M 9099-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-04-27 M 9099-24 060310 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-06-07 i mål nr M 1930-23, se bilaga A PARTER Klagande NCC Industry Aktiebolag, 556302-3307 170 80 Solna Ombud: Motpart Länsstyrelsen i Västerbottens län 901 86 Umeå SAKEN Villkor avseende tillstånd till täktverksamhet inom fastigheterna m.fl. (Stöningsberget) i Umeå kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

NCC Industry AB (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att villkor 9 i domen får följande lydelse.

9Halten föroreningar i det avfall som ska tas emot för anläggningsändamål inom området får inte överstiga de platsspecifika riktvärdena motsvarande generella riktvärden för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (NV-rapport 5976) eller uppdatering av denna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. I andra hand har länsstyrelsen, för det fall att Mark- och miljööverdomstolen anser att bolaget i tillräcklig utsträckning utrett frågan om platsspecifika riktvärden för avfall som ska användas för anläggningsändamål, medgett en ändring av villkor 9. Länsstyrelsen har lämnat in en tabell över de föroreningshalter som i sådana fall inte får överstigas i det avfall som tas emot för anläggningsändamål inom området.

Bolaget har tillstyrkt länsstyrelsens förslag till ändring av villkor 9, men anser att en hänvisning till Naturvårdsverkets vid var tid gällande riktvärden för KM är bättre än angivna halter för varje ämne, eftersom det möjliggör en löpande uppdatering av mottagningskriterierna.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsak utvecklat sin talan i enlighet med vad som tidigare har anförts med följande tillägg, justeringar och förtydliganden.

Bolaget

Det är både orimligt och omotiverat att föreskriva om begränsningsvärden motsvarande mindre än ringa risk (MRR) för de massor som får tas emot för efterbehandling. Det finns ingen miljönytta med att föreskriva halter som understiger

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

aktuella bakgrundshalter på platsen. Det innebär i praktiken att bolaget inte kan genomföra den planerade efterbehandlingen på ett ändamålsenligt sätt.

Bolagets konsult (ENRECON) har utgått från de bakgrundshalter som finns allmänt tillgängliga. Om mottagningskriterierna skulle motsvara de naturliga bakgrundshalterna runt täkten kommer i princip inga massor kunna tillföras området, eftersom även produktklassade material i de flesta fall i någon angiven parameter överskrider sådana specifika kriterier.

Länsstyrelsen

Den formulering av villkoret som bolaget önskar innebär att bolaget tillåts förorena KM. Länsstyrelsen kan dock hålla med om att det ibland kan vara lämpligt att föreskriva villkor och halter som överskrider MRR, t.ex. när bakgrundshalterna i omgivningen är höga. Bolaget behöver i så fall visa, genom exempelvis provtagning i det tänkta området, på vad som är lämpliga platsspecifika halter. Bolagets utredning visar inte att det i området redan förekommer så höga bakgrundshalter i den lokala berggrunden och jordarterna att massor som innehåller halter motsvarande KM kan användas. Bolaget har inte heller redovisat någon representativ provtagning av morän och berg från täktområdet som visar detta. Bolaget hänvisar i stället till en översiktlig nationell provtagning där halter presenteras för de fem närmaste provpunkterna, utan att det framgår var dessa provpunkter ligger i förhållande till den sökta verksamheten. Vidare presenteras halter enbart för krom, bly och kobolt, vilket inte är tillräckligt.

I den redovisade listan med platsspecifika riktvärden har värdena för KM använts som indata, inte faktiska halter. Dessutom är de använda halterna i stor utsträckning högre än de halter som redovisats från Sveriges geologiska undersöknings (SGU:s) geokemiska inventering, vilket skulle innebära att mottagande av avfall med halter upp till KM försämrar förutsättningarna i området.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Bolaget har fått tillstånd till täktverksamhet och får bland annat föra in, tillfälligt lagra, återvinna och använda 380 000 ton s.k. rena jord- och schaktmassor för efterbehandlingsändamål, anläggningsändamål och återvinning. Den planerade efterbehandlingen innebär att nästan hela brytningsområdet släntas och successivt vattenfylls så att det bildas en täktsjö.

Villkor 9, som nu är uppe till prövning, innebär att endast rena jord- och schaktmassor som uppfyl behandlingssyfte, för anläggningsändamål och återvinning. Mark- och miljödomstolen har justerat villkoret på så sätt att undantag görs för krom och bly som ska uppfylla riktvärdena för KM.

Frågan är om det, även för övriga ämnen, är tillräckligt att jord- och schaktmassor som tas in i täkten ska uppfylla riktvärdena för KM, antingen genom en generell hänvisning till riktvärdena eller med angivande av de halter som inte får överskridas. De halter som länsstyrelsen i andra hand har medgivit innebär att nu gällande riktvärden för KM ska anges i villkoret, dock med en mindre justering av riktvärdet för kadmium.

Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark är avsedda att ge ett översiktligt stöd i bedömningen av om en förorening i mark eller massor kan innebära risk för människors hälsa eller miljön. De är ursprungligen framtagna för att möjliggöra förenklade riskbedömningar av förorenade områden och som underlag för prioritering av åtgärder vid olika platser. Värdena är framtagna med Naturvårdsverkets beräkningsverktyg som även kan användas för att beräkna platsspecifika riktvärden. Det finns generella riktvärden för två markanvändningsscenarier; dels känslig markanvändning (KM), dels mindre känslig markanvändning (MKM).

I används andra riktvärden, nämligen mindre än ringa föroreningsrisk (MRR), ringa föroreningsrisk och mer än ringa föroreningsrisk.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

De olika generella riktvärdena används regelmässigt i villkor för att reglera föroreningshalter för massor i anläggnings- och återställandesyfte (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 27 juni 2024 i mål nr M 13782-22 respektive den 19 december 2024 i mål nr M 10258-23).

Efterbehandling med externa schaktmassor på icke-förorenad mark innebär alltid viss risk för förorening. Risken beror både på halten av föroreningar i och volymen av de tillförda massorna. När massor återvinns i anläggnings- eller återställandesyfte, oftast stora volymer, är platsspecifika riktvärden typiskt sett att föredra framför generellt satta värden, bland annat eftersom de kan bestämmas till en nivå som motsvarar bakgrundshalter av olika ämnen på den aktuella platsen. Förutsättningarna för att massor ska kunna omhändertas lokalt bör också förbättras med sådana värden. Verkets beräkningsverktyg för beräkning av platsspecifika riktvärden behöver dock kombineras med utredningar om de lokala förutsättningarna. Om korrigeringar görs i modellen bör de alltså utgå från de verkliga förhållandena i området. Modellen är inte heller anpassad för efterbehandling av täkt, där det råder speciella förhållanden och en koncentrering av massor sker på en avgränsad yta. Täkter som ligger inom relativt orörda naturområden kan på sikt utvecklas till värdefulla biotoper vilket motiverar extra hänsyn. (Jämför Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 november 2025 i mål nr 1609-24.)

Bolaget har till stöd för sin tillståndsansökan låtit ENRECON genomföra en beräkning, utifrån Naturvårdsverkets modell, av platsspecifika riktvärden för de massor som kommer att återvinnas och nyttjas i efterbehandlingen av täkten. Vid beräkningen har ett generellt scenario använts som kombinerats med ett antal platsspecifika ingångsvärden. De scenariospecifika parametrarna har då baserats på KM. Därutöver har ett antal ytterligare justeringar gjorts i beräkningsmodellen. ENRECON har funnit att de aktuella platsspecifika riktvärdena motsvarar Naturvårdsverkets generella riktvärden för KM och skulle innebära ett fullgott skydd för hälsa och miljön ur ett långsiktigt perspektiv oavsett förändrad markanvändning. ENRECON har vidare, i ett kompletterande tekniskt utlåtande, framhållit bland annat följande. Det är mycket

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

vanligt att ej förorenade massor har halter över MRR och de fem närmaste provpunkterna i SGU:s lokala inventeringar har förhöjda halter av krom, bly och kobolt. I detta fall har det genomförts en riskutredning, där exempelvis skydd för människors hälsa via ett antal exponeringsvägar har värderats, och därefter en beräkning av platsspecifika riktvärden. De av bolaget yrkade riktvärdena kommer ge ett fullgott skydd för människors hälsa och miljö liksom av grund- och ytvatten samt medge en fri framtida markanvändning. Merparten av naturliga, ej förorenade massor, i närområdet kommer vidare att kunna användas för efterbehandlingen.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Som bolaget har anfört är det angeläget att villkorsskrivningen görs på ett sätt som möjliggör återvinning av massor i så stor utsträckning som möjligt och att inte omotiverat stränga villkor föreskrivs. Det är också önskvärt att återvinning av massor kan ske inom rimliga avstånd. Samtidigt behöver tillräckliga skyddsnivåer föreskrivas för att minimera risk för skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.

I detta fall är det fråga om 380 000 ton massor som ska tillföras ett icke-förorenat område för efterbehandling. Området släntas av och kommer succesivt återfyllas med vatten för att bilda en täktsjö. Massorna kommer ligga kvar permanent. En ny biotop tillskapas i området genom täktsjön vilket kräver särskild försiktighet avseende risken för spridning av förorenande ämnen. Dessutom ligger täkten i direkt anslutning till ett naturreservat.

Att under dessa förhållanden bestämma riktvärden för föroreningar till den nivå som generellt gäller för KM, skulle enligt Mark- och miljööverdomstolen inte vara lämpligt. Haltriktvärdena för KM överstiger haltriktvärdena för MRR för olika förorenande ämnen ett antal gånger. Riktvärdena är bestämda bland annat med beaktande av skydd för marklevande organismer; vid riktvärden för MRR anses 95 procent vara opåverkade och vid riktvärden för KM 75 procent. För flera ämnen har nivån för MRR satts till nittionde percentilen av prover tagna i icke förorenad mark på olika platser i Sverige, dvs. nivån för MRR motsvarar högre bakgrundshalter än vad

SVEA HOVRÄTT DOM M 9099-24

som är normalt förekommande i landet avseende ämnena i fråga. Det bör därför typiskt sett finnas tillgång till massor som innehåller nivån för MRR.

Frågan är då om bolaget visat att de platsspecifika förutsättningarna är sådana att riktvärden ändå kan bestämmas till nivån för KM.

Bolaget har gjort en beräkning av de platsspecifika förutsättningarna utan att redovisa någon utredning och provtagning av bakgrundshalter på den aktuella platsen. Det framgår inte var de fem provpunkterna från SGU:s undersökning som hänvisats till ligger och de redovisade resultaten från dessa är dessutom begränsade till ett fåtal ämnen. Det har inte heller gjorts några närmare åtaganden avseende ursprunget för de massor som ska användas vid efterbehandlingen. Även om Mark- och miljööverdomstolen har förståelse för bolagets resonemang om att det inte är rimligt att ställa högre krav på de massor som förs in i området än vad omgivande icke-förorenad mark kan uppnå, har bolaget inte presenterat en tillräckligt gedigen utredning för att kunna fastställa tillåtna halter utifrån de faktiska bakgrundshalterna i detta fall. Det innebär att bolaget inte har visat att det finns skäl att frångå underinstansernas bedömning av att de externa massorna, i den utsträckning som nu är uppe till prövning, ska uppfylla kriterierna för MRR.

Överklagandet ska därför avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Petra Bergman, referent, samt f.d. tekniska rådet Ingrid Johansson och tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg.

Föredraganden har varit Helene Montán.

Sid 1 (23) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1930-23 Mark- och miljödomstolen 2024-06-07 meddelad i Umeå

PARTER

Klagande NCC Industry Aktiebolag Box 455 901 09 Umeå

Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Västerbottens län 901 86 Umeå

ÖVERKLAGAT BESLUT Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västerbottens läns beslut den 7 juni 2023 i ärende nr 4603-2022, se bilaga 1

SAKEN Tillstånd till täktverksamhet av berg inom fastigheterna m.fl. (Stöningsberget) i Umeå kommun

DOMSLUT Se sida 2.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen ändrar Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västerbottens läns beslut endast på så sätt att villkor 9 ska ha följande lydelse (ändringar kursiverade).

9Endast rena jord- och schaktmassor som uppfyller riktvärdena för mindre än - syfte, för anläggningsändamål och återvinning. Undantag görs för krom och bly som ska uppfylla riktvärdena för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (NV-rapport 5976) eller uppdatering av denna.

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND NCC Industry Aktiebolag (NCC eller bolaget) har sedan tidigare ett tillstånd till täktverksamhet inom fastigheterna m.fl. i Umeå kommun (Stönings-berget). Tillståndet medger bl.a. ett uttag om högst 3 000 000 ton berg till och med den 30 juli 2030.

NCC ansökte i maj 2022 hos Miljöprövningsdelegationen inom Länsstyrelsen i Västerbottens län (MPD) om utökat tillstånd för täktverksamhet inom aktuella fastigheter.

Den 7 juni 2023 gav MPD bolaget tillstånd till bl.a. täktverksamhet på aktuella fastigheter. Tillståndet omfattade följande verksamheter inom täktplanens verksamhets- och brytningsområde. - Täkt med uttag av högst 8 200 000 ton berg (3 000 000 fm ). Brytning får ske till nivån 2,0 m över havet (RH 2000) och brytning får uppgå till maximalt 650 000 ton per år. - Hantering och utlastning av befintliga upplag på högst 5 810 ton. - Uppställning och drift av kross- och sorteringsverk. - Föra in, tillfälligt lagra, återvinna och använda 380 000 ton s.k. rena jordoch schaktmassor för efterbehandlingsändamål, anläggningsändamål och återvinning. - Mekanisk bearbetning och sortering i samband med planerad återvinning och återanvändning av högst 10 000 ton per år. - Tvättning av material.

Tillståndet förenades med vissa villkor, bl.a. villkor 9 rörande föroreningsnivån i det material som får tas emot i efterbehandlingssyfte, för anläggningsändamål och återvinning och villkor 11 som gäller hantering av kemiska produkter. Villkor 9 och 11 har följande lydelser.

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

NCC har överklagat MPD:s beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. NCC har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra villkor 9 och 11 i MPD:s beslut till följande lydelser (ändring kursiverad).

Villkor 9 Halten föroreningar i det avfall som ska tas emot för anläggningsändamål inom området får inte överstiga de platsspecifika riktvärdena motsvarande generella riktvärden för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (NV-rapport 5976) eller uppdatering av denna.

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

Villkor 11 Kemiska produkter inklusive farligt avfall ska hanteras så att risken för förorening av mark och vatten minimeras. Kemiska produkter och farligt avfall ska förvaras i godkända och täta behållare skyddat från nederbörd samt på underlag som är ogenomträngligt för de förvarade kemiska produkterna. Förvaring ska vidare ske inom ogenomtränglig invallning som rymmer hela volymen av det största kärlet samt 10 % av övriga kärl. Fordonsbränsle ska förvaras enligt ovan eller i dubbelmantlade cisterner. Tankning av arbetsfordon och arbetsmaskiner får endast ske på yta som förhindrar spridning av petroleumprodukter. Alternativt ska ett skydd för uppsamling av spill vara ordnat under. Utrustning för sanering av spill ska finnas lätt tillgänglig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län (länsstyrelsen) har motsatt sig ändring. I andra hand har länsstyrelsen yrkat att villkor 9 ska ändras endast på så sätt att för krom och bly får halterna gälla enligt känslig markanvändning (KM).

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN

NCC har som stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande.

Det överklagade beslutet är i stora delar är väl avvägt, men villkor 9 och 11 behöver justeras. Såsom villkoren nu har utformats innebär de ingen miljönytta i förhållande till de omfattande konsekvenser och kostnader de medför för bolaget och i förlängningen miljön.

Villkor 9 Villkoret anger att införda massor för återställning och efterbehandling ska uppfylla riktvärden för MRR enligt Naturvårdsverkets riktvärden. Formuleringen skiljer sig från det villkor som föreslagits i ansökan, vilket anger att massor för efterbehandling inte får överstiga de platsspecifika riktvärdena motsvarande generella riktvärden för känslig markanvändning (KM) enligt Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (NV-rapport 5976) eller uppdatering av denna.

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

Bolaget har inför överklagandet inhämtat underlag avseende bedömning av halter och konsekvenser av det villkor som MPD har beslutat om, samt en förtydligande riskbedömning avseende det begränsningsvärde som bolaget har yrkat.

I arbetet med ansökan tog bolaget fram platsspecifika riktvärden för massor för återvinning, efterbehandlingsåtgärder och konstruktion inom bergtäkten. Mottagningskriterierna togs fram med utgångspunkt i att de ska utgöra ett fullgott skydd för människors hälsa och miljön samt att de ska vara lätt tillämpbara och vara lättförståeliga. Kriterierna är framtagna med den generella utgångspunkten att de ska vara lämpliga även om markanvändningen förändras i framtiden efter att täkten har avslutats och efterbehandlats. Utgångspunkten är således att området i framtiden ska vara lämpligt för känslig markanvändning såsom bostäder, förskola eller liknande. Rätt massor ska användas på rätt plats varvid de absolut renaste massorna inte ska placeras på platser där de naturliga bakgrundshalterna är högre. Masshanteringen i samhället måste ses i ett större samhällsperspektiv för att uppnå resurseffektivitet i masshanteringen.

Bolagets yrkade begränsningsvärde (KM) i villkoret grundar sig på en bedömning av risk, bakgrundshalter samt vad som är praktiskt tillämpbart på platsen. Bedömningen är att användandet av KM som begränsningsvärde för mottagna massor för anläggningsändamål vid Stöningsbergets bergtäkt gör att ett fullgott skydd för människors hälsa och miljön ur ett långsiktigt perspektiv erhålls oavsett förändrad markanvändning.

Slutsatsen i det tekniska utlåtandet är att föreskrivna halter avseende jord är så låga att uppskattningsvis uppemot hälften av all naturlig, opåverkad jord i kommunen kommer att klara angivna halter. De analysunderlag som skulle krävas för att visa att inkommande massor uppfyller föreskriven utlakning är så ovanligt förekommande att det kan antas att i stort sett inga massor som är aktuella för anläggningen kommer att ha genomgått aktuella analyser. Föreskrivna halter är

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

lägre än de halter som naturligt förekommer i täktens absoluta närområden (de närmaste kilometrarna), se tabell 1 nedan.

Tabell 1. Ingiven av NCC och visar vilka nivåer av bl.a. bly och krom som uppmätts med XRF i de 5 mätpunkter som ligger närmast täkten vid SGU:s inventering från 1988.

Avslutningsvis innebär föreskrivna halter och utlakningsnivåer i praktiken att nästintill inga massor i avsättningsområdet kommer att kunna användas i efterbehandlingen i täkten. Det är både orimligt och omotiverat att föreskriva om begränsningsvärden motsvarande MRR för de massor som får tas emot på anläggningen för efterbehandlingen. Det finns inte någon som helst miljönytta med att föreskriva halter på mottagna massor som understiger aktuella bakgrundshalter på platsen.

Villkor 11 Villkoret omfattar fordon och maskiner och innebär att dessa ska tankas och parkeras på yta som är särskilt iordningställd för att förhindra spridning av oljespill. Alternativt ska skydd för uppsamling ordnas under fordon och maskiner i samband med parkering. Bolaget efterlever redan idag villkoret vad gäller fordon då dessa parkeras och tankas på en särskild yta. Motsvarande gäller för maskiner som inte är larvburna, dvs. hjullastare, lastbilar och liknande med egen framdrift. Som villkor

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

11 är formulerat i denna del görs däremot inget undantag för larvburna maskiner såsom mobil kross, borrigg och grävmaskin. Dessa maskiner är i praktiken stationära och uppställda vid brytfronten och på stuffen där avtäckning och borrning sker. De står uppställda på den plats där de används, en mobil kross med ingående delar

örhastighet är mycket låg då de ska användas just där arbete pågår. Om mobil kross, grävmaskin och borrigg ska flyttas mellan arbetsplatser så sker det med trailer. Det är därför sedvanligt att tankning och parkering sker ute i täkten. Vid tankning nyttjas en s.k. tankmatta eller motsvarande, som tillser att spill samlas upp. Som nuvarande villkor är formulerat kan det tolkas som att alternativt skydd endast får användas vid parkering och inte vid tankning. Det finns ingen anledning att inte tillåta tankning ute i täkten så länge försiktighetsmått för uppsamling av spill ordnas.

platskontor/garage för att parkera fordonen. Konsekvensen av nuvarande villkor är att arbetsdagen förkortas med ca 2 3 timmar, p.g.a. att tid måste avsättas för förflyttning och uppställning av maskiner. NCC känner inte till att motsvarande krav uppställts för andra täkter. Risken för att en parkerad och avstängd maskin ska springa läck är närmast obefintlig. Bolaget känner inte till att det någonsin har inträffat. Inträffar läckage så sker det vid användning av maskinen.

Villkorets nuvarande utformning innebär således ingen miljönytta utan innebär tvärtom stora konsekvenser för bedrivande av verksamheten och en onödig förbrukning av bränsle för förflyttning av maskinerna inom verksamheten varje dag. Villkoret ska därför ändras i enlighet med yrkandet.

Länsstyrelsen har yttrat sig och anfört i huvudsak följande.

Villkor 9 Huvudsyftet med införsel av maximalt 380 000 ton externa massor är att åstadkomma föreskriven stabil släntlutning på 1:2 i kombination med släntsprängning

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

vid successiv efterbehandling under tillståndstiden. Införsel av en större mängd skulle inneburit deponi, då detta inte behövs för föreskriven brytning och efterbehandling.

Bolaget har själv uppgett att för det fall externa massor inte finns tillgängliga vid var tid när efterbehandlingen ska utföras kan de ersättas av produkter från täkten. MPD har angett att vid efterbehandlingen kan det bli särskilt viktigt med låg andel av finfraktioner i använda massor. Det kan innebära mer begränsad möjlighet att använda externa mindre block och sten till annan verksamhet än efterbehandling samt att det är viktigt att slänterna blir långsiktigt stabila och att inte stup blottas främst i samband med vattenfyllning. Även mothållet vid släntfoten måste förbli stabilt.

Det framgår att extern morän kommer att användas vid efterbehandlingen tillsammans med lossprängt berg på platsen. Den oorganiska jordartens geotekniska egenskaper är centrala för släntstabilitet. Därmed är bolagets hänvisning till

inte relevant. Sådana organiska jordarter är inte aktuella för att skapa stabila bergsslänter i lutning 1:2. Bolaget har inte redovisat representativ provtagning av morän och berg från täktområdet som visar att bakgrundshalterna på platsen skulle innehålla högre halter än enligt MRR. Vidare stödjer bolagets uppgifter från SGU MPD:s bedömning om låga naturliga bakgrundshalter morän inom Umeå kommun. Generellt återspeglar morän på bergytan innehållet i den lokala berggrunden som ursprung till denna morän.

Att som efterbehandling skapa en ny typ av sjö uppe på bergsområdet kan inte jämställas med de befintliga sjöarna i närheten, som ligger i lågpunkter i terrängen. Bolaget hänvisar också bara till SGU:s regionala inventeringar och inte till några markprovtagningar vid de tre uppräknade sjöarna.

Beträffande halter och utlakning har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i dom den 14 december 2020 i mål M 8753-19 avseende permanent uppläggning av stora

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

mängder massor i en bergtäkt nära grundvattnet påtalat att höga krav måste ställas på dessa massor. MÖD angav att massorna ska uppfylla de lakningsnivåer som

Senare har MÖD i dom den 11 november 2021 i mål M 459-20 angående massor för efterbehandling och anläggningsändamål hänvisat till sin dom i mål M 36-19 om användning av maximalt 200 000 ton för dessa två ändamål. MÖD anger att man i målet M 36-19 konstaterat att det finns en inneboende risk i att flytta stora mängder massor från en plats till en annan och lämna dem där, särskilt när det inte på förhand är känt i vilka verksamheter massorna uppstår. MÖD bestämde i den domen med beaktande av verksamhetens lokalisering att det inte var lämpligt att använda avfall som har en högre föroreningshalt eller utlakning än vad som med utgångspunkt i Naturvårdsverkets handbok Återvinning av avfall i anläggningsarbeten (2010:1), tabell 4, medför en mindre än ringa föroreningsrisk.

Länsstyrelsen instämmer i bolagets syn att bolagets egen återkommande för att säkerställa en långsiktigt stabil slänt vid den succesiva efterbehandlingen. Bolaget har i två - och schakt- -farligt avfall för återvinning, anläggningsändamål och efterbehandling. Det anges i tillståndsansökan för bergtäkten Sikeå i Robertsfors kommun, där en framtida täktsjö planeras precis som i Stöningsberget (mark- och miljödomstolens mål M 1559-23). Det anges också i tillståndsansökan för bergtäkten Åkulla i Robertsfors kommun (MPD:s ärende 9513-2022) och där som medelvärde hos externa massor.

Det har inte framkommit att bakgrundshalter av metaller i lokala moräner skiljer sig nämnvärt från Umeå till Robertsfors. Berggrunden som gett upphov till moränerna är också likartad. Det är därför rimligt och miljömässigt motiverat att föreskriva MRR för täkten med framtida täktsjö på Stöningsberget. När det gäller känslig naturmiljö gränsar täktområdet i söder direkt mot ett naturreservat.

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

Även om geokemiskt lämplig morän enligt MRR skulle utgöra under hälften av moränen runt Umeå torde det inte innebära något större problem, då införseln av maximalt 380 000 ton ska ske under en så lång tidsperiod som 30 år (tillståndstiden). Det kan förväntas att stora överskott av morän uppstår över tid i samband med olika exploateringar. Angående transportavstånd för morän till täkten är det inte ett godtagbart skäl att minimera detta bara för att kunna köra in material med högre metallhalter.

Det bör också framhållas att andelen finfraktion i moränen ska vara låg, för att uppfylla syftet med efterbehandlingen. Det är rimligt att anta att metallhalter kan vara lägre i grövre moräner, med inslag av svallad ytmorän, än i finkornigare bottenmoräner.

När det gäller tillämpbart och lättförståelighet har bolage

externa massor. Det framgår att vid frekvensstyrd stickprovstagning tas ett prov ut per 5 000 ton införda massor. Detta är en provtagning som sker utöver den provtagning som avfallslämnaren ska ha utfört, vid föroreningsrisk, innan bolaget tar emot massorna i täkten.

Metoden för hur massorna ska hanteras är framför allt en tillsynsfråga som behandlas i bolagets egenkontroll. Bolaget har i tillståndsansökningar en bilaga om - och schaktmassor. Länsstyrelsen kan inte se att utlakningstest ingår i bolagets rutiner för egenkontroll. Utvärdering synes enbart ske utifrån halt.

För att bedöma väsentliga risker kopplade till MRR förordas kunskap om både halt

vägledning om masshantering och användning av massor för anläggningsändamål.

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

I vägledningen skriver Naturvårdsverket bland annat att undersökningens omfattning alltid behöver anpassas efter riskernas storlek och efter vad som redan är känt om avfallet. Vidare framgår att omfattande undersökningar inte alltid bör efterfrågas. Det som behövs är kunskap om avfallet och kan tillräcklig kunskap fås utan provtagning, så bör det kunna vara tillräckligt i vissa fall. Länsstyrelsen är mot ovanstående bakgrund beredd att acceptera att NCC i normalfallet bara tar prov på halter och att behovet av laktester är en fråga för kontrollprogrammet enligt villkor 13 i tillståndet.

Mot ovanstående bakgrund bör MPD:s villkor fastställas. I andra hand bör villkoret fastställas, med ändringen att för krom och bly får halterna gälla enligt känslig markanvändning (KM). Som bolaget påpekat ingår bland annat inte kobolt, vanadin och barium i tabellen för MRR.

Villkor 11 Villkoret är befogat eftersom täktverksamheten inom brytningsområdet bedrivs under grundvattenytan och efterbehandlingen ska resultera i återfyllnad i form av en så kallad täktsjö. Länsstyrelsen menar därför att vad Miljööverdomstolen angett i tidigare avgörande om skyddsvillkor för arbetsmaskiner är tillämpbart. Miljööverdomstolen har i dom den 4 april 2003 i mål M 6589-01 funnit att övriga villkor i ett meddelat täkttillstånd som syftade till att förhindra förorening av mark och grundvatten inte var tillräckliga. Miljööverdomstolen ansåg att det behövdes ett villkor som förhindrar oljespill från arbetsmaskiner som används i täkten. Då syftet med villkorspunkten är att upptäcka läckage från maskinerna på ett tidigt stadium menade miljööverdomstolen att syftet kunde uppnås genom att arbetsmaskinerna, när de inte används, står uppställda på spilloljeplåtar eller annan hårdgjord yta. Villkoret skulle utformas så att bolaget ges möjlighet att välja mellan att montera spillplåt på arbetsmaskinerna i täkten eller ställa upp arbetsmaskinerna på plåtar eller någon annan hårdgjord yta när de inte används.

Av villkoret följer varken krav på att flytta larvburna maskiner eller ställa upp dem på spillplåtar. Det finns andra åtgärder som torde leda till att villkoret uppfylls, till

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

exempel uppställning på någon form av hårdgjord yta med stenmjöl etc. Praktisk tillämpning av villkoret sker dock först på plats inom täktområdet.

Länsstyrelsen har erfarenhet av läckage från uppställda fordon/maskiner som krävt saneringsåtgärder, dels i samband med försök till stöld av diesel, dels från hydrauloljeläckage. Vidare är det inte ovanligt att det finns spår på täktbotten av mindre oljeläckage i samband med tillsynsbesök. Dessa läckage fordrar också omhändertagande av all förorenad mark. Sådana mindre saneringsarbeten bör till stor del förebyggas genom lydelsen hos villkoret.

BOLAGETS BEMÖTANDE Bolaget har tillagt bl.a. följande. Mängden massor är inte föremål för prövning i överinstans och huruvida ytterligare mottagning hade medfört att deponitillstånd skulle krävas ligger utanför den aktuella prövningen. Inte heller är genomförandet av efterbehandlingen föremål för bedömning varför dessa synpunkter saknar relevans för bedömningen om vilka massor som får tas emot i efterbehandlingssyfte enligt villkor 9.

Villkor 9 Inledningsvis önskar bolaget påpeka att den omständigheten att bolaget i två tillståndsprövningar avseende andra täkter har yrkat på lägre halter än i Stöningsberget (halter motsvarande MRR) inte är relevant för bedömningen i förevarande ansökan. Snarare visar skillnaden i yrkandena på möjligheten att göra olika bedömningar för olika verksamheter beroende på aktuella omständigheter på respektive plats. Därtill kan även påpekas att det har blivit allt svårare att få tillgång till massor som innehåller MRR då färre och färre ändamål finns där rena massor motsvarande KM eller platsspecifika halter godtas.

I det tekniska utlåtandet redogörs för andelen naturlig jord som överskrider MRR. Jämförelser har gjorts mot morän och jordbruksmark. Länsstyrelsen framför att halterna i jordbruksmark i sammanhanget inte är relevanta, utan att bedömning av

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

ett lämpligt uttryck kommer åtminstone efterbehandlingen sk

NCC delar inte länsstyrelsens påstående om att det generellt sett är låga bakgrundshalter i morän i Umeå kommun eller i Västerbottens län i stort. NCC har tvärtom tydligt redogjort för rådande bakgrundhalter i täktens närområde vari MRR i samtliga av de fem närmaste punkterna överskrids i morän. Enbart 46 % av all morän innehåller MRR i länet. Det är NCC:s uppfattning att den provtagning som utförts av SLU är representativ för det geografiska område som aktuell täkt är lokaliserad i och som är föremål för prövning. Länsstyrelsens slutsats är således felaktig.

Bolaget vidhåller att det med föreskrivna krav på föroreningshalter och lakning inte finns massor inom rimligt avsättningsområde som klarar kraven. Föreskrivna halter avseende jord är så låga att uppskattningsvis mindre än hälften av all naturlig opåverkad jord (morän) i kommunen kommer klara angivna halter. De analysunderlag som skulle krävas för att visa att inkommande massor uppfyller föreskriven utlakning är vidare så ovanligt förekommande att det kan antas att i stort sett inga massor som är aktuella för anläggningen kommer att ha genomgått aktuella analyser. Den omständigheten att länsstyrelsen medger att kontroll av laktester är en fråga för kontrollprogrammet förändrar inte bolagets inställning.

I varje enskilt fall måste göras en platsspecifik riskbedömning utifrån förhållandena och situationen på förevarande plats. De rättsfall som länsstyrelsen hänvisat till är enligt NCC:s uppfattning inte relevanta i denna prövning.

Villkor 11 Kross och grävmaskin är i praktiken mer att betrakta som stationära då de är uppställda vid brytfronten och borriggen är rörlig på en liten yta på stuffen där avtäckning och borrning sker på ren hård bergyta. De står uppställda på den plats där de används, en mobil kross med ingående delar är dessutom delvis uppställd med hastighet är mycket låg då de ska användas just där arbete pågår. För det fallet mobil kross,

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

grävmaskin och borrigg ska flyttas mellan arbetsplatser så sker det med trailer. En krossuppställning av för- och efterkross med sortering och tillhörande transportband kan ha en längd på uppemot 40 50 meter. Uppställning på eller montering av spillplåtar på det sätt som länsstyrelsen nämner är inte därför inte praktiskt möjligt eller miljömässigt motiverat då den enskilt största risken för spill är vid tankning. Föreslaget villkor innehåller också tillräckliga skyddsåtgärder för det momentet samt driftsituationen.

Bolaget känner inte till att motsvarande krav uppställts för andra täkter i moderna villkor och det ska noteras att Mark- och miljööverdomstolen under de senaste åren på olika sätt har fastställt undantag avseende de larvburna maskinerna/fordonen eller lämnat dem oreglerade. Se exempel nedan vari villkor avseende larvburna maskiner regleras enligt följande. MÖD:s avgörande från den 27 juni 2023 i mål M 1230- gäller dock inte larvburna maskiner. För tillfälliga tankningsplatser får absorptionsduk användas. Saneringsutrustning ska finnas lätt tillgänglig och i anslutning till tankplats MÖD från samma dag i mål M 3917- Detta gäller dock inte larvburna maskiner om ett skydd för uppsamling av spill är ordnat under fordonet. För tillfälliga tankningsplatser får absorptionsduk användas. Saneringsutrustning ska finnas lätt tillgänglig och i anslutning till tankplats

Det mest riskfyllda momentet enbart är själva tankningen. Sannolikheten för att en parkerad och avstängd maskin ska springa läck är närmast obefintlig, bolaget känner inte till att det någonsin har inträffat. Inträffar läckage så sker det vid användning av maskinen eller vid tankning. Villkorets nuvarande utformning följer således inte gällande praxis och medför inte heller någon ökad miljönytta, utan innebär tvärtom oskäliga konsekvenser för verksamhetens drift. Transporterna innebär därtill en onödig förbrukning av bränsle för förflyttning av maskinerna inom verksamheten varje dag.

Av länsstyrelsens yttrande kan utläsas att bolaget och länsstyrelsen uppenbart uppfattar och tolkar betydelsen av villkor 11 olika. För att undvika problem med

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

framtida tillsyn och villkorsefterlevnad är det av vikt att villkoret förtydligas såsom bolaget har yrkat i överklagandet. Villkoret ska med bakgrund i det ovan därför ändras i enlighet med bolagets yrkande.

Införsel av massor När det gäller vilka typer av massor det kan bli fråga om att ta in för de tre olika ändamålen efterbehandling, anläggning och återvinning har bolaget anfört följande.

NCC planerar att ta emot jord- och schaktmassor som grävts upp på annan plats, t.ex. i en entreprenad, för att användas i bolagets verksamhet. Massorna återvinns således genom dess användning för anläggningsändamålet efterbehandling. På så sätt kommer massorna till nytta som ersättning för något annat material. Hanteringen följer sedan länge tillämpad praxis.

Vad avser vilka anläggningsåtgärder som bolaget avser vidta med inkörda massor så har bolaget tillagt följande. Bolaget menar att massorna återvinns genom användning för anläggningsändamålet efterbehandling. Massor används antingen direkt i efterbehandlingen genom att de tippas över kant där slänten ska byggas enligt efterbehandlingsplanen eller efter sortering där grovt material sorteras innan de resterande massorna används till efterbehandlingen på angett sett.

I fråga om vilka återvinningsåtgärder som bolaget avser vidta med inkörda massor har bolaget anfört följande. I sak har ursprungligt yrkande omfattat efterbehandling och återvinning för anläggningsändamål. Bolaget menar i likhet med allmänt fastställd praxis att massorna återvinns genom användning för anläggningsändamålet efterbehandling, vilket också det platsspecifika värdet avser. I övrigt hanteras, återvinns, massorna enligt beskrivning ovan.

O villkorsförslag (ändringsyrkandet) och att beskrivningen av massor i villkoret ersatts av ordet avfall är enligt bolaget följande.

Sid 17 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

I ansökan föreslog bolaget följande tillståndsram i punkt 4 samt villkor 12 i ansökan:

MPD har i det överklagade i tillståndsramen och villkor 9 angett följande;

Bolagets ändringsyrkade avseende villkor 9 följer det ursprungliga föreslagna villkoret nämligen:

fälligt lagra, återvinna och använda 380 000 ton s.k. rena jord- och schaktmassor för efterb

Bolaget har enbart överklagat villkoret för genomförandet av denna del av tillståndet, dvs. att de massor (icke-farligt avfall) som får tas emot ska innehålla platsspecifika riktvärden motsvarande känslig markanvändning (KM). Då det inte

bolagets yrkade villkor 12 som anger halter motsvarande känslig markanvändning.

Sid 18 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

Bolagets yrkande följer gällande praxis och ligger i linje med lagstiftning, miljöprövningsförordningen 29 kap, nomenklatur och ordalydelse i att ta emot ickefarligt avfall för anläggningsändamålet efterbehandling. Att efterbehandling kan vara ett anläggningsändamål och återvinning sker genom detta sätt är allmänt vedertaget och ligger också i linje med Naturvårdsverkets bedömning av begreppet anläggningsändamål.

Huruvida massorna är klassade som avfall eller inte är i sammanhanget av mindre betydelse då det viktiga är att massorna (eller avfallets) innehåll följer bolagets yrkande. Skulle domstolen finna att miljöprövningsdelegationens tillståndsram i denna del behöver ändras yrkar bolaget på att tillståndsramen ska ändras såsom föreslaget i ansökan:

Avslutningsvis önskar NCC upplysa om en nyligen meddelad dom från Mark-och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt, Mål nr M 258-23, vari domstolen fastställde halter motsvarande KM för mottagning av massor för efterbehandling. Bolaget har i det målet framfört samma skäl för yrkade och det kan konstateras att liknande förutsättningar i aktuellt mål föreligger. Skäl att i detta mål göra någon annan bedömning finns inte.

Länsstyrelsen har tillagt bl.a. följande. Länsstyrelsen vill tillägga i anledning av bolagets åberopande dom meddelad den 15 januari 2024 av mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt (mål nr M 258-23) att förutsättningarna vid täkten i Sundsvalls kommun skiljer sig på två väsentliga punkter jämfört med aktuellt mål Stöningsberget.

För det första finns inget tydligt resonemang om tillgången på geokemiskt lämplig morän enligt MRR-kriterierna runt täkten vid Sundsvall i domen i det målet. Däremot visar befintligt underlag att det runt Umeå med största sannolikhet finns stora

Sid 19 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1930-23 Mark- och miljödomstolen

mängder geokemiskt lämplig morän enligt MRR. Även om den skulle utgöra under hälften av moränen runt Umeå torde det inte innebära något större problem eftersom införseln av maximalt 380 000 ton ska ske under ca 30 år (tillståndstiden) och stora överskott av morän förväntas uppstår över tid i samband med olika exploateringar.

För det andra innebär täktverksamheten i Sundsvall en vanlig utformning med slänter och täktbotten på fastmark, där enligt tillståndet nederbörd och ytvatten i första hand infiltrerar i täktbotten och där inget inträngande grundvatten observerats i brytfront eller täktbotten. Efter avslutad täktverksamhet planeras detta täktområde återgå till naturmark med skog eller liknande. Vid Stöningsberget ska däremot en stor täktsjö med grundvatten skapas uppe på ett bergsområde som en del av efterbehandlingen och med ett naturreservat som direkt angränsar till täktområdet.

Bolaget har ingett PM med tekniskt utlåtande för villkor 9 samt beräkning av platsspecifika riktvärden.