P 15847-24
MÖD har bedömt att ett mindre hönshus är att betrakta som en byggnad i ÄPBL:s mening och att hönshuset därmed inte får placeras på mark som enligt detaljplanen inte får bebyggas.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2025-10-09 P 15847-24 060106 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-11-06 i mål nr P 2382-24, se bilaga A PARTER Klagande
Ombud för 1 och 2: Motpart
Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun
SAKEN Tillsyn på fastigheten i Karlstads kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och undanröjer Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommuns beslut den 17 november 2023 (§ 2023-003017) samt återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT DOM P 15847-24
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
och har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska ändras på så sätt att och föreläggs att riva eller flytta byggnaden från platsen och att föreläggandet ska förenas med vite eller sanktionsavgift. I andra hand har de yrkat att ärendet ska återförvisas till nämnden.
Till stöd för sin talan har och fört fram i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen.
och har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Till stöd för sin talan har de fört fram i huvudsak följande. Hönshuset har en invändig höjd om ungefär en meter. Huset används uteslutande för att inhysa hönor. Det är därför orimligt att definiera hönshuset som en byggnad enligt plan- och bygglagen.
Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Till stöd för sin talan har nämnden fört fram i huvudsak följande.
Nämnden har i sin bedömning utgått från att hönshuset är en anläggning. Detaljplanen är antagen 1972 och nämnden har tolkat planen utifrån då gällande praxis. Utifrån denna praxis utgör anläggandet av hönshuset inte bebyggelse och strider därför inte mot detaljplanens bestämmelser om att marken inte får bebyggas. Om hönshuset i stället ska ses som en byggnad, skulle den kunna vara en bygglovsbefriad åtgärd i form av en friggebod. En friggebod får dock inte placeras närmare fastighetsgräns än 4,5 meter utan samtycke från grannar. Det är för närvarande inte möjligt att få ett sådant samtycke då den intilliggande marken enligt detaljplanen är allmän platsmark.
Parterna har gett in kompletterande utredning i form av bl.a. fotografier.
SVEA HOVRÄTT DOM P 15847-24
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Målet rör tillsyn av ett hönshus som saknar bygglov och startbesked och är placerat på mark som enligt gällande detaljplan inte får bebyggas. Frågorna i målet är om nämnden i sin tillsyn borde ha ingripit mot konstruktionen, antingen för att den utgör en bygglovspliktig byggnad enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, eller för att den strider mot bestämmelsen i detaljplanen om att marken inte får bebyggas.
I frågan om konstruktionen ska ses som en bygglovspliktig byggnad gör Mark- och miljööverdomstolen samma bedömning som underinstanserna och tillägger för egen del följande. För att en konstruktion ska definieras som en byggnad krävs enligt 1 kap. 4 § PBL bl.a. att den är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den. Detta förutsätter inte att utrymmet i byggnaden är mätvärt enligt Svensk Standards definition av bruttoarea (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 21 maj 2015 i mål nr P 8356-14). Vilken avsikt sökanden haft vad gäller användning av utrymmet har inte heller någon betydelse (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 12 februari 2021 i mål nr P 9976-20). Av bildunderlaget framgår dock att hönshuset har en så låg inre byggnadshöjd att det inte kan anses vara avsett att vara konstruerat så att människor kan uppehålla sig i det. Hönshuset är alltså inte en byggnad enligt PBL:s definition. Det kräver inte heller bygglov på någon annan grund.
Fastigheten omfattas av en stadsplan från 1972 som enligt övergångsbestämmelser till PBL gäller som detaljplan. Detaljplanens bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av den äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL, och den praxis som då gällde. Hönshuset är placerat på punktprickad mark, dvs. mark som enligt detaljplanen inte får bebyggas. Det saknas en definition av vad som omfattas av begreppet bebygga i ÄPBL. Enligt dåvarande praxis har t.ex. uppförande av plank och murar ansetts stå i strid mot bestämmelser om punktprickad mark i detaljplaner (se bl.a. RÅ 1995 ref. 21 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 november 2012 i mål nr P 6967-12). Vad gäller begreppet byggnad har i äldre praxis t.ex. en hundkoja med en area om 2 x 1,7 meter (se RÅ 1970 C 46) och ett uthus med en area om 1,5 x 1,5 meter (RÅ 1971 C 445) ansetts utgöra byggnader. I förarbetena till PBL uttalas att praxis under ÄPBL i vissa delar fick anses vara väl långtgående i fråga om att låta konstruktioner omfattas
SVEA HOVRÄTT DOM P 15847-24
av begreppet byggnad och att en definition av begreppet därför införs i PBL (se prop. 2009/10:170 s. 144). Definitionen i PBL kan alltså innebära att vissa små och enkla konstruktioner som enligt ÄPBL bedömts som bygglovspliktiga inte längre är det (se Blomberg och Svensson, Plan- och bygglag [2010:900] 1 kap. 4 §, Lexino 2025-07- 01). Byggnadsbegreppet kan alltså sägas ha en något vidare betydelse enligt ÄPBL än PBL.
Utifrån den betydelse begreppet byggnad hade enligt ÄPBL bedömer Mark- och miljööverdomstolen att hönshuset, trots sin ringa storlek, utgör en byggnad och därmed strider mot detaljplanens bestämmelse om att marken inte får bebyggas. Nämnden har därmed inte haft fog för att avsluta tillsynsärendet utan åtgärd. Med bifall till överklagandet ska därför ärendet återförvisas till nämnden för fortsatt behandling.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:9321) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Liselotte Rågmark, tekniska rådet Inger Holmqvist, hovrättsrådet Elisabeth Hartley och tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin, referent.
Föredragande har varit Niclas Arvidsson.
Sid 1 (4) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr P 2382-24 Mark- och miljödomstolen 2024-11-06 meddelad i Vänersborg
PARTER Klagande
Ombud för 1 och 2: Motparter
Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun
ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut den 16 april 2024 i ärende 10548-2023, se bilaga 1 SAKEN Klagomål avseende åtgärd på fastigheten i Karlstads kommun DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår och begäran om ytterligare anstånd. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2382-24 Mark- och miljödomstolen BAKGRUND Stadsbyggnadsnämnden i Karlstads kommun beslutade den 17 november 2023 att avskriva ett tillsynsärende avseende fastigheten från vidare handläggning.
och överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Värmlands län som den 16 april 2024 beslutade att avslå överklagandena.
och har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
YRKANDEN M.M. och har i första hand yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas och att byggnaden ska rivas eller flyttas från platsen, samt att beslut om detta ska förenas med vite och/eller sanktionsavgift. I andra hand har och yrkat att ärendet ska återförvisas till nämnden. Till stöd för yrkandena har de hänvisat till vad de tidigare anfört och tillagt i huvudsak följande.
Det som har uppförts på fastigheten är en byggnad, med en byggnadshöjd om 167,5 cm. Fotografierna i ärendet är missvisande. Människor kan uppehålla sig i byggnaden. Byggnaden har väggar, tak och dörr. Byggnadens tak och trappa sticker ut över fastighetsgräns, och är placerad på prickmark. Det krävs bygglov för byggnaden. Nämnden har meddelat fastighetsägaren att byggnaden får vara max 150 cm hög, vilket uppsåtligen frångåtts. Tidigare domar har angivit 120 cm som max höjd för att inte kräva bygglov. Byggnadens golv är nedgrävt och grundläggningens djup redovisas inte i nämndens beslut. Följden av nämndens beslut blir att samtliga kommunmedlemmar tillåts uppföra liknande byggnader på prickmark intill fastighetsgräns utan att kontakta grannen.
Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2382-24 Mark- och miljödomstolen Det finns inte undantag i plan- och bygglagen avseende att byggnaden tidigare tillfälligtvis påstås inrymt enbart höns eller annan djurhållning. Byggnaden används som förråd och lekstuga.
Byggnaden är placerad på i detaljplanen angiven prickmark, vilken inte får bebyggas, och närmare 4,5 meter, endast 0,5 meter från klaganden, vilket kräver bygglov.
Länsstyrelsen prövade inte annekteringen av kommunal mark.
Instans
DOMSKÄL Begäran om anstånd och har sedan överklagandet inkom den 27 maj 2024 upprepat begärt anstånd för att komplettera sin talan. I underrättelsen till klagandena den 27 september 2024 beviljade domstolen anstånd till den 21 oktober 2024, med en erinran om att ytterligare anstånd ej kan påräknas och att om ytterligare anstånd begärs kan frågan komma att prövas i samband med att domstolen avgör målet i sak.
Såsom det får uppfattas har och på nytt begärt anstånd. Skäl för ytterligare anstånd föreligger inte varför begäran ska avslås.
Prövningsramen Mark- och miljödomstolens prövning i aktuellt mål är begränsad av underinstansernas beslut. Domstolen kan inom ramen för aktuellt mål därför endast pröva om nämnden haft skäl för att skriva av tillsynsärendet. Vad klaganden anfört i fråga om att kommunal mark har annekterats får enligt domstolen prövas i annan ordning.
Prövningen i sak Mark- och miljödomstolen delar underinstansernas bedömning att hönshuset inte kan anses utgöra en byggnad i plan- och bygglagens mening. Domstolen noterar härvid vad som vid länsstyrelsens platsbesök framkommit om golvet i hönshuset
Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM P 2382-24 Mark- och miljödomstolen och konstaterar att storleken på dörr och övriga öppningar till hönshuset gör att möjligheten för människor att få tillträde till byggnadsverket är mycket begränsat. Hönshuset kan därmed inte anses avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i det (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 23 oktober 2024 i mål P 5094-23). Såsom länsstyrelsen konstaterat är hönshuset inte heller en lovpliktig anläggning (se 6 kap. 1 § plan- och byggförordningen, 2011:338).
Mark- och miljödomstolen delar även länsstyrelsens bedömning i övrigt om att byggnadsverket inte innebär ett bebyggande av marken i strid med gällande detaljplan och inte heller medför en betydande olägenhet för klagandena (se 2 kap. 9 § och 10 kap. 2 § plan- och bygglagen, 2010:900). Angående den förra frågan kan tilläggas att detaljplanen är en stadsplan från 1972 och att frågan om förenlighet med detaljplan ska bedömas mot bakgrund av den lagstiftning som gällde när planen antogs. Byggnadsverket är visserligen belägen på mark som i detaljplanen är prickmark. Ett byggnadsverk av förevarande slag kan emellertid inte anses innebära ett bebyggande av marken enligt då gällande lagstiftning.
Sammanfattningsvis delar mark- och miljödomstolen den bedömning som länsstyrelsen gjort att nämnden haft fog för att avskriva tillsynsärendet. Vad klagandena har anfört i mark- och miljödomstolen föranleder ingen annan bedömning i frågan. Överklagandena ska därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 november 2024
Rickard Forsgren Helena Carling I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Rickard Forsgren, ordförande, och tekniska rådet Helena Carling. Föredragande har varit beredningsjuristen Sofia Gavelin.