P 6834-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Uppsala kommuns beslut den 28 september 2023 (§ 167, ärendenummer PBN-2023-00061) att anta detaljplan för fastigheterna A och del av B i Uppsala kom mun.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Uppsala kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa kommunens beslut den 28 september 2023 att anta detaljplan för fastigheterna A och del av B.

M.E. och K.E. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

M.K. och J.K. har beretts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Uppsala kommun har anfört i huvudsak följande.

Detaljplanen reglerar inte bestämmelsen Centrum (C) striktare än vad som behövs för planen för att hålla användningen flexibel och inte begränsa verksamhet som får bedrivas. För att fastigheten inte enbart ska användas som C regleras detaljplanens utformning genom en f4-bestämmelse om att det inom byggrätten ska uppföras en- eller tvåbostadshus. I planbeskrivningen har det förtydligats att bestämmelsen C avser småskalig tillverkning eller produktion, hantverk, lager och kontor samt småskalig detaljhandel och service. Planbeskrivningen är ett stöd för tolkningen och genomförandet av detaljplanen, även om planen inte reglerar i detalj vilken typ av verksamheter som tillåts.

Det är inte en brist i detaljplanen att korsmarken saknar höjdbestämmelse. Komplementbyggnader är underordnade huvudbyggnaden och kan inte uppföras till en obegränsad höjd. Detaljplanen ger förutsättningar för utformning av bebyggelse med god anpassning till närområdet eftersom storleken på möjlig exploatering är reglerad på samma sätt som i den nu gällande detaljplanen där en byggrätt inte regleras med exakt placering eller storlek utan exploateringsgraden regleras i förhållande till

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24

tomtstorleken. Slutlig bedömning om olägenheter och lämplighet utifrån platsens förutsättningar prövas i bygglovsskedet.

Detaljplanen har tagit höjd för att en eventuell avstyckning från fastigheten A är möjlig , vilket tas upp i planbeskrivningen och regleras på plankartan genom en minsta tomtstorlek. En avstyckning enligt detaljplanen skulle inte innebära en olägenhet i plan- och bygglagens mening.

M.E. och K.E. har anfört i huvudsak samma omständigheter som i mark- och miljödom stolen med följande tillägg.

I likhet med mark- och miljödomstolen anser vi att kommunen inte korrekt analyserat konsekvenserna av att använda bestämmelsen C i detaljplanen. Kommunen ändrade i samrådsskedet bestämmelsen från J1 - Hantverk, lager, småskalig tillverkning och produktion samt H1 - Småskalig detaljhandel till C – Centrum. Kommunen har på plankartan inte infört någon specificering och samtliga användningssätt, som kan ingå i ändamålet Centrum, är tillåtna. Kommunen har inte bedömt konsekvenserna av vad en avstyckning skulle innebära för fastigheten eller grannskapet.

Det i detaljplanen som rör exploateringsgrad, en- och tvåbostadshus, komplementbyggnader samt reglering av korsmark bidrar inte till att reglera bebyggelsen inom fastigheten utan öppnar för relativt stora exploateringsmöjligheter.

Grund för att upphäva detaljplanen finns även till följd av brist på hänsyn till de kulturvärden inom fastigheten A, den omgivande kulturmiljön i form av äldre bebyggelse längs Malmvågsvägen/Östantorpsvägen, det böljande landskapet mot Lena kyrka och inpassningen mot kringliggande fastigheter. Trots en f1-bestämmelse om att byggnader ska ha sadeltak och en f2-bestämmelse om att fasader ska ha stående träpanel målade i falurödfärg bidrar inte dessa nämnvärt till anpassningen av den nya bebyggelsen till de kvarvarande kulturhistoriska värdena eftersom bestämmelserna är mycket generella.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24

Det är inte lämpligt att skjuta på prövningen av ovan nämnda frågor till bygglovsskedet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inledningsvis kan Mark- och miljööverdomstolen konstatera att detaljplanen upphävts av mark- och miljödomstolen utan att dessförinnan ge ägarna till fastigheten A, M.K. och J.K., tillfälle att yttra sig (se NJA 2019 s. 629). Detta har nu läkts.

Frågan som nu ska prövas är om den utredning som har legat till grund för detaljplanen är tillräcklig för att det ska vara möjligt att bedöma detaljplanens konsekvenser för omgivningen och om eventuella konsekvenser har reglerats på ett tillräckligt sätt.

Enligt 4 kap. 32 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ska den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt tydligt framgå av planen. Detta s.k. tydlighetskrav motiveras av att allmänhetens intresse för och möjligheter till delaktighet i planärenden i stor utsträckning är beroende av handlingarnas utförande och informationens innehåll. Detaljplanen måste därför utformas på ett sådant sätt att medborgarinflytandet verkligen kan få en reell innebörd (prop. 1985/86:1 s. 166).

Kravet på tydlighet när det gäller hur planen reglerar miljön innebär att en planbestämmelse ska vara tolkningsbar vid bygglovsprövning eller andra åtgärder i samband med genomförandet av detaljplanen. Hur omfattande regleringen i en detaljplan bör vara beror bl.a. på vad man vill uppnå med planen, förhållanden inom planområdet och i dess omgivning m.m. Regleringens omfattning bör inte vara större och detaljeringsgraden inte högre än vad som behövs i varje enskilt fall. Kommunen kan inom en viss ram välja vilka frågor man önskar lösa på detaljplanestadiet och vilka man anser böra hållas öppna för ställningstagande i samband med prövningen av lov. Denna valfrihet är viktig eftersom kunskapen om de projekt som detaljplanen ska reglera varierar beroende på arten av den planerade markanvändningen och hur nära förestående ett genomförande är (a. prop. s. 154 f.).

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24

Kommunen har således en viss frihet vad gäller planens detaljeringsgrad. Att en detaljplan har en förhållandevis låg detaljeringsgrad behöver därför inte innebära att tydlighetskravet inte uppfyllts. (Se Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 juni 2018 i mål nr P 3101-17.)

Planläggning av markområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk får dock inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket medför en sådan påverkan på omgivningen som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt (2 kap. 9 § PBL). Vid bedömningen av om en byggnad eller dess avsedda användning medför betydande olägenhet för omgivningen ska beaktas bl.a. olägenheter för grannar i form av sämre ljusförhållanden och insyn. Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som betydande olägenhet måste hänsyn tas till områdets karaktär och förhållanden på orten (se prop. 1985/86:1 s. 483 f. samt prop. 2009/10:170 s. 168 och s. 417).

Kvartersmarken inom detaljplanen regleras med användningsbestämmelserna B – Bostäder och C – Centrum. Omfattningen av den tillåtna centrumanvändningen hade varit möjlig att reglera på ett tydligare sätt men, som kommunen har anfört, framgår det av f4-bestämmelsen att endast friliggande en- och tvåbostadshus får uppföras inom kvartersmarken. Det är inte möjligt att bedriva centrumverksamhet inom detaljplaneområdet annat än som komplement till bostadsanvändningen. Det framgår av planbeskrivningen att syftet med regleringen är att tillåta småskaliga, icke trafikalstrande och ej störande verksamheter som komplement till planområdets huvudsakliga ändamål. Med hänsyn till detaljplanens omfattning och övriga planbestämmelser får konsekvenserna av detaljplanens reglering av markanvändningen anses tillräckligt utredd och reglerad för att någon betydande olägenhet för omgivningen inte ska uppstå.

Att byggrätten för fastigheten A utökas, samtidigt som andelen mark som inte får beby ggas minskas, innebär att bebyggelse kan tillkomma även i fastighetens norra del. Den bostadsbebyggelse som tillåts inom kvartersmarken följer väsentligen tidigare stadsplan vad avser storlek och placering i förhållande till fastighetsgräns. Av planbeskrivningen framgår att fastigheten A är betydligt större och mer glest

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24

exploaterad än omkringliggande fastigheter. Fastighetsägare i området har därför haft att räkna med en viss förtätning. Någon betydande olägenhet kan därför inte befaras uppkomma för omkringliggande fastigheter.

Vad avser storleken på eventuella komplementbyggnader ska dessa, såsom kommunen har anfört, i princip underordnas huvudbyggnaden (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 mars 2015 i mål nr P 6299-14 och dom den 26 januari 2022 i mål nr P 1145-21). Att höjden på komplementbyggnader inte har reglerats särskilt innebär inte att en dessa tillåts bli lika stora som övriga bostadsbyggnader på fastigheten.

Regleringen med korsmark innebär visserligen att komplementbyggnader kan placeras närmare gränsen mot fastigheten Lena 1:50. Det framgår av detaljplanekartan och planbeskrivningen att flera av fastigheterna i området, inklusive grannfastigheten Lena 1:50, har byggnader placerade i, eller i omedelbar närhet till, tomtgräns. Att tillåta sådan bebyggelse innebär därför inte i sig en betydande olägenhet för fastigheten Lena 1:50. Såsom kommunen har anfört får den närmare placeringen och utformningen prövas i bygglovsskedet.

Vad gäller bebyggelsens utformning i övrigt har kommunen ett stort utrymme att avgöra vad som är lämpligt (jfr 1 kap. 2 § PBL) och kommunen har, när det gäller frågor som hör till utformning och anpassning, hållit sig inom sitt handlingsutrymme. (Se Mark- och miljööverdomstolen dom den 4 december 2024 i mål nr P 11159-23.)

Sammanfattningsvis gör domstolen bedömningen att konsekvenserna av detaljplanen har utretts och redovisats på ett tillräckligt sätt. Det finns därför inte någon sådan brist beträffande detaljplanens reglering av markens användning eller byggnaders utformning och placering som skulle utgöra skäl för att upphäva den. Mark- och miljödomstolens dom ska därför upphävas och nämndens beslut fastställas.

SVEA HOVRÄTT DOM P 6834-24 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsrådet Caroline Hedvall Klostermark, referent, tekniska rådet Carina Nordström och tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin. Föredragande har varit Harry Hodzic.

Bilaga A

Sid 1 (18) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 7604-23 Mark- och miljödomstolen 2024-04-30 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

1M.E.

2K.E.

Motpart

Uppsala kommun 753 75 Uppsala

ÖVERKLAGAT BESLUT

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommuns beslut den 28 september 2023 i ärende nr PBN 2021-002175, se bilaga 1

SAKEN

Detaljplan för fastigheterna A och del av B i Uppsala kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Uppsala kommuns beslut den 28 september 2023 om antagande av detaljplan för A och del av B i Uppsala kommun (dnr PBN 2023-00061).

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommun beslutade den 28 september 2023 att anta detaljplan för fastigheterna A och del av B. Detaljplanen togs fram mot bakgrund av att det äldre bostadshuset inom fastigheten har ett så kallat planstridigt utgångsläge. Detaljplanens syfte är i första hand att göra det möjligt att bevara och utveckla den befintliga bebyggelsen inom A med bibehållen karaktär. Den äldre lantliga bebyggelsen ska tas tillvara, liksom det kollektivtrafiknära läget utmed huvudgatan i en av kommunens prioriterade tätorter. Planen ska i huvudsak ge förutsättning för bostäder men även möjliggöra en mer blandad användning med inslag av småskalig service och mindre verksamheter som inte är trafikalstrande. Planen har även som syfte att tillvarata allmänna intressen inom planområdet som cykelvägen med kringliggande grönstråk, Östantorpsvägens infart och en transformatorstation.

Beslutet att anta detaljplanen har överklagats av M.E. och K.E.

YRKANDEN M.M.

M.E. och K.E. har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva detaljplanebeslutet. I andra hand har de yrkat att domstolen ska besluta att nockhöjden ska sättas ned från 8 meter till 6,70 meter i plankartan, att planbestämmelsen C ska tas bort ur plankartan samt att kommunen ska lösa in den mark som är planlagd som allmän platsmark.

Till stöd för sitt yrkande har de i huvudsak anfört följande.

Det finns inte förutsättning för nämnden att fatta beslut för ersättning av gällande detaljplan Byggnadsplan för Kolbotten. Planområdet ligger strax utanför gränsen till riksintresse för kulturmiljö, C30 Gamla Uppsala samt Fyrisåns och Björklingeåns dalgångar, vilket pekar på planområdets kulturhistoriska betydelse.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Fastighetsägarna till A har genomfört olovliga tillbyggnader under åren 2010, 2011, 2014 och 2019. Alla bygglov har överklagats och upphävts av högre rättsinstanser. Bakgrunden till detta är att det befintliga, och numera ut- och ombyggda bostadshuset ligger på så kallad prickmark enligt den gällande byggnadsplanen från år 1963. Utgångsläget har därför varit planstridigt. Då fastighetsägarna till A valt att inte riva de olovliga byggnationerna har nämnden utfärdat ett rättelseföreläggande. Därefter valde fastighetsägarna att inkomma med en begäran om planbesked. Planläggningen möjliggör inte enbart ett planenligt utgångsläge utan fastighetsägarna har fått önska den frihet i detaljplanen man anser sig ha rätt till varefter Uppsala kommun planlagt detta, exempelvis en utökad byggrätt. Syftet med planen är vilseledande med hänsyn till kommunens tydliga ställningstagande och motiv till det positiva planbeskedet i form av planläggningen av transformatorstationen. Man ska inte kunna köpa sig till större byggrätt och ett planenligt utgångsläge.

Korsmark

I detaljplanen föreslås korsmark runt fastigheten A med undantag för den södra sidan, mot Östantorpsvägen. Korsmarken tillåter fortfarande bebyggelse i form av komplementbyggnader, skärmtak och plank. Komplementbyggnader, skärmtak eller plank är inte lämpligt att förlägga så nära fastighetsgränsen. Varken p lank eller skärmtak närmre än 4,5 meter från fastighetsgränsen är karaktäristiskt för närområdet och ska därför undvikas. En mer lämplig bestämmelse är prickmark som syftar till att bibehålla en ljus och luftig karaktär då byggrätten utökas på fastigheten A. Om plank eller skärmtak tillåts i fastighetsgränsen och bygglov beviljas skulle det inverka mycket negativt på psykisk hälsa och välmående hos berörda grannar och närområdet i allmänhet.

Då taket på bostadshuset redan höjts vid en av de olovliga byggnationerna och skuggar grannfastigheten A skulle ytterligare inskränkning av grannfastigheten leda till stora negativa konsekvenser.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

I samrådsredovisningen framför stadsbyggnadsförvaltningen bland annat att anledningen till att prickmark 4,5 meter från fastighetsgräns inte kan ske överallt är att inte begränsa mer än nödvändigt. I planbestämmelse gällande korsmark tydliggörs att komplementbyggnader, plank och skärmtak tillåts inom avsedd yta som är planlagd med bestämmelse. Att specificera detta i bestämmelsen utgör dock grund för stora otydligheter vid eventuellt anläggande av sådan byggnation genom att göra dessa planenliga. Enligt Boverket krävs grannarnas medgivande för att få uppföra exempelvis plank närmre än 4,5 meter från fastighetsgränsen. Då exempelvis plank ofta medför stor negativ psykologisk inverkan på närmiljön för grannar och kringboende är det inte troligt att en sådan byggnad skulle medges från grannarnas sida. Dock är sådan åtgärd redan planenlig i linje med detaljplanen och kommunen har därför skapat förutsättning för stor olägenhet för grannar och kringboende.

Byggrätt

Byggrätten på fastigheten A utökas i den antagna detaljplanen från befintliga 400 kv m till 530 kvm. Detta då en del av trädgården övergår från allmän platsmark till kva rtersmark vilket ger fastighetsägarna av A en större yta att nyttja.

Allmänheten bör ges tillträde till den mark som pekats ut som allmän platsmark enligt byggnadsplanen och är del i det sammanhängande gröna gång- och cykelstråk som löper genom hela Vattholma och är av stor vikt för ortens invånare. Att utöka byggrätten i och med planbestämmelsen e2 samtidigt som kommunen inte säkerställer en ljus och luftig fastighet med prickad mark 4,5 meter från fastighetsgräns är under all kritik.

Att en enskild fastighet som redan innehar en för området omfattande byggrätt tillåts utöka byggnadsrätten med ytterligare 130 kvm ter sig märklig då det fokus som framförts i planbeskrivningen ligger på utvecklingen av den småskaliga verksamheten på fastigheten. I kombination med bestämmelsen C, centrum, möjliggörs stora volymer om 530 kvm med 8 meters höjd samt tillkommande komplementbyggnader inom korsmarken mot fastighetsgränsen som inte är

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

karaktäristiskt för området. Samhällsbyggnadsavdelningen skriver i granskningsutlåtandet att en utökad byggrätt öster om Malmvågsvägen inte kommer påverka den karaktär som odlingslandskapet väster om Malmvågsvägen innehar. Planområdet ligger helt inom den kommunala kulturmiljön Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar U21 och dess kärna U21:26. Därför blir kommunens resonemang om att en utökad byggrätt inte skulle påverka de kulturhistoriska kopplingarna till odlingslandskapet västerut motsägelsefullt.

Nockhöjd

Nockhöjden är i detaljplanekartan bestämd till 8 meter. Det är en väsentligt högre höjd än övrig omkringliggande bebyggelse som höjdbegränsas till 5 respektive 7 meter i respektive gällande detaljplaner. Att tillåta en höjd av 8 meter ger ett alltför dominerade och väldigt inslag i bebyggelsekaraktären. I planbeskrivningen beskrivs hur taket på den ursprungliga fastigheten redan höjts till nuvarande 6,7 meter. Genom att ytterligare höja fastighetens maximala nockhöjd minskar solinstrålningen för närliggande fastighet Lena 1:50. Fastighetsägarna till Lena 1:50 har uteplats mot väster vilken redan är drabbad av skuggning och skulle drabbas ytterligare av minskad solinstrålning, vilket har en stor negativ inverkan på människors hälsa och välmående.

Planbestämmelser ska utformas för att överensstämma i samma område och i samrådsredogörelsen resonerar kommunen om att planförslagets höjdbestämmelse innebär en sänkning från gällande byggnadsplan för att stämma överens med omgivande byggnader. Då kommunen i samrådsredogörelsen tydliggör att fastighetsägarna till A enbart ämnar söka bygglov för redan genomförda svartbyggen är inte en högre höjd än befintliga 6,7 meter lämplig. Vidare är det värt att notera att högsta nockhöjden inte enbart gäller befintlig bebyggelse utan även den stora exploateringen i form av centrumverksamhet som planförslaget möjliggör. Detta ger en oerhört stor bebyggd volym i ett annars ljust och luftigt villaområde. Det ligger inte heller i linje med syftet om att bibehålla karaktären i form av det tidigare småskaliga soldattorpet från 1890.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Kulturmiljö och särskilt värdefull bebyggelse

Bostadshuset på A har tidigare varit ett småskaligt torp som byggts ut och förvanskats genom olovliga byggnationer. Genom att möjliggöra en ökning från 400 kvadratmeter till cirka 530 kvadratmeter behålls inte fastighetens karaktär eftersom varken rivningsförbud eller varsamhetskrav tillförts detaljplanen. Bostadshuset är uppfört 1896 och fähuset/ladan 1890–1920 enligt planbeskrivningen. Bebyggelse som tillkommit före 1920 utgör i dag en mycket begränsad del i dagens byggbestånd. Sannolikheten för att karaktären av 1920talsbebyggelsen är någorlunda bevarad och uppfyller kraven för en särskilt bevarandevärd byggnad är därför mycket hög. Sådana byggnader bör därför, enligt Boverket, betraktas som särskilt värdefulla om man inte kan motivera varför de inte ska anses som särskilt värdefulla. En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Av denna anledning borde Uppsala kommun ha genomfört en bebyggelseantikvarisk undersökning i samband med planläggningen, vilket inte har gjorts.

Detaljplanens syfte sägs vara att bevara och utveckla den äldre bebyggelsen. Det finns ingen planbestämmelse som uttryckligen syftar till att bevara den äldre karaktären.

Detaljplaneläggningen syftar till att kommunen prövar markens lämplighet för ändamålet. Den nu antagna detaljplanen möjliggör för bostäder, men även centrumverksamhet. I samrådet användes bestämmelser som J, H och O (hantverk, lager och tillfällig produktion, småskalig detaljhandel samt tillfällig vistelse) men till granskningen och antagandet har möjligheterna till verksamheterna utvidgats avsevärt genom bestämmelsen C, centrum, lagts till. Genom att möjliggöra för centrumverksamhet kan verksamheter som handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och andra jämförliga verksamheter som behöver ligga centralt eller vara lätta att nå. Att kommunen förlitar sig på att den verksamhet som nuvarande fastighetsägare i dagsläget bedriver kommer att bestå är varken relevant eller hållbart ur ett detaljplaneperspektiv.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Vidare medför centrumverksamhet betydande risk för ökad trafikmängd till planområdet. Östantorpsvägen är i dagsläget inte dimensionerad för detta och ingen alternativ infart planeras av kommunen. Verksamheterna riskerar att medföra betydande påverkan genom transporter med lastbilar och annan tung trafik, något som redan idag är ett begynnande problem för det annars lugna villaområdet.

Gång- och cykelvägen utgör den enda vägen för skolbarnen söder om planområdet att ta sig till centrala Vattholma, vilket bidrar till en mycket osäker trafikmiljö för Vattholmas barn och unga.

Vattholma är en av Uppsala kommuns prioriterade tätorter vilket innebär att denna avses växa. Detta görs med fördel genom satsningar på bostäder och ett stärkt centrum. Genom att planlägga för C, centrum, inom aktuellt planområde bidrar Uppsala kommun till förskjutningen av Vattholmas centrumverksamhet. Som en mindre ort på Uppsalas landsbygd skulle ett tudelat centrum vara förödande för ortens fortlevnad. Genom att sprida ut centrumverksamheter dras orten ut och bidrar till längre avstånd, vilket möjliggör för färre ortsbor att gå eller cykla till ortens kärna vilket därmed minskar köpkraften i båda centrumkärnorna. Ett samlat centrum bidrar till närhet för ortsborna och genom synergieffekter ökad ekonomi för ortens verksamheter.

Enskilt huvudmannaskap och underlåtenhet att säkerställa allmänt intresse I samrådsversionen av planbeskrivningen framgick att ett exploateringsavtal ska upprättas mellan Uppsala kommun och fastighetsägaren till A och som ska föreligg a innan detaljplanen antas av kommunen. Avtalet avsågs reglera fördelning av ansv ar, rättigheter och skyldigheter för inlösen av den allmänna platsmarken inom A. Avtalets parter avsågs vara Uppsala kommun och fastighetsägarna till A. Till gransknings- och antagandeskedet togs formuleringarna kring exploateringsavtal bort. Detta var troligen ett resultat av att Uppsala kommun omvärderat sin syn på kommunalt ägande och inlösen av marken som gång- och

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

cykelvägen är belägen på samt kringliggande grönytor som ingår i fastigheten A.

Det är inte kommunalt huvudmannaskap som avses utan enskilt huvudmannaskap med motiveringen att befintlig förvaltning sker genom Vattholma vägförening och att denna ska fortgå.

Enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd ska de särskilda skälen till varför kommunen valt att planlägga allmän platsmark med enskilt huvudmannaskap i planbeskrivningen finnas med.

Det som genomsyrar hela planbeskrivningen är vikten av gång- och cykelbanan med tillhörande grönområde för hela samhället. Detta är motsägelsefullt då kommunen väljer att inte planlägga marken som allmän plats med intentionen att lösa in berörd mark i framtiden. Speciellt då det i planbeskrivningen tydliggörs hur kommunen äger resterande delar av den sammanhängande gång- och cykelvägen i samhället samt att delen inom planområdet är den enda i Vattholma som ligger på privatägd mark.

Kommunen har underlåtit att säkerställa gång- och cykelvägen i plankartan för att i stället använda sig av bestämmelsen PARK, även om komplement till park ingår i bestämmelsen. Ytans preliminära användning är idag gång- och cykelväg vilket motsäger kommunens intentioner till att behålla den. Gång och cykelvägen är av stor vikt för invånarna i Vattholma och nyttjas av en stor del av befolkningen på orten då gång- och cykelvägen är del i ett sammanhängande promenadstråk till och från bland annat Lena kyrka. Genom planläggningen av detaljplan för del av Edshammar 9:1 blir gång- och cykelvägens säkerställande ännu viktigare. I planbeskrivningen beskrivs det under rubriken ”Skola och förskola” att planen inte innebär några stora förändringar ur ett skol- eller förskole perspektiv vilket gör att kommunens ställningstagande blir mer svårförståeligt.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Uppsala kommun har beretts tillfälle att yttra sig över överklagandet men har inte gett in något yttrande.

DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser

Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (se 1 kap. 2 § plan- och bygglagen [2010:900], PBL). Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen.

Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna (se 13 kap. 17 § PBL). Om myndigheten vid prövningen finner att beslutet strider mot en rättsregel ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Delvis upphävande eller ändringar av beslutet får endast göras om kommunen har medgett det eller om det är fråga om ändringar av ringa betydelse.

Domstolens prövning stannar i många fall vid en bedömning av om beslutet att anta en detaljplan ligger inom ramen för det handlingsutrymme som reglerna i PBL ger kommunen. Hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen (se 2 kap. 1 § PBL). Vid en avvägning mellan dessa intressen ska skälig hänsyn tas till bl.a. befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (se 4 kap. 36 § PBL). Planläggning av markområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra en sådan påverkan på omgivningen som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt (2 kap. 9 § PBL). Vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (2 kap. 6 § PBL). De avvägningar som kommunen har gjort mellan olika samhällsintressen blir, om kommunen har hållit

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

sig inom sitt handlingsutrymme, inte föremål för överprövning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2013:47 och jfr MÖD 2014:12).

Av 4 kap. 33 § PBL framgår att en planbeskrivning ska innehålla en redovisning av planeringsförutsättningarna, planens syfte, hur planen är avsedd att genomföras, de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser, om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen, och om något av de underlag som avses i 5 kap. 8 § har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det.

Kommunen ska som utgångspunkt vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser (se 4 kap. 7 § PBL).

Om mark eller annat utrymme enligt en detaljplan ska användas för en allmän plats som har enskilt huvudmannaskap, är den som ska vara huvudman för platsen skyldig att på fastighetsägarens begäran förvärva äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken eller utrymmet (se 14 kap. 15 § PBL).

Planens syfte

Klagandena har dels invänt att syftet med planen är att fastighetsägaren ska undgå rättelse och vite då huset står placerat på prickad mark, dels att planen är vilseledande formulerad då det inte är klart om det är det enskilda eller det allmänna intresset som är i fokus.

Domstolen konstaterar att kommunen har planmonopol och att det kan föreligga flera skäl till planläggning. Kommunen har i planbeskrivningen tydligt redovisat de olika syften som planen har, dvs. att bidra till att göra befintlig bebyggelse planenlig, att medge utveckling på privat mark samt vid behov säkerställa allmänna

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

intressen. Det saknas således skäl att upphäva beslutet med anledning av brister i fråga om planens syften.

Avstånd till tomtgräns, utökad byggrätt och nockhöjd

Klagandena har invänt att detaljplanen tillåter byggnation för nära tomtgräns vilket medför betydande olägenhet för berörda grannar.

Av planbeskrivningen framgår att planen innebär en möjlighet att bygga närmare tomtgräns mot granne än tidigare. Kommunen har bedömt att planens begränsning av bebyggelsens nockhöjd till högst 8 meter och planstrukturen med friliggande enbostadshus och en exploateringsgrad på högst 20 procent gör att det inte bedöms föreligga risk för skuggning som motsvarar betydande olägenhet i plan- och bygglagens mening.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Domstolen konstaterar att kommunen har rätt att medge större byggrätt och ytterligare användningsbestämmelser när en ny detaljplan upprättas, men att en konsekvensanalys av planbestämmelserna ska ha gjorts och att åtgärderna inte får strida mot PBL.

Marken närmast gränsen mot grannen är reglerad med egenskapsbestämmelserna korsmark, p1 samt f3. Därtill gäller egenskapsbestämmelsen e2, även om den hör till ett annat egenskapsområde, eftersom bestämmelsen enligt sin ordalydelse reglerar största tillåtna byggnadsarea inom användningsområdet, dvs. inom all kvartersmark. E2-bestämmelsen innebär att kvartersmarken kan bebyggas med cirka 530 kvm. Enligt planbeskrivningen upptar nuvarande bebyggelse cirka 266 kvm. Detaljplanen möjliggör således cirka 260 kvm ytterligare byggnadsarea jämfört med nuläget.

Plankartan innebär att det närmast grannen ges en rätt att uppföra komplementbyggnader och skärmtak, inom korsmarkerat område och en meter från gräns, utan någon begränsning i höjd. Tillåten byggnadsarea inom användningsområdet

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

möjliggör att det korsmarkerade området längs grannens fastighet kan bebyggas i hela sin längd. Bestämmelserna på plankartan möjliggör således en relativt omfattande byggnation längs gränsen mot granne. Även om olägenhetsfrågan också prövas i bygglovsskedet får planläggning inte ske så att byggnadsverket kan medföra en betydande olägenhet (se 2 kap. 9 § PBL).

Det framgår inte av underlaget att ett utnyttjande av planbestämmelserna i korsmarksområdet har analyserats utifrån de effekter detta skulle kunna komma att få för grannen. Det kan inte uteslutas att utnyttjande av tillåten byggrätt skulle kunna orsaka en betydande olägenhet när det gäller just byggnation i denna zon. I övrigt kan bebyggelsens tillåtna höjd och tillåten exploateringsgrad inte sägas innebära någon olägenhet som inte rimligen får tålas i en miljö med denna täthet.

Domstolen bedömer att kommunen inte har genomfört en tillräcklig analys av konsekvenserna för grannfastigheten och risken att planenliga förslag strider mot 2 kap. 9 § PBL. Bristen är dock inte sådan att den ensam utgör skäl för att upphäva planen.

Anpassning till stadsbilden

Klagandena har invänt att den byggrätt som följer av planen kan innebära byggnation som inte är förenlig med stadsbilden. Vidare har de anfört att detaljplanen medger en kraftigt utökad byggrätt och i kombination med planbestämmelsen C möjliggör stora volymer samt tillkommande komplementbyggnader inom korsmarken mot fastighetsgränsen som inte är karaktäristiskt för området. De har även invänt att nockhöjden blir avsevärt högre än befintliga bostadshus och övrig kringliggande bebyggelse och detta kommer att möjliggöra byggnader som blir ett alltför dominerande inslag i bebyggelsekaraktären.

I planbeskrivningen anges att detaljplanen ger positiva konsekvenser för landskapsbilden genom att planen gör det möjligt att bevara den befintliga äldre bebyggelsen inom planområdet. Planen bidrar även positivt till landskapsbilden

Sid 13 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

genom sina utformningsbestämmelser om sadeltak och att fasader av stående träpanel i falurött. Det bidrar till ett bibehållet uttryck hos befintlig bebyggelse och gör att eventuell ny bebyggelse kan smälta ihop med det gamla. Det säkerställer även ett bibehållet arkitektoniskt samband mellan bebyggelsen inom fastigheten A och den gamla bebyggelsen nordväst om planområdet, på andra sidan Malmvågsvägen.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämplig med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (se 2 kap. 6 § PBL).

Domstolen konstaterar att kommunen har ett stort bedömningsutrymme när det gäller frågor som rör stadsbilden. I detta fall är bebyggelse inom korsmarkerat område relativt oreglerad och därför inte fullt ut analyserad ur stadsbildsperspektiv. Kommunen har inte konsekvensbedömt ett scenario där korsmarken bebyggs i enlighet med vad detaljplanen tillåter. Således skjuts frågan om stadsbildsanpassning till bygglovsskedet. Bestämmelsen i 2 kap. 6 § PBL gäller dock både vid bygglovsprövning och vid detaljplaneläggning och det ska vara klarlagt i detaljplanen att byggnadsverk som följer byggrätten i planen kommer att utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stadsbilden och intresset av en god helhetsverkan.

Det kan inte uteslutas att utnyttjande av tillåten byggrätt skulle strida mot kravet på anpassning till stadsbilden. Domstolen bedömer däremot att enbart bristen på analys och risken för att planenliga förslag inte uppfyller kraven i 2 kap. 6 § PBL inte i sig utgör skäl för att upphäva planen.

Sid 14 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Reglering av allmän plats

Klagandena har invänt att allmänheten bör ges tillträde till den mark som pekats ut som allmän platsmark och att marken är del i det sammanhängande gröna gång- och cykelstråk som löper genom hela Vattholma och som är av stor vikt för ortens invånare.

Klagandena har vidare invänt att det saknas motivering till valet av enskilt huvudmannaskap för allmän plats.

Av planbeskrivningen framgår att i motsats till vad som angavs i samrådshandlingarna till detaljplanen, är intentionen inte att kommunen ska lösa in den allmänna platsen inom fastigheten A. Marken kommer att bli privatägd men detta f örändrar inte den nuvarande driften av cykelvägen eller grönytorna.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Kommunen ska enligt 4 kap. 7 § PBL vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Av Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2020:8) om planbeskrivning framgår att kommunen i planbeskrivningen ska redovisa motiven till de enskilda regleringarna i detaljplanen. Redovisningen ska göras utifrån detaljplanens syfte och 2 kap. PBL. Vidare anges att om det inom detaljplanen finns allmän plats ska det av planbeskrivningen framgå vilka rättigheter och skyldigheter som följer av huvudmannaskapet.

Utgångspunkten är alltså att kommunen ska vara huvudman, i synnerhet som den allmänna platsen rymmer en gång-och cykelväg som har en längre sträckning genom orten och har en viktig funktion för allmänheten. Domstolen konstaterar att den nu aktuella allmänna platsmarken kommer att ha enskilt huvudmannaskap. Enligt uppgift i planbeskrivningen har dock Vattholma vägförening huvudmannaskapet för stora delar av området i övrigt och ett enskilt

Sid 15 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

huvudmannaskap kan i detta fall motiveras av effektiviteten i en enhetlig förvaltning. Kommunen har inte beskrivit närmare hur vägföreningens åtagande ser ut i övrigt, t ex vilka vägar och parker som driftas enskilt, eller formulerat valet av enskilt huvudmannaskap i termer av ”särskilda skäl”.

Domstolen bedömer att de brister som finns i underlaget i denna del inte är så stora att detta ensamt är ett skäl att upphäva detaljplanen. Domstolen vill dock framhålla vikten av att valet av huvudmannaskap motiveras på ett tydligt sätt.

Eftersom den nu aktuella allmänna platsmarken kommer att ha enskilt huvudmannaskap föreligger det ingen skyldighet för kommunen att lösa in marken. Kommunen har således inte gjort något formellt fel när de valt att inte lösa in marken. Det saknas skäl att upphäva detaljplanen på denna grund.

Kulturmiljö och särskilt värdefull bebyggelse

Klagandena har invänt att en antikvarisk analys borde ha gjorts och att varsamhetsbestämmelser och rivningsförbud borde ha införts på plankartan.

Enligt planbeskrivningen inventerade bebyggelsen inom A år 1977. Inventeringsunderlaget ger inte bebyggelsen någon kulturhistorisk klassificering. D en befintliga bebyggelsen inom A bedöms ändå ha ett visst kulturhistoriskt värde m ed sina värdebärande karaktärsdrag som bidrar till möjligheten att förstå närmiljöns historia och utveckling. Planområdet ligger därtill helt inom den kommunala kulturmiljö Björklingeåns och Fyrisåns dalgångar U21 och dess kärna U21:26, som en del av en sammanhängande bebyggelse- och fornlämningsområdet Lena. Någon varsamhetsbestämmelse eller bestämmelse om rivningsförbud är dock inte införd på plankartan.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Enligt 4 kap. 33 § PBL ska planbeskrivningen innehålla en redovisning av planeringsförutsättningarna, planens syfte, hur planen är avsedd att genomföras, de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till

Sid 16 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

motstående intressen och planens konsekvenser, om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen, och om något av de underlag som avses i 5 kap. 8 § har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det.

I arbetet med att ta fram en detaljplan ska det, om det inte är uppenbart onödigt, finnas en eller flera kartor som är lämpliga för ändamålet (grundkartor) och en fastighetsförteckning. Vidare ska det planeringsunderlag som behövs finnas (se 5 kap. 8 § PBL).

Kommunen har möjlighet att välja vilka utredningar som behöver göras för att åstadkomma en lämplig reglering. Enligt domstolen har det inte varit nödvändigt för kommunen att i detta fall göra en antikvarisk utredning. Varsamhetsbestämmelser och förvanskningsförbud gäller enligt PBL även om sådana bestämmelser inte finns på plankartan. Kommunen är inte heller skyldig att införa rivningsförbud.

Konsekvenserna av den användning som möjliggörs genom planen

Klaganden har invänt att bestämmelsen C, centrumverksamhet, möjliggör för verksamheter som handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och andra jämförliga verksamheter som behöver ligga centralt eller vara lätta att nå. Att kommunen förlitar sig på att den verksamhet som nuvarande fastighetsägare i dagsläget bedriver kommer att bestå är varken relevant eller hållbart ur ett detaljplaneperspektiv. Vidare medför centrumverksamhet betydande risk för ökad trafikmängd till planområdet.

På plankartan regleras bestämmelsen C, centrum, utan specifikation. I planbeskrivningen anges att bestämmelsen avser småskalig tillverkning eller produktion, hantverk, lager, och kontor, samt småskalig detaljhandel och småskalig service. Markanvändningen ska vara anpassad till områdets karaktär. Markanvändningen ska inte vara störande för närboende och ska inte möjliggöra för transportsalstrande verksamheter. Kombinationen B och C ger ökade möjligheter att

Sid 17 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

hitta användning för planområdets äldre bebyggelse, vilket ligger i linje med hur kommunens prioriterade tätorter ska utvecklas enligt kommunens översiktsplan. Syftet är att tillåta fastighetens nuvarande småskaliga produktion och försäljning, men också möjliggöra för andra småskaliga verksamheter samt småskalig service. Planen ska därav tillåta småskaliga, icke trafikalstrande och ej störande verksamheter som komplement till planområdets huvudsakliga ändamål. Det möjliggör en flexibel förvaltning av fastigheten över tid, där verksamheten kan förändras inom ramarna av syftet.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Innebörden av att det inte finns något rivningsförbud på plankartan är att befintliga byggnader kan komma att rivas. Vidare kan byggrätten komma att utnyttjas fullt ut vid nybyggnation. Domstolen finner att detaljplanens byggrätt behöver analyseras och konsekvensbedömas utifrån ett scenario där byggrätten utnyttjas maximalt. Exempelvis kan den aktuella fastigheten komma att styckas i två fastigheter med ett friliggande parhus på respektive tomt, samt med komplementbyggnader. Fastigheten kan också, i enlighet med planen, i sin helhet komma att användas för centrumverksamhet, såsom t ex ett köpcentrum, kyrka, vandrarhem, gym och lättare former av vård etc. med den trafikalstring som kan bli följden av en sådan användning.

Som redan konstaterats ska en planbeskrivning innehålla bl.a. en redovisning av de överväganden som legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser. Kommunen har således en skyldighet att konsekvensbeskriva den användning och byggrätt som detaljplanen faktiskt möjliggör. Kommunen har emellertid inte analyserat vilka konsekvenser som den oprecisa och därmed mycket innehållsrika bestämmelsen C kan få för närboende och trafiksituation. Bestämmelsen har preciserats enbart i planbeskrivningen, men inte på den juridiskt bindande plankartan. Detta medför att samtliga användningssätt som kan ingå i ändamålet Centrum är tillåtna.

Sid 18 NACKA TINGSRÄTT DOM P 7604-23 Mark- och miljödomstolen

Sammantagen bedömning

Kommunen har i flera avseenden, enligt vad som framgår ovan, brustit i fråga om att analysera planens konsekvenser. Som redan konstaterats bedöms vissa av dessa brister sedda isolerade från varandra inte vara så omfattande att de i sig utgör skäl för att upphäva planbeslutet. De samlade bristerna i detta avseende är dock så allvarliga att beslutet inte bedöms uppfylla kraven i PBL.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att kommunen i flera avseenden brustit i sin skyldighet att redovisa planens konsekvenser enligt vad som krävs 4 kap. 33 § PBL och att det därför finns skäl för att upphäva planen. Överklagandet ska således bifallas och beslutet att anta detaljplanen upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 21 maj 2024.

Åsa Marklund Andersson Malin Danielsson I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Åsa Marklund Andersson, ordförande, och tekniska rådet Malin Danielsson. Föredragande har varit Sebastian Randahl Widmark.