P 12542-24
MÖD har bedömt att även om ett planområde till begränsad del omfattas av strandskydd har det inte utgjort hinder för detaljplanens genomförande. MÖD har fastställt kommunens beslut om att anta detaljplanen.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-06-03 P 12542-24 060206 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-09-05 i mål nr P 4945-23, se bilaga A PARTER Klagande Karlskrona kommun Motpart
Ombud för 1 5: och samt
SVEA HOVRÄTT DOM P 12542-24
SAKEN Detaljplan för , Sturkö, i Karlskrona kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Kommunfullmäktige i Karlskrona kommuns beslut den 23 november 2021 (dnr KS 2021/6398) att anta detaljplan för , Sturkö, i Karlskrona kommun.
SVEA HOVRÄTT DOM P 12542-24
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Karlskrona kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva markoch miljödomstolens dom och fastställa Kommunfullmäktige i Karlskrona kommuns beslut att anta detaljplan för i Karlskrona kommun.
, , , och har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
och har i egenskap av nya ägare till fastigheten i Karlskrona kommun inträtt som motparter i målet men har uppgett att de inte har något att anföra.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Karlskrona kommun har i huvudsak anfört följande. Det är enligt praxis inte ett villkor att strandskyddsfrågan är avgjord innan detaljplanen antas. Påverkan på strandskyddet är mycket ringa och ingen ny bebyggelse föreslås inom området som omfattas av strandskydd. Platsen kan komma till gagn för både boende och allmänhet och dess utförande är inte i detalj prövat. Därav valde kommunen att låta strandskyddet ligga kvar i detaljplanen. Länsstyrelsen har under planarbetet inte haft några invändningar om detaljplanens påverkan på strandskyddet. Det är vidare stor sannolikhet att en dispens skulle kunna beviljas för det aktuella området. Den del som påverkas av strandskyddet saknar betydelse för strandskyddets syften eftersom det ligger väl avskilt från strandområdet av annan bebyggelse och är av mycket begränsad omfattning.
, , , och har i huvudsak anfört följande. Strandskyddsfrågan har inte hanterats tillräckligt utförligt. Kommunens påstående om ringa påverkan på strandskyddet saknar stöd i konkreta utredningar. Osäkerheten rörande möjligheten att erhålla strandskyddsdispens skapar en betydande osäkerhet kring detaljplanens genomförbarhet. Kommunen har inte tillräckligt visat att området är lämpligt för bebyggelse eller att strandskyddsfrågan kan
SVEA HOVRÄTT DOM P 12542-24
lösas på ett sätt som tillgodoser både strandskyddets syften och detaljplanens genomförbarhet. Inte heller har kommunen analyserat eller redovisat hur privatiseringen av området påverkar strandskyddets syften. Att kommunen själv har beslutanderätt i fråga om strandskyddsdispens är inte ett särskilt skäl för dispens. Kommunens måste i stället visa att platsens faktiska förutsättningar uppfyller kraven för dispens, vilket inte har gjorts.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Syftet med detaljplanen, som omfattar cirka två hektar, är att möjliggöra nya bostäder på Sturkö. En mindre del av planområdet ligger inom strandskyddat område. Strandskyddet har inte upphävts genom bestämmelse i detaljplanen. Kommunen har anfört att detaljplanens påverkan på strandskyddet är mycket ringa och att ingen ny bebyggelse föreslås inom det område som omfattas av strandskydd. Vidare har kommunen anfört att en dispens från strandskyddet med stor sannolikhet kan beviljas eftersom området saknar betydelse för strandskyddets syften då det ligger väl avskilt från strandområdet av annan bebyggelse och är av mycket begränsad omfattning.
Mark- och miljööverdomstolen har inledningsvis att bedöma om strandskyddet riskerar att utgöra ett hinder mot genomförandet av detaljplanen.
SVEA HOVRÄTT DOM P 12542-24
Planområdet utgörs i sin helhet av fastigheten som ägs av Karlskrona kommun. Fastigheten sträcker sig även en bit utanför planområdets östra gräns. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att planbestämmelsen p , som föreskriver att byggnad ska placeras minst 8,0 meter från fastighetsgräns i öster, inte hindrar att byggnad uppförs närmare den del av den östra plangränsen som inte sammanfaller med fastighetsgräns. Planbestämmelsen p hindrar alltså inte att byggnader uppförs inom strandskyddsområde.
För att uppföra nya byggnader inom strandskyddsområde krävs strandskyddsdispens. Dispens krävs även för att inom ett sådant område och under vissa angivna förhållanden utföra anläggningar och anordningar samt att vidta åtgärder. (Se 7 kap. 15, 18 b och 18 c §§ miljöbalken.) Aktuellt område förefaller inte ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften. Hela strandskyddsområdet tycks inte heller vara väl avskilt från strandlinjen genom mellanliggande villabebyggelse. Mot den bakgrunden är det enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning i vart fall inte troligt att strandskyddsdispens skulle kunna beviljas inom hela det strandskyddsområde som omfattas av detaljplanen. Frågan är då om detaljplanen kan genomföras även om det inte nu kan antas att strandskyddsdispens kan beviljas.
Detaljplanen styr inte exakt utformning eller placering av den tillkommande bebyggelsen. Placeringen av bebyggelsen inom den kvartersmark som ansluter till strandskyddsområdet är således flexibel och detaljplanen förutsätter därmed inte att strandskyddsområdet måste tas i anspråk. Strandskyddet omfattar vidare en mycket begränsad del av det totala planområdet. För uppförande av bebyggelse på de delar av planområdet som ligger utanför strandskyddsområdet krävs det inte strandskyddsdispens (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 1 november 2024 i mål nr M 4233-23). Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att strandskyddet, även om dispens inte kan ges, inte utgör ett hinder mot genomförandet av detaljplanen. Det har därför inte funnits skäl att upphäva detaljplanen på den grunden eller att markens lämplighet för det avsedda området inte är tillräckligt utredd.
SVEA HOVRÄTT DOM P 12542-24 Beträffande övriga invändningar som framställts mot detaljplanen instämmer Markoch miljööverdomstolen i mark- och miljödomstolens bedömningar. Mark- och miljödomstolens dom ska därmed upphävas och Kommunfullmäktige i Karlskrona kommuns beslut att anta detaljplanen ska fastställas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Liselotte Rågmark, tekniska rådet Ewa Andrén Holst, hovrättsrådet Kristina Dreijer, referent, och tf. hovrättsassessorn Emma Karlsson. Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.
Sid 1 (26) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr P 4945-23 Mark- och miljödomstolen 2024-09-05 meddelad i Växjö
PARTER
Klagande
Ombud för 6 och 7 och
Motpart Karlskrona kommun
Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
ÖVERKLAGAT BESLUT Karlskrona kommuns beslut av den 23 november 2021 i ärende nr KS 2021/6398, se bilaga 1 SAKEN Detaljplan för , Sturkö, Karlskrona kommun (återförvisat P 91-22) DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Karlskrona kommuns antagandebeslut av den 23 november 2021 i ärende nr KS 2021/6398 beträffande detaljplan för fastigheten i Karlskrona kommun.
Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
BAKGRUND Kommunfullmäktige i Karlskrona kommun har beslutat att anta detaljplan för fastigheten , Sturkö, i Karlskronas kommun. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som i dom den 28 juli 2023 upphävde beslutet. Skälet var i huvudsak att det inte ansågs utrett att genomförandet av detaljplanen inte skulle komma i konflikt med artskyddsförordningen.
Mark- och miljödomstolens dom överklagades till mark- och miljööverdomstolen som den 2 oktober 2023 undanröjde mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
YRKANDEN M.M. och , och , samt och har yrkat att nämndens beslut ska upphävas.
och har till stöd för sin talan anfört bland annat följande.
Enligt de ritningar som de granskat kommer ett par av husens gavlar att hamna att hamna cirka åtta meter från deras tomtgräns. Genom balkonger/fönster så kommer det nya huset att få direkt insyn till dem och deras uterum, vilket är helt oacceptabelt.
När det gäller miljön runt omkring så kommer även detta bli problem. Från att ha levt med fågelkvitter och diverse andra djur så som rådjur, fasaner, rävar och fladdermöss så byts detta nu ut mot buller från människor och bilar samt mer avgaser som mer eller mindre kommer driva in hos dem. Enligt ritning så kommer vägar och parkeringar anläggas mellan husen över hela området så bilar kan köra runt. Trafik inpå husknuten är inte trevligt för någon.
Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Det som först benämndes som åkerholme av länsstyrelsen från början klassades inte som detta efter kommunens hävdande att det inte är en åkerholme på grund av den intilliggande Sturkövägen. För att något ska klassas som åkerholme behöver hela holmen omgärdas av åkermark. På den häradsekonomiska kartan från 1915-19 syns det tydligt på tomten att det är just två åkerholmar utritade på kartan. Det förhållandet att man sedan senare har valt att anlägga Sturkövägen i anslutning till en av dessa borde inte påverka dess status som åkerholme och dispens borde därmed krävas även för denna.
har till stöd för sin talan anfört bland annat följande.
Granskningsutlåtandet ska läggas upp digitalt på kommunens hemsida tillsammans med andra handlingar. Detta har kommunen inte gjort och därför ska detaljplanen upphävas med hänvisning till vad som anges i 5 kap. 24 § punkt 2 plan- och bygglagen. Det förhållandet att granskningsutlåtandet inte publicerats digitalt har gjort det mycket svårt att samordna uppgifterna. Med all sannolikhet finns det sakägare som hade synpunkter i samrådet, men som inte lämnade in något i granskningen, och de vill och kan säkert överklaga, men kanske inte fått granskningsutlåtandet skickat till sig, och heller inte kunnat få informationen via hemsidan.
Strandskyddet har inte utretts och behandlats.
Planen ska upphävas på grund av att den medger placering av tvåvåningshus åtta meter från tomtgräns och hus på fastigheten . Det är integritetskränkande och innebär för kraftig insyn på nämnda fastighet. Vidare medför höga huskroppar tätt inpå fastigheten stor skuggning och utebliven kvällssol. Om det dessutom sätts upp högt insynsskydd kommer fastigheten skuggas ännu mer och detta har man inte tagit med i den bristfälliga skuggstudie som genomförts. Skuggstudien måste göras om.
Planen möjliggör förhållandevis omfattande bebyggelse, både vad avser byggnads-
Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
höjd och omfattning, som således kommer att avvika helt från den tidigare bebyggelsen. Enligt planen tillåtna byggnader kommer även att medföra stor skuggning och utebliven kvällssol på grannfastigheterna. Den skuggstudie som gjorts har inte tagit dessa faktorer i beaktande.
Detaljplaneområdet ligger på en ö som har en unik skärgårdskaraktär och som är bebyggd med enplanshus med lantlig karaktär. Kommunen har i planbestämmelserna reglerat ytterst lite över hur bebyggelsen ska se ut eller var den ska placeras inom planområdet. Grannar hade inte att räkna med den form av bebyggelse eller förtätning av området som kommunen nu föreslår, oaktat om man utgår från illustration eller från planbestämmelserna. En av hans fastigheter, som angränsar till den nya planerade bebyggelsen, är obebyggd lantbruksmark. I dagsläget används marken för odling av foder till nötkreatur, men det kan inte helt uteslutas att fastigheten även kan komma att användas till bete för lösgående djur. Detaljplanen kommer därför sammantaget att innebära en betydande olägenhet för nyttjandet av samt riskerar att sänka värdet på hans fastigheter.
Det framgår av den fördjupade översiktsplanen för skärgården (se del 1, s. 61) att hela området vid Tockatorp föreslås kompletteras med 30 - 40 bostäder. I den aktuella detaljplanen planeras för ett betydligt högre antal bostäder, nämligen 60 bostäder, inom ett mycket mindre område än vad som angetts i den fördjupade översiktsplanen. 60 nya bostäder med cirka två personer i varje bostad skulle motsvara en ökning av Sturkös befolkning om cirka tio procent på en sådan begränsad yta. Detta innebär att detaljplanen inte är förenlig med översiktsplanen och att bebyggelsen som planeras i detaljplanen därmed inte är lämplig i det aktuella området.
Den förtätning och den byggnadshöjd som detaljplanen medger får betraktas som främmande inslag i Tockatorp. Befintlig bebyggelse utgörs av lägre byggnader och som framgår av satellitbilder är området glest bebyggt. Uppförandet inom detta av cirka 60 lägenheter kommer således att innebära en avsevärd förtätning. Kommunen har framfört att de önskar utöka antalet bofasta på Sturkö, men detta hade även
Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
kunnat genomföras genom att bygga envåningshus som passar in i Sturkös unika skärgårdskaraktär. Detta hade även inneburit en mindre förtätning, vilket också stämt bättre överens med områdets karaktär.
Detaljplanen kommer innebära en ökad insyn på deras fastigheter. I praxis har byggnader som enligt detaljplan placerats på ett avstånd om 14 meter från gränsen till en fastighet bedömts som relativt kort och att byggnationen skulle innebära en påtaglig insyn. I detta fall är avståndet kortare än 14 meter. Den planerade bebyggelsen kommer innebära en påtaglig insyn på deras fastighet.
Området innehåller stenröse och odlingsrösen samt stora åkerholmar varför antagandebeslutet ska upphävas. Allt ligger inom biotopskyddsområden och detta måste beaktas. Vissa av huskropparna enligt detaljplanen kommer att placeras på dessa känsliga områden som är skyddade enligt miljöbalken. Detaljplanen medför vidare en alldeles för kraftig förtätning och mycket högre bebyggelsedensitet än omkringliggande bebyggelse. Bebyggelsen kommer att bli för dominant och man visar inte respekt för befintlig bebyggelse och en lantlig skärgårdsmiljö.
Den antagna detaljplanen medför en alldeles för kraftig förtätning och mycket högre bebyggelsedensitet än omkringliggande bebyggelse. Bebyggelsen kommer att bli för dominant och det visas inte respekt för befintlig bebyggelse och en lantlig skärgårdsmiljö. Den form av bebyggelse eller förtätning som möjliggörs kommer att innebära en betydande olägenhet samt riskerar att sänka värdet på fastigheten .
Trafiksituationen kommer inte bli hållbar ur säkerhetssynpunkt eller miljöhänseende. Planområdet ligger direkt norr om Sturkövägen (Väg 738), en väg som redan idag är hårt belastad. Årsdygnstrafiken beräknas utifrån tidigare mätningar från Trafikverket år 2018 uppgå till 1 450 fordon per dygn. Tillkommande resor och trafik med anledning av planen beräknas öka och det kommer bli en avsevärd påverkan för fastigheter som är belägna utmed Sturkövägen. Med all sannolikhet
Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
påbörjats byggnation på Svärmhallen Sanda Sturkö. Det kommer medföra ytterligare ökad trafik och belastning på Sturkövägen, och detta har inte kommunen tagit med i sina beräkningar. Det innebär ännu mer trafik på Sturkövägen. Detta måste givetvis granskas på nytt, och den alldeles för kraftiga utbyggnaden enligt detaljplanen måste avslås.
Det aktuella planområdet ligger direkt norr om Sturkövägen, en väg som redan är relativ hårt belastad. Årsdygnstrafiken beräknas utifrån tidigare tagna mätningar från Trafikverket år 2018 att uppgå till cirka 1 450 fordon per dygn. Om planen genomförs beräknas tillkommande resor med anledning av planen uppgå till cirka 182 resor med bil. Det är hög hastighet på Sturkövägen samt bilarna är svåra att upptäcka på grund av en vägkurva. Redan i nuläget finns en risk för olycka vid korsning av Sturkövägen. Kommunen beaktat detta tillräckligt, särskilt inte utifrån att planläggning ska ske med hänsyn till skydd för trafikolyckor. Det framgår inte att några närmare överväganden har gjorts med anledning av inkomna synpunkter under granskningen. Trafikökning på Sturkövägen till följd av planläggning av andra delar av ön, såsom öster om Tockatorp, är något som kommunen inte verkar ha beaktat.
Den utredning avseende trafikbuller som gjorts direkt fokuserad på den nya bebyggelsen och de nivåer som kan uppkomma inom planområdet. Kommunen har inte angett vilken påverkan den ökade trafiken kan ha för fastigheter utmed vägen som inte ingår i planområdet. Då det kan bli en avsevärd påverkan för fastigheter som är belägna utmed vägen anser han att Kommunen, utifrån ett olägenhetsperspektiv, skulle ha utrett och förtydligat sina överväganden avseende planområdets placering och påverkan på omgivningen.
Ansökan om dispens för flytt av odlingsrösen har beviljats med vissa villkor. Då ingen ängs-, betes- eller jordbruksmark kommer att bestå inom planområdet, och den yta som gränsar mot jordbruksmark är ytterst begränsad, anser han att det inte är möjligt att vid flytt och omplacering av odlingsrösena följa villkoren i dispensen. Det bör noteras att trots att dispensen meddelats vid granskningstillfället och vid
Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
antagande av planen har den inte bifogats underlaget så att det varit möjligt att se hur dispensen och dess ansökan stämmer överens med hur detaljplanen har utvecklats. Den omständigheten att dispensen, som är en förutsättning för genomförandet av planen, inte går att följa innebär att detaljplanen enligt honom ska upphävas. Någon bedömning av odlingsrösenas kulturhistoriska värden har vidare inte gjorts under planarbetet.
Nuvarande markanvändning i det aktuella planområdet utgörs till största del av jordbruks- och åkermark. På fastigheten sker det i dagsläget så kallad vallodling och det finns ett befintligt avtal mellan kommunen och en närliggande fastighet, där ägaren av den fasigheten nyttjar fastigheten för att slå ängen och nyttja som värdefullt foder i form av ensilage och hö till sina djur.
I planbeskrivningen uppges att områdets lokalisering gör platsen lämplig för vidare utbyggnad av samhället på Sturkö. Vidare står det att uppförandet av cirka 60 nya lägenheter i ett läge med tillgång till offentlig och kommersiell service motiverar ett ianspråktagande av jordbruksmark. Någon ytterligare motivering till val av plats eller avvägning mellan olika intressen framgår inte. Det saknas en alternativ lokaliseringsutredning. Av den antagna planen eller av tidigare handlingar framgår inte att alternativa lokaliseringar har prövats med beaktande av intresset att inte ta jordbruksmark i anspråk för bebyggelse. Det framgår inte heller om omständigheten att den aktuella marken ligger i anslutning till annan jordbruksmark har beaktats. Detta är en brist i detaljplanen, framför allt eftersom det i den fördjupade översiktsplanen för skärgården anges att beträffande Sturkö är ett fortsatt brukandet av jordbruksmarken nödvändigt för att bevara värdena (se del 1, s. 63).
I planbeskrivningen illustreras hur bebyggelsen kan komma att se ut. Det anges antal kvadratmeter per lägenhet och hur många lägenheter som kan byggas av varje sort. Den totala byggnadsvolymen eller byggnadsarealen framgår dock inte. Det anges inte någon total byggnadsarea per kvartersmark eller vilken byggrätt i volym eller area som hela planen kan uppgå till. Därmed är det möjligt att bebygga planområdet på helt annat sätt än vad som har illustrerats under planprocessen. I denna
Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
del bör det även noteras vad kommunen själva skriver i sitt granskningsutlåtande på sidan 25 om planens flexibilitet. Det ska vara möjligt att ta ställning till vad en plan kan innebära, vilket framgår av MÖD:s avgörande i mål nr P 12989 19. I och med denna brist i planbeskrivningen bör planen upphävas.
Planens påverkan på yt- och grundvatten har utretts bristfälligt. När det gäller underlagen som legat till grund för bedömningen av frågan om betydande miljöpåverkan framgår att kommunen inte har någon specifik kunskap om grundvattnet i området. Av samma underlag framgår däremot att exploatering av området med bostäder kommer att innebära mer hårdgjorda ytor, vilket kan leda till att infiltrationen av regnvatten i området kommer att minska. I den översiktliga dagvattenutredningen anges att största delen av planområdet kommer att vara grönytor (se sida 15). Detta motsägs dock av tabell 4 i samma utredning där det framkommer att bostäder och lokalgata upptar största delen av ytan.
I planbestämmelserna står det inte något om volymen av husen inom kvartersmarken eller andelen hårdgjord yta vilket gör att de antaganden som beräknats på utifrån illustrationerna inte följts upp med tydliga planbestämmelser som begränsar hårdgjorda ytor. Det förhållandet att hårdgjorda ytor ökar påverkar grundvattenbildningen negativt och ska beaktas i dagvattenutredningen enligt vad som framgår av den bedömning som gjorts om planen kan antas medföra betydande miljöpåverkan. I den översiktliga dagvattenutredningen har dock enbart frågan om dagvattenhantering och ytavrinning i förhållande till ökade hårdgjorda ytor behandlats. Där bör det noteras att ytavrinningen beräknas öka med 100 l/s för tvåårsregn. Huruvida grundvattenbildningen kan påverkas avhandlas inte alls.
Med beaktande av andelen ökade flöden i ytavrinningen bör det ske en påverkan på grundvattenbildningen. Med anledning av att bland annat marktorka förväntas öka på grund av klimatförändringar och då dagvattnet ska omhändertas av det kommunala dagvattensystemet, är det en brist att påverkan på grundvattenbildningen inte har utretts. Det framgår även av den bedömning som gjorts om planen kan antas
Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
medföra betydande miljöpåverkan att det sannolikt finns enskilda dricksvattenbrunnar i planområdets närhet. Någon utredning om dessa brunnar samt eventuell påverkan har inte heller presenterats. Detta är en brist.
Vad avser avrinningen av ytvatten så framgår det av den översiktliga dagvattenutredningen att det finns olika sätt att lösa dagvattnet så att det kan samlas in. I planbestämmelserna står det endast att det är något som ska ordnas, men inte hur detta ska ordnas.
Vidare framgår det att beräkningarna som är gjorda för planområdet är beräknade på tvåårs- och tioårsregen men inte på några värre scenarier. Detta innebär att det är stor sannolikhet att planområdet kommer att vara dimensionerade för sådana årsregen, men det framgår då inte hur planområdet avser att omhänderta exempelvis 50- eller 100-årsregn, vilket kan innebära stora svårigheter för fastigheterna öster om planområdet samt för hans fastighet norr om planområdet. Den omständigheten att det inte tydligt framgår var fördröjning sker eller hur större flöden ska lösas utan påverkan på omgivningen är en stor brist i underlaget.
Enligt Mark- och miljööverdomstolen är den inventering som gjorts i området angående fridlysta arter tillräcklig och det saknas därmed skäl att upphäva detaljplanen på den grunden att förekomsten av fridlysta arter inte utretts tillräckligt. Det finns dock andra aspekter som gör att genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Dessa aspekter har redovisats för ovan och inkluderar eventuell påverkan på biotoper och yt- och grundvatten. Avsaknaden av en strategisk miljökonsekvensbedömning är en sådan brist i beslutsunderlaget att det finns skäl att upphäva beslutet om antagande av detaljplanen.
Det bör även noteras att den i EU-parlamentet nyligen besluta att anta den så kallade naturrestaureringslagen och därigenom även fastställer att det finns ett gemensamt mål inom EU att återställa förstörda livsmiljöer och förlorade arter. Detta avser exempelvis återställning av betesmarker. Lagen syftar uttryckligen till att särskilt främja biologisk mångfald. På fastigheten sker det i dagsläget
Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
vallodling. Vallodling gynnar särskilt markorganismer och kolinbindning, vilket i sin tur gynnar den biologiska mångfalden. Om denna vallodling skulle försvinna skulle det därför innebära en stor negativ påverkan på den biologiska mångfalden i området och således även motverka målen i naturrestaureringslagen.
och har till stöd för sin talan anfört bland annat följande.
De anser att bostäderna, som kommer innebära att cirka tio procent av öns befolkning trycks ihop på 0,1 procent av öns totala yta, inte stärker skärgårdsmiljön. Genom att blanda enplans- och tvåplansbyggnader kan man minska den negativa påverkan på skärgårdsmiljön och få en varierad bebyggelse samt behålla karaktären av öppet landskap. I princip alla som bor på ön passerar området och det är därför viktigt att bevara skärgårdsmiljön och det öppna landskapet. Genom en- och tvåplans hus minskar man också påverkan från buller och trafik samt den negativa påverkan ljus- och solflöde. Kommunen har justerat avståndet som ska gälla mellan befintliga fastigheter och nybyggnationen, men har inte visat på vilket sätt det förbättrar ljus- och solflöde. Det har en stor påverkan på dem att under sommarmånaderna gå miste om sen eftermiddags- och kvällssol. Kommunen har inte heller redovisat något underlag som visar hur tänkt byggnation påverkar deras eventuella installation av solpaneler. De vill att byggnationen begränsas genom att glesa ut till färre byggnader eller genom att enplans- och tvåplans byggnader blandas.
Deras fastighet är byggd på samma berg som nu ska bebyggas. De är oroliga för hur det naturliga vattenflödet under markytan påverkas när berget sprängs sönder. Under deras hus finns en bergsskreva som periodvis fylls med avrunnet regnvatten, men som de hittills kunnat avhjälpa. Men ett eventuellt ökat naturligt flöde under markytan får omfattande konsekvenser. De vill att kommunen genom en utredning visar hur sådana problem inte uppstår och vilket ansvar kommunen har om det ändå uppstår.
Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
och har till stöd för sitt överklagande i huvudsak anfört samma grunder och omständigheter som , samt för egen del även anfört bland annat följande.
Det har inte genomförts någon särskild utredning avseende näraliggande mjölkoch köttproducerande lantbruk. Länsstyrelsen uppmärksammade kommunen på ett lant-bruk med brukningscentrum cirka 500 meter sydväst om planområdet vars betes-marker sträcker sig i nordostlig riktning fram mot Sturkövägen mittemot området som är föremål för detaljplan. Länsstyrelsen påtalade att med tanke på närheten och förhärskande vindriktning borde denna verksamhet bedömas i underlaget när gäller djurhållning och lukt. Något faktisk utredning avseende påverkan från det aktuella lantbruket har inte redovisats av kommunen, och inte heller om planen riskerar in-nebära svårigheter för det aktuella lantbruket.
I planbeskrivningen finns illustrationer av hur bebyggelsen kan komma att se ut. Den totala byggnadsvolymen eller byggnadsarealen framgår dock inte utan endast lägenheternas storlek i kvadrat. Det anges inte heller vilken byggrätt i volym eller area som hela planen kan uppgå till. Utifrån denna brist är det möjligt att bebygga planområdet på ett helt annat sätt än vad som illustrerats. Det är därmed inte möjligt att ta ställning till vad planen kan innebära. Vidare brister är att det inte framgår några komplementbyggnader trots att det på plankarta finns områden som endast är reserverade för komplementbyggnader.
Länsstyrelsen har framfört att det i planområdet finns åkerholmar som omfattas av biotopskydd eftersom de ligger i anslutning till jordbruksmark. Kommunen har här lyft att åkerholmar ska vara helt omgivna av jordbruksmark. Detta är inte korrekt, då det finns flera mindre åkerholmar inom planområdet. Detta då delar av den växtlighet som är belägen mitt i planområdet har visst glapp med jordbruksmark till de övriga, vad som benämns område 4 på sidan 9 i planbeskrivningen i förhållande till fotot på framsidan. Det framgår av bilder som de givit in målet att det inte är en sammanhängande, större åkerholme som utgörs av stenar och träd, utan flera mindre som är avgränsande från varandra av jordbruksmark. Åkerholmarna omges helt
Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
av planområdet, det vill säga jordbruksmark. Det förhållandet att det är flera separata området med växtlighet inom åkermarken framgår även av flygfoto som de givit in i målet. Någon dispens avseende förstörelse eller flytt av åkerholmen har inte sökts, vilket är en brist.
Karlskrona kommun har motsatt sig bifall till överklagandena och har till stöd för sin inställning anfört bland annat följande.
I praxis har det klargjorts att det krävs en konkret redovisning av alternativa lokaliseringar i översiktsplanen eller i detaljplanen för att bebyggande på jordbruksmark ska kunna godkännas. Angående alternativredovisningen har Mark- och miljööverdomstolen dock uttalat att en aktuell och konkret översiktsplan som inbegriper tydliga uttalanden gällande de överväganden som gjorts angående bostadsutvecklingen väger tungt (MÖD:s dom av den 23 februari 2024 i mål nr P 14663 22). Vidare har Mark- och miljööverdomstolen ansett att det varit en tillräckligt konkret utredning när kommunen i sin översiktsplan gjort övergripande överväganden kring markanvändningen i kommunen, presenterat riktlinjer för tillkommande bebyggelse och redogjort för vilka överväganden som kommunen gjort kring alternativa lokaliseringar för den planerade nya stadsdelen (MÖD:s dom av den 29 maj 2024 i mål nr P 5808 23).
Av planhandlingarna framgår det tydligt att detaljplaneförslaget ligger i linje med Karlskrona kommuns strategiska översiktsplanering. Vidare framgår det i översiktsplaneringen att avvägningar mellan jordbruksmark och bebyggelse gjorts samt konsekvenserna av det. Med anledning av att frågan redan är utredd i översiktsplaneringen har ingen ytterligare lokaliseringsutredning gjorts i detaljplaneskedet.
Instans
DOMSKÄL Rättsliga utgångspunkter Enligt 1 kap. 2 § plan- och bygglagen är det en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten, det så kallade kommunala planmonopolet.
Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Det är kommunen själv som, inom vida ramar, avgör hur marken ska användas inom den egna kommunens gränser. Vid planläggningen ska enligt 2 kap. 1 § planoch bygglagen både allmänna och enskilda intressen beaktas.
Enligt 2 kap. 2 § plan- och bygglagen ska planläggning syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap. 1 8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Av 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken framgår att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Byggande av bostäder och verksamheter i större antal har i förarbeten och praxis ansetts som ett väsentligt samhällsintresse (se till exempel prop. 1985/86:3 s. 53), särskilt när en sådan exploatering har stöd i översiktsplan. Som exempel på samhällsintressen som avses i 3 kap. 4 § miljöbalken anges i förarbetena till bestämmelsen förutom bostadsförsörjningsbehovet, även intresset av att kunna lokalisera bostäder och arbetsplatser nära varandra, samt att skapa väl fungerande och lämpliga tekniska försörjningssystem (se prop. 1985/86:3 s. 53). I praxis har detta senare rekvisit tolkats som att om jordbruksmark ska kunna tas i anspråk så behöver det vara klarlagt att det saknas rimliga alternativ (jfr. Mark- och miljööverdomstolens dom den 19 mars 2019 i mål nr P 5876 18).
Enligt 2 kap. 3 § plan- och bygglagen ska planläggning med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter främja bl.a. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder, en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper, samt bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Sid 15 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Av 2 kap. 4 § plan- och bygglagen framgår att vid planläggning får mark tas i anspråk för att bebyggas endast om marken från allmän synpunkt är lämplig för ändamålet.
Enligt 2 kap. 5 § plan- och bygglagen ska vid planläggning bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet (punkt 1), jord-, berg- och vattenförhållandena (punkt 2), möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt (punkt 3), möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar (punkt 4), och risken för olyckor, översvämning och erosion (punkt 5).
Enligt 2 kap. 6 § plan- och bygglagen ska bebyggelse vid planläggning utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan, skydd mot trafikolyckor och andra olyckshändelser samt trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö.
Av 2 kap. 9 § plan- och bygglagen framgår att planläggning av markområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk inte får ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra sådan påverkan på omgivningen som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.
Av 4 kap. 32 § plan- och bygglagen framgår bland annat att den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Av 6 kap. 3 § miljöbalken framgår att en myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska göra en strategisk miljöbedömning, om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Sid 16 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Enligt 5 § förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (med hänvisning till 5 § i bilaga 1 till samma förordning och 7 kap. 11 § miljöbalken) omfattas åkerholmar, definierade som en holme av natur- eller kulturmark med en areal av högst 0,5 hektar som omges av åkermark eller kultiverad betesmark, av generellt biotopskydd och frågor om dispens från skyddet ska prövas av länsstyrelsen.
Av 7 kap. 13 - 15 §§ miljöbalken framgår bland annat att strandskydd gäller vid havet intill 100 meter från strandlinjen och att det inom strandskyddsområde inte får uppföras nya byggnader.
Prövningsram Vid överprövning av ett kommunalt beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan ska enligt 13 kap. 17 § plan- och bygglagen den myndighet som prövar överklagandet endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som annars framgår av omständigheterna. Om domstolen vid en prövning finner att beslutet strider mot en rättsregel ska beslutet som huvudregel upphävas i sin helhet, annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Delvis upphävande eller ändringar av beslutet får endast göras om kommunen har medgett det eller om det är fråga om ändringar av ringa betydelse.
Det är som angivits ovan en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten. Kommunen har beslutanderätten över vad och hur det ska planläggas inom den egna kommunen, under förutsättning att planläggningen i handläggning och innehåll följer gällande lagstiftning. Stor vikt ska därför tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. Domstolen är därför förhindrad att pröva sådant som inte ingår i det ursprungliga beslutet och kan till exempel inte ta ställning till alternativa förslag till bestämmelser eller markanvändning som inte ingår i beslutet om den antagna detaljplanen.
Sid 17 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Det är i första hand länsstyrelsen som enligt 11 kap. 10 § plan- och bygglagen ska pröva om en detaljplan följer bestämmelserna om riksintressen, miljökvalitetsnormer, strandskydd, människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor eller erosion. I målet har Länsstyrelsen i Blekinge län beslutat att inte överpröva detaljplanen enligt bestämmelserna i 11 kap. 10 § plan- och bygglagen. Detta innebär bland annat att länsstyrelsen, i egenskap av regional planmyndighet, inte funnit anledning att befara att planen är olämplig i någon ovanstående sakfråga. Mark- och miljödomstolen är dock inte bunden av länsstyrelsens utlåtande. I samband med överklagande prövas därför främst om underlaget för bedömningarna varit godtagbart.
Domstolens bedömning
Fridlysta arter Vad gäller frågan om tillräcklig utredning och planens påverkan på fridlysta arter har mark- och miljööverdomstolen i avgörande den 2 oktober 2023 i mål P 9870-22 bedömt att det saknas skäl att upphäva detaljplanen på den grunden att förekomsten av fridlysta arter inte utretts tillräckligt. Mark- och miljödomstolen kommer därför inte att pröva den frågan.
Betydande miljöpåverkan De klagande har invänt att detaljplanen kan medföra en betydande miljöpåverkan och att en strategisk miljöbedömning därför borde tas fram. Enligt de klagande är underlagen vad gäller planens påverkan vad gäller fridlysta arter, biotopskyddade objekt, trafiksituation och grundvattenförhållanden bristfälliga.
Den aktuella planen möjliggör en markanvändning för bostadsändamål, vilket enligt domstolen i normalfallet inte är en typ av användning/verksamhet som med hänsyn till sin omgivningspåverkan medför så omfattande miljöstörningar att en betydande miljöpåverkan kan antas. Kommunen har vidare gjort en relativt omfattande undersökning angående behovet av att ta fram en strategisk miljöbedömning. De klagande har samtidigt inte anfört några egna utredningar angående planens påverkan på
Sid 18 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
trafik- och grundvattenförhållanden samt skyddade arter och biotoper. Även med beaktande av vad klagande anfört till stöd för att en strategisk miljöbedömning borde tas fram anser domstolen därför att det inte framkommit tillräckliga omständigheter till stöd för att frångå den av kommunen gjorda behovsbedömningen såvitt avser behovet av strategisk miljöbedömning.
Biotopskydd När det gäller biotopskydd kan domstolen konstatera att enligt planbeskrivningen har dispens sökts och beviljats för flytt av odlingsrösen som är belägna inom planområdet. Dessa dispenser är enligt vad som framgår av planbeskrivningen och överklagandena förenade med vissa villkor vad gäller lokalisering av odlingsrösen. Med anledning av att det beviljats dispenser för flytt av odlingsrösena får planen bedömas vara genomförbar. Planen innehåller inte några uttryckliga bestämmelser som lägger hinder mot en efterlevnad av de villkor som framgår av den beviljade dispensen och vid en exploatering föreligger därtill en skyldighet för den ansvarige verksamhetsutövaren att efterleva nu nämnda villkor. Vad de klagande anfört om att detaljplanen inte skulle vara förenlig med den beviljade dispensen och villkoren i denna föranleder inte någon annan bedömning från domstolens sida.
Domstolen anser att i planbeskrivningen förekommande bildmaterial (se bild 13) ger stöd för att de områden som hävdas vara åkerholmar har en sådan sammanhängande utformning och lokalisering i nära anslutning till allmän väg och bebyggelse att de inte omges av åkermark i den omfattning som krävs för att utgöra åkerholmar. Länsstyrelsen som är ansvarig tillsynsmyndighet och som har att bevaka det allmänna intresset av att detaljplanen är förenlig med biotopskyddet har vidare såvitt kan bedömas inte anfört några invändningar mot kommunens bedömning att det inte skulle vara fråga om åkerholmar. Vad de klagande anfört om att detaljplanen skulle kräva biotopsskyddsdispens med anledning av förekomst av åkerholmar ger därför inte anledning att upphäva detaljplanen.
Sid 19 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Tydlighetskravet De klagande har framfört att detaljplanen är otydlig på grund av att byggrätten är allt för fri och oreglerad vilket innebär att det inte är möjligt att ta ställning till planen och dess konsekvenser. Domstolen konstaterar härvid att det föreligger en förhållandevis fri byggrätt vad gäller bland annat placering av hus inom byggrätterna och bebyggelsetäthet samt till viss del utformning av bebyggelsen. Domstolen bedömer dock att det särskilt med beaktande av bebyggelsens maximala höjd, relativt detaljerade bestämmelser för takvinkel, placering i för hållande till gräns samt uppdelning i områden med byggnadsförbud, komplementbyggnader och parkering, tillsammans med de till planen hörande och exemplifierande illustrationerna, att planens syfte och konsekvenser på ett tillräckligt tydligt sätt framgår av planhandlingarna. Detaljplanen kan därför inte anses strida mot 4 kap. 32 § planoch bygglagen.
Trafiksituation De klagande har anfört att detaljplanen har en sådan påverkan på trafiksituationen att den av detta skäl ska upphävas. Av planbeskrivningen framgår att för år 2040 beräknas trafikmängden ligga på 1 800 fordon per årsmedelsdygn på Sturkövägen, som utgör öns vägförbindelse mot fastlandet. Kommunen bedömer med stöd av Trafikverkets beräkningsverktyg att detaljplanens genomförande genererar en ytterligare trafikökning på Sturkövägen om cirka 180 bilar per dygn varav 80 procent av resorna bedöms ha målpunkten i östlig riktning. Det har inte framkommit några sådana omständigheter som ger anledning att ifrågasätta dessa antagande vad gäller omfattningen av trafikökningen till följd av planen. Trafikökningen som detaljplanen ger upphov till får vidare bedömas vara relativt måttlig. Länsstyrelsen som har att bevaka det allmänna intresset av människors hälsa och säkerhet har därtill inte funnit anledning att överpröva detaljplanen på grund av dess påverkan på trafiksituationen. Inte heller Trafikverket har under arbetet med framtagandet av detaljplanen anfört att några invändningar på grund av att planen skulle medföra en betydande trafikökning på Sturkövägen eller i något annat avseende avsevärt påverka trafiksäkerheten på denna väg. Även med beaktande av vad de klagande anfört kan det därför inte antas att jämfört med redan rådande förhållanden skulle
Sid 20 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
trafikmiljön försämras eller olycksriskerna öka i en sådan omfattning att detaljplanen skulle strida mot de krav som följer av 2 kap. 5 och 6 §§ plan- och bygglagen. Mot bakgrund av dessa överväganden anser domstolen således att det inte finns fog för att upphäva planen med anledning dess påverkan på trafikförhållandena.
Påverkan på yt- och grundvatten Det har i målet anförts invändningar mot planen på grund av den skulle medföra ett förändrat vattenflöde under markytan när berg sprängs och att detta kan påverka deras fastighet på ett negativt sätt, varför denna fråga borde utretts. I de underlag som ligger till grund för planen finns inget som påvisar några särskilda risker i detta avseende, särskilda förhållanden i området eller någon annan grund på vilken det skulle finnas behov av att före detaljplanens antagande utreda frågan närmare eller vidta särskild anpassning av detaljplanen. Underlaget för detaljplanen får i detta avseende anses tillräckligt. Invändningar har även anförts mot planen med hänvisning till att det inte skulle vara säkerställt att dagvattenhanteringen för planområdet går att lösa. De klagande har inte anfört någon närmare omständighet, uppgift eller tillfört något särskilt underlag angående dagvattenförhållandena som ger domstolen anledning att frångå den bedömning som kommunen gjort med stöd av översiktliga dagvattenutredningen daterad den 9 april 2019 angående möjligheten lösa frågan om dagvattenhantering för planområdet. Med de underlag som föreligger beträffande frågan om planområdets dagvattenhantering får det anses utrett från kommunens sida att planområdet är lämpligt med hänsyn till 2 kap 5 § punkt 3 plan- och bygglagen.
Bebyggelsens anpassning Flera klagande har anfört brister gällande bebyggelsens anpassning till platsen, anpassning till omgivande bebyggelse och negativ påverkan på skärgårdsmiljön. Det har bland annat anförts argument om att bebyggelsen istället skulle utgöras av blandade en- och tvåvåningshus som skulle innebära bättre anpassning och mindre påverkan på omgivande bebyggelse.
Sid 21 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Prövningsramen i målet utgörs av det överklagade beslutet. Domstolen kan härvid inte ta ställning till eller besluta om alternativa utformningar av detaljplanen.
Bebyggelsen kommer med anledning av avsedd täthet, byggnadstyper och deras utbredning att på ett tydligt sätt avvika från den vanligast förekommande bostadsbebyggelsen i närområdet, vilket också framgår av planhandlingarna. Enligt planbeskrivningen syftar planen till att planlägga området med en skala som bidrar till att skapa en högre bebyggelsedensitet än omkringliggande villabebyggelse. Området ska på detta sätt bidra till att stärka platsens identitet som ett skärgårdssamhälle. Vidare framgår av planbeskrivningen att syftet är att tillgodose behov utifrån bostadsförsörjningsprogrammet vad gäller bostäder för äldre och yngre och skapa flyttkedjor.
Det är domstolens bedömning att utformningen av den avsedda bebyggelsen får anses väl överensstämma med de riktlinjer för området som framgår av gällande översiktsplan. Med anledning av bland annat bebyggelsens maximala höjd och möjliga placering, riktlinjerna i kommunens översiktsplan och kommunens bedömnings- och handlingsutrymme i frågan, får den föreslagna bebyggelsen i tillräcklig utsträckning anses överensstämma med det så kallade anpassningskravet i 2 kap. 6 § plan- och bygglagen.
Betydande olägenhet Flera klaganden har anfört invändningar i form av att detaljplanen kommer innebära olägenheter i form av bland annat insyn, skugga, buller och avgaser. Domstolen konstaterar att detaljplanen reglerar högsta byggnadshöjd till sju meter samt att byggnad inte får placeras närmare än åtta meter i förhållande till klagandes tomtgränser (placeringsbestämmelse p ). Med anledning av antalet bostäder och den utbredning som föreslagna bebyggelsetyper kan innebära, tillsammans med en möjlig placering förhållandevis nära och väster om klagandes fastigheter, och med beaktande av de förhållanden som idag råder, har domstolen förståelse för att ny bebyggelse enligt detaljplanen kan upplevas som en olägenhet för klagande. Med
Sid 22 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
anledning av de ställningstaganden som framgår av tidigare och nu gällande översiktsplan får dock klagande sedan en längre tid tillbaka anses haft anledning att förvänta sig att en bebyggelse av denna omfattning skulle kunna komma att realiseras. Med hänsyn till detta och till detaljplanens reglering av bebyggelsens höjd och avstånd till gräns, samt att klagande inte kan antas få insyn över alla delar av sina tomter, är det domstolens bedömning att olägenheten vad gäller insyn och skugga inte når upp till sådan betydande olägenhet som avses i 2 kap. 9 § plan- och bygglagen. Inte heller det som de klagande anfört gällande störningar på grund av trafik, buller och avgaser, kan mot bakgrund av bebyggelsens omfattning förväntas utgöra sådan betydande olägenhet som avses i 2 kap. 9 § PBL.
Ianspråktagande av brukningsvärd jordbruksmark I fråga om hushållning med mark- och vattenområden ska 3 kap. miljöbalken tillämpas. Av 3 kap. 4 § miljöbalken följer att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Av planbeskrivningen framgår att markens nuvarande användning är åkermark. Det har vidare inte i övrigt framkommit något i målet som talar mot att det skulle vara fråga om sådan mark som är att bedöma som brukningsvärd jordbruksmark i enlighet med vad de klagande påstått. Enligt domstolen talar därför övervägande skäl för att det aktuella markområdet utgör sådan jordbruksmark som omfattas av skyddet enligt 3 kap. 4 § miljöbalken. För att tillåta ianspråktagande av sådan mark krävs att det sker för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse och att detta intresse inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt på annan mark.
Den aktuella planen avser att möjliggöra uppförande av bostadsbebyggelse och enligt vad som framgår av planbeskrivningen föreligger enligt kommunens bostadsförsörjningsprogram ett behov av bostäder för både äldre och yngre. Det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta det enligt bostadsförsörjningsprogrammet föreliggande behovet av bostäder. Ianspråktagandet av det aktuella
Sid 23 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
markområdet får därför bedömas ske för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse.
Den för Karlskrona kommun gällande översiktsplanen liksom den tidigare gällande fördjupade översiktsplanen för skärgården pekar ut den aktuella platsen som lämplig för uppförande av bostadsbebyggelse. Av översiktsplanen framgår vidare att i skärgården bör tillkommande bebyggelse koncentreras till ett fåtal platser som kan försörjas med lokaltrafik och särskilt då till platser där den så kallade båtpendeln angör. Dessa resonemang i översiktsplanen kring behovet av att kunna försörja tillkommande bostadsbebyggelse med kollektivtrafik får bedömas utgöra en begränsning vad gäller andra lämpliga platser där en sammanhållen bostadsbebyggelse kan etableras på Sturkö. Med anledning av de resonemang som föreligger i översiktsplanen anser domstolen därför att kommunen också utrett och övervägt vilka alternativa lokaliseringar som med beaktande av kraven enligt 3 kap 4 § miljöbalken föreligger för den aktuella bostadsbebyggelsen.
Domstolen anser således mot bakgrund av ovan gjorda överväganden, även med beaktande av vad de klaganden anfört om att brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk, att det inte föreligger tillräckliga omständigheter för att upphäva detaljplanen på grund av att den strider mot 3 kap 4 § miljöbalken.
Strandskydd har invänt att strandskyddet inte har utretts inom planen och anser att även detta är skäl att upphäva planen. Domstolen konstaterar härvid, vilket framgår av planbeskrivningen (se s. 25), att en mindre del av planområdet i öster omfattas av strandskydd. Av planbeskrivningen framgår att strandskyddet inte påverkar planerad bebyggelse och att det därmed inte behöver upphävas. Området väster om röd linje på kartbilden nedan omfattas av strandskydd och är samtidigt enligt nu antagen detaljplan planlagd som kvartersmark för bostäder. Denna del av kvartersmarken är även i allt väsentligt belagd med byggnadsförbud enligt detaljplanens placeringsbestämmelse p .
Sid 24 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Kartbild sid 25 i planbeskrivningen där domstolen med röd linje markerat del av detaljplanens östra gräns för planlagd bostadsmark.
Enligt uttalanden i förarbetena till tidigare bestämmelser om upphävande av strandskydd inom detaljplan, 15 § tredje stycket naturvårdslagen (1964:822), har det förutsatts att innan en detaljplan antas det tas ställning till om ett strandområde inte längre omfattas av strandskydd (prop. 1985/86:90 s. 111). Det finns dock ingen ovillkorlig regel om att strandskyddsfrågan ska avgöras först (jfr RÅ 2008 not. 135). Den omständigheten att delar av planområdet i detta fall omfattades av strandskydd när planen antogs innebär därför inte att det förelegat ett direkt hinder för att anta planen (jämför MÖD P 11498-13). Länsstyrelsen har som nämnts ovan beslutat att inte överpröva kommunens antagandebeslut enligt 11 kap. 10 § plan- och bygglagen. Länsstyrelsen har således bedömt att beslutet inte kan antas innebära att strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken upphävs i strid med gällande bestämmelser.
Sid 25 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Syftet med detaljplanen, bland annat genom de illustrationer som framgår i planbeskrivningen och övrigt underlag, är att uppföra en förhållandevis låg och tät bebyggelse inom bland annat den i frågan aktuella östra delen av planområdet. Den del av kvartersmarken som inte bebyggs utgör tomtmark som får förväntas bli föremål för ett högt utnyttjande bland annat genom ett nära avstånd till bostäder i markplan med hög täthet. Dessa områden nära bostadsbyggnaderna utgör därmed en del av den tomtmark som kan nyttjas för exempelvis uteplatser, utevistelse, lek, odling och som därmed också syftar till att bli privatiserade på sätt som gör att allmänheten avhålls från tillträde. Ur strandskyddssynpunkt är förhållandet att området inte får förses med byggnad av mer begränsad betydelse, och hindrar inte heller att även vissa lovbefriade byggnader som medför en ökad privatisering kan komma att uppföras inom den del av tomten som ligger inom strandskyddat område.
Varken av planbeskrivning eller övrigt underlag till planen framgår att det gjorts några överväganden beträffande frågan om det finns förutsättningar för att bevilja strandskyddsdispens. Kommunen får därför antas ha ansett att plangenomförandet inte förutsätter att strandskyddet inom den aktuella delen upphävs. Frågan om skäl för dispens föreligger för olika delar av detta område kan inte prövas av domstolen inom ramen för detta mål. Det får dock enligt domstolens mening anses oklart om dispens från strandskyddsbestämmelserna kan erhållas för samtliga delar av det aktuella området väster om röd linje enligt ovanstående kartbild. Detta förhållande gör det oklart om fastighetsbildning och utbyggnad kan ske i enlighet med planen och det föreligger även risk för att frågan förbises i plangenomförandet.
Det får mot bakgrund av ovanstående anses förhållandevis osäkert att detta område i sin helhet är lämpligt för bebyggelse med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken och 3 kap. 6 § miljöbalken. Förutsättningarna för att genomföra planen i den delen och markens lämplighet för det avsedda ändamålet är därmed inte tillräckligt utredd. Detaljplanen ska därför på denna grund upphävas.
Sid 26 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 4945-23 Mark- och miljödomstolen
Sammanfattning Sammanfattningsvis anser domstolen att med anledning av de invändningar som de klagande anfört angående strandskydd ska detaljplanen upphävas. Vad gäller övriga invändningar från de klagande är de inte sådana att de kan föranleda ett upphävande av detaljplanen.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 26 september 2024.
Lars Svensson Erik Almquist I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Lars Svensson, ordförande, och tekniska rådet Erik Almquist.