P 16273-24

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-02-24 P 16273-24 060401 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-11-13 i mål nr P 975-24, se bilaga A PARTER Klagande Svenska byggnadsvårdsföreningen Motpart 1. Byggnadsnämnden i Kristianstads kommun 2. Kristianstad X AB

Ombud: F.S. SAKEN Rivningslov avseende byggnad på fastigheten X i Kristianstads kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och Byggnadsnämnden i Kristianstads kommuns beslut den 24 oktober 2023 (BN § 185, ärendenr BN 2023/935) att bevilja rivningslov för befintlig byggnad på fastigheten X samt avslår ansökan om rivningslov.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svenska byggnadsvårdsföreningen (föreningen) har yrkat att mark- och miljödomstolens dom ska upphävas och att ansökan om rivningslov ska avslås.

Byggnadsnämnden i Kristianstads kommun (nämnden) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Kristianstad X AB (bolaget) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Föreningen har anfört i huvudsak följande.

Ett bevarat kulturarv lockar till bosättning, företagande och turism samt stärker stadens identitet. För att långsiktigt möjliggöra att stadens historia kan avläsas är det avgörande att kvarvarande byggnader som bidrar till den historiska berättelsen bevaras. Det finns ett fåtal rester kvar från den enklare bebyggelse som kännetecknade smalgatorna. Gatuhuset inom fastigheten X är det enda envåningshuset som återstår och bildar tillsammans med bebyggelsen på fastigheten Y den enda samlade kultur-bebyggelsen vid Västra Vallgatan. Därutöver finns det en liknande byggnad längre söderut på samma gata, de så kallade Vä-husen på Östra Vallgatan från ca 1680 samt ett litet enplanshus på söder från 1600-talet. Fastigheten ligger inom riksintresse-område för kulturmiljö där stadens äldre småskaliga bebyggelse pekas ut som ett av riksintressets uttryck. Att kulturarvet och historiska värden ska tas till vara i samhällsutvecklingen anges i det nationella miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” och det ”Arkitekturpolitiska målet”, baserat på utredningen Gestaltad miljö.

Trots expertutlåtanden från länsstyrelsen, Regionmuseet Skåne och kommunens stadsarkitekt blev mark- och miljödomstolens slutsats att fastighetsägarens intresse väger tyngre än det allmänna intresset.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

Det faktum att det saknas särskilda skyddsbestämmelser eller rivningsförbud i gällande detaljplan är inget avgörande argument. I detta fall anges i planbeskrivningen att husen bör bevaras. Att det kan finnas liknande kulturvärden på annan plats och förekomsten av andra hus från samma tid är inte rättsligt relevanta skäl för att medge rivning. Varje byggnad ska bedömas utifrån sina kulturhistoriska värden, där bebyggelse från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion alltid betraktas som mycket värdefull, bl.a. med anledning av att den utgör en mycket begränsad del av dagens byggnadsbestånd.

Byggnaden har endast varit föremål för okulär besiktning. I avvaktan på en regelrätt historisk-teknisk antikvarisk undersökning kan erfarenheter sökas i byggnaden på grannfastigheten. När den byggnaden restaurerades befanns det mer än 200-åriga korsvirket vara i förvånansvärt gott skick. Med stor sannolikhet är den nu aktuella byggnaden också byggd med samma typ av korsvirke. Bolagets argumentation avseende stommens dåliga skick visar på fastighetsägarens underlåtenhet att underhålla byggnaden under ett stort antal decennier. Det bör även påpekas att kommunen inte har utövat sitt tillsynsansvar.

Nämnden har vidhållit sitt beslut och motiven för detta men har inte utvecklat sin talan närmare.

Bolaget har fört fram detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

Det finns annan bättre bevarad bebyggelse med högre kulturhistoriskt värde. Åtgärden som bolaget har sökt lov för är planenlig och kommunen har valt att inte på något sätt skydda den aktuella byggnaden samtidigt som andra äldre byggnader, som bedömts ha högre värden, har skyddats. Byggnaden är inte del av någon gatumiljö som är värd att bevara, då resterande byggnader längs gatan är flervåningshus. Byggnaden är till stor del redan moderniserad och det som kvarstår av ursprungligt utförande är ca tolv meter av fasadkonstruktionen mot gatan, ca två meter av fasadkonstruktionen mot innergården, samt den bärande takkonstruktionen. Därtill har byggnaden i båda ändar byggts ihop med flervåningshus som har byggts in i byggnaden med ca en meter.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

Det saknas skäl att göra antaganden om eventuella likheter med byggnaden på grannfastigheten på det sätt som gjorts i överklagandet. Byggnadens stomme bedöms vara i mycket dåligt skick och de ursprungliga delar av byggnaden som finns kvar är uttjänta. En levande stadskärna och utveckling av staden är tungt vägande intressen jämfört med bevarande, särskilt med hänsyn till byggnadens konstaterade skick. Det är inte ekonomiskt försvarbart att lägga ned de resurser som skulle krävas för att renovera byggnaden och även om det skulle ske riskerar den då att fortsatt användas som lager/soprum.

UTREDNINGEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har här gett in sakkunnigutlåtanden, bl.a. om jämförbara byggnader samt byggnadens skick och tekniska status. Arkitekterna Y.P. och P-O.P. har därvid uppgett bl.a. följande.

Befintlig konstruktion uppfyller inte kraven på bärighet och beständighet. Inte ens den bärande stommen kan återanvändas utan måste ersättas med nya konstruktionsmaterial. Takkonstruktionen är i så dåligt skick att den överskridit sin tekniska livslängd och måste ersättas. Byggnaden saknar vidare identitet och koppling till den tidigare användningen. I allt väsentligt saknar huset de värden som gäller för att klassas som särskilt värdefull enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL.

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Boverket, som har anfört i huvudsak följande.

Byggnaden anges vara uppförd i början av 1800-talet och bedöms till sin skala, volym och allmänna karaktär vara väl bibehållen. Sverige har en mycket liten andel äldre bebyggelse. Uppskattningsvis är minde än en halv procent av samma ålder eller äldre än den aktuella byggnaden. Av den halva procenten är en okänd andel förvanskade till oigenkännlighet. Boverket har därför i sina byggregler gjort bedömningen att alla byggnader av den åldern som har sin huvudsakliga karaktär bevarad bör anses vara särskilt värdefulla, om inga särskilda skäl talar däremot, se BFS 2011:6 avsnitt 1:2213.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

Trots avsaknad av särskilda planbestämmelser därom måste därför byggnaden numera anses vara en från kulturhistorisk synpunkt särskilt värdefull byggnad.

Byggnaden ingår också i en gatumiljö. Längs Västra Vallgatan finns det ett antal enklare byggnader från 1800-talets första hälft som sammantaget skapar en miljö. Vid gatan finns även ett relativt stort inslag av nyare bebyggelse, vilket gör gatan känslig för förändringar. Blir inslaget av äldre bebyggelse för litet, tappas den äldre karaktären helt. Till saken hör också att byggnaden är det enda envåningshuset vid gatan. Centrala Kristianstad är även utpekat som riksintresse för kulturmiljövården (L15). Som ett av uttrycken för riksintresset anges ”bebyggelse i främst 2–3 våningar samt inslag av äldre, småskalig bebyggelse i en våning”. Strukturen med huvudgator och ”bakgator” med enklare bebyggelse är en del av den ”regelbundna planstruktur” som också utgör ett av uttrycken för riksintresset. En kulturhistorisk värdefull miljö byggs inte upp av enstaka byggnader eller gatusträckningar. Därför är det inget argument för rivning att det finns enstaka byggnader eller någon annan gatusträckning som är bättre bevarad. Byggnaden är av stort allmänt intresse och är särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt. Den har alltså ett så pass högt bevarandevärde att den mer än väl omfattas av tillämpningen av 9 kap. 34 § 2 PBL.

Att det finns ett underhållsbehov hos byggnaden får anses ostridigt och att det kan finnas ett behov av att åtgärda en korsvirkeskonstruktion och exempelvis byta syllen får anses förhållandevis normalt för en drygt 200 år gammal byggnad av den här typen. Det har inte framkommit att byggnaden utgör en säkerhetsrisk eller annars är i ett sådant skick att det i sig motiverar en rivning. För att bedöma det faktiska underhållsbehovet behöver en mer omfattande undersökning göras av någon med erfarenhet av korsvirkeskonstruktioner.

En detaljplan låser inte i sig utrymmet för en bedömning enligt 9 kap. 34 § 2 PBL av en byggnads kulturhistoriska värde som görs vid ett tillfälle långt senare, utan planen utgör då närmast ett underlag för bedömningen tillsammans med annat relevant material. Det har förflutit snart 40 år sedan den gällande planen fick laga kraft. Det får anses begränsa den hänsyn som kan tas till att planen saknar planbestämmelser som berör byggnadens kulturhistoriska värden.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

Varken det allmänna intresset av att bygga nya bostäder eller att fräscha upp gatan där fastigheten ligger väger tyngre än det allmänna intresset av att bevara byggnaden, på så sätt att det skulle motivera en rivning. Kommunen borde ha möjligheter att tillgodose dessa behov på annat sätt. Bolaget har däremot ett enskilt intresse av att få riva den befintliga byggnaden och att få bygga nytt på fastigheten. En outnyttjad byggrätt kan dock inte i sig leda till krav på att en kulturhistoriskt värdefull byggnad alltid ska få rivas. När genomförandetiden för en detaljplan har löpt ut är en byggrätt inte längre ovillkorlig och fastighetsägaren kan inte räkna med att kunna utnyttja den eller att den har ett värde. Detta bör få betydelse när det gäller bedömningen av en enskild fastighetsägares intresse av att få riva en befintlig byggnad och bygga en ny.

Även om det skulle krävas förhållandevis omfattande åtgärder för att restaurera byggnaden får det kulturhistoriska värdet anses vara så pass stort att det ändå kan anses motiverat. Vid en sammantagen bedömning väger det allmänna intresset av att bevara byggnaden tyngre än bolagets enskilda intresse av att få riva den.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Sedan den 1 december 2025 har PBL delvis kommit att få en ny lydelse. I enlighet med övergångsbestämmelserna, punkten 2, tillämpas de äldre bestämmelserna i målet.

Inom ett område med detaljplan krävs det rivningslov för att riva en byggnad, om kommunen inte har bestämt något annat i planen. Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte 1) omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller 2) bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. Vid prövningen av rivningslov ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. (Se 2 kap. 1 § samt 9 kap. 10 § och 34 § 2 PBL.)

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

Av förarbetena framgår att rivningsregleringen inte bara är tänkt att omfatta byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt och därmed särregleras i 8 kap. 13 § PBL, utan även byggnader som inte har detta kvalificerade värde från bevarandesynpunkt. Att göra något allmängiltigt uttalande om vad som är kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är, enligt förarbetena, inte möjligt utan lokala överväganden bör tillmätas den största betydelse, varvid det material som tas fram av de kulturminnesvårdande myndigheterna bör kunna tjäna till god ledning för kommunerna. Prövningsgrunderna i 9 kap. 34 § PBL är emellertid inte avsedda att tillämpas om rivningen är föranledd av att en detaljplan medger en ändrad markanvändning. Planen i sig kan då sägas utgöra en form av förhandsbesked om att rivning får ske. (Se prop. 1985/86:1 s. 289-292.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Den gällande detaljplanen vann laga kraft år 1985 och innehåller flera överväganden kring den berörda bebyggelsens kulturhistoriska värden. På plankartan har den östra delen av fastigheten, med bebyggelse från 1890-talet, betecknats med ”q”, särskild miljöhänsyn, med befintlig bebyggelse av kulturhistoriskt och miljömässigt värde som inte får förvanskas. Inom planen men avseende vissa andra fastigheter än den nu aktuella, finns även planbestämmelsen ”Q”, som avser reservat för befintlig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Någon särskild planbestämmelse som reglerar kulturhistoriskt värde eller något som motsvarar rivningsförbud för den aktuella byggnaden, eller för övrig bebyggelse på den västra delen av fastigheten, finns däremot inte. I stället medger detaljplanen en byggrätt för bostäder och handel i högst tre våningar. Av planbeskrivningen framgår samtidigt att husen på fastigheten bedöms vara kulturhistoriskt värdefulla och av den anledningen bör bevaras.

Mark- och miljööverdomstolen anser att det, med beaktande av det motsägelsefulla uttalandet om bevarandevärdet i planbeskrivningen, är mest troligt att kommunen vid antagandet av detaljplanen ansåg att bebyggelsen på den västra delen av fastigheten var mindre värdefull från kulturhistorisk synpunkt än bebyggelsen på den östra sidan. Den byggrätt som planen medger innebär rimligen också att kommunen då ansåg att den aktuella byggnaden kunde ersättas med en ny byggnad med ytterligare ett par

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

våningar. Av planbeskrivningen framgår även att kunskapen om envåningsbyggnaden mot Västra Vallgatan var mindre, men att det fanns insikt om att den var äldre än byggnaden mot Västra Storgatan.

Bedömningen av byggnadens bevarandevärde synes dock ha skiftat efter det att detaljplanen antogs. Av det tjänsteutlåtande som låg till grund för nämndens beslut framgår att önskemål om rivning av byggnaden har framställts flera gånger sedan 1990 utan att något rivningslov har beviljats. Den omständigheten i förening med att det har förflutit snart 40 år sedan planen antogs och att genomförandetiden har löpt ut begränsar, enligt Mark- och miljööverdomstolens mening, den hänsyn som kan tas till att planen saknar tydliga planbestämmelser om bevarande av byggnadens kulturhistoriska värden (se rättsfallet MÖD 2017:38, jfr MÖD 2020:46).

Utredningen om den aktuella byggnadens kulturhistoriska värden är både bred och djup. Nämnden har inför sitt beslut remitterat ärendet till Regionmuseet Skåne som framfört att rivningslov bör nekas med hänvisning till att fastigheten X är en unik och för Kristianstad synnerligen viktig fastighet som i sin helhet har ett viktigt kulturhistoriskt värde. Den låga byggnaden utmed Västra Vallgatan bör bevaras för att inte dessa värden ska försvinna. Boverket har i sitt yttrande, som en närmast given utgångspunkt, instämt i länsstyrelsens bedömning att den mer än 200 år gamla byggnaden numera får anses vara särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt och därmed omfattas av det särskilda skydd mot förvanskning som gäller enligt 8 kap. 13 § PBL, både sedd för sig och som del av en kulturhistoriskt värdefull miljö. I sitt yttrande utvecklar Boverket utförligt vilka skäl som bär upp denna bedömning och stannar i slutsatsen att byggnaden har ett så högt bevarandevärde att den mer än väl omfattas av tillämpningen av 9 kap. 34 § 2 PBL. Enligt Mark- och miljööverdomstolen väger den nyss nämnda utredningen tungt och ger ett robust underlag för bedömningen att det finns ett starkt allmänt intresse av att bevara byggnaden. De sakkunnigutlåtanden som bolaget har gett in förändrar inte denna bild.

Vid nämndens prövning förefaller bevarandeintresset framför allt ha ställts mot det allmänna intresset av att kunna erbjuda ett antal nya bostäder och göra området längs gatan mer attraktivt. Enligt Mark- och miljööverdomstolen får det dock anses rimligt

SVEA HOVRÄTT DOM P 16273-24

att kommunen omhändertar dessa intressen på annat sätt och de har inte sådan tyngd att de kan motivera en rivning av byggnaden.

Frågan kvarstår då om bolagets enskilda intresse av att riva och bygga nytt, med stöd av den i detaljplanen inskrivna byggrätten, väger över. Som tidigare har anförts har det förflutit en förhållandevis lång tid sedan planen antogs och planens genomförandetid har löpt ut. Byggrätten i planen är således inte längre ovillkorlig i förhållande till den befintliga byggnadens kulturmiljövärde och bolagets berättigade intresse av att kunna nyttja den är därmed mindre. Bolaget har samtidigt framfört att byggnaden är i så undermåligt skick att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att bekosta en renovering.

Det får anses klarlagt att det finns ett stort underhållsbehov av byggnaden. I linje med det som bl.a. Boverket har anfört finns det dock inget stöd för att byggnaden skulle utgöra en sådan säkerhetsrisk att detta i sig skulle utgöra skäl för rivning. Även med hänsyn till att det kommer krävas förhållandevis omfattande åtgärder för att restaurera byggnaden får de starka bevarandevärdena anses motivera detta, och det kan inte heller anses oproportionerligt. Mark- och miljööverdomstolen anser därför att det allmänna intresset av att bevara byggnaden även väger tyngre än bolagets intresse av att få riva den.

Sammantaget ska därför mark- och miljödomstolens dom och nämndens beslut ändras och ansökan om rivningslov avslås. Med denna utgång upphör Mark- och miljööverdomstolens inhibitionsbeslut av den 20 december 2024 att gälla.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Petra Bergman och Jonas Högström, referent, samt tekniska rådet Inger Holmqvist.

Föredragande har varit Alexander Persson.

Bilaga A

Sid 1 (11) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr P 975-24 Mark- och miljödomstolen 2024-11-13 meddelad i Växjö

PARTER Klagande Kristianstad X AB Ombud: F.S. Motpart

1Kristianstads kommun, Byggnadsnämnden 2. Regionmuseet Kristianstad

3Svenska byggnadsvårdsföreningen

Ombud: T.N. 4. Arkitekturupproret ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 2 februari 2024 i ärende nr 36454-2023, se bilaga 1 SAKEN Rivningslov avseende fastigheten X, Kristianstad kommun

2

id -24

S

975 P

24 36454 n r n de

ut ut sl sl

be be s

än uns l m

ne m

kå

i S d ko ta v. en o ns ls sl ia re st ng ty ri ss vni i K ri M än n a

O L

lj r D nde ve evi m b nä tt

ds , a upphä na en 935

ol ygg st B m r 2023/ do le N äl en jö B il st ol st T st T m T U h fa m 2023, Ä L h S oc r R do oc S jö k- be M G il ar to O m IN D M 2023 ok h T oc JÖ X k-

Ä ar

V M

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 975-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Byggnadsnämnden i Kristianstads kommun (nämnden) beslutade den 24 oktober 2023 att bevilja rivningslov för en byggnad på fastigheten X i Kristianstads kommun (fastigheten).

Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) som den 2 februari 2024 beslutade att upphäva det överklagade beslutet.

Länsstyrelsens beslut har nu överklagats till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. Kristianstad X AB (bolaget) har yrkat att mark- och miljödomstolen, med ändring av länsstyrelsens beslut, fastställer nämndens beslut att bevilja rivningslov.

Som grund för yrkandet har bolaget sammanfattningsvis anfört följande. Nämnden har gjort en korrekt avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Aktuell byggnad har aldrig varit föremål för något särskilt kulturmiljö- eller byggnadsbevarandeprogram och är i så dåligt skick att ett bevarande arbets- och kostnadsmässigt är orimligt i förhållande till byggnadens värde både ur enskilt och allmänt perspektiv. Byggnaden är uppförd i ett plan med vindsutrymme. Planen medger byggnader för bostäder och handel i högst tre våningar. Planen medger byggrätt på annat sätt än den befintliga bygganden är utformad.

Hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen. Nämnden har gjort en avvägning mellan det allmänna intresset att främja bostadsbyggande som kan bidra till en god och trygg stadsmiljö och det allmänna intresset att bevara byggnaden på grund av dess kulturhistoriska värde. Rivningslov beviljades med motiveringen att det allmänna intresset av möjligheten till nya bostäder på fastigheten väger tyngre än det allmänna intresset att bevara byggnaden.

Kristianstads stadskärna har problem med minskad attraktionskraft. Den centrumnära handeln har ersatts. För att vända den negativa trenden arbetar olika

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 975-24 Mark- och miljödomstolen

aktörer för att återskapa en levande stadskärna som är befolkad över hela dygnet. Ett ökat antal boende i centrum motverkar en avfolkad stadskärna och medverkar till att skapa liv och rörelse även under kvälls- och nattetid. Bevarandet av en enskild byggnad måste betraktas som underordnad vid en avvägning mellan olika allmänna intressen.

I samband med att ny bebyggelse på fastigheten prövas finns möjlighet att ställa krav på anpassning till kulturmiljön. Ett nyuppkommet och överdrivet kulturvärde kan inte anses stå över stadskärnans utveckling som helhet. Att riksintresset skulle kunna påverkas av denna enskilda byggnads framtid ifrågasätts kraftfullt.

Centrumplan Kristianstad framtaget av nämnden och kommunstyrelsen anger tre nivåer av bevarandeklasser varav aktuell byggnad har den lägsta klassen ”övriga byggnader, som med hänsyn till miljön eller av andra skäl är värda uppmärksamhet”.

Detaljplanen för fastigheten vann laga kraft 16 september 1985 och är fortfarande gällande. Enbart 1890-talsbyggnaden mot Västra Storgatan erhöll då planbestämmelsen ”q”. Ingen byggnad inom fastigheten har rivningsförbud i detaljplanen. Inga kulturmiljövärden har tillkommit efter det att detaljplanen vann laga kraft.

Byggnaden kan, till följd av tidigare beviljade bygg- och rivningslov för andra fastigheter i närområdet, inte längre sägas förekomma i sitt ursprungliga miljömässiga sammanhang. Västra Vallgatan präglas idag av en modern och varierad bebyggelse utan något enhetligt byggnadssätt. Byggnadens bevarandevärde har utifrån dessa aspekter väsentligt minskat i betydelse.

Ett förvägrat rivningslov, utöver att det i sig utgör ett avsteg från gällande detaljplan, medför ett hinder att bebygga fastigheten på det sätt som planen tillåter. Utifrån en fackmannamässig bedömning är byggnaden i extremt dåligt skick och har under flera decennier inte varit uthyrningsbart. Sista verksamheten som bedrevs

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 975-24 Mark- och miljödomstolen

av en hyresgäst upphörde 1982. Det är ostridigt att byggnaden är i stort behov av omfattande renovering förenat med höga kostnader. Ett bevarande av byggnaden är inte rimligt eller proportionerligt vägt mot de åtgärder som skulle vara nödvändiga. Renovering kommer medföra behov av genomgripande ingrepp som gör att den till liten eller ingen del kommer kunna anses bevarad. Om rivningslov nekas är risken att byggnaden i stället kommer lämnas att förfalla till dess den rasar.

Till överklagandet har bolaget bifogat sakkunnigutlåtande om byggnadens skick, kostnadskalkyl samt investeringskalkyl.

Nämnden, Regionmuseet Kristianstad, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Arkitekturupproret har bestritt yrkandet och vidhåller sina tidigare framförda synpunkter.