P 13600-24
Bygglov för nybyggnad av radhus i ett område som omfattas av en avstyckningsplan. MÖD har bedömt att åtgärden är planenlig och anpassad till omgivningen samt att varken bebyggelsen eller en ny infartsväg i grannes tomtgräns strider mot omgivningskravet i 2 kap. 9 § PBL.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-07-04 P 13600-24 060405 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-09-26 i mål nr P 2489-24, se bilaga A PARTER Klagande O.N.
Motpart 1. Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 753 75 Uppsala 2. Felin Fastigheter AB, 556900-0655
SAKEN Bygglov för nybyggnad av radhus m.m. på fastigheten X i Uppsala kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1Mark- och miljööverdomstolen avvisar O.N.s yrkande om uppförande av plank.
2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt.
SVEA HOVRÄTT DOM P 13600-24
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
O.N. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva bygglovet. Om bygglovet inte upphävs har O.N. yrkat att det ska uppföras ett avskiljande plank mot hans fastighet.
Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun (nämnden) och Felin Fastigheter AB har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
O.N. har anfört i huvudsak följande. Det är inte rimligt att låta den hundra år gamla detaljplanens öppenhet tillåta att det byggs ett modernt flerfamiljshus i det gamla villaområdet. Det planerade huset skiljer sig på ett påtagligt sätt från den omgivande bebyggelsen som är ett egnahemsområde med stort kulturhistoriskt värde. Huset strider därför mot anpassningskravet samt medför störningar genom förlust av kvällssol och utsikt. Bilvägen med fyra parkeringsplatser kommer att innebära störningar från trafiken samt från bilarnas lyktor.
Nämnden har vidhållit beslutet att ge bygglov samt anfört i huvudsak följande. Det finns inte någon begränsning till en- eller tvåbostadshus i detaljplanen, vilket bekräftats vid en tidigare prövning av ett bygglovsärende på en grannfastighet inom samma detaljplan. Radhusbebyggelsen är placerad cirka tio meter från fastighetsgränsen mot klagandens fastighet. Körvägen, som är placerad cirka åtta meter från klagandens bostadshus, kommer att trafikeras endast av fyra hushåll i den planerade radhusbebyggelsen. Det är inte fråga om en betydande olägenhet för den klagande. Det finns förutsättningar att uppföra någon typ av plank i fastighetsgränsen men nämnden har inte fått någon sådan fråga.
Felin Fastigheter AB har anfört i huvudsak följande. Den planerade åtgärden följer gällande detaljplan samt övriga krav från myndigheter. Infartsvägen ligger intill en av
SVEA HOVRÄTT DOM P 13600-24
tomtgränserna, vilket är sedvanligt. Den tillkommande trafiken går inte utöver vad boende i ett så pass centralt område bör förvänta sig.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Frågan om uppförande av ett plank som inte ingått i bygglovsansökan kan inte heller prövas av Mark- och miljööverdomstolen. O.N.s yrkande om detta ska därför avvisas även här.
Mark- och miljödomstolen har i sin dom redogjort för gällande praxis vid tolkning av detaljplanebestämmelser om ”fristående” bostadshus. ansluter sig till redogörelsen och bedömer i likhet med mark- och miljödomstolen att det inte strider mot detaljplanen att uppföra ett flerbostadshus på platsen. Domstolen bedömer vidare att bebyggelsen är anpassad till omgivningen både sett till dess utformning och volym. Det har inte framkommit att det omkringliggande blandade bebyggelseområdet som sådant har något särskilt kulturhistoriskt värde. Den sökta åtgärden är därmed förenlig med detaljplanen och strider inte heller mot anpassningskravet i 2 kap. 6 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL.
Vad gäller det som O.N. har anfört om störningar på hans fastighet gör Mark- och miljööverdomstolen ingen annan bedömning än den som länsstyrelsen har gjort avseende byggnaden. Mark- och miljööverdomstolen finner därmed att avståndet till O.N.s bostadshus inte medför att någon betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § PBL uppkommer till följd av byggnaden.
Avseende den tänkta infartsvägen gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Vägen är placerad vid fastighetsgränsen till O.N.s fastighet. Hans bostadshus ligger inte i direkt anslutning till denna gräns. Antalet parkeringsplatser innebär att vägen kan trafikeras av fyra bilar. Trafiken kan inte förväntas vara mer omfattande än vad som är normalt inom ett bostadsområde. Även om frågan om ett plank inte kan prövas inom ramen för detta mål framstår det som att det skulle vara möjligt att uppföra t.ex. ett sådant om det är något som de inblandade önskar. Även utan en sådan avskiljande konstruktion bedömer dock Mark- och miljööverdomstolen
SVEA HOVRÄTT DOM P 13600-24 att biltrafiken på infartsvägen inte kommer gå utöver vad som normalt får tålas inom ett tätbebyggt område. Åtgärden strider därmed inte mot omgivningskravet i 2 kap. 9 § PBL. Det har inte framkommit några övriga hinder mot att bevilja det sökta bygglovet. Överklagandet ska därför avslås. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Caroline Hedvall Klostermark, tekniska rådet Mats Kager samt tf. hovrättsassessorn Emma Karlsson, referent. Föredragande har varit Lovisa Falkesjö.
Bilaga A
Sid 1 (4) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 2489-24 Mark- och miljödomstolen 2024-09-26 meddelad i Nacka
PARTER Klagande O.N. Motparter
1Felin Fastigheter AB
2Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun 753 75 Uppsala
ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut 2024-03-15 i ärende nr 1658-2024, se bilaga 1 SAKEN Bygglov på fastigheten X i Uppsala kommun DOMSLUT 1. Mark- och miljödomstolen avvisar yrkandet om uppförande av plank. 2. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.
Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2489-24 Mark- och miljödomstolen
YRKANDEN M.M.
O.N. har i första hand yrkat att bygglovet ska upphävas, och i andra hand att byggherren i vart fall ska åläggas att uppföra ett avskiljande plank mot hans fastighet.
Till stöd för sin talan har O.N. för fram i huvudsak följande. Det är inte hållbart att hänvisa till en hundra år gammal plan. Den sökta bebyggelsen kommer att medföra betydande olägenheter för honom eftersom det skymmer hans utsikt och kan antas medföra en störande biltrafik till området. Sophanteringen på fastigheten är inte heller löst, då det är omöjligt att köra in med sopbil på den aktuella tomten. Bebyggelsen passar inte heller in i den hundra år gamla villamiljön. Han har vidare anfört att liknande åtgärder inte har tillåtits i praxis samt inkommit med två tidningsartiklar samt en dom från Mark- och miljööverdomstolen.
Felin Fastigheter AB och Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun har fått tillfälle att yttra sig över överklagandet men har inte hörts av.
Instans
DOMSKÄL
Som länsstyrelsen angett i sitt beslut kan frågan om uppförande av ett plank som inte ingått i bygglovsansökan inte prövas inom ramen för detta mål. Detta yrkande ska alltså avvisas. Frågan i målet är i stället om de sökta åtgärderna, såsom de redovisas i ansökningshandlingarna, uppfyller förutsättningarna för att bygglov ska beviljas.
Den på platsen gällande detaljplanen är en avstyckningsplan antagen år 1926. En detaljplan gäller till dess den ändras eller upphävs (4 kap. 38 § PBL). Enligt praxis ska en gällande detaljplan tillämpas till dess den upphävs eller ersätts, oavsett om planen kan uppfattas som gammal och inaktuell (se MÖD 2017:13, MÖD 2013:17 och MÖD 2012:43). Avstyckningsplanen ska alltså tillämpas.
Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2489-24 Mark- och miljödomstolen
Utöver vad länsstyrelsen redogjort för anger planbestämmelserna att den mark som avses bebyggas utgör ”Kvartersmark, avsedd för fristående eller kopplade bostadshus […]”. Eftersom sökt åtgärd inte avser byggnader som ska kopplas i tomtgräns är frågan om det sökta flerbostadshuset är fristående i planens mening.
Hur bestämmelser om ”fristående byggnader/bostadshus” i detaljplaner ska tolkas har varit föremål för prövning i flera avgöranden, bl.a. i den dom som O.N. har hänvisat till (dvs. MÖD 2016:18, se även Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 maj 2018 i mål nr P 6512-17, MÖD 2020:41–44 och NJA 2022 s. 922). Praxis kan, enligt domstolens uppfattning, sammanfattas på följande sätt.
Begreppet ”fristående byggnad” har varken definierats i nuvarande plan- och bygglag (2010:900) eller i den äldre plan- och bygglagen (1987:10), och begreppet kan tolkas på olika sätt. Tolkningen bör ske med beaktande av den lagstiftning och praxis som gällde när planen antogs samt med stöd av planens syfte och planbeskrivningen. Myndighetsanvisningar för hur planbestämmelser bör anges, som gällde vid antagandet, kan också vara ett stöd. Termen fristående hus
förekommer i Kungliga Byggnadsstyrelsens, KBS, skrift Anvisningar angående beteckningar på plankartor m.m. samt bestämmelser till detaljplaneförslag (publikation 1950:2) samt senare revideringar av denna skrift. I praxis har dessa anvisningar tillmätts betydelse vid tolkningen av planbestämmelser om bl.a. fristående hus. Det har då framhållits att termen, enligt anvisningarna, har använts för att beteckna områden med egnahems- och villabebyggelse. Begreppet egnahems- och villabebyggelse har i normalfallet ansetts avse en- till tvåbostadshus. (Se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 maj 2018 i mål nr P 6512-17.) I senare praxis har dock angetts att när det saknas konkret stöd i planhandlingarna för att man med fristående byggnadssätt avsett att endast eneller tvåbostadshus skulle få uppföras ska dessa myndighetsanvisningar (dvs. publikation 1950:2) inte ges någon avgörande betydelse i tolkningen av begreppet fristående hus (se t.ex. MÖD 2020:41, jfr NJA 2022 s. 922).
Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 2489-24 Mark- och miljödomstolen
Mot denna bakgrund gör mark- och miljödomstolen följande bedömning. Nu aktuella planbestämmelser innehåller inte någon begränsning av antalet bostadslägenheter per byggnad eller per fastighet. Varken på plankartan eller i beskrivningen finns någon uppgift om planens syfte, vilken typ av bebyggelse som fanns på platsen eller vilken typ av bebyggelse som avses uppföras i planområdet. Mark- och miljödomstolen finner därför att det i detta fall inte finns stöd för att tolka planbestämmelsen om fristående bostadshus som att enbart egnahemsoch villabebyggelse får uppföras. Att sökt åtgärd är ett flerbostadshus innebär alltså inte att det är planstridigt.
Vad gäller frågorna om åtgärdens förenlighet med det s.k. anpassningskravet (2 kap. 6 § PBL) samt om den medför betydande olägenheter för O.N. (2 kap. 9 § PBL) ansluter sig domstolen i sin helhet till den bedömning länsstyrelsen gjort i det överklagade beslutet. Inte heller i övrigt har det framkommit skäl att avvika från underinstansernas bedömning om att förutsättningarna för att bevilja bygglov är uppfyllda. Överklagandet ska därmed avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 17 oktober 2024.
Hanna Wallin Ylva Kvist Trelje I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Hanna Wallin, ordförande, och tekniska rådet Ylva Kvist Trelje. Josef Hellman har föredragit målet.