M 9715-25
Vid avgörande av ett mål om tillstånd för vattenkraftverk har det, med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad, inte varit tillräckligt med en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Mark- och miljödomstolens dom har därför undanröjts och målet återförvisats till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2026-05-04 M 9715-25 060007 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-06-18 i mål nr M 4387-23, se bilaga A PARTER Klagande
Ombud:
Motpart Länsstyrelsen i Västra Götalands län
SAKEN Ansökan om tillstånd för Sulemons vattenkraftverk i Solsjöbäcken i Bengtsfors kommun
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och återförvisar målet dit för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 9715-25
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN har, som han slutligen utformat sin talan, yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja mark- och miljödomstolens dom och återförvisa målet dit för ny handläggning.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Länsstyrelsen har även begärt ersättning för sina rättegångskostnader vid Mark- och miljööverdomstolen med 6 500 kr.
har bestritt länsstyrelsens ersättningsyrkande.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
har anfört bland annat följande. Mark- och miljödomstolens hantering av målet har varit bristfällig och målet har därför inte blivit tillräckligt utrett. Varken syn eller huvudförhandling har hållits och inget yttrande har inhämtats från berörd vattenmyndighet enligt 22 kap. 13 § miljöbalken.
Han förväntade sig att frågan om turbinens dimensionering och slukkapacitet skulle kunna diskuteras vid en huvudförhandling, i likhet med andra tekniska och ekologiska avvägningar. I stället har mark- och miljödomstolen avslagit ansökan utan att pröva möjligheten till villkor eller justeringar av dimensioneringen, trots att sådana anpassningar varit möjliga. Domstolen borde också ha bildat sig en egen uppfattning genom att besöka platsen.
Ansökan har i Mark- och miljööverdomstolen justerats på i huvudsak följande sätt. Föreslagen slukkapacitet har minskats från 450 till 280 l/s. Minimitappningen ges en förenklad och mer driftsäker lösning i form av ett fast bottenrör i stället för en öppning mellan nedersta sätten och reglerdammens tröskel. Den ändrade lösningen medför viss justering av villkoren e och g i ansökan. För att ytterligare anpassa verksamheten till de ekologiska förutsättningarna för storlom och flodkräfta justeras även ansökans regleringsvillkor c och d om dämningsgränser under olika perioder. För att stärka verksamhetens samhällsnytta planeras även installation av ett batterilager, som på längre sikt byggs ut till 2 3 MW.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 9715-25
De ändringar av ansökan som nu görs påverkar inte verksamhetens art eller lokalisering, utan utgör miljöanpassningar och moderniseringar inom ramen för ansökan som stärker verksamhetens förenlighet med miljöbalkens hänsynsregler. Utredningen i målet är tillräcklig för att konstatera att den ansökta verksamheten inte är principiellt otillåtlig. Vid proportionalitetsbedömningen bör beaktas att det finns en långvarig påverkan på platsen och en kulturhistorisk kontinuitet, liksom att verksamheten bedrivits under lång tid utan invändning från myndigheter. Inga omständigheter har identifierats som ger tillräckligt stöd för att avslå ansökan.
har i Mark- och miljööverdomstolen lämnat in ytterligare underlag angående bland annat de historiska regleringsförhållandena och den justerade ansökans ekologiska påverkan och tekniska lösningar.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län har anfört bland annat följande. Det kan konstateras att ansökan har ändrats i flera avseenden. Underlaget i överklagandet är dock bristfälligt. De nya villkorsförslag som syftar till att skydda storlommen under häckningstid utgör en förbättring jämfört med ursprunglig ansökan, men det är en brist att det saknas närmare uppgifter om var arten häckar. Förslaget på ny anordning för minimitappning är även det en förbättring jämfört med ursprunglig ansökan. Det kommer dock ändå sannolikt kvarstå risk för igensättning och att drivgods som fastnat inte kan avlägsnas omedelbart då regleringsdammen är ensligt belägen. Minimitappningen på 15 l/s uppges motsvara beräknad medellågvattenföring (MLQ) och 10 % av MQ. I bilaga II till överklagandet beskrivs bland annat hur det planerade flödet bedöms påverka bäckens funktion som livsmiljö. Det är dock övervägande generella resonemang om effekter av minimitappning till vattendrag. Det behövs ett mer utförligt underlag om livsmiljöer, växt- och djurarter i och i anslutning till bäcken för att kunna bedöma vilken hydrologisk regim som krävs för att upprätthålla godtagbara ekologiska förhållanden i naturfåran. Naturvärdesinventeringen som ingår i ansökan är osäker då den utförts i oktober, vilket inte är en lämplig tid på året.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 9715-25
SKÄLEN FÖR MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT De ändringar som gjorts av ansökan i samband med överklagandet syftar till att minska den ansökta verksamhetens miljöpåverkan. Ändringarna får samtidigt anses vara av väsentlig karaktär. Det kan ifrågasättas om det utifrån omfattningen av justeringarna i ansökan är lämpligt att ansökan i dess nuvarande utformning prövas av Mark- och miljööverdomstolen som första instans. Någon prövning av ansökan har dock inte yrkats. Frågan som Mark- och miljööverdomstolen inledningsvis har att pröva är således om det har förekommit sådana brister i mark- och miljödomstolens hantering av målet att det finns skäl att återförvisa målet dit.
Inledningsvis kan, på av mark- och miljödomstolen anförda skäl, konstateras att domstolen inte har varit skyldig att inhämta yttrande från berörd vattenmyndighet enligt 22 kap. 13 § miljöbalken.
När det gäller den omständigheten att syn eller huvudförhandling inte har hållits noterar Mark- och miljööverdomstolen att , i samband med att ansökan gavs in till mark- och miljödomstolen, föreslog att en viss lokal i Bengtsfors kommun kunde användas för huvudförhandling. Något formellt yrkande om syn eller huvudförhandling framställdes dock aldrig. Vidare informerades han genom mark- och miljödomstolens slutföreläggande om att domstolen avsåg att avgöra målet på handlingarna. Han har därmed haft möjlighet att invända mot en sådan hantering. Att mark- och miljödomstolen inte har hållit syn eller huvudförhandling kan mot den bakgrunden inte utgöra ett sådant rättegångsfel som avses i 50 kap. 28 § rättegångsbalken som i sig kan föranleda återförvisning. Det hade däremot varit fördelaktigt att utifrån målets komplexitet hålla en huvudförhandling, varvid justeringar av ansökan i samband med överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen sannolikt hade kunnat undvikas.
Av mark- och miljödomstolens dom framgår att målet avgjorts av en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Av 2 kap. 4 § tredje stycket lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar följer att vid avgörande i sak av en tillståndsfråga enligt miljöbalken ska även två särskilda ledamöter ingå i rätten, om det inte med hänsyn till ärendets omfattning och svårighetsgrad är tillräckligt med en lagfaren domare och ett tekniskt
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 9715-25
råd. Ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd får ingå i rätten i stället för en av de särskilda ledamöterna.
Bedömningen av vilken miljöpåverkan som en vattenverksamhet av detta slag har och vilket underlag som är tillräckligt för prövningen är som utgångspunkt inte av enkel beskaffenhet. Därtill kan noteras att de lagändringar som genomförts vad gäller prövningen av anläggningar för produktion av vattenkraftsel i sig påverkar målets komplexitet. Den aktuella verksamheten är sådan som avses i 11 kap. 6 § miljöbalken och som omfattas av kravet i 11 kap. 27 § samma balk att ha moderna miljövillkor. I aktuellt mål är det inte fråga om en ansökan om omprövning för moderna miljövillkor. Sökanden har i stället ansökt om ett nytt tillstånd eftersom verksamheten uppgetts sakna tillstånd eller motsvarande äldre rättighet. Samtidigt kan konstateras att sökanden påstår att delar av anläggningen funnits sedan 1940-talet och att rätten att reglera vattnet till viss del omfattas av urminnes hävd. Sedan den 1 januari 2019 saknas möjlighet till s.k. lagligförklaring av anläggningar som avses i 11 kap. 6 § miljöbalken, se 17 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken. Det innebär att förutsättningarna för prövning av en anläggning och verksamhet som den nu aktuella har ändrats.
Vidare konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att även det krav på s.k. båtnad som tidigare fanns i 11 kap. 6 § miljöbalken upphörde att gälla den 1 januari 2019. I förarbetena anges att borttagandet av båtnadsregeln inte medför en lägre skyddsnivå än den skyddsnivå som ska bli resultatet av den bedömning som görs enligt 2 kap. miljöbalken. Bedömningen enligt 2 kap. innebär att prövningsmyndigheten måste ta ställning till om en verksamhet kan tillåtas med hänsyn till den miljöpåverkan som verksamheten har. Vid bedömningen ska hänsyn tas till nyttan inklusive den samhällsekonomiska nyttan av att verksamheten får komma till stånd, se prop. 2017/18:243 s. 167. Syftet med att låta bestämmelsen upphöra måste enligt Mark- och miljööverdomstolens uppfattning innebära att en rent företagsekonomisk analys inte kan läggas till grund för att avslå en tillståndsansökan. Mark- och miljödomstolens prövning av verksamhetens nytta framstår därför som alltför långtgående.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 9715-25
Prövningen av målet i mark- och miljödomstolen har, bl.a. med hänsyn till tillämpningen av de nya reglerna, inneburit att målet varit av sådan omfattning och svårighetsgrad att det inte varit tillräckligt att avgöra målet med endast en lagfaren domare och ett tekniskt råd. Att mark- och miljödomstolen avgjort målet med den sammansättningen av ledamöter utgör ett grovt rättegångsfel. Felet kan antas ha inverkat på målets utgång och kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljödomstolens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt behandling.
Vid denna utgång ska frågan om rättegångskostnader prövas av mark- och miljödomstolen efter målets återupptagande, se 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2026-06-01
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Kristina Dreijer, referent, och tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek.
Föredragande har varit Frida Silber.
Sid 1 (7) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 4387-23 Mark- och miljödomstolen 2025-06-18 meddelad i Vänersborg
SÖKANDE
Ombud:
SAKEN Ansökan om tillstånd för Sulemons vattenkraftverk i Solsjöbäcken i Bengtsfors kommun
Instans
DOMSLUT
Ansökan avslås. ska utge ersättning för rättegångskostnader till Länsstyrelsen i Västra Götalands län med 25 600 kr jämte ränta enligt lag.
Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
BAKGRUND Sulemons kraftverk är beläget i Solsjöbäcken väster om sjön Svärdlång i Bengtsfors kommun i Dalsland. Vid kraftverket har, som det får förstås, bedrivits elkraftsproduktion sedan 1940-talet fram till vintern 2000/01. har nu ansökt om tillstånd om att få återstarta kraftverket och därvid utföra vissa åtgärder. Kraftverket har aldrig tidigare tillståndsprövats.
ANSÖKAN har yrkat tillstånd enligt 11 kap 9 § miljöbalken till - renovering och drift av Sulemons vattenkraftverk med till hörande anläggningsdelar (regleringsdamm, intagsparti, tilloppstub, maskinstation, utloppskanal) (nyprövning), - att dämma Västra Solsjön som högst till +147,61 och för kraftverkets drift få avleda en vattenmängd om 0,45 m /s. - att i maskinstationen få installera maskinutrustning
har vidare yrkat - att det föreskrivs ett latent villkor om anläggande av ålyngelfälla nedströms kraftstationen, att anläggas om det visar sig att ål vill vandra upp, - att Bengtsfors, skall utgöra strömfallsfastighet, - att villkor arbetstiden för att utföra planerade arbeten i Sulemons vattenkraftverk skall fastställas till tio år, - att tiden på grund av oförutsedd skada skall framställas senast inom fem år efter arbetstidens utgång, - att den förlust som sökanden är skyldig att underkasta sig utan ersättning, skall bestämmas till en tjugondel av produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt tillståndet kan uttas vid kraftverket, - att Mark- och miljödomstolen godkänner den i ärendet inlämnade miljökonsekvensbeskrivningen, - att arbetena får påbörjas innan Mark- och miljödomstolens dom vinner laga kraft samt
Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
- att domstolen inhämtar yttrande från berörd vattenmyndighet enligt bestämmelserna i 22 kap 13 §.
har för yrkat tillstånd föreslagit följande villkor. a. Arbetena ska bedrivas i huvudsaklig överenstämmelse med vad sökande angett i ansökningshandlingarna och i övrigt uppgett och åtagit sig i målet. b. Arbetena ska så långt möjligt utföras i torrhet och i övrigt så att grumling minimeras. c. Att med regleringsdammen under perioden 15 september till 1 maj få dämma till nivån +147,61 m och under perioden 15 maj till 1 september få dämma till +147,30 i Västra Solsjön eller till den nivå som uppstår vid fullt öppen damm. d. Anpassningen till den lägre nivån inleds med en långsam avsänkning från 1 maj för att nå gränsen +147,30 senast den 15 maj. Anpassning till den högre nivån sker med en långsam höjning från och med den 1 september för att nå +147,61 tidigast den 15 september. e. Under hela året få avsänka dammen för kraftverkets praktiska drift till +147,15 m. f. Vid intagspartiet få installera ett lutande fingaller 35 grader mot horisontalplanet med högsta fria öppning mellan gallerstavarna 20 mm. g. För kontroll av vattenståndet uppströms dammen ska sökanden sätta upp och bibehålla en vattenståndsskala på vilken nivåerna +147,61 m, 147,30 m och +147,15 m är markerade. h. Alltid släppa fram ett minimiflöde på 15 l/s så länge tillrinningen så medger. i. Fordon och arbetsmaskiner som nyttjas inom arbetsområdet ska använda hydrauloljor, smörjfetter etc. som är miljöanpassade enligt svensk standard SS 15
Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
54 34 respektive 15 54 70 samt av RISE har bedömts uppfylla kraven i respektive standard. j Arbetsmaskiner som används i eller i närheten av vattenområde ska vara försedda med slangbrottsventiler. k. Eventuella tillfälliga upplag ska ske inom särskilt markerad area, dock minst 10 m från vattenområde. Området ska avstädas efter användning. l. Ett kontrollprogram ska upprättas och ges in till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter lagakraftvunnen dom. Kontrollprogrammet ska godkännas av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. m. Ingen avverkning eller annat markarbete längs med bäcken får utföras under perioden 1 april till 30 augusti.
INKOMNA YTTRANDEN Länsstyrelsen i Västra Götalands län har yrkat att ansökan ska avvisas eller, i andra hand, avslås. Länsstyrelsen har även yrkat ersättning för rättegångskostnader.
Dalslands miljö- och energinämnd har anfört att ansökan bör kompletteras i vissa avseenden.
Västra Solsjöns fiskevårdsområdesförening och Villy Eliasson, fastigheten , har uttalat sig positivt till ansökan.
DOMSKÄL Som länsstyrelsen framfört i målet kan viss kritik framföras mot upprättad miljökonsekvensbeskrivning. Vad som föreligger är dock tillräckligt för den prövning som nu ska göras.
Målet har med stöd av 22 kap. 16 § miljöbalken resp. 2 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar avgjorts utan huvudförhandling samt utan särskilda ledamöter ingående i rätten.
Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
har begärt att domstolen ska inhämta yttrande från Vattenmyndigheten jämlikt 22 kap. 13 § miljöbalken under åberopande av att Vattenmyndigheten bedömt berörda vattenförekomsters (WA11185494 och WA27767103) biologiska status som måttlig trots att den rätteligen bör bedömas som god. Vattenmyndighetens bedömning av befintlig status utgör emellertid inte någon miljökvalitetsnorm som kan föranleda inhämtande av yttrande enligt åberopad bestämmelse. Den rättsliga miljökvalitetsnormen för vattenförekomsterna är istället kvalitetskravet god ekologisk status 2039. Någon invändning mot denna norm har inte framställts och det finns heller inget som tyder på att något förhållande av betydelse för miljökvalitetsnormgivningen inte överensstämmer med det som lagts till grund för normen. Domstolen avslår mot denna bakgrund yrkandet om inhämtande av yttrande.
Av föreliggande utredning framgår att det bedrivits vattenverksamhet som inneburit viss reglering av Västra Solsjön och utflödet från sjön sedan tidigt 1800-tal. Sammantaget (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 17 februari 2025 i mål M 3473-24) torde därför kunna hävdas att det föreligger en på urminnes hävd grundad rätt att reglera sjön och utflödet från densamma. Emellertid föreligger osäkerhet om tidigare regleringsnivåer samt har vissa betydelsefulla förändringar inträtt under 1900-talet. Under 1960-talet byggdes regleringsdammen om, varvid regleringsnivån höjdes med 21 cm. Under 1990-talet nyuppfördes vidare en intagsdamm i nytt, tidigare oexploaterat läge, jämte en ansenlig förlängning av tidigare befintlig inloppstub; allt inom strandskyddat område. ansökan innefattar användning av de båda dammarna samt utförande av en ny inloppstub i huvudsakligen samma läge som den tidigare inloppstuben, vilken frös sönder vintern 2000/01.
Av det ovan anförda följer att nuvarande och ansökta anläggningar i väsentlig omfattning skiljer sig från den verksamhet som kan har bedrivits där tidigare. Åberopsbar urminnes hävd kan därför inte anses föreligga.
De senaste fem åren har ingen vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel bedrivits på platsen. Istället har allt flöde från Västra Solsjön runnit ut via Solsjöbäcken. Ett bifall till ansökan skulle medföra att flödet i bäcken skulle bli statiskt
Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
utan naturliga variationer samt betydligt lägre än medellågvattenföringen. Med den utbyggnadsvattenföring som ansökan omfattar skulle vidare vattenflödet i bäcken i princip aldrig överstiga minimitappningen. Det föreligger därför en uppenbar risk för negativ miljöpåverkan på miljöerna nedströms regleringsdammen samt möjligen i Västra Solsjön om ansökan skulle bifallas.
Intagsdammen och åtminstone delar av inloppstuben - har under 1990-talet uppförts utan tillstånd och inom strandskyddat område. I målet är inte visat att detta har skett utan att påverka allmänhetens rätt att beträda berört område eller utan att väsentligt ha förändrat livsvillkoren för djur- eller växtarter. Tillräckliga skäl för strandskyddsdispens för åtgärderna kan inte anses föreligga varken på grunden att de behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området eller på någon annan av dispensgrunderna i 7 kap. 18c § miljöbalken.
Vad gäller den nivåhöjning om 21 cm som genomfördes på 1960-talet, och vars tilllåtlighet är att bedöma i målet, kan konstateras att ansökan inte innehåller något av vikt avseende konsekvenserna av denna.
I 11 kap. 6 § miljöbalken i dess lydelse före den 1 januari 1999 stadgades att en vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den (s.k. samhällsekonomisk tillåtlighet). När regeln togs bort anfördes i propositionen (prop. ett borttagande av båtnadsregeln inte medför en lägre skyddsnivå än den skyddsnivå som ska bli resultatet av den bedömning som görs enligt 2 kap. miljöbalken. Bedömningen enligt 2 kap. innebär att prövningsmyndigheten måste ta ställning till om en verksamhet kan tillåtas med hänsyn till den miljöpåverkan som verksamheten har. Vid bedömningen ska hänsyn tas till nyttan - inklusive den samhällsekonomiska nyttan - av att verksamheten får komma till stånd. En prövning enligt bestämmelsen om val av plats i 2 kap. 6 § miljöbalken, och i förekommande fall hushållningsbestämmelserna 3 och 4 kap. miljöbalken, kan alltså resultera i att till-
Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM M 4387-23 Mark- och miljödomstolen
stånd till verksamheten inte kan ges. Till detta kommer att den nu föreslagna regleringen i 5 kap. 4 § miljöbalken innebär restriktioner mot att tillåta verksamheter som påverkar vattenmiljön på ett oacceptabelt sätt.
Ansökt verksamhet beräknas enligt ansökan att generera en normalårsproduktion om ca 345 000 kWh. lönsamhetskalkyl visar en beräknad årskostnad om 130 890 kr och en normalårsintäkt om 152 000 kr. I kalkylen har dock varken upptagits kostnaderna för uppförande av intagsdammen på 1990-talet eller ombyggnaden/ höjning av regleringsdammen på 1960-talet. Vidare utgår beräkningarna från en minimitappning till Solsjöbäcken som märkbart understiger medellågvattenföringen (MLQ) i bäcken trots att praxis på området är att minimitappningen minst bör motsvara MLQ. Det kan därför konstateras att det ekonomiska utbytet av verksamheten är tämligen magert, och möjligen negativt. Samtidigt gäller att den samhällsekonomiska nyttan är begränsad och att verksamheten skulle ha en negativ miljöpåverkan på förhållandena i Solsjöbäcken och sannolikt även i Västra Solsjön. Ansökan får vid sådana förhållanden stå i strid med lokaliseringsregeln i 2 kap. 6 § miljöbalken. Till detta kan anmärkas att föreslagna åtgärder för ålvandring och minimitappning inte kan anses uppfylla kravet på bästa möjliga teknik i 3 § samma kapitel.
Sammantaget ska således ansökan lämnas utan bifall.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande senast den 9 juli 2025.
Göran Stenman Daniel Isaksson f.d. rådman tekniskt råd