P 6119-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och undanröjer Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommuns beslut den 22 juni 2023 (dnr 2021- 16331-575) samt återförvisar ärendet till nämnden för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6119-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Joar Arkitektbyrå AB har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommuns beslut att bevilja bygglov och i andra hand återförvisa ärendet till nämnden för fortsatt handläggning.

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun har vidhållit sitt beslut att bevilja bygglov.

F.J. och J.S. har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Joar Arkitektbyrå AB har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen och tillagt bl.a. följande. Oavsett hur takkuporna mäts har de inte sådan omfattning att de förändrar att det översta utrymmet är begränsat mot det fria huvudsakligen av yttertak och därmed utgör vind enligt definitionen i Terminologicentrums publikation Plan- och byggtermer 1994 (TNC 95). Konstruktionen med en hanbjälke som håller ihop takstolarna är en beprövad klassisk takkonstruktion. Hanbjälkens primära funktion är att hålla ihop takstolen och inte att vara ett bärande golvbjälklag. Kedjehusen inom samma kvarter som regleras lika i detaljplanen avseende antal våningar har samma tak- och vindskonstruktion. Villa definieras i samtliga sammanhang som friliggande en- och tvåbostadshus. En friliggande byggnad kan enligt praxis innehålla flera lägenheter och fortfarande uppfattas som en villa. I detaljplanen finns det ingen begränsning av antalet lägenheter i planbestämmelserna eller antydan till detta i den till planen hörande planbeskrivningen. Tvåbostadshus är förenligt med planens bestämmelser och syfte.

F.J. och J.S. har anfört i huvudsak detsamma som i mark- och miljödomstolen och tillagt bl.a. följande. Eftersom det inte är definierat eller beskrivet vad som avses med villa (ö) i detaljplanen bör utgångspunkten vara vad som

SVEA HOVRÄTT DOM P 6119-24

avsågs med begreppet villa när detaljplanen skrevs. Då var alla villor i området fristående enfamiljshus.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen bedömer inledningsvis i likhet med underinstanserna att det är förenligt med detaljplanen att bebygga fastigheten med fyra friliggande tvåbostadshus, att den sökta åtgärden är förenlig med anpassnings- och utformningskraven i 2 och 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900), PBL, samt att den inte innebär en betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § PBL.

En central fråga i målet är om byggnaderna strider mot detaljplanens bestämmelse om antalet våningar. Fastigheten omfattas av en stadsplan från 1975 som gäller som en detaljplan som antagits med stöd av den upphävda plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Enligt planen gäller bl.a. att byggnad får uppföras med högst en våning, inte till större höjd än 3,5 meter och att vindsinredning är tillåten. Att stadsplaner ska gälla som detaljplaner som antagits med stöd av ÄPBL innebär att definitionerna av bl.a. våning och byggnadshöjd i den upphävda plan- och byggförordningen (1987:383), ÄPBF, ska gälla om inte annat särskilt föreskrivits. Enligt 9 § fjärde stycket ÄPBF ska en vind räknas som våning om bostadsrum eller arbetslokal kan inredas om byggnadshöjden är mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälklagets översida.

I bygglovshandlingarna redovisas att byggnaderna har tre plan (se ritningar nedan). Av sektionsritningen framgår att takhöjden är 2,40 meter utom i det översta planet där den som högst är 2,10 meter. Det översta planet, som nås genom en lucka i golvet, är en oinredd yta som ska fungera som teknik- och serviceutrymme, medan det mellanliggande planet i likhet med entréplanet är inrett för bostadsändamål.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6119-24

Som mark- och miljödomstolen redogjort för har i praxis, vid tolkningen av ÄPBF och detaljplaners bestämmelse om antalet våningar, ledning tagits av hur termerna våning, vind och vindsbjälklag har definierats i Terminologicentrums publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC 95. I TNC 95 beskrivs en vind som ett utrymme i en byggnad begränsat mot det fria huvudsakligen av yttertak och begränsat nedåt av det översta bjälklaget. Vindsbjälklaget beskrivs i TNC 95 som bjälklag som skiljer vinden från den underliggande våningen. Det anges att vindsbjälklaget kan ingå i takkonstruktionen.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar i likhet med mark- och miljödomstolen att takkuporna i det mellanliggande planet har vertikala fönster- och väggpartier i fasadliv som upptar en stor del av takfallets längd. Enligt Mark- och miljööverdomstolen ändrar takkuporna dock inte bedömningen att det mellanliggande planet i huvudsak avgränsas mot det fria av byggnadens tak. Visuellt sett ger takkuporna inte heller intryck av att det mellanliggande planet utgör något annat än en vind. Frågan är om förekomsten av det översta planet, som vilar på bjälkar, leder till att det mellanliggande planet i stället bör anses vara en våning. Med beaktande av vad som anförts om bjälkarnas funktion i takkonstruktionen, det översta planets begränsade volym och tillgänglighet samt dess redovisade användning anser Mark- och miljööverdomstolen, trots det översta planet, att det mellanliggande planet ska anses som en vind och inte en våning. Det översta utrymmet utgör då en del av vinden. Antalet våningsplan är därmed förenligt med detaljplanen och utgör inte hinder mot att bevilja bygglov.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6119-24

Mark- och miljödomstolen har bedömt att den sökta åtgärden strider mot planen vad gäller förrådsbyggnadernas placering samt att det inte går att bedöma om höjden på hus 4 är planenlig. Mark- och miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning avseende dessa frågor. Domstolen anser dock inte att det finns skäl att frångå huvudregeln att en långsida där byggnadens entré är placerad som utgångspunkt ska utgöra den beräkningsgrundande fasaden vid beräkning av byggnadshöjd. Beräkningsgrundande fasad för samtliga hus utgörs därmed av entrésidan mot sydost. Mot denna bakgrund ska målet återförvisas till nämnden för prövning av om det föreligger särskilda skäl enligt 39 § byggnadsstadgan (1959:612) samt fortsatt utredning avseende höjden på hus 4.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Fredrik Ludwigs, tekniska rådet Ewa Andrén Holst, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz samt tf. hovrättsassessorn Emma Karlsson, referent.

Föredragande har varit Lovisa Falkesjö.

Bilaga A

Sid 1 (9) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 7186-23 Mark- och miljödomstolen 2024-04-10 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

1F.J.

2J.S.

Motparter

1Joar Arkitektbyrå AB Vidargatan 4 113 27 Stockholm

2Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun Box 8314 104 20 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut 2023-09-20 i ärende nr 403-38313-2023, se bilaga 1

SAKEN

Bygglov för nybyggnad av fyra tvåbostadshus på fastigheten A i Stockholms kommun

DOMSLUT

Med ändring av Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut upphäver mark- och miljödomstolen Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommuns beslut den 22 juni 2023, dnr 2021-16331-575.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun (nämnden) beslutade den 12 maj 2022 att bevilja rivningslov för enbostadshus och bygglov för fyra friliggande parhus på fastigheten A. Efter att beslutet överklagats upphävde mark- och miljödomstolen bygglovet och återförvisade målet i den delen till nämnden (se Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 17 februari 2023 i mål nr P 6954-22). Domstolen bedömde därvid att utredningen avseende hus 1 behövde kompletteras såvitt avsåg placering och byggnadshöjd.

Nämnden beslutade den 22 juni 2023 att på nytt bevilja bygglov för uppförande av fyra tvåbostadshus på fastigheten A. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) som den 20 september 2023 avslog överklagandet. F.J. och J.S. (klagandena) har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Klagandena har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva bygglovet. Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande.

Detaljplanens syfte kan inte ha varit bebyggelse i den föreslagna omfattningen. I plankartan finns två bebyggelsetyper, ö för villor och s för radhus, kedjehus och atriumhus. Villafastigheten ö kommer att bebyggas nästan dubbelt så tätt som angränsande fastigheter avsedda för bl.a. radhus. Åtta bostäder placeras på en sträcka om femtio meter. På radhusfastigheterna får det plats fem bostäder på motsvarande sträcka.

På plankartan finns bara en byggnad utritad per villafastighet. Även om det inte utgör en planbestämmelse är det tydligt att syftet med villatomterna är att de ska bebyggas glesare än radhustomterna. Namnvalet på bebyggelsetyperna ger även en ledtråd om detaljplanens syfte. Syftet kan inte ha varit att villatomterna ska bebyggas mer och tätare än tomterna för radhus, kedjehus och atriumhus. En ny

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

bedömning ska göras med Högsta domstolens avgörande i NJA 2022 s. 922 i åtanke.

Joar Arkitektbyrå AB har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska avslå överklagandet. I andra hand har bolaget yrkat att mark- och miljödomstolen ska återförvisa ärendet till nämnden för fortsatt handläggning. Till stöd för sin talan har bolaget anfört i huvudsak följande.

Ärendet har befunnits vara planenligt vid mark- och miljödomstolens tidigare prövning i mål nr P 6954-22. Planenligheten har därför vunnit rättskraft utom i de delar mark- och miljödomstolen upphävde lovet. Efter återförvisningen beställdes en ny nybyggnadskarta och hus 1 drogs in från gatan för att få 6 meters avstånd. Bygglovet borde nu vara planenligt, även om det är möjligt att domstolen kommer fram till en annan slutsats. Frågorna om planenlighet som bolaget nu getts möjlighet att yttra sig över hade kunnat hanterats vid revideringen efter återförvisningen, varför det är viktigt att domstolen nu går igenom samtliga delar.

Minsta avstånd mellan byggnader på samma tomt utgörs av den högsta tillåtna byggnadshöjden enligt detaljplanen, vilket är 3,5 meter. Bygglovet är planenligt eftersom minsta avståndet mellan huvudbyggnaderna är 3,6 meter. I lovet finns fyra bodar inritade. Om avståndet mellan bodarna och annan byggnad ska vara minst 3,5 meter är förslaget planstridigt. Bodarna är dock mycket små och skulle kunna uppföras enligt friggebodsregeln. Det bör vara ett skäl för nämnden att enligt 39 § byggnadsstadgan medge undantag från avståndsbestämmelserna.

Hus 4 är placerat 5,1 meter från tomtgräns mot ett område som i plankartan är utlagt som parkmark. Eftersom avståndet understiger 6 meter är huvudregeln att höjden ska mätas från den allmänna platsmarken invid tomtgräns, men bygglovet bör prövas enligt den reglering som gällde när planen upprättades. I byggnadsstadgan från 1959 framgår att byggnadshöjden ska mätas från gatans medelmarknivå invid tomten. Som gata räknas gata, torg eller område för allmän trafik och parkmark är inte inkluderat. Gatumark och parkmark markeras även olika i stadsplanens

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

områdesbestämmelser. Eftersom hus 4 inte ligger närmare än 6 meter från en gata ska byggnadshöjden mätas från medelmarknivån invid fasaden. Hus 4 är placerat 5,1 meter från parkmark och inte gata.

På upprättad nybyggnadskarta finns endast en inmätt punkthöjd ca 0.8 meter ut från tomtgräns som är +26,7. Då det rör sig om parkmark/naturmark kan höjderna variera med några decimeter. I bygglovet har höjden i stället mätts från medelmarknivån invid byggnaden som är + 27,05. Höjden på hus 4 ryms inom vad som anses vara planenligt. Bedöms det som en avvikelse är den ytterst marginell och förenlig med planens syfte.

Enligt Terminologicentrums publikation plan- och byggtermer, TNC 95, definieras vind som ”utrymme i byggnad begränsad mot det fria huvudsakligen av yttertak och begränsat nedåt av det översta bjälklaget”. Det är alltså hela volymen eller utrymmet mellan det översta bjälklaget ovan översta våningen och yttertaket som utgör vinden. Hur många våningar som ryms inom utrymmet saknar betydelse. Utrymme definieras som en volym med bestämda mått. För en vind är det utrymmet/volymen som begränsas av vindsbjälklaget och yttertakets utsidor. Om det inom vindsutrymmet/volymen ryms flera bjälklag eller inte ens går att stå upprätt saknar betydelse, det är fortfarande detta utrymme/volym som utgör vinden, förutsatt att byggnadshöjden inte är mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälkslagets översida.

Vindsbjälklag definieras som ”bjälklag som skiljer vinden från den underliggande våningen”. Detta kan inte läsas på ett annat sätt än att det är ett bjälklag som skiljer vindsutrymmet/volymen ifrån en ordinär våning. Våning definieras som del av hus avgränsad av motsvarande ytor i två på varandra följande bjälklag samt ytterväggarnas utsidor eller motsvarande. Eftersom varken loft eller vindsplan i detta fall huvudsakligen avgränsas av ytterväggar, kan ingendera motsvara definitionen av en våning. Enligt väl förankrad praxis följer att en vind anses vara en våning endast om ett bostadsrum eller en arbetslokal kan inredas i utrymmet och

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

byggnadshöjden är mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälkslagets översida, och det är inte fallet i nu aktuellt bygglov inom fastigheten A.

Mark- och miljööverdomstolen har dömt helt fel i mål P 7746-19 och domen kan därför inte kan vara att se som vägledande eller praxis. Detta styrks även av utformningen av vindar bakåt i tiden där det i större byggnader är mycket vanligt med vindar i flera plan, vilket utgör praxis. Detaljplanebeteckningen för fastigheten A är BÖIv där v står för att vinden får inredas. Då det saknas en tydlig definition gällande vindsinredning och takkupor i de myndighetsanvisningar som rådde vid antagandet av detaljplanen måste det vara upp till byggnadsnämnden att avgöra vad som är en lämplig utformning, främst med stöd i hur byggnadsnämnden tidigare tolkat den aktuella detaljplanens reglering av vindsinredning. Att planen tillåter inredning av vinden har tolkats som att s.k. 1,5-plansbebyggelse ryms inom planen. Något som det även finns stöd för om man tittar på villa- och småhusbebyggelse i Sverige från cirka 1970 och framåt.

Bygglovet för fyra tvåbostadshus inom fastigheten A är därför planenligt i samtliga delar i motsatts till vad klagande har anfört.

Nämnden har getts tillfälle att yttra sig, men har inte hörts av.

DOMSKÄL

Inledning

Joar Arkitektbyrå AB har anfört att bygglovets planenlighet har vunnit positiv rättskraft utom i de delar mark- och miljödomstolen upphävde lovet genom domen i mål nr P 6954-22. Mark- och miljödomstolen konstaterar att domstolen i det målet visserligen har tagit ställning till vissa av de frågor som aktualiseras med anledning av det nu aktuella överklagandet men att det inte innebär att bygglovets planenlighet är rättskraftigt avgjord. Mark- och miljödomstolen har således att inom ramen för detta mål ta ställning till bygglovet i sin helhet.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

Rättsliga utgångspunkter

Förutsättningarna för bygglov inom detaljplanelagda områden anges i 9 kap. 30 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Bygglov ska enligt bestämmelsen ges för en åtgärd om åtgärden inte strider mot detaljplanen och vissa andra förutsättningar är uppfyllda, bland annat krav enligt 2 och 8 kap. PBL. Enligt 9 kap. 31 b § PBL får bygglov även ges för en åtgärd som innebär en avvikelse från detaljplanen om avvikelsen är liten och är förenlig med detaljplanens syfte.

Fastigheten A omfattas av stadsplanen Vinsta V från 1973. Enligt 17 kap. 4 § i den upphävda plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL och punkten 5 i övergångsbestämmelserna till PBL gäller att 39 § byggnadsstadgan (1959:612) ska tillämpas som bestämmelse i planen om inte annat är föreskrivet. Av 17 kap. 4 § ÄPBL följer även att stadsplaner ska gälla som detaljplaner som antagits med stöd av ÄPBL. Att planerna ska gälla som detaljplaner som antagits med stöd av ÄPBL innebär bl.a. att definitionen av byggnadshöjd i 9 § i den upphäva plan- och byggförordningen (1987:383), ÄPBF, ska gälla för planerna om inte annat särskilt föreskrivits (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 17 juni 2019 i mål nr P 6647-18).

Mark- och miljödomstolens bedömning

Byggnadstyp, anpassning m.m. Planen medger uppförande av villor på fastigheten. Mark- och miljödomstolen har vid den tidigare prövningen i mål nr P 6954-22 bedömt att det är förenligt med detaljplanen att bebygga fastigheten med tvåbostadshus. Bedömningen grundades bland annat på att syftet med detaljplanen var utbyggnad av bebyggelseområden med egnahemskaraktär och att begreppet egnahems- och villabebyggelse enligt praxis i normalfallet avser en- till tvåbostadshus. Domstolen har också funnit att den sökta åtgärden är förenlig med anpassnings- och utformningskraven i 2 och 8 kap. PBL samt att åtgärden inte innebär en betydande olägenhet enligt 2 kap. 9 § PBL. Såvitt gäller dessa frågor finner inte domstolen skäl att nu göra någon annan bedömning än den som har gjorts i mål nr P 6954-22. Domstolen övergår därför till att pröva om den sökta åtgärden i övriga avseenden är förenlig med detaljplanen.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

Höjden på hus 4

Av 9 § ÄPBF framgår att byggnadshöjden ska beräknas från markens medelnivå invid byggnaden. Om byggnaden ligger mindre än sex meter från allmän plats ska dock beräkningen utgå från den allmänna platsens medelnivå invid tomten, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Hus 4 är placerat närmare än 6 meter från allmän plats, varför den allmänna platsens markmedelnivå ska utgöra utgångspunkt för beräkningen av byggnadshöjden.

Det framgår inte av underlaget i målet vilken medelmarknivå som föreligger i gräns mot parkmarken är, men av situationsplanen framgår att den med stor sannolikhet kommer att ha en lägre nivå än +27.05 RH2000 och att byggnadens höjd därmed kommer att överskrida den tillåtna höjden om 3,5 meter. Enligt domstolen utgör dessutom fasaden som vetter mot parkmarken den beräkningsgrundande fasaden för hus 4, vilket också kan påverka beräkningen av byggnadshöjden. Dessa frågor behöver utredas vidare för att byggnadshöjden på ett korrekt sätt kunna beräknas och det är därför i nuläget inte möjligt att avgöra om höjden på hus 4 är planenlig.

Byggnadernas placering

Eftersom detaljplanen inte innehåller några bestämmelser om byggnadernas placering ska 39 § byggnadsstadgan tillämpas. Av denna bestämmelse framgår att avståndet mellan byggnader inom samma tomt inte får vara mindre än största tillåtna höjd för någon av byggnaderna. Enligt planen är högsta tillåtna byggnadshöjd 3,5 meter.

De förrådsbyggnader som placerats mellan och i anslutning till bostadshusen ligger närmare huvudbyggnaderna än 3,5 meter. Den sökta åtgärden är därför planstridig. Enligt 39 § byggnadsstadgan får byggnadsnämnden medge undantag från kravet på avstånd om det är påkallat av särskilda skäl. Om åtgärden kan inverka på förhållande på angränsande tomt, ska tomtens ägare även höras. Det ankommer i första hand på nämnden att pröva om sådana särskilda skäl föreligger samt om åtgärden har en sådan inverkan på angränsande tomt.

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

Antal våningar

Enligt detaljplanen får byggnad uppföras med högst en våning samt att vindsinredning är tillåtet. Av bygglovsritningarna framgår att byggnaden innehåller tre plan; ett entréplan, ett övre plan och ett vindsplan.

Enligt 9 § fjärde stycket ÄPBF ska vind räknas som våning om bostadsrum eller arbetslokal kan inredas om byggnadshöjden är mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälklagets översida.

Termerna våning och vind definieras inte i ÄPBL, i ÄPBF eller på annat ställe i plan- och bygglagstiftningen. Vid tolkningen av ÄPBF och detaljplaners bestämmelser om våningsantal har man i praxis tagit ledning av hur termerna definieras i Terminologicentrums publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC 95 (se t.ex. rättsfallet MÖD 2014:43). I TNC 95 har termen våning definierats som ”del av hus avgränsad av motsvarande ytor i två på varandra följande bjälklag samt ytterväggarnas utsidor eller motsvarande”. Vind har definierats som ”utrymme i byggnad begränsad mot det fria huvudsakligen av yttertak och begränsat nedåt av det översta bjälklaget”. Det kan vidare noteras att vindsbjälklag enligt TNC 95 definieras som ”bjälklag som skiljer vinden från den underliggande våningen”.

Domstolen bedömer att ”entréplanet” är att bedöma som en våning och att ”vindsplanet” utgör en vind som inte ska räknas som våning. Frågan blir då hur byggnadens mellanliggande ”övre plan” som är inrett för bostadsändamål ska bedömas.

Av ritningarna framgår att det ”övre planet” avgränsas av två på varandra följande bjälklag. Mot utsidan av byggnaden avgränsas planet dels av byggnadens tak, dels av takkupor vars vertikala fönster- och väggpartier upptar nära hälften av berörd utsida. Det bjälklag som avgränsar det ”övre planet” uppåt är enligt definitionen i TNC 95 att betrakta som vindsbjälklaget. Eftersom det ”övre planet” inte begränsas nedåt av vindsbjälklaget bedömer domstolen att planet inte utgör en vind, utan en våning som är beräkningsgrundande, och att det enligt detaljplanen tillåtna antalet våningar därmed kommer att överskridas. Detta kan inte anses utgöra en liten avvikelse enligt 9 kap. 31 b § PBL.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7186-23 Mark- och miljödomstolen

Sammanfattning

Mark- och miljödomstolen bedömer att den sökta åtgärden strider mot detaljplanen vad gäller byggnadernas placering och antalet våningar. Det går inte heller att bedöma om höjden på hus 4 är planenlig. Detta innebär att överklagandet ska bifallas och bygglovet upphävas. Avvikelsen är, i den del som avser tillåtet antal våningar, av sådant slag att det inte finns skäl att återförvisa målet till nämnden i enlighet med Joar Arkitektbyrå AB:s andrahandsyrkande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande, på grund av mellankommande helg, senast den 2 maj 2024.

Emil Karlsson Ylva Kvist Trelje I domstolens avgörande har rådmannen Emil Karlsson, ordförande, och tekniska rådet Ylva Kvist Trelje deltagit. Föredragande har varit tingsnotarien Carl Tornberg Knutsson.