P 724-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Plan- och byggnadsnämnden i Uppsala kommuns beslut den 25 april 2024 (dnr PBN- 2023-00076, § 81) att anta detaljplan för del av kvarteret Lindormen i Uppsala kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM P 724-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Uppsala kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa beslutet från den 25 april 2024 att anta detaljplanen för del av kvarteret Lindormen.

Bostadsrättsföreningen Dragarbrunn 3:5 Uppsala och T.R. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i huvudsak anfört detsamma till stöd för sin respektive talan som i markoch miljödomstolen.

Kommunen har därutöver bland annat tillagt följande. Användningsbestämmelsen centrum, är en bred användningsbestämmelse som är lämplig att använda där syftet är att det ska finnas en blandning av verksamheter. Den används ofta där man önskar en flexibilitet i användningen för att kunna möjliggöra för olika verksamheter. Nu gällande detaljplan, som upprättats enligt 1976 års föreskrifter, medger bland annat handelsändamål. Användningen handel är snarlik benämningen centrumverksamhet på så sätt att verksamheter som butiker och restauranger idag är tillåtna inom hela fastigheterna A och B. Det har inte funnits skäl att precisera användningen närmare och det är inte möjligt att göra en förhandsbedömning av samtliga verksamheter som skulle kunna rymmas inom användningen centrum. Omgivningspåverkan kan dessutom variera även för samma typ av verksamhet beroende på omfattning och utformning. En mer ingående prövning görs därför i bygglovsskedet där en förutsättning för att bygglov ska beviljas är att åtgärden inte medför en betydande olägenhet. En närmare precisering av bestämmelsen än nödvändigt skulle också motverka syftet med detaljplanen och motivet till att använda användningsbestämmelsen, att tillåta en blandning av verksamheter i en central stadsmiljö.

SVEA HOVRÄTT DOM P 724-25

Bostadsrättsföreningen och T.R. har bland annat tillagt följande. Enligt den detaljplan som gällt fram till nu har centrumverksamhet inte tillåtits inom fastigheterna A och B och det borde inte tillåtas i den nya detaljplanen heller. Att hande l skulle vara tillåtet inom hela fastigheterna A och B stämmer inte eftersom det råder förbud mot att bygga på de i dagsläget obebyggda ytorna. Redan idag finns problem med råttor kring restauranger och caféer på Svartbäcksgatan och de problemen riskerar att öka med ytterligare centrumverksamhet. Sophämtning och hämtning av glasåtervinning från befintliga centrumverksamheter är redan idag mycket störande. Med trånga passager mellan husen inom A och B befaras ökade problem med sophämtning och ökad risk för störningar och råttor. Restauranger eller caféer inom de ytor som föreslås bebyggas skulle medföra mycket stora störningar. Det finns också kontor i en av de gamla byggnaderna som ligger vägg i vägg med bostadsrättsföreningen. De verksamheterna är måttligt störande under kontorstid, då rökning och långa telefonsamtal sker direkt utanför fönster till fastigheten. Att definiera och precisera vilken typ av verksamhet det handlar om är alltså helt avgörande för att kunna bedöma hur störande verksamheten kommer att vara.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår om inte annat angetts av mark- och miljödomstolens dom.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer inledningsvis i mark- och miljödomstolens bedömningar i fråga om planens utformning med hänsyn till kulturmiljö, brandrisk, risk för sättning och olägenheter på grund av begränsningar av dagsljus, solljus och utsikt samt ökad insyn. Det finns således inte anledning att upphäva detaljplanen av något av dessa skäl.

Mark- och miljödomstolen har dock bedömt att beslutet att anta detaljplanen ska upphävas på den grunden att användningsbestämmelsen centrum och dess konsekvenser inte preciserats närmare. I denna del gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.

SVEA HOVRÄTT DOM P 724-25

Enligt 4 kap. 32 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ska den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt tydligt framgå av planen. Detta tydlighetskrav motiveras av att allmänhetens intresse för och möjligheter till delaktighet i planärenden i stor utsträckning är beroende av handlingarnas utförande och informationens innehåll. Detaljplanen måste därför utformas på ett sådant sätt att medborgarinflytandet verkligen kan få en reell innebörd (prop. 1985/86:1 s. 166).

Regleringens omfattning bör inte vara större och detaljeringsgraden inte högre än vad som behövs i varje enskilt fall. Kommunen kan inom en viss ram välja vilka frågor man önskar lösa på detaljplanestadiet och vilka man anser böra hållas öppna för ställningstagande i samband med prövningen av lov. Denna valfrihet är viktig bland annat eftersom kunskapen om de projekt som detaljplanen ska reglera varierar beroende på arten av den planerade markanvändningen och hur nära förestående ett genomförande är (prop. 1985/86:1 s. 154 f.).

I en detaljplan prövas om det är möjligt och lämpligt att ta i anspråk planområdet för verksamheter förenliga med de i planen angivna ändamålen med de begränsningar som planen och PBL i övrigt anger. En detaljplan kan däremot inte reglera alla störningar som en viss verksamhet kan medföra. När en detaljplan inte närmare preciserar vilken typ av verksamhet som kan tillåtas på platsen får frågan om betydande olägenhet av eventuella verksamheter prövas i samband med bygglov eller tillsyn. Vidare finns möjlighet att ställa ytterligare villkor enligt miljöbalken. (Se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 januari 2018 i mål nr P 3987-17.)

I 13 kap. 2 § första stycket 8 PBL stadgas att ett beslut inte får överklagas i den del det avser en fråga som redan är avgjord genom en detaljplan (från och med den 1 december 2025 stadgas detta i stället i punkten 7). Denna bestämmelse får till följd att en bygglovsprövning med stöd av en detaljplan som är mer flexibel kan bli mer omfattande eftersom vissa frågor inte till fullo avgjorts genom planen. (Se Mark- och miljööverdomstolens domar den 7 september 2016 i mål nr P 2012-16 och den 20 juni 2018 i mål nr P 3101-17.)

SVEA HOVRÄTT DOM P 724-25

Kommunen har således en viss frihet vad gäller planens detaljeringsgrad. Att en detaljplan har en förhållandevis låg detaljeringsgrad behöver därför inte innebära att tydlighetskravet inte uppfyllts. I detta fall preciserar detaljplanen inte vilken typ av centrumverksamhet som kan tillåtas på platsen. Kommunen har anfört att man eftersträvat en flexibilitet avseende byggnadernas användning och velat åstadkomma en blandning av verksamheter inom fastigheterna. Inom fastigheterna A och B har anv ändningen därför angetts som bostäder och centrum.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att detaljplanen inte kan anses innebära en ändring av markanvändningen på platsen jämfört med nu gällande detaljplan som medger bostäder och handel. Att marken för närvarande inte får bebyggas innebär begränsningar endast i fråga om åtgärder som är att anses som bebyggande men inte avseende markens användning i övrigt. Mark- och miljööverdomstolen bedömer vidare att flera av de verksamheter som skulle vara förenliga med centrumbestämmelsen typiskt sett inte kan anses medföra betydande olägenhet för omgivningen, exempelvis kontor. Vidare finns det verksamheter som, beroende på arten och omfattningen och med beaktande av det centrala läget, inte nödvändigtvis behöver anses medföra betydande olägenheter för omgivningen, exempelvis caféer och restauranger. Vissa verksamheter, särskilt i förening med avstånden till närliggande bostadshus, skulle dock kunna innebära betydande olägenhet för omgivningen. Den byggrätt som följer av den aktuella detaljplanen och de tillkommande byggnadernas utformning är emellertid tydligt angivna i planen och kan i viss mån antas begränsa vilka verksamheter som är möjliga att etablera på platsen. Det framgår också, t.ex. av de överväganden kommunen gjort i fråga om markanvändningen inom fastigheten C, att kommunen som utgångspunkt har eftersträvat att minska konfliktpunkter som kan uppstå mellan bostäder och centrumverksamhet.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammantaget att marken inom detaljplanen är möjlig att ta i anspråk för angivna ändamål utan att betydande olägenhet för omgivningen enligt 2 kap. 9 § PBL uppstår. Den överklagade detaljplanen får även anses uppfylla kravet på tydlighet enligt 4 kap. 32 § PBL. Även de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser får, med beaktande av detaljplanens flexibilitet avseende

SVEA HOVRÄTT DOM P 724-25 markanvändningen, anses tillräckligt tydligt redovisade i enlighet med 4 kap. 33 § första stycket 4 PBL. Det har därför inte funnits anledning att upphäva beslutet att anta detaljplanen och beslutet om antagande av detaljplanen ska fastställas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Malin Wik och Mikael Hagelroth, referent, tekniska rådet Carina Nordström och hovrättsrådet Elisabeth Hartley. Föredragande har varit Nina Hedvall Nordebo.

Bilaga A

Sid 1 (13) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 4542-24 Mark- och miljödomstolen 2025-01-03 meddelad i Nacka

PARTER

Klagande

1Bostadsrättsföreningen Dragarbrunn 3:5 Uppsala Linnégatan 2F 753 32 Uppsala

Ställföreträdare: T.R.

2T.R.

Motpart

1Uppsala kommun 753 75 Uppsala

2C A B Ekonomisk föreningBox 439 441 29 Alingsås

ÖVERKLAGAT BESLUT

Uppsala kommuns beslut den 25 april 2024 i ärende nr PBN-2023-00076, se bilaga 1

SAKEN

Detaljplan för del av kvarteret Lindormen, C, A och B, i Uppsala kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Uppsala kommuns beslut att anta detaljplan för del av kvarteret Lindormen, C, A och B.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Uppsala kommun (kommunen) beslutade den 25 april 2024 att anta detaljplan för del av kvarteret Lindormen, C, A och B, ärende nr PBN-2023- 00076. Detaljplanen syftar till att möjliggöra för cirka 14 nya bostäder och cirka 240 kvadratmeter ytterligare bruttoarea för verksamheter, samt att några av de befintliga byggnaderna får förses med takkupor och takfönster.

T.R. och Bostadsrättsföreningen Dragarbrunn 3:5 Uppsala har överklagat kommune ns antagandebeslut.

Länsstyrelsen i Uppsala län (länsstyrelsen) har beslutat att inte pröva kommunens antagandebeslut.

YRKANDEN M.M.

T.R. och Bostadsrättsföreningen Dragarbrunn 3:5 Uppsala (föreningen) har yrkat, som det får förstås, att Mark- och miljödomstolen ska upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. De har till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Kulturmiljö

I tidigare detaljplan framgår att C enbart får bebyggas med lägre byggnader på 1-2 våningar där vindarna inte får inredas. Gårdshus ska vara tydligt underordnade gatuhusen. Vidare framgår att A och B som bland annat vetter mot radhusen i Brf Dragarbrunn 3:5 inte får bebyggas. Detta skydd av området borde fortsätta att gälla. Vidare framgår att endast den övre delen mot Skolgatan får bebyggas i kvarteret Lindormen och att kulturmiljön i övrigt ska bevaras som den är. Det betyder att den fram till nu gällande detaljplanen syftar till att bevara den öppna gårdsmiljön. Byggnaderna som finns längs Svartbäcksgatan och på gården är från 1700- och 1800-talen.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

Det är angeläget att bevara kulturmiljön i kvarteret Lindormen, vilket stöds av den Kulturhistoriska värderingen från 2014, vari framgår att hela bebyggelsesammanhanget i kvarteret Lindormen värderas som en kulturhistoriskt viktig bebyggelsemiljö. A och B får enligt gällande plan inte bebyggas. Området är skyddsvärt och bör inte bebyggas. Byggnaderna som idag syns från åstråket och som är från 1700och 1800-talet skulle enligt ny plan bli helt in- och förbyggda.

Tillåten byggnadshöjd

Om bebyggelse ska tillåtas inom det område som detaljplanen reglerar ska endast byggnader om högst 1 våning/motsvarande höjd som ett enplanshus tillåtas. Byggnad k bör inte återskapas eftersom den så kallade Karamellfabriken inte har någon historisk anknytning till de idag bevarade byggnaderna i kvarteret, som är från 1700- och 1800-talet. Om byggnad k tillåts bör den inte vara 19,1 meter hög, eftersom det bryter mot målsättningen i detaljplanen om att nybyggnationen ska likna gårdshus som är tydligt underordnade gatuhusen i höjd.

Fram till början av 1920-talet har det aldrig funnits så många och så höga byggnader som nu föreslås inom A och B. Historiskt har detta varit ett industriområde med magasinsbyggnader i 1 plan ned mot ån. Kartan i planbeskrivningen över bebyggelsen som den såg ut 1965 är inte relevant för byggplanerna, eftersom den avser tid efter den period som den nya detaljplanen säger sig vilja återskapa.

Klagandena motsätter sig alltså de nya byggnadernas höjd och antalet nya byggnader som inte motsvarar den historiska bebyggelsen i området och som inte har karaktären av lägre gårdshus. De nya byggnaderna upplevs inte som lägre gårdshus i förhållande till gatuhusen på Svartbäcksgatan sett från promenadstråket längs Fyrisån.

Brandrisk

Byggnaderna k, b och a bör inte tillåtas placeras 4-4,5 meter från byggnad C. Vid så litet avstånd ska planen reglera brandskyddet genom byggnadstekniska åtgärder på

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

ett tydligare sätt. Den smala gången mellan byggnaderna skapar också en i princip sluten innergård längst in i B, tvärt emot planens mål om att bevara en öppen gårdsmiljö.

Enligt Boverkets byggregler (BBR) bör avståndet vara 8 meter mellan byggnader av brandskyddsskäl, alternativt ska brandskyddet säkerställas med hjälp av byggnadstekniska åtgärder. Det framgår inte av detaljplanen att det finns några sådana byggnadstekniska krav på de nya byggnaderna. Det är olämpligt att uppföra byggnader som är så nära som ca 4 meter från byggnad C. Detaljplanen bör då ange krav på brandskyddet i de nya byggnaderna.

Staket mot Fyrisån

Staketet bidrar till att sluta de gårdsmiljöer som ska vara öppna och som enligt den Kulturhistoriska värderingen från 2014 är skyddsvärda i sin helhet. Uppgifter i planbeskrivningen om var det får och inte får finnas staket är otydliga. Staket med trägrind för A och B mot åstråket tar bort det sista intrycket av en öppen gårdsmiljö.

Risk för sättning

Detaljplanen hanterar inte frågan om sättningar och sprickbildning och de rekommendationer som finns i Bjerkings geotekniska rapport från 2015. Frågan måste regleras i detaljplanen. Annars finns risk för skador på byggnaderna längs Linnégatan på grund av sättningar.

I Bjerkings geotekniska analys sägs att pålning behöver genomföras under de nya byggnaderna. Bjerking rekommenderar kohesionspålning. De tre sorters grunder som Bjerking räknar upp för befintliga byggnader – träpålar, rustbädd och kallmur – är äldre metoder för att anlägga husgrunder och måste syfta på byggnaderna från 1700- och 1800-talet i kvarteret. Husen i Brf Dragarbrunn 3:5 byggdes på 1980talet på betongplatta.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

Den nya detaljplanen reglerar inte att byggnaderna som ligger i varandras förlängning ska byggas som separata byggnader med dilationsfog, för att tillåta differenssättningar mellan befintliga och planerade byggnader. Risken för sättningar måste hanteras genom en tydligare kravställning i den detaljplan som nu antagits.

Dagsljus, solljus, insyn och utsikt

Uppförandet av så många och höga byggnader som föreslås i detaljplanen utgör en betydande olägenhet för boende i bostäderna längs Svartbäcksgatan och Linnégatan med fönster ut mot Fyrisån. Som dagsljus- och solljusstudien visar så blir mängden dags- och solljus kraftigt begränsad av de nya byggnaderna i detaljplanen. Dessutom skulle utsikt och frånvaro av insyn bytas mot instängdhet och i vissa fall insyn.

Eftersom det enligt gällande detaljplan har varit byggförbud inom A och B med anl edning av att A och B ansetts vara en kulturmiljö, har boende i kvarteret inte haft anledning att förutse att nybyggnation ska ske på det sätt som den nya detaljplanen anger.

Störningar på grund av centrumverksamhet i de nya byggnaderna i A och 3:4Cen trumverksamhet bör inte tillåts i A och B på grund av den uppenbara risken för störningar. Det riskerar att leda till betydande ljudstörningar och eventuellt matos, beroende på vilken typ av verksamhet som tillåts. Centrumverksamhet i A och B är inte tillåtet enligt gällande detaljplan.

Uppsala kommun och C A B Ekonomisk förening har beretts tillfälle att yttra sig.

Uppsala kommun har uppgett att de synpunkter som klagandena framfört har hanterats inom ramen för planprocessen, genom de avvägningar och bemötanden som framgår av planbeskrivningen respektive granskningsutlåtandet. Kommunen vidhåller sin inställning och yrkar att överklagandena ska avslås i deras helhet.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten (se 1 kap. 2 § plan- och bygglagen, PBL). Det är alltså kommunen som, inom vida ramar, avgör hur bebyggelsemiljön ska utformas i kommunen.

Den myndighet som prövar ett överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan ska endast pröva om det överklagade beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som klaganden har angett eller som framgår av omständigheterna (se 13 kap. 17 § PBL). Om myndigheten vid prövningen finner att beslutet strider mot en rättsregel ska beslutet upphävas i sin helhet. Annars ska beslutet fastställas i sin helhet. Delvis upphävande eller ändringar av beslutet får endast göras om kommunen har medgett det eller om det är fråga om ändringar av ringa betydelse.

Domstolens prövning stannar i många fall vid en bedömning av om beslutet att anta en detaljplan ligger inom ramen för det handlingsutrymme som reglerna i PBL ger kommunen. Hänsyn ska tas till både allmänna och enskilda intressen (se 2 kap. 1 § PBL). Vid en avvägning mellan dessa intressen ska skälig hänsyn tas till bl.a. befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande (se 4 kap. 36 § PBL). Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser (se 4 kap. 33 § PBL). Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen (se 4 kap. 32 § PBL). Trots kraven på dessa formella planhandlingar kan även andra handlingar i planprocessen, t.ex. granskningsutlåtandet, användas som underlag vid domstolens prövning.

Planläggning av markområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra en sådan påverkan på omgivningen som innebär fara för människors

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt (2 kap. 9 § PBL). Vid planläggning ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (2 kap. 6 § PBL). Områden som är av riksintresse för naturvården eller kulturmiljövården ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natureller kulturmiljön (se 3 kap. 6 § miljöbalken). De avvägningar som kommunen har gjort mellan olika samhällsintressen blir, om kommunen har hållit sig inom sitt handlingsutrymme, inte föremål för överprövning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande MÖD 2013:47 och jfr MÖD 2014:12).

Kulturmiljö

Klagandena har ifrågasatt om kulturmiljön, bestående av gårdsmiljöerna, i tillräcklig utsträckning tillvaratas genom planförslaget.

Kommunen har i planbeskrivningen uppgett att de föreslagna förändringarna i huvudsak följer en äldre bebyggelsestruktur som funnits fram till omkring 1920talet genom att byggrätter placeras där byggnader tidigare varit placerade, vilket bidrar till skapandet av separata gårdsbildningar med möjlig inblick från det allmänna gångstråket. Eftersom den traditionella gårdsbebyggelsen varit lägre och enklare än gatuhusen, ska gårdsbebyggelsen enligt planförslaget underordna sig gatuhusen (se planbeskrivningen, s. 32). Den byggnad som kommer att avvika är hus k, tänkt att stå i fotavtrycket där karamellfabriken tidigare stod, med karaktären av fabriksbyggnad och något högre än övrig gårdsbebyggelse (se planbeskrivningen, s. 33).

Utöver placeringen av byggrätterna har ambitionen att bevara gårdsmiljöerna reglerats genom planbestämmelser gällande fasadmaterial och nockhöjder. Byggrätten för hus k tillåts vara högre än övriga gårdshus men begränsas i nockhöjd till i princip samma höjd som gatuhusen. Nockhöjden på övriga gårdshus begränsas så att de underordnar sig gatuhusen (se planbeskrivningen, s. 30).

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

Statens fastighetsverk betonade under samrådet vikten av att hus k inte skulle ges en högre tillåten nockhöjd än gatuhusen, då detta skulle få en negativ påverkan på det statliga byggnadsminnet och den omgivande lågmälda äldre och småskaliga bebyggelsemiljön (se granskningsutlåtandet, s. 9). Kommunen tog därför fram en siktstudie för att analysera vyn från Linnéträdgården mot kvarteret Lindormen, vilken visade att byggnad k inte skulle komma att bli synlig från Linnéträdgården. Stadsbyggnadsförvaltningen bedömde därför att byggrätten enligt detaljplanen inte skulle få en negativ påverkan på Linnéträdgården (se granskningsutlåtandet, s. 9 samt planbeskrivningen, s. 83).

Vid samrådet betonade Länsstyrelsen det tilltänkta planområdets betydelse. Det bär värden som är tydliga uttryck för riksintresset för kulturmiljövård (Uppsala stad C 40 A) och kvarteret är en del av det mest välbevarade exemplet på hantverksbebyggelse från 1700- och 1800-talet. Länsstyrelsen bedömde dock att planförslaget inte kunde antas innebära påtaglig skada på riksintresset (se samrådsredogörelsen, s. 7). Upplandsmuseet betonade att förslaget om att till viss del sluta de enskilda fastigheternas gårdar med tillkommande bebyggelse återknyter till hur dessa i tidigare skeden har varit slutna i förhållande till varandra och mot Fyrisån (se samrådsredogörelsen, s. 15).

Vad gäller staketet medger planbestämmelsen n ett trästaket och trägrind om högst 1,1 meter mot åstråket från gårdarna inom A och B. Enligt planbeskrivningen är detta för att värna om en trygg bostadsgård som är avskild från det allmänna åstråket, samtidigt som det möjliggör fri sikt in på gården (se planbeskrivningen, s. 32).

Enligt domstolen har kommunen på ett tillräckligt sätt redogjort för hur kommunen utformat planförslaget med respekt för områdets kulturvärden i enlighet med 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL, samt att det inte kan antas innebära någon påtaglig skada på riksintresset (se 3 kap. 6 § miljöbalken). Domstolen bedömer att planbestämmelserna uppfyller kravet på tydlighet i 4 kap. 32 § PBL.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

Brandrisk

Klagandena har uppgett att de begränsade avstånden mellan gårdsbyggnaderna medför brandrisk.

Av samrådsunderlaget framgår att Brandförsvaret inte har hittat några kända riskkällor som kan påverka planområdet (se samrådsredogörelsen, s. 22). Brandförsvaret ser inte heller behov av uppställningsplats för släckbil inne på gården, förutsatt att uppställning kan ske på Svartbäcksgatan, Skolgatan och Linnégatan. Däremot krävs uppställningsplats för utrymningsstegar (se samrådsredogörelsen, s. 22). I planbeskrivningen redogörs för hur angöring för brandbil kan ske från Svartbäcksgatan, inom 50 meter från byggnaderna, samt hur nya byggnader måste ha en riktig brandvägg i brandklass REI90M (se planbeskrivningen, s. 53-54 och 70).

Domstolen finner att kommunen, i ljuset av Brandförsvarets synpunkter, motiverat planförslaget och vidtagit tillräckliga åtgärder så att det utformats på ett lämpligt sätt med hänsyn till skydd mot uppkomst och spridning av brand (se 2 kap. 6 § fösta stycket 2 PBL).

Risk för sättning

Klagandena har uppgett att risken för sättningar och sprickbildning inte är tillräckligt utredd.

Kommunen redogör i granskningsutlåtandet för hur det innan byggnation ska göras en riskanalys som inkluderar massundanträngning samt effekt på kringliggande bebyggelse. Denna mäts under arbetet, och kontrolleras efter slutfört arbete. En geoteknisk utredning har tagits fram som visar förslag på hur byggnation kan utföras för att säkerställa att det sker på ett säkert sätt. Detaljplanen reglerar dock inte hur byggnaden ska uppföras byggnadstekniskt i den här aspekten (se granskningsutlåtandet, s. 15). I den geotekniska utredning som genomfördes av Bjerking 2015 föreslås planerade byggnader, utifrån undergrundens geotekniska

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

förutsättningar och förväntad tillskottslast, grundläggas med kohesionspålar, vilket medför en relativt liten sättning under byggnadens livstid. Detta lämpar sig när befintliga byggnader är grundlagda antingen med träpålar, rustbädd eller kallmur och därför sannolikt fortfarande omfattas av mindre pågående sättningar.

Enligt domstolen har kommunen tillräckligt väl utrett eventuella geotekniska risker och hur sådana olägenheter kan undvikas i förhållande till omgivningskravet (se 2 kap. 9 § PBL).

Dagsljus, solljus, insyn och utsikt

Klagandena har anfört att dags- och solljus samt utsikt kraftigt begränsas av de nya byggnaderna i detaljplanen. De kommer även drabbas av insyn.

Kommunen har tagit fram en dagsljusstudie, som visar att de tillkommande byggrätterna kommer ha en viss påverkan på redan existerande byggnader. Större delar av fasaderna överstiger dock VSC (Vertical Sky Component) 12%, vilket enligt dagsljusstudien är godtagbart, förutom att det finns risk att loftgångar och balkonger inte är möjliga att bygga om rummen ska nå dagsljuskrav (se planbeskrivningen, s. 86).

Vad gäller solljus har kommunen tagit fram en solstudie, som illustrerar hur solen når fasader och utemiljöer under olika delar av året. Planförslaget bedöms enligt kommunen kunna klara kravet i BBR, vilket innebär att det i bostäder ska finnas något rum eller avskiljbar del av rum där människor vistas mer än tillfälligt, som har tillgång till direkt solljus. Enligt solstudien kommer några delar av fasaderna inte få solljus under någon del av året, så bostädernas planlösning behöver anpassas till detta. Som ett resultat av detaljplanen kommer en mindre del av fasaden på gatuhuset på A inte att få solljus under någon del av året. Dock har bostaden i detta läge sovrum och vardagsrum med direkt solljus från Svartbäcksgatan, i enlighet med Boverkets byggregler (se planbeskrivningen, s. 63).

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

Vad gäller insyn beräknas avståndet mellan nya byggnader och bostadsrättsföreningen Dragarbrunn 3:5:s radhus uppgå till knappt 10 meter, vilket kommunen inte bedömer vara ett ovanligt kort avstånd mellan byggnader i ett centralt läge i en stadsmiljö. Under bygglovskedet görs även en bedömning av insyn, och fönstersättning med detta i åtanke (se planbeskrivningen, s. 90).

Av granskningsutlåtandet framgår även att Stadsbyggnadsförvaltningen bedömer att den begränsade påverkan av skuggning eller förändrad utsikt från nya byggrätter inte medför en betydande olägenhet för bostäderna i Linnégatan 2D och 2E, samt att bostäderna ligger i ett väldigt centralt läge i staden, i ett kvarter som tidigare varit mer bebyggt, varför det inte bör vara orimligt att förvänta sig uppförandet av nya byggnader (se granskningsutlåtandet, s. 14, 15).

Kommunen har enligt domstolen utrett frågor om ljus- och siktförhållanden från bostäderna i tillräcklig utsträckning, och visat att de inte kan väntas medföra betydande olägenhet i den mening som avses i 2 kap. 9 § PBL.

Centrumändamål

Klagandena har vidare anfört att centrumverksamhet inte bör tillåtas eftersom det kan medföra störningar beroende på vilken sorts verksamhet som tillåts.

Planområdet har genom planbestämmelserna reglerats med användningsbestämmelserna BC, ”Bostäder, Centrum”, respektive C, ”Centrum”. I planbeskrivningen anges att syftet med användningsbestämmelserna är att bibehålla verksamheter i kvarteret och att säkerställa centrumverksamheter inom fastigheten C, vilket motiveras med att gårdarna inom området traditionellt har använts för verk samheter som exempelvis hantverk och verkstäder. Planbeskrivningen saknar dock närmare redogörelse för kommunens överväganden eller motivering vid valet av användningsbestämmelserna.

I granskningsutlåtandet har kommunen angett att verksamheter måste anpassas till platsen, och dess lämplighet prövas i bygglovskedet. Bygglov får inte beviljas för

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

en verksamhet som utgör en betydande olägenhet för någon (se granskningsutlåtandet, s. 15 och 16).

I Boverkets föreskrifter (2020:5) om detaljplan anges att användningsbestämmelsen Centrum ska tillämpas för områden för kombinationer av handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och annan jämförlig verksamhet som ligger centralt eller på annat sätt ska vara lätta att nå, samt att även komplement till verksamheten centrum ingår i användningen. Användningen exemplifieras med bibliotek, bio, restaurang, café, träningslokal.

Domstolen gör följande bedömning. Användningsbestämmelsen C, utan precisering, är en planbestämmelse som tillåter verksamheter av mycket skiftande slag och som kan ge en stor omgivningspåverkan. Kommunen har utöver valet av användningsbestämmelserna BC och C hänvisat till att lämpligheten av verksamheterna får prövas i bygglovsskedet. Planbeskrivningen ska dock innehålla en redovisning av de överväganden som legat till grund för planens utformning, bland annat med hänsyn till planens konsekvenser (se 4 kap. 33 § första stycket 4 PBL). Eftersom centrumanvändningen och dess konsekvenser inte preciserats närmare kan domstolen inte ta ställning till om användningen kan leda till störningar som innebär betydande olägenhet för klagandena, med angränsande bostäder. Flera sådana verksamheter som faller under bestämmelsen C skulle kunna tänkas utgöra betydande olägenhet. Att kommunen i planbeskrivningen angett att gårdarna tidigare använts för hantverk och verkstäder preciserar inte användningsbestämmelsen i planen och är inte tillräckligt. Domstolen finner detta vara en brist som utgör skäl att upphäva kommunens beslut att anta detaljplanen. Vad kommunen anfört i domstolen förändrar inte den bedömningen.

Sid 13 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4542-24 Mark- och miljödomstolen

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 2025-01-24

Erik Renell Malin Danielsson I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Erik Renell, ordförande, och tekniska rådet Malin Danielsson. Föredragande har varit Nils Hjort Brandström.