M 7269-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår Bomstadbaden Camping AB:s yrkande om avvisning av Länsstyrelsen i Värmlands läns överklagande.

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut den 30 maj 2023 (dnr 526-2721-2023)

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

att upphäva Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommuns beslut om strandskyddsdispens för brygga på fastigheten X.

3Mark- och miljööverdomstolen avslår Bomstadbaden Camping AB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut att upphäva Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommuns beslut om strandskyddsdispens för brygga på fastigheten X.

Bomstadbaden Camping AB (Bomstadbaden) har i första hand vidhållit sitt yrkande att Mark- och miljööverdomstolen ska avvisa länsstyrelsens överklagande och i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska bevilja strandskyddsdispens. Bomstadbaden har i tredje hand yrkat att målet ska återförvisas till Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun för fortsatt handläggning. För det fall yrkandet i första hand bifalls, har Bomstadbaden yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun har hänvisat till sitt beslut och inte haft något ytterligare att anföra i målet.

Länsstyrelsen har motsatt sig Bomstadbadens yrkanden om avvisning och ersättning för rättegångskostnader.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande förtydliganden. Länsstyrelsen har att tillvarata det allmänna intresse som strandskyddet utgör. Mark- och miljödomstolens domslut är att jämföra med ett upphävande av länsstyrelsens beslut och har alltså gått länsstyrelsen emot. Länsstyrelsen har därmed klagorätt. Ett syfte med strandskyddet är att bevara orörda områden. Skyddet ska ses i ett långsiktigt perspektiv och dispenser med prejudicerande effekt ska undvikas. Enligt praxis är utgångspunkten att en brygga har en avhållande effekt på allmänheten och därmed kräver strandskyddsdispens. En brygga kan ha en avhållande effekt även på platser som nyttjas av allmänheten. Som jämförelse har strandskyddsdispens i praxis nekats för lekplatser och bollplaner vars syfte varit att öka

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

friluftsvärdena och allmänhetens tillgänglighet till ett visst område. Det saknas i det här fallet några särskilda skäl för strandskyddsdispens. Vattenområdet vid campingplatsen är inte ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Det rör sig om en lång brygga som tar ett förhållandevis stort område i anspråk. Bryggan ägs och tillhandahålls av den privatägda campingen och det privata området riskerar att förlängas ut i vattnet om bryggan tillåts.

Bomstadbaden har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. Det står Mark- och miljööverdomstolen fritt att löpande pröva yrkandet om avvisning av länsstyrelsens överklagande. Mark- och miljödomstolens domslut har inte gått länsstyrelsen emot och domskälen kan inte överklagas. Under alla omständigheter bör strandskyddsdispens beviljas. Det är i huvudsak den breda allmänheten som nyttjar badet. Under de tre sommarmånaderna som dispens söks för är badet en familjefavorit och ytterst välbesökt. Det finns en stor allmän parkering och sommartid en särskild busslinje med hållplats i anslutning till campingen. Bryggan låg i vattnet under sommarsäsongen 2024 och användes flitigt av badgästerna. Den har alltså inte någon avhållande effekt. Bryggan har också en effekt i positiv riktning för personer med funktionsvariation. Den har inga negativa effekter på djur- och växtlivet.

Till stöd för sitt yrkande om avvisning av länsstyrelsens överklagande har Bomstadbaden i Mark- och miljööverdomstolen gett in rättsutlåtanden av S.R. och P.B. Bomstadbaden har, utöver tidigare åberopad bevisning, i Mark- och miljööverdomstolen även åberopat bevisning i form av fotografier, utdrag ur Bomstadbadens parkeringssystem och skärmbilder från Värmlandstrafiks hemsida. På Bomstadbadens begäran har partsförhör hållits med D.N. samt vittnesförhör med J.S., H.S. och Ö.A.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har hållit syn och sammanträde i målet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

Frågan om avvisning av överklagandet Mark- och miljööverdomstolen har den 20 mars 2025 beslutat att avslå Bomstadbadens yrkande om avvisning av länsstyrelsens överklagande. Vad Bomstadbaden därefter har anfört utgör inte skäl för att nu göra någon annan bedömning. Mark- och miljööverdomstolen avslår därför yrkandet om avvisning och avslår därmed även yrkandet om rättegångskostnader.

Rättsliga utgångspunkter Syftet med strandskyddet är enligt 7 kap. 13 § miljöbalken att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Enligt 15 § samma kapitel miljöbalken är det förbjudet att utföra en anläggning, såsom en brygga, inom ett strandskyddsområde om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (andra punkten). Åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter får inte heller vidtas (fjärde punkten). Det är möjligt att få dispens från förbuden om något av de särskilda skäl som anges i 7 kap. 18 c § miljöbalken föreligger. Såvitt nu är aktuellt får dispens ges om det område som dispensen avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (första punkten), behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (tredje punkten), eller behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (femte punkten). Vid prövning av frågor om strandskydd ska det enligt 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken också göras en intresseprövning. Det innebär att hänsyn ska tas även till enskilda intressen och att en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten inte får gå längre än som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses (25 §). Vidare får dispens ges endast om det är förenligt med förbudets syfte (26 §).

Bryggans påverkan på livsvillkoren för växt- och djurarter I det område som nu är i fråga råder det strandskydd. Den brygga som Bomstadbaden vill lägga ut i vattnet är en cirka 100 meter lång flytbrygga. Det rör sig om ett långgrunt vattenområde. Att anlägga en större badbrygga anses allmänt som en sådan åtgärd som innebär en väsentlig förändring i den mening som avses i 7 kap. 15 § fjärde

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

punkten miljöbalken (se prop. 2008/09:119 s. 101). Mark- och miljööverdomstolen har också konstaterat att flytbryggor generellt sett har en negativ påverkan på växt- och djurliv i grunda områden (se Mark- och miljööverdomstolens dom i mål nr M 6454- 15). Länsstyrelsen har bl.a. anfört att det ankommer på Bomstadbaden att styrka att bryggan inte kommer i konflikt med bevarandet av goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. Länsstyrelsen har också invänt att det utlåtande av limnologen J.S. som Bomstadbaden åberopat inte bygger på någon naturvärdesinventering på plats. J.S. har uppgett att det inte vore ekonomiskt försvarbart att göra en sådan naturvärdesinventering. H.S., limnolog, har i vittnesförhör uppgett att han inte heller ser någon stor anledning att göra en naturvärdesinventering på platsen. Vidare framgår följande av de uppgifter han lämnat. Typiskt sett är det mer badaktivitet med trampande fötter i närheten av en brygga och detta leder till grumling. Enligt jordartskartan över området består bottnen dock mest av sand, grus och morän, som inte är grumlingskänsligt och snabbt sjunker igen. Det finns ett Natura 2000område fyra kilometer från platsen men de naturtyper och djur som det området är avsett att skydda är såvitt han kunnat se inte relevanta i förhållande till platsen för bryggan. Den skuggning som blir av en brygga innebär typiskt sett att inget kan växa under den. Det kan vara problematiskt för t.ex. ålgräs, men det finns inget som tyder på att det är en sådan känslig miljö här.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning. Varken J.S. eller H.S. har varit på platsen för bryggan. Det står ändå klart, genom vittnesuppgifterna och det som Mark- och miljööverdomstolen kunnat iaktta vid synen, att vattenområdet inte är av den karaktären att en brygga i sig väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. I likhet med mark- och miljödomstolen anser Mark- och miljööverdomstolen alltså att strandskyddet inte innebär något hinder mot bryggan i det avseendet.

Bryggans påverkan på den allemansrättsliga tillgången till platsen Avsikten är att flytbryggan ska läggas i ett vattenområde som i dag är helt orört. Det rör sig dessutom om en cirka 100 meter lång brygga som kommer att vara synlig en bra bit ut i vattenområdet. Redan av dessa skäl anser Mark- och miljööverdomstolen

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

att bryggan har en sådan avhållande effekt som innebär att dispens krävs (se t.ex. MÖD 2011:29).

Finns det särskilda skäl att tillåta bryggan? Frågan blir därför om det finns särskilda skäl att trots strandskyddet tillåta uppförandet av bryggan. Bomstadbaden har gjort gällande att området redan är ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften (7 kap. 18 c § första stycket 1 miljöbalken). Typiskt sett kan så vara fallet i fråga om t.ex. etablerade tomtplatser runt bostadshus eller vid uppförandet av en ersättningsbyggnad för samma ändamål som en befintlig eller nyligen avlägsnad byggnad (se prop. 2008/09:119 s. 105). De omständigheter som Bomstadbaden framfört om allmänhetens nyttjande av badet innebär inte att platsen eller vattenområdet kan anses ianspråktaget i den mening som avses i bestämmelsen. Särskilda skäl för dispens saknas alltså på den här grunden.

Bomstadbaden har också gjort gällande att bryggan för sin funktion behöver ligga i vattenområdet och att detta behov inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18 c § första stycket 3 miljöbalken). Det är till att börja med inte tillräckligt att konstatera att en brygga för sin funktion måste ligga vid vattnet. Prövningen ska göras i förhållande till strandskyddets båda syften och stor restriktivitet gäller bl.a. i områden som är tillgängliga för allmänheten. Det måste klarläggas bl.a. vilket intresse den enskilde har av en dispens. (Se prop. 2008/09:119 s. 54 och 105.) Att det i det här fallet är fråga om ett långgrunt vattenområde och att många, bl.a. barnfamiljer, skulle uppskatta bryggan är enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning inte sådana omständigheter som kan utgöra särskilda skäl för dispens. Det är i grunden fråga om en privat näringsidkare och intresset av att skydda det orörda vattenområdet väger tyngre.

Dispens från strandskyddet kan också ges om det område som avses behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken). Åtgärder som kan komma ifråga är t.ex. sådana som tillgodoser kommunens behov av tätortsutveckling, olika typer av infrastrukturanläggningar, anpassning av miljön för bättre tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som betingas av frilufts-, naturvårds-, miljö- eller kulturhistoriska intressen inom strandskyddsområdet. För att det ska vara fråga om ett

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24

angeläget allmänt intresse bör den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället. (Se prop. 2008/09:119 s. 106.) Det som Bomstadbaden gjort gällande om att en brygga på platsen kan sänka trösklarna för funktionsvarierade personer som vill nyttja allemansrätten är alltså i och för sig ett sådant angeläget allmänt intresse som skulle kunna omfattas av bestämmelsen. Det saknas också skäl att ifrågasätta de uppgifter som Funktionsrätt Karlstad (HSO) lämnat om fördelarna med en brygga på platsen eller det som framgår av utlåtandet från Svenska Livräddningssällskapet. Mark- och miljööverdomstolen ifrågasätter inte heller att Bomstadbaden är en populär badplats som under sommarhalvåret är välbesökt även av andra än campinggäster. Mark- och miljööverdomstolen lägger dock vikt vid att badplatsen ligger inom ett privat campingområde och att syftet med bryggan inte är att ge funktionsvarierade möjlighet till bad. Det är således inte fråga om sådana angelägna allmänna intressen som skulle kunna motivera en dispens.

Vid den mer övergripande intresseavvägning som slutligen ska göras enligt 7 kap. 25 och 26 §§ miljöbalken, ska de intressen som bär upp strandskyddet tillmätas mycket stor vikt. Strandskyddets syften är långsiktiga och avsikten är att bevara orörda strandområden. De intressen som bär upp strandskyddet ska emellertid vägas mot enskilda intressen och en inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Den proportionalitetsprincip som uttrycks i 25 § får ses som en slutlig kontroll av att en nekad dispens inte är orimlig med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet; däremot kan den inte uppfattas som en mer generell utvidgning av möjligheterna till dispens. En prövning av samtliga omständigheter ska göras i det enskilda fallet. (Se NJA 2020 s. 1129 Båthuset i Stuverum.) I det här fallet finner Mark- och miljööverdomstolen att det allmänna och långsiktiga intresset av att bevara vattenområdet orört väger tyngre än intresset för Bomstadbaden, som är en privat näringsidkare, att få lägga i bryggan. Så är fallet även om de badande på platsen i och för sig skulle kunna ha både glädje och viss nytta av bryggan.

Sammanfattningsvis anser Mark- och miljööverdomstolen att det krävs dispens för bryggan och att särskilda skäl för dispens saknas. Det är inte heller oproportionerligt att neka dispens. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens

SVEA HOVRÄTT DOM M 7269-24 beslut att upphäva Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommuns beslut om strandskyddsdispens fastställas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anna Tiberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsråden Katarina Welin och Elisabeth Hartley, referent. Föredragande har varit Helene Montàn.

Bilaga A

Sid 1 (9) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 2762-23 Mark- och miljödomstolen 2024-05-06 meddelad i Vänersborg

KLAGANDE Bomstadbaden Camping AB Bomstadsvägen 640 651 84 Karlstad

Ombud: P.P.

MOTPARTER

1Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad

2Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun 651 84 Karlstad

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut den 30 maj 2023 i ärende nr 526-2721-2023, se bilaga 1

SAKEN Strandskyddsdispens för brygga på fastigheten X i Karlstads kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår ansökan om strandskyddsdispens för brygga vid Bomstadbaden på fastigheten X i Karlstads kommun.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun (nämnden) beslutade den 6 februari 2023 att ge Bomstadbaden Camping AB strandskyddsdispens för uppförandet av en brygga vid Bomstadbaden inom fastigheten X.

Länsstyrelsen i Värmlands län beslutade den 22 mars 2023 att pröva nämndens beslut. Länsstyrelsen beslutade därefter den 30 maj 2023 att upphäva nämndens beslut om strandsskyddsdispens.

Bomstadbaden Camping AB har nu överklagat länsstyrelsens beslut att upphäva strandsskyddsdispensen till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Bomstadbaden Camping AB har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, fastställer nämndens beslut att bevilja strandskyddsdispens.

Till stöd för talan har i huvudsak följande anförts.

Enligt 7 kap. 18 c § 1 p. miljöbalken kan dispens beviljas om området redan är ianspråktaget på sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Länsstyrelsen har gjort bedömningen att en brygga vid en av Vänerns största badstränder som årligen besöks av mer än 100 000 besökare och vars primära syfte är att bada och njuta av områdets karaktär som badplats och sandstrand, skulle kunna medföra att vattenområdet utanför stranden uppfattas som icke allemansrättsligt tillgängligt.

Länsstyrelsens bedömning grundar sig i en alltför restriktiv och teoretisk bedömning av hur begreppet allemansrättsligt tillgänglig ska tillämpas i förevarande fall. Karlstad kommun har under sommarloven särskilda busslinjer som underlättar för skolungdomar och allmänheten i övrigt att ta sig till stranden för att kunna bada och njuta av området inklusive campingverksamheten och det serviceutbud inklusive idrottsanläggningar som finns i området. Länsstyrelsen menar att ”den breda

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

allmänheten” inte ”per automatik” uppfattar platsen som allemansrättsligt tillgänglig om dispens beviljas för flytbryggan. Bryggan kommer inte att vara utmärkt som exklusiv för betalande campinggäster och således kommer bryggan, precis som majoriteten av alla befintliga bryggor i landet, att både få och kunna nyttjas av den ”breda allmänhet” som valt att bege sig till den stora stranden på Bomstad. Länsstyrelsen har inte fört fram någon ytterligare motivering kring varför den breda allmänhet som omnämns inte skulle uppfatta en brygga vid en stor allmän badstrand som allemansrättsligt tillgänglig. Den breda allmänhet som beger sig till ett sådant område förväntar sig snarare att mötas av en brygga varför den i en sådan miljö inte alls kan sägas ha någon avhållande effekt för allmänheten, särskilt inte ”per automatik” och inte heller i synnerhet.

Länsstyrelsens tolkning och tillämpning av 7 kap. 18 c § 3 p. miljöbalken är även den felaktig. Länsstyrelsen har på otydliga grunder gjort bedömningen att en flytbrygga, som endast ligger i vattnet under en begränsad del av året på en sandstrand där 100 000 besökare eller fler badar årligen, skulle ha en negativ inverkan på djur och växtlivet och att bryggans fästpunkters rörelser kan orsaka grumling av vattnet och ”slitage på botten”. Denna bryggas påstådda slitage och grumlingsverkan ska då ställas mot den grumling och det slitage som uppkommer på botten av den breda allmänhet som nyttjar badstranden för dess syfte. Länsstyrelsens bedömning ter sig återigen alltför restriktiv och teoretisk i ljuset av vad det är för plats som den är tänkt att ligga på. Bomstadbaden Camping AB åberopar i denna del även utlåtande av limnolog.

När det slutligt rör sig om bedömningen enligt 7 kap. 18 c § 5 p. miljöbalken är Bomstadbaden Camping AB även här av motsatt uppfattning i förhållande till länsstyrelsen. De har låtit inhämtat yttrande från Svenska livräddningssällskapet (SLS), en ideell förening vars syfte är att minimera antalet drunkningsolyckor och vattenrelaterade olycksfall. Föreningen samarbetar med MSB och har som vision att ”vi inte ska hindra människor från att vistas i närheten av vatten - vi ska istället uppmuntra dem att skaffa den kunskap de behöver för att kunna känna sig trygga. Trygghet skapar frihet!”. SLS har låtit meddela, när det gäller den aktuella bryggan,

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

att ”Enligt Svenska livräddningssällskapet så bidrar en brygga till högre säkerhet då man snabbare och enklare kan röra sig från stranden till längre ut i vattnet och därmed chansen att rädda liv blir större vid en eventuell olycka. Bryggan ska självklart utrustas med nödvändig information om bad samt livbojar.”

Vid tillämpningen av 7 kap. 18 § c 5 p. miljöbalken, dvs. om bryggan utgör ett angeläget allmänt intresse, står det i ljuset av vad som anförts ovan klart att bryggan skulle bidra dels till en ökad säkerhet för den breda allmänheten, dels till att fler i den breda allmänheten skulle kunna uppmuntras till bad och nyttjande av den allemansrätt som såväl klaganden som länsstyrelsen är intresserade av att upprätthålla. En brygga av förevarande slag vid en allmän badstrand kan även sänka trösklarna för funktionsvarierade personer i den breda allmänheten som vill nyttja allemansrätten. Detta styrks av utlåtande från HSO, en sammanslutning för ett 20tal omsorgsföreningar. Som tidigare anförts trafikerar även Region Värmland en busslinje till området under sommartid i syfte att bereda allmänheten enklare åtkomst till området. Länsstyrelsens bedömning att bryggan skulle medföra att området uppfattas som icke allemansrättsligt tillgängligt är således felaktig utifrån myndighetens samtliga tolkningar.

Nämnden har vidhållit sin tidigare inställning.

Länsstyrelsen har motsatt sig att beslutet ändras och därvid i huvudsak anfört följande.

Påverkan på allemansrättslig tillgänglighet Länsstyrelsen står alltjämt fast vid sin bedömning att aktuell brygga inte uppfyller dispenskriterierna i 7 kap. 18 c §1 p. miljöbalken. Att en hemfridszon inte kan sträcka sig ut i vattenområdet har återkommande fastslagits i praxis sedan Markoch miljööverdomstolens vägledande avgörande i MÖD 2011:42. Den planerade bryggan kommer att innebära att ett idag obebyggt vattenområde, med en sträckning om 100 meter, kommer att tas i anspråk av klagandens brygganläggning. Detta

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

område är idag allemansrättsligt tillgängligt och därmed fritt för allmänheten att nyttja och röra sig inom.

Länsstyrelsen delar inte klagandens uppfattning att en dylik brygga inte kommer att få någon som helst avhållande effekt på allmänhetens tillträde till platsen. I Naturvårdsverkets handbok Strandskydd – en vägledning för planering och prövning 2009:4, utgåva 2, sid 135 anges följande: ”Etablering av en campingplats medför för det mesta att allmänhetens tillträde begränsas, bland annat genom att de som inte campar på campingplatsen oftast utestängs eller avhålls från tillträde till området. Campingen stänger av eller ger en avhållande verkan eftersom tält och husvagnar och området som sådant mycket ofta uppfattas som privat zon.”

I förevarande fall kommer bryggan att ägas och tillhandahållas av den privatägda campingen samt placeras i anslutning till densamma. Enligt länsstyrelsens uppfattning innebär tillkomsten av bryggan att det privata området för campingplatsen riskerar att förlängas ut i vattnet på bekostnad av det vattenområde som idag är allemansrättsligt tillgängligt.

Enligt klaganden kommer bryggan inte att vara utmärkt som exklusiv för betalande campinggäster och kommer att kunna utnyttjas av den allmänhet som beger sig till stranden. Länsstyrelsen har dock vid syn på Bomstadbadens camping noterat en uppsatt skylt på campingområdet med ordningsregler, av vilken det framgår att endast incheckade gäster och restaurangens gäster har tillträde till campingområdet och stranden efter klockan 22.00. Enligt länsstyrelsen visar anvisningarna på skylten att allmänhetens tillträde till strandområdet redan idag begränsas. Det kan därmed inte uteslutas att placeringen av en privatägd badbrygga i vattenområdet kan medföra att allmänheten uppfattar vattenområdet som tillgängligt enbart för betalande gäster, varvid bryggan får en avhållande effekt på allmänhetens möjlighet att röra sig fritt i vattenområdet.

Påverkan på växt- och djurliv När det gäller uppförande av anläggningar i vatten framhålls det i förarbetena till miljöbalken att en noggrann prövning måste göras i förhållande till strandskyddets

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

båda syften. I prop. 2008/ 09:119 s. 105 anförs det att stor restriktivitet i synnerhet bör gälla i områden som är tillgängliga för allmänheten och i områden som är särskilt värdefulla för djur- och växtlivet, t.ex. grunda mjukbottnar, landhöjningsområden och strandängar, och i tättbebyggda områden. Flytbryggor har generellt sett en negativ påverkan på växt- och djurliv i grunda områden, vilket även har fastslagits av Mark- och miljööverdomstolen i mål M 6455-15. I förevarande fall avser klaganden uppföra en flytbrygga med påfallande lång sträckning i ett långgrunt vattenområde. Det ankommer på sökanden att styrka att grund för dispens föreligger och att brygganläggningen därmed inte kommer i konflikt med strandskyddets andra syfte att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. Klaganden har i prövningsärendet hos länsstyrelsen anfört att bryggan inte kommer att påverka djur- eller växtliv på platsen då det inte existerar djur- och naturliv i sådan utsträckning att det går att påverka. Någon utredning till stöd för att bryggan inte kommer att få någon effekt på naturmiljön på platsen har emellertid inte presenterats i ärendet. Åberopat utlåtande från limnolog bygger inte på en utförd naturvärdesinventering.

Enligt klaganden ska bryggans effekt i form av slitage och grumlingsverkan ställas mot den grumling och det slitage som uppkommer på botten till följd av den breda allmänhet som redan idag nyttjar platsen för bad. Länsstyrelsen bedömer emellertid inte att situationerna är att jämställa med varandra. Badgästerna som besöker området varierar i antal från dag till dag beroende på tid på säsongen samt väderlek. Vid ogynnsamma väderförhållanden kan tänkas att det eventuella slitaget från badgäster är närmast obefintligt. Därtill är det inte troligt att badgäster orsakar slitage på botten så långt ut som 100 meter i vattnet. Bryggan kommer däremot att ligga förankrad i vattnet under hela sommarperioden vilket medför att bryggans påverkan i form av slitage och grumling, till skillnad från badgästernas, är konstant.

Länsstyrelsen anser sålunda att klaganden inte har kunnat styrka att den enskildes intresse av bryggan väger avsevärt tyngre än områdets skyddsvärden.

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

Angeläget allmänt intresse Klaganden har framfört ytterligare argument för sin uppfattning att bryggan behövs på platsen för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området.

Klaganden framhåller att bryggan kommer att bidra till högre säkerhet då den möjliggör att man snabbare och enklare kan röra sig från stranden längre ut i vattnet, varvid chansen att rädda liv därmed blir större vid en eventuell olycka. Klaganden hänvisar i denna del till ett yttrande från Svenska Livräddningssällskapet i vilket dessa ståndpunkter framförts.

Länsstyrelsen ifrågasätter i och för sig inte att en brygga i vissa fall - under förutsättning att fri framkomlighet på bryggan råder - skulle kunna medföra att en person snabbare tar sig ut i vattnet för att utföra en livräddande insats. Dock anser länsstyrelsen att det i sammanhanget samtidigt bör beaktas att en brygga också möjliggör för fler personer att enklare ta sig ut på djupt vatten - även de som inte är simkunniga - varför risken för olyckor samtidigt torde kunna öka med en dylik brygga. Risken för olyckor är inte heller större på denna plats än på andra badplatser.

Klaganden anför vidare att en brygga skulle bidra till att fler i den breda allmänheten skulle uppmuntras till bad och nyttjande av allemansrätten. Som länsstyrelsen anfört i tidigare beslut får vattenområdet i fråga redan idag anses lätt tillgängligt för badande besökare, även utan en badbrygga. Personer som önskar bada på djupare vatten och inte vill vada en längre sträcka, kan välja att besöka en alternativ badplats som inte har samma långgrunda karaktär eller där badbrygga redan finns.

Klaganden nämner också att en brygga av förevarande slag kan sänka trösklarna för funktionsvarierade personer som vill nyttja allemansrätten i området. Att öka tillgängligheten för funktionsvarierade skulle kunna vara ett allmänt intresse som kan utgöra skäl för strandskyddsdispens, förutsatt att det bedöms som angeläget i det enskilda fallet. Klaganden har emellertid inte i ett bredare perspektiv presenterat hur

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

behovet av handikappanpassning och tillgänglighet ser ut och hur det ska uppfyllas. Länsstyrelsen har svårt att se i vilket avseende den aktuella flytbryggan, som torde vara mer ostadig än en fast sådan och saknar räcken, bidrar till att tillgängliggöra vattenområdet för funktionsvarierade personer.

Länsstyrelsen vill åter understryka att för att en åtgärd ska vara ett angeläget allmänt intresse i den mening som avses i 7 kap. 18 c § 5 p. miljöbalken bör den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället. Därtill ska en annan placering vara omöjlig eller orimlig för att tillgodose intresset i fråga. Länsstyrelsen står fast i sin bedömning att det inte är visat på vilket sätt den planerade brygganläggningen kommer att medföra långsiktiga fördelar för samhället. Det framgår inte heller att det saknas andra bryggor i närområdet som är tillgängliga för allmänheten att nyttja för de ändamål klaganden gör gällande. Det står alltså inte heller klart att behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Länsstyrelsen vidhåller sålunda sin bedömning att omständigheterna i ärendet inte ger stöd för att bryggan utgör ett angeläget allmänt intresse i den mening som avses i 7 kap. 18 c § 5 p. miljöbalken. De ytterligare omständigheter klaganden framfört i yttrandet ändrar inte denna bedömning.

Mark- och miljödomstolen har den 24 april 2024 haft sammanträde och syn i målet.

DOMSKÄL Inom ett strandskyddsområde får inte, enligt 7 kap. 15 § miljöbalken p. 2 och 4, anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, eller åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Efter att ha tagit del av utredningen i målet samt förhållandena på platsen, finner mark- och miljödomstolen att den aktuella brygganläggningen – under sommarperioden då den är placerad i vattenområdet – inte kan anses hindra eller avhålla

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 2762-23 Mark- och miljödomstolen

allmänheten från att beträda vare sig strandområdet eller vattenområdet. Bomstadbaden är helt uppenbart en badplats som är avsedd såväl för gäster på campingen som för allmänheten.

Vidare saknas anledning att ifrågasätta att fråga är om ett långgrunt vattenområde med erosionsbotten bestående av finkornigt grus där det under sommarsäsongen tillika badsäsongen torde vara högst osannolikt att någon flora eller fauna skulle kunna etablera sig ens under dagar med ett fåtal badande. Det kan i vart fall inte anses vara så att bryggan i sig väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter i just detta vattenområde.

Sammanfattningsvis finner mark- och miljödomstolen således att aktuell brygga inte omfattas av förbudet i 7 kap. 15 § miljöbalken. Vid sådant förhållande saknas möjlighet att bevilja strandskyddsdispens. Ansökan om strandskyddsdispens skulle därför rätteligen ha avslagits av nämnden. Nämndens beslut har dock upphävts av länsstyrelsen men av andra skäl. Enligt domstolen ska ansökan om strandskyddsdispens för bryggan nu istället avslås.

Mark- och miljödomstolen noterar härutöver att, för det fall aktuell brygga skulle anses avhållande för allmänheten eller väsentligt förändra livsvillkoren för djur- och växtlivet, aktuell plats får anses ianspråktagen under sommarperioden på ett sådant sätt att särskilt skäl för strandskyddsdispens skulle föreligga enligt 7 kap. 18 c § p 1 miljöbalken.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 maj 2024

Susanne Mörkås Gunnar Barrefors I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Mörkås, ordförande, och tekniska rådet Gunnar Barrefors. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Stenberg-Magnusson.