ÖM 16716-24
Det har inte förelegat förutsättningar för att frångå huvudregeln om att tappande part ska betala för motpartens rättegångskostnader.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2025-11-12 ÖM 16716-24 060302 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, beslut i dom 2024-11-20 i mål nr M 3788-23, se bilaga A PARTER Klagande Helsingborgs kommun, Stadsbyggnadsförvaltningen Ombud: och
Motpart Bröderna Livs AB
Ombud: Advokat
SAKEN Rättegångskostnader
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
1Mark- och miljööverdomstolen ändrar punkten 2 i mark- och miljödomstolens domslut och förpliktigar Bröderna Livs AB att ersätta Helsingborgs kommuns rättegångskostnader där med 192 530 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för mark- och miljödomstolens dom till dess betalning sker. Beloppet avser ombudsarvode.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 16716-24
2Bröderna Livs AB ska ersätta Helsingborgs kommuns rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 51 040 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för detta beslut till dess betalning sker. Beloppet avser ombudsarvode.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 16716-24
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN Helsingborgs kommun har yrkat att Bröderna Livs AB ska förpliktigas att ersätta kommunens rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen.
Bröderna Livs A har motsatt sig ändring av punkten 2 i mark- och miljödomstolens domslut om rättegångskostnader.
Parterna har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.
Parterna har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i mark- och miljödomstolen i fråga om ersättning för rättegångskostnader där.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL Som mark- och miljödomstolen har konstaterat är Bröderna Livs AB att anse som förlorande part i mark- och miljödomstolen. Utgångspunkten är därmed att bolaget ska ersätta kommunens rättegångskostnader där. Vidare är det ostridigt i målet att bolaget inte kände till den omständigheten att kommunen överlåtit den aktuella fastigheten förrän efter rättegången inleddes. Frågan är om detta utgör skäl att frångå huvudregeln och i stället förordna att vardera parten ska stå för sina egna rättegångskostnader. I denna del gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.
Enligt 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken får domstolen förordna att vardera parten ska stå för sin egen rättegångskostnad om utgången i målet berodde på en omständighet som inte var känd för den förlorande parten innan rättegången och denne inte borde ha känt till omständigheten. Bestämmelsen är fakultativ och bör enligt förarbetena användas med stor försiktighet eftersom den förlorande parten i regel bör stå för konsekvenserna av att denne saknade kännedom om en för utgången avgörande omständighet. Om en förlorande part, även efter det att omständigheten blivit känd, fortsätter rättegången kan parten inte undgå skyldigheten att stå för de uppkomna kostnaderna. (Se NJA II 1943:1 s. 229 ff.).
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 16716-24
Bolaget har i denna del anfört att kommunen hade en skyldighet att upplysa om det rätta ägarförhållandet innan rättegången eftersom kommunen kände till vilka störningar bolaget ansåg vara skadeståndsgrundande innan stämningsansökan gavs in. Mark- och miljööverdomstolen anser att bolaget var mycket otydligt i fråga om på vilken grund kommunen påstods vara skadeståndsskyldig i parternas skriftväxling före talans väckande. Att kommunen påstods vara skadeståndsskyldig i egenskap av fastighetsägare förtydligades inte av bolaget förrän efter det att kommunen hade inkommit med sitt svaromål i mark- och miljödomstolen. Av handlingarna framgår även att kommunen innan talan väcktes hade framfört sin ståndpunkt att kommunen inte hade bedrivit eller låtit bedriva någon skadegörande verksamhet. Det kan inte heller ha stått klart för kommunen att den påstods vara skadeståndsskyldig i egenskap av fastighetsägare endast på den grunden att kommunen kände till vilka störningar som gjordes gällande.
Med hänsyn till det ovanstående anser Mark- och miljööverdomstolen att ägarförhållandena kring fastigheten inte var en sådan omständighet som kommunen haft anledning att upplysa bolaget om innan talan väcktes. Den främsta anledningen till att bolaget inte fått kännedom om att kommunen överlåtit fastigheten förrän under pågående rättegång synes vara hur bolaget inledningsvis utformade sin talan. Detta bör inte ligga kommunen till last i fråga om hur ansvaret för rättegångskostnader ska fördelas. Till detta kommer att bolaget fortsatt att driva sin talan efter att fastighetsöverlåtelsen blivit känd för bolaget.
På grund av det som anförts bedömer Mark- och miljööverdomstolen, till skillnad från mark- och miljödomstolen, att det saknas skäl att frångå huvudregeln att förlorande part ska ersätta vinnande part dess rättegångskostnader. Som förlorande part ska bolaget därför ersätta kommunen för dess rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen. Med hänsyn till målets art och omfattning samt till att oklarheterna i bolagets talan kan antas ha vållat merkostnader för kommunen får det belopp som kommunen har begärt i mark- och miljödomstolen anses skäligt. Punkten 2 i mark- och miljödomstolens domslut ska ändras i enlighet med detta.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 16716-24 Vid denna utgång ska Bröderna Livs AB även ersätta kommunen för dess rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen. Begärt belopp är skäligt. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2025-12-10
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Caroline Hedvall Klostermark och Kristina Dreijer, referent, samt tf. hovrättsassessorn Elin Jansson Holmberg. Föredragande har varit hovrättsfiskalen Rasmus Nilsson.
Sid 1 (5) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3788-23 Mark- och miljödomstolen 2024-11-20 meddelad i Växjö
PARTER Kärande Bröderna Livs AB
Ombud:
Svarande Helsingborgs stad Ombud:
SAKEN Skadestånd enligt 32 kap miljöbalken på grund av ekonomisk förlust till följd av vägavspärrning, Helsingborgs kommun
Instans
DOMSLUT
1Mark- och miljödomstolen ogillar käromålet. 2. Vardera parten ska stå sina respektive rättegångskostnader.
Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3788-23 Mark- och miljödomstolen
BAKGRUND Bröderna Livs AB (käranden) har ansökt om stämning mot Helsingborgs stad (svaranden) med att mark- och miljödomstolen ska förplikta Helsingborgs stad att utge ersättning till bolaget med i vart fall åttahundra tusen (800 000) kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker.
Under målets skriftliga förberedelse har svaranden begärt och käranden medgett att frågan huruvida Helsingborgs stad är rätt part ska avgöras genom mellandom. Mark- och miljödomstolen har som mellandomstema angett följande.
Har Helsingborgs stad bedrivit eller låtit bedriva den påstådda skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare i enlighet med 32 kap. 6 § miljöbalken?
Mark- och miljödomstolen har i mellandom den 26 juni i år fastställt att Helsingborgs stad inte bedrivit eller låtit bedriva den påstådda skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare i enlighet med 32 kap. 6 § miljöbalken och att Helsingborgs stad inte är rätt part i målet. Mellandomen har vunnit laga kraft.
Parterna har därefter slutfört sin talan.
YRKANDEN M.M. Helsingborgs stad (svaranden) har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 192 530 kr (ombudsarvode exkl. mervärdesskatt). Som skäl för ersättningens storlek har svaranden i huvudsak anfört följande.
Det ska särskilt noteras att käranden under målets handläggning först angett en ståndpunkt till grund för sitt yrkande om skadestånd, nämligen att den påstådda skadan skulle ha orsakats genom att svaranden tillåtit de aktuella avspärrningarna på Blåkullagatan. Denna ståndpunkt har senare ändrats då käranden i stället gjort gällande att svaranden skulle varit ansvarig för den skadegörande verksamheten då
Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3788-23 Mark- och miljödomstolen
svaranden dels haft ett ekonomiskt engagemang i den skadegörande verksamheten, dels haft ett inflytande över den skadegörande verksamheten.
Käranden har haft möjlighet att återkalla sin talan efter att käranden fått kunskap om att fastigheten överlåtits, men har trots denna vetskap valt att driva processen vidare, med delvis ny inriktning. Denna hantering har föranlett mer kostnader för staden än vad som annars skulle ha uppstått.
Bröderna Livs AB (käranden) har yrkat att ansvaret för rättegångskostnaderna i vart fall delas. Som skäl härför har käranden anfört i huvudsak följande.
Kärandens talan föregicks av en skriftväxling mellan parterna sedan början av 2022 gällande nybyggnationen på den ifrågavarande fastigheten på Blåkullagatan i Helsingborg. När Stadsbyggnadsförvaltningen överlämnade frågan till sitt försäkringsbolag för bedömning har käranden inväntat stadens besked innan talan väcktes. Under tiden led verksamheten svårt av störningar på grund av byggnationen. När bedömningen drog ut mycket långt på tiden lät käranden till slut lämna in stämningsansökan. Käranden hade då inte blivit uppmärksammad på att den aktuella fastigheten under tiden övergått till ny ägare och alltså inte längre ägdes av svaranden. Mot ovanstående bakgrund är det orimligt att lägga hela kostnadsansvaret på käranden som förlorande part.
Den juridiska grunden för kärandens talan var den skada som verksamheten på svarandens fastighet orsakade sin omgivning. I detta fall gällde det de omfattande störningarna till följd av avspärrningarna för nybyggnationen på fastigheten. Redan i den inledande fasen i målet framkom det att svaranden överlåtit den aktuella fastigheten varför skadeståndsfrågan överhuvudtaget inte blivit föremål för någon prövning. Frågan har i stället kommit att gälla om svaranden trots överlåtelsen haft ett kvarliggande ansvar enligt miljöbalkens regler. Detta eftersom köpets fullbordan varit beroende av att vissa förutsättningar, exempelvis svarandens olika krav på byggnationens utformning, vilka köparen först haft att verkställa.
Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3788-23 Mark- och miljödomstolen
Innan stämningsansökan lämnades in informerades Helsingborgs stad i brev den 11 april 2023 och svaranden hade mycket enkelt kunnat undvika den nu uppkomna situationen genom att informera käranden om överlåtelsen. Den upplysningen hade besparat båda parter både tid och kostnader. Det är därför rimligt att kostnadsansvaret i vart fall delas.
DOMSKÄL Som nämnts ovan har mark- och miljödomstolen i lagakraftvunnen mellandom den 26 juni i år fastställt att Helsingborgs stad inte bedrivit eller låtit bedriva den påstådda skadegörande verksamheten i egenskap av fastighetsägare i enlighet med 32 kap. 6 § miljöbalken och att Helsingborgs stad inte är rätt part i målet. Käromålet ska därför ogillas.
Vad gäller parternas yrkande om rättegångskostnader i målet gör mark- och miljödomstolen följande bedömning.
I förevarande mål ska rättegångskostnader fördelas enligt bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken (RB).
Vid ovan nämnda utgång har käromålet ogillats. Käranden ska därmed anses som tappande part och ska enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB ersätta motpartens rättegångskostnader om ej annat stadgas. Av skriftväxlingen i målet framgår emellertid tydligt att käranden inte haft kännedom om att svaranden överlåtit den aktuella fastigheten till annan ägare och att detta stått klart för käranden först under pågående rättegång. Detta får anses vara en sådan omständighet som faller under 18 kap. 3 § andra stycket RB. Mark- och miljödomstolen delar inte svarandens inställning att det ålegat käranden att hålla sig underrättad om rätt fastighetsförhållanden, särskilt inte som det redan före stämningsansökan var känt för svaranden vilka störningar som käranden ansåg föreligga och som käranden hade befogad anledning att tro skulle regleras genom svarandens försäkringsbolag. Den omständigheten att käranden inte återkallat stämningsansökan, omedelbart efter att
Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 3788-23 Mark- och miljödomstolen
det nya ägarförhållandet av fastigheten blev känt för käranden, leder inte till någon annan bedömning eftersom svaranden redan före stämningsansökan borde ha informerat käranden om det rätta ägarförhållandet för att undvika onödig rättegång. Mot den bakgrunden finner mark- och miljödomstolen att vardera parten ska stå sina respektive rättegångskostnader i målet.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (MMD-01) Överklagande senast den 11 december 2024.
Cecilia Giese Hagberg Carl-Philip Jönsson I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Cecilia Giese Hagberg, ordförande, och tekniska rådet Carl-Philip Jönsson.