P 16631-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom och förordnar a) att P.L. och F.R. ska befrias från skyldigheten att ersätta Nacka kommuns rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen, och b) att vardera parten i stället ska stå sina egna rättegångskostnader där.

2Nacka kommun ska betala ersättning för P.L.s och F.R. rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 15 000 kr samt ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM P 16631-25

BAKGRUND

Mark- och miljööverdomstolen beviljade genom beslut den 14 januari 2026 prövningstillstånd i den del av P.L.s och F.R. överklagande som avser frågan om ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen men inte beträffande deras överklagande i övrigt.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P.L. och F.R. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen tillerkänner dem ersättning för sina rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen och befriar dem från skyldigheten att ersätta Nacka kommuns rättegångskostnader där. De har även yrkat ränta på beloppet. De har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 115 000 kr jämte ränta och bestritt kommunens yrkande om rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen. De av Nacka kommun yrkade beloppen för rättegångskostnader har inte vitsordats som skäliga i och för sig.

Nacka kommun (kommunen) har bestritt P.L.s och F.R. yrkanden och för egen del yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 32 500 kr. Kommunen har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. För det fall ersättning ska utgå, har kommunen överlåtit åt Markoch miljööverdomstolen att avgöra vad som är ett skäligt belopp.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

P.L. och F.R. har anfört i huvudsak följande. Utgångspunkten i denna typ av mål är att kommunen ska stå båda parternas kostnader och en annan fördelning är ett undantag från huvudregeln. Trots det har de förpliktigats att betala kommunens rättegångskostnader nästan fullt ut. De har uppmanats av kommunen att väcka talan och har avvaktat med att anlita ombud tills efter den muntliga förberedelsen. Det är kommunen som velat ha rättsfrågorna prövade genom att inte möta deras krav eller komma med förlikningsbud. De har varit försiktiga med hur de fört sin talan och den har inte väckts utan skälig grund. Eftersom kommunen hänvisat

SVEA HOVRÄTT DOM P 16631-25

dem till att väcka talan och erkänt att bestämmelserna i detaljplanen åsamkat dem en skada, har de haft tillräckliga skäl för att väcka talan. Om de rättsregler som de åberopat inte kunnat ligga till grund för talan borde kommunen ha angett någon rättskälla som upplyst dem om saken för att undvika att ytterligare kostnader upparbetades. Merparten av kostnaderna i målet har vidare varit en följd av mark- och miljödomstolens undermåliga processledning. De kostnader de haft har varit skäliga.

Kommunen har anfört i huvudsak följande. Det måste ha varit uppenbart för Philip Lieff och F.R. att de väckt talan utan skälig grund och att detta förhållande kvarstod i än högre grad efter det att ombuden anlitades. De köpte fastigheten under det marknadsvärde som de själva bedömt att fastigheten har. Kommunen har inte heller medgett någon skada. Den upplysning som kommunen lämnat P.L. och F.R. om ersättningsbestämmelserna innebär inte att kommunen uppmanat dem att stämma kommunen i domstol. Skälet till att kommunen inte velat diskutera en förlikning utan hänvisat till en prövning av domstolen har varit att talan uppenbart varit utan grund. Merparten av rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen härrör från tiden efter det att fastighetsägarna anlitat ombud och även därefter har det varit uppenbart att talan inte haft någon skälig grund. Talan bör åtminstone anses ha väckts utan tillräckliga skäl. Fastighetsägarna ska därmed bära sina egna rättegångskostnader. De ska dock utge ersättning med 6 250 kr avseende kommunens onödiga merkostnader på grund av fastighetsägarnas bristfälliga processföring. Om kommunen åläggs att utge ersättning för fastighetsägarnas kostnader, ska den ersättningen jämkas dels för att kommunen ska få ersättning för sina onödiga rättegångskostnader om 6 250 kr, dels eftersom fastighetsägarnas rättegångskostnader inte varit skäligen påkallade för att ta tillvara deras rätt.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen

Om domstolen ogillar en talan enligt 14 kap. 7 § eller 10 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL, följer det av 15 kap. 1 och 8 §§ PBL att domstolen får förordna att den fastighetsägare som väckt talan ska bära sina egna rättegångskostnader, om denne

SVEA HOVRÄTT DOM P 16631-25

inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Om rättegången inleddes trots att det måste ha varit uppenbart för den som väckte talan att talan väcktes utan skälig grund, får domstolen dessutom förpliktiga den som väckte talan att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader (se 15 kap. 8 § andra meningen PBL). Av förarbetena till motsvarande bestämmelse i den äldre plan- och bygglagen (1987:10) följer att om det varit övervägande sannolikt för sakägaren att ingen väsentlig vinst skulle kunna uppnås genom en rättegång bör denne, om han eller hon förlorar målet, kunna förpliktas att svara för sin egen kostnad medan möjligheten att förpliktiga en fastighetsägare att ersätta motpartens rättegångskostnad framför allt avser rena okynnesmål. Vid bedömningen av om okynne förelegat bör det kunna ställas krav på sakägaren att denne i förhandlingar med kommunen preciserat sina anspråk och angett sådana omständigheter till stöd för sina yrkanden att förhandlingarna kan grundas på det materialet. Ett beslut av sakägaren att inleda rättegång mot kommunen bör vidare grundas på kommunens ställningstaganden till dessa yrkanden och omständigheter. (Se BoU 1986/87:1 s. 160.)

Mark- och miljööverdomstolen gör följande överväganden. Bedömningen av om det varit uppenbart för en fastighetsägare att talan väcktes utan skälig grund är enligt ordalydelsen i 15 kap. 8 § PBL knuten till inledandet av rättegången (se även prop. 2009/10:170 s. 511). Det saknar alltså betydelse för prövningen av den frågan att P.L. och F.R. först efter det att talan väcktes kom att företrädas av ombud. De har i tillräcklig utsträckning kunnat precisera sitt anspråk och förklara vilka omständigheter de lägger till grund för detta. Oavsett hur kommunen närmare har formulerat sina ställningstaganden har P.L. och F.R. uppfattat att det inte gick att komma längre i förhandlingarna med kommunen och deras beslut att inleda en rättegång får anses godtagbart. Mot den bakgrunden bedömer Mark- och miljööverdomstolen, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att omständigheterna inte varit sådana att det måste varit uppenbart för fastighetsägarna att deras talan väcktes utan skälig grund eller att deras talan är att jämställa med okynne. Däremot har deras talan, i likhet med vad mark- och miljödomstolen kommit fram till, i stor utsträckning saknat laglig grund och i övrigt varit befattad med sådana brister att den inte kunde nå framgång (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 mars 2020 i mål nr P 3165-18). Det borde alltså ha varit övervägande sannolikt för P.L. och

SVEA HOVRÄTT DOM P 16631-25

F.R. att ingen väsentlig vinst skulle kunna uppnås genom att väcka talan mot kommunen. Det innebär att de och kommunen i stället ska stå sina respektive rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen. Punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom ska alltså ändras på så sätt att P.L. och F.R. ska befrias från skyldigheten att ersätta kommunen för dess rättegångskostnader i markoch miljödomstolen och i stället ska förordnas att parterna ska stå sina egna rättegångskostnader där.

Rättegångskostnaderna i Mark- och miljööverdomstolen

I Mark- och miljööverdomstolen ska 7 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719) tillämpas på fördelningen av rättegångskostnaderna. Det är enbart fastighetsägarna som har överklagat mark- och miljödomstolens dom. Det innebär enligt nämnda paragraf, sista meningen, att 18 kap. rättegångsbalken ska tillämpas på skyldigheten att svara för de kostnader som uppkommit här.

Den part som är tappande i ett mål ska enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken ersätta motpartens hans rättegångskostnad. Om en parts yrkande bifalls endast till en del, följer det av 18 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken att domstolen i stället kan bestämma att vardera part ska bära sin kostnad, att någon av parterna ska tillerkännas jämkad ersättning eller, om kostnaderna för olika delar av målet kan särskiljas, bestämma ersättningsskyldigheten därefter.

Fastighetsägarna har vunnit framgång med sin talan här eftersom de befriats från skyldigheten att ersätta kommunen för dess rättegångskostnad i mark- och miljödomstolen. Det innebär emellertid endast bifall till en del av deras yrkande och Mark- och miljööverdomstolen bedömer att de med tillämpning av 18 kap. 4 § rättegångsbalken ska tillerkännas en jämkad ersättning från kommunen.

Enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken ska ersättning för rättegångskostnad motsvara kostnad för ombud eller biträde, såvitt kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Vid bestämmandet av ersättning gäller som en allmän utgångspunkt att det är partens verkliga kostnader som ska ersättas. När en fysisk

SVEA HOVRÄTT DOM P 16631-25

person som part i en tvist som privatperson utför eget arbete uppstår det sällan kostnader på grund av det egna arbetet, men rätten till ersättning är dock inte utesluten. I avsaknad av fasta hållpunkter för att beräkna det som ska ersättas när en fysisk person utför arbete i ett mål får det i regel göras en försiktig bedömning av vad som utgör skälig ersättning. Av vikt är då bl.a. målets beskaffenhet och omfattning, dess betydelse för parten i ekonomiskt eller annat hänseende samt det sätt på vilket talan har utförts. (Se rättsfallet NJA 2023 s. 94.)

I den kostnadsräkning som getts in av fastighetsägarna framgår att yrkat belopp avser ersättning för eget arbete i 115 timmar, varav 105 timmar har avsett arbete med överklagandet, 8 timmar arbete med yttrande och 2 timmar arbetet med yttrandet för kostnadsräkningen. Antalet timmar som lagts ner på framför allt överklagandet är betydande och tar i huvudsak sikte på de sakfrågor i målet som det inte meddelats prövningstillstånd för. Överklagandet innehåller till övervägande del återgivande av sakomständigheter i rättsfall och innehåll i förarbeten. Antalet timmar som ersättning begärs för får även i övrigt anses vara utöver vad som kan ha krävts utifrån målets omfattning och beskaffenhet. Sammantaget bör skälig ersättning med en försiktig bedömning bestämmas till 15 000 kr. Det saknas skäl att därutöver göra någon särskild jämkning i anledning av kommunens yrkande om 6 250 kr för onödiga merkostnader.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 14 juli 2026

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg samt hovrättsråden Marianne Wikman Ahlberg, Jonas Högström och Elisabeth Hartley, referent.

Föredragande har varit Camilla Nyström.

Bilaga A

PARTER

Kärande

1F.R.

2P.L.

Ombud för 1 och 2: M.J.E. och D.W.

Svarande

Nacka kommun, 131 81 Nacka Ombud: S.R.

SAKEN

Skadeersättning för värdeminskning i och med beslut om rivningsförbud m.m. på fastigheten X i Nacka kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår käromålet. 2. F.R. och P.L. ska ersätta Nacka kommuns rättegångskostnader med 49 687,5 kr.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Kärandena

Kärandena har yrkat att mark- och miljödomstolen ålägger Nacka kommun (kommunen) att utge 2 812 500 kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen från den 30 juni 2022 fram till den 10 juli 2024. Från den 10 juli 2024 löper ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på 2 537 654 kr av beloppet fram till den 11 november 2024. Från den 11 november 2024 löper ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på 2 591 255 kr fram till den 20 maj 2025. Från den 20 maj 2025 löper ränta enligt 4 och 6 § räntelagen på 2 812 500 kr. Allt till dess betalning sker.

För det fall domstolen skulle komma fram till att endast endera av de anförda grunderna skulle vara tillämplig i målet har kärandena i andra hand yrkat ersättning med 2 000 000 kr avseende rivningsförbud exklusive toleransavdrag alternativt 2 000 000 kr avseende den försvårade markanvändningen. Till beloppen kommer ett påslag om 25 procent.

Svaranden

Nacka kommun har bestritt kärandens yrkande i sin helhet, men vitsordat ränteberäkningarna enligt 6 § räntelagen från och med den 10 juli 2024 som skäliga i sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

GRUNDER

Kärandena

Kommunen beslutade i detaljplan DP 676 om rivningsförbud för huvudbyggnaden på fastigheten X. Kommunen beslutade även att införa k- och q-bestämmelser avseende byggnaderna på fastigheten samt att fastigheten inte längre skulle vara avstyckningsbar. Detaljplanen vann laga kraft den 30 juni

Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

2022Beslutet innebar att fastighetens värde sjönk. Detaljplanen begränsar dessutom tillbyggnad för huvudbyggnad som enligt planen bara får ske i begränsad riktning, vilket också ska beaktas vid bedömning av skadan. Ersättning ska utgå enligt den marknadsvärdeminskning som rivningsförbudet och skyddsbestämmelserna medfört. Kärandena förvärvade både fastigheten och ersättningsanspråket från den tidigare fastighetsägaren den 17 januari 2024.

Innan detaljplanen trädde i kraft var fastighetens marknadsvärde 12 750 000 kr. Efter detaljplanens ikraftträdande var marknadsvärdet 10 500 000 kr.

Skadan som kärandena drabbats av uppgår till 2 812 500 kr, inklusive ett påslag om 25 procent enligt 4 kap. 1 § expropriationslagen, ExL. Rivningsförbudet (14 kap. 7 § plan- och bygglagen [2010:900], PBL) medför enskilt en negativ värdepåverkan om ca 2 000 000 kr. Försvårad markanvändning, inom vilket bestämmelsen om att fastigheten inte är avstyckningsbar kan hänföras (14 kap. 10 § PBL) , medför enskilt en negativ värdepåverkan om ca 2 000 000 kr. Den gemensamma värdepåverkan är 2 250 000 kr. Utgångspunkten i den fastighetsvärdering som kärandena låtit göra är den sammanlagda värdepåverkan av de i detaljplanen införda begränsningarna tillsammans och inte respektive begränsning enskilt. Med anledning av det är de enskilda bedömningarna av respektive införd begränsnings värdepåverkan högre än den bedömda totala värdepåverkan vid en sammanlagd värdepåverkan. K- och qmärkningarna är tillsammans med rivningsförbudet nära sammankopplade. Utgångspunkten i fastighetsvärderingen är den sammanlagda värdepåverkan av de i detaljplanen intagna bestämmelserna tillsammans och inte enskilt. Olika spekulantgrupper har olika motiv till att förvärva objektet och påverkas även olika av de bestämmelser som införts i detaljplanen. Det är därför, för det fall det istället skulle göras enskilda bedömningar om respektive införd begränsnings värdepåverkan, dessa skulle vara högre än bedömd total värdepåverkan när den sammanlagda samtidiga värdepåverkan bedöms.

Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Skadan på grund av rivningsförbudet är betydande i förhållande till fastighetens värde. Hela fastigheten berörs av förbudet.

Det stämmer att kärandena kände till rivningsförbudet när de förvärvade fastigheten.

Den försvårade pågående markanvändningen består i att kärandenas möjlighet att riva befintlig huvudbyggnad och bygga en ny, alternativt helrenovera befintlig huvudbyggnad och därtill stycka av fastigheten för att sälja delar av densamma, avsevärt försvårats genom skyddsbestämmelserna i detaljplanen. Den försvårade markanvändningen berör hela fastigheten.

Grunden för ränteyrkandet är 6 kap. 16 § första stycket ExL som i ett fall som det förevarande innebär att ränta enligt 5 § räntelagen ska erläggas från den dag det beslut om antagande av detaljplan som innehåller rivningsförbud och skyddsbestämmelser vunnit laga kraft. Den i målet aktuella detaljplanen vann laga kraft den 30 juni 2022. Från dag för delgivning av stämningsansökan respektive justerade yrkanden ska ränta utgå enligt 4 och 6 §§ räntelagen.

Svaranden

Det stämmer att kommunen i detaljplan DP 676 beslutat om de bestämmelser som kärandena har påstått för fastigheten X. Detaljplanen vann laga kraft den 30 juni 2022.

Kommunen ifrågasätter inte att kärandena har förvärvat fastigheten och ett eventuellt ersättningsanspråk på det sätt som de påstår. Kommunen ifrågasätter alltså inte att kärandena kan ha övertagit ett anspråk. Däremot kan övertagandet ha betydelse för den påstådda skadans storlek. Kärandena var medvetna om att fastigheten var belastad med rivningsförbud när de köpte den. Kommunen bestrider att det har uppstått en skada och kan inte vitsorda en storlek på en eventuell skada.

Sida 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Kommunen ifrågasätter inte att fastigheten före detaljplanens ikraftträdande hade ett marknadsvärde om 12 750 000 kr och därefter 10 500 000 kr. Det kärandena har angett till grund för sin talan ger dock inte rätt till ersättning. Det föreligger inte någon ersättningsgill skada enligt PBL.

Kärandena förvärvade fastigheten efter det att beslutet om detaljplan vunnit laga kraft för en köpeskilling om 10 250 000 kr. Eftersom X har värderats till 10 500 000 kr efter antagen detaljplan, har kärandena betalat ett underpris för fastigheten, 250 000 kr lägre än bedömt värde. Kärandena har därmed inte drabbats av en skada i form av en värdeminskning av fastigheten, utan snarare tvärtom en vinst med 250 000 kr, vilket ska beaktas vid en bedömning av om kärandena har drabbats av en skada på grund av detaljplanen.

Kommunen ifrågasätter i och för sig inte att hela fastigheten berörs av rivningsförbudet. Minskningen av fastighetens marknadsvärde är dock inte betydande i förhållande till fastighetens totala marknadsvärde.

Detaljplanens bestämmelse om minsta tomtstorlek respektive k-bestämmelserna är inte skyddsbestämmelser och ger därför inte rätt till den ersättning som kärandena yrkat. Det kan däremot q-bestämmelserna göra. Skyddsbestämmelsen q innebär dock inte ett förbud mot förändringar utan ett förbud mot sådana förändringar som försämrar byggnadens värdefulla egenskaper. Den förhindrar inte en helrenovering. Skyddsbestämmelsen gäller bara exteriören och inte invändigt. Det borde därför finnas stora möjligheter att göra ändringar invändigt, även vad gäller rumsfördelningen.

Kommunen ifrågasätter att markanvändningen över huvud taget har försvårats för kärandena.

Sida 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

En värdering av en eventuell sådan skada som kärandena påstår, kan inte göras på så sätt som gjorts i den värdering som kärandena åberopar.

UTVECKLING AV TALAN

Kärandena

Kärandena är av uppfattningen att kommunen inom ramen för domstolens process har vitsordat (dvs. inte bara ”inte ifrågasatt”) såväl kärandenas förvärv av fastigheten och ersättningsanspråket från tidigare ägare som skadan och skadans storlek i och för sig, liksom att hela fastigheten berörs av rivningsförbudet.

Innan den i målet aktuella detaljplanen antogs omfattades fastigheten av områdesbestämmelser (OB17) med ändringar från den 15 februari 2022. I områdesbestämmelserna hade fastigheten markerats att inte omfattas av de bestämmelser som gällde för fritidshus. För fritidshus fanns dock bestämmelser för byggrätt och minsta tomtstorlek (4 000 m ).

Vidare föreskrev områdesbestämmelserna att byggnader skulle placeras minst 4,5 m från tomtgräns och 6,0 m från gata. Uthus fick dock, efter grannens medgivande, placeras närmare tomtgräns. Fastigheten omfattades inte av det som i området var angivet som värdefull miljö. Fastigheten och dess byggnadsbestånd var inte heller markerad som kulturhistoriskt värdefull byggnad för vilket särskilda regler gällde.

I detaljplanen gavs fastigheten följande planbestämmelser: - Minsta tomtstorlek, 4 000 m (d1 4000) - Stora delar av tomten är korsmarkerad där endast komplementbyggnad får placeras - Hela fastigheten omfattas av bestämmelser för kulturmiljö. - Kvartersmark ska nyttjas för bostäder (B)

Sida 7 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

- Byggrätten bestäms till följande (e1): Endast friliggande bostadshus. Högst en huvudbyggnad per fastighet och högst två bostadslägenheter per huvudbyggnad. - På fastighet om högst 1 200 m får huvudbyggnad uppföras med högsta nockhöjd om 8,5 m. Största BYA är 11 procent av fastighetens landareal. Huvudbyggnad med högsta nockhöjd om 6,0 m får uppta BYA om högst 14 procent av fastighetens landareal, dock högst 150 m . Största sammanlagda BYA för komplementbyggnad är 40 m . - På fastighet större än 1 200 m får huvud-byggnad uppföras med högsta nockhöjd om 8,5 m. Största BYA är 11 procent av fastighetens landareal, dock högst 165 m . Huvudbyggnad med högsta nockhöjd om 6,0 m får uppta BYA om högst 12,5 procent av fastighetens landareal, dock högst 180 m . Största sammanlagda BYA för komplementbyggnad är 60 m . - Huvudbyggnaden ges k- och q1-märkning - Gästhusen (I och II) ges k-märkning - Genomförandetid, 3 – 15 år - För byggnader som omfattas av q- eller k-bestämmelser gäller utökad lovplikt för tillbyggnader, fasadändringar, ommålning, fasadbyte eller byte av taktäckningsmaterial.

K-märkning är en varsamhetsbestämmelse och avser kulturhistorisk värdefull byggnad. Av planbestämmelserna framgår följande: ”Utökad lovplikt gäller för tillbyggnader, fasadändring, ommålning, fasadbyte eller byte av taktäckningsmaterial. Underhåll och ändring ska utföras varsamt och ta hänsyn till byggnadens karaktäristiska och kulturhistoriska värden, se Plankarta blad 2.”

En q1-märkning avser särskilt värdefull byggnad enligt 8 kap. 13 § PBL som inte får förvanskas eller rivas. Av planbestämmelserna framgår följande: ”Utökad lovplikt gäller för tillbyggnader, fasadändring, ommålning, fasadbyte eller byte av taktäckningsmaterial. Underhåll ska utföras varsamt och ta hänsyn

Sida 8 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

till byggnadens karaktäristiska och kulturhistoriska värden, se Plankarta blad 2”.

Kulturmiljöområdet innebär enligt planbestämmelserna följande. ”Bygglov krävs för åtgärder enligt 9 kap. 4a-4c §§ PBL (”Attefallshus”, två takkupor, 15 m tillbyggnad, inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus).”

Av samrådsredogörelsen för framtagandet av detaljplanen framgår att den tidigare ägaren hade önskemål om att riva byggnaderna på fastigheten och stycka av tomter. Av handlingarna framgår också att rivningsförbudet och de andra skyddsbestämmelserna följer av de höga kulturvärdena. Den tidigare ägaren överklagade detaljplanen då han, till skillnad från andra inom planområdet, gick miste om möjligheten till avstyckning.

Marknadsvärdeminskning pga. meddelat rivningsförbud

Av ett värdeutlåtande från den auktoriserade värderingsmannen P.J. vid AB Svensk Fastighetsvärdering framgår att fastighetens marknadsvärde, detaljplanen förutan, dvs. med tidigare gällande områdesbestämmelser (skick 1) bedöms till ca 12 750 000 kr. Av värdeutlåtandet framgår vidare att fastighetens marknadsvärde efter antagen detaljplan (skick 2) bedöms till ca 10 500 000 kr. Rivningsförbudet medför enskilt en negativ värdepåverkan om ca 2 000 000 kr.

I fråga om kvalifikationsgränsen ”betydande skada” bör hänsyn tas till att kärandena är privatpersoner med begränsad ekonomisk förmåga. Även om beloppet skulle understiga den något schabloniserade hänvisningen till 15 procent av marknadsvärdet, anser kärandena att skadan de facto är betydande i förhållande till värdet av den berörda delen av fastigheten med hänvisning till det ovan anförda samt att skadan i absoluta belopp i allra högsta grad är att anse som stor. I aktuellt fall föreligger skäl att tillämpa en lägre procentsats om 5 procent avseende kvalifikationsgränsen, varför endast ett

Sida 9 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

mindre toleransavdrag ska göras. Det framräknade beloppet ska sedan höjas med 25 procent med stöd av 4 kap. 1 § andra stycket ExL. Vidare hänvisas till 14 kap. 22 § PBL.

Marknadsvärdeminskning pga. införandet av skyddsbestämmelser

Genom i målet aktuell detaljplan gavs huvudbyggnaden på fastigheten k- och q1-märkning medan gästhusen (I och II) gavs k-märkning. K-märkning är en varsamhetsbestämmelse och avser kulturhistorisk värdefull byggnad och q1märkning avser särskilt värdefull byggnad enligt 8 kap. 13 § PBL som inte får förvanskas eller rivas. Detaljplanen angav också minsta tomtstorlek till 4 000 m (d1 4000). Den försvårade markanvändningen, inom vilken bestämmelsen om att fastigheten inte är avstyckningsbar kan hänföras, medför enskilt en negativ värdepåverkan om ca 2 000 000 kr.

Förvanskningsförbudet (q) är i förhållande till varsamhetsbestämmelserna (k) mycket mer långtgående. Varsamhetsbestämmelsernas enskilda påverkan kan därför betraktas som försumbar i jämförelse med förvanskningsförbudet. Att förvanskningsförbudet bara gäller exteriören medför bl.a. att en helrenovering inte kan ske, eftersom exteriören inte får förvanskas.

Ifrågavarande planbestämmelser utgör sådana skyddsbestämmelser som ger kärandena rätt till ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL för den skada bestämmelserna medför. Detta särskilt mot bakgrund av regleringen i 4 kap. 16 § 3 p, 2 kap. 6 § och 8 kap. 13 § PBL samt att kommunen angett i detaljplanen att området utgör en kulturhistoriskt särskilt värdefull miljö och att detaljplanen är utformad med varsamhets- och skyddsbestämmelser för de byggnader som bedömts som kulturhistoriskt värdefulla.

Sida 10 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Följande är exempel på ändringar på fastigheten vilka i princip är omöjliga att åstadkomma, givet skyddsbestämmelserna: - Större hall-kapprum-toalett-tvättstuga. På grund av detaljplanen är kärandena tvungna att acceptera ett tämligen begränsat utrymme avsett för hall, kapprum, toalett och tvättstuga (cirka 5 m ), bl.a. eftersom det inte är tillåtet göra nödvändiga förändringar vid farstun. - Expanderad sydsida med mer glas och större tillbyggnad på den sidan. För närvarande är det osäkert och komplicerat om, och i så fall i vilken utsträckning, detta är tillåtet att göra. - Anpassning av fasaden mot förskolan för mindre ut- och insyn samt större samhörighet i stilen till förskolans uttryck. - Större och fler fönster norrut för mer kvällssol på sommaren. - Byte av dörrar till ett mer modernt slag. Det är djupt opraktiskt med befintliga dörrar, vilka är av gammal ”stugkaraktär”, i ett modernt åretruntboende. Till följd härav krävs vidare, för att reducera värmeläckage, extra innerdörrar.

Som tillägg till dessa exempel kan även nämnas att själva osäkerhetsfaktorn i sig rörande vad som får och inte får göras, med avseende på skyddsbestämmelserna samt den utökade lovplikten, måste betraktas som värdepåverkande. Vad som exakt får utföras vid en framtida lovprövning eller vad kärandena exakt vill utföra, saknar dock betydelse för hur den pågående markanvändningen för bostadsändamål avsevärt försvåras, eftersom det är den samlade marknadens bedömning av alla begränsningar, dvs. den samlade marknadens bedömning av hur markanvändningen försvåras som medfört att fastighetens värde har sjunkit.

Skyddsbestämmelserna innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Begreppet pågående markanvändning ska enligt förarbeten ges en relativt generös tolkning, se prop. 1972:111 bil. 2 s. 334. Den pågående markanvändningen måste anses innefatta alla de åtgärder som syftar till att den

Sida 11 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

faktiska användningen ska vidmakthållas eller åtgärder som med ett naturligt synsätt framstår som en normal förbättring av en befintlig byggnad. Alla åtgärder som syftar till underhåll i den mening som avses i 3 kap. ÄPBL (numera 1 kap. 4 § PBL), ligger inom ramen för pågående markanvändning. Dit hör även ändring, tillbyggnad och uppförande av en ny ekonomibyggnad, t.ex. på en rörelse- eller jordbruksfastighet.

Vad gäller begreppet ”avsevärt försvåras” beskrevs begreppet i 1972 års proposition som ett ”någorlunda kvalificerat intrång i den faktiska markanvändningen”. Bostadsutskottet har därefter angett att en fastighetsägare endast ska behöva tåla en skada som är bagatellartad för honom. Samtliga ovan angivna skyddsbestämmelser förändrar förutsättningarna för fastigheten väsentligt och innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Den pågående markanvändningen är bostadsändamål. Kärandena har förlorat möjligheten till ett flexibelt utnyttjande av fastigheten. Specifikt har kärandenas möjlighet att använda marken genom att helrenovera befintlig huvudbyggnad (vilket det alltjämt föreligger ett trängande behov av), och därtill stycka av fastigheten för att sälja delar av densamma, avsevärt försvårats.

Svaranden

Detaljplanen DP 676 har framtagits på ett korrekt sätt där allmänna och enskilda intressen avvägdes. Detaljplanen medger en byggrätt för huvudbyggnad inom den aktuella fastigheten vilken motsvarar storleken för en normalstor villa för permanentboende. Även om befintlig huvudbyggnad har utformats med varsamhets- och skyddsbestämmelser kan tillbyggnadsmöjligheten i detaljplanen nyttjas. Det föreligger därmed inget hinder till fortsatt bostadsanvändning. Huvudbyggnaden har ett kulturhistoriskt värde och rivningsförbud är därför behövligt.

Värderingen kan inte göras på det sätt som gjorts. Värderingsmannen anger att fastigheten minskat i värde med 2 250 000 kr och att detta fördelas på lika

Sida 12 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

delar om 33 procent av utsläckta möjligheter till avstyckning, k- och q-märkningar och rivningsförbud. Samtidigt anges en självständig värdepåverkan om 2 000 000 kr för rivningsförbudet respektive avstyckningsbegränsningarna och k- och q-märkningarna. Detta trots att värderaren anger att bestämmelserna värdemässigt samspelar med varandra. Det går inte att utröna hur fördelningen är mellan q, k och avstyckning. Detta är av betydelse då bestämmelsen i 14 kap. 10 § PBL endast avser skyddsbestämmelsen q och inte varsamhetsbestämmelsen k och inte heller att möjlighet inte finns att stycka av fastigheten. Det ska också noteras att skyddsbestämmelsen q bara omfattar huvudbyggnaden och inte komplementbyggnaderna.

Det är svårt att förstå hur bedömningarna i värderingen står sig i jämförelse med tidigare bedömning av värdeförändringen, som värderaren fortfarande ändå står fast vid. Det är också svårt att förstå förändringarna i kärandenas yrkanden och hur de förhåller sig till varandra.

Kommunen vill också framhålla att värderingen faktiskt inte är en värdering av kärandenas skada, utan enbart en bedömning av värdeminskningen före och efter antagen detaljplan.

Marknadsvärdeminskning pga. meddelat rivningsförbud

Kvalifikationsgränsen för tillämpningen av 14 kap. 7 § PBL är 15 procent av fastighetens värde. Om rivningsförbudet innebär att fastigheten har minskat i värde med 742 500 kr (33 procent av 2 250 000 kr) är det inte fråga om en betydande påverkan. Det är fråga om en påverkan med cirka 5,8 procent (742 500 kronor/12 750 000 kronor). Inte heller en minskning av värdet med 2 000 000 kronor, utifrån värderarens senare värdering, vilken kommunen i och för sig inte finner trovärdig, innebär en betydande påverkan. Det är fråga om en påverkan med cirka 15,7 procent (2 000 000 kronor/12 750 000 kronor). Allmänintresset av att bevara och skydda kulturhistoriskt intressanta byggnader är så stort att det leder till att fastighetsägare får tåla mer utan att ersättning ska

Sida 13 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

betalas. Kommunen anser att ovan nämnda bedömningar av värdepåverkan ligger inom ramen för vad fastighetsägare i allmänhet får tåla och särskilt i detta fall då kärandena köpt fastigheten efter det att detaljplanen vunnit laga kraft med kännedom om bestämmelserna i detaljplanen.

Marknadsvärdeminskning pga. införandet av skyddsbestämmelser

14 kap. 10 § PBL omfattar inte någon rätt till ersättning för att fastigheten inte kan styckas av. Det finns inte någon allmän rättighet att kunna stycka en fastighet och möjligheten till avstyckning innefattas inte i det som avses med pågående markanvändning. Det är snarare fråga om ett förväntningsvärde, som uttryckligen inte ska ersättas enligt 14 kap. 24 § första stycket 2 PBL.

14 kap. 10 § PBL omfattar inte heller rätt till ersättning för eventuell påverkan av varsamhetsbestämmelser, i det aktuella fallet k. Detta framgår av att ersättningsbestämmelsen i 14 kap. 10 § PBL hänvisar till 4 kap. 16 § 3 PBL och inte 4 kap. 16 § 2 PBL.

Skyddsbestämmelsen q (förvanskningsförbudet) för huvudbyggnadens kulturmiljövärden försvårar inte pågående markanvändning, åtminstone är det inte fråga om ett avsevärt försvårande. Skyddsbestämmelsen gäller bara exteriören, invändigt finns stora möjligheter att göra ändringar. Det finns inte något hinder mot att göra en helrenovering. Det finns därtill en stor outnyttjad byggrätt för fastigheten som kan användas genom en tillbyggnad till huvudbyggnaden för att åstadkomma en stor ökning av bostadsytan, vilken i sin tur borde leda till en ökning av fastighetens värde.

Det finns exempel i Nacka på kulturhistoriskt värdefulla byggnader som har byggts till på ett sådant sätt att kulturvärdena har behållits och fastighetsvärdet ökat. Detta ligger i linje med de antaganden lagstiftaren gjorde i prop. 1985/86:1 s. 390, om att eventuella skador på grund av en skyddsbestämmelse

Sida 14 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

ofta kompenseras av att fastigheten får ett ökat värde just för att de kulturhistoriska värdena bevaras, vilket därmed leder till att någon reell skada inte uppstår, varför ersättning inte ska utgå. Det borde finnas möjligheter att renovera och bygga till huvudbyggnaden på ett sådant sätt att fastighetens värde kan öka. Det etablerade arbetssättet på bygglovenheten med rådgivning från handläggare och kommunantikvarie har målet att fastighetsägare ska kunna utveckla sina fastigheter utan att bebyggelsen förvanskas.

Kärandena har framhållit att byggnaderna är i mycket dåligt skick. Kommunen anser att merkostnader på grund av ett eventuellt eftersatt underhåll inte ska tas med vid bedömningen av huruvida pågående markanvändning avsevärt har försvårats. Det vore inte rimligt att kommunen skulle utge ersättning för att ansvar inte har tagits för underhållsskyldigheten av byggnaderna.

Värderaren har slagit ihop bestämmelserna q (förutom rivningsförbudet) och k vid bedömningen av hur stor del av värdeminskningen som avser påverkan på värdet av dessa bestämmelser (33 procent av 2 250 000 kr). Eftersom bestämmelsen i 14 kap. 10 § PBL inte omfattar eventuell påverkan av varsamhetsbestämmelse, k, behöver det göras en uppskattning av hur stor andel av värdepåverkan som avser skyddsbestämmelsen q (förvanskningsförbudet). För enkelhetens skull delas den bedömda andelen i två (33 %/2=16,5 %) vilket skulle leda till att påverkan av skyddsbestämmelsen q blir 371 250 kr. Det motsvarar en procentuell motverkan med ca 2,9 procent (371 250 kr / 12 750 000 kr). Görs det en bedömning av betydelsen av påverkan i sig (utan en bedömning av om kärandena har drabbats av en skada) på fastighetens marknadsvärde utan detaljplan är det en bagatellartad påverkan. Även om det görs en uppskattning av hur stor andel av den nya värderingen, som kommunen visserligen ifrågasätter, som skulle avse påverkan av skyddsbestämmelsen q (förutom rivningsförbudet), är det fortfarande fråga om en bagatellartad påverkan. Utifrån den ursprungliga fördelningen av påverkan av de olika bestämmelserna skulle det vara möjligt att anta att värderaren menar att påverkan av endast skyddsbestämmelsen q kan uppskattas till 500 000 kr

Sida 15 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

(2 000 000 kronor/2=1 000 000 kronor vardera för påverkan av ej möjlighet till avstyckning respektive bestämmelserna q och k tillsammans. 1 000 000 kronor/2 =500 000 kronor vardera för bestämmelserna q respektive k). Det motsvarar en procentuell påverkan med endast cirka 3,9 procent.

Oavsett hur bedömningen görs av betydelsen av minskningen av värdet har kärandena inte drabbats av en skada till följd av den tidigare minskningen av fastighetens marknadsvärde.

UTREDNING

På kärandenas begäran har förhör hållits med partssakkunnige P.J..

Som skriftlig bevisning har kärandena åberopat sakkunnigutlåtande, detaljplan och samrådsprotokoll.

DOMSKÄL

Ramen för domstolens prövning

Inledningsvis finns anledning att säga något om parternas processuella inställningar i förhållande till domstolens prövning. Erkänner part i rättegången viss omständighet ska vad parten erkänt gälla mot honom eller henne, se 35 kap. 3 § rättegångsbalken. Parternas påståenden och inställningar sätter i vardera riktningen gränser för vad domstolen ska pröva. En part förfogar fritt över sin inställning till omständigheter i målet, även om det kan få verkan som bevis att återkalla ett tidigare givet erkännande.

Under handläggningen av nu aktuellt mål har en återkommande fråga varit kommunens inställning till kärandenas påstående om att de i samband med sitt förvärv av fastigheten även övertog det anspråk som målet gäller. Den inställning i frågan som återges under rubriken GRUNDER ovan är den som kommunen slutligen valt att ange.

Sida 16 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Vid tingsrättens första muntliga förberedelse i målet erkände kommunen att kärandena hade förvärvat fastigheten och ett eventuellt ersättningsanspråk på så sätt som de påstår. När frågan lyftes vid den andra muntliga förberedelsen preciserades denna inställning till i huvudsak det som återgetts ovan. Det står kommunen fritt att göra en sådan precisering och det är inte fråga om ett återkallande på så sätt att det får någon verkan som bevis.

Kommunens inställning så som den slutligt har angetts, begränsar (liksom kärandenas påståenden) vad domstolen ska pröva. Eftersom kommunen inte har ifrågasatt att kärandena kan ha övertagit anspråket i fråga har domstolen därför inte att pröva om det över huvud taget är möjligt att överta den typ av anspråk som målet gäller. Däremot kan överlåtelsen fortfarande vara av betydelse i målet vid prövning av om kärandena lidit någon skada och i så fall dess storlek. Det kan särskilt poängteras att kommunen alltså inte godtagit att kärandenas anspråk ska prövas så som vore de den tidigare fastighetsägaren, eller som om överlåtelsen inte har skett.

Överlåtelsens betydelse för skadans storlek

Det är ostridigt i målet att fastighetens marknadsvärde var 12 750 000 kr innan detaljplanen trädde i kraft och att marknadsvärdet därefter var 10 500 000 kr. Det är också ostridigt att kärandena förvärvade fastigheten för 10 250 000 kr efter det att detaljplanen vunnit laga kraft.

Kärandena har alltså enligt sina egna påståenden betalat något mindre än marknadsvärdet för fastigheten. Även om det hade varit naturligt att därmed se en eventuell skada som neutraliserad måste kommunens erkännande innebära att den inte är det. Något annat skulle strida mot godtagandet av att kärandena trots allt har övertagit anspråket i samband med fastighetsförvärvet.

Sida 17 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Däremot är det fortfarande av betydelse att kärandena i och med förvärvet gjort en vinst på 250 000 kr. En eventuell skada behöver därför reduceras med detta belopp.

Rivningsförbud, 14 kap. 7 § PBL

Om en detaljplan innehåller ett rivningsförbud har fastighetsägaren enligt 14 kap. 7 § PBL rätt till ersättning av kommunen för den skada som rivningsförbudet medför. Rätten till ersättning gäller dock endast om den skada som rivningsförbudet medför är betydande i förhållandena till värdet av den berörda delen av fastigheten. Värderingsmannen P.J. har både skriftligen och muntligen förklarat att hypotetiska köpare av fastigheten före detaljplanen i nästan alla fall skulle ha velat riva huvudbyggnaden och istället bygga ett större och mer exklusivt hus på tomten. Detta ligger till grund för hans värdering av fastigheten före detaljplanen.

Ersättningsrätten enligt 14 kap. 7 § PBL har motiverats av att fastighetsägare bör ha en principiell rätt till återuppförande av en byggnad. Det saknas däremot stöd för att ersättning ska betalas för en värdeminskning utöver den som orsakas av en förlorad rätt till återuppbyggnad av en i huvudsak likadan byggnad, se Mark- och miljööverdomstolens dom i mål P 3165-18 med däri gjorda hänvisningar. Kärandena har alltså inte rätt till ersättning för en marknadsvärdeminskning som beror på att det inte är möjligt att bygga en större eller annorlunda byggnad. De har inte visat någon skada för det fall en liknande byggnad ska återuppbyggas. De har därför inte rätt till någon ersättning enligt 14 kap. 7 § PBL.

Det kan tilläggas att även för det fall kärandena hade visat att anförd marknadsvärdeminskning gällde också vid återuppbyggnad av en i huvudsak

Sida 18 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

likadan byggnad, så är marknadsvärdeminskningen inte betydande i förhållande till värdet av fastigheten, jfr 14 kap. 7 § andra stycket PBL.

Slutligen framstår det som oklart hur värderingsmannens bedömning av rivningsförbudets effekt på marknadsvärdet står sig i förhållande till övriga omständigheter. Om rivningsförbudet skulle innebära en enskild marknadsvärdeminskning om 2 000 000 kr lämnas endast ett mycket litet utrymme för påverkan av t.ex. inskränkta avstyckningsmöjligheter. Detta är skäl att ifrågasätta värderingen av marknadsvärdeminskningen för rivningsförbudet om 2 000 000 kr.

Av flera skäl har kärandena alltså inte rätt till ersättning enligt 14 kap. 7 § PBL.

Ersättning på grund av skyddsbestämmelser, 14 kap. 10 § PBL

Först och främst kan noteras att rätt till ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL vid bestämmelser införda i detaljplan, såvitt nu är av intresse, enbart gäller i förhållande till 4 kap. 16 § 3, dvs. s.k. skyddsbestämmelser. Såsom kommunen har angett, har en fastighetsägare alltså inte rätt till ersättning för s.k. varsamhetsbestämmelser eller bestämmelser om minsta tomtstorlek.

Vad gäller bestämmelsen om minsta tomtstorlek – som kärandena angett innebär en skada för dem eftersom de inte längre kan avstycka och sälja delar av fastigheten – kan dessutom konstateras att det dels uppenbarligen inte är fråga om en pågående markanvändning som 14 kap. 10 § PBL kräver, dels att det framgår av 14 kap. 24 § att sådan ersättning inte omfattar förväntningar om ändring av markanvändningen. Kärandena har också angett att den pågående markanvändningen försvåras av att de inte kan riva huvudbyggnaden och bygga en ny sådan, vilket dels överlappar på ett inkompatibelt sätt med deras grund avseende 14 kap. 7 § PBL, dels enligt 14 kap. 10 § PBL tredje stycket inte omfattas av bestämmelsen.

Sida 19 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

De skyddsbestämmelser som infördes genom detaljplanen kan visserligen ge rätt till ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL. Kärandenas talan är dock genomgående vag i fråga om vilka omständigheter som de menar utgör pågående markanvändning, som förhindras av detaljplanen respektive medför en minskning av fastighetens marknadsvärde. Deras svepande påstående att en helrenovering inte kan ske, har inte preciserats närmare och går därför svårligen att pröva. Det är inte visat att skyddsbestämmelserna omöjliggör renovering.

I vart fall får kärandena anses ha gjort gällande följande omständigheter (se s. 9 ovan): - De förhindras från att skapa större hall-kapprum-toalett-tvättstuga. - De förhindras från att expanderad sydsidan med mer glas och större tillbyggnad på den sidan. - De förhindras från att anpassa fasaden mot förskolan för mindre utoch insyn samt större samhörighet i stilen med förskolans uttryck. - De förhindras från att skapa större och fler fönster norrut. - De förhindras från att byta dörrar till ett mer modernt slag.

Även dessa påståenden är för oprecisa för att det ska vara möjligt att bedöma om de utgör del av pågående markanvändning. Inte heller går det att säkert säga i vilken utsträckning de är förbjudna. Slutligen är det oavsett inte visat av värderingsmannens utlåtanden att dessa omständigheter skulle ha någon effekt på fastighetens marknadsvärde, i synnerhet med tanke på att värderingen är baserad även på omständigheter som inte berättigar till ersättning, t.ex. minsta tomtstorlek.

Kärandena har alltså inte visat att de har rätt till ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL på grund av införda skyddsbestämmelser.

Sida 20 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Rättegångskostnader – yrkanden och inställning m.m.

Ovan nämnda slutsatser innebär att kärandenas yrkanden i sak helt ska avslås. Kvarstår gör då frågan om ersättning för rättegångskostnader.

Kärandena har yrkat ersättning med totalt 470 412,50 kr varav 290 490 kr avser ombudsarvode, 72 622,5 kr avser mervärdesskatt, 104 500 kr avser kostnader för sakkunnig och 2 800 kr avser domstolens ansökningsavgift. Ombudsarvodet motsvarar totalt 120,3 timmars arbete.

Kommunen har i första hand yrkat ersättning med 99 375 kr exklusive mervärdesskatt (motsvarande 79,5 timmars arbete) eftersom kärandena väckt talan trots att det måste ha varit uppenbart för dem att de saknade skälig grund. I andra hand har kommunen yrkat att vardera parten ska stå sina kostnader eftersom kärandena väckt talan utan tillräckliga skäl, med undantag av att kärandena ska ersätta kommunen med 6 250 kr avseende 5 timmars arbete som onödiga merkostnader till följd av kärandenas processföring i målet. Dessa 5 timmar avser inläsning av flera handlingar från kärandena som varit svåra att förstå och där det inte angivits någon grund utan endast upprepningar av ordalydelsen i bestämmelser. I tredje hand ska kärandenas rättegångskostnader jämkas. Begärt belopp är inte skäligt påkallat för att tillvarata kärandenas rätt. Kostnaderna för sakkunnige har inte varit relevanta i målet eftersom värderingen inte rör kärandenas egna skada. Kommunen har vitsordat hälften av kärandens totala anspråk så som skäligt i sig.

Kärandena har motsatt sig att betala kommunens rättegångskostnader och har anfört följande. I detaljplanen har kommunen angett att fastighetsägare kan ha rätt till ersättning. Kärandena kontaktade kommunen om saken och fick då svaret att frågan om ersättning avgörs vid mark- och miljödomstolen. Kommunen har också vitsordat vissa omständigheter, bl.a. att ett ersättningsanspråk kan överlåtas till en ny ägare. Talan är inte uppenbart ogrundad. Det

Sida 21 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

har inte uppstått merkostnader för kommunen på grund av kärandenas processföring. Kommunen har invänt mot den värdering som kärandena låtit göra, men har inte presterat någon egen värdering.

Rättegångskostnader – domstolens bedömning

I fråga om ersättning för rättegångskostnader gäller som utgångspunkt i målet att kommunen i enlighet med 7 kap. 1 § ExL ska svara för samtliga kostnader som uppkommit i målet, om inte annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Enligt 15 kap. 8 § PBL gäller även att domstolen får förordna att en fastighetsägare ska bära sina egna kostnader, om domstolen ogillar fastighetsägarens talan på grund av att denne har inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Domstolen får dessutom förplikta den som väckt en talan att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader om rättegången inleddes trots att det måste ha varit uppenbart för den som väckte talan att talan väcktes utan skälig grund. Prövningen av denna bestämmelse kräver en annan sorts bedömning av frågan om rättegångskostnader än vad domstolen normalt sett har att göra i tvistemål.

Inledningsvis förde kärandena sin talan i målet utan ombud. Vid domstolens första muntliga förberedelse väcktes frågan om kärandena skulle anlita ett sådant. De rättegångskostnader som kärandena har yrkat ersättning för härrör i allt väsentligt från tiden efter det att deras ombud trädde in i målet. Prövningen enligt 15 kap. 8 § PBL bör därför i domstolens mening ske utifrån hur deras talan utformats sedan ombuden inträdde. Detta trots att kärandena inte personligen kan klandras för hur deras ombud fört denna talan. Det är också domstolens uppfattning att prövningen behöver ta hänsyn till kommunens inställning, främst åsyftandes kommunens erkännande av att det över huvud taget är möjligt att överta ett sådant anspråk som målet gäller.

Sida 22 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

Som framgått av domstolens domskäl ovan saknar kärandena rätt till den ersättning de har begärt av flera på varandra följande skäl. En del av dem följer direkt av de bestämmelser som kärandena grundat sin talan på. Andra skäl kan hänföras till att deras talan är vag, svepande och stundtals motsägelsefull. Som en del av domstolens processledning har kärandena förelagts att klargöra vissa grundläggande oklarheter i sin talan. Såsom kommunen har angett, har de yttranden som ombuden gett in dock genomgående, dvs. även som svar på domstolens riktade frågor, till stor del bara återgett ordalydelsen av olika bestämmelser och förarbeten. Kärandenas talan, här alltså avseende efter ombudens inträde, är befattad med sådana oklarheter att den omöjligen kan nå framgång.

Vid en sammantagen bedömning är kärandenas talan så bristfällig att de måste anses ha inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Vad kärandena anfört förändrar inte detta. Upplysningar från kommunen om att det är möjligt att begära ersättning är naturligtvis långt ifrån detsamma som att kommunen uppmanat kärandena att stämma kommunen i domstol. Vad gäller kärandenas invändning om att kommunen inte presenterat någon egen värdering, kan bara kort konstateras att det inte åligger kommunen att avhjälpa brister i kärandenas bevisning.

I fråga om huruvida det varit uppenbart för kärandena att de väckte talan utan skälig grund, gör domstolen följande bedömning. Processen har präglats av kärandenas övertagande av det aktuella anspråket, vilket framstår som främmande i förhållande till syftet med aktuella ersättningsbestämmelser. Eftersom kommunen i stort erkänt denna omständighet kan detta dock inte läggas till grund för att anse att kärandena väckt talan utan skälig grund.

Vad gäller den del av kärandenas talan som avser ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL följer emellertid direkt av bestämmelsen att den inte omfattar merparten av kärandenas grunder. Avstyckning är dessutom uppenbarligen inte pågående markanvändning. Det måste därmed ha varit uppenbart för kärandenas ombud

Sida 23 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5414-24 2025-10-30

– två advokater – att kärandena saknade skälig grund för sitt yrkande i denna del. Detsamma kan däremot inte sägas om ersättningen enligt 14 kap. 7 § PBL.

Ersättning enligt 14 kap. 10 § PBL får anses utgöra hälften av kärandenas talan respektive kommunens svaromål. Kärandena ska därför ersätta kommunen för hälften av kommunens rättegångskostnader. Den av kommunen begärda ersättningen är skälig. Kommunen får därmed anses vara skäligen ersatt även för det merarbete om 5 timmar som orsakats av svårförståeligheten i kärandenas inlagor.

Sammanfattningsvis ska alltså med stöd av 15 kap. 8 § PBL kärandena stå sina egna rättegångskostnader och dessutom ersätta hälften av kommunens, vilket motsvarar 49 687,50 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande kan ske senast den 20 november 2025.

I domstolens avgörande har tingsfiskalen Erik Renell, ordförande, och tekniska rådet Björn Rossipal deltagit.

Bilaga 1

Hur man överklagar

Dom i mark- och miljödomstol som första instans MMD-01

Bilaga B

Hur man överklagar Mark- och miljööverdomstolens avgörande

Den som vill överklaga Mark- och miljööverdomstolens avgörande ska göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska innehålla uppgifter om Överklagandet ska dock skickas eller lämnas 1. klagandens namn, adress, e-postadress till Mark- och miljööverdomstolen. och telefonnummer,

2det avgörande som överklagas (domstolens namn och avdelning samt Överklagandet ska ha kommit in till Markdag för avgörandet och målnummer), och miljööverdomstolen senast den dag som anges i slutet av Mark- och miljö- 3. den ändring i avgörandet som klaganden överdomstolens avgörande. begär,

4de skäl som klaganden vill ange för att Beslut om häktning, restriktioner enligt avgörandet ska ändras, 24 kap. 5 a § rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. 5. de skäl som klaganden vill ange för att prövningstillstånd ska meddelas, samt Om överklagandet har kommit in i rätt tid, 6. de bevis som klaganden åberopar och skickar Mark- och miljööverdomstolen vad som ska bevisas med varje bevis. överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Högsta domstolen.

Om målet överklagas kan Högsta domstolen använda förenklad delgivning vid Det krävs prövningstillstånd för att Högsta utskick av handlingar i målet, under domstolen ska pröva ett överklagande. förutsättning att mottagaren där eller i Högsta domstolen får meddela prövningsnågon tidigare instans har fått information tillstånd endast om om sådan delgivning. 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen eller om För information om rättegången i Högsta 2. det finns synnerliga skäl till sådan domstolen, se www.hogstadomstolen.se prövning, så som att det finns grund för resning, att domvilla förekommit eller att målets utgång i Mark- och miljööverdomstolen uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.