MÖD 2024:40
Klandertalan ----- Mark- och miljööverdomstolen har, till skillnad från mark- och miljödomstolen, funnit att resultatet av ett beslut fattat vid en föreningsstämma hade blivit ett annat om omröstning skett enligt andelstalsmetoden i stället för huvudtalsmetoden och att det därmed funnits skäl att upphäva beslutet. Det har däremot inte funnits skäl för rättelse av uttaxeringen.
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2023-04-13 i mål nr F 835-23, se bilaga A
1 A J
2 R J
Sundbyvägens Vägsamfällighet, 717915-4138
c/o R L
Ombud: H W och U J
Klander av stämmobeslut m.m.
1 Mark- och miljööverdomstolen avvisar Sundbyvägens Vägsamfällighets i Mark-och miljööverdomstolen framställda invändning om att A J och R J inte yrkat omröstning enligt andelstalsmetoden avseende frågan om att ansöka om lantmäteriförrättning för nya andelstal (punkten 5 i protokollet).
2 Med ändring av punkten 1 i mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljööverdomstolen Sundbyvägens Vägsamfällighets beslut den 14 januari 2023 att ansöka om lantmäteriförrättning för nya andelstal (punkten 5 i protokollet).
3 Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet såvitt avser Sundbyvägens Vägsamfällighets den 14 januari 2023 framlagda debiteringslängd för uttaxering (punkten 6 i protokollet).
4 Med ändring av punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom befriar Mark- och miljööverdomstolen A J och R J från skyldigheten att ersätta Sundbyvägens Vägsamfällighets rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen och förordnar att vardera part ska stå sina kostnader där.
5 Vardera part ska stå sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.
A J och R J har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva stämmans beslut att ansöka om lantmäteriförrättning för nya andelstal (punkten 5 i protokollet från Sundbyvägens Vägsamfällighets stämma den 14 januari 2023) samt rätta uttaxeringen med anledning av den debiteringslängd som lades fram vid stämman (punkten 6 i protokollet). De har vidare yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska befria dem från skyldigheten att ersätta vägsamfällighetens rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen och tillerkänna dem ersättning för sina där yrkande rättegångskostnader. De har slutligen yrkat att Mark- och miljööverdomstolen – även om de inte får framgång med sina yrkanden i sakfrågan – ska sätta ned den ersättning för rättegångskostnader som mark- och miljödomstolen förpliktat dem att betala till vägsamfälligheten till två tredjedelar, dvs. till 37 917 kr (56 875 x 2/3).
Sundbyvägens Vägsamfällighet (vägsamfälligheten) har motsatt sig ändring av mark-och miljödomstolens dom.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.
A J och R J har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.
Röstbegränsningsregeln i 49 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL) innebär att det endast ska ske en reducering av de andelstal som överstiger en femtedel av det sammanlagda röstetalet för närvarande medlemmar. De andelstal som reduceras bort ska inte flyttas över till ”motståndarfastigheter”. Det sammanlagda röstetalet för de medlemmar som var närvarande vid extrastämman var 97,2. Det korrigerade röstetalet för dem och för ägarna till fastigheten X var enligt röstbegränsningsregeln därmed 19,44 röster (97,2 x 1/5) vardera.
Vid omröstningen angående förslaget att ansöka om en omprövningsförrättning röstade 8 medlemmar för och 2 mot förslaget. De och ägarna till fastigheten X röstade mot förslaget. En omröstning enligt huvudtalsmetoden ger alltså resultatet 8 röster för och 2 röster mot förslaget. En röstning enligt andelstalsmetoden ger i stället resultatet 7,4 röster för och 38,88 röster mot. Om omröstning hade skett enligt andelstalsmetoden hade alltså utfallet inte blivit detsamma som vid omröstning enligt huvudtalsmetoden. Nej-sidan hade vunnit om röstning skett enligt andelstalsmetoden.
Föreningens stadgar visar på ett tydligt samband mellan utgifts- och inkomststat och debiteringslängd. Dessa dokument förväntas läggas fram tillsammans och de är beroende av varandra. Detta är extra viktigt när styrelsen helt plötsligt har bestämt att två fastigheter ska betala 89 procent av kostnaderna. Sådana stora förändringar måste det informeras om på ett tydligt sätt. Debiteringslängden ska inte presenteras först fem månader efter det att beslut fattats om utgifts- och inkomststat.
Vägsamfälligheten har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen. Därutöver har vägsamfälligheten anfört följande.
Ordföranden för mötet har i anslutning till punkten 2 på dagordningen – efter begäran från R J och utan att föra frågan till avgörande för stämman – nekat röstning enligt andelstal. Begäran om röstning enligt andelstal har sedan inte upprepats och särskilt yrkats under punkterna 5 och 6, vilket krävs.
Det kan ifrågasättas om ett beslut att ansöka om omprövning av andelstal är en fråga av ekonomisk betydelse som det på begäran av medlem måste beslutas om enligt andelstalsmetoden. Det är lantmäterimyndigheten som fattar beslut om nya andelstal efter en process där samtliga medlemmar har möjlighet att komma till tals.
Röstbegränsningsregeln i 49 § SFL innebär att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Om röstetalet ska beräknas så som A J och R J menar så innebär det att de alltid kommer att vara i majoritet i beslut av ekonomisk art.
Det är ostridigt att debiteringslängden var framlagd vid föreningsstämman. Utgifts-och inkomststat var godkänd på stämman den 13 augusti 2022. Det finns inget rättsligt hinder mot att utgifts- och inkomststaten godkänns på ett möte medan debiteringslängden läggs fram på ett annat. Utgifts- och inkomststaten var känd för medlemmarna vid stämman.
Mark- och miljööverdomstolen har med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket 2 rättegångsbalken avgjort målet utan huvudförhandling.
Parterna har åberopat samma bevisning som i mark- och miljödomstolen.
En part får i hovrätten åberopa en omständighet som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten vid tingsrätten eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det (50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken). Bestämmelsen är tillämplig i nu aktuellt mål (se 4 kap. 1 § lagen [2010:921] om mark-och miljödomstolar). Domstolen ska pröva frågan om ny omständighet oberoende av parternas inställning till och uppfattning i frågan.
I mark- och miljödomstolen vitsordade vägsamfälligheten att A J och R J begärt att stämman efter punkten 2 skulle ta ställning till kommande förslag genom omröstning enligt andelstalsmetoden. I Mark- och miljööverdomstolen har vägsamfälligheten emellertid till stöd för sin talan gjort gällande att A J och R J inte yrkat omröstning enligt andelstalsmetoden avseende punkten 5, eftersom detta inte gjorts i anslutning till just den punkten på dagordningen.
Enligt Mark- och miljööverdomstolen utgör det som vägsamfälligheten nu gör gällande en ny omständighet. Vägsamfälligheten har inte gjort sannolikt att den nya omständigheten inte kunnat åberopas i mark- och miljödomstolen och inte heller visat att den annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Vägsamfälligheten tillåts därför inte åberopa den nya omständigheten. Utgångspunkten för prövningen av målet i Mark- och miljööverdomstolen är därför, liksom vid mark- och miljödomstolen, att A J och R J begärt omröstning enligt andelstalsmetoden avseende punkten 5.
A J och R J begärde att omröstning i frågan om vägsamfälligheten skulle ansöka om en lantmäteriförrättning för nya andelstal skulle ske enligt andelstalsmetoden. Trots detta tog stämman ställning i frågan genom omröstning enligt huvudtalsmetoden. Liksom mark- och miljödomstolen anser Mark- och miljööverdomstolen att omröstningen rört en fråga av ekonomisk betydelse och att omröstning därför borde ha skett enligt den begärda metoden.
För att det klandrade beslutet ska upphävas krävs att den konstaterade bristen har påverkat utgången av beslutet, se rättsfallet NJA 2019 s. 587 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 mars 2013 i mål nr F 8784-12. Den fråga som Mark-och miljööverdomstolen har att ta ställning till är därmed om beslutet under punkten 5 hade fått ett annat utfall om omröstning skett enligt andelstalsmetoden.
Vid stämman röstade A J och R J mot förslaget att ansöka om lantmäteriförrättning. Deras fastighets andelstal uppgick till 55. Även ägarna till fastigheten X röstade mot och denna fastighets andelstal uppgick till 34. Enligt röstbegränsningsregeln i 49 § första stycket sista meningen SFL får en medlems röstetal inte överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande medlemmar. Det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande medlemmar vid stämman var 97,2.
Röstbegränsningsregeln innebär därmed att en medlems röstetal vid stämman inte fick överstiga 19,44 röster (97,2 x 1/5). Det medför att A J och R J – om omröstning skett enligt andelstalsmetoden – hade haft ett röstetal om 19,44. Detsamma gäller för ägarna till fastigheten X. Vid en omröstning enligt andelstalsmetoden hade därmed röstetalet mot förslaget varit 38,88 (19,44 + 19,44) jämfört med 7,4 för förslaget.
Röstbegränsningsregeln påverkar inte röstetalet för de medlemmar vars röstetal inte överstiger spärren, dvs. röstetal som inte överstiger en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande medlemmar (se prop. 1973:160 s. 370 f., se även Tommy Österberg, Samfälligheter Handbok för samfällighetsföreningar, 13 uppl., s. 58 f.). Som ovan konstaterats hade en omröstning enligt andelstalsmetoden gett röstetalet 38,88 mot och 7,4 för förslaget. Resultatet av en omröstning enligt andelstalsmetoden hade således blivit att stämman hade röstat nej i stället för ja till förslaget om att ansöka om lantmäteriförrättning för nya andelstal. Eftersom beslutet under punkten 5 hade fått ett annat utfall om omröstning skett enligt andelstalsmetoden i stället för huvudtalsmetoden, ska stämmans beslut under nämnda punkt upphävas.
Medel från medlemmar i en samfällighetsförening uttaxeras på grundval av de andelstal som gäller för fastigheternas deltagande i samfälligheten. Innan medel kan uttaxeras ska styrelsen upprätta en utgifts- och inkomststat. Staten ska läggas fram på föreningsstämman och godkännas av stämman. Om inte annat föreskrivs i stadgarna, uttaxeras medlemmarna genom att styrelsen upprättar en debiteringslängd som läggs fram på föreningsstämma. Debiteringslängden ska grunda sig på godkänd utgifts- och inkomststat och innehålla bl.a. uppgift om vilket belopp som ska uttaxeras från varje medlem. Fördelningen mellan medlemmarna ska grundas på andelstalen. SFL innehåller inget krav på att debiteringslängden ska godkännas eller fastställas av stämman för att få rättsverkan mot medlemmarna. (Se 40–42 §§ SFL, Tommy Östergren, Samfälligheter – Handbok för samfällighetsföreningar, 13 uppl., s. 72 ff.)
Av handlingar i målet framgår att utgifts- och inkomststat för verksamhetsåret 2023 godkändes av stämman vid vägsamfällighetens årsmöte den 13 augusti 2022. Vid årsmötet lades även en debiteringslängd fram. Den sistnämnda åtgärden upphävdes sedermera genom dom, se Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 21 november 2022 i mål nr F 7302-22. En debiteringslängd lades därför på nytt fram för stämman den 14 januari 2023 (punkten 6 i protokollet). Beslutet att godkänna utgifts- och inkomststaten upphävdes emellertid inte genom nämnda dom och därmed krävdes inte ett nytt beslut om staten.
SFL innehåller inte något krav på att godkännande av utgifts- och inkomststat och framläggande av debiteringslängden ska ske på samma stämma. A J och R J har inte heller närmare redogjort för på vilket sätt vägsamfällighetens stadgar inneburit ett sådant krav. Den omständigheten att endast debiteringslängden lades fram den 14 januari 2023 – eller vad A J och R J i övrigt anfört rörande detta – utgör således inte skäl för rättelse eller att på annat sätt angripa framläggandet av debiteringslängden.
Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att den omständigheten att vägsamfälligheten tidigare år frångått andelstalen vid uttaxeringen inte medför att debiteringslängden, som såvitt framkommit följer andelstalen, är oriktig. Mark- och miljööverdomstolen instämmer även i övrigt i de bedömningar som mark- och miljödomstolen gjort avseende punkten 6. A J och R J överklagande i den delen ska således avslås.
Mark- och miljööverdomstolen har slutligen att ta ställning till fördelningen av rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen samt i Mark- och miljööverdomstolen.
Den förlorande parten ska som huvudregel ersätta motparten för dennes rättegångskostnader (18 kap. 1 § rättegångsbalken). Om det i samma mål finns flera yrkanden och parterna vinner ömsom, ska dock vardera parten bära sin rättegångskostnad eller om kostnaderna för olika delar av målet kan särskiljas, ersättningsskyldigheten bestämmas därefter (18 kap. 4 § rättegångsbalken). Vid fördelningen av kostnader som uppkommit i den lägre instansen ska kostnadsfördelningen i regel ske på grundval av den slutliga utgången i målet.
Utgången i målet innebär att parterna är ömsom vinnande, ömsom förlorande. Det saknas underlag för att bedöma hur kostnaderna fördelat sig mellan de olika delarna av målet. Mot bakgrund av detta anser Mark- och miljööverdomstolen att parterna ska stå sina egna kostnader. Det innebär att A J och R J ska befrias från skyldigheten att ersätta vägsamfälligheten för dess rättegångskostnad vid mark- och miljödomstolen och att vardera part ska stå sina kostnader i såväl mark- och miljödomstolen som i Mark- och miljööverdomstolen.
Överklagande senast den 2024-07-26
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Katarina Welin, referent, tekniska rådet Lennart Gustafsson samt hovrättsrådet Helen Blomberg.
Föredragande har varit Ylva Svensson.
BILAGA A
1 A J
2 R J
Sundbyvägens Vägsamfällighet, 717915-4138
c/o R L
Ombud: H W
Klander av stämmobeslut gällande Sundbyvägens Vägsamfällighet extra årsmöte den 14 januari 2023
1 Klandertalan avslås.
2 A J och R J ska solidariskt ersätta Sundbyvägens Vägsamfällighets rättegångskostnader med 56 875 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. Hela beloppet avser ombudsarvode.
Gemensamhetsanläggningen Uppsla Dalby-Brunna ga:1, som förvaltas av Sundbyvägens Vägsamfällighet, bildades genom lantmäteriförrättning 1954. Anläggningens ändamål är väg. Sedan en tid tillbaka har ytterligare fastigheter tillkommit som nyttjar vägen. Dessa fastigheter ingår dock inte i gemensamhetsanläggningen.
Den 13 augusti 2022 hölls föreningsstämma. A J och R J klandrade därefter vissa av besluten enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL), och efter Sundbyvägens Vägsamfällighets medgivande bifölls deras talan i den här domstolens mål nr F 7302-22.
Den 14 januari 2023 hölls extra stämma. A J och R J har i detta mål klandrat besluten på den stämman.
A J och R J har yrkat att alla fattade beslut på extra årsmöte lördagen den 14 januari 2023 ska upphävas, se protokoll i bilaga 1.
Sundbyvägens Vägsamfällighet har motsatt sig käromålet.
Båda parter har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.
A J och R J begärde efter punkten 2 att kommande omröstning skulle ske enligt andelstalsmetoden eftersom de ärenden som skulle behandlas var av ekonomisk natur. Ordföranden gick inte med på detta och hänvisade till att inga frågor var av ekonomis art. Ansökan om lantmäteriförrättning som syftar till ändrad fördelning av andelstal liksom förslag till utdebitering måste betraktas som frågor av ekonomisk karaktär. Det saknar betydelse vad resultatet hade blivit om andelstalsmetoden hade tillämpats, eftersom någon sådan röstning inte ägde rum.
Under punkten 6 anges i protokollet att debiteringsunderlag fastställts på ordinarie stämma den 13 augusti 2022. De har emellertid klandrat detta och vunnit i mark-och miljödomstolens mål nr F 7302-22. Inget nytt har tillkommit i frågan och fråga om beslut om inkomst- och utgiftsstat ska beslutas i sin helhet på nytt.
Kallelsen till stämman saknade dagordning, inkomst- och utgiftsstat och debiteringslängd.
Debitering av vägavgifter har under minst 35 års tid fördelats på fastboende, sommargäster och två jordbruksfastigheter enligt viss taxa för varje fastighetstyp. Alla boende längs vägen har betraktats som medlemmar i föreningen och kallats till stämma. Vid nu aktuell stämma återgick man till att fördela kostnaderna enligt lantmäteriförrättningsbeslut 1954 då vägföreningen bildades och bara ägarna till fastigheterna med andelstal enligt anläggningsbeslutet kallades till stämman. Något beslut om att frångå tidigare etablerad praxis fattades däremot inte. Detta får till följd att kostnaderna för jordbruksfastigheterna blir oacceptabelt höga då de sex fastigheter som inte ingår i anläggningen inte betalar någon avgift alls.
Det föreligger inget föreningsstämmobeslut som enligt 53 § SFL tillkommit i obehörig ordning eller strider mot SFL, annan författning eller stadgarna.
Det vitsordas att R J begärde att kommande omröstning skulle ske enligt andelstalsmetoden och att stämmans ordförande nekat begäran. Detta innebär emellertid att begäran om omröstning enligt andelstalsmetoden i faktisk mening inte förts till föreningsstämman för avgörande. Följaktligen finns heller inget beslut i detta avseende. Ordförandens ställningstagande är en ordningsfråga som inte kan prövas av domstolen.
Även om omröstning hade skett enligt andelstalsmetoden i fråga om att ansöka om omförrättning avseende gemensamhetsanläggningens andelstal hade utfallet blivit detsamma som blev fallet vid omröstning enligt huvudtalsmetoden. Röstutfallet är noterat med nio röster för att ansöka om omförrättning och tre däremot. Det står klart att A J och R J röstade emot. Det gjorde även fastighetsägarna till X. Av de tre röster som har kommit att protokollföras emot utgörs två röster av A J och R J fastigheter Y och Z och en röst av fastigheten X. Av närvaroförteckning och röstlängd framgår att 98 av 100 andelar närvarade vid stämman och att A J och R J andelstal (Y och Z) uppgått till totalt 55,8 och X till 34. Med hänsyn till begränsningen i 49 § SFL har deras andelstal i en sådan omröstning uppgått till två femtedelar av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande medlemmar, vilket inte utgör majoritet.
Det bestrids att debiteringslängden inte fanns med tillsammans med kallelsen till stämman. Det framgick tydligt av kallelsen vilka ärenden som skulle hanteras på stämman.
Debiteringslängden lades fram på stämman, vilket korrekt avspeglas i protokollet. Det är också korrekt protokollfört att den bakomliggande inkomst- och utgiftsstaten fastställdes genom föreningsstämman den 13 augusti 2022 – en beslutspunkt som inte upphävdes genom mark- och miljödomstolens dom i mål nr F 7302-22.
Det saknas grund för en debiteringslängd i enlighet med vad kärandena anfört om praxis. Debiteringslängden är korrekt i enlighet med de andelstal som följer av anläggningsbeslutet från 1954. I endast ett avseende avviker debiteringslängden från andelstalen. Det avser en avstyckning av en del av A J och R J fastighet Y där det fanns ett hus på ofri grund. Då delen med huset har avstyckats har föreningen uppfattat det som att den belöpande delen rätteligen ska frångå kärandenas andelstal och istället ska belasta den nya styckningslotten. Detta har resulterat i att A J och R J fastighet Y har fått andelstalet 55,0, istället för tidigare 56,5. Föreningens hantering i detta avseende har varit skälig och har under alla omständigheter inte medfört någon nackdel för A J och R J, som därmed bör sakna klagointresse i den delen.
Båda parterna har åberopat skriftlig bevisning. A J och R J har även åberopat en ljudinspelning från aktuell stämma.
Målet har i enlighet med 42 kap. 18 § första stycket 5 rättegångsbalken avgjorts utan huvudförhandling.
Målet handlar om ifall det finns skäl att upphäva de beslut som fattades på Sundbyvägens Vägsamfällighets extra stämma den 14 januari 2023, främst med hänsyn till A J och R J påståenden om formella brister i kallelsen och i fråga om omröstningsmetod.
Styrelsen ska kalla till föreningsstämma. I kallelsen ska anges vilka ärenden som ska behandlas på stämman (47 § andra stycket SFL). På stämman sker omröstning som utgångspunkt genom den s.k. huvudtalsmetoden. I en fråga som har ekonomisk betydelse ska dock omröstning ske enligt den s.k. andelstalsmetoden om en medlem begär det (49 § första stycket SFL).
Innan uttaxering sker av medlemmarna i samfällighetsförening ska styrelsen upprätta en utgifts- och inkomsstat som ska godkännas av föreningsstämman. Medlemmarna uttaxeras genom att styrelsen upprättar en debiteringslängd, som ska läggas fram på stämma. Debiteringslängden blir omedelbart gällande och kan verkställas som en dom som vunnit laga kraft (41 § första stycket, 42 § första stycket och 46 § andra stycket SFL).
Beslut som fattas på en samfällighetsförenings föreningsstämma kan enligt 53 § SFL klandras på den grunden att det inte har tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot författning eller mot stadgarna. Det är alltså endast beslut som stämman har fattat som kan upphävas. Formella brister i kallelseförfarandet leder till upphävande bara om bristen har inverkat på beslutets innehåll eller påverkat utgången av det klandrade beslutet. Detsamma gäller för formella brister i fråga om vilken omröstningsmetod som har använts (NJA 2019 s. 587 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 mars 2013 i mål nr F 8784-12).
Inledningsvis konstaterar domstolen att det inte har kommit fram skäl att upphäva besluten under punkterna 2–4 i protokollet, vilka avser val av mötesordförande, mötessekreterare och justeringsmän.
Domstolen konstaterar också att det i målet är okänt hur formerna för kallelse till stämma regleras i Sundbyvägens Vägsamfällighets stadgar. Prövningen går därmed ut på ifall det som A J och R J har påstått strider mot reglerna i SFL på ett sådant sätt att det finns skäl för upphävande.
När det gäller punkten 5 – beslut om att ansöka om ny lantmäteriförrättning för nya andelstal – är det ostridigt att R J begärde att omröstning skulle ske enligt andelstalsmetoden och att så inte kom att ske. Istället skedde omröstning enligt huvudtalsmetoden. Ett beslut om att ansöka om lantmäteriförrättning i syfte att ändra andelstalen måste i och för sig betraktas som en fråga som har ekonomisk betydelse. Enligt 49 § SFL borde alltså i förevarande fall omröstning ha skett enligt andelstalsmetoden i enlighet med R J begäran. Frågan är då om denna brist ska leda till att beslutet ska upphävas.
Sundbyvägens Vägsamfällighet har anfört att rösträkning enligt andelstalsmetoden skulle leda till samma resultat som nu blev fallet. Uppgifterna stöds av stämmoprotokollet med röstlängd och skrivelsen till styrelsen från A J, R J och fastighetsägarna till X samt ljudinspelningen, samtliga som kärandena har gett in. På ljudinspelningen sägs dock att åtta röster noteras för förslaget att ansöka om förrättning, vilket är en avvikelse mot de nio röster för förslaget som antecknats i protokollet. Avvikelsen förändrar dock inte att utfallet hade blivit detsamma ifall avgivna röster hade räknats enligt andelstalsmetoden. Mot denna bakgrund finner mark- och miljödomstolen att en omröstning enligt andelstalsmetoden hade gett samma resultat och att det därför saknas skäl att upphäva beslutet på grund av den formella bristen att omröstning skedde enligt huvudtalsmetoden.
När det gäller punkten 6 – framläggande av debiteringslängd – gör domstolen följande bedömning. Det framgår av domen i mål nr F 7302-22 och protokollet från stämman den 13 augusti 2022 att stämmans beslut att fastställa inkomst- och utgiftsstat inte upphävdes genom den domen. Något nytt beslut i den frågan var därmed inte aktuellt vid stämman den 14 januari 2023. Av protokoll och ljudinspelning från stämman den 14 januari 2023 framgår att debiteringslängden då lades fram. Något beslut i fråga om debiteringslängden har således inte fattats. Redan av den orsaken kan inte A J och R J talan i denna del vinna framgång. Därutöver följer debiteringslängden såvitt kommit fram gällande andelstal. Att föreningen vid tidigare tillfällen frångått andelstalen och uttaxerat annorlunda förändrar inte debiteringslängdens riktighet. Vad A J och R J har anfört om eventuella brister i kallelsen saknar därmed betydelse. Domstolen kan därför konstatera att det även saknas förutsättningar för rättelse enligt 46 § SFL.
Sammanfattningsvis har domstolen inte funnit skäl att upphäva något av besluten från Sundbyvägens Vägsamfällighets extra stämma den 14 januari 2023.
A J och R J har tappat målet och är därmed skyldiga att ersätta Sundbyvägens Vägsamfällighets rättegångskostnader. Det yrkade beloppet om 56 875 kr inklusive mervärdesskatt är skäligt.
Överklagande senast den 4 maj 2023.
Beatrice Norin Monica Haapaniemi
I domstolens avgörande har deltagit tingsfiskalen Beatrice Norin, ordförande, och tekniska rådet Monica Haapaniemi.