M 6406-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P.d.V. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut att bevilja strandskyddsdispens för komplementbyggnad och poolanläggning på fastigheten A, skifte 2, i Nynäshamns kommun.

Länsstyrelsen i Stockholms län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun har medgett att mark- och miljödomstolens dom ändras i enlighet med P.d.V. yrkande.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P.d.V. har till stöd för sitt yrkande anfört i huvudsak följande.

Den speciella situationen på A måste beaktas vid dispensprövningen. Fastighetens skiften ligger nära varandra och delas endast av en smal remsa tillhörande en annan fastighet. Det är uppenbart att remsan undantagits vid fastighetsbildning för a tt säkerställa väg. Väg finns dock endast inom delar av remsan och det saknas idag behov av ytterligare utbyggnad av väg inom remsan. Det är därför en rimlig slutsats att hemfridszonen för bostadsbyggnaden på A sträcker sig över fastighetsgränsen, över remsan och in på skifte 2, där de dispenspliktiga anläggningarna är uppförda.

Besökare uppfattar platsen som en och samma fastighet och området ovanför stödmuren som tomtplats/hemfridszon för bostadshuset på skifte 1, såväl före uppförande av stödmuren, poolen och poolhuset som efter. Innan stödmuren uppfördes fanns en slänt med buskage på samma plats som utgjorde en naturlig avgränsning av tomtplatsen mot äppellunden i sydöst. Stödmuren har uppförts i exakt samma läge som den tidigare slänten. Därmed ligger de uppförda anläggningarna inom den sedan tidigare hävdade tomtplatsen och marken har varit ianspråktagen på ett sådant sätt att dispens ska medges. De flygfotografier som länsstyrelsen har hänvisat till är

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

svårtolkade eftersom det inte framgår med vilken vinkel och i vilken riktning fotografierna är tagna. Om fotografierna är tagna söderifrån kommer delar av gräsmattan att skymmas av buskage och träd i slänten. Oavsett länsstyrelsens fotografier finns tydliga markeringar i terrängen som utgör naturliga avgränsningar för tomtplatsen. Att slänten varit bevuxen med sly och träd påverkar inte detta. Det är uppenbart att allmänheten inte uppfattar slänten och den ovanliggande platån med huset som allemansrättsligt tillgängliga.

Det sista trädparet i allén upp till gårdsplanen ligger i linje med stödmuren, dvs. där allén slutar och gårdsplanen tar vid. Det finns även delar av slänten kvar mellan stödmur och allé samt på andra sidan av allén. Stödmuren och kvarstående delar av slänten ligger även de i linje. Det tyder på att stödmuren är byggd i gräns mellan hävdad tomtplats och allemansrättsligt tillgänglig mark och stödmuren har samma höjd som den tidigare slänten hade. I vart fall utökas den sedan tidigare befintliga tomtplatsen inte mer än obetydligt av de nya anläggningarna. Anläggningarna hindrar inte allmänheten från att vistas i äppellunden nedanför stödmuren.

Det görs inte gällande att vägen ska anses som avskiljande enligt 7 kap. 18 e § första stycket 2 miljöbalken. Att väg 528 löper mellan strandlinjen och aktuellt område bör dock beaktas vid intresseprövningen enligt 7 kap. 25–26 §§ miljöbalken. Även förhållandet att det finns bebyggelse, både bostadshus och ekonomibyggnader, mellan strandlinjen och aktuell plats ska beaktas vid intresseprövningen. Det är också av betydelse att det i länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd inte finns någon särskild bedömning av den aktuella fastigheten eller området.

Länsstyrelsen i Stockholm län har till stöd för sin inställning anfört i huvudsak följande.

Det vidhålls att en hemfridszon inte kan sträcka sig över fastighetsgräns. Om Markoch miljööverdomstolen skulle finna att hemfridszonen i detta fall sträcker sig över fastighetsgränsen, kan hemfridszonen i vart fall inte sträcka sig bortanför den yta som den klippta gräsmattan hade 2021. De inlämnade flygfotografierna är ortofotografier som har korrigerats geometriskt så att de är skalriktiga och mätbara. På ortofotot från

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

2021 framgår gräsmattans tidigare utbredning och att det på platsen för den nu aktuella poolanläggningen växte träd och buskar. Borttagande av denna typ av vegetation är en sådan åtgärd som normalt är förbjuden enligt 7 kap. 15 § första stycket 4 miljöbalken och som därmed är dispenspliktig. Bedömningen av vilket område som är ianspråktaget måste därför utgå från hur det såg ut på platsen 2021. Nedtagande av träd och uppförande av poolanläggning med komplementbyggnad innebär en utvidgning av hemfridszonen på platsen som är mer än marginell.

Mark- och miljödomstolen har gjort en riktig bedömning avseende att väg 528 som löper mellan aktuell plats och strandområdet inte är en sådan avskiljande åtgärd att särskilda skäl för dispens föreligger.

Samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun har till stöd för sin inställning i huvudsak anfört följande. Det föreligger särskilda skäl för dispens och det vore oproportionerligt att inte bevilja strandskyddsdispens. Den planerade byggnationen har förlagts till skifte 2, vilket i allt väsentligt utgör en funktionell och visuell del av bostadstomten på skifte 1. Den smala markremsa som tillhör en annan fastighet och som löper mellan skiftena förändrar inte helhetsintrycket av att bebyggelsen har ett omedelbart samband med huvudbyggnaden och ingår i dess hemfridszon. Det aktuella bebyggelseområdet är tydligt avgränsat och beläget bakom befintlig bebyggelse och landsväg 528, vilken även trafikeras av buss och utgör den enda allmänna landvägsförbindelsen till Torö. Allmänhetens möjlighet att röra sig längs med strandlinjen eller naturområdet påverkas därför endast i ringa mån och åtgärderna medför inte någon påtaglig negativ inverkan på platsens natur- eller friluftsvärden.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det finns särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens för komplementbyggnad och poolanläggning på fastigheten A. Mark- och miljööverdomstolen ska också ta ställning till om det enskilda intresset av dispens väger tyngre än strandskyddets intressen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

Av utredningen framgår att den aktuella platsen omfattas av utvidgat strandskydd om 300 meter och riksintresse för rörligt friluftsliv enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§ miljöbalken.

P.d.V. har som särskilt skäl för strandskyddsdispens åberopat att det aktuella området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften enligt 7 kap. 18 e § första stycket 1 miljöbalken (i dess lydelse från den 1 juli 2025, SFS 2025:512). Mark som har tagits i anspråk utgörs ofta av etablerade tomtplatser runt bostadshus och komplementbyggnader i nära anslutning till en huvudbyggnad kan vara skäl för dispens (se prop. 2008/09:119 s. 105). En förutsättning för att dispens ska ges är att det privatiserade området inte utvidgas mer än obetydligt genom den sökta åtgärden. Vid den bedömningen ska beaktas vilken faktiskt avhållande effekt åtgärden har med hänsyn till dess karaktär och storlek samt förhållandena i omgivningen (se rättsfallet MÖD 2009:35).

Mark- och miljööverdomstolen bedömer inledningsvis, i likhet med mark- och miljödomstolen, att förhållandena i detta fall är mycket speciella. Även om en hemfridszon normalt inte kan sträcka sig över en fastighetsgräns får tomtplatsen runt bostadshuset på skifte 1 anses omfatta även del av skifte 2 på fastigheten A. Detta oavsett det cirka 10 meter breda markområde, tillhörande en annan fastighe t, som löper mellan skifte 1 och 2.

I målet finns utredning i form av bl.a. fotografier från mark- och miljödomstolens syn, fotografier från P.d.V. och ortofoton. Av såväl P.d.V. fotografier som ortofotona fram går hur platsen såg ut innan komplementbyggnaden och poolanläggningen uppfördes. Mark- och miljööverdomstolen anser, i likhet med länsstyrelsen, att tomtplatsen inte sträckt sig utanför den dåvarande gräsmattan. Det innebär att tomtplatsen begränsades av vegetation såväl österut (mot skogen) som åt sydost (mot buskagen i slänten). Av ortofotona framgår vidare att såväl komplementbyggnaden, poolen som en stor del av det tillhörande trädäcket har uppförts utanför den tidigare hävdade tomtplatsen. Stödmuren har uppförts där den tidigare slänten slutade.

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

I likhet med mark- och miljödomstolen kan Mark- och miljööverdomstolen konstatera att de ansökta, och redan utförda, åtgärderna ger en påtagligt mer avhållande effekt för allmänheten än vad den tidigare slänten hade. Poolanläggningen och komplementbyggnaden har därmed en privatiserande effekt på allemansrättsligt tillgänglig mark och tomtplatsen får anses ha utvidgats mer än obetydligt genom åtgärderna. Strandskyddsdispens kan därför inte beviljas med stöd av 7 kap. 18 e § första stycket 1 miljöbalken. Det finns inte heller skäl för dispens enligt någon av de andra punkterna i den bestämmelsen.

P.d.V. har gjort gällande att det är oproportionerligt att neka strandskyddsdispens. Han har framfört att det i länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd inte framgår att det på den aktuella platsen finns någon särskilt värdefull natur eller andra särskilda skäl som föranledde det utvidgade strandskyddet. Han har också anfört att det vid intresseprövningen ska beaktas att det mellan poolanläggningen och strandlinjen finns både bebyggelse och en väg.

Enligt 7 kap. 25 § miljöbalken ska det vid prövning av frågor om bl.a. strandskydd tas hänsyn till enskilda intressen och en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Prövningen ska avse samtliga omständigheter i det enskilda fallet och inte begränsas till de omständigheter som utgör särskilda skäl för dispens enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken. Utrymmet för att ge dispens för en åtgärd som inte ryms inom 18 e § är dock mycket litet (se rättsfallet NJA 2020 s. 1129, ”Båthuset i Stuverum”).

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt. Då platsen även omfattas av riksintresse för det rörliga friluftslivet ska dispensprövningen vara särskilt restriktiv. Att den aktuella platsen inte specifikt utpekats i länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd medför inte att strandskyddsintresset är att bedöma som lågt på platsen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer inte heller att den väg och bebyggelse som finns mellan platsen och strandlinjen innebär att det enskilda intresset av poolanläggning och komplementbyggnad väger tyngre än det allmänna intresset av

SVEA HOVRÄTT DOM M 6406-25

strandskydd. Det har inte heller framkommit att en tomtplatsavgränsning kunnat ske på ett sådant sätt att det privatiserade området inte utvidgas mer än vad som varit nödvändigt för att tillgodose ändamålet med vidtagna åtgärder.

Mot bakgrund av dessa omständigheter och det begränsade utrymmet för att ge dispens vid avsaknaden av särskilda skäl enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken kan det inte anses oproportionerligt att neka dispens i detta fall.

Överklagandet ska därför avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Petra Bergman, Caroline Hedvall Klostermark, referent, och Katarina Welin. Föredragande har varit Mattias Edvall.

Bilaga A

Sid 1 (5) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 6951-24 Mark- och miljödomstolen 2025-04-15 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

P.d.V.

Ombud: T.d.P.

Motpart

1Länsstyrelsen i Stockholms län Box 22067 104 22 Stockholm

2Samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun 149 81 Nynäshamn

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 20 augusti 2024 i ärende nr 24762-2024, se bilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens på fastigheten A, skifte 2 i Nynäshamn kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6951-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Samhällsbyggnadsnämnden i Nynäshamns kommun (nämnden) beslutade den 30 april 2024 att ge strandskyddsdispens på fastigheten A, skifte 2, för komplementbyggnad och poolanläggning. Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) beslutade att överpröva nämndens beslut, och upphävde därefter den 20 augusti 2024 nämndens beslut.

P.d.V. har nu överklagat länsstyrelsens beslut.

YRKANDEN M.M.

P.d.V. har yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och fastställer nämndens beslut att ge strandskyddsdispens.

Han har till stöd härför anfört i huvudsak följande. Skifte 1 och 2 av A separeras från varandra av en smal markremsa tillhörande B, ursprungligen utlagd för väg. Det finns dock ingen väg mellan bostadshuset på A skifte 1 och anläggningarna som omfattas av dispensprövningen inom skifte 2. Han har uppfört en pool med omkringliggande däck, stödmur och en komplementbyggnad på A skifte 2, ca 18 meter från bostadshuset på skifte 1. Anläggningarna omgärdas av gräsmatta och upplevs enligt nämnden som en del av trädgården och bedöms inte utöka den privatiserade zonen runt bostadshuset mer än obetydligt.

Den speciella situationen på A bör beaktas. Fastighetens skiften ligger nära varandr a och delas endast av en smal remsa tillhörande en annan fastighet. Det är uppenbar t att denna remsa undantagits vid fastighetsbildning för att säkerställa väg. Väg finn s dock endast inom delar av remsan och det saknas idag behov av ytterligare utbyggnad av väg inom remsan. Poolanläggningen och komplementbyggnaden bör anses ligga inom den redan privatiserade tomtplatsen för bostadshuset, eller i vart fall anses vara belägna på ett sådant sätt att de inte utökar denna mer än obetydligt.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6951-24 Mark- och miljödomstolen

Även om domstolen skulle finna att det inte finns skäl för dispens enligt 7 kap. 18 c § första stycket 1, miljöbalken, bör ovanstående synpunkter vägas in vid en intresseprövning. Mellan poolanläggningen och komplementbyggnaden samt strandlinjen finns både annan bebyggelse samt en större väg (väg 528). Även dessa omständigheter bör vägas in i intresseavvägningen.

Ett beslut om utvidgning av strandskydd beaktar inte alltid varje utrymme inom utvidgningszonen. I aktuellt fall finns ingen särskild bedömning av den aktuella fastigheten eller området i beslutet om utvidgat strandskydd.

P.d.V. har även skickat in nämndens protokoll från platsbesöket den 15 april 2024, u tdrag ur publikationen Vem äger naturen av Girion Blomdahl, länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd från den 16 september 2014 samt fotografier av platsen före uppförandet av komplementbyggnaden och poolanläggningen.

Domstolen har hållit syn på platsen.

DOMSKÄL

För ytterligare bakgrund och tillämpliga bestämmelser, se länsstyrelsens beslut, bilaga 1.

I målet är det klarlagt att såväl komplementbyggnaden som poolanläggningen har uppförts på strandskyddat område. På platsen gäller utökat strandskydd. Frågan är därför i första hand om området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften.

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet redogjort för praxis och hänvisat till domar från Mark- och miljööverdomstolen (domar den 18 juni 2012 i mål nr M 10284-11 och den 23 september 2016 i mål nr F 10213-15). I de aktuella domarna har Mark- och miljööverdomstolen kommit fram till att en hemfridszon inte kan sträcka sig över fastighetsgränsen.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6951-24 Mark- och miljödomstolen

Förhållandena i det här fallet är dock mycket speciella. Det är i målet fråga om två s kiften, 1 och 2, av samma fastighet, A, vilka åtskiljs av en, enligt domstolens bedömning, ungefär tio meter bred remsa tillhörande B. P.d.V. har anfört att remsan tillhörande B av historiska skäl är avsedd för väg, men att det idag saknas behov av ytterligare vägutbyggnad. Vid synen kunde domstolen konstatera att området tillhörande B, beläget mellan bostadshuset inom A skifte 1 och poolanläggningen samt komplementbyggnaden inom A skifte 2, består av grusplan/parkering och gräsmatta . Rester från den gamla vägen som fastighetsindelningen har utgått från syns sydväst och nordöst om den gruslagda parkeringen och gräsmattan. Remsan nyttjas alltså inte för något annat än som tomt till bostadshuset. Eftersom den bostadsbyggnad som genererar aktuell hemfridszon ägs av P.d.V. och är beläge n på ett annat skifte av samma fastighet som aktuella åtgärder är belägna inom, samt att den avskiljande fastighetsremsan endast omfattar omkring tio meter, finner domstolen att hemfridszonen i detta fall i och för sig skulle kunna sträcka sig över fastighetsgränsen på det sätt som P.d.V. anfört.

Nästa fråga som domstolen har att ta ställning till är om bostadshusets hemfridszon kan anses omfatta hela det område som poolanläggningen och komplementbyggnaden ianspråktar, och om området därför saknar betydelse för strandskyddets syften. Av fotografier som visar hur platsen såg ut innan åtgärderna vidtogs framgår hur slänten tidigare täcktes av buskage. Buskaget utgjorde då en naturlig avgränsning av tomtplatsen söderut. Poolanläggningen sträcker sig utifrån vad domstolen kan avgöra idag ut över det område som tidigare utgjordes av buskage, och avslutas av en mur där slänten slutar. Med beaktande av hur poolanläggningen har utsträckts till släntens nederkant bedömer domstolen att tomtplatsen har utökats i en utsträckning som inte kan ses som helt obetydlig. Framför allt ger den ljusa stenmuren i kombination med en poolanläggning och komplementbyggnad en påtagligt avhållande effekt på det närliggande området som skiljer sig från vad tidigare buskage i slänten, som markerade gränsen för tomten, gjorde. Sammanfattningsvis medför åtgärden att mark som tidigare varit allemansrättsligt

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 6951-24 Mark- och miljödomstolen

tillgänglig blir ianspråktagen. Särskilda skäl för dispens föreligger därför inte enligt 7 kap. 18 c § första stycket 1 miljöbalken.

P.d.V. har även uppgett att området är så pass avskilt från området närmast strandl injen av väg 528, att särskilda skäl för dispens föreligger på denna grund.

Av förarbetena framgår att vägen måste ha en så avskiljande effekt att den plats som dispensen avser saknar betydelse för allmänhetens friluftsliv (jfr prop. 1997/98:45 del 2 s. 89). Det betyder att vägen, för att betraktas som avskiljande, måste vara sådan att allmänheten typiskt sett avstår från att passera över den.

Mot bakgrund av att väg 528 saknar mittlinje, samt att länsstyrelsen beslutat att utvidga strandskyddet till 300 m längs sträckan, finner domstolen att området för åtgärderna inte är avskilt från området närmast strandlinjen i den mening som avses i 7 kap. 18 c § 2 miljöbalken (jfr Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 16 augusti 2017 i mål M 10315-16). Särskilda skäl för dispens föreligger alltså inte heller på denna grund.

Sammanfattningsvis saknas särskilda skäl att ge dispens för åtgärderna. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 6 maj 2025.

Jonas Manole I domstolens avgörande har rådmannen Jonas Manole, ordförande, och tekniska rådet Christina Borg deltagit. Föredragande har varit Nils Hjort Brandström.