P 14609-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-10-24 P 14609-24 060403 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-10-16 i mål nr P 6165-23, se bilaga A PARTER Klagande Betongproduktion i Västervik AB

Ombud: och Motpart

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun

Ombud för 2 och 3:

SAKEN Bygglov i efterhand för nybyggnad av industribyggnad/betongstation på fastigheten i Västerviks kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Betongproduktion i Västervik AB (Betongproduktion) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut att bevilja bygglov för betongstationen.

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun (nämnden) har medgett bifall till överklagandet.

och har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Betongproduktion har, utöver vad som tidigare anförts, fört fram i huvudsak följande.

Det är möjligt att pröva åtgärden inom ramen för en ansökan om bygglov. Även vid prövning av ärenden rörande bygglov uppställs omfattande krav på riskhänsyn och att byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. människors hälsa och säkerhet och risken för olyckor. I detta fall föreligger det inte något behov av en detaljplan till följd av Sevesoverksamheten. Betongstationen är belägen inom verksamhetsområdet för täktverksamheten vilket gör att eventuella risker hanteras inom ramen för utredningarna i samband med ansökan om tillstånd att bedriva täktverksamhet samt ansökan om bygglov för betongstationen.

Möjligheten att minska olycksrisker och begränsa följder av en eventuell olycka inskränks inte av att betongproduktionen och bergtäkten bedrivs av olika verksamhetsutövare. Det föreligger ingen risk för att personal skulle stanna kvar inom riskområdet under sprängning till följd av att betongstationen drivs av en annan verksamhetsutövare. Möjligheten för täktverksamheten eller betongproduktionen att förfoga över den andres verksamhet kan dessutom säkras med civilrättsliga avtal. Förekomsten av betongstationen innebär inget förändrat tillvägagångssätt jämfört med hur arbetet inför

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

en sprängning normalt sker inom en täktverksamhet. I en bergtäkt rör sig dagligen både personer som är anställda av det verksamhetsutövande bolaget och personer som inte tillhör det verksamhetsutövande bolaget, t.ex. personal som är anställd av underentreprenörer.

Det stämmer inte att betongstationen har dimensionerats för 30 personer. Byggnaden har dimensionerats för dess syfte, dvs. tillverkning av betong. Bolaget har i dagsläget tre anställda. Utöver bolagets anställda använder även täktverksamheten de allmänna utrymmena i byggnaden, som består av omklädningsrum, toalett och kontor. Bolaget som bedriver täktverksamheten har en anställd.

Vid sprängning utryms täkten och all personal från såväl täktbolaget som från externa bolag samlas på en fastställd återsamlingsplats utanför täktområdet, belägen utanför riskområdet för sprängning. Även Betongproduktions personal samlas på denna plats innan sprängning. Samtliga personer inräknas av täktverksamhetens platschef innan klartecken ges att utföra sprängningen. Utöver att tillståndsplikten enligt Sevesolagstiftningen i detta fall inte är skäl för detaljplan är inte heller avståndet mellan brytfronten och betongstationen skäl för planläggning. Det finns ytterligare maskiner inom verksamhetsområdet som är belägna närmare brytfronten än betongstationen. Betongstationens konstruktion och inbyggda maskiner riskerar inte heller att skadas av exempelvis vibrationer.

Olyckor är mycket ovanliga vid bergtäkter, med tanke på det omfattande regelverk som finns i syfte att begränsa riskerna i arbetsmiljön för de som arbetar vid brytfronten i verksamheten. Den mycket begränsade risk som föreligger vid sprängningar i täktverksamheter visar sig bl.a. i att det inte har bedömts erforderligt att detaljplanelägga dessa verksamheter, trots att de varit klassade som Sevesoverksamheter under mer än tio år. Täktverksamheter är Sveriges vanligaste tillståndspliktiga verksamhet enligt miljöbalken och Sevesolagen. Det är också vanligt att betongstationer och/eller asfaltverk uppförs av annan verksamhetsutövare inom en täkts verksamhetsområde. Ett krav på detaljplan i sådana situationer skulle vara alltför långtgående och skulle strida mot den tillämpning som skett och som sker inom branschen runtom i landet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

och har fört fram i huvudsak följande.

Betongstationen har personalutrymme med kontor m.m. som utformats för en personalstyrka på minst 30 personer. Även om Betongproduktion påstår att bemanningen är betydligt mindre måste man vid riskbedömningen rimligen utgå från byggnadens utformning och kapacitet.

Täktverksamhetens miljökonsekvensbeskrivning omfattar inte betongstationen, och behandlar därmed inte de risker för människor och miljö som uppstår när det etableras ytterligare verksamheter i täktområdet. Det finns inget i tillståndet till täktverksamhet som villkorar hur sprängning ska gå till. Det är oklart hur de två verksamheter som bedrivs på platsen har reglerat fördelningen av arbetsgivaransvaret med hänsyn till riskerna i samband med sprängning. Den oklara ansvarsfördelningen innebär en ökad risk för olyckor, vilket talar för att en detaljplan behövs.

För att undvika möjligheten att olyckor påverkar människor eller miljö är det viktigt att det görs en noggrann lokaliseringsprövning. För att kunna avgöra det behövs bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan och övriga nödvändiga utredningar tas bäst fram inom ramen för arbetet med att ta fram en detaljplan. Det saknas utredning kring hur lokaliseringen förhåller sig till Sevesoreglerna och det går därmed inte på befintligt underlag att bedöma om det är lämpligt att bygga en betongfabrik mitt i bergtäkten.

De ifrågasätter inte att sprängningarna är säkra för människor om säkerhetsrutinerna följs. Detta gäller dock all Sevesoverksamhet. Syftet med skyddsbestämmelsen är dock att minimera risken för att människor skadas vid olyckor, dvs. om något oförutsett händer.

För det fall Mark- och miljööverdomstolen gör en annan bedömning än länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen i fråga om detaljplanekravets tillämplighet, återstår att pröva övriga invändningar mot bygglovet som de har fört fram. Ärendet ska i så fall återförvisas till länsstyrelsen för prövning av övriga invändningar.

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

Nämnden har fört fram i huvudsak följande. Den vidhåller sitt beslut att bevilja bygglov. Betongproduktion har visat att en eventuell olycka vid Sevesoverksamheten inte medför risker för människors hälsa och säkerhet och att byggnationen därmed kan prövas inom ramen för bygglovsärendet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet

Målet rör en ansökan om bygglov i efterhand för en betongstation som uppförts inom en bergtäkts verksamhetsområde. Bergtäkten är en s.k. Sevesoverksamhet, dvs. en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Frågan är om betongstationens placering i förhållande till Sevesoverksamheten medför att byggnadsverket inte kan prövas inom ramen för ett bygglov, utan behöver prövas genom en detaljplan.

Rättsliga utgångspunkter

Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för ett nytt byggnadsverk, om det kräver bygglov och det placeras i närheten av en Sevesoverksamhet (se 4 kap. 2 § första stycket 4 b plan- och bygglagen [2010:900], PBL). Undantag från kravet på detaljplan kan göras om byggnadsverket i stället kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked (se 4 kap. 2 § tredje stycket PBL). Bestämmelsen genomför delar av det s.k. Seveso III-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår m.m.) och ska därför tolkas och tillämpas konformt med direktivet.

Ett byggnadsverk ska enligt förarbetena anses vara placerat i närheten av en Sevesoverksamhet om byggnadsverket, eller de som uppehåller sig i ett sådant byggnadsverk, kan komma att skadas vid en olycka som berör Sevesoverksamheten. Avståndet till Sevesoverksamheten får stor betydelse vid den bedömningen. Kravet på

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

detaljplan ska prövas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet och beror på arten av den tillkommande bebyggelsen och de risker som är förknippade med den aktuella Sevesoverksamheten. Möjligheten att i stället pröva byggnadsverket i samband med en ansökan om bygglov kan användas bl.a. om det är fråga om ett byggnadsverk som människor inte annat än undantagsvis uppehåller sig i eller på, t.ex. ett upplag eller en mur, eller om det står klart att inga människor eller miljön kan komma att påverkas negativt i händelse av en olycka vid Sevesoverksamheten. Om det finns skäl att anta att en olycka vid Sevesoverksamheten kan medföra risker för människors hälsa och säkerhet är det emellertid inte lämpligt att enbart pröva åtgärden i samband med en bygglovsansökan. (Se prop. 2014/15:60 s. 102 103.)

Därutöver ska byggnadsverk, vid planläggning och i ärenden om bygglov, lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet och till risken för olyckor (se 2 kap. 5 § första stycket 2 och 5 PBL).

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att betongstationen är placerad inom bergtäktens verksamhetsområde och att det förekommer att stationen behöver utrymmas i samband med sprängningar. Byggnaden är därmed belägen i närheten av Sevesoverksamheten på ett sådant sätt att den som huvudregel omfattas av kravet på detaljplan enligt 4 kap. 2 § första stycket 4 b PBL.

Nämnden har ansett att betongstationen kan prövas genom en ansökan om bygglov. Kommunens uppfattning i fråga om behovet av en detaljplan bör vanligtvis väga tungt (prop. 2017/18:167 s. 14). När detaljplanekravet aktualiseras på grund av närheten till en Sevesoverksamhet måste behovet av planläggning emellertid bedömas på ett sätt som innebär att kraven i Seveso III-direktivet får genomslag. Nämndens uppfattning får därmed mindre betydelse när behovet av planläggning ska bedömas i fall som detta.

Möjligheten att göra undantag från kravet på detaljplan bör enligt Mark- och miljööverdomstolen tillämpas med försiktighet och bör förutsätta att det finns ett tillräckligt underlag för att riskerna med den sökta åtgärden ska kunna bedömas inom

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24

ramen för bygglovsärendet. I målet saknas emellertid utredning kring hur en olycka vid verksamheten skulle kunna inträffa, vilka följder en olycka kan få och hur riskerna för närområdet kan förebyggas. Nämnden har inte heller på något mer utförligt sätt redovisat hur den har bedömt risken för olyckor eller motiverat sitt ställningstagande till varför det är tillräckligt att pröva betongstationen genom en ansökan om bygglov.

Den aktuella bergtäkten är visserligen en Sevesoverksamhet på den s.k. lägre kravnivån. Betongstationen är dock belägen i nära anslutning till täktens brytfront och det kommer dagligen att vistas människor i byggnaden. Utifrån befintligt underlag går det således inte att dra slutsatsen att en olycka vid Sevesoverksamheten skulle vara riskfri för människorna som vistas i betongstationen.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar därutöver att detaljplaneprocessen i högre grad än en bygglovsprövning skapar förutsättningar för att säkerhetsfrågor blir grundligt utredda och prövade, bl.a. genom kravet på samråd med länsstyrelsen och möjligheten att bestämma skyddsåtgärder för att motverka olyckor (se 5 kap. 11 § och 4 kap. 12 § PBL). Länsstyrelsen ska också på eget initiativ överpröva en detaljplan om den planerade bebyggelsen kan antas bli olämplig med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller till risken för olyckor (11 kap. 10 § andra stycket 5 PBL). Domstolen anser att det inte har framkommit att den prövning som sker i samband med detaljplaneläggningen skulle vara överflödig i detta fall.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer alltså i länsstyrelsens och mark- och miljödomstolens slutsats att den sökta åtgärden inte kan prövas i samband med en bygglovsprövning och att bygglov därför inte kan ges. Överklagandet ska därför avslås.

SVEA HOVRÄTT DOM P 14609-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Maria L. McMurray, tekniska råden Kerstin Gustafsson och Johan Hjalmarsson och tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin, referent. Föredragande har varit Frida Jakobsson.

Sid 1 (9) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr P 6165-23 Mark- och miljödomstolen 2024-10-16 meddelad i Växjö

PARTER Klagande Betongproduktion i Västervik AB

Ombud: och Motpart

Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 10 november 2023 i ärende med diarienummer 403-6066-2023, se bilaga 1 SAKEN Överklagande angående bygglov på fastigheten i Västerviks kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 6165-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun (nämnden) beslutade den 6 juli 2022 att bevilja bygglov för nybyggnad av industribyggnad/betongstation på fastigheten . och överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Kalmar län (länsstyrelsen), som den 3 november 2022 (diarie-nummer 403-7380-2022) avslog överklagandet. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen, som den 29 maj 2023 (målet P 6271-22) undanröjde nämndens beslut från den 6 juli 2022, och återförvisade målet till nämnden för ny handläggning.

Nämnden har därefter, den 5 juli 2023, beviljat bygglov för nybyggnad av industribyggnad/betongstation på fastigheten . Beslutet överklagades av och till länsstyrelsen som i beslut den 10 november 2023 upphävde nämndens bygglovsbeslut.

Betongproduktion i Västervik AB (bolaget) har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Betongproduktion i Västervik AB (bolaget) har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja länsstyrelsens beslut och fastställa nämndens beslut att bevilja bygglov för nybyggnad av industribyggnad/betongstation på fastigheten . I andra hand har bolaget yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja länsstyrelsens beslut och återförvisa målet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning. Till stöd för yrkandena har bolaget anfört i huvudsak följande.

Det saknas skäl att upphäva bygglovet på grund av att uppförandet av byggnaden skulle kräva detaljplan. Det föreligger inte heller något starkt allmänt eller enskilt motstående intresse mot att bygglov beviljas.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 6165-23 Mark- och miljödomstolen

Det krävs ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Enligt artikel 13 i Seveso III-direktivet ska medlemsländerna reglera planeringen av markanvändning på ett sådant sätt att målen att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön beaktas. Avgörande för bedömningen om ett byggnadsverk ska anses vara placerat i närheten av en Sevesoverksamhet om byggnadsverket, eller de som uppehåller sig i ett sådant byggnadsverk som utgör en byggnad, kan komma att skadas vid en olycka som berör Sevesoverksamheten. Vid bedömningen ska hänsyn tas både till arten av den tillkommande bebyggelsen och till de risker som är förknippade med den aktuella Sevesoverksamheten. I förarbetena till bestämmelserna ges som exempel på när bygglov är tillräckligt att det är fråga om ett byggnadsverk som människor inte annat än undantagsvis uppehåller sig i eller om det står klart att inga människor eller miljön kan komma att påverkas negativt.

Den aktuella industribyggnaden ligger utanför detaljplanelagt område och omfattas inte av några områdesbestämmelser. En del av fastigheten omfattas av riksintresse för väg (E22). Nämnden har bedömt att aktuell byggnad inte kommer få en betydande inverkan på omgivningen, varför den ansökta åtgärden inte bedöms vara sådan karaktär att markens lämplighet behöver prövas med en detaljplan. Av praxis framgår vidare att kommunens uppfattning i fråga om behovet av detaljplan ska ha stor genomslagskraft. Den aktuella industribyggnaden är lokaliserad inom verksamhetsområdet för en befintlig bergtäkt. Bergtäkten i Hörtingerum är en s.k. Sevesoverksamhet av den lägre kravnivån. För bedömningen om byggnadsverket kan prövas genom bygglov bör det beaktas att täkter kan undantas från Seveso III-direktivets tillämpningsområde. Vidare bör beaktas att det är fråga om den lägre kravnivån.

Den risk som är kopplad till att täkten är en Sevesoverksamhet är att det sker sprängningar med mer än 10 ton sprängmedel vid samma tillfälle. I täkten beräknas produktionen under ett normalår uppgå till omkring 100 000 ton. En normal sprängning spränger loss ca 30 000 60 000 ton berg. Därmed kommer sprängning under

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 6165-23 Mark- och miljödomstolen

ett normalår, beroende på hur stor mängd berg som losshålls vid varje sprängning, att ske vid ca 2 4 tillfällen per år. Vid maximalt beräknat uttag (250 000 ton) utförs årligen 5 9 sprängningar. Sprängmedlet består av flera olika komponenter, i trögflytande form, vilka var för sig inte utgör något funktionellt sprängmedel. I fordonet förvaras produkterna i åtskilda behållare. Inga sprängmedel förvaras i täkten. Sprängmedlet kan inte tändas upp utan en specifik tändningsmekanism och vid sprängning följs föreskrivna rutiner och skyddsåtgärder. När alla föreskrivna rutiner och skyddsåtgärder inklusive utrymning av riskområde har genomförts apteras laddningen och salvan avfyras. Laddning och sprängning sker alltid under en och samma dag. Omedelbart före sprängning ges varningssignal.

Utöver betongproduktionen finns även personalutrymmen som avses användas av såväl personal som arbetar med betongproduktion som personal som arbetar i täktverksamheten. Någon traditionell kontorspersonal finns inte. Byggnaden är placerad i den södra delen av täkten som sedan länge är utbruten. Byggnaden kommer längre och längre från salvorna allt eftersom brytning sker enligt täkttillståndet.

Det är uppenbart att det saknas skäl att anta att det finns risk för människors hälsa och säkerhet. Byggnadsverk i täkter är vanligt förekommande, såväl betongstationer eller asfaltverk med mindre personalutrymmen som andra industribyggnader. Trots det är det enbart i undantagsfall och i ett fåtal fall som täktverksamheter omfattas av detaljplaner, till exempel täkter som är belägna i anslutning till större tätorter. Det är dessutom vanligt förekommande att olika miljöfarliga verksamheter samlokaliseras. För täktverksamheter är det till exempel vanligt förekommande med betong- och/eller asfaltstillverkning samt återvinning som bedrivs parallellt med täktverksamheten inom samma verksamhetsområde. Det förekommer även att andra industrier etableras i anslutning till täktverksamheter. Slutligen är det i täkter vanligt förekommande med personalutrymmen så som enklare kontorsbyggnader.

Konsekvenserna av länsstyrelsens beslut är att det i landet inte kommer att vara

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 6165-23 Mark- och miljödomstolen

möjligt att samlokalisera täkter och andra verksamheter så som betongstationer och asfaltverk. Det kommer inte heller att vara möjligt att uppföra enklare personalutrymmen inom verksamhetsområden för täkter eller gruvor. Länsstyrelsens tolkning av rättsläget är direkt felaktig och får konsekvenser som inte varit tanken med bestämmelsen.

Länsstyrelsen har inte prövat samtliga klagandens invändningar i länsstyrelsens beslut, dvs gjort en fullständig prövning av ärendet. Trots det anser bolaget att det finns förutsättningar för mark- och miljödomstolen att avgöra målet i sak. Om mark- och miljödomstolen gör en annan bedömning bör målet återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.