandena i egenskap av fastighetsägare har faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. De är därför att anse som rätt adressat. Det de har anfört till domstolen i dessa delar motiverar inte någon annan bedömning.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 9551-23 Mark- och miljödomstolen

Föreläggandet När det gäller punkterna 2–4 i föreläggandet instämmer mark- och miljödomstolen i den bedömning som länsstyrelsen har gjort med de skäl som länsstyrelsen har angett i det överklagade beslutet. Det S.S. och P.W. har anfört medför inte att domstolen gör någon annan bedömning.

Avseende de massor som lagts ut på strandängen, punkten 5 i föreläggandet, instämmer domstolen i länsstyrelsens bedömning angående att åtgärden har varit förbjuden enligt 7 kap. 15 § miljöbalken.

Det saknas skäl att ifrågasätta att S.S. och P.W. genom hästverksamheten bedriver en sådan areell näring som i och för sig kan omfattas av undantaget enligt 7 kap. 16 § punkten 1 miljöbalken (jfr MÖD 2017:57). Frågan är dock om åtgärden har behövts för hästverksamheten och för sin funktion behövt vidtas inom strandskyddsområdet.

S.S. och P.W. har uppgett att syftet med åtgärden varit att skapa ytterligare betesmark. Mark- och miljödomstolen ifrågasätter inte att strandängen i sitt förutvarande skick var olämpligt för betande hästar. Enligt domstolen uppfattning framstår dock åtgärden att fylla upp strandängen med massor som ett för naturmiljön onödigt ingripande alternativ. S.S. och P.W. har inte visat att åtgärden har varit nödvändig, i stället för att t.ex. stubbfräsa marken. De har inte heller visat att det inte varit möjligt att skapa betesmark någon annanstans på fastigheten, t.ex. genom att omvandla en del av jordbruksmarken på den norra delen, eller genom att t.ex. arrendera mark i nära anslutning till fastigheten. Det anförda innebär att undantaget enligt 7 kap. 16 § punkten 1 miljöbalken inte är tillämpligt i det här fallet.

Mark- och miljödomstolen bedömer att nämnden har haft fog för att förelägga S.S. och P.W. att avlägsna massorna på det sätt som har skett enligt punkten 5 i nämndens beslut.

S.S. och P.W. har anfört att punkten 8 i föreläggandet är alltför otydlig. Mark- och miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens bedömning när det kommer till att punkten är tillräckligt tydligt formulerad och inte mer ingripande än vad som krävs. Domstolen noterar dock att nämnden förbisett att i parentesen i punkten 8 ange vilka punkter som avses. Det får dock enligt domstolens uppfattning förutsättas att nämnden avsett att ange punkterna 2–7 inom parentesen. Förbiseendet är inte av sådan art att punkten ska upphävas eller återförvisas för vidare handläggning.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 9551-23 Mark- och miljödomstolen

Slutligen konstaterar mark- och miljödomstolen att länsstyrelsen har beslutat att åtgärderna ska vara utförda senast den 31 oktober 2024. Med hänsyn till att grumlande arbeten inte får utföras under perioden den 1 april – den 30 september 2024 anser domstolen att tiden för fullgörande blir alltför kort. Åtgärderna ska därför vara utförda senast 12 månader efter att denna dom vunnit laga kraft. Arbeten som leder till grumling i vatten får dock inte utföras under perioden april till september.

Sammanfattningsvis ska överklagandena avslås och länsstyrelsens beslut ändras på det sätt som framgår av domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 7 maj 2024.

Inge Karlström Christina Odén I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Inge Karlström, ordförande, och tekniska rådet Christina Odén. Föredragande har varit Elin Källgren Thyr.