M 971-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt. 1. Mark- och miljööverdomstolen bifaller käromålet på så sätt att E.K. förpliktas att till Lindesbergs kommun betala 4 166 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

- 722 kr från den 1 juni 2021, - 722 kr från den 1 september 2021, - 714 kr från den 1 december 2021, - 672 kr från den 1 mars 2022, - 668 kr från den 1 juni 2022, - 668 kr från den 1 september 2022, allt till dess betalning sker.

2Mark- och miljööverdomstolen förpliktar E.K. att ersätta Lindesbergs kommun för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen med 2 100 kr.

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Lindesbergs kommun (kommunen) har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förplikta E.K. att till kommunen betala 7 902 kr samt ränta enligt 6 § räntelagen på sätt som yrkats i mark- och miljödomstolen. Kommunen har i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att en nedsättning av avgifterna bestäms till vad som kan anses skäligt och till maximalt 20 procent. Kommunen har yrkat ersättning för rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen med 2 100 kr avseende ansökningsavgifter.

E.K. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Han har vitsordat y rkade belopp och sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Kommunen har åberopat samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen och till utveckling av sin talan här i huvudsak anfört följande.

Fastigheten X (fastigheten) ligger inom verksamhetsområde för vatten och spillvatten och avgiftsskyldighet föreligger därmed. Fastigheten är fortfarande ansluten till kommunens spillvattenanläggning och fastighetsägaren ska betala taxeenliga avgifter. En fastighetsägare är avgiftsskyldig oavsett om denne använder anläggningen eller inte och oavsett om fastighetens va-installation är fysiskt kopplad till den allmänna anläggningen eller inte. Avgiftsskyldigheten grundas på att fastigheten finns inom verksamhetsområdet för en eller flera vattentjänster och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Fastighetsägaren ska även ha fått besked om förbindelsepunktens läge.

När mätare saknas på en fastighet betalar fastighetsägaren en schablonavgift för förbrukad mängd vatten. Mark- och miljödomstolen har tillämpat reglerna i bestämmelserna i § 14.1-14.3 i taxan från 2021 respektive 2022 felaktigt. Det framgår tydligt av reglerna i taxan att E.K. ska betala fast avgift för spillvatten och spillvattendelen av schablonförbrukning för fastigheten. I § 14.2 regleras hur avgifterna ska

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

reduceras om det inte har släppts ut något spillvatten till ledningsnätet på grund av att E.K. vattnet är avstängt. Schablonen gäller även för som har haft vattnet avstängt sedan 2005 på grund av obetalda fakturor. Bestämmelserna i fråga är tydliga.

För att en avgift ska sättas ned krävs det att det har konstaterats att fastigheten i fråga har fått en sämre vattentjänst än andra fastigheter inom kollektivet. Nedsättning av avgift har skett i sådana fall då man inte alls har kunnat använda vattentjänsten. En nedsättning av avgiften är inte detsamma som en avgiftsbefrielse. E.K. har inte fått en sämre vattentjänst än andra i kollektivet och det saknas skäl att sätta ned avgiften. E.K.s uppgifter om att det varit stopp hos honom och även på närliggande fastigheter som har orsakat problem hos honom är direkt felaktiga. E.K. ha r inte anmält några problem under den tidsperiod som den överklagade domen avser. Det finns inte heller några kända fel på ledningsnätet som anmälts av honom eller hans grannar. Det är inte heller otroligt att eventuella problem finns inne på fastigheten. Uppgifterna som E.K.s barn har lämnat i vittnesförhör om att de upplev de problem under sin uppväxt på grund av att det inte fanns något vatten saknar betydelse i målet. Målet rör inte frågan om det avstängda vattnet utan avser skyldighet att betala för spillvatten under en period 2021-2022, dvs. drygt 15 år efter att vattnet stängdes av. Översvämningen i E.K.s källare i september 2022 ska inte ligga till grund för att avgiftsbefria E.K. för en period som inträffade före översvämningen. Kriterierna för avgiftsskyldighet har hela tiden varit uppfyllda. Avgiftsskyldigheten är oberoende av eventuella fel som ska åtgärdas; det är två separata skyldigheter som mark- och miljödomstolen har blandat ihop. Vatten som eventuellt blir stående på fastigheten vid regn är fastighetsägarens eget ansvar. Det gäller även regnvatten som tränger in i källaren.

E.K. har åberopat samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen och till ut veckling av sin talan här i huvudsak anfört följande.

Kommunen har varken rätt att ta ut den schabloniserade förbrukningsavgiften för f astigheten eller debitera honom den fasta avgiften. Avgiftsskyldigheten ska stå i sk älig och rättvis proportion till den nytta som fastigheten har av den allmänna va-an läggningen, vilket är den centrala frågan i målet. E.K. har varken före,

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

under eller efter den tid som är aktuell för de obetalda fakturorna haft nytta av va-anläggningen. Anläggningen har inte uppfyllt sitt ändamål och han har inte kunnat a nvända den på avsett sätt. E.K. saknar vatten och avlopp på sin fastighet. Han har inget spillvatten. Kommunens ledningar för vatten är trasiga sedan många år. Avloppssystemet är undermåligt, vilket har orsakat översvämning i hans källare. Både avloppsvatten och dagvatten från gatan tränger in på hans fastighet utifrån och orsakar översvämningar. Felet ligger hos kommunen. Problemen har alltjämt inte åtgärdats av kommunen. E.K. tillbakavisar att han inte skulle ha anmält problem med spillvattenanläggningen under den aktuella tiden. Han har vid upprepade tillfällen varit i kontakt med kommunen angående detta. Han har haft upprepade samtal med va-chefen på Samhällsbyggnad Bergslagen och det är anmärkningsvärt att kommunen endast dokumenterat detta som att E.K. ”hört av sig per telefon senhösten 2022”.

UTREDNING M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Under handläggningen i Mark- och miljööverdomstolen har kommunen övertagit talan från Samhällsbyggnadsförbundet Bergslagen, som upphört, och inträtt som part.

Mark- och miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling i målet.

Parterna har åberopat samma bevisning som i mark- och miljödomstolen. Mark- och miljööverdomstolen har tagit del av förhören som hållits i mark- och miljödomstolen E.K. M.K. N.K. med , och genom uppspelning.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om E.K. är betalningsskyldig för brukningsavgifter avseende fastigheten för spillvattenavlopp under perioden från den 1 mars 2021 till den 31 augusti 2022.

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

Såsom mark- och miljödomstolen konstaterat är det utrett i målet att fastigheten finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, att va-huvudmannen har upprättat en förbindelsepunkt och underrättat fastighetsägaren om dess läge. Det är ostridigt att vattnet till fastigheten varit avstängt sedan i vart fall 2005. Under den tidsperiod som avses i målet har E.K. debiterats för spillvatten genom en fast avgift och en schabloniserad förbrukningsavgift.

När det gäller E.K.s invändning om hävd grundar sig denna på ett påstående om att tidi gare fastighetsägare blivit lovad att befrias från årsavgifter för bland annat avlopp mot viss motprestation. I denna del instämmer Mark- och miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens bedömning.

Skyldigheten att betala brukningsavgift gäller även för en bebyggd fastighet då vattnet är avstängt. En fastighets nytta av en allmän va-anläggning består nämligen i första hand av att anläggningen står till förfogande när behov av den uppstår (se rättsfallet MÖD 2005:68). Ett grundläggande krav för att betalningsskyldighet ska föreligga är dock att taxan klart och tydligt anger den aktuella betalningsskyldigheten och att de belopp den avgiftsskyldige har att betala framgår av taxan eller dess bilagor. Om det finns otydligheter i taxan får va-huvudmannen bära ansvaret för oklarheten (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 20 mars 2014 i mål nr M 7730-14).

När det först gäller den schabloniserade förbrukningsavgiften så omnämner bestämmelserna i § 14.1 b) och 14.3 i va-taxan, som åberopats av kommunen till stöd för avgiftsuttaget, inte uttryckligen att avgiften avser spillvatten från en fastighet. Däremot avser bestämmelsen i § 16 i va-taxan uttryckligen betalningsansvar för spillvatten när till exempel avloppsnätet tillförs en större spillvattenmängd än den som svarar mot levererad vattenmängd. I en sådan situation ska mängden bestämmas genom mätning på fastighetsägarens bekostnad eller på annat mellan kommunen och fastighetsägaren överenskommet sätt. Mark- och miljööverdomstolen anser att taxans bestämmelser i § 14.1 b) och 14.3 inte, till skillnad från bestämmelsen i 16 §, är klara och tydliga när det kommer till betalningsskyldighet för spillvatten från fastigheten i ett fall som det nu aktuella då något vatten inte levereras till fastigheten. Mot angiven bakgrund instämmer Mark- och miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

slutsats att ansvaret för oklarheten i aktuellt fall får bäras av va-huvudmannen. Överklagandet i denna del kan därför inte vinna bifall.

När det sedan gäller den fasta avgiften så finns det inga otydligheter i va-taxan som utgör hinder mot att ta ut en sådan avgift. Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att ett avgiftsuttag förutsätter att anläggningen står till förfogande på ett sådant sätt att fastighetsägaren har en faktisk möjlighet att när behov uppstår tillgodogöra sig de va-tjänster som huvudmannen tillhandahåller. Att det är möjligt att i ett enskilt fall jämka en brukningsavgift om det föreligger omständigheter som rubbar förutsättningarna för en rättvis avgiftsfördelning efter nytta framgår av praxis. I va-nämndens avgöranden finns exempel på att så har skett när vattenförbrukningen på grund av dolt läckage kommit att överstiga fastighetens normalförbrukning samt när levererat vatten har haft nedsatt kvalitet för vissa användare såsom nedsatt användbarhet på grund av missfärgning eller dålig lukt och smak. För att en nedsättning ska ske krävs det dock att fastighetsägaren får vidkännas en någorlunda varaktig och påtaglig minskning av nyttan i förhållande till övriga fastighetsägare. (Se t.ex. Va-nämndens beslut 1980-01-23, BVa 9, och Q, Vattentjänstlagen, 2016, version 2, JUNO, s. 152-153.) Om den aktuella spillvattenanläggningen har sådana brister att E.K. har betydligt sämre nytta av den kan det sålede s finnas grund för avgiftsreduktion. Bevisbördan för påståendet om den bristande nyttan av spillvattenanläggningen åvilar E.K.. Den för bedömningen relevanta tidsperioden avser tiden från den 1 mars 2021 till den 31 augusti 2022.

E.K. har i sitt förhör under sanningsförsäkran bland annat berättat om att avloppet varit underdimensionerat, behäftat med brister och att det varit stopp i det. Han har dock främst beskrivit att det varit problem med dagvattnet. Vittnena, som är E.K.s barn, har visserligen berättat om att det varit problem med vattenför-sörjningen och översvämningar på fastigheten under deras uppväxt, men deras iakttagelser avser en tidsperiod långt före den som är relevant för den bedömning som ska göras i detta mål. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är den åberopade bevisningen inte tillräcklig för att det ska anses visat att det funnits brister i den allmänna va-anläggningen under den i målet relevanta tidsperioden. Att det är ostridigt att det

SVEA HOVRÄTT DOM M 971-24

E.K.s inträffat en översvämning i källare i september 2022 förändrar inte den bedömni ngen. Överklagandet ska således bifallas i denna del. Beträffade storleken på belopp oc h ränta råder det inte tvist.

Mark- och miljööverdomstolens ställningstaganden ovan innebär att mark- och miljödomstolens dom ska ändras och kommunens talan bifallas på så sätt att E.K. ska förpliktas att betala 4 166 kr till kommunen, jämte ränta på sätt som framgår av domslutet. Vid denna utgång ska E.K. förpliktas att ersätta kommunen för rättegångskostnader i form av ansökningsavgifter.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 5 maj 2026.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Åsa Hanna, referent, tekniska rådet Torbjörn Andersson samt tf. hovrättsassessorn Elin Jansson Holmberg.

Bilaga A

Sid 1 (12) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 8636-22 Mark- och miljödomstolen 2023-12-21 M 1807-23 meddelad i M 1809-23 Nacka

PARTER

Kärande Samhällsbyggnadsförbundet Bergslagen, 222000-1487 Box 144 713 23 Nora

Ombud: K.R.

Svarande E.K.

SAKEN Fordringar avseende vatten och avlopp för fastigheten X i Lindesbergs kommun

DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen ogillar käromålen. 2. Vardera parten ska stå sina egna rättegångskostnader.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

BAKGRUND Målen M 1809-23 och M 1807-23 inleddes vid mark- och miljödomstolen dels genom en ansökan om stämning gentemot E.K., dels genom ett överlämnande från Kronofogdemyndigheten. I de ursprungliga målen, med mål nr M 7519-22 och M 3568-22, yrkade Samhällsbyggnadsförbundet Bergslagen (förbundet) att E.K. skulle förpliktas att utge betalning till förbundet för va-tjänster som förbundet tillhandahållit hans fastighet X i Lindesbergs kommun. Mark- och miljödomstolen biföll förbundets yrkanden i båda mål genom d omar den 1 december 2022. Domarna överklagades av E.K. till Markoch miljööverdomstolen som genom slutliga beslut den 10 mars 2023 undanröjde domarna och återförvisade målen till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling. Målet M 8636-22 inleddes hos mark- och miljödomstolen den 8 december 2022 genom ett överlämnande från Kronofogdemyndigheten.

Mark- och miljödomstolen tar nu upp samtliga tre mål till gemensamt avgörande.

Domstolen har hållit muntlig förberedelse och huvudförhandling i målen.

YRKANDEN M.M. Förbundet har yrkat att mark- och miljödomstolen ska förplikta E.K. att till förbu ndet utge 7 902 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) på - 1 338 kr från den 1 juni 2021, - 1 338 kr från den 1 september 2021, - 1 323 kr från den 1 december 2021, - 1 289 kr från den 1 mars 2022, - 1 307 kr från den 1 juni 2022, och - 1 307 kr från den 1 september 2022, allt till dess betalning sker.

Förbundet har yrkat ersättning för rättegångskostnader med ett belopp om 2 100 kr.

E.K. har motsatt sig bifall till käromålet.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN Förbundet Förbundet är huvudman för den allmänna va-anläggningen i Lindesbergs kommun. E.K. är lagfaren ägare av fastigheten Lindesberg X till vilken förbundet har tillhanda hållit va-tjänster. Enligt 24 § lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster är E.K. i egenskap av fastighetsägare betalningsskyldig för tjänsterna. Kommunfullmäktige i Lindesbergs kommun har antagit allmänna bestämmelser för användande av kommunens allmänna va-anläggning och en vataxa. Av va-taxan följer att fastighetsägare inom anläggningens verksamhetsområde ska betala avgifter enligt taxan samt att avgiften ska betalas till förbundet. Dröjsmålsränta utgår enligt 4 och 6 §§ räntelagen och ersättning för domstolens ansökningsavgift följer av 56 § b andra stycket lagen om allmänna vattentjänster jämfört med 18 kap. 1 § rättegångsbalken.

E.K. Vattnet till fastigheten har varit avstängt sedan 2005 och har därför inte debiter ats för vattenförsörjning. E.K. debiteras för spillvatten genom en fast avgift och en schabloniserad förbrukningsavgift. Förbrukningsavgifterna är s chabloniserade eftersom E.K. inte har någon mätare. Avgifterna följer av §§ 14.1–1 4.3 i Lindesbergs kommuns va-taxa för 2021 respektive 2022.

E.K. har haft en översvämning i sin källare i september 2022. Vissa fel i anläggnin gen kan ha orsakat översvämningen men dessa fel är nu åtgärdade. För-bundet har haft kontakt med E.K. angående översvämningen och bett att han ska inkomma med skadeståndsanspråk, vilket dock inte skett. Översvämningen är dock inte i sig anledning till att E.K. inte ska betala avgifterna och översvämningen har inträffat efter den period fakturorna avser. E.K. är inte befriad från årsavgifter på grund av tidigare hävd.

Förbundet har fakturerat E.K. enligt följande:

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

Faktura 1170149 (M 1809-23) På fastigheten har för perioden 2021-03-01 t.o.m. 2021-05-31 fakturerats 1 338 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 juni 2021.

Faktura 1190732 (M 1809-23) På fastigheten har för perioden 2021-06-01 t.o.m. 2021-08-31 fakturerats 1 338 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 september 2021.

Faktura 1210776 (M 1809-23) På fastigheten har för perioden 2021-09-01 t.o.m. 2021-11-30 fakturerats 1 323 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 december 2021.

Faktura 1229082 (M 1807-23) På fastigheten har för perioden 2021-12-01 t.o.m. 2022-02-28 fakturerats 1 289 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 mars 2022.

Faktura 1246371 (M 1809-23) På fastigheten har för perioden 2022-03-01 t.o.m. 2022-05-31 fakturerats 1 307 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 juni 2022.

Faktura 1266725 (M 8636-22) På fastigheten har för perioden 2022-06-01 t.o.m. 2022-08-31 fakturerats 1 307 kr för va-tjänster. Fakturan förföll till betalning den 1 september 2022.

E.K. Förbundet har inte skött sina åtaganden gentemot honom och fastigheten. Det har varit översvämning på hans fastighet på grund av stopp. Det är stopp vid villorna i Vällingby, söder om hans fastighet. Dagvatten och avloppsvatten har runnit in i hans källare via avloppsdelen. Hela källarvåningen är förstörd. Avloppet är underdimensionerat. Han har varken vatten eller avlopp på sin fastighet och vattnet har varit avstängt sedan 1997.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

Det är förbundets ansvar att sköta avloppen men förbundet bryr sig inte om det. Han har varit i kontakt med förbundet vid ett flertal tillfällen men får ingen hjälp. Förbundet har inte tagit ansvar för den skada som förbundet har orsakat. Han tänker inte betala för en tjänst som inte fungerar. Fastigheten har dessutom genom hävd befriats från årsavgifter. När han köpte fastigheten ville de tidigare fastighetsägarna gå över från en gammaldags toalett till ett avloppssystem. Förbundet ville då gå över fastigheten med en vattenledning. På grund av detta blev fastigheten befriad från årsavgifterna, dock inte förbrukningsavgifterna.

BEVISNING E.K.s Parterna har åberopat skriftlig bevisning. På begäran har förhör under san ningsförsäkran hållits med honom själv samt vittnesförhör med N.K. och M.K..

DOMSKÄL Rättsliga utgångspunkter I lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) regleras en fastighetsägares skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster och grunderna för hur avgifternas utformning och storlek ska bestämmas.

Vem ska betala va-avgifter? En fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän va-anläggning om fastigheten finns inom va-anläggningens verksamhetsområde och om fastigheten med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt (24 § LAV). Avgiftsskyldighet uppkommer när huvudmannen har upprättat förbindelsepunkt för fastighetens anslutning och underrättat fastighetsägaren om dess läge (jfr 12 och 25 §§ LAV).

Hur ska va-avgifterna bestämmas? Avgifterna får bestämmas som anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Med anläggningsavgift avses en engångsavgift för täckande av en kostnad för att ordna en allmän va-anläggning. Med brukningsavgift avses en periodisk avgift för

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

täckande av drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller andra kostnader för en allmän va-anläggning som inte täcks av en anläggningsavgift (2 och 29 §§ LAV).

Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva va-anläggningen och avgifterna ska bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist. Avgifternas belopp och hur avgifterna ska beräknas ska framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i 30–33 §§ (30, 31 och 34 §§ LAV).

Mark- och miljödomstolens bedömning Det är utrett att fastigheten finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, att huvudmannen (förbundet) upprättat en förbindelsepunkt och underrättat fastighets- E.K. ägaren om dess läge. Frågan i målet är om är skyldig att betala brukningsavgifter för fastigheten Lindesberg X under perioden 1 mars 2021 till och med 31 augusti 2022.

Hävd E.K. har i förhör under sanningsförsäkran uppgett att tidigare fastighetsägare blev lovad att befrias från årsavgifter för vatten och avlopp mot att förbundetfi ck gräva vatten och avloppsledningar över fastigheten. Även om det inte finns anledning att betvivla E.K.s uppgifter i och för sig, har han inte åberopat något underlag till stöd för avgiftsbefrielsen. Enligt mark- och miljödomstolen krävs någon slags dokumentation som styrker en sådan befrielse och mot förbundets bestridande finner domstolen inte att E.K. lyckats styrka att han på grund av hävd sk ulle vara befriad från att betala de aktuella avgifterna.

Va-taxan Förbundet har uppgett att E.K. har debiterats för spillvatten genom en fast avgift och en schabloniserad förbrukningsavgift. Av de fakturor som åberopats av förbundet framgår även att E.K. vid varje faktureringstillfälle debiterats

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

en ”fast avgift” och en ”förbrukningsavgift”. Förbundet har gjort gällande att dessa avgifter fakturerats med stöd av §§ 14.1–14.3 i respektive va-taxa.

Av va-taxornas § 14.1, med rubriken brukningsavgifter, framgår att det för bebyggd fastighet ska erläggas brukningsavgift. Avgiften utgår per fastighet med: a) en fast avgift per år b) en avgift per m³ levererat vatten.

Enligt 2021-års va-taxa uppgick den fasta avgiften per år för villor till 4 090 kronor och avgiften per m³ levererat vatten till 27,20 kronor. Enligt 2022-års va-taxa uppgick den fasta avgiften till 4 417 kronor och avgiften per m³ levererat vatten till 28,10 kronor. Samtliga belopp är inklusive moms.

I § 14.2 i va-taxorna anges att såväl den fasta avgiften som avgiften per m³ levererat vatten reduceras om avgiftsskyldighet för samtliga i § 4.1 angivna ändamål inte föreligger. I § 4.1 anges att brukningsavgift tas ut för ändamålen vattenförsörjning och spillvattenavlopp. Förbundet har uppgett att avgifterna reduceras enligt bestämmelsen eftersom E.K. enbart debiterats för spillvatten.

För spillvatten reduceras enligt 2021-års taxa den fasta avgiften till 70 procent av den fulla avgiften och avgiften per m³ levererat vatten reduceras till 60 procent av den fulla avgiften. Enligt 2022-års taxa reduceras såväl den fasta avgiften som avgiften per m³ levererat vatten till 60 procent av den fulla avgiften.

I § 14.3 anges att fastighetsägaren är betalningsansvarig för allt vatten som levereras till fastigheten. Har förbundet bestämt att vattenförbrukningen för bebyggd fastighet tills vidare inte ska fastställas genom mätning, tas avgift enligt § 14.1 b) ut efter en antagen förbrukning om 150 m³/lägenhet.

Hur har E.K. fakturerats? Förbundet har mot bakgrund härav angett att E.K. under 2021 vad avser den fasta avgiften debiterats för 70 procent av 4 090 kronor per år inklusive moms,

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

dvs. 2 863 kronor per år. Under 2022 har E.K. debiterats för 60 procent av 4 417 kro nor per år inklusive moms, dvs. 2 650 kronor.

Vad gäller förbrukningsavgiften har förbundet angett att E.K. debiteratsden schabl oniserade förbrukningsavgiften baserad på en förbrukning om 150 m³. 2021 var a vgiften per m³ 27,20 kronor och 2022 var avgiften per m³ 28,10 kronor. Förbrukningsavgiften har på samma sätt reducerats till 70 procent av fullt belopp för 2021 och till 60 procent av fullt belopp för 2022. Schabloniserad förbrukningsavgift blir därmed 2 445 kronor för 2021 och 2 535 kronor för 2022.

Som domstolen uppfattar det har E.K. sedan fakturerats månadsvis baserat på den årl iga avgiften.

Har förbundet haft rätt att debitera den schabloniserade förbrukningsavgiften? En va-taxa är en reglering av offentligrättsligt grundade avgifter. Ett grundläggande krav på taxan är därför att den klart och tydligt anger den aktuella betalningsskyldigheten och att de belopp den avgiftsskyldige har att erlägga framgår av taxan eller dess bilagor. I den mån otydligheter uppkommer vid tolkningen av taxan följer av fast praxis att det är va-huvudmannen som får bära ansvaret för oklarheten (se Svea hovrätts dom den 20 mars 2014 i mål nr M 7730-13). Kravet på tydlighet innebär enligt mark- och miljödomstolen att va-taxan i första hand ska förstås utifrån sin ordalydelse.

Den schabloniserade förbrukningsavgiften regleras i ovannämnda § 14.1 b) och § 14.3 i va-taxan. Avgiften enligt § 14.1 b) avser en ”avgift per m³ levererat vatten” och i § 14.3 i va-taxan anges att fastighetsägaren är betalningsansvarig för ”allt vatten som levereras till fastigheten”. Eftersom E.K. saknar mätare har han enligt förbundet debiterats för en antagen förbrukning om 150 m³. Avgiften får anses utgöra en rörlig avgift baserad på mängden levererat vatten, oaktat att den i nu aktuellt fall schabloniserats i avsaknad av mätare.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

Det är ostridigt att vattentillförseln till X varit avstängd sedan i vart fall 2005. Det kan således inte ha levererats något vatten till fastigheten under den period fakturorna avser. Enligt mark- och miljödomstolen ger va-taxan inte stöd för att fastighetsägaren ska betala en rörlig avgift per m³ levererat vatten även om något vatten inte levereras till fastigheten. § 14.1 b) och § 14.3 i va-taxan omnämner inte heller uttryckligen att avgiften avser spillvatten från fastigheten. Ansvaret för oklarheten kring om bestämmelserna även omfattar spillvatten får i vart fall bäras av förbundet. Mot nu angivna omständigheter anser mark- och miljödomstolen att käromålen ska ogillas i den del det avser schabloniserade förbrukningsavgifter.

Har förbundet haft rätt att debitera den fasta avgiften? Domstolen övergår till prövningen av om E.K. ska förpliktas att betala E.K. den fasta avgiften enligt § 14.1 a) i va-taxan. har bl.a. invänt att han inte ska bet ala några avgifter alls efterso m v attnet varit avstängt. Av praxis f öljer att avgiftsskyl dighet föreligger även om fa stighetsägaren inte använder den allmänna anläggningen. Det innebär att även om va-abonnemanget är avstängt, fastigheten obebodd och fastighetsägaren varken brukar eller avser att bruka va-anläggningen, föreligger skyldighet att betala brukningsavgifter enligt va-taxan. En fastighets nytta av den allmänna va-anläggningen består i första hand av att anläggningen står till förfogande när helst det uppstår behov av det. En taxa där fast avgift påförs en fastighet som är bebyggd men där vattnet är avstängt, strider inte mot LAV (se bl.a. MÖD 2005:68).

Den omständigheten att vattnet varit avstängt befriar således inte E.K. från att betala den fasta avgiften. Ett sådant avgiftsuttag förutsätter dock enligt mark- och miljödomstolen att anläggningen står till förfogande på ett sådant sätt att fastighetsägaren har en faktisk möjlighet att, när behovet uppstår, tillgodogöra sig de va-tjänster som huvudmannen tillhandahåller (jfr MÖD 2005:68). Eftersom E.K. debiterats för spillvatten måste han således rimligen under den period fakturorna avser haft möjlighet att tillföra spillvatten till den allmänna va-anläggningen.

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

E.K. har under sanningsförsäkran uppgett att avloppet varit underdimensionerat och behäftat med brister samt att det är stopp i avloppet. Enligt honom har förbundet kopplat in dagvattnet vilket visar sig i att det kommer kvistar, pinnar och stenar som gör att det blir stopp i hans avlopp. Han har även uppgett att d et varit läckage, stopp och problem på närliggande fastigheter, bl.a. rinner dagvattnet som går inifrån Stenstavägen och in efter häcken mellan X och Västansjö 2:28 in på hans tomt. Vidare har han anfört att det finns en decimeter hög asfalterad väg över hans tomt från vilken dagvattnet följer med in till hans fastighet och in till avloppet. E.K.s uppgifter stöds av vittnesbevisningen. N.K. har uppgett att situationen med vattnet inte har varit mänsklig under hennes uppväxt eftersom de inte har kunnat spola vatten, dricka kranvatten eller tvätta. Vidare har M.K. anfört att de hade vatten när han var liten men att det försvan n en dag. Han mindes även att det flera gånger blev översvämning i E.K. källaren så att de inte kunde gå ned där. Förbundet har medgett att E.K. haft en översvämning i källaren i september 2022 och bett att inkomma med ett skadeståndsanspråk. Förbundet har även vitsordat att vissa fel i anläggningen kan ha orsakat översvämningen men att dessa fel nu är åtgärdade.

Det saknas närmare utredning i målet om huruvida problemen med avloppet är hänförliga till fastighetens va-installation eller den allmänna va-anläggningen. Den allmänna va-anläggningen avgränsas från fastighetens installationer genom förbindelsepunkten. Ledningar och andra anordningar på huvudmannens sida om förbindelsepunkten ingår i den allmänna va-anläggningen, om de tillhör huvudmannen. Anordningar på andra sidan förbindelsepunkten, dvs. på fastighetssidan, ingår i fastighetens va-installation. Huvudmannen har som huvudregel inte ansvar för anordningar som inte ingår i den allmänna va-anläggningen (prop. 2005/08:78 s. 63).

Vad gäller den allmänna va-anläggningen är huvudmannen skyldig att ordna ledningar och andra anordningar som bl.a. behövs för att va-anläggningen ska kunna fylla sitt ändamål och det är huvudmannen som har bevisbördan för att den

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

allmänna va-anläggningen uppfyller sitt ändamål (se 13 § LAV och Q, Vattentjänstlagen, 2016, s. 189).

Mark- och miljödomstolen anser inte att förbundet mot E.K.s bestridande visat att d en allmänna va-anläggningen uppfyllt sitt ändamål och varit funktionsduglig under den period fakturorna avser. Det är enligt domstolen inte klarlagt att E.K. faktiskt haft möjlighet att nyttja avloppet på ett sådant sätt att spillvatten tas om hand genom den allmänna va-anläggningen. Även om så skulle vara f allet bör den tillförda mängden spillvatten vara ytterst begränsad mot bakgrund av E.K. N.K. den avstängda vattentillförseln. Förhören med , och M.K. tillsammans med de ostridiga uppgifterna om översvämningen talar även för att den allmänna va-anläggningen varit behäftad med brister.

En va-avgift bör i första hand bestämmas efter den huvudsakliga nytta som varje särskild fastighet har av va-anläggningen och med bortseende från huvudmannens individuella kostnader för fastigheten i fråga (NJA 1981 s. 640 I och I). Eftersom E.K. visat att han inte kunnat använda va-anläggningen på avsett sätt anser domstolen att det aktuella avgiftsuttaget skulle strida mot en rättvis avgiftsfördelning efter nytta. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet finner markoch miljödomstolen det därför skäligt att sätta ned den fasta avgiften till noll kronor. Det nu anförda innebär att käromålen ska ogillas i dess helhet. E.K. ska därför inte förpliktas att utge något belopp till förbundet.

Rättegångskostnader Av 56 b § LAV följer att vardera parten, som huvudregel, ska svara för sina egna rättegångskostnader i mål av aktuellt slag. Endast om det finns särskilda skäl eller om de förhållanden som anges i 56 d § samma lag är för handen kan undantag ske. Av 56 § b andra stycket LAV framgår dock att såvitt gäller ansökningsavgift ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas. Mark- och miljödomstolen finner inte skäl att f rångå huvudregeln varför vardera part ska stå sina egna rättegångskostnader. Med E.K. hänsyn till att förbundet tappat målet ska inte heller förpliktas att ersätta förbundet för ansökningsavgiften.

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM M 8636-22 Mark- och miljödomstolen M 1807-23 M 1809-23

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-01) Överklagande senast den 11 januari 2024.

Monica Daoson Christina Borg I domstolens avgörande har rådmannen Monica Daoson, ordförande, och tekniska rådet Christina Borg deltagit.

Bilaga 1 Hur man överklagar Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01

Bilaga B

Hur man överklagar Mark- och miljööverdomstolens avgörande

Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,

2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,

4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.

Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.