P 13821-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 1 i mark- och miljödomstolens dom och fastställer länsstyrelsens beslut i den del det avser att upphäva punkterna 1 och 2 i Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommuns beslut den 13 december 2022 (§ 290, dnr 2021-1137) om att påföra Svensk Processteknik AB en byggsanktionsavgift för murar.

2Mark- och miljööverdomstolens inhibitionsbeslut den 28 mars 2025 ska inte längre gälla.

SVEA HOVRÄTT DOM P 13821-24

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svensk Processteknik AB (Processteknik) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska fastställa Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut att upphäva nämndens beslut om byggsanktionsavgift. I andra hand har Processteknik yrkat att byggsanktionsavgiften ska sättas ned till en fjärdedel alternativt till hälften.

Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommun (nämnden) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak detsamma som i underinstanserna.

Mark- och miljööverdomstolen beslutade den 28 mars 2025 om inhibition av nämndens beslut om byggsanktionsavgift.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har i en dom den 28 oktober 2022 i mål nr P 4602-22 bedömt att nu aktuella byggnadsverk utgör bygglovspliktiga murar och att Processteknik är rätt adressat för byggsanktionsavgiften. Genom detta avgörande undanröjde mark- och miljödomstolen bl.a. nämndens beslut om byggsanktionsavgift och återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Av domskälen framgår bl.a. att mark- och miljödomstolen bedömde att det var oklart hur långa murarna var mot bakgrund av att nämndens uppgift om murarnas längd skiljde sig från ingivet kartunderlag med måttangivelser. Målet återförvisades därför till nämnden för ny beräkning av byggsanktionsavgiften. Nämnden överklagade inte mark- och miljödomstolens dom som därför fick laga kraft. Nämnden har, efter återupptagandet av handläggningen med anledning av återförvisningen, på nytt beslutat om byggsanktionsavgift för murarna. Mark- och miljödomstolen har i den nu överklagade domen bedömt att det inte funnits något hinder mot detta.

SVEA HOVRÄTT DOM P 13821-24

Enligt rättspraxis utgör påförande av byggsanktionsavgift ett straff i Europakonventionens mening (se bl.a. rättsfallet MÖD 2020:31). Eftersom sådana mål, på samma sätt som mål om utdömande av vite, uppvisar stora likheter med brottmål följer av praxis att de straffrättsliga principerna ska tillämpas bl.a. i fråga om krav på precisering av gärningen (överträdelsen) och rättskraft, liksom avseende bevisbörda och beviskrav. Det innebär bl.a. att överträdelsen och grunderna för beräkning av avgiftens storlek ska preciseras redan i beslutet om byggsanktionsavgift. Om ett beslut om byggsanktionsavgift upphävs har nämnden möjlighet att i mark- och miljödomstol förtydliga överträdelserna och grunderna för beräkningen samt lägga fram ytterligare bevisning till stöd för att avgiften ska dömas ut. (Se rättsfallet MÖD 2021:20.)

Mark- och miljööverdomstolen har tidigare uttalat att åklagaren (det allmänna) inte ges någon möjlighet att få brottsanklagelsen prövad på nytt efter det att saken förts till domstolsprövning genom ett åtal och att den enskilde därmed tillförsäkras en fullständig och slutlig prövning av brottsanklagelsen vid domstolsprövningen (se rättsfallet MÖD 2021:20). I linje med detta har Mark- och miljööverdomstolen i två andra mål funnit att mark- och miljödomstolen borde ha tagit ställning inte enbart till den sanktionsgrundande överträdelsen utan också till sanktionsavgiftens storlek och att det därmed varit fel av mark- och miljödomstolen att återförvisa ärendena till respektive nämnd. Att en domstol undanröjer en nämnds beslut om byggsanktionsavgift och återförvisar ärendet till nämnden för att åtgärda brister av ovan nämnt slag, varvid nämnden får möjlighet att fatta ett nytt beslut om byggsanktionsavgift, har inte ansetts förenligt med de grundläggande straffrättsliga principer som ska iakttas. (Se rättsfallen MÖD 2021:20 och MÖD 2020:19.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det tidigare beslutet om byggsanktionsavgift undanröjdes av mark- och miljödomstolen eftersom nämnden, vid den tidpunkten, inte lyckats visa att samtliga förutsättningar för den beslutade byggsanktionsavgiften var uppfyllda. Att under dessa förhållanden återförvisa ärendet till nämnden för att nämnden på nytt ska besluta om byggsanktionsavgift för murarna innebär ett åsidosättande av de grundläggande straffrättsliga principer som, enligt vad som anförts

SVEA HOVRÄTT DOM P 13821-24

ovan, ska iakttas i ärenden av aktuellt slag. Den omständigheten att mark- och miljödomstolen tidigare, i mål nr P 4602-22, felaktigt återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning kan inte medföra att dessa principer kan åsidosättas. Det var därför fel av mark- och miljödomstolen att i den överklagade domen fastställa nämndens beslut om byggsanktionsavgift. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut att upphäva beslutet om byggsanktionsavgift ska fastställas.

Vid denna utgång saknas det skäl att pröva övriga invändningar mot byggsanktionsavgiften. Eftersom Mark- och miljööverdomstolen avgör målet slutligt ska också domstolens inhibitionsbeslut upphöra att gälla.

När det gäller frågan om uppförandet av murarna kräver lov konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att nya bestämmelser avseende bl.a. lovplikt kommer att införas i plan- och bygglagen (2010:900) den 1 december 2025. Då i vart fall en del av murarna även efter lagändringen torde kräva bygglov saknar detta betydelse mot bakgrund av den bedömning som nu görs.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Åsa Hanna och Kristina Dreijer, referent, samt tekniska rådet Johan Hjalmarsson.

Föredragande har varit Nina Hedvall Nordebo.

Bilaga A

Sid 1 (6) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 8046-23 Mark- och miljödomstolen 2024-09-30 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande och motpart

1Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommun 147 85 Tumba 2. Svensk Processteknik AB Södergatan 13 221 34 Malmö Ombud för 2: A.S. och K.J.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 26 oktober 2023 i ärende nr 1667-2023, se bilaga 1

SAKEN

Byggsanktionsavgift och rättelse avseende murar på fastigheten X i Botkyrka kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen bifaller Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommuns överklagande och fastställer nämndens beslut den 13 december 2022 i den del som avser byggsanktionsavgift (punkterna 1–2, dnr 2021- 1137, § 290).

2Mark- och miljödomstolen bifaller Svensk Processteknik AB:s överklagande och upphäver Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommuns beslut om rättelseföreläggande (punkten 3 i nämndens beslut enligt ovan).

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8046-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka kommun (nämnden) beslutade den 13 december 2022 att ta ut en byggsanktionsavgift om 325 348 kr för att utan startbesked ha uppfört bygglovspliktiga murar på fastigheten X i Botkyrka kommun samt att förelägga om rättelse i form av rivning av samma murar. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen), som beslutade att upphäva beslutet om byggsanktionsavgift och att avslå överklagandet i övriga delar.

Nämnden har nu överklagat länsstyrelsens beslut att upphäva beslutet om byggsanktionsavgift. Svensk Processteknik AB (bolaget) har överklagat länsstyrelsens beslut att avslå överklagandet i den del som avser rättelseföreläggande.

Nämndens beslut föregicks av ett beslut den 5 april 2022 som avsåg prövning av byggsanktionsavgift och föreläggande om rättelse för aktuella murar. Beslutet överklagades till länsstyrelsen och vidare till mark- och miljödomstolen, som upphävde beslutet och återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning genom ny beräkning av avgiftens storlek (Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätts dom den 28 oktober 2022 i mål nr P 4602-22).

YRKANDEN M.M.

Nämnden har yrkat att beslutet om byggsanktionsavgift ska fastställas. Till stöd för sin talan har nämnden sammanfattningsvis anfört följande. Mark- och miljödomstolen har i det tidigare avgörandet bedömt att byggsanktionsavgift ska tas ut, men återförvisat ärendet till nämnden för att på nytt fastställa avgiftens storlek. I den del som avser att bolaget är betalningsskyldigt har domen vunnit laga kraft, då ingen av parterna överklagade domen. Att pröva avgiftens storlek innebär inte att själva saken om byggsanktionsavgift prövas igen, utan endast storleken på avgiften. Mark- och miljödomstolens dom och skyldigheten för lägre instanser att lojalt följa överinstansens avgörande medförde att nämnden var bunden vid att pröva frågan om sanktionsavgifternas storlek på nytt. Eftersom det endast har funnits ett enda

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8046-23 Mark- och miljödomstolen

samtidigt pågående ärende om byggsanktionsavgift skulle en prövning av nämndens andra beslut inte innebära att samma sak har prövats två gånger. Nämndens beslut ska i enlighet med detta förstås som att nämnden i det andra beslutet endast har tagit ställning till avgifternas storlek, eftersom frågan om sanktionsavgift redan var rättskraftigt avgjord. I och med att mark- och miljödomstolen återförvisade ärendet ska det inte sägas innebära att ett nytt beslut har fattats om samma sak. Återförvisningen innebar att ärendet om byggsanktionsavgifter aldrig slutgiltigt har avgjorts och mark- och miljödomstolen är därför inte förhindrad att pröva frågan om avgifternas storlek. Motsatt slutsats medför att mark- och miljödomstolens rättegångsfel förhindrar nämnden att ta ut en byggsanktionsavgift, med följden att den betalningsskyldige slipper sitt ansvar och att effektiviteten i nämndens tillsyn påverkas negativt. Nämnden är i det läget hänvisad till extraordinära rättsmedel. Nämnden har ansökt om resning av mark- och miljödomstolens avgörande i mål nr P 4602-22.

Bolaget har, som det får förstås, yrkat att nämndens beslut ska upphävas även i den del det gäller rättelseföreläggande. Till stöd för sin talan har bolaget sammanfattningsvis anfört följande. Nämndens grund för rättelseföreläggandet är att det inte finns bygglov för stödmuren och att det sannolikt inte kan ges i efterhand. Bolaget har numera erhållit bygglov i efterhand, med rätt att låta byggnadsverket kvarstå som längst till och med den 30 juni 2025. Eftersom muren numera är uppförd enligt lov måste föreläggandet om rättelse anses ha förfallit.

Nämnden har medgett bifall till bolagets överklagande av beslutet om rättelseföreläggande.

Bolaget har motsatt sig ändring av länsstyrelsens beslut i den del som avser byggsanktionsavgift. Bolaget har till stöd för sin inställning bl.a. angett följande. Det föreligger hinder enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter att pröva frågan om sanktionsavgift en andra gång. Vidare har bolaget erhållit tidsbegränsat lov i efterhand för muren, varför syftet med sanktionsavgiften har förfallit. Vid utfärdande av beslut om sanktionsavgift hade nämnden varken utfört en komplett utredning om stödmurarnas beskaffenhet, eller utfärdat ett lovföreläggande innan föreläggande om sanktionsavgift, varför avgift inte ska utgå överhuvudtaget.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8046-23 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Rättelseföreläggande

Mark- och miljödomstolen konstaterar att parterna numera är överens om att det beslutade föreläggandet saknar grund, då bolaget fått bygglov i efterhand för de murar som föreläggandet avser. Mark- och miljödomstolen instämmer i den bedömningen och bolagets överklagande ska därmed bifallas och beslutet om rättelseföreläggande (punkten 3 i nämndens beslut) ska upphävas.

Byggsanktionsavgift

Förbud mot dubbla rättegångar om samma överträdelse (ne bis in idem)

Mark- och miljödomstolen konstaterar att mark- och miljödomstolen i ett tidigare avgörande har slagit fast att bolaget är skyldigt att betala byggsanktionsavgift för att ha uppfört nu aktuella stödmurar utan erforderligt bygglov och startbesked och återförvisat målet till nämnden för ny beräkning av avgiftens storlek (se ovan nämnda mål nr P 4602-22).

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet korrekt angett att byggsanktionsavgifter har straffrättslig karaktär och att beslut om sådana avgifter därför enligt praxis vinner negativ rättskraft. Detta innebär att om ett beslut om byggsanktionsavgift upphävs av en högre instans, exempelvis på grund av bristande utredning eller att gällande lagstiftning tillämpats på fel sätt, finns det hinder mot att på nytt pröva frågan om avgift avseende samma påstådda överträdelse (se MÖD 2020:31).

Länsstyrelsen har därefter, med hänvisning bl.a. till just MÖD 2020:31, funnit att samma princip gäller även i det fall att mark- och miljödomstolen uttryckligen anger att det finns grund för byggsanktionsavgift, men att målet bör återförvisas till nämnden för korrekt beräkning av avgiftens storlek. I MÖD 2020:31 hade dock en mark- och miljödomstol i ett tidigare mål kommit fram till att det inte funnits fog för att ta ut byggsanktionsavgift och därefter upphävt beslutet utan återförvisning.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8046-23 Mark- och miljödomstolen

Nämnden hade därefter återkommit med ett nytt beslut om sanktionsavgift avseende samma överträdelse. Den nu aktuella situationen är därmed inte likställd med situationen i nämnda rättsfall.

Till skillnad från länsstyrelsen anser domstolen inte att beslutet om återförvisning inneburit att domstolen rättskraftigt och slutligt avgjort frågan om byggsanktionsavgift för överträdelsen. Återförvisningen gällde ärendet i dess helhet och innebar endast att nämnden ålades att återuppta handläggningen av det ursprungliga ärendet och inom ramen för det fatta ett nytt beslut, enligt den instruktion som domstolen uttalade i samband med avgörandet. Detta var nämnden enligt principen om underinstansens bundenhet av överinstansens bedömning skyldig att rätta sig efter (jfr t.ex. MÖD 2012:54). Huruvida mark- och miljödomstolens hantering av frågan i det tidigare avgörandet mål nr P 4602-22 varit förenlig med praxis (se MÖD 2020:19) saknar enligt domstolens mening betydelse för den bedömningen. Domstolen noterar för övrigt att Mark- och miljööverdomstolen den 26 augusti 2024 beslutat att avslå nämndens ansökan om resning avseende det ärendet (ÖP 14521-23).

Domstolen finner sammanfattningsvis att det inte funnits något hinder mot att ta ut byggsanktionsavgift med hänvisning till principen om förbud mot dubbla rättegångar för samma överträdelse. Vad bolaget har anfört föranleder ingen annan bedömning.

Förutsättningar för byggsanktionsavgift i övrigt

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har i mål nr P 4602-22 bedömt att de aktuella murarna är bygglovspliktiga och uppförts utan behövligt lov och startbesked samt att bolaget är rätt adressat för byggsanktionsavgiften. Länsstyrelsen har i nu aktuellt ärende gjort samma bedömning i nämnda frågor. Domstolen finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning i dessa frågor.

Vad gäller avgiftens storlek bedömer domstolen att nämndens underlag ger stöd för att murarna har den längd som har angetts i beslutet. Beräkningen vinner även stöd i det beslut om bygglov i efterhand som nämnden har meddelat och som bolaget har

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8046-23 Mark- och miljödomstolen

gett in, vari framgår att murarna har de mått som framgår av beslutet om byggsanktionsavgift. Då nämnden utifrån murarnas uppmätta längd korrekt har beräknat storleken på byggsanktionsavgiften var nämndens beslut om denna riktigt.

Mark- och miljödomstolen bedömer trots instansordningsprincipen, inte minst av tydlighets- och processekonomiska skäl, att det inte finns skäl att återförvisa målet till länsstyrelsen endast för överprövning av avgiftens storlek (se även domstolens bedömning denna dag i mål nr P 6013-23). Detta bl.a. mot bakgrund av det underlag gällande muren som beskrivs ovan.

Nämndens överklagande ska därmed bifallas och beslutet om byggsanktionsavgift fastställas. Vad bolaget i övrigt har anfört föranleder ingen annan bedömning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 21 oktober 2024.

Erika Ekman Basmal Pethrosson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Erika Ekman, ordförande, och tekniska rådet Basmal Pethrosson. Föredragande har varit Torbjörn Kreuger.