M 9841-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom, länsstyrelsens beslut och Samhällsbyggnadsnämnden i Flens kommuns beslut den 15 november 2022 (§ 108, dnr SBN/2022:269) såvitt avser tomtplats och bestämmer att tomtplatsen för fastigheten A i Flens kommun ska omfatta det område som framgår av bilaga B.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9841-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen i Södermanlands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen har inget att erinra mot att tomtplatsavgränsningen inte omfattar mark som är belägen utanför strandskyddsområdet.

B.A. och M.A. har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Länsstyrelsen har utöver vad myndigheten förde fram i mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande. Den av mark-och miljödomstolen beslutade tomtplatsavgränsningen innebär att hänsyn inte har tagits till kravet på fri passage. Det är inte visat att det underhåll av området mellan bostadsbyggnaden och strandlinjen i form av gräsklippning har haft en sådan omfattning att en avhållande effekt på allmänhetens tillträde till området upprätthållits kontinuerligt sedan 1975. Sökandena har lämnat motstridiga uppgifter gällande vilket område de anser har hävdats som tomtplats sedan tiden innan strandskyddsbestämmelserna infördes. Flygfotografierna från 1960 och 1976 tillsammans med den ekonomiska kartan ger stöd för att den dåvarande bostadsbyggnaden genererade en begränsad hemfridszon. Detta på grund av byggnadens ringa storlek, dåtidens enklare standard samt att fastigheten till stor del var trädbevuxen, inklusive en trädridå längs med strandlinjen.

B.A. och M.A. har i allt väsentligt fört fram detsamma som i mark- och miljödomstol en och har tillagt bl.a. följande. Någon fri passage ska inte bestämmas eftersom mark området närmast stranden lagligen hävdats som tomt innan det generella strandskydd et infördes. Den kartskiss som de lämnat in under ärendets handläggning överensstämmer inte med den av mark- och miljödomstolen fastställda tomtplatsbestämningen. Domstolens bedömning kan dock inte anses begränsad till kartskissen vid tomtplatsbestämningen. Hur tomtplatsen ska bestämmas bör i stället avgöras av hur tomten använts historiskt sett.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9841-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Det är ostridigt att det på fastigheten har funnits ett bostadshus sedan före 1975, när det generella strandskyddet infördes. Frågan är hur stor del av fastigheten som sedan dess kontinuerligt har använts som en etablerad del av bostadshusets tomtplats.

Som underinstanserna har angett bör kravet på bevisning i strandskyddsmål inte ställas alltför högt beträffande sådana omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 november 2017 i mål nr M 4628-17).

Av de flygfotografier och utdrag från den ekonomiska kartan som finns i akten framgår att det kontinuerligt sedan 1950-talet har funnits öppna partier närmast bebyggelsen och en bit ner mot stranden samt att det omkring dessa partier finns och har funnits växtlighet. Detta ger visst stöd för att dessa delar av fastigheten har hållits öppna av fastighetsägaren och utgjort del av en kontinuerligt hävdad tomtplats. Utredningen i målet ger dock inte stöd för påståendet att hela området ner till strandlinjen har utgjort en etablerad tomtplats sedan före 1975.

Enligt Mark- och miljööverdomstolens mening är det nämndens beslut om tomtplats som synes bäst överensstämma med förhållandena vid tiden före 1975. Med den tomtplats som nämnden beslutat om tillgodoses även kravet på att ett beslut om att ge dispens från strandskyddet inte ska omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet (se 7 kap. 18 f § första stycket miljöbalken). Beslutet om tomtplats ska dock inte omfatta mark som ligger utanför strandskyddsområdet. Underinstansernas avgöranden ska mot denna bakgrund ändras i enlighet med vad som framgår av domslutet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9841-24

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg samt hovrättsråden Mikael Hagelroth, referent, Petra Bergman och Kristina Dreijer. Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

Bilaga A

Sid 1 (8) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 227-24 & Mark- och miljödomstolen 2024-06-20 M 259-24 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

1B.A.

2M.A.

Ombud för 1 och 2: A.G.

Motparter

1Länsstyrelsen i Södermanlands län (såvitt avser mål nr 227-24) 611 86 Nyköping

2Samhällsbyggnadsnämnden i Flens kommun 642 81 Flen

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut 2023-12-11 i ärende nr 526-8734-2022, se bilaga 1 och Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut 2023-12-13 i ärende nr 9052-2022, se bilaga 2

SAKEN

Tomtplatsavgränsning inom fastigheten A i Flens kommun, m.m.

DOMSLUT

1Med ändring av punkt 2 i länsstyrelsens beslut i ärende nr 526-8734-2022 och av länsstyrelsens beslut i ärende nr 9052-2022 samt av Samhällsbyggnadsnämnden i Flens kommun beslut den 15 november 2022 (§ 108), bestämmer mark- och miljödomstolen att tomtplatsen för fritidshuset på fastigheten A i Flens kommun ska omfatta det område som framgår av bilaga 3 och mot vattnet begränsas av strandlinjen. Norrut ska tomtplatsen begränsas av strandskyddslinjen.

2Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet så vitt avser avgiften.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

BAKGRUND

Samhällsbyggnadsnämnden i Flens kommun (nämnden) beslutade den 15 november 2022 att meddela strandskyddsdispens i efterhand för bl.a. ett fritidshus inom fastigheten A. Samtidigt beslutade nämnden om vilken yta som får tas i anspråk som tomt, en s.k. tomtplatsavgränsning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län beslutade att ta upp målet för överprövning och den 11 december 2023, se bilaga 1, beslutade länsstyrelsen bl.a. att ändra nämndens beslut vad avsåg tomtplatsavgränsningen. B.A. och M.A. har överklagat länsstyrels ens beslut till mark- och miljödomstolen (mål nr M 227-24).

B.A. och M.A. överklagade nämndens beslut av den 15 november 2022 såvitt avså g tomtplatsavgränsningen. Länsstyrelsen avslog överklagandet den 13 december 2023, se bilaga 2. Det beslutet har också överklagats av B.A. och M.A. till mark- och miljödomstolen (mål nr M 259-24).

Mark- och miljödomstolen prövar båda överklagandena i ett sammanhang eftersom de avser samma fråga.

YRKANDEN M.M.

B.A. och M.A. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra det överklagade beslutet på så sätt att den av länsstyrelsen beslutade tomtplatsavgränsningen ändras enligt följande, - I fastighetens norra del, i den omedelbara närheten av bostadsbyggnaderna, bör tomtplatsavgränsningen inkludera en större del av fastigheten och dess yttre gräns vara densamma som fastighetens gräns mot grannfastigheterna i nordlig och östlig riktning. Väster om bostadsbyggnaderna bör tomtplatsavgränsningen inkludera hela den öppna yta som finns mellan byggnaderna och den närliggande skogsdungen. - söder om bostadsbyggnaderna bör tomtplatsavgränsningen inkludera hela det område ner till strandlinjen som inte består av träd och skog, alternativt ett väsentligt större område än det länsstyrelsen beslutat om.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

De har även yrkat att mark- och miljödomstolen ska genomföra syn på plats.

Slutligen har de yrkat att de ska befrias från den avgift som de påförts avseende kommunens handläggning.

Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande.

Fastigheten har varit bebyggd och ianspråktagen sedan 1940-talet. Tidigare åberopade uppgifter visar att ett väsentligt större område av fastigheten varit ianspråktaget sedan tiden före 1975 än vad den nu beslutade tomtplatsavgränsningen motsvarar. Det får exempelvis anses helt självklart att de som varit bosatta på fastigheten regelbundet utnyttjat den möjlighet till bad och rekreation som närheten till vattnet erbjudit. Detta har också intygats av grannarna till fastigheten som var bosatta i området redan före 1975.

Det måste dessutom tas för givet att allmänheten sedan långt före år 1975 uppfattat en väsentligt större del av fastigheten som privat och ianspråktagen än vad som motsvaras av den beslutade tomtplatsavgränsningen. Byggnaderna på fastigheten är väl synliga och har en avhållande effekt för den som närmar sig platsen från Stavsjön i söder. Att byggnaderna är fullt synliga söderifrån har länsstyrelsen av allt att döma inte tagit i beaktande när tomtplatsen bestämdes. Av den anledningen önskar de att mark- och miljödomstolen genomför ett besök på platsen.

Det går inte att av flygfotografierna från 1976 respektive 2022 utröna att vegetationen förändras i så stor utsträckning som länsstyrelsen gör gällande. Att vegetationen på platsen är riklig framkommer tydligt av båda fotografierna. Inom vissa delar av fastigheten tycks det till och med som om att vegetationen är än tätare i det senare fotografiet än i det äldre. Dessutom framkommer det av ännu äldre fotografier att vegetationen hela tiden är i förändring. De vill särskilt uppmärksamma att den gräsyta som öppnar sig sydväst om huvudbyggnaden är väl synlig även på fotografier från tiden före 1975.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

Den tomtplatsavgränsning som länsstyrelsen beslutat om tar inte tillräcklig hänsyn till de förhållanden som är unika för just den här platsen. Långt före år 1975 och fram till idag har det funnits en naturligt öppen glänta sydväst om huvudbyggnaden. Om någon person närmat sig platsen söderifrån har det varit oundvikligt att uppfatta att denna plats varit privatiserad. Från bostadshuset är den här platsen mycket väl synlig. Att en mycket stor del av fastigheten är synlig från bostadshuset är ett förhållande som länsstyrelsen inte beaktat i tillräcklig utsträckning.

Den beslutade tomtplatsavgränsningen inkluderar ett stort markområde i fastighetens norra del som är beläget utanför strandskyddat området. De är i första hand av den uppfattningen att deras rätt att använda mark som inte omfattas av strandskyddsbestämmelserna inte kan omgärdas av sådana begränsningar som en tomtplatsavgränsning medför. Därutöver är de av den uppfattningen att om en tomtplatsavgränsning ändå kan och ska omfatta en sådant område så bör detta göras med mycket stor försiktighet eftersom det allmänna i det fallet utökar det ingrepp i rätten till egendom som strandskyddsreglerna innebär utan uttryckligt stöd i lag. Ett sådant beslut måste åtminstone vara utförligt motiverat vilket knappast varit fallet i detta ärende.

De rättsliga förhållandena avseende strandskyddsreglernas tillämpning på fastigheten borde ha reglerats redan i slutet av 1970-talet när bygglov meddelades för uppförande av en ny byggnad. Eftersom de inte själva ägde fastigheten vid den tidpunkten har de inte haft vare sig möjlighet eller skyldighet att ombesörja en sådan hantering. De anser dock att det är skäligt att de befrias från avgiften med hänsyn till att hanteringen av strandskyddsfrågan fördröjts i drygt 45 år utan att de kunnat råda över saken.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har motsatt sig ändring av beslut i ärende nr 526-8734-2022 (domstolens mål nr M 227-24). Länsstyrelsen har vidhållit sitt tidigare beslut med följande tillägg.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

Vid bestämmande av en tomtplats storlek ska en bedömning göras i varje enskilt fall, men utgångspunkten är att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen. Topografi, vegetation, byggnaders placering och förhållandena på platsen är avgörande kriterier vid bedömningen av tomtplatsens storlek. Vidare innebär inte en klippt gräsmatta, ett staket, en brygga, ett förråd eller utemöbler och dylikt att ett område ska räknas som en hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde. Detta på grund av att sådana anläggningar enligt praxis inte genererar någon hemfridszon.

Huvudbyggnaden är belägen på en höjd i förhållande till strandlinjen. Avståndet till strandlinjen från huvudbyggnaden är ca 90 meter. Mellan strandlinjen och huvudbyggnaden finns viss trädvegetation samt en mindre bergknalle. Länsstyrelsen bedömer att hemfridszonen idag i huvudsak utgörs av marken omedelbart runt huvudbyggnaden och att hemfridszonen inte sträcker sig ända till strandlinjen.

Fastigheten omges delvis av staket. Ett elstängsel löper längs med den betesmark som angränsar till fastigheten. Enligt praxis är åker- och betesmark att betrakta som allemansrättsligt tillgänglig, även om tillgängligheten är begränsad under växtsäsongen. Även om det finns staket samt elstängsel på platsen innebär det inte att allmänheten inte kan passera. Området längs med strandlinjen på fastigheten A och på angränsande fastigheter bedöms därför vara tillgängligt för allmänheten. Även i det fall en passage från grannfastigheterna är svår på grund av terräng eller liknande kan ändå en fri passage vara värdefull för djur- och växtlivet eller som landstigningsmöjlighet för friluftsliv på vatten eller is.

Att tidigare fastighetsägare utnyttjat närheten till Stavsjön för bad och rekreation kan enligt länsstyrelsen inte tillmätas någon betydelse i frågan om vilket område som får tas i anspråk som tomt. Likaså gäller klagandes uppgifter om att det tidigare funnits en naturlig, öppen glänta sydväst om huvudbyggnaden, då en glänta inte innebär att ett område ska räknas som en hemfridszon dit allmänheten inte har tillträde.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

Vid prövning av strandskyddsdispenser måste det uppmärksammas att strandskyddets syften är långsiktiga och att områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Det är sålunda väsentligt att såväl mindre återstående obebyggda delar av hårdexploaterade kuster bevaras likväl som stora sammanhängande orörda områden. Det har i ärendet inte framkommit några särskilda skäl för att ta marken närmast stranden i anspråk som tomtmark.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har den 20 maj 2024 hållit syn i målet.

Vid synen kunde domstolen observera att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset. Området mellan bostadshuset och stranden utgörs av en klippt gräsmatta omgiven av träd och annan vegetation. En mindre bergknalle ligger mellan bostadshuset och vattnet, men hindrar inte att bostadshuset syns tydligt från strandområdet. Av utredningen framgår att ett bostadshus har funnits på platsen i vart fall sedan innan 1975. De flygfoton över fastigheten som finns tillgängliga ger stöd för bedömningen att gräsytorna som idag sträcker sig ner mot sjön redan sedan innan 1975 i allt väsentligt har haft samma utbredning som idag.

Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt beträffande sådana omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 9 november 2017 i mål nr M 4628-17). Mark- och miljödomstolen anser att utredning i målet ger stöd för bedömningen att området mellan bostadshuset och vattnet kontinuerligt sedan innan det generella strandskyddet infördes har skötts på ett sätt som avhållit allmänheten från att beträda området.

En tomtplatsavgränsning enligt 7 kap. 18 f § miljöbalken ska enligt praxis bestämmas så att den utöver det som bedöms vara bostadshusets hemfridsskyddade område även innefattar sådan angränsande mark som lagligen hävdats som tomt. En tomtplatsbestämning är inte avgörande för hur långt allemansrätten rent faktiskt sträcker sig, men anger vilket område en fastighetsägare har rätt att använda som

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

tomt (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 maj 2020 i mål nr M 1154-19 och den 7 maj 2021 i mål nr M 12640-19). Mot den bakgrunden ska hela den öppna ytan framför bostadshuset, inklusive området närmast stranden, ingå i tomtplatsen. Mot vattnet ska tomtplatsen begränsas av strandlinjen. Sammantaget blir det inte heller fråga om att tomtplatsen skulle komma att omfatta ett orimligt stort område (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 mars 2021 i mål nr M 9621-19).

Mark- och miljödomstolen noterar att en del av bostadshuset ligger utanför strandskyddat område. Det saknas därmed skäl att besluta om tomtplatsavgränsning för den del av tomtplatsen som ligger utanför strandskyddat område. Tomtplatsavgränsningen norrut ska därför begränsas av strandskyddslinjen.

Tomtplatsavgränsningen ska därmed bestämmas på så sätt som framgår av kartan i bilaga 3.

Vad avser nämndens beslut att ta ut avgift för handläggningen gör domstolen följande bedömning. Att strandskyddsdispens inte har sökts av en tidigare ägare fråntar inte B.A. och M.A. skyldigheten att betala avgift för ansökan om strandskyd dsdispens. Mot bakgrund av att avgiften har stöd i aktuell taxa antagen av kommunfullmäktige i Flens kommun instämmer domstolen i länsstyrelsens bedömning att det var rätt av nämnden att ta ut avgiften.

Mot den bakgrunden ska underinstansernas beslut ändras på det sätt som framgår av domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4 (MMD-02) Överklagande senast den 11 juli 2024.

Karin Frick Anders Söderström

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 227-24 & Mark- och miljödomstolen M 259-24

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Karin Frick, ordförande, och tekniska rådet Anders Söderström. Föredragande har varit Elin Källgren Thyr.

Bilaga 3

Bilaga 4 Hur man överklagar MMD-02

Bilaga B