P 18211-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Helios Nordic Energy AB (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska avvisa bolagets ursprungliga bygglovsansökan och förklara att lovplikt inte föreligger för transformatorstationerna.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har till stöd för överklagandet anfört i huvudsak följande.

Frågan i målet gäller huruvida utomhusbetjänade transformatorer i en solcellspark utgör lovpliktiga transformatorstationer i plan- och byggförordningens förteckning över lovpliktiga anläggningar. Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet transformatorstation, varken i lagtext eller praxis. Detta gäller även efter lagändringen den 1 december 2025, då lovpliktiga anläggningar flyttades från plan- och byggförordningen till 9 kap. plan- och bygglagen. I lagrådsremissen om ett nytt regelverk för bygglov framgår att Energiföretagen Sverige ansåg att begreppet transformatorstation behövde definieras då dagens regelverk är otydligt. Svenska kraftnät ansåg att begreppet ska avse de mindre typer av nätstationer som är att betrakta som kiosker snarare än de luftisolerade utomhusställverk som utgör den största delen av transmissionsnätets stationsanläggningar.

Boverket har i rapport 2023:25, Uppdrag att ta fram vägledning om elnät vid planering, föreslagit att begreppet ”transformatorstation” ersätts med ”nätstation”. I rapporten framgår att elnätsföretagen använder begreppet i vid betydelse. Begreppet används dels i sammanhang som avser exempelvis kopplingsstationer och omriktarstationer, dels förekommer ibland nätstationer i anslutning till eller som del av sådana större elnätsanläggningar. I rapporten framgår även att Energiföretagen framfört att det finns stor variation i hur kommunerna tillämpar lovplikten för transformatorstationer. Många byggnadsnämnder kräver bygglov för andra typer av transformatorstationer än nätstationer vilket också är bolagets uppfattning. Boverket konstaterar att eftersom avsikten med införandet av bestämmelsen i 6 kap. 1 § 10 plan- och byggförordningen varit att de vanligt förekommande nätstationerna ska kräva bygglov eftersom de inte

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

längre omfattas av definitionen byggnad föreslår Boverket att lydelsen ”transformatorstationer” i bestämmelsen ersätts med begreppet ”nätstationer”. Det tydliggörs då att större elnätsanläggningar inte är lovpliktiga anläggningar, samtidigt som det fortfarande kan krävas bygglov för byggnader, murar och plank som utgör en del av anläggningen eller dess skalskydd.

Bolaget har till överklagandet bifogat Boverkets rapport samt en bilaga där bolaget utvecklar skälen för sin ståndpunkt att utomhusbetjänade transformatorer i en solcellspark inte är lovpliktiga. Bolaget har vidare anfört att en situationsplan har bifogats bygglovsansökan där det tydligt framgår hur transformatorerna är tänkta att placeras inom fastigheten.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Formella frågor

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det saknas anledning att ge Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Nyköpings kommun tillfälle att svara på överklagandet (se 15 § andra stycket lagen [1996:242] om domstolsärenden).

Rättsliga utgångspunkter

Såväl plan- och bygglagen (2010:900), PBL, som plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, har sedan den 1 december 2025 delvis fått nya lydelser. I fråga om den prövning som ska göras i nu aktuellt mål gäller, enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till PBL, att äldre bestämmelser fortfarande ska tillämpas. I fråga om andra anläggningar än byggnader krävs bygglov för att anordna, inrätta, uppföra, flytta eller väsentligt ändra transformatorstationer (6 kap. 1 § 10 PBF, i dess lydelse före den 1 december 2025). Det krävs dock inte bygglov för transformatorstationer som omfattas av undantag från krav på bygglov i en vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (6 kap. 2 § första stycket 4 PBF). Lovplikten för transformatorstationer är också beroende av vad

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

kommunen har bestämt i en detaljplan eller områdesbestämmelser (6 kap. 2 § tredje stycket PBF).

En bestämmelse som reglerar bygglovsplikten för transformatorstation har införts i 9 kap. 28 § PBL sedan den 1 december 2025. Denna har samma innebörd som den tidigare bestämmelsen. I 9 kap. 29 § PBL har även införts ett nytt undantag från lovplikten. Enligt punkten 1 i den bestämmelsen krävs det, trots 9 kap. 28 §, inte bygglov om anläggningen omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken.

Kravet på bygglov för transformatorstationer infördes i plan- och byggförordningen som trädde i kraft den 2 maj 2011, bl.a. eftersom den nya legaldefinitionen av byggnad i plan- och bygglagen inte kom att omfatta dessa stationer. När lagstiftaren föreslog att lovplikten för andra anläggningar än byggnader skulle regleras på förordningsnivå, och att man överlät åt regeringen att i förordningen räkna upp dessa anläggningar, gjordes vissa uttalanden i förarbetena. Regeringen bedömde att möjligheten att föreskriva om bygglovsplikt för anläggningar ska vara begränsad till åtgärder som genom sin storlek eller funktion kan ha en betydande inverkan på omgivningen. Det noterades att två huvudgrupper av sådana bygglovspliktiga anläggningar kan urskiljas. Den första innehåller anläggningar som kan utgöra element i infrastrukturen eller inslag i det offentliga rummet eller som på annat sätt har ett stort allmänt intresse och en ofta betydande storlek. Den andra gruppen utgörs av små anläggningar, som mestadels har ett enskilt eller lokalt begränsat intresse, men som ändå kan ha en betydande inverkan på närmiljön och inte sällan vållar konflikter mellan grannar och kräver insatser från byggnadsnämnderna. (Se prop. 2009/10:170 s. 137 ff.)

Som Boverket konstaterar i sin vägledning PBL Kunskapsbanken är begreppet transformatorstation inte definierat, varken i plan- och bygglagstiftningen eller i TNC (Terminologicentrum). Boverket beskriver vidare att den minsta sortens transformatorstation kallas nätstation. De återfinns i eldistributionsnät som exempelvis försörjer en grupp av bostadshus, kontor eller handelslokaler. Ofta ser de ut som små byggnader utan möjlighet att gå in i dem. En nätstation är den vanligast förekommande typen av transformatorstation. Transformatorstationer kan också vara en del av större elnätsanläggningar, till exempel i anslutning till ställverk.

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

Transformatorstationer i solcellsanläggningar har vid flera tillfällen varit föremål för prövning i mark- och miljödomstolarna. Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen, har i dom den 25 mars 2025, mål nr P 7356-24, prövat samma yrkande från bolaget som nu är för handen. Boverket yttrade sig under målets handläggning och anförde att någon förändring av författningstexten i enlighet med Boverkets förslag i rapport 2023:25 inte har skett. Boverket anförde vidare att myndigheten inte kan se något stöd för att en nätstation som inte är avsedd att betjäna det lokala elnätet, utan i stället enbart är avsedd att betjäna en solcellsanläggning, inte utgör en sådan transformatorstation som avses i 6 kap. 1 § 10 PBF. Boverket anförde vidare att även om den av Boverket föreslagna ändringen från ”transformatorstation” till ”nätstation” skulle beslutas är det myndighetens uppfattning att alla sådana stationer omfattas av krav på bygglov, oavsett placering eller förhållande till elnätet. Att Boverket i myndighetens vägledning på PBL kunskapsbanken beskriver nätstation som ”station som transformerar högspänning till lågspänning i lokalnätet” ska inte heller tas till intäkt för att nätstationer enbart kan förekomma i lokalnätet, utan syftar till att beskriva för läsaren hur elnätet fungerar i stort. På samma vägledningssida framgår också att i lokalnäten ”sker även viss inmatning av el från mindre elproducenter med exempelvis solcellsinstallationer”.

Mark- och miljödomstolen kunde i målet konstatera att bolaget inte lämnat in något specifikt ritningsunderlag i bygglovsärendet men domstolen utgick från att de aktuella apparaterna inte skulle placeras ute i det fria utan förses med någon form av väderskydd. Detta stämde också överens med den exempelbild som hade bifogats ansökan. Eftersom lovansökan uppenbarligen inte bara avsåg själva transformatorerna utan även de konstruktioner som skulle omge desamma bedömde mark- och miljödomstolen att anläggningarna väl föll in under beskrivningen av en transformatorstation. Mark- och miljödomstolen delade också Boverkets uppfattning att det saknas stöd för att begreppet transformatorstation bara avser nätstationer i det lokala elnätet och inte transformatorer i en solcellsanläggning. Mot denna bakgrund bedömde mark- och miljödomstolen att transformatorstationerna var lovpliktiga och instämde i länsstyrelsens och nämndens bedömning att lov inte kunde ges, sett till att marken inte ansågs lämplig för ändamålet. Mark- och miljödomstolens avgörande överklagades till

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

Mark- och miljööverdomstolen som inte gav prövningstillstånd (Mark- och miljööverdomstolens beslut den 18 juli 2025, mål nr P 4619-25).

Mark- och miljööverdomstolen har även i andra avgöranden behandlat frågan om bygglov för transformatorstationer i solcellsanläggningar (se Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 17 februari 2025 i mål nr P 1317-24, den 8 juli 2024 i mål nr P 4543-24 samt den 2 april 2025 i mål nr P 8064-24).

I samband med införandet av nya bestämmelser i PBL som trädde i kraft den 1 december 2025 har regeringen bedömt att det finns skäl att behålla en lovprövning av transformatorstationer trots synpunkter från vissa remissinstanser om att lovplikt för dessa anläggningar borde minskas eller tas bort (prop. 2024/25:169 s. 142). Någon ändring av lovplikten för transformatorstationer har således inte skett genom de senaste ändringarna i plan- och bygglagstiftningen förutom att det införts ett undantag från lovplikten om anläggningen omfattas av tillstånd enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

Bolaget har med flera bilder exemplifierat hur en ”utomhusbetjänad transformator i en solcellspark” kan placeras och se ut. Konstruktionen faller väl in under den typiska beskrivningen av en transformatorstation. Enligt Mark- och miljööverdomstolen har det inte någon avgörande betydelse huruvida en transformatorstation är försedd med väderskydd eller ej. Även en transformatorenhet som inte är väderskyddad, och som t.ex. endast omges av nät, uppfyller de kriterier som ligger till grund för att det i planoch byggförordningen infördes lovplikt för andra typer av anläggningar än byggnader. När denna typ av anläggning kom att falla utanför definitionen för byggnad i plan- och bygglagen var det nödvändigt att reglera lovplikten på annat sätt. Detta eftersom även små anläggningar kan medföra en betydande inverkan på närmiljön och inte sällan vållar konflikter mellan grannar och kräver insatser från byggnadsnämnderna. Det finns inte heller något stöd för att en nätstation som inte är avsedd att betjäna det lokala elnätet, utan i stället enbart är avsedd att betjäna en solcellsanläggning, inte utgör en lovpliktig transformatorstation.

SVEA HOVRÄTT DOM P 18211-25

Mark- och miljööverdomstolen kan inte heller se att den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som sker inom ramen för en lovprövning inte skulle vara påkallad avseende den anläggning som är aktuell i målet. Detta bekräftas bl.a. i Markoch miljööverdomstolens avgörande den 2 april 2025 i mål nr P 8064-24, där bl.a. åtgärdernas placering inom eller nära områden med riksintressen och delvis på jordbruksmark innebar att det sökta bygglovet inte var förenligt med bestämmelsen om god hushållning i 2 kap. 2 § PBL. Något undantag från lovplikten för transformatorstationer som placeras utanför planlagt område har inte heller kommit att införas i lagstiftningen.

Detta sammantaget leder inte Mark- och miljööverdomstolen till någon annan slutsats än att det krävs bygglov för den aktuella anläggningen som bolaget benämner ”utomhusbetjänad transformator i en solcellspark”. instämmer även i övrigt i mark- och miljödomstolens domskäl i denna del. Mot denna bakgrund ska överklagandet avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Margaretha Gistorp, referent, och Maria L. McMurray samt tekniska rådet Mats Kager.

Föredragande har varit Lovisa Falkesjö.

Bilaga A

NACKA TINGSRÄTT DOM Målnummer 2025-12-15 P 5508-25 Meddelad i Nacka

PARTER Klagande Helios Nordic Energy AB Riddargatan 23A 114 57 Stockholm

Motpart Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Nyköpings kommun 611 83 Nyköping

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut 2024-09-26 i ärende nr 5271-2024, se bilaga 1

SAKEN Bygglov för uppförande av transformatorstationer och master för kameraövervakning på fastigheten X i Nyköpings kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Södermanlands läns beslut i den del som avser master för kameraövervakning och förklarar att dessa åtgärder inte är bygglovspliktiga.

2Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 5508-25

BAKGRUND

Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Nyköpings kommun (nämnden) beslutade att avslå Helios Nordic Energy AB:s (bolagets) ansökan om bygglov för bl.a. uppförande av transformatorstationer och master på fastigheten X i Nyköpings kommun. Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Södermanlands län (länsstyrelsen), som återförvisade ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.