ÖM 2526-26
En kommun har ansetts ha rätt att överklaga ett beslut om dispens från reservatsföreskrifter för att genomföra naturvårdsbränning i ett naturreservat. Detta på grund av att beslutet gått emot de intressen som kommunen har att företräda avseende det rörliga friluftslivet och kulturmiljövården inom kommunen.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2026-05-13 ÖM 2526-26 060205 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2026-02-03 i mål nr M 4419-25, se bilaga A
PARTER
Klagande
Hudiksvalls kommun Trädgårdsgatan 4 824 80 Hudiksvall
Motpart
Länsstyrelsen i Gävleborgs län 801 70 Gävle
SAKEN
Avvisat överklagande
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens slutliga beslut och återförvisar målet dit för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2526-26
BAKGRUND
Länsstyrelsen i Uppsala län beslutade den 9 maj 2025 att ge dispens från reservatsföreskrifter för att genomföra naturvårdsbränning i Agön-Kråköns naturreservat på fastigheten X i Hudiksvalls kommun. Hudiksvalls kommun (kommunen) överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen som avvisade kommunens överklagande.
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Kommunen har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisa målet dit för prövning i sak. I andra hand har kommunen yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska pröva målet i sak och därvid avslå ansökan om dispens. Kommunen har också framställt yrkande om att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisa målet till Länsstyrelsen i Uppsala län för förnyad handläggning.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har varken medgett eller motsatt sig ändring av markoch miljödomstolens beslut.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Kommunen har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.
Mark- och miljödomstolen har tolkat kommunen som om den överklagat beslutet enbart i egenskap av fastighetsägare trots att kommunen uttryckligen åberopat hänsyn till allmänna intressen och att en naturvårdsbränning står i strid med syftet att vårda och bevara områdets betydelse för rekreation och friluftsliv. Mark- och miljödomstolen lyfte fram fastighetsägarrollen i sitt föreläggande och det framstod därför som naturligt för kommunen att utveckla och styrka sin behörighet i just den rollen. Mark- och miljödomstolens felaktiga tolkning av kommunens talan och den bristande klarheten i föreläggandet utgör ett rättegångsfel som haft avgörande betydelse för målets utgång
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2526-26
och lett till avvisning av kommunens överklagande. Felet bör föranleda att beslutet upphävs och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen.
Kommunen saknar möjlighet att, i enlighet med Århuskonventionen, få frågan om naturvårdsbränning av sin fastighet prövad i en annan ordning. Fastighetsägarens intressen hanterades redan vid inrättandet av naturreservatet 2004. Den intrångsersättning som fastighetsägaren då tillerkändes grundades på att naturvårdsbränning inte skulle utgöra den huvudsakliga förvaltningsstrategin. Kommunen bör därför ha rätt att överklaga beslutet redan i egenskap av fastighetsägare.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har inte haft något att anföra.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår förutsatt att avgörandet har gått honom eller henne emot. Av praxis framgår att en kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och allmänna intressen inom kommunen (se bland annat rättsfallen MÖD 2002:60, MÖD 2003:18 och MÖD 2008:33).
Mark- och miljödomstolen har med hänvisning till kommunens svar på domstolens föreläggande uppfattat överklagandet som att kommunen överklagat beslutet enbart i egenskap av fastighetsägare. Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att kommunen inte har klagorätt endast i egenskap av ägare till den fastighet som dispensen från reservatsföreskrifterna avser. Det framgick emellertid redan av överklagandet till mark- och miljödomstolen att en av grunderna för överklagandet var att kommunen ansåg att åtgärden riskerade att försämra områdets betydelse för rekreation och friluftsliv. Utifrån hur överklagandet var formulerat har det därför inte funnits skäl att uppfatta det som begränsat till kommunens roll som fastighetsägare. I vart fall borde mark- och miljödomstolen genom ytterligare processledning ha verkat för att klargöra frågan (jfr rättsfallet NJA 2025 s. 653). I Mark- och miljööverdomstolen har kommunen klargjort att den överklagat
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 2526-26
länsstyrelsens beslut både i egenskap av fastighetsägare och i egenskap av företrädare för det allmänna intresset av friluftslivet och kulturmiljövården inom kommunen.
Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut har innefattat avgörande av en fråga som har betydelse för kommunens möjlighet att tillvarata intresset av det rörliga friluftslivet och kulturmiljövården inom kommunen. Avgörandet får anses gå emot dessa allmänna intressen som kommunen har att företräda. Mark- och miljödomstolen borde därför inte ha avvisat kommunens överklagande på det sätt som skett. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut ska därmed upphävas och målet återförvisas dit för fortsatt behandling.
Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Petra Bergman och Elisabeth Hartley samt tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg, referent.
Föredragande har varit Nina Hedvall Nordebo.
Bilaga A
NACKA TINGSRÄTT PROTOKOLL Aktbilaga 17 Målnummer Handläggning i parternas utevaro 2026-02-03 M 4419-25
RÄTTEN
F.d. hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, ordförande, och tekniska rådet Annika Månsson
PROTOKOLLFÖRARE
Tingsnotarien Hemen Yazdanfar
PARTER
Klagande
Hudiksvalls kommun Trädgårdsgatan 4 824 80 Hudiksvall
Motpart
Länsstyrelsen i Gävleborgs län 801 70 Gävle
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Uppsala läns beslut 2025-05-09, diarienr 3887-2025
SAKEN
Dispens från reservatsföreskrifter för att genomföra naturvårdsbränning på naturreservatet Agön-Kråkön i Hudiksvalls kommun; nu fråga om avvisning
Länsstyrelsen i Gävleborgs län (länsstyrelsen i Gävleborg) ansökte den 5 mars 2025 hos Länsstyrelsen i Uppsala län (länsstyrelsen i Uppsala) om dispens från reservatsföreskrifter för att genomföra naturvårdsbränning i Agön-Kråköns naturreservat på fastigheten X i Hudiksvalls kommun. Länsstyrelsen i Uppsala beslutade den 9 maj 2025 att medge dispensansökan.
Hudiksvalls kommun har nu, genom kommunstyrelsen, överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. Hudiksvalls kommun har efter klagorättsföreläggande från mark- och miljödomstolen uppgett att
Sida 2 NACKA TINGSRÄTT PROTOKOLL M 4419-25
kommunen avser att överklaga dispensbelutet i egenskap av fastighetsägare till fastigheten X. Hudiksvalls kommun anser, som får förstås, att kommunen berörs av beslutet eftersom naturvårdsbränningen planeras att genomföras på en av kommunens fastigheter.
Länsstyrelsen i Uppsala har inkommit med ett yttrande i målet, som dock inte berör frågan om Hudiksvalls kommuns klagorätt.
Mark- och miljödomstolen meddelar följande
SLUTLIGA BESLUT
Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandet.
Instans
SKÄL FÖR BESLUT
Rätten att överklaga en ansökan om dispens från reservatsföreskrifter tillkommer den som beslutet angår, om beslutet har gått honom eller henne emot (se 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken).
Vad gäller allmänna rättssubjekt, såsom en kommun, har dessa i allmänhet möjlighet att överklaga beslut i egenskap av företrädare för allmänna och enskilda intressen. I aktuellt mål har kommunen uppgett att överklagandet har gjorts i egenskap av fastighetsägare till den fastighet på vilken naturvårdsbränningen planeras att genomföras på. Samtidigt står det klart att de i målet aktuella bestämmelserna enbart syftar till att tillgodose allmänna intressen och inte enskilda sådana (se bl.a. 7 kap. 4 § miljöbalken). Inom ramen för detta mål beaktas exempelvis inte den inverkan dispensbeslutet får på Hudiksvalls kommuns rådighet över fastigheten ifråga. Frågan om det skett ett ingrepp i kommunens äganderätt prövas i annan ordning (jfr t.ex. Mark- och miljööverdomstolens beslut den 15 oktober 2025 i mål nr M 5581-24). Mot denna bakgrund gör mark- och miljödomstolen bedömningen att Hudiksvalls
Sida 3 NACKA TINGSRÄTT PROTOKOLL M 4419-25
kommun inte är berörd av dispensbeslutet på ett sådant sätt som krävs för att beslutet ska anses angå kommunen. Hudiksvalls kommun har därför inte rätt att överklaga länsstyrelsen i Uppsalas beslut. Överklagandet ska därmed avvisas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-11) Överklagande senast den 24 februari 2026.