P 10275-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom endast på så sätt att punkten 4 i Byggnadsnämnden i Varbergs kommuns beslut den 21 september 2023 (dnr SBK 2022/1145, Bn § 189) att ta ut byggsanktionsavgift av PJ Förvaltning Varberg Aktiebolag upphävs.

SVEA HOVRÄTT DOM P 10275-25

BAKGRUND

Byggnadsnämnden i Varbergs kommun (nämnden) beslutade den 21 september 2023 bl.a. att med stöd av 11 kap. 51 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, påföra PJ Förvaltning Varberg Aktiebolag i egenskap av ägare till fastigheten byggsanktionsavgifter. Byggsanktionsavgifterna avsåg att bolaget utan lov och startbesked hade påbörjat bygglovspliktiga åtgärder i form av upplag av murblock, byggnadsställningar och containrar. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Hallands län (länsstyrelsen) som upphävde beslutet om byggsanktionsavgifter. Mark- och miljödomstolen har med ändring av länsstyrelsens beslut bl.a. fastställt nämndens beslut om byggsanktionsavgifter.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

PJ Förvaltning Varberg Aktiebolag har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom ska upphäva beslutet om byggsanktionsavgift.

Nämnden har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har anfört i huvudsak följande.

Enligt 11 kap. 58 § PBL ska tillsynsmyndigheten innan den beslutar att ta ut en byggsanktionsavgift ge den som anspråket riktar sig mot tillfälle att yttra sig. Nämnden har anfört att bolaget ansetts delgivet underrättelsen genom att fastighetsägaren den 16 augusti 2023 sågs med brevet innehållande övervägande om att förelägga om rättelse, allt enligt ett e-postmeddelande från förvaltningschefen. Av det aktuella lagrummet framgår inget krav på att delgivning ska ske, men det är nämnden som ska visa att bolaget har getts möjlighet att yttra sig. Det är inte visat i detta fall. Formell delgivning av underrättelsen har skett betydligt senare, i samband med beslutet. Bolaget har inte getts något rådrum. Det är nämnden som ska visa att delgivning har

SVEA HOVRÄTT DOM P 10275-25

skett. Att delgivningsuppdraget till polisen skulle vara ett administrativt misstag är uppseendeväckande.

Nämnden har anfört i huvudsak följande.

Det som bolaget har anfört i fråga om när bolaget fått del av underrättelsen är otydligt och motsägelsefullt. Något datum när bolaget fick del av underrättelsen anges inte och det har inte heller preciserats vad som menas med att bolaget har fått underrättelsen i samband med beslutet. I sitt överklagande till länsstyrelsen angav bolaget att det delgivits möjligheten att inkomma med yttrande alltför kort tid före beslutet och att det i realiteten inte kunnat anlita sakkunniga för att avge relevant yttrande. Beskrivningen av när underrättelsen mottogs är otydlig och förefaller vara en efterhandskonstruktion. Den underrättelse som lämnades till polisen för delgivning den 12 september 2023 var ett administrativt misstag som kan bortses från. Den underrättelse som delgavs bolaget först den 23 oktober 2023, dvs. nästan en månad efter beslutet, kan inte vara den underrättelse som bolaget syftar på i sitt överklagande till länsstyrelsen där det skriver att det fått alltför kort tid före beslutet att komma in med yttrande. Bolaget har getts tillfälle att yttra sig innan beslutet genom underrättelsen daterat den 11 juli 2023 och som expedierades med post den 12 juli 2023. Något annat tillfälle till yttrande har inte getts. Mot bakgrund av att bolaget i sitt överklagande till länsstyrelsen inte har motsatt sig att det fått del av underrättelsen innan beslut, utan att det fått för kort tid att yttra sig, anser nämnden det visat att bolaget fått del av underrättelsen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 11 kap. 58 § första stycket PBL ska tillsynsmyndigheten innan den beslutar att ta ut en byggsanktionsavgift ge den som anspråket riktas mot tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen innebär att den som riskerar att påföras en byggsanktionsavgift, utan undantag, bör få möjlighet att yttra sig över tillsynsmyndighetens utredning (prop. 2009/10:170 Del 1 s. 349). Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över

SVEA HOVRÄTT DOM P 10275-25

materialet. Myndigheten bestämmer hur underrättelse ska ske. Underrättelse får ske genom delgivning. (Se 25 § förvaltningslagen [2017:900].)

Frågan i målet är om nämnden, innan den beslutade om byggsanktionsavgifter, har uppfyllt kravet på kommunikation. I en underrättelse daterad den 11 juli 2023 gavs bolaget möjlighet att yttra sig i fråga om övervägandena att förelägga bolaget om rättelse och att påföra bolaget byggsanktionsavgifter. Underrättelsen, som expedierades den 12 juli 2023 , innebar att bolaget skulle yttra sig senast den 6 september 2023. Något yttrande inkom inte. Den 12 september 2023 fick Polismyndigheten i uppdrag att delge bolaget underrättelsen. Som bilaga till delgivningsuppdraget tycks en underrättelse avseende tillsyn av en betongmur på fastigheten daterad den 16 september 2022 ha bifogats. Delgivning av handlingen skedde genom Polismyndig-hetens försorg den 7 november 2023. I tiden dessförinnan, den 21 september 2023, beslutade nämnden att påföra bolaget byggsanktionsavgifter. I beslutet angavs att bolaget hade underrättats om övervägandet att förelägga om rättelse och fått tillfälle att yttra sig senast den 6 september 2023. Vidare angavs att fastighetsägaren enligt ett e-postmeddelande från förvaltningschefen vid ett möte den 16 augusti 2023 hade setts med brevet. Bolaget bedömdes i och med detta vara delgivet.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Byggsanktionsavgift har en straffrättslig karaktär (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 17 juli 2023 i mål nr P 10016-22). I fråga om bevisbörda och beviskrav åligger det nämnden att visa att förutsättningar för att ta ut sådan avgift föreligger. Av utredningen framgår att nämnden i detta fall bestämt att bolaget skulle delges underrättelsen som avsåg överväganden att bl.a. påföra bolaget byggsanktionsavgifter. Den omständigheten att fastighetsägaren vid ett möte med förvaltningschefen har setts med ett brev, utan att det förts någon dokumentation i akten varken avseende att ett möte har hållits den 16 augusti 2023 eller vad brevet i fråga innehållit, är inte tillräckligt för att bolaget ska anses vara delgivet underrättelsen. Mot denna bakgrund och då nämnden inte visat att bolaget annars fått del av underrättelsen innan beslutet om byggsanktionsavgifter, har nämnden inte fullgjort sin

SVEA HOVRÄTT DOM P 10275-25 kommuniceringsskyldighet. Beslutet om att påföra bolaget byggsanktionsavgift ska därför upphävas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg och Åsa Hanna samt tekniska rådet Ewa Andrén Holst och tf. hovrättsassessorn Kine Karlstedt Ek, referent. Föredragande har varit Anna Olsson.

Sid 1 (9) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr P 5209-24 Mark- och miljödomstolen 2025-07-01 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande och tillika motpart Byggnadsnämnden i Varbergs kommun

PJ Förvaltning Varberg AB

Ombud: Jur. kand. Juristbyrån TD i Varberg AB

Motpart tillika klagande Byggnadsnämnden i Varbergs kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Hallands läns beslut den 23 oktober 2024 i ärende nr 8433-2023, se bilaga 1

SAKEN Rättelseföreläggande förenat med vite samt byggsanktionsavgift på fastigheten i Varbergs kommun

DOMSLUT 1. Med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver mark- och miljödomstolen byggnadsnämnden i Varbergs kommuns beslut den 21 september 2023 punkt 2, avseende vitesföreläggande. (dnr SBK 2022/1145, Bn § 189).

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

2Med ändring av länsstyrelsens beslut fastställer mark- och miljödomstolen byggnadsnämnden i Varbergs kommuns beslut den 21 september 2023 punkten 4 avseende byggsanktionsavgift (dnr SBK 2022/1145, Bn § 189).

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Byggnadsnämnden i Varbergs kommun (nämnden) beslutade den 21 september 2023 (dnr SBK 2022/1145, Bn § 189) att

1med stöd av plan- och bygglagen (2010:900), PBL 11 kap. 20 § förelägga PJ Förvaltning Varberg Aktiebolag, i egenskap av ägare till fastigheten , att vidta rättelse på fastigheten genom att upphöra med den planstridiga användningen och ta bort olovliga samt planstridiga åtgärder i form av: a. upplag av murblock, b. upplag av byggnadsställning, c. upplag av containrar och d. upplag av lastbilar och släp,

2med stöd av 11 kap. 37 § PBL förena föreläggandet med ett löpande vite om 75 000 kronor för varje period om tre månader som föreläggandet inte följs räknat från detta beslut fått laga kraft och förbjuda att olovliga åtgärder enligt punkterna a-e utförs på nytt efter att rättelse har gjorts. Förbudet avses förenas med ett löpande vite om 75 000 kronor för varje period om tre månader som förbudet överträds.

underrätta inskrivningsmyndigheten om detta beslut,

med stöd av 11 kap. 51 § PBL påföra fastighetsägaren till PJ Förvaltning Varberg Aktiebolag, byggsanktionsavgifter för att utan lov och startbesked ha påbörjat följande bygglovspliktiga åtgärder: a. upplag av murblock 67 121 kronor, b. upplag av byggnadsställning 53 812 kronor, c. upplag av containrar 269 062 kronor.

Nämndens beslut överklagades av PJ Förvaltning Varberg AB till Länsstyrelsen i Hallands län (länsstyrelsen) som beslutade den 23 oktober 2024 att avslå överklagandet såvitt avser punkterna 1-3 och upphäva punkten 4 i nämndens beslut.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

PJ Förvaltning Varberg AB och nämnden har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. PJ Förvaltning Varberg AB (PJ Förvaltning) har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska upphäva nämndens beslut såvitt avser punkterna 1-3.

PJ Förvaltning har till stöd för sin talan vidhållit vad som anförts i länsstyrelsen.

Nämnden har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, ska fastställa nämndens beslut.

Nämnden har anfört i huvudsak följande.

Byggnadsnämnden instämmer med länsstyrelsen om att reglerna om byggsanktionsavgift är av straffrättslig karaktär och att de därför inte bör tolkas extensivt. I ärenden om byggsanktionsavgift måste tillsynsmyndigheten visa att det finns förutsättningar att besluta om byggsanktionsavgift. Bevisbördan för att en överträdelse faktiskt har ägt rum och att överträdelsen kan träffas av en byggsanktionsavgift vilar på tillsynsmyndigheten. Det innebär att det är nämnden som ska bemöta och där det är möjligt försöka vederlägga varje invändning som den avgiftsskyldige reser i syfte att undgå sitt ansvar.

Första frågan gäller om den avgiftsskyldige fått del av underrättelsen innan beslut fattades. Det finns, till skillnad mot kravet i 11 kap. 59 § plan- och bygglagen (PBL) beträffande beslut om byggsanktionsavgift, inget krav att underrättelsen i detta skede av utredningen ska delges den som anspråket riktas mot enligt 11 kap. 58 § PBL.

Ett möte hölls den 16 augusti 2023 på stadsbyggnadskontoret för att diskutera en planändring på fastigheten. Närvarande vid mötet var förvaltningschefen,

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

planchefen samt den avgiftsskyldige. Den sistnämnda hade med sig ett brev som han, enligt förvaltningschefen, visade upp och samtidigt uttryckte missnöje över att de skickar brev med hot om avgifter. Det kan inte tolkas på annat sätt än att brevet innehöll underrättelsen om rättelseföreläggande förenat med vite och byggsanktionsavgifter. Något annat brev innehållande uppgifter om avgifter har stadsbyggnadskontoret inte skickat till den avgiftsskyldige.

Den avgiftsskyldige har inte motsatt sig att han setts med brevet i handen den 16 augusti 2023 eller att brevet innehöll underrättelsen eller på annat sätt invänt att han inte fått del av underrättelsen. Den avgiftsskyldige uppger till och med i överklagandet av byggnadsnämndens beslut att de har delgivits underrättelsen, men att de däremot fått för kort tid på sig att yttra sig: att inkomma med yttrande alltför kort tid före beslutet och har i realiteten inte kunnat anlita sakkunniga för att kunna Att den avgiftsskyldige har fått del av underrättelsen innan beslut fattades anser byggnadsnämnden därmed är ostridigt.

Nästa fråga är om den avgiftsskyldige fått skälig tid för att yttra sig innan beslut fattades. Hur lång svarsfrist som kan anses lämplig varierar beroende på bl.a. ärendetyp och materialets omfattning och komplexitet. Lagtexten anger inte något om hur tidsfristen ska bestämmas i det enskilda fallet. I stället bör praxis och JO:s granskningsuttalanden i fråga om nuvarande reglering kunna vara vägledande. (prop. 2016/17:180 s 171).

Den som ärendet gäller måste få tillräcklig tid på sig att komma in med yttrande. Tiden måste anpassas till materialets omfattning och ärendets tidigare behandling (jfr JO 2017/18 s. 306). Om den enskilde begär anstånd med att yttra sig måste myndigheten emellertid på nytt överväga om den svarsfrist som bestämts är tillräckligt lång eller om den behöver förlängas för att den skattskyldige ska få skäligt rådrum för att yttra sig. (jfr JO 2017/18 s. 306). I ett ärende som det var fråga om skälig tidsfrist lämnades en tidsfrist att yttra sig på inte fullt fem dagar

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

från meddelandets datum, varav en lördag och söndag ingick. Fristen hade enligt JO i det aktuella fallet bort uppgått till åtminstone två veckor. (JO 2001/02 s. 167) Underrättelsen skickades till den avgiftsskyldige den 12 juli 2023. Senast inför mötet den 16 augusti 2023 anser byggnadsnämnden alltså att den avgiftsskyldige hade tagit del av underrättelsen. Svarstiden var satt till senast 6 september vilket innebär att den avgiftsskyldige hade minst 3 veckor på sig att svara. Det kan inte anses vara för kort tid och den avgiftsskyldige begärde inte heller anstånd med att yttra sig. Den avgiftsskyldige har därmed alltså fått skäligt rådrum för att yttra sig.

Sammanfattningsvis anser byggnadsnämnden att den avgiftsskyldige har getts tillfälle att yttra sig innan beslut om byggsanktionsavgift fattades så som avses i 11 kap. 58 § PBL och yrkar därmed att mark- och miljödomstolen ändrar länsstyrelsen beslut gällande byggsanktionsavgift och fastställer byggnadsnämndens beslut Bn § 189.

PJ Förvaltning har beretts tillfälle att yttra sig över nämndens överklagande men har inte hörts av.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut och nedan.

Nämndens klagorätt Av 13 kap. 8 § plan- och bygglag (2010:900), PBL, 42 § förvaltningslagen (2017:900) följer att beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot. Ett beslut anses ha gått nämnden emot då beslutet innebar en begränsning av nämndens möjligheter att ta tillvara de intressen som nämnden har att bevaka enligt plan- och bygglagstiftningen (se bl.a. rättsfallet MÖD 2018:26). I förevarande fall har nämnden överklagat länsstyrelsens beslut att upphäva nämndens beslut om byggsanktionsavgift. Då nämndens beslut om sanktionsavgift för överträdelse av bestämmelserna i PBL berör ett allmänt intresse som nämnden utövar tillsyn över, och nämnden har en skyldighet att beivra

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

överträdelser av PBL, har nämnden rätt att överklaga länsstyrelsens beslut, jfr 11 kap. 51 § och 53 § PBL.

Bedömningen i sak Den första frågan mark- och miljödomstolen har att ta ställning till är om nämndens föreläggande om rättelse är lagligen grundat. Av 6 kap. 1 § 2 plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, framgår att det krävs bygglov för upplag och materialgårdar. Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1995 not 17 uttalat att två uppställda lastbilar på en tomt under vissa förutsättningar utgör ett bygglovspliktigt upplag. Mark- och miljödomstolen delar nämndens bedömning att murblock, byggnadsställning, containrar samt lastbilar och släp uppställda på det sätt som nu är fråga om utgör bygglovspliktiga upplag varför rättelseföreläggandet måste anses lagligen grundat i det avseendet.

Den aktuella fastigheten omfattas av stadsplanen 1383-P84/8 från 1982 som enligt punkten 5 i övergångsbestämmelserna till PBL gäller som en detaljplan antagen med stöd av den äldre plan- och bygglagen. Det aktuella upplaget är placerat på mark som omfattas av planbestämmelsen Lh handelsträdgårdsändamål och som är punktprickad, dvs. inte får bebyggas. Aktuellt upplag är enligt mark- och miljödomstolens bedömning en självständig verksamhet av annan karaktär än den som avses med planbestämmelsen handelsträdgård. De åtgärder som har vidtagits på fastigheten kan därför inte anses rymmas inom planbestämmelsen och strider därför mot planen i det avseendet. Det saknas således möjlighet att lämna bygglov för den typ av upplag som nu är aktuell.

Av praxis framgår att det ställs höga krav på precision och tydlighet i ett vitesföreläggande. Ett grundläggande krav är att föreläggandets adressat får sådan information om vilka krav som ställs så att det finns möjlighet att efterkomma föreläggandet. Denna information ska i första hand förmedlas genom själva föreläggandet, som tydligt måste ange vad den förelagda ska göra för att undgå vitespåföljden. Visst utrymme finns för att tolka ett vitesföreläggande mot bakgrund av vad som tidigare förekommit vid, i första hand dokumenterade, kontakter mellan

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

den vitesföreläggande myndigheten och den förelagda. (Se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 4 juni 2019 i mål nr P 5651-18.)

I detta fall har nämnden förelagt fastighetsägaren PJ Förvaltning om rättelse enligt punkt 1 genom att ta bort upplag av murblock, byggnadsställning, containrar samt bilar och släp. Nämnden har räknat upp dessa åtgärder enligt punkterna a-d. Enligt punkt två i beslutet har nämnden förenat föreläggandet med ett löpande vite och hänvisat till punkterna a-e. Mark- och miljödomstolen kan emellertid inte utläsa av nämndens beslut att det finns någon punkt e i föreläggandet. Nämnden har därutöver angett i beslutsmotiveringen att lastbilar har tagits bort från platsen och att något vite för lastbilarna därför inte ska tas ut. Beslutet är motsägelsefullt i detta avseende, vilket skapar en oklarhet om vad dess adressat ska göra för att undgå vitespåföljden.

Vid en samlad bedömning och med särskilt beaktande av att vitet är av straffrättslig karaktär finner mark- och miljödomstolen att nämndens beslut i punkten 2 om vite har så allvarliga brister att beslutet i denna del ska upphävas.

Mark- och miljödomstolen noterar att länsstyrelsen upphävt nämndens beslut om byggsanktionsavgift. Det finns enligt 11 kap. 58 § PBL inte något krav att underrättelse om förslag till beslut ska delges mottagaren. PJ Förvaltning har inte heller motsatt sig att bolaget fått del av underrättelsen. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att länsstyrelsen inte haft fog för beslutet att upphäva punkt 4 i nämndens beslut. Länsstyrelsens beslut ska därför även i den delen upphävas och nämndens beslut avseende punkt 4 ska således fastställas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 22 juli 2025.

Catrin Ångman Martin Kvarnbäck

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 5209-24 Mark- och miljödomstolen

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Catrin Ångman, ordförande, och tekniska rådet Martin Kvarnbäck. Föredragande har varit beredningsjuristen Sandra Andersson.