M 9853-25

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-02-18 M 9853-25 060302 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-06-12 i mål nr M 2683-25, se bilaga A PARTER Klagande Solare Nordic AB Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Södermanlands län

SAKEN Förbud enligt miljöbalken för anläggning av en solcellspark på fastigheten i Flens kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 9853-25

YRKANDEN M.M I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Solare Nordic AB (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska bifalla bolagets talan i mark- och miljödomstolen. Till stöd för sitt överklagande har bolaget anfört i huvudsak samma omständigheter som i mark- och miljödomstolen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom samt anfört i huvudsak följande. Det finns inte något som hindrar att myndigheten fattar beslut om förbud eller förelägganden efter att sexveckorsfristen har passerat om det behövs för att miljöbalken ska följas. Det är möjligt att länsstyrelsen i det aktuella ärendet skulle ha valt en annan rättslig grund för förbudet. Praxis har dock varit otydlig i fråga om vilken rättslig grund som ska användas vid ett förbud mot en anmäld verksamhet efter att sexveckorsfristen har passerat.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det har funnits förutsättningar att förbjuda anläggandet av en solcellspark med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken.

En anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ska göras för verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön och som inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken. I bestämmelsens tredje stycke anges en frist som innebär att verksamheten eller åtgärden som utgångspunkt får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts. Syftet med fristen är bland annat att ge myndigheten rimlig tid att fullfölja samrådsförfarandet och överväga vilka åtgärder som den anmälda verksamheten bör föranleda (se prop. 1997/98:45, del 2, s. 151). Sexveckorsfristen börjar löpa först när anmälan är komplett. Med hänsyn till det straffansvar som kan följa av att efter en anmälan enligt bestämmelsen påbörja en verksamhet eller åtgärd utan att följa föreskriven tidsfrist, är det viktigt att myndigheten är tydlig med om sexveckorsfristen förlängs. (Se MÖD 2025:17.) Om myndigheten vill säkerställa att verksamheten inte påbörjas kan den förbjuda verksamheten med stöd av 12 kap. 6 § fjärde stycket alternativt 26 kap. 9 §

SVEA HOVRÄTT DOM M 9853-25

miljöbalken om det finns skäl att befara att verksamheten inte är tillåtlig enligt miljöbalkens regler (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 20 december 2024 i mål nr ÖM 6957-24).

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Bolaget anmälde anläggandet av solcellsparken den 15 juli 2024. Anmälan innehöll diverse underlag, bland annat en lokaliseringsutredning. Inget annat har framkommit än att anmälan var komplett när den gavs in. Något beslut om att förlänga sexveckorsfristen fattades inte av länsstyrelsen.

Bolaget har gjort gällande att länsstyrelsen har varit förhindrad att efter sexveckorsfristen löpt ut förbjuda den anmälda verksamheten inom ramen för anmälningsärendet.

Mark- och miljööverdomstolen kan, med utgångspunkt från ordalydelsen i 12 kap. 6 § tredje stycket miljöbalken, konstatera att en anmälare har rätt att påbörja en anmäld verksamhet eller åtgärd om sexveckorsfristen har löpt ut och myndigheten inte dessförinnan har beslutat att förlänga denna. Däremot kan det inte utläsas av bestämmelsen att myndigheten därefter skulle vara förhindrad att ingripa till skydd för naturmiljön med ett föreläggande eller förbud mot en anmäld verksamhet eller åtgärd med stöd av dess fjärde stycke. Bestämmelsens utformning med möjligheten till ingripande placerad i sista stycket talar tvärtom mot en sådan tillämpning. I samma riktning talar den omständigheten att ett beslut i ärendet, eller avsaknaden av ett sådant inom sexveckorsfristen, inte skapar några rättigheter för anmälaren (jfr MÖD 2007:6 och MÖD 2007:35). Att sexveckorsfristen löpt ut får endast till följd att straffansvar för otillåten miljöverksamhet i 29 kap. 4 § miljöbalken inte aktualiseras om verksamheten eller åtgärden påbörjas efter fristens utgång. Sexveckorsfristen kan alltså inte anses utgöra en yttersta gräns för när ett förbud eller föreläggande enligt bestämmelsens fjärde stycke får meddelas. Att Mark- och miljööverdomstolen har gjort en annan bedömning i avgörandet MÖD 2017:67 i fråga om en liknande frist förändrar inte den nu gjorda bedömningen. Det målet rörde en anmälan om vattenverksamhet med tillämpning av 11 kap. 9 b § miljöbalken (i dess lydelse före den 1 augusti 2025). Utformningen av bestämmelserna skiljer sig åt, inte bara genom att 12 kap. 6 §

SVEA HOVRÄTT DOM M 9853-25

miljöbalken innehåller en uttrycklig föreskrift om att myndigheten har rätt att ingripa med förbud och föreläggande, utan även genom den hänvisning till ersättningsreglerna i 31 kap. miljöbalken som finns i denna bestämmelse.

Mot bakgrund av det ovan anförda instämmer Mark- och miljööverdomstolen i markoch miljödomstolens bedömning att det förehållandet att sexveckorsfristen i anmälningsärendet hade passerats när länsstyrelsen förbjöd anläggandet av den anmälda solcellsparken inte utgör grund för att upphäva beslutet. Bolagets förstahandsyrkande kan därmed inte vinna bifall. När det gäller bolagets andrahandsyrkande instämmer Mark- och miljööverdomstolen helt i mark- och miljödomstolens bedömningar. Markoch miljööverdomstolens ställningstaganden ovan innebär att bolagets överklagande ska avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsrådet Åsa Hanna, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock.

2025-06-12 M 2683-25

Meddelad i Nacka

PARTER Klagande Solare Nordic AB

Ombud:

Motpart Länsstyrelsen i Södermanlands län

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut den 20 mars 2025 i ärende nr 5709-2024, se bilaga 1 SAKEN Förbud enligt miljöbalken för anläggning av en solcellspark på fastigheten , Flen kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

BAKGRUND

Solare Nordic AB (bolaget) lämnade den 15 juli 2024 in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avseende anläggande av en solcellspark på fastigheten i Flens kommun. Den 20 mars 2025 beslutade Länsstyrelsen i Södermanlands län att förbjuda anläggandet av parken.

Bolaget har överklagat länsstyrelsens beslut. Bolaget yrkade inledningsvis att beslutet skulle inhiberas. Mark- och miljödomstolen avslog inhibitionsyrkandet den 4 april 2025.

YRKANDEN M.M.

Bolaget har i första hand yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas. I andra hand har det yrkat att beslutet ska ändras avseende den brukningsvärda jordbruksmarken och att bolaget ska föreläggas att vidta de försiktighetsmått som angetts i ansökan för samråd.

Till stöd för sitt överklagande har bolaget anfört i huvudsak följande.

Förstahandsyrkandet

I anmälan till länsstyrelsen angav bolaget att verksamheten kommer att ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk inom ett område som omfattas av riksintresse för kulturmiljövård. Dessa omständigheter var således kända när länsstyrelsen fattade sitt beslut mer än nio månader efter att anmälan getts in till myndigheten. Länsstyrelsens beslut att förbjuda verksamheten grundar sig just på dessa omständigheter.

Av prop. 1997/98:45 s 151 f. framgår att ett syfte med bestämmelsen är att ge samrådsmyndigheten rimlig tid att fullfölja samrådsförfarandet och överväga vilka åtgärder som den anmälda verksamheten bör föranleda. Begär den som

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

avser att utöva verksamheten formellt medgivande om att få sätta i gång verksamheten bör samrådsmyndigheten medverka till det i lämplig form, genom ett muntligt besked eller i en formellt upprättade handling med beslut. Några krav på att ett beslut ska meddelas finns således inte. Förarbetena anger tydligt att sexveckorsfristen är till för att samrådsmyndigheten ska ha rimlig tid att handlägga ärendet. Verksamhetsutövaren ska därmed kunna förlita sig på att avsaknaden av ett formellt beslut eller annat meddelande innebär att myndigheten har beaktat den miljöpåverkan som anges i anmälan och att verksamheten kan sättas i gång.

Bolaget är medvetet om att ett beslut (eller avsaknaden av ett formellt beslut) inte ger samma rättskraft som ett tillstånd enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. Utgångspunkten är att prövningen av en anmälan om samråd ska ta sikte på skyddet av naturmiljön (se Mark- och miljööverdomstolens beslut i mål ÖM 13632-23) och att eventuella olägenheter på enskilda intressen i stället kan göras gällande inom ramen för sedvanlig tillsynsverksamhet. Detta innebär samtidigt att verksamhetsutövaren måste kunna förlita sig på att samrådsmyndigheten gör en fullständig bedömning av verksamhetens påverkan på de allmänna intressena som är angivna i anmälan och att några ingripanden genom tillsynen inte kan ske efter att sexveckorsfristen har passerat, i varje fall inte avseende sådana aspekter som har angetts i anmälan om samråd. Om tillsynsmyndigheten har möjlighet att fatta beslut om att förbjuda verksamheten på sådana grunder som har angetts i anmälan och som var kända inom sexveckorsfristen, innebär detta att bestämmelsen i praktiken har spelat ut sin roll. Verksamhetsutövaren kan då sväva i ovisshet för all tid framöver om att tillsynsmyndigheten kan komma att förbjuda verksamheten på samma grunder som har angetts i anmälan. Detta strider mot grundläggande principer om rättssäkerhet och förutsebarhet.

Att anlägga en solpark innebär omfattande investeringar och ett stort mått av planering. Enligt nuvarande ordning är sådan verksamhet varken tillståndseller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen och en

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

verksamhetsutövare är därmed i första hand hänvisad till att anmäla verksamheten för samråd. Även om ett sådant beslut inte ger verksamhetsutövaren samma rättskraft som ett tillstånd, vore det förödande för branschen om tillsynsmyndigheten kan förbjuda verksamheten på de grunder som har angetts i anmälan trots att sexveckorsfristen har passerat och något beslut om försiktighetsmått inte har meddelats. Mot bakgrund av de omfattande investeringar som verksamheten kräver så skulle detta sannolikt innebära att investeringarna inom solenergibranschen upphör.

Som bolaget har anfört tidigare så har länsstyrelsen att förhålla sig till den sexveckorsfrist som framgår av gällande bestämmelse. Redan av bestämmelsens ordalydelse framgår att den som anmäler en verksamhet eller en åtgärd som kan komma att väsentligt förändra naturmiljön, får påbörja denna tidigast sex veckor efter att det att anmälan har gjorts om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.Länsstyrelsen har inte bestämt annat inom dessa sex veckor och därmed har länsstyrelsen inte haft möjlighet att inom ramen för anmälningsärendet förbjuda verksamheten (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom 2017-06-22 i mål M 3867-17).

Andrahandsyrkandet

Bolagets anmälan: Bolaget har gett in en anmälan om samråd att uppföra en solpark på delar av fastigheten , Eskilstuna kommun, inom ett område om cirka 10 ha, varav cirka 7 ha utgörs av brukningsvärd jordbruksmark och 3 ha av skogsmark.

Jordbruksmarken används som vallodling som är av dålig beskaffenhet med otillfredsställande dränering och dålig avkastning. Marken har bedömts ha bördighetsklass 4. Jordbruksmarken berörs inte av några dokumenterade naturmiljövärden och de odlingsrösen som förekommer inom området kommer att bevaras. Skogsmarken består av tall-, gran- och barrblandskog med vissa inslag av ädel- och trivialskog. Den planerade solparken är förhållandevis liten,

Sida 5 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

och genom att nyttja huvudalternativet är det möjligt att bygga en effektiv anläggning som inte tar ett större ytanspråk än nödvändigt, både i fråga om ianspråktagen faktisk yta för solparken och ianspråktagen naturmiljö för ledningsdragning eftersom huvudalternativet ligger dikt an det ställverk mot vilken uppkoppling till elnätet sker.

Riksintresse kulturmiljövård: Området omfattas av riksintresse för kulturmiljövården (Flenmo-Hökärrs riksintresse) och länsstyrelsen anger att kulturmiljöenheten har yttrat sig ärendet. Kulturmiljöenheten har framför att den planerade solcellsparken risker att skada riksintresset och att även de alternativa platserna utgör en risk mot riksintresset.

I anmälan har bolaget bedömt verksamhetens påverkan på riksintresset och bedömt att verksamheten kan tillåtas med föreslagna skyddsåtgärder och försiktighetsmått. Bolaget har även anlitat Arkeologiscentrum i Skandinavien som har tagit fram en bedömning av kulturmiljöpåverkan av Mälby solpark på Flenmo-Hökärrs riksintresseområde för kulturmiljövården. Sammanfattningsvis kan anges att solparken bedöms ha en obetydlig till liten negativ påverkan på en mindre andel av riksintresseområdet och att verksamheten inte påtagligt skadar kulturmiljön.

Lokalisering: Bolaget har i samband med anmälan gett in en lokaliseringsutredning med anledning av att brukningsvärd jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken tas i anspråk.

Vid en prövning av 12 kap. 6 § miljöbalken ska bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas i de fall som gäller ändrad markanvändning. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (se 3 kap. 4 § miljöbalken).

Sida 6 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

Vid bedömningen av vilket intresse som ska ges företräde enligt 3 kap. 4 § miljöbalken ska även den allmänna bestämmelsen om god hushållning i 3 kap. 1 § miljöbalken beaktas. Av bestämmelsen följer att företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. En avvägning ska göras mellan intresset att bevara marken för jordbruk och intresset av att använda den för, i det här fallet, en anläggning för produktion av förnyelsebar energi. Så länge samhällsintresset av att producera förnyelsebar el inte överväger intresset av att bevara jordbruksmarken får behovet av den alternativa markanvändningen normalt kunna tillgodoses på annat sätt.

Att behovet av förnyelsebar energiproduktion är ett väsentligt samhällsintresse för vilken brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk, framgår av praxis (bl.a. MÖD 2024:12). Detta får dock ske under förutsättning att behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. För att visa detta krävs en lokaliseringsutredning. Kraven på denna beror på omständigheterna i det enskilda fallet, där bland annat storleken på anläggningen måste beaktas (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom i mål M 15064-21).

Framtagandet av lokaliseringsutredningen har sin utgångspunkt i Västra Götalands läns vägledning kring lokaliseringsutredning för solparker. Beroende på vem som är verksamhetsutövare och vad syftet med anläggningen är så är det rimligt att utredningen utgår från en viss punkt, till exempel nätanslutningen. För riktigt stora anläggningar anges att flera anslutningspunkter med omgivning kan behövas.

I aktuellt fall är anläggningens storlek relativt begränsad, och ur en konventionell aspekt en liten anläggning. För små solparker behöver avståndet mellan anläggningen och överliggande nät vara relativt kort för att det ska vara ekonomiskt möjligt att bära anslutningskostnaderna. Den geografiska avgränsningen i lokaliseringsutredningen utgår således från nätstationen i Mellösa. Att utreda alternativ med flera anslutningspunkter har inte ansetts

Sida 7 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

vara nödvändigt. Så som vägledningarna är utformade ska dock en lokaliseringsutredning utgå från alternativ som är jämförbara i areal och effekt, men också huruvida konkurrenskraftiga de är i pris och anslutningsmöjligheter. Vidare ska de vara tekniskt och funktionellt genomförbara och realistiska.

Beträffande andra nätanslutningspunkter finns ingen öppen data eller information om och hur stor kapacitet som finns för att ansluta en elproduktionsanläggning. Detta är något som varje verksamhetsutövare måste fråga respektive nätägare om i varje enskilt projekt och för specifik produktionskapacitet. För att kunna erhålla ett svar från nätbolagen krävs också att verksamhetsutövaren kan tillhandahålla information om lokaliseringsalternativens mognadsgrad, till exempel att det finns en avsiktsförklaring eller ett arrendeavtal mellan verksamhetsutövaren och jordägaren.

Samtliga nätägare vittnar om att trycket från förfrågningar för alla typer av förnybara energianläggningar är högt. Anslutningsmöjligheterna är dock mycket begränsade. Det befintliga elnätet har oftast lite eller ingen befintlig och inte i ett proaktivt syfte. Detta innebär att det krävs ofta stora utbyggnader av elnätet, vilket är såväl tidskrävande som kostnadsdrivande för anslutande kund.

Mot denna bakgrund arbetar verksamhetsutövaren vidare med de projekt vars förfrågningar erhåller ett positivt svar; att kapacitet finns tillgänglig, att en eventuell utbyggnad av elnätet kan ske snabbt och kostnadseffektivt samt där det är möjligt att kunna möta nätbolagens krav på projektens mognadsgrad.

Etablering i skogsmark: Att ersätta en möjlig etablering av solpark på jordbruksmark med en etablering i skog är inte rakt av jämförbar. Beroende på terrängens beskaffenhet och marktyp kräver skogsetableringar ett betydligt större ytanspråk, då det aldrig går att planlägga hela ytan. Vidare krävs en avverkad buffertzon för att undvika skuggning på panelerna. För att minimera

Sida 8 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

skuggning rekommenderas ett avstånd mellan panelbord och kantlinjen med träd bör vara minst tre gånger trädens höjd i öst, väst och sydlig riktning. Naturvärdena är oftast mer frekventa och av högre värde än i jordbruksmiljöer. En solpark inom en skogsmark blir oftast således mer fragmenterad. En fragmenterad solpark innebär att solparkens interna kabeldragningar behöver schaktas långa mellan fraktionerna och kan komma att kräva intrång i mer värdefulla naturmiljöer.

Etablering på skogsmark kräver platsspecifika lösningar för att optimera solparkens funktionalitet. Panelbordens förankringsmetoder behöver många gånger anpassas utifrån terrängen och markens beskaffenhet. Inom en och samma solpark kan det krävas ett flertal olika förankringsmetoder, beroende på markens karaktär och framkomlighet. För att kunna avgöra hur förankringen ser ut inom parkens olika fraktioner krävs omfattande provpålningar och geotekniska utredningar i ett tidigt skede. Förutom att dessa utredningar är kostsamma påverkar de också naturmiljön. En etablering på skogsmark kräver stora markförberedande åtgärder i form av avverkning av skog och utjämning av terrängen. Större stenar eller block kan behöva avlägsnas genom att antingen knackas eller sprängas bort, både ovan och under mark. I en jämförelse med etablering på plan och öppen mark är kostnaden för etablering i skogsmark cirka 20 procent dyrare, till följd av material- och leveranskostnader.

Bolagets bedömning: Den planerade solparken i Mälby omfattar en areal på 7 ha jordbruksmark som bolaget har bedömt vara brukningsvärd. Det ska här beaktas att bolaget vidare bedömer att den planerade anläggningen utgör ett väsentligt samhällsintresse i form av produktion av förnybar energi som ska distribueras till lokalnätet.

I genomförd lokaliseringsutredning redovisas fyra alternativ, inklusive huvudalternativet. Samtliga fyra alternativen har sina byggtekniska utmaningar och intressekonflikter, men samtliga bedöms teoretiskt vara tekniskt och

Sida 9 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2683-25

funktionellt genomförbara och således jämförbara i en lokaliseringsutredning. Med anledning av att länsstyrelsen valt att meddela förbud för anläggningen på huvudalternativet och anser att det är ekonomiskt och tekniskt möjligt att förlägga planerad solpark till något av de redovisade alternativen, får bolaget inom ramen för denna överklagan utveckla resonemanget kring redovisade alternativ.

Lokaliseringsutredningen har nu utvecklats något. Bedömningen utgår inte från samma bedömningsskala som den tidigare genomförda lokaliseringsutredningen, är mer detaljrik och resonemanget är mer utvecklat.

Av den utvecklade bedömningen framgår att samtliga alternativa lokaliseringar har sämre förutsättningar än huvudalternativet i flera avseenden såsom avstånd till närboende, avstånd till anslutningspunkt, påverkan på rekreation och friluftsliv, byggnadstekniska förutsättningar samt påverkan på mark, hydrologi och befintliga biotopvärden.

Mot bakgrund av att den bolaget endast avser att ta i anspråk en mindre del jordbruksmark som har låg bördighetsklass, är av dålig beskaffenhet, har låg avkastning samt med genomförd lokaliseringstutredning, menar bolaget sammanfattningsvis att det är visat att behovet av förnyelsebar energiproduktion inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.