P 6026-25

Mark- och miljööverdomstolen

Byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen överklagades till mark- och miljödomstolen som i maj 2022 upphävde kommunens beslut. Mark- och miljödomstolens dom överklagades till Mark- och miljööverdomstolen som i april 2024 (mål nr P 7169-

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

22) undanröjde mark- och miljödomstolens dom och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.

Mark- och miljödomstolen har i den överklagade domen på nytt upphävt byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen. Mark- och miljödomstolen har bedömt att det dels finns en osäkerhet om det är möjligt att ordna erforderliga tillfartsvägar till planområdet och att planområdet därför inte uppfyller kraven enligt 2 kap. 5 § första stycket 3 plan- och bygglagen (2010:900), PBL, dels saknas utredning som visar att det finns förutsättningar att upphäva strandskyddet inom planområdet enligt 4 kap. 17 § PBL.

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sölvesborgs kommun och A.S. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa Byggnadsnämnden i Sölvesborgs kommuns beslut den 6 maj 2021 att anta detaljplan för del av A (Västra Torsö) i Sölvesborgs kommun.

L.A. har i första hand motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras och i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa målet till kommunen för förnyad handläggning.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sölvesborgs kommun och A.S. har i allt väsentligt fört fram detsamma som i underinstanserna med följande tillägg.

Enligt 2 kap. 5 § PBL ska bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. möjligheterna att ordna trafik. Kommunens egen bedömning ska tillmätas stor betydelse vid frågor om bebyggelselokalisering. Såväl länsstyrelsen som räddningstjänsten har varit remissinstanser i planärendet. Planhandlingarna har kompletterats med anledning av vad räddningstjänsten då framförde. Västblekinge Miljö AB som ansvarar för kommunens renhållning har inte haft några synpunkter på framkomligheten inom eller till planområdet. Trafiklösningarna till och från området

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

måste mot bakgrund av detta vara utredda i planunderlaget. Mark- och miljödomstolen tycks ha missuppfattat att befintliga vägar, bl.a. inom naturreservatet, ska breddas och då bedömt att det finns en osäkerhet om det är möjligt att ordna erforderliga tillfartsvägar. Så är dock inte fallet. Det framgår av planbeskrivningen att det är den nya gatan i direkt anslutning till de föreslagna bostäderna som behöver vara av tillräcklig bredd. Den östra tillfartsvägen ligger inte inom naturreservatet, vilket mark- och miljödomstolen tycks ha antagit.

Mark- och miljödomstolen har vidare bedömt att det saknas utredning som visar att det enligt 4 kap. 17 § PBL finns förutsättningar att upphäva strandskyddet. Länsstyrelsen har remitterats under planprocessen och har inte haft några invändningar mot att strandskyddet upphävs inom den föreslagna kvartersmarken. Den mark där strandskyddet upphävs genom detaljplanen har varit ianspråktagen sedan en längre tid. Ingen av de planlagda nya tomterna ligger inom strandskyddat område och det säkerställs en fri passage för allmänheten längs strandlinjen.

L.A. har i allt väsentligt fört fram detsamma som i mark- och miljö-domstolen med följande tillägg och förtydliganden.

Detaljplanen strider mot centrala bestämmelser i miljöbalken och plan- och bygglagen. Det har inte gjorts någon riktig prövning enligt reglerna om Natura 2000-områden och beslutet bygger på en felaktig tolkning av reglerna om artskydd. Vidare strider detaljplanen mot strandskyddets syften och beslutet vilar felaktigt på påståendet att marken redan skulle vara ianspråktagen. Detaljplanen förbigår också trafikproblem med avseende på säkerhet, framkomlighet och anläggningsfrågor och beaktar inte klimatriskers påverkan på allmänhetens tillgång till stranden. Miljöbedömningen är bristfällig och detaljplanen saknar ett tydligt allmänintresse. Den begränsade nytta som tillkommer en enskild markägare står i uppenbar obalans mot de betydande nackdelar som detaljplanen medför för allmänheten och miljön.

Den ena tillfartsvägen till planområdet passerar genom ett Natura 2000-område och är alltför smal för att räddningstjänstens fordon ska kunna använda den på ett säkert sätt. Möjligheten att åtgärda problemet genom breddning av vägen är i princip utesluten

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

eftersom en sådan åtgärd i området skulle vara tillståndspliktig. Den andra tillfartsvägen slingrar sig genom befintlig sommarstugebebyggelse, med smal och krokig sträckning och begränsad sikt på flera ställen. Boende i området har framfört klagomål på den höga trafiktätheten under sommaren och denna skulle öka ytterligare vid ny bebyggelse. Under byggtiden skulle vägslitaget öka markant och därmed skulle stugägarföreningen som står för underhållet drabbas av ökade kostnader.

Det är inte riktigt att marken där strandskyddet ska upphävas är ianspråktagen. Stugan i skogen i den västra delen av planområdet är mycket liten och det finns inte någon tillfartsväg eller anlagd tomt. Området är fortsatt tillgängligt för allmänheten och naturvärdena kvarstår. Stugan ligger vidare i en annan del av fastigheten än det område som planändringen avser. Vid bedömningen ska en intresseavvägning göras enligt 7 kap. 25 § miljöbalken. Dispens får endast medges om det är tydligt att områdets bevarande inte längre tjänar strandskyddets syften.

Artskyddsunderlaget i detaljplaneprocessen är bristfälligt. Det har bekräftats av tidigare prövningar av detaljplanen. Det har t.ex. inte gjorts någon inventering av nattaktiva arter och det har inte redovisats hur de föreslagna kompensationsåtgärderna ska säkerställas eller kontrolleras.

Parterna har under målets handläggning gett in viss ytterligare utredning.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inledning

När det gäller L.A.s invändningar i frågor om riksintressen, huvudmanna-skapet för allmän plats, kulturmiljö, risken för översvämning m.m., beskrivningen av gemensamhetsanläggning, servitut och ledningsrätt samt utformningen av bebyggelsen gör Mark- och miljööverdomstolen inte någon annan bedömning än mark- och miljödomstolen. Det föreligger således inte på någon av dessa grunder skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

Tillkommande trafik och tillfartsvägar

Som mark- och miljödomstolen har funnit kommer den tillkommande mängden trafik inom området att vara av en sådan begränsad omfattning att trafikökningen inte kan bedömas medföra olycksrisker eller en trafikmiljö som strider mot 2 kap. 5 § första stycket 5 PBL. Den tillkommande trafiken medför heller inte att det uppstår någon betydande olägenhet för omgivningen enligt 2 kap. 9 § PBL.

Enligt 2 kap. 5 § första stycket 3 PBL ska bebyggelse vid planläggning lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet, bl.a. med hänsyn till möjligheterna att ordna trafik. Mark- och miljödomstolen har bedömt att det finns en osäkerhet om det är möjligt att ordna erforderliga tillfartsvägar till planområdet, då det av planhandlingarna framgår att vägarna inom planområdet behöver breddas vid planens genomförande för att klara räddningstjänstens fordon.

Av planhandlingarna framgår att gatorna i Västra Torsö är smala och grusbelagda och utgörs av enskilda vägar. I dagsläget går en gata genom planområdets östra och norra del. Den gatan ansluter i nordväst till vägen som går genom naturreservatet och vidare norrut. I öster leder gatan ut till Torsövägen. Gatunätet ska vid en exploatering enligt detaljplanen byggas ut med en bostadsgata för att angöra föreslagna fastigheter i söder och fyra av fastigheterna kommer att ansluta till den befintliga vägen i norr. Det finns således två alternativa och befintliga tillfartsvägar till planområdet.

Under planprocessen påtalade Räddningstjänsten Västra Blekinge vikten av att räddningstjänsten kommer fram med sina fordon i området samt att gatorna därför måste vara tillräckligt breda och ha tillräcklig bärighet för att klara detta. Efter att planbeskrivningen uppdaterades och det tydliggjordes att den tillkommande gatan skulle anläggas med tillräcklig bredd och bärighet har räddningstjänsten fört fram att den inte har någon erinran mot detaljplanen.

Av räddningstjänstens remissyttranden och planhandlingarna framgår således att det endast är den tillkommande vägen inom planområdet som under planprocessen diskuterats avseende dess bredd och bärighet. Varken räddningstjänsten eller någon

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

annan remissinstans har haft några synpunkter på tillfartsvägarna till planområdet och huruvida de skulle klara av den begränsade tillkommande trafiken. Mot bakgrund av detta och den utredning som vidtagits under planprocessen saknas det skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen med hänsyn till frågan om tillfartsvägar till planområdet.

Strandskydd

Delar av planområdet omfattas av strandskydd, i de östra delarna av generellt strandskydd och i de västra delarna av utökat strandskydd. På kartan nedan visar de röda områdena var strandskyddet enligt detaljplanen ska upphävas.

Enligt 4 kap. 17 § PBL får kommunen i en detaljplan upphäva strandskydd enligt 7 kap. miljöbalken för ett område, om det finns särskilda skäl för det och om intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset. Vid detaljplanebestämmelser om upphävande av strandskydd ska bestämmelserna i 7 kap. 18 e och 18 g–18 j §§ miljöbalken tillämpas.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

Enligt planhandlingarna ska strandskyddet upphävas med stöd av 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken, dvs. eftersom områdena som upphävandet avser redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att de saknar betydelse för strandskyddets syften. Under planprocessen har länsstyrelsen instämt med kommunens bedömning att områdena är ianspråktagna på ett sådant sätt som ett upphävande av strandskyddet förutsätter.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att det avseende markområdet som är beläget inom fastigheten B framgår av handlingarna att det för bebyggelsen på denna fastighet beviljats strandskyddsdispens. Den del av det strandskyddade området som ligger inom den fastigheten har således redan tagits i anspråk på ett sådant sätt att särskilda skäl för upphävande av strandskyddet föreligger.

Vad gäller de övriga områdena gör mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.

Klagandena har i Mark- och miljööverdomstolen gett in beslut om bygglov för en förvaringsbod på fastigheten A. De har även gett in en karta från 1973 på vilken två byggnader finns utritade på det som i dag utgör B och arrende-tomten öster om fastigheten. På kartan framgår också den norra bebyggelseraden med en tillfartsväg till området i väster.

Mot bakgrund av den utredning som klagandena har gett in gör Mark- och miljööverdomstolen bedömningen att samtliga områden där strandskyddet ska upphävas enligt detaljplanen har tagits i anspråk på ett sådant sätt att det finns särskilda skäl att upphäva strandskyddet. Vad L.A. har fört fram i den delen medför inte någon annan bedömning.

Enligt 4 kap. 17 § PBL ska en bedömning göras av om intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset. Med hänsyn till att det är fråga om mindre områden där strandskyddet ska upphävas och att området ner mot stranden kommer att vara tillgängligt för allmänheten på samma sätt

SVEA HOVRÄTT DOM P 6026-25

som i dag bedömer Mark- och miljööverdomstolen att förutsättningarna för att upphäva strandskyddet är uppfyllda. Det saknas därför skäl att upphäva antagandebeslutet med hänsyn till strandskyddet på platsen.

Artskydd

Mark- och miljödomstolen har funnit att frågan om skydd av hotade arter är hanterad på ett sådant sätt att detaljplanen är förenlig med kraven som följer av artskyddsförordningen, bl.a. med hänvisning till att detaljplanen är av relativt begränsad omfattning samt att de i naturvärdesinventeringen utpekade områdena med skyddsvärda naturvärden till stora delar är undantagna från att kunna bebyggas. Mark- och miljööverdomstolen gör inte någon annan bedömning. Vad L.A. har fört fram, bl.a. om att det inte har utförts någon inventering av nattaktiva djur, leder inte till någon annan slutsats.

Sammanfattning

Mark- och miljööverdomstolens ställningstaganden ovan innebär sammanfattningsvis att det saknas skäl att upphäva byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen med hänsyn till frågorna om tillfartsvägar, upphävande av strandskydd och skydd för hotade arter. Inte heller någon annan invändning innebär att detaljplanen ska upphävas. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och byggnadsnämndens beslut att anta detaljplanen ska fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Carina Nordström, hovrättsrådet Johanna Fernlund och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock, referent.

Föredragande har varit Amelia Möller Andréewitch.

Bilaga A

Sid 1 (15) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr P 1928-24 Mark- och miljödomstolen 2025-04-07 meddelad i Växjö

PARTER Klagande 1. L.A. Ombud: B.A.

2P.J. 3. K.T. 4. M.S.

Motpart 1. J.A.

2K.A.

3S.B.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

4B.B. 5. M.E. 6. L.E.G. 7. K.M. 8. A.S.

Ombud: F.Wä. 9. Sölvesborgs kommun 294 80 Sölvesborg Ombud: E.H. Ombud: F.Wä.

10F.W.

11N.W.

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

ÖVERKLAGAT BESLUT Sölvesborgs kommun, Byggnadsnämndens beslut av den 6 maj 2021 i ärende nr 2018/449, se bilaga 1

SAKEN Detaljplan berörande del av fastigheten A, Sölvesborgs kommun.

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandet från K.T., M.S., och P.J..

Mark- och miljödomstolen upphäver beslut av den 6 maj 2021 (BN § 43, dnr. 2018/449) om antagande av detaljplan för del av fastigheten A (Västra Torsö) i Sölvesborg kommun som meddelats av Byggnadsnämnden i Sölvesborgs kommun.

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Byggnadsnämnden i Sölvesborgs kommun (kommunen) beslutade den 6 maj 2021 att anta detaljplan för del av A i Sölvesborgs kommun.

Kommunens beslut att anta detaljplanen överklagades till mark- och miljödomstolen, som den 18 maj 2022 i dom P 2798-21 beslutade att upphäva kommunens beslut.

Mark- och miljödomstolens dom överklagades till Mark- och miljööverdomstolen, som den 3 april 2024 i dom P 7169-22 beslutade att undanröja mark- och miljödomstolens dom och återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt prövning.

YRKANDEN M.M. L.A. har yrkat att detaljplanen ska upphävas. Till stöd för sin talan har hon anfört bland annat följande.

Kommunens egen utredning identifierar att området är en värdefull miljö innehållande höga naturvärden och ett antal rödlistade arter. Hade utredningen kompletterats med en inventering av nattaktiva djur hade listan med rödlistade arter kunnat göras längre. Trots denna kunskap tillåter kommunen en exploatering, vilket är en felaktig tillämpning av artskyddet enligt EU-rätten. Det är inte säkerställt att i detaljplanen redovisade kompensationsåtgärder kommer att verkställas och utan några sådana åtgärder bryter man EU:s artdirektiv. Genom detaljplanen kommer det att tillåtas en bebyggelse som kommer att användas som permanentboende. I takt med att området kommer att utvecklas till ett villaområde desto svårare kommer det att bli att bevara naturvärdena på platsen och att efterleva artdirektivet.

Det ska föreligga särskilda skäl enligt 7 kap. 18 c - d §§ miljöbalken för att luckra upp strandskyddet. Några trovärdiga skäl till att upphäva strandskyddet eller tillåta exploatering enligt nämnda särskilda har inte redovisats i den nu aktuella planen. I detaljplanen föreligger inte något stöd för att området tas i anspråk för ett angeläget

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Projektet är endast till gagn för några få privatpersoner men skapar olägenhet och tillgänglighetsproblem för desto fler. Området omfattas vidare av riksintresse för högexploaterad kust, rörliga friluftslivet och naturvården. Planen är inte förenlig med dessa intressen.

En exploatering i enlighet med den antagna detaljplanen står i strid med de globala miljömålen i FN:s Agenda 2023. Varken länsstyrelsen eller kommunen har beaktat planens konsekvenser när det gäller förenlighet med Agenda 2030.

Siktlinjen från stranden/havet med i dag i stort sett orörd natur försvinner med planen, vilket inte innebär ett bevarande av bilden av Västra Torsö som ett litet fiskesamhälle. Planen medför en avskogning som på grund av markens beskaffenhet med ett minimalt humuslager ovanpå ren sand kan medföra en ökad risk för skador på befintliga fastigheter. Skogen utgör en skyddande barriär mot havet. De risker som avskogningen medför har inte kommenterats särskilt i underlaget. Kravet på marklov i detaljplanen borde omfatta hela fastigheten med hänsyn till de risker som borttagande av skogen medför. Detta krav har annars inte någon effekt.

Kommunen har på ett missvisande sätt redovisat trafikrörelserna då det inte tagits hänsyn till att det är fråga om ett område för fritidsboende och att trafikrörelserna då är extremt koncentrerade till sommarmånaderna. Störningarna från trafiken riskerar att bli mycket större än vad kommunens utredning ger sken av.

I underlagen till planen har i begränsad utsträckning berörts hur exploateringen ska gå till rent praktiskt för att inte behöva göra ingrepp i natur eller befintliga vägar. I dagens läge är framkomligheten sådan att renhållningsfordon och mindre lastbilar knappt kan ta sig fram på de befintliga vägarna. Vid genomförande av exploatering är det fråga om fordon med helt andra vikter och dimensioner. Befintligt vägnät är inte dimensionerat för en sådan trafik. Planen redovisar inga lösningar kring denna problematik utan överlämnar den frågan till exploatören.

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

Hon ifrågasätter hur byggrätten enligt detaljplanen utformats för de båda fastigheterna C, D, E och F. Byggrätten är ologisk i förhållande till fastigheternas storlek. Vidare tillåter planen uppförande av ny bebyggelse med en nockhöjd om sex meter. En sådan byggnadshöjd är alltför hög för att smälta in i befintlig bebyggelse.

Värdet på de fyra befintliga fastigheterna inom planområdet kommer att påverkas negativt. Detta på grund av exploatering av viktiga naturvärden, ökning av trafik och buller, ökat tillträde från allmänheten med ökat slitage och nedskräpning som följd, försämrat mikroklimat samt risken för gradvis förändring till vilket villaområde som helst. I underlagen till detaljplanen saknas klargöranden kring värdering och vilka ersättningsanspråk som de drabbade fastighetsägarna kan göra gällande.

Sölvesborgs kommun och A.S. har motsatt sig bifall till överklagandena. Till stöd för sin inställning har de anfört bland annat följande.

Klagandena har gjort gällande att det i området finns skyddsvärda arter och att dessa undersökts vid ett tillfälle samt att området är habitat och tillflykt för ett stort antal växter, djur och insekter och att utredningen uppfattas som partisk och endast till gagn för markägaren. De har hävdat att rödlistade arter har påträffats och att utförd inventering är otillräcklig, så det kan förekomma ett större antal rödlistade arter.

Det är ett väletablerat och välrenommerat miljökonsultföretag som har utfört naturvärdesinventeringen. De som har utfört uppdraget enligt SIS standard är utbildade ekologer. Inventeringen är utförd på fältnivå med detaljeringsgrad ”detalj” samt tilläggen naturvärdesklass 4 och kartering av Natura 2000-naturtyp samt detaljerad redovisning av artförekomst.

Den detaljerade redovisningen har omfattat hela inventeringsområdet där arter noteras med större geografisk noggrannhet och illustreras på en karta. Vid inventeringen noterades nio naturvårdsarter inom planområdet om cirka 3,17 hektar. Vid

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

utsök från Artdatabanken inom 300 meter från planområdet tillkom ytterligare tio naturvårdsarter. Det visar på förekomst av arter, samtliga fåglar, som uppbär skydd enligt artskyddsförordningen. Vad gäller arter skyddade enligt 4a § artskyddsförordningen har några sådana arter inte påträffats vid inventeringen som därtill har utförts vid den tidsperiod på året då exempelvis groddjur och kräldjur bör inventeras. Mot bakgrund av detta måste underlaget vara att anse som tillräckligt för att kunna göra en bedömning ur ett artskyddsperspektiv. Även tillsynsmyndigheterna har bedömt inventeringarna som tillräckliga för planarbetet.

Det är värt att notera att rödlistade arter inte är detsamma som fridlysta arter. Det är fridlysta arter som uppbär skydd enligt artskyddsförordningen. Artskyddsförordningen ändrades den 1 oktober 2022 och det står klart att förbuden i den nuvarande 4 § artskyddsförordningen gäller för alla fåglar men tidigare förbud mot att skada eller förstöra fåglarnas fortplantningsområden och viloplatser har utgått. Förbudet att störa fåglar har begränsats på så sätt att det krävs en påverkan på artens populationsnivå för att förbudet ska utlösas.

Av de fågelarter som påträffats inom området är det endast kråka som häckar i området. En exploatering i enlighet med detaljplanen skulle inte riskera att påverka kråkans populationsnivå, varken på lokal, regional eller nationell nivå. Med beaktande av planområdets mycket begränsade storlek samt den begränsade exploateringsgraden, får denna bedömning även anses gälla avseende övriga mer triviala fågelarter som skulle kunna förekomma i området. Konstaterade förekomster i och i närheten av inventeringsområdet har inte konstaterats häcka inom inventeringsområdet och exploatering enligt planen skulle inte riskera att påverka dessa arters populationsnivå. Ytorna för exploatering har anpassats efter resultatet av utförd inventering så långt som möjligt, vilket innebär att de mest skyddsvärda ytorna ligger planlagda som naturmark eller ligger utanför planområdet. Av den oexploaterade marken inom planområdet skyddas huvuddelen som skogsmark genom planbestämmelsen allmän plats natur.

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM P 1928-24 Mark- och miljödomstolen

Vad gäller att riksintressena ska ges företräde framför detaljplanen och invändningar mot strandskyddet noteras att länsstyrelsen har delat kommunens bedömning att planen inte bedöms påverka vare sig riksintresse eller strandskydd negativt. Redan i samrådsskedet bedömde länsstyrelsen att planförslaget inte aktualiserar några frågor som kan föranleda prövning enligt 11 kap. 10 § plan- och bygglagen vad gäller riksintressen, mellankommunala frågor, miljökvalitetsnormer, strandskydd, hälsa och säkerhet eller risken för olyckor, översvämning eller erosion.

Vad gäller strandskydd inom den planlagda naturmarken så berörs inte det av detaljplanen utan ligger kvar och gäller fortsatt, något som länsstyrelsen sett som positivt. Strandskyddet upphävs endast inom kvartersmark för redan ianspråktagna ytor. Länsstyrelsen har instämt i planförslaget att de delar där strandskyddet avses upphävas är ianspråktagna och uppfyller kraven som anges i 7 kap. 18 c § 1 miljöbalken.

Sammanfattningsvis har den antagna detaljplanen inte en sådan påverkan som klagandena har hävdat.

J.A., K.A., S.B., B.B., L.E.G., M.E., K.M., F.W. och N.W. har inte av-hörts i målet.