Mark- och miljööverdomstolen

MÖD 2025:27

Domstol: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2025-05-14
Målnummer: M 9754-23
Rättsområde: Miljömål

Uppskjuten fråga avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från ett kartong- och massabruk ----- En prövotid hade beslutats för att avgöra frågan om vilka slutliga villkor som ska gälla för utsläpp av processavloppsvatten från en verksamhet. Vidare hade förordnats att bolaget under prövotid skulle vidta vissa utredningsåtgärder. Efter det att bolaget gett in prövotidsredovisningen och begärt slutliga villkor, beslutade mark- och miljödomstolen att bolaget skulle vidta ytterligare utredningsåtgärder med avseende på utsläpp av processavloppsvattnet. Verksamhetsutövaren menade att syftet med prövotidsförordnandet och utredningsvillkoret varit att utreda effekter av en viss del av anläggningen med avseende på utsläppsvillkor samt att de nya utredningsåtgärderna gick utöver detta och avsåg andra slags åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen bedömde dock att de ytterligare utrednings-åtgärder som mark- och miljödomstolen beslutat om hade ett sådant direkt samband med den uppskjutna frågan att det inte förelåg något hinder mot att förordna på det sättet.

Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, deldom 2023-07-05 i mål nr M 4008-16, se bilaga A

Stora Enso AB, 556173-3360 791 80 Falun

Ombud: U.J.

1.Havs- och vattenmyndigheten Box 11930, 404 39 Göteborg

2 Naturvårdsverket 106 48 Stockholm

3 Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad

4 P.H.

Uppskjuten fråga avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från Stora Enso AB:s verksamhet vid Skoghalls bruk i Hammarö kommun

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens deldom endast på så sätt att punkt B i domslutet ska ha följande lydelse.

B. Den i ovan angivna domar föreskrivna prövotiden avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från Stora Enso AB:s verksamhet vid Skoghalls bruk i vad avser utsläpp till vatten av organisk substans (TOC), suspenderade ämnen (SÄ GF/A), fosfor och kväve förlängs.

Under den nu förlängda prövotiden ska Stora Enso AB, Skoghalls bruk, (bolaget) genomföra utredningar m.m. enligt följande.

1 Bolaget ska utreda de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att, uppströms kemisk fällning, införa biologisk rening på fiberförande processavloppsvatten med huvudsakligt ursprung i kartongmaskinerna samt för att förbättra den kemiska fällningen.

2 I fråga om utsläpp av processavloppsvatten, som i dag leds till den luftade dammen, ska bolaget utreda förutsättningarna att minimera utsläppen av organisk substans (TOC), suspenderade ämnen (SÄ GF/A), fosfor och kväve genom optimering av styrning av närsaltstillförsel i bioreningen. I optimeringen ska ingå att förtäta provtagning av styrparametrar för närsaltstillförsel, vad gäller såväl tidsintervall som provpunkters antal och placering, samt att utreda hur resultaten av denna förbättrade provtagning ska användas i styrsystemet. Vidare ska undersökas hur luftningen kan förbättras samt vilka övriga åtgärder som kan vidtas för att förbättra bioreningsanläggningens funktion avseende reduktion av organiska ämnen och utsläpp av närsalter. I redovisningen ska ingå uppmätta halter av organiska ämnen och närsalter i olika för utredningen relevanta punkter i anläggningen. Utöver ovan nämnda åtgärder ska också miljönytta av och kostnader för kemisk fällning av avloppsströmmen från den luftade dammen utredas.

Utredningarna enligt 1–2 ovan ska utföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket. Bolaget ska i god tid inför samråd ge samrådsmyndigheterna ett program för hur bolaget avser att genomföra respektive utredning. Samrådet ska dokumenteras.

Redovisning av ovannämnda utredningar ska ges in till domstolen så snart ett tillförlitligt underlag kan tas fram, dock senast två år efter det att denna dom vunnit laga kraft i aktuella delar.

Redovisningen av utredningarna ska innehålla tekniska beskrivningar av möjliga åtgärder samt miljö- och kostnadsmässiga effekter. Också behovet av eventuella ytterligare åtgärder för att begränsa svavelutsläppen till luft från bruket till följd av ökad användning av fällningskemikalier ska belysas. Av redovisningen ska framgå skälen till föreslagna åtgärder för respektive avloppsström.

Vid redovisning av kostnader för utredda och föreslagna åtgärder ska beräkning av investeringskostnader, inklusive ingående kalkylparametrar, redovisas tydligt. Baserat på utredningarna ska bolaget lämna förslag till åtgärder med tidplaner samt förslag till provisoriska föreskrifter eller slutliga villkor. Förslag till eventuella begränsningsvärden för slutliga villkor ska grundas på ett underlag som ger tillräcklig statistisk säkerhet samt på redovisning av under prövotiden förekommande förhöjda utsläpp inklusive hur sådana utsläpp framgent kan förebyggas.

Mark- och miljödomstolen lämnade genom deldom den 15 oktober 2018 (mål nr M 4008-16) Stora Enso Skoghall AB, numera Stora Enso AB, (bolaget) tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet avseende tillverkning av kartong och massa vid Skoghalls bruk i Hammarö kommun. I domen beslutade mark- och miljödomstolen att skjuta upp fastställandet av slutliga villkor för utsläpp av process-avloppsvatten från verksamheten under en prövotid. Sedan domen överklagats, beslutade Mark- och miljööverdomstolen (mål nr M 10029-18) om vissa ändringar i deldomen. Tillståndsdomen har därefter vunnit laga kraft.

Bolaget gav i december 2022 in en prövotidsredovisning med avseende på den uppskjutna frågan om fastställande av slutliga villkor för utsläpp av process-avloppsvatten (mark- och miljödomstolens mål nr M 4008-16). Dessförinnan, i juli 2022, ansökte bolaget om ett ändringstillstånd för viss utökning av verksamheten (mark- och miljödomstolens mål nr M 2924-22).

Mark- och miljödomstolen beslutade i deldom den 5 juli 2023 bl.a. att förlänga prövotiden avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten vad avser utsläpp till vatten av organisk substans (TOC), suspenderade ämnen (SÄ GF/A), fosfor och kväve samt att bolaget under den förlängda prövotiden skulle utföra vissa utredningar (mål nr M 4008-16). Genom en deldom samma dag biföll mark- och miljödomstolen bolagets ansökan om ändringstillstånd (mål nr M 2924-22). I fråga om utsläpp av processavloppsvatten förordnade mark- och miljödomstolen att de krav på bl.a. prövotidsutredningar som beslutats i mål nr M 4008-16 även skulle omfatta den utökade verksamheten.

Bolaget har överklagat mark- och miljödomstolens deldomar. I detta mål prövar Mark-och miljööverdomstolen bolagets överklagande av deldomen avseende förlängd prövotid (mark- och miljödomstolens deldom i mål nr M 4008-16). Mark- och miljööverdomstolen har denna dag meddelat dom även i mål nr M 9755-23 som avser bolagets överklagande av mark- och miljödomstolens deldom i mål nr M 2924-22 angående ändringstillstånd.

Bolaget har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska avsluta prövotiden för utsläpp av kväve till vatten och bestämma slutligt villkor för utsläppet av kväve till vatten till 325 kg/dygn som årsmedelvärde för kalenderår. Bolaget har vidare yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra prövotidsförordnandet så att detta får följande lydelse.

Bolaget ska under prövotiden optimera biorening med avseende på styrning av närsalttillförseln genom att utreda förbättrad provtagning av styrparametrar och hur detta kan omsättas i styrsystemet. Vidare ska utredas hur luftningen kan förbättras samt vilka andra optimeringsåtgärder som kan genomföras i befintlig biorening. Möjliga optimeringar avseende fiberförande avlopp ska också utredas. I redovisningen ska ingå uppmätta halter av fosfor i bioreningen och i fiberförande avlopp. Utredningen ska syfta till att sammantaget optimera reningsutfallet för TOC, SÄ GF/A och fosfor.

Redovisningen av utredningen ska ges in till domstolen så snart som möjligt men senast två år från det att deldomen vunnit laga kraft i aktuella delar.

Havs- och vattenmyndigheten har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Naturvårdsverket har inte haft något att erinra mot att mark- och miljödomstolens dom ändras i enlighet med bolagets yrkanden.

Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) har tillstyrkt ändring av mark- och miljödomstolens dom i enlighet med bolagets yrkanden.

P.H. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Bolaget har i huvudsak fört fram följande.

Det prövotidsförordnande som mark- och miljödomstolen föreskrivit går utanför processramen och är därmed otillåtet. Processramen för prövotiden avseende utsläpp till vatten utgörs av det prövotidsförordnande som mark- och miljödomstolen föreskrev i deldomen den 15 oktober 2018 i mål nr M 4008-16. Av prövotidsförordnandet U1 framgår att förordandet är begränsat till vad den nya MBBR-anläggningen och de övriga åtgärder som bolaget åtagit sig kan leda till avseende utsläppsbegränsningar. I det ingår inte

1 att utreda biologisk rening av fiberförande avlopp före kemisk fällning, 2. att utreda kemisk fällning på renat vatten från den biologiska reningen, 3. de målsättningsvärden som mark- och miljödomstolen angett avseende förlängd prövotid, eller 4. att utreda åtgärder för att minska primärutsläppen från produktionsprocesserna, som t.ex. utökad indunstning.

Prövotidsförordnandet U1 avser alltså bara effekterna av MBBR-anläggningen och övriga åtgärder som bolaget åtagit sig. Några utsläppsbegränsande åtgärder därutöver skulle inte utredas. Detta bekräftas även av mark- och miljödomstolens och Mark- och miljööverdomstolens domskäl (mål nr M 4008-16 respektive M 10029-18). Såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen ansåg att de åtgärder bolaget getts tillstånd till och åtagit sig att genomföra skulle kunna leda till minskade utsläpp och möjlighet att meddela strängare utsläppskrav. Det nämndes inte några andra åtgärder som skulle eller borde utredas och det finns inte heller angivet i prövotidsförordnandet. De åtgärder som mark- och miljödomstolen föreskrivit i den överklagade domen saknar stöd i prövotidsförordnandet. Redan vid mark- och miljödomstolens deldom 2018 uppfyllde bolagets verksamhet alla BAT-slutsatser avseende utsläpp till vatten förutom den för suspenderade ämnen. Efter att MBBR-anläggningen installerats uppfylls även den BAT-slutsatsen. De målsättningsvärden som finns i det förlängda prövotidsförordnandet ligger långt under de nivåer som redovisats i målet och är avsevärt under vad som är möjligt att nå med de åtgärder som bolaget fått tillstånd till och i övrigt åtagits sig att genomföra. Prövotidsförordnande kan inte heller utvidgas för att bolaget senare sökt och beviljats ändring av tillståndet i form av utökad verksamhet.

En uppskjuten frågan ska avgöras så snart som möjligt. Utsläppen av kväve har under prövotiden legat i intervallet 200–250 kg/dygn. Några perioder med förhöjda utsläpp har inte förekommit. Att sådana perioder kan förekomma är dock väl känt och bolaget har därvid föreslagit 325 kg/dygn som årsmedelvärde för kalenderår, vilket även Naturvårdsverket och länsstyrelsen godtagit.

BAT-intervallet för den tillåtna verksamheten avseende utsläpp av kväve till vatten är 226–647 kg/dygn. Verksamhetens utsläpp ligger således väl till i förhållande till vad som kan åstadkommas med bästa tillgängliga teknik. Det är inte sannolikt att dessa utsläpp skulle kunna minska på något märkbart sätt genom åtgärder som faller inom ramen för prövotidsförordnandet. Prövotiden ska därför avslutas och ett slutligt villkor för utsläpp av kväve till vatten föreskrivas.

Havs- och vattenmyndigheten, som betonat att utsläpp till vatten och den rening som ska ske bör bedömas i ett sammanhang, har lämnat likalydande yttranden i detta mål och i målet om ändringstillstånd (M 9755-23) med i huvudsak följande lydelse.

Det ursprungliga utredningsvillkoret, U1, utgick från att bolaget hade åtagit sig att införa MBBR-teknik och driften av den anläggningen var huvudfokus. Det finns skäl att överväga om bolaget nu kan åläggas ett krav på att utreda andra tekniska lösningar för ytterligare rening i den del som avser det ursprungliga prövotidsförfarandet. Det bör dock även beaktas att bolaget har sökt och beviljats tillstånd till ändring och utökning av verksamheten. De utredningsvillkor som mark- och miljödomstolen har meddelat har ett direkt och naturligt samband. Det är ingen verksamhetsmässig skillnad mellan den rening som sker av processavloppsvatten i befintlig eller utökad produktionsmängd. Det är av stor vikt att verksamheten som helhet bedrivs med beaktande av kravet på bästa möjliga teknik. Att denna bestämmelse skulle sättas ur spel av ett tidigare meddelat prövotidsförordnande, som visserligen äger rättskraft, framstår inte som ändamålsenligt. Det har legat inom de processuella ramarna att komma till det slut som mark- och miljödomstolen gjort.

De frågor gällande utsläpp till vatten av TOC, SÄ GF/A, fosfor och kväve som skjutits upp under en prövotid för att utreda och förbättra reningsverket, med syfte att minska bolagets utsläpp till vatten, är relevanta för att minska utsläppen till recipienten Kattfjorden. Bolagets verksamhet är en betydande punktkälla för bl.a. syreförbrukande ämnen, kväve och fosfor. De beräkningar och bedömningar av utsläppen som bolaget låtit utföra är behäftade med viss osäkerhet, eftersom de bygger på mer än 50 år gamla spårningsförsök. Med anledning av denna osäkerhet, storleken på bolagets utsläpp och mätningar i övervakningsstationen Kattfjorden öster, föreslog Havs- och vattenmyndigheten lägre utsläppsnivåer än de som bolaget yrkade. Enligt SMHI:s vattenwebb från avrinningsområdet (SUBID 7175) transporteras cirka 12,1 ton fosfor till Kattfjorden från naturliga och antropogena källor. Bolagets utsläpp av fosfor var år 2021 cirka 11,2 ton och den nu beviljade verksamheten kommer att innebära att fosforutsläppet ökar. Det finns även indikationer på att kvalitetsfaktorn syrgas, där en del mätningar av syrgashalter i övervakningsstationen Kattfjorden öster i närheten av bolagets utsläppspunkt, visar att det finns risk för att status för kvalitetsfaktorn sänks från hög till god. Den förlängda prövotidsföreskriften är rimlig och ändamålsenlig givet syftet att förbättra och optimera verksamhetens reningsverk.

Enligt SMHI:s modellering i vattenwebb från avrinningsområdet (SUBID 7175) från naturliga och antropogena källor transporteras cirka 407 ton kväve per år till Kattfjorden. I SMHI:s modellering ingår inte Skoghalls punktutsläpp. Verksamhetens utsläpp av kväve var år 2021 cirka 81,4 ton och bolagets förslag till slutliga villkor på 325 kg/dygn kommer att innebära ett utsläpp motsvarande cirka 119 ton/år. Kväve-retentionen till havet från Kattfjorden är enligt SMHI:s modelleringar cirka 55 procent, vilket innebär att cirka 53 ton kväve från bolagets utsläpp teoretiskt sett kan nå Västerhavet varje år. Om det med förlängd prövotid och utredningar är möjligt att nå utsläppsnivåer motsvarande 200 kg/dygn (73 ton kväve/år) torde belastningen av kväve till Västerhavet teoretiskt sett minska från dagens utsläppsnivåer. Det är en rimlig målsättning.

Naturvårdsverket har hänvisat till det som myndigheten anfört i mark- och miljödomstolen och tillagt följande. Prövotiden avseende utsläpp till vatten av kväve kan avslutas och slutligt villkor kan fastställas i enlighet med bolagets yrkande. Omfattningen av den utredningsföreskrift som bolaget har yrkat är rimlig och väl avvägd.

Länsstyrelsen har förklarat sig inte ha något att anföra i målet.

P.H. har i huvudsak fört fram följande. Miljöbalkens regler ska följas. Eftersom verksamheten gränsar till rekreationsområden och många personer bor i närheten av verksamheten, krävs att särskild hänsyn tas. Vänern får inte påverkas negativt, eftersom dess vatten används som dricksvatten och fisk från sjön ska kunna ätas i framtiden utan att risk för förgiftning föreligger. Vänern har redan utsatts för kraftiga föroreningar.

När verkningarna av en verksamhet inte kan förutses med tillräcklig säkerhet, får domstolen vid meddelande av tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om villkor till dess erfarenhet har vunnits av verksamhetens inverkan. En uppskjuten fråga ska avgöras så snart som möjligt. Slutliga villkor ska som regel fastställas i samband med tillståndet och frågor ska bara skjutas upp om verkligt behov föreligger. (Se 22 kap. 27 § miljöbalken och prop. 1997/98:45, del 2 s. 247.)

När domstolen beslutar om prövotid och skjuter upp avgörandet av en viss fråga innebär det att denna del av beslutet inte är slutligt avgjord. Bara sådana frågor som har ett direkt samband med de tidigare uppskjutna frågorna kan bli föremål för fortsatt prövotid. (Se Bengtsson m.fl., Miljöbalken – En kommentar, [2024, version 23, JUNO], kommentaren till 22 kap. 27 §.)

Vid fastställande av villkor ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Dessa regler innebär bl.a. krav på att alla som bedriver en verksamhet ska skaffa sig den kunskap och vidta de skyddsåtgärder som behövs för att hindra att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik (2 kap. 3 § miljöbalken). Kraven gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Rimlighetsavvägningen får dock inte leda till ett resultat som strider mot 5 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken. (Se 2 kap. 7 § miljöbalken.)

Av 5 kap. 4 § miljöbalken framgår att en prövningsmyndighet inte får tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Vid prövningen ska de bestämmelser och villkor beslutas som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan försämring eller ett sådant äventyr.

Mark- och miljödomstolen beslutade i deldom den 15 oktober 2018 (M 4008-16) att bl.a. skjuta upp fastställandet av de villkor som ska gälla för utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten och att bolaget under en prövotid skulle vidta vissa utredningsåtgärder. Syftet var att bolaget under en prövotid skulle utreda och följa upp om de åtgärder som bolaget getts tillstånd till och åtagit sig att utföra kunde förbättra reningen av processavloppsvattnet så att strängare krav kunde föreskrivas. Mark- och miljödomstolen har i den nu överklagade deldomen förordnat om förlängd prövotid, under vilken ytterligare utredningsåtgärder ska genomföras med avseende på utsläpp av processavloppsvatten från bolagets verksamhet. Det är alltså en fråga som har direkt samband med den tidigare uppskjutna frågan och något formellt hinder mot att förordna på det sätt mark- och miljödomstolen gjort finns inte. Frågan är då om de beslutade utredningsåtgärderna är miljömässigt motiverade och i övrigt rimliga att kräva av bolaget eller om prövotidsförordnandet ska ändras på det sätt bolaget yrkat.

Mark- och miljödomstolen har beslutat att bolaget ska utreda de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att, uppströms kemisk fällning, införa biologisk rening på fiberförande processavloppsvatten med huvudsakligt ursprung i kartongmaskinerna samt för att förbättra den kemiska fällningen.

Det huvudsakliga syftet med att överväga en biologisk rening av det fiberförande processavloppsvattnet är att minska mängden TOC som når recipienten Kattfjorden, även om det också kan minska utsläppen av näringsämnen. Den ekologiska statusen i Kattfjorden är i dag hög avseende syrgasförhållanden, men ligger nära gränsen till god. Enligt de mätningar på utsläpp som bolaget utfört under prövotiden har utsläppen av TOC legat mellan 7–8,7 ton/dygn och bolaget har beräknat att utsläppen kommer uppgå till 9 ton/dygn vid lovgiven produktion. Mark- och miljööverdomstolen delar mark- och miljödomstolens bedömning att verksamhetens utsläpp kan bidra till att vattenförekomstens status avseende kvalitetsfaktorn syrgas försämras och att biorening även av det fiberförande avloppet kan ge en betydande minskning av utsläppen av lättnedbrytbart organiskt material och därmed även minska verksamhetens påverkan på syrgasnivåerna i recipienten. Kravet att under en förlängd prövotid utreda biorening av det fiberförande avloppet är därmed miljömässigt motiverat och skäligt.

Även vad gäller möjligheterna att minska föroreningar från det fiberförande avloppsvattnet med en förbättrad kemisk fällning delar Mark- och miljööverdomstolen mark- och miljödomstolens bedömning. Möjligheten att minska utsläpp av näringsämnen och suspenderade ämnen med ökad satsning av fällningskemikalier är så pass stor att fastställandet av villkor för både fosfor och kväve bör skjutas upp till efter en prövotid. Vad gäller utsläpp av kväve till vatten kan också noteras att Havs- och vattenmyndigheten pekat på vikten av att begränsa utsläppen av kväve till Västerhavet, som – i varje fall teoretiskt sett – kan nås av en relativt stor del av bolagets kväveutsläpp.

Det finns alltså skäl att förordna att bolaget under en fortsatt prövotid ska utreda de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att, uppströms kemisk fällning, införa biologisk rening samt förbättra den kemiska fällningen som reningsteknik på det fiberförande processavloppet.

I fråga om utsläpp av processavloppsvatten som i dag leds till den luftade dammen har mark- och miljödomstolen beslutat att bolaget ska utreda förutsättningarna att minimera utsläppen av TOC, SÄ GF/A, fosfor och kväve genom optimering av styrning av närsaltstillförsel i bioreningen. I optimeringen ska ingå att förtäta provtagning av styrparametrar för närsaltstillförsel, vad gäller såväl tidsintervall som provpunkters antal och placering, samt att utreda hur resultaten av denna förbättrade provtagning ska användas i styrsystemet. Vidare ska undersökas hur luftningen kan förbättras samt vilka övriga åtgärder som kan vidtas för att förbättra biorenings-anläggningens funktion avseende reduktion av organiska ämnen och utsläpp av närsalter. I redovisningen ska ingå uppmätta halter av organiska ämnen och närsalter i olika för utredningen relevanta punkter i anläggningen. Utöver ovan nämnda åtgärder ska också miljönytta av och kostnader för kemisk fällning av avloppsströmmen från den luftade dammen utredas.

Syftet med att införa kemisk fällning efter bioreningen av avloppet är att reducera utsläppen av framför allt suspenderade ämnen och fosfor. Mark- och miljööverdomstolen kan konstatera att utsläppen av fosfor under prövotiden har varit klart högre än historiskt och även i förhållande till vad bolaget förväntade sig innan prövotiden påbörjades. I tillståndsansökan redovisades förväntade fosforutsläpp om 25 kg/dygn medan det efter prövotiden redovisades fosforutsläpp om 31–41 kg/dygn. Intervallet för de BAT-slutsatser med utsläppsvärden för fosfor som gäller för verksamheten är 19–66 kg/dygn. Även om bolagets utsläpp håller sig inom det intervall som gäller för BAT-slutsatserna, anser Mark- och miljööverdomstolen att det är en sådan klar diskrepans mellan de utsläpp av fosfor som förväntades och de som sedan uppmätts att det redan av det skälet finns anledning att utreda miljönytta av och kostnader för införande av kemisk fällning. Det kan också noteras att det framkommit att kemisk fällning tidigare använts för att öka reningsgraden på flödet i avloppet efter bioreningen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammantaget att det inte finns skäl för att ändra utredningsföreskriften om rening av processavloppsvatten som i dag leds till den luftade dammen.

Mark- och miljödomstolen har förordnat att målsättningen för de utredningar som föreskrivits ska vara att nå vissa värden avseende TOC, SÄ GF/A, fosfor och kväve. Vidare har mark- och miljödomstolen föreskrivit att om det behövs för att nå dessa målnivåer, ska bolaget också utreda åtgärder för att minska primärutsläpp från processerna samt ytterligare reningstekniska åtgärder.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det inte finns tillräckliga skäl för att besluta om målsättningar för vilka utsläppsnivåer som ska nås och föreskriva ytterligare krav på utredningar kopplade till dessa nivåer. Mark- och miljödomstolens deldom ska således ändras i denna del.

Några skäl att ändra på vilket sätt utredningarna ska redovisas och ges in till mark- och miljödomstolen har inte framkommit. Detsamma gäller vad mark- och miljödomstolen förordnat om t.ex. samråd. Det som beslutats i deldomen i dessa delar ska alltså kvarstå.

se bilaga B

Överklagande senast den 2025-06-11

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Katarina Berglund, tekniska rådet Torbjörn Johansson samt hovrättsrådet Katarina Welin, referent.

Föredragande har varit Erik Simberg.

Stora Enso AB, Skoghalls bruk, 556173-3360 663 30 Skoghall

Ombud: U.J.

Ansökan om tillstånd för nuvarande och framtida verksamhet med utökad produktion samt utbyggnad av avloppsvattenreningen vid Skoghalls bruk i Hammarö kommun, Seveso och IED-verksamhet; nu fråga om uppskjuten fråga avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten (U1).

A. Mark- och miljödomstolen avslutar den i deldomen den 15 oktober 2018 och Mark-och miljööverdomstolens dom den 20 december 2019 i mål nr M 10029-18 föreskrivna prövotiden gällande utsläpp av processavloppsvatten från Stora Enso AB:s verksamhet vid Skoghalls bruk i vad avser utsläpp till vatten av AOX, klorat och komplexbildare.

Mark- och miljödomstolen fastställer följande slutliga villkor för utsläpp av ovan nämnda ämnen (villkorsnumreringen anknyter till deldomen den 10 februari 2023):

22 Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden, räknade som medelvärden per kalenderår:

Härutöver åligger det bolaget att så långt produktkvalitet och andra omständigheter medger begränsa användningen av komplexbildare av typ EDTA, DTPA eller motsvarande samt att satsa komplexbildare så att minsta möjliga mängd tillförs avlopp.

B. Mark- och miljödomstolen förlänger den i ovan angivna domar föreskrivna prövotiden avseende slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från Stora Enso AB:s verksamhet vid Skoghalls bruk i vad avser utsläpp till vatten av organisk substans (TOC), suspenderade ämnen (SÄ GF/A), fosfor och kväve.

Under den nu förlängda prövotiden ska Stora Enso AB, Skoghalls bruk, (bolaget) genomföra utredningar m.m. enligt följande.

Målsättningen för de båda utredningarna 1 och 2 ovan ska vara att nå följande utsläppsnivåer i det samlade huvudavloppet till recipient.

3 Om det behövs för att nå i föregående punkt 2 angivna målnivåer, ska bolaget också utreda åtgärder för att minska primärutsläpp från processerna samt ytterligare reningstekniska åtgärder i enlighet med domskälen.

Utredningarna enligt 1 - 3 ovan ska utföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket. Bolaget ska i god tid inför samråd ge samrådsmyndigheterna ett program för hur bolaget avser att genomföra respektive utredning. Samrådet ska dokumenteras.

Redovisning av ovannämnda utredningar ska ges in till domstolen så snart ett tillförlitligt underlag kan tas fram, dock senast två år efter det att denna deldom vunnit laga kraft i aktuella delar.

C. Under den nu förlängda prövotiden eller till dess mark- och miljödomstolen beslutar annat gäller följande provisoriska föreskrift.

P1. Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden, räknade som medelvärden per kalenderår:

ton/dygn månadsmedelvärde, riktvärde1

ton/dygn årsmedelvärde

2,9

3,3

1Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, medför skyldighet för bolaget att, i samråd med tillsynsmyndigheten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att överskridandet upprepas.

Genom deldom den 15 oktober 2018 lämnade mark- och miljödomstolen Stora Enso Skoghall AB, efter fusion numera Stora Enso AB, Skoghalls bruk (fortsättningsvis bolaget, Skoghall eller Stora Enso), tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet vid bruket i Skoghall med produktion m.m. enligt nedan.

Tillståndet omfattar, såvitt fortfarande är av intresse, en årlig tillverkning av högst 900 000 ton kartong och 700 000 ton massa, varav högst 380 000 ton får utgöras av sulfatmassa och högst 320 000 ton av CTMP (kemo-termo-mekanisk massa). Högst 250 000 ton sulfatmassa och högst 200 000 ton CTMP får årligen blekas.

Bolaget meddelades i deldomen även tillstånd att vidta för den däri tillståndsgivna produktionsökningen erforderliga åtgärder, innefattande att bygga ut och driva avloppsvattenreningen.

Enligt deldomen omfattar tillståndet också bortskaffande av elfilteraska, avfallstyp 10 01 17 enligt bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927), från sodapannan till en mängd av högst 5 000 ton per år, samt förbränning av avfall, avloppsreningsslam från externreningen (avfallskategori 0303 enligt bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927), till en mängd av högst 75 000 ton per år.

Mark- och miljödomstolen beslutade i deldomen vidare att, med stöd av 21 kap. 3 § miljöbalken samt 1 kap. 15 § industriutsläppsförordningen (2013:250) att, i stället för de begränsningsvärden som avses i 1 kap. 8 § och som anges i 2 kap. 23 och 24 §§ samma förordning avseende utsläpp av organiska ämnen angivet som COD enligt BAT-slutsatserna 19, 40 och 50, ska följande gälla som alternativvärden avseende TOC:

BAT 19. Tabell 1 blekt sulfatmassa: 2,4 – 6,7 kg TOC/ADt Tabell 2 oblekt sulfatmassa: 0,84 – 2,71 kg TOC/ADt BAT 40. Tabell 17 CTMP: 4,1 – 6,8 kg TOC/ADt BAT 50. Tabell 20 kartong: 0,05 – 0,51 kg TOC/t

I deldomen beslutade mark- och miljödomstolen att, med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken, under en prövotid skjuta upp fastställandet av slutliga villkor för, såvitt nu är av intresse, utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten.

Vad gäller den ovan angivna uppskjutna frågan ålades bolaget att i samråd med tillsynsmyndigheten genomföra en i deldomen närmare angiven utredning under prövotiden.

Sedan bolaget överklagat mark- och miljödomstolens deldom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), ändrade MÖD genom dom den 20 december 2019 i mål nr M 10029-18 mark- och miljödomstolens dom i vissa avseenden. Genom de nämnda domarna ålades bolaget att genomföra följande utredning vad avser den uppskjutna frågan avseende utsläpp av utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten.

U 1. En kartläggning av utsläpp av processavloppsvatten efter det att MBBR-anläggningen installerats samt övriga åtgärder i processer och rening som bolaget åtagit sig i detta mål vidtagits. Så snart stabila utsläppsförhållanden därefter uppnåtts, ska bolaget karakterisera och bedöma utsläppets inverkan på recipienten. Bolaget ska härvid undersöka det renade processavloppsvattnets egenskaper och inverkan på för recipienten relevanta organismgrupper. I fråga om toxicitet ska undersökningen avse såväl akuttoxisk som kronisk och reproduktionstoxisk inverkan samt inbegripa toxisk inverkan på åtminstone tre trofinivåer, varav fisk ska vara en. Förslag till begränsningsvärden ska grundas på ett underlag som ger tillräcklig statistisk säkerhet samt på redovisning av under prövotiden förekommande förhöjda utsläpp inklusive hur sådana utsläpp framgent kan förebyggas.

För utförande och redovisning av ovanstående prövotidsredovisning föreskrevs genom nämnda domar vidare att utredningen ska utföras i samråd med tillsynsmyndigheten samt att bolaget i god tid inför samråd ska ge samrådsmyndigheterna ett program för hur bolaget avser att genomföra respektive utredning. Vidare gäller enligt domarna att resultaten av utredningen ska innehålla tekniska beskrivningar av möjliga åtgärder, miljö- och kostnadsmässiga effekter samt uppfyllnad av gällande BAT-slutsatser. Vid redovisning av kostnader för utredda och föreslagna åtgärder ska beräkning av investeringskostnader, inklusive ingående kalkylparametrar, redovisas tydligt. Baserat på utredningarna ska bolaget lämna förslag till åtgärder med tidplaner samt förslag till slutliga villkor.

Genom vad som föreskrivits i de tidigare nämnda domarna samt genom mark- och miljödomstolens dom den 24 november 2020 i mål nr M 3070-20 (angående ansökan om ändring av provisorisk föreskrift avseende utsläpp av fosfor till vatten) gäller vidare följande provisoriska föreskrift avseende utsläpp av processavloppsvatten under prövotiden och till dess mark- och miljödomstolen beslutar annat.

P1. Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden, räknade som medelvärde per kalenderår:

Utöver vad som ovan föreskrivs som begränsningsvärde för utsläpp av komplexbildare, åligger det bolaget att så långt produktkvalitet och andra omständigheter medger begränsa användningen av komplexbildare av typ EDTA, DTPA eller motsvarande samt att satsa komplexbildare så att minsta möjliga mängd tillförs avlopp

Bolaget har, inom den i domarna angivna tiden, inkommit med prövotidsredovisning avseende den uppskjutna frågan om fastställande av slutliga villkor för utsläpp till processavloppsvatten från verksamheten.

Bolaget

Bolaget har, som det slutligen bestämt sin talan beträffande den uppskjutna frågan om fastställande av slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten, yrkat att prövotiden avslutas såvitt avser utsläpp av totalkväve, AOX, klorat och komplexbildare samt att följande slutliga villkor föreskrivs vad gäller nämnda utsläpp till vatten.

Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden, räknade som medelvärden för kalenderår.

Villkor

slutligt

Vad gäller ifrågavarande uppskjutna fråga i övrigt, har bolaget yrkat att prövotiden förlängs i vad avser frågan om slutliga villkor för utsläpp till vatten av TOC, SÄ och fosfor samt att bolaget åläggs att under nämnda prövotid genomföra utredning enligt följande.

Optimering av bioreningen med hänsyn till styrning av närsalttillförseln i bioreningen genom att utreda förbättrad provtagning av styrparametrar och hur detta kan omsättas i styrsystemet. Vidare ska utredas hur luftningen kan förbättras samt vilka andra åtgärder som kan vidtas för att förbättra bioreningens funktion. Möjliga åtgärder avseende fiberförande avlopp ska också utredas. I redovisningen ska ingå uppmätta halter av fosfor i bioreningen och i fiberförande avlopp. Utredningen ska syfta till att sammantaget optimera reningsutfallet för TOC, SÄ GF/A och fosfor.

Utredningen ska redovisas senast två år efter att dom i målet vunnit laga kraft.

Bolaget har vidare yrkat att följande provisoriska föreskrift ska gälla under den förlängda prövotiden.

P1 Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden:

TOC 10 t/d årsmedelvärde Totalfosfor 50 kg/d årsmedelvärde SÄ GF/A 3,3 t/d årsmedelvärde SÄ GF/A 2,9 t/d månadsmedelvärde, riktvärde

För det fall att domstolen skulle finna att prövotiden avseende frågan om fastställande av slutliga villkor avseende utsläpp till vatten ska avslutas i dess helhet, har bolaget i andra hand yrkat att som slutliga villkor avseende utsläpp av TOC, fosfor och SÄ ska föreskrivas följande begränsningsvärden.

TOC 10 t/d årsmedelvärde SÄ GF/A 3,8 t/d årsmedelvärde Totalfosfor 50 kg/d

Havs- och vattenmyndigheten (HaV)

HaV har tillstyrkt att prövotiden avslutas. HaV, som har angett att den inte lämnar några synpunkter såvitt avser utsläpp av komplexbildare, har yrkat att slutliga villkor meddelas enligt följande.

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Värmlands län

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) har, som de slutligen har bestämt sin respektive talan, yrkat samt redovisat sin respektive inställning enligt nedan.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har i första hand bestritt att prövotiden avslutas avseende utsläpp av organiska ämnen, TOC, och fosfor samt i stället yrkat att prövotiden förlängs avseende nämnda utsläpp. De har vidare angett att de inte har någon erinran mot att även frågan om slutliga villkor för utsläpp av suspenderade ämnen, SÄ GF/A, skjuts upp under en prövotid. De har hemställt att bolaget under den förlängda prövotiden ska åläggas att utföra följande utredning.

NVU1 Optimering av bioreningen med hänsyn till styrning av närsalttillförsel i bioreningen genom att utreda förbättrad provtagning av styrparametrar och hur dessa kan omsättas i styrsystemet. Vidare ska utredas hur luftningen kan förbättras samt vilka andra åtgärder som kan vidtas för att förbättra bioreningens funktion. Möjliga åtgärder avseende fiberförande avlopp ska också utredas. I redovisningen ska ingå uppmätta halter av fosfor i bioreningen och i fiberförande avlopp. Utredningen ska syfta till att sammantaget optimera reningsresultatet för TOC, SÄ GF/A och fosfor.

Utredningen ska redovisas senast två år efter att domen vunnit laga kraft.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har yrkat att under prövotiden enligt ovan ska följande provisoriska föreskrift gälla.

TOC 10 ton/d årsmedelvärde Totalfosfor 50 kg/d årsmedelvärde SÄ GF/A 2,9 ton/d månadsmedelvärde, riktvärde SÄ GF/A 3,3 ton/d årsmedelvärde

Vad gäller utsläpp av suspenderade ämnen (SÄ GF/A) har Naturvårdsverket och länsstyrelsen i andra hand yrkat att följande slutliga villkor föreskrivs.

NV1 Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värde, räknat som medelvärde för kalenderår.

SÄ GF/A 2,8 ton/d

Om domstolen skulle finna att prövotiden ska avslutas även vad gäller utsläpp av TOC och fosfor, har Naturvårdsverket och länsstyrelsen vidare i andra hand yrkat att följande slutliga villkor ska fastställas.

NV2 Föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten får inte överstiga nedanstående värden, räknade som medelvärde för kalenderår.

TOC 9,0 ton/d Fosfor 40 kg/d

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har angett att de inte har något att erinra mot att prövotiden avslutas avseende övriga utsläpp till vatten eller mot bolagets förslag till slutliga villkor vad gäller utsläpp av kväve, AOX och klorat.

Naturvårdsverket har avstått från att ta ställning till frågan om utsläpp av komplexbildare.

Länsstyrelsen har för egen del angett att den, i övriga avseenden anser att bolagets yrkanden kan bifallas.

Bolaget har i prövotidsredovisning jämte därefter gjorda kompletteringar slutligen redovisat genomförda utredningar i huvudsak enligt följande.

Processavloppsvattnet från Skoghalls bruk avleds och renas i flera steg; försedimentering, indunstning, biologisk rening och kemisk fällning. Spillutsystem med återpumpning vid förhöjd konduktivitet hanterar avlopp från fiberblocket, lutblocket samt mixeri. Reningsanläggningen redovisas översiktligt i nedanstående bild.

BILDEN UTESLUTEN HÄR.

Försedimentering i fiberförande avlopp består av bassäng B3, där främst SÄ (Suspenderbara Ämnen) avskiljs. Försedimentering före bioreningen består av bassäng B4 och B5, där främst SÄ och organiskt material avskiljs med tillsats av bentonit och polymer. Ett delavlopp från bassäng B4 med hög halt av organiskt material och extraktivämnen leds till indunstningseffekt (8 och 9) och vidare till lutåtervinningen. En mindre delström från mixeriets spillutsystem innehållande potentiellt förhöjda halter av SÄ, i form av mesa, leds till bassäng B5.

Den biologiska reningen består av en MBBR (Moving Bed Biofilm Reactor) samt den luftade dammen. MBBR:n är till för att avlasta den luftade dammen och avskiljer lättnedbrytbart organiskt material från renseri- och CTMP-avlopp. I den luftade dammen renas avlopp från MBBR, blekerifiltrat från sulfatfabriken, indunstningskondensat, filtrat från fiberåtervinningen och lakvatten från deponier. I den första mindre delen av dammen, den s.k. anoxa zonen, sker nedbrytning av klorat och lättnedbrytbart organiskt material, medan merparten av nedbrytningen av organiskt material (TOC) sker i den luftade delen, som utgör huvuddelen av dammen. Bildat bioslam avskiljs i eftersedimenteringsbassängen, varav cirka 75 % av slammet återförs till den luftade dammen. Resterande del av bioslammet blandas väl med övrigt avskilt fiber- och kemslam samt avvattnas och förbränns i biobränslepanna P11. En mindre mängd slam återvinns för alternativ hantering som materialtillsats för jordförbättring.

Fiberförande avlopp från bassäng B3 slutrenas i kemisk fällning i bassäng B1 och B2 med tillsats av AVR (aluminiumsulfat) och polymer innan det förs till recipienten Vänern. Fiberförande avlopp kommer främst från kartongmaskiner KM7 och KM8 samt till mindre del från fiberlinjen i sulfatmassbruket.

Det samlade renade avloppsvattnet leds efter rening via en 500 meter lång avloppstub ut i Vänern, där de sista 300 metrarna är försedd med s.k. diffusor, för att det renade avloppsvattnet snabbt ska få en god omblandning i vattenmassan. Utspädning efter diffusorn, direkt vid mynningen, sker med en bedömd faktor 50, vilket i praktiken innebär en direkt pH-utjämnande effekt på upp till 1-2 pH-enheter. Avloppsvatten från kausticeringens spillutsystem leds direkt till Vänern.

Kontroll och styrning av närsalter till MBBR och luftad damm sker enligt följande. Närsalter kontrolleras i ett flertal positioner i bioreningen. Följande analyser, position samt frekvens redovisas nedan:

Utgående MBBR: - Tot N, filtrerat, 1 g/vecka - PO4-P, filtrerat, 1 g/vecka - NH4-N, filtrerat, 1 g/vecka

Ingående luftad damm: - Tot P, 2 ggr/månad - Tot-N, 1 g/vecka - Tot P, filtrerat, 2 ggr/månad - Tot N, filtrerat, 1 g/vecka

Stickprov luftad damm: - PO4-P, filtrerat, 1 g/vecka - NH4 N, filtrerat, 1 g/vecka - SÄ, 1 g/vecka -Tot N, filtrerat, 1 g/vecka

Utgående bioavlopp: - Tot P, 2 ggr/månad - Tot N, 1 g/vecka - Tot P, filtrerat, 2 ggr/månad - Tot N, filtrerat, 1 g/vecka

Dosering av närsalter genomförs normalt till MBBR. Möjlighet finns också att dosera direkt till luftade dammen. Styrning och reglering av närsalter genomförs normalt genom kvotstyrning av urea innehållande kväve (ammonium) och fosforsyra innehållande fosfor (fosfat). Normala kvoter är framtagna efter optimering med hjälp av leverantören Veolia och kan, utgående från leverantörens riktvärden och driftinstruktioner, anpassas efter behov och utsläpp av närsalter. Inga närsaltanalyser genomförs i dag med kontinuerligt registrerande instrument, utan samtliga närsaltanalyser genomförs genom provuttag och efterföljande manuella analyser på brukets eget laboratorium (Sulfatlab). Prov från utgående MBBR, ingående luftad damm samt utgående bioavlopp tas från sondprover från föregående dygn. Analys genomförs alltså på ett sondprov som är uttaget flödesproportionellt föregående dygn och som analyseras och rapporteras efterföljande dygn. Stickprov luftad damm är precis som det låter, ett stickprov som analyseras och rapporteras samma dag eller efterföljande dygn. Nitratkväve analyseras normalt inte på sulfatlab, vid behov skickas prov till externt lab för analys.

Eftersom bioreningen består av olika delsteg med bl.a. en MBBR där närsaltdosering normalt genomförs samt en efterföljande luftad damm med lång uppehållstid har bolaget ett trögt men samtidigt robust och förlåtande system. Utsläppen av kväve och fosfor ligger i undre halvan av BAT-AEL, d v s verksamheten har relativt låga närsaltsutsläpp. Under våren 2023 pågår ett examensarbete "Energieffektiv externrening" med syfte att ytterligare optimera luftarstyrning samt närsaltdosering i bioreningen.

Externreningen modifierades under 2020 genom miljöprojektet Environment 2019 för att klara BAT-AEL. De kompletteringar som skett och som tagits i drift våren 2020 var främst installation av en ny sedimenteringsbassäng (B5), en MBBR samt en ny eftersedimentering. Vidare har strömmar letts om för att öka verkningsgraden i externreningen och därmed minska utsläppen. Optimering av närsalttillsats med hjälp av leverantören Veolia genomfördes under första kvartalet 2021.

För att minska belastning på avloppsvattenreningen har projektmedel beviljats och åtgärder utförs med start under hösten 2022. Beslutade åtgärder på kartongbruket leder till minskad vattenförbrukning motsvarande ca 1 500 - 2 000 m3/dygn genom mer resurseffektiv recirkulation och återanvändning av filtrat från kartong-maskinerna, se figur nedan.

BILDEN UTESLUTEN HÄR.

Avloppsflödet reduceras och filtrat (3 resp. 65 m3/h vid B 310) omdirigeras från kartongmaskinerna (BM7 och BM8 i figuren) till sista oblekta tvättsteget i fiberlinjen samt vidare till luftade dammen (aerated lagoon). Installation av fibersil utförs för att separera och återanvända fibrer och därmed minska fiberförluster och ge renare avlopp till externreningen. Övriga fördelar är att större andel avlopp, innehållande komplexbildare och närsalter i form av kväve och fosfor, leds till luftade dammen i stället för till fiberförande avlopp, vilket innebär att EDTA kan reduceras biologiskt och närsalter i avloppet kan brytas ned och utnyttjas i biologiska reningen.

Förändringen bedöms inverka på reningsgraden i den luftade dammen enligt följande.

Avloppsvattenflödet till luftade dammen var under 2022 som årsmedelvärde 24 149 m3/d. Beräknat på ett tillskott av avloppsvattenflöde från fiberförande avlopp till luftade dammen med 138 m3/h eller motsvarande 3 312 m3/d innebär tillskottet en ökning av flödesbelastning med ca 14 % (3 312/24 149 = 0,137).

Den ökade TOC-belastningen från fiberförande avlopp till luftade dammen uppskattas till ca 0,6 ton TOC/d. Total TOC-belastning till luftade dammen var under 2022 som årsmedelvärde 11,8 ton TOC/d. Utgående från ett tillskott och en ökning av TOC-belastning från fiberförande avlopp till luftade dammen med 0,6 ton TOC/d innebär tillskottet en ökning av TOC-belastning med ca 5 % (0,6/11,8 = 0,051).

Den ökade SÄ-belastningen från fiberförande avlopp till luftade dammen uppskattas till ca 1,0 ton SÄ/d. Total SÄ-belastning till luftade dammen via inkommande avlopp under 2022 var som årsmedelvärde 7,4 ton SÄ/d. Utgående från ett tillskott och en ökning av SÄ-belastning från fiberförande avlopp till luftade dammen med 1,0 ton SÄ/d innebär tillskottet en ökning av SÄ-belastning med ca 14 % (1,0/7,4 = 0,135). Normal slamretur från eftersedimentering till luftade dammen uppgår till 43,5 ton SÄ/d så den faktiska totala ingående slammängden till luftade dammen är 50,9 ton SÄ/d (7,4+43,5 = 50,9). Utgående från ett tillskott och en ökning av SÄ-belastning från fiberförande avlopp till luftade dammen med 1,0 ton SÄ/d innebär tillskottet i denna beräkning en ökning av SÄ-belastning med ca 2 % (1,0/50,9 = 0,020).

Verkningsgrad för TOC-rening i luftade dammen var 69 % under 2022, vilket är en något lägre reduktion än föregående år 2020 (72 %) samt 2021 (75 %). Verkningsgraden för TOC-reningen motsvarande 69 % måste dock anses vara en god reduktion med tanke på att den största ingående delströmmen till luftade dammen består av CTMP- och renseriavlopp som är renat i ett försteg som består av en MBBR med 50 % TOC-reduktion (löslig TOC).

Fördelar, utöver vad som redan nämnts i tidigare inskickad redogörelse, är att större andel avlopp, innehållande komplexbildare och närsalter i form av kväve och fosfor, leds till luftade dammen i stället för till fiberförande avlopp, vilket innebär att EDTA kan reduceras biologiskt och närsalter i avloppet kan brytas ned och utnyttjas i den biologiska reningen.

Överföringen av avloppsvatten från fiberförande avlopp till den luftade dammen är hanterbar och har flera fördelar som minskade utsläpp totalt av TOC, SÄ, närsalter och komplexbildare till recipient. Förutsättning är tillräcklig luftarkapacitet och att syresättningen av luftade dammen bibehålls. Ambitionen är att uppnå en reningsgrad i intervallet 70-75 % TOC-reduktion.

Minskat behov av kemrenat vatten uppnås genom installation av värmeväxlare på KM7 (kartongmaskin 7) för kylning av processvatten i stället för direktkylning. Det leder framför allt till lägre kylbehov och lägre vattenförbrukning sommartid.

Stabilare syresättning i luftad damm erhålls genom delvis utbyte av befintligt bottenluftarsystem till modernare energieffektiv luftarteknik (Hyper classic). Utbytet består av en ny typ av kombinerad omrörare/luftare som liknar de omrörare som finns installerade i dammen sedan snart 10 år tillbaka. Befintligt bottenluftarsystem är resurskrävande och innehåller äldre membran med beläggnings-problematik, vilket leder till tillgänglighetsproblem. Utbytet har genomförts genom att den första delen i befintligt bottenluftarsystem under sommaren 2022 har ersatts av fem nya luftarenheter. Enheterna förses med luft från en blåsmaskin. Planer finns att ersätta ytterligare bottenluftarlinor med motsvarande luftarteknik. Målet med projektet var förbättrad tillgänglighet jämfört med befintligt system, inte i första hand att öka syresättningskapaciteten. Utbytet har varit framgångsrikt och skapat stabilare driftförhållanden i luftade dammen. Utvärdering av energieffektivitet kommer att ske efter ett års drifttid.

Bolaget har redovisat möjligheterna att minska utsläppen från fiberlinjens avlopp genom utökad kemisk fällning.

Efter separering av bioavloppet från fiberförande avlopp i samband med senaste miljöprojektet Environment 2019 har körstrategin modifierats. Tidigare leddes bioavlopp från luftade dammen till fiberförande avlopp för slutbehandling i bassäng 1 och 2 med dess kemfällning. Efter succesiv uppstart under vår och sommar 2020 av miljöprojektet Environment 2019 leds numera bioavloppet från luftade dammen direkt till recipient via bioreningens nya eftersedimenteringsbassäng. Detta har möjliggjorts genom en förbättrad rening av bioavloppet genom ökad kapacitet i försedimentering, ökad luftarkapacitet genom ett försteg som består av en MBBR samt ny eftersedimentering. Detta har lett till minskat behov av kemfällning både genom minskad flödesbelastning genom kemfällningen och ett renare och stabilare ingående avlopp till kemfällningen. Tidigare användes ca 400 ppm AVR intermittent på ett totalt avloppsflöde av ca 65 000 m3/d. AVR-dosering begränsades periodvis av flytslamsproblem samt förhöjda svavelvärden på utgående slam, vilket kunde riskera villkorsöverskridande med avseende på SO2 vid eldning av slammet i biopannan. I dag, efter separering av bioavloppet direkt till recipient, har bolaget ett mer homogent avloppsflöde med enbart fiberförande avlopp där det normalt fäller med ca 200 ppm AVR på ett avloppsflöde om ca 45 000 m3/d. Resultat av kemfällning följs upp månadsvis av sulfatlab, som kontrollerar reningsresultat vid olika AVR-satser genom labförsök så att rening optimeras utan onödig kemikalieförbrukning. Uppföljning av kemfällning utfördes från början genom kontroll två gånger per vecka. Allteftersom bolaget erhållit stabilare ingående avlopp till kemfällningen har sulfatlab kunnat glesa ut frekvensen till normalt en gång per månad, men analys görs även med tätare intervall vid behov. Bolaget har möjlighet att öka AVR-doseringen vid behov, t ex vid punktutsläpp eller processtörningar, men för övrigt saknas behov av ökad kemfällning eftersom det endast ger marginellt minskade utsläpp (se nedan).

TABELL OCH BILD UTESLUTNA HÄR.

På senare tid har inte försök med andra fällningskemikalier än AVR gjorts. Tidigare har dock försök med alternativa fällningskemikalier i laboratorium och fullskala utförts. Vissa kemikalier som innehåller klorider (järnklorid och polyaluminiumklorid) är inte aktuella på grund av risk för korrosion i biobränslepannan. Dessa kemikalier har också visat sig vara känsligare för förändringar i avloppsvattnets sammansättning. Enligt försök med AVR (aluminium- och järnsulfat) och ALG (ren aluminiumsulfat) utförd av leverantör i fullskala har AVR visat sig vara den kemikalie som gett bäst resultat i reningshänseende och är mest kostnadseffektiv. Vidare har labförsök utförts med olika typer av polymerer. Inga av dessa kemikalier har dock visat sig ge bättre resultat med avseende på reduktion av TOC, SÄ, N och P. En fördel med AVR är också dess innehåll av trevärdigt järn, som bidrar till förbättrade sedimenteringsegenskaper.

Mängden avloppsvatten (eller processavlopp) från Skoghalls bruk har de senaste åren legat mellan 70 000 och 75 000 m3/dygn och är säsongsberoende med större mängder sommartid. pH mäts i flödesproportionerligt dygnsprov på utgående avloppsvatten. Fyra avloppsströmmar, bassäng B1 och B2 samt bioavlopp (från luftad damm och eftersedimentering) och avlopp från lutblocket, möts i tuben där de späds till recipient genom en diffusor. Lutblockets ström har störst variation vad gäller pH, men samtidigt mycket lägre flöde jämfört med övriga, och blir således kraftigt utspädd i avloppstuben. En avloppsström från mixeriet leds direkt till recipient och mynnar i anslutning till oljekajen. I denna avloppström har delar innehållande mesa separerats och leds från och med våren 2020 till avloppsvattenreningen.

Funktionen i reningsanläggningen är god och stabil. Totalt sett har reningseffekten under 2020 - 2022 (2022 t o m Q3) avseende TOC varierat mellan 73 – 76 % och för SÄ varierat mellan 95 – 96 % som årsmedelvärden. Enbart över det biologiska försteget med MBBR har reningseffekten avseende lösligt TOC legat på ca 50 %. Luftade dammens funktion har varierat mer och avseende TOC varierat mellan 69 – 75 %. Reningseffekten har under 2022 varit lägre, bl a på grund av variationer i ingående flöden som orsakat viss negativ påverkan. Det finns också en viss variation i reningseffekten över året. Under vinterhalvåret sjunker temperaturen i dammen på grund av avkylning, vilket medför en nedgång i den biologiska aktiviteten.

Produktion och de totala utsläppen till vatten avseende TOC, SÄ, AOX, klorat, kväve, fosfor och komplexbildare för åren 2016 - 2022 (2022 t o m kvartal 3 nedan beskrivet som 2022 Q3) redovisas nedan:

Reningsgraden efter utbyggnaden av avloppsvattenreningen 2020 ligger på en högre nivå med avseende på både TOC och SÄ, dvs. ge lägre utsläpp, genom utökad luftarkapacitet och rening av det samlade utsläppet av SÄ. Det finns en naturlig av utsläpp till vatten, men utsläppen har efter utbyggnaden år 2020 visat på en vikande tendens som utsläpp per ton kartong. Utsläpp av SÄ har minskat medan utsläpp av TOC under 2021 minskat för att under 2022 öka, bl.a. till följd av variationer i ingående flöden. Utsläpp räknat som TOC kg/ton kartong har minskat efter åtgärder 2020 jämfört med före 2020. Totalutsläpp av kväve minskar medan totalutsläpp av fosfor har ökat under 2022. AOX samt klorat anges numera som specifikt utsläpp räknat som kg per ton blekt massa och AOX har ökat från och med 2019 medan klorat ligger på ungefär samma nivå som tidigare. Komplexbildare räknat som kg per kartong varierar, men ligger ungefär på samma nivå som tidigare.

Produktion och de totala utsläppen till vatten avseende TOC, SÄ, AOX, klorat, kväve, fosfor och komplexbildare för åren 2020-2022 (2022 t o m kvartal 3 nedan beskrivet som 2022 Q3) samt vid beräknade utsläpp vid lovgiven produktion samt provisoriska föreskrifter redovisas nedan:

*Förutsatt all kloratreduktionen fungerar årets samtliga dagar.

Av tabellen ovan framgår att bolaget innehåller gällande begränsningsvärden på årsbas. Vad gäller fosfor översteg utsläppen för 2020 den tidigare provisoriska föreskriften om 30 kg/d räknat som medelvärde. En ansökan skickades in under 2020 om ändring av den provisoriska föreskriften avseende utsläpp av fosfor till vatten från 30 kg/d till 50 kg/d räknat som årsmedelvärde. Detta för att ge rimliga förutsättningar att trimma in och optimera den utbyggda avloppsrenings-anläggningen med avseende på närsaltsdosering. Dom om ändring av den provisoriska föreskriften i enlighet med yrkandet meddelades den 24 november 2020 (i mark- och miljödomstolens mål nr M 3070-20; domstolens anmärkning).

Nedan redovisas förväntade utsläpp till recipienten vid lovgiven produktion. BAT-AEL i ton/dygn har beräknats enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för integrerade fabriker.

Vid omvandling mellan TOC och COD har en faktor 3,3-3,4 använts. Denna faktor bestäms årligen för de utgående avloppen, och ligger normalt mellan 2,9 och 3,4. Samtliga bindande BAT-AEL innehålls med marginal vad gäller utsläppsnivåer för 2019 - 2022.

I tabellen nedan redovisas utsläpp inklusive onormal drift för samtliga parametrar rörande BAT-AEL. Utsläpp av TOC samt SÄ redovisas även exklusive onormal drift eftersom analyser genomförs på dygnsbas och avdrag för utsläpp och produktion är möjlig och mer relevant. Siffror angivna som "Inom intervall, %" innebär att 100 % motsvarar övre gränsen och 0% motsvarar den lägre gränsen för respektive BAT-intervall. Allt under 50 % innebär den lägre delen av respektive BAT-intervall.

Tabellerna nedan redogör således för utsläpp till vatten jämfört med BAT-intervall för respektive ämne samt avser årsmedelvärden 2020-2022.

TABELLER UTESLUTNA HÄR.

Bolaget har genomfört kemisk och biologisk karakterisering av utgående, behandlat processavloppsvatten 2021, efter genomförda åtgärder i reningsanläggningen (bl.a. installation av ytterligare reningssteg, s.k. MBBR-anläggning). Nedan redovisas en sammanfattning av egenskaper hos det renade processavloppsvattnet samt den biologiska karakteriseringen.

Processavloppsströmmarna har genomgått behandling och det lättnedbrytbara materialet har reducerats i den biologiska reningsanläggningen. Detta bekräftas av att resultat från nedbrytningstestet visade att utgående, behandlat avloppsvatten inte kan klassas som biologiskt lättnedbrytbart. Halten av extraherbart organiskt material (EGOM) visar på låg halt, under analysens rapporteringsgräns. Slutsatsen är att halten av potentiella bioackumulerbara substanser (PBS) är låg. Halten av vedegna ämnen (extraktivämnen), specifikt hartssyror, visar på en lägre andel jämfört med tidigare analyser på utgående avloppsvatten från Skoghalls bruk. Resultaten av vedegna ämnen är även de i linje med de åtgärder som genomförts för att minimera utsläpp till vatten.

Kemiska analyser utfördes för att belysa den kemiska sammansättningen för att säkerställa att uttaget vattenprov för de ekotoxikologiska testerna var representativt. Utöver kemiska analyser utfördes nedbrytbarhetstest av avloppsvattnet och för att få en uppfattning om potential för bioackumulering utfördes EGOM-test (extraherbart gaskromatograferbart organiskt material).

Resultaten från de kemiska analyserna visar att det finns en viss mängd mer nedbrytbart material kvar i avloppsvattnet, mätt som TOC och BOD. Nedbrytningstestet indikerar att det organiska materialet som finns kvar i avloppsvattnet inte är lättnedbrytbart. En betydande andel av näringsämnen i utgående avloppsvatten härrör från doseringen av urea och fosforsyra till reningsanläggningen för att uppnå en god reduktion av TOC. Andelen biotillgänglig fosfatfosfor utgör dock en mindre andel av den totala fosforhalten. Halten av totalkväve i utgående avloppsvatten anses vara låg och följaktligen även halterna nitrat-, nitrit- och ammoniumkväve. AOX (halogenerade organiska föreningar) utgörs främst av processvatten från blekeriet. Halogener omfattar utöver klorföreningar även brom- och jodföreningar och förekommer även naturligt till en viss grad (<0,1 mg/1) och beror då på förekomsten av humusämnen. Klorathalten är låg, generellt under analysens rapporteringsgräns, vilket visar att reningsanläggningens funktion för att reducera klorathalten fungerar.

Avloppsvattnet innehåller komplexbildaren EDTA (ethylenediaminetetraacetic acid). EDTA är en tillsatskemikalie i blekeriet och kartongbruket. Spädningen i utsläppspunkten är tillräcklig för att undvika påverkan i recipienten. Metallhalten i avloppsvattnet redovisas och kopplas till miljökvalitetsnormerna i kapitel 5.5 i Bilaga 2.1 till prövotidsredovisningen (domstolens aktbilaga 144; domstolens anmärkning). Vid beaktande av den initiala utspädningen av avloppsvattnet med faktorn 50 gånger, underskrids gränsvärden/bedömningsgrunderna för miljökvalitetsnormer vad gäller metallhalter.

Den biologisk nedbrytbarheten var 61 % efter 28 dagar (OECD 301 A). Avloppsvattnet är ej lätt nedbrytbart, vilket är normalt för avloppsvatten som har genomgått biologisk rening. De lätt nedbrytbara komponenterna har reducerats i reningsanläggningen.

Halten av hartssyror i utgående behandlat avloppsvatten har minskat under 2000-talet efter genomförda åtgärder (förbättrad rening och hantering av delströmmar). Halten av steroler är på samma nivå som tidigare. Resultatet av fettsyror tolkas vara inom den normala variationen. Fettsyror kan erfarenhetsmässigt variera såväl i avloppsvatten, fisk och recipientvatten, utan att detta har kunnat relateras till någon process eller exponeringsgrad.

EGOM (extraherbart gaskromatograferbart organiskt material) analyserades för att få en uppfattning om det finns komponenter i avloppsvattnet som har potential att bioackumuleras. Utifrån resultatet gjordes bedömningen att halten av ämnen med potential för bioackumulering i avloppsvattnet är låg. Ytterligare analyser genomfördes därför inte.

Syftet med den biologiska karakteriseringen av det renade processavloppsvattnet var att få en bild av toxiciteten gentemot vattenorganismer. I karakteriseringen ingick såväl akuttoxiska som kroniska tester. I den biologiska karakteriseringen ingick standardiserade tester, vilka används för denna typ av karakterisering av avloppsvatten från processindustrier (skogsindustri, kemisk industri och stålverk). Programförslaget följer Naturvårdsverkets vägledning och programförslaget har samråtts med tillsynsmyndigheten. Organismer på tre trofinivåer ingår i den biologiska karakteriseringen; alger, kräftdjur och fisk. I karakteriseringen ingick såväl akuttoxiska som kroniska tester. Grönalgen, kräftdjur och sebrafisk ingick i studien.

Studien utfördes på grönalgen Pseudokirchneriella subcapitata. Den kan anses vara ett test på såväl akut akvatisk toxicitet som kronisk akvatisk toxicitet eftersom exponeringstiden täcker in grönalgens reproduktionstid och andra tester på kronisk akvatisk toxicitet har genomförts parallellt (NV 2010). Studien visade att avlopps-vattnet efter initial spädning i avloppstuben inte har någon toxisk påverkan på grönalg, varken akut eller kronisk. Avloppsvattnets toxicitet för grönalger bedömdes som lågtoxiskt enligt definition i Naturvårdsverkets handbok 2010:3.

Toxicitetsstudien på kräftdjur utfördes på arten Daphnia magna. Två studier utfördes, dels ett akut dels ett kroniskt toxicitetstest. Resultatet visade att avloppsvattnets akuta toxicitet för kräftdjur var försumbar, definition i enlighet med Naturvårdsverkets handbok 2010:3. I det akuta toxicitetstestet bestämdes rörlighetshämningen under 48 timmar i en serie om sex avloppsvattenkoncentrationer med som lägst 3,1 % inblandning av avloppsvatten och som högst 100 % avloppsvatten. NOEC, no effect concentration, bestämdes till 100 % avloppsvatten.

I det kroniska toxicitetstestet exponerades honor för avloppsvattnet i 21 dygn och antalet levande avkommor räknades vid testets slut och jämfördes med kontrollprov. Testet utfördes vid fem koncentrationer av avloppsvatten där 1,2 % vv var den lägsta koncentrationen och 90 % vv den högsta. Avloppsvattnet hade ingen negativ påverkan vare sig på antalet levande avkomma eller dödligheten på honorna. Avloppsvattnet hade däremot en positiv inverkan på antalet levande avkommor.

Toxicitetstest på fisk utfördes på sebrafisk. Test var ägg-yngeltest med exponeringstid 12 dygn. Den högst testade avloppsvattenkoncentrationen var 90 % vv vilken också bestämdes vara NOEC för både kläckningstid och överlevnad. Slutsatsen från testet var att avloppsvattnet bedöms ha en svag toxisk effekt på sebrafisk.

Sammanfattningsvis kan bolaget konstatera att, baserat på utförda tester, bedöms utgående, behandlat avloppsvatten från Skoghalls bruk inte påverka recipienten Kattfjordens vattenorganismer negativt.

- Toxiciteten för grönalger i avloppsvattnet bedöms som lågtoxiskt. Avloppsvattnet behöver spädas ungefär nio gånger för komma ner till den koncentration där toxisk påverkan inte föreligger. Initialutspädningen av utgående, behandlat avloppsvatten från Skoghalls Bruk är normalt 50 gånger. Risken för toxisk påverkan elimineras därför direkt vid utsläppspunkten.

- Toxiciteten för kräftdjur bedöms som försumbar. Det registrerades ingen ökad dödlighet hos avloppsexponerade kräftdjur, varken i akut eller kroniska toxicitetstest. Däremot en svag stimulans i den högsta testade avloppsvatten-koncentrationen (90 % vv). Det registrerades heller ingen negativ effekt avseende kräftdjurens reproduktionsförmåga.

- Toxiciteten för fisk bedöms som lågtoxiskt. Baserat på resultat från ägg/yngeltestet bedömdes NOEC ("nolleffektsvärde") till den högsta testade avloppsvattenkoncentrationen (90 % vv). Det noterades ingen påverkan på överlevnad i de exponerade grupperna i jämförelse med kontrollgruppen.

Utsläpp till vatten från Skoghalls Bruk leds via avloppstub, som mynnar på gränsen mellan Kattfjorden och utanförliggande Storvänern, Värmlandssjön. Uppföljning av vattenkvalitet, växtplankton och bottenfauna för Kattfjorden sker i provpunkter, vars ungefärliga placeringar framgår av figuren nedan.

KARTAN UTESLUTEN HÄR.

I det följande sammanfattar bolaget miljökvalitetsnormer (kvalitetskrav) och aktuell status för ekologisk status och kemisk ytvattenstatus för Kattfjorden vattenförekomsten (VISS EU-CD SE658206-136039).

Senaste kvalitetskraven har beslutats 2021-12-20. Revideringar förekommer kontinuerligt och aktuell status eller tidsfrister till miljökvalitetsnormerna kan därför ändras under pågående prövotidsärende. Nedan framgår de senaste klassningarna som redovisas i VISS (Vatten-informationssystem i Sverige, 21.a november 2022).

De parametrar som bolaget ger förslag på villkor för har koppling till vissa kvalitetsfaktorer för ekologisk status. Ekologisk status klassas i en femgradig skala, där hög status är bästa klass, följt av god, måttlig, otillfredsställande och dålig status.

För kemisk ytvattenstatus redovisas enbart gällande kvalitetskrav.

Miljökvalitetsnorm för ekologisk status är God ekologisk status 2039. Tidsfristen är satt till år 2039 för att hinna genomföra åtgärder och uppnå god status för följande kvalitetsfaktorer:

- Fisk samt konnektivitet (vattenhinder) och hydrologisk regim (flödesreglering) med koppling till bl.a. vattenkraft i vattendrag från och till Vänern. Detta är ett generellt fenomen för Vänern, Vänern-Värmlandssjön (VISS EU-CD SE 653974-137560 och Vänern-Dalbosjön (EU-CD SE 653974¬137560) och berör därmed övriga vattenförekomster i Vänern. Samma kvalitetskrav och tidsfrist, som ovan, gäller för ekologisk status i Vänern-Värmlandsjön.

Aktuell ekologisk status för vattenförekomsten Kattfjorden har klassats som tillfredsställande enligt VISS (2019-08-05), där bedömd påverkan på fisksamhällen var utslagsgivande. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna konnektivitet (vandringshinder), hydrologisk regim (flödesreglering) och morfologiskt tillstånd är inte relevanta för nu aktuellt prövotidsärende.

Nedan sammanfattas statusbedömning för enskilda kvalitetsfaktorer med koppling till TOC, SÄ och näringsämnen. Statusbedömningen kompletteras även med resultat från senaste samordnade recipientkontroll för Kattfjorden 2021, vilket redovisas nedan med "tillägg enligt SRK". - Kvalitetsfaktorn växtplankton (klorofyll) och näringsämnen (fosfor) har klassats som hög status (juni 2019), baserat på mätdata för perioden 2013-2016. Tillägg enligt SRK: Hög status för perioden 2019-2021. - Bottenfauna har expertbedömts till god status, medan BQI (Benthic Quality Index) visar på hög status för perioden 2013-2017. Tillägg enligt SRK: Hög status för perioden 2019-2021 (station Ka 10). - Ljusförhållanden (siktdjup) och syrgashalt i bottenvatten har klassats som hög status för perioden 2013-2016. Tillägg enligt SRK: Hög status för perioden 2019-2021. - Vidare kan nämnas att kvalitetsfaktorn SFÄ (särskilda förorenande ämnen) inte har klassats enligt VISS. De parametrar som bolaget ger förslag på villkor för har inte koppling till SFÄ.

Miljökvalitetsnorm för kemisk ytvattenstatus är God kemisk ytvattenstatus, undantag mindre stränga krav för PBDE (polybromerad difenyleter) och kvicksilver. Orsaken till mindre stränga krav för kvicksilver och PBDE beror på bedömda förhöjda halter i fisk av kvicksilver och PBDE (nationell extrapolering) enligt VISS. Detta är ett generellt fenomen för Sveriges alla ytvattenförekomster, p.g.a. atmosfärisk deposition.

Såsom för SFÄ, har de parametrar som bolaget ger förslag på villkor för inte koppling till kemisk ytvattenstatus.

Bolaget har utvecklat bedömningen av påverkan på kvalitetsfaktorn växtplankton, syrgas, siktdjup och bottenfauna enligt följande.

I ovannämnda utredning har påverkan på syrgasförhållanden och siktdjup bedömts utifrån ett utsläpp av TOC om 20 t/d. Någon märkbar påverkan på syrgasförhållanden eller siktdjupet skulle ett sådant utsläpp inte få. Bolaget bedömer därmed att det finns goda skäl att anta att ett utsläpp av hälften av den i beräkningen använda mängden TOC inte leder till någon påverkan på siktdjupet eller syrgasförhållandena.

När det gäller påverkan på växtplankton och bottenfauna har bolaget endast undersökt avloppets inverkan på relevanta organismgrupper enligt vad mark- och miljödomstolen förelagt bolaget att utföra. Den undersökningen baseras på det renade avloppsvatten som under prövotiden förekommit vid verksamheten. Resultaten har varit positiva i den mening att någon mer påtaglig påverkan inte kunnat registreras vid exponering. Bolagets bedömning är att utsläppen från bruket inte bör ha någon mer påtaglig påverkan på växtplankton och bottenfauna vid de utsläpp som skulle följa av föreslagna villkor.

När det gäller påverkan genom utsläpp av särskilda förorenande ämnen och prioriterade ämnen redovisar bolaget följande.

Beträffande prioriterade och farliga ämnen (särskilt förorenande ämnen och prioriterade ämnen) i HVMFS 2019:25, Tabell 1 i kapitel 7.2 i bilaga 2 samt Tabell 1 i bilaga 6 till nämnda föreskrift, är bedömningen att avloppsvattnet från Skoghalls bruk inte innehåller några sådana ämnen i mätbara halter med undantag för metaller. Bedömningen grundas på kunskap om de kemikalier som används i produktionen. Beträffande metallerna i avloppsvattnet kommer dessa i allt väsentligt från veden och från råvattnet som tas från recipienten. Utsläppet av metaller rapporteras i den årliga miljörapporten. Analysen av kvicksilver visar att halten ligger under detektionsgränsen (< 0,1 µg/l). Klorerade föreningar mäts som AOX i avloppsvattnet. AOX är en sammanfattande parameter för mängden adsorberbara organiska halogenföreningar. Dessa finns reglerade i BAT-slutsatser för produktion av massa, papper och kartong. Utsläppet av AOX från Skoghalls bruk ligger med god marginal inom det angivna BAT-intervallet. Bland övriga ämnen som finns listade i HVMFS 2019:25, är det endast bronopol som förekommer i produktionen. Bronopol ingår i biocidprodukt som doseras till ett fåtal tillsatskemikalier för att förhindra påväxt av bakterier under lagring. Tillsats av biocidprodukt, innehållande bronopol, i tillsatskemikalier för kartongproduktion vid Skoghalls bruk bedöms inte utgöra någon risk för recipienten.

Statusbedömningar på ovanstående kvalitetsfaktorer indikerar att utsläpp till vatten från Skoghalls bruk bedöms ha låg påverkan i recipienten Kattfjorden. Med beaktande av vad som ovan anförts och redovisats är det bolagets bedömning att förutsättningarna är goda att miljökvalitetsnormen kommer att kunna innehållas vid fullt utnyttjande av meddelat tillstånd och utsläpp i enlighet med föreslagna villkor.

Externreningen modifierades och anpassades för ökade krav vad gäller BAT-AEL under första halvåret 2020. Uppföljning och redovisning av variationer och under prövotiden förekommande förhöjda utsläpp på aktuella parametrar genomförs därför från och med januari 2020 till och med senaste rapporterade värden för kvartal 3 2022. Att erhålla tillräckligt statistisk säkerställt underlag som fångar upp alla möjliga händelser kräver troligen en uppföljning under betydligt längre period. Även vid en uppföljning under en betydligt längre period är det dock svårt att fånga in alla möjliga och oförutsedda händelser som kan inträffa alternativt att förutse på förhand. Processförändringar i luftade dammen, om man bortser ifrån tillfälliga störningar, kan vara tröga förlopp som innebär att det kan handla om flera månader för att påverka och återställa normal biologisk funktion. Likaväl som den luftade dammen med dess stora buffertvolym och teoretiska uppehållstid på ca en vecka normalt är relativt stabil och motståndskraftig mot störningar, kan den också vara trög att återställa till normal funktion efter en mer omfattande störning. Variationer vad gäller funktion och verkningsgrader kan därför vara utdragna förlopp och innebära variationer på årsbasis. I resonemanget angående slutliga begränsningsvärden har därför även tidigare erfarenheter från bruket och inom branschen förekommande händelser vägts in för att delvis kompensera denna begränsade period av uppföljning.

Frekvens på provtagning och analyser på olika avlopp varierar. Utgående utsläpp av gällande parametrar som ingår i provisoriska föreskrifter som TOC och SÄ provtas, analyseras och redovisas dagligen och redovisas här som månadsmedelvärden. Övriga parametrar som kväve, fosfor, klorat, AOX och komplexbildare provtas och analyseras med längre och varierande intervall och redovisas och summeras här som månadsmedelvärden.

Utsläpp och eventuella förhöjda utsläpp till recipient kan variera beroende på många olika orsaker genom både storlek av primärutsläpp samt reningsanläggningens funktion och avskiljningsgrad. Exempel på orsaker som kan påverka och ge förhöjda utsläpp till recipient följer nedan:

- Ökad produktion ger normalt ökade utsläpp och ökad belastning på externrening. - Varierande drift med start och stopp kan innebära högre specifika utsläpp på grund av att driften är instabil och inte optimerad. - Fiberråvara och dess halt av extraktivämnen kan påverkas av andel gran och tall samt dess upptagningsområde. Vedråvaran påverkas även av årstid och dess olika innehåll av extraktivämnen under året. Ökad andel tall samt ved innehållande hög halt av extraktivämnen kan innebära förhöjda utsläpp. - Kort lagringstid innebär färskare ved och högre halt extraktivämnen och kan innebära förhöjda utsläpp. - Processtörningar under massatillverkning kan ge punktutsläpp eller andra förhöjda utsläpp. - Störd reningsfunktion på grund av varierande och ökade primärutsläpp påverkar reningsfunktion i externreningen och avskiljningsgrad negativt. - Årstid med temperaturvariationer. Låg temperatur under vinter påverkar processtemperatur i luftade dammen och sänker biologiska aktiviteten med risk för sänkt reduktion och ökade utsläpp.

Olika orsaker kan samverka och förstärka variationer över tid. Processtörningar kan t ex öka primärutsläpp som i sin tur påverkar reningsfunktion negativt och sänker verkningsgraden, vilket genererar ytterligare ökade utsläpp till recipient.

Nedan följer en genomgång av förekommande förhöjda utsläpp av aktuella parametrar.

TOC (Total Organic Carbon)

Det samlade TOC-utsläppet utgörs av avlopp från två stora avloppsströmmar, fiberförande avlopp samt bioavlopp. TOC-utsläpp från fiberförande avlopp består främst av primärutsläpp från kartongmaskiner KM7 och KM8 samt till viss del från fiberlinjen i sulfatmassbruket. Exempel på orsaker som påverkar och kan generera förhöjda TOC-utsläpp från fiberförande avlopp:

- Planerade kvalitetsbyten och driftavbrott med rengöring. - Oplanerade driftavbrott med nedkörning som orsakar spill. - Rengöring med luttvättar på kartongmaskiner. - Förhöjda MiBi-värden (mikrobiologisk aktivitet) i bakvatten kartong-maskiner som måste begränsas vid framställning av vätskekartong, vilket kan kräva ökad omsättning av bakvatten. - Obalans i fiberlinjens tvättsystem i sulfatmassafabriken med ökade avloppsflöden som konsekvens. - Spill och utsläpp från kartongmaskiner och sulfatfabrikens fiberlinje som påverkar verkningsgrad och reningsresultat i fiberförande avlopp och efterföljande sedimenteringsbassänger och kemfällning.

TOC-utsläpp från bioavlopp består främst av renseri- och CTMP-avlopp, blekerifiltrat, indunstningskondensat från sulfatfabrik, filtrat från slamavvattning i fiberåtervinning samt mindre mängder filtrat från deponier. Exempel på orsaker som påverkar och kan generera förhöjda TOC-utsläpp från bioavlopp: - Ökade utsläpp av extraktivämnen från renseri under savningsperiod som pågår under våren. Orsakar ökad TOC-belastning med ökad syreförbrukning och kan innehålla ämnen som kan påverka biorening negativt. - Förhöjda MiBi-värden (mikrobiologisk aktivitet) i CTMP-massa som måste begränsas vid framställning av vätskekartong med ökat tvättbehov och ökade avloppsmängder. - Haveri i raffinörer med oplanerat stopp i CTMP-fabrik, vilket orsakar förhöjda utsläpp. - Processtörning i blekeri som t. ex. försämrad funktion på tvättpressar med ökade utsläpp som följd. - Överbäring med ökad föroreningsgrad i indunstningskondensat från sulfatfabriken. - Ökad mängd och/eller föroreningsgrad i filtrat fån slamavvattning i fiberåtervinningen. - Mer eller mindre kända störningar i bioreningens MBBR och/eller luftade damm som ger negativ påverkan på biorening och verkningsgrad avseende TOC.

Utfall TOC (Total Organic Carbon) som månadsmedelvärde 2020-2022 indikerar en variation mellan 5,7 och 9,5 ton TOC/dygn.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Utsläpp av TOC har under prövotiden varierat och innehåller en period med relativt lägre utsläpp och en period med relativt högre utsläpp till Vänern. Varierande månadsmedelvärde mellan ca 6 och 8 ton TOC/dygn från och med januari 2020 till och med november 2021 i samband med höststopp 2021. Varierande månadsmedelvärde mellan ca 8 och 9 ton TOC/dygn från och med december 2021 till och med 2022. Orsak till förhöjda utsläpp från och med efter höststopp december 2021 december 2022 är en kombination av normala variationer och olika störningar. En delorsak som kan noteras är något ökade primärutsläpp till både bioavlopp och fiberförande avlopp samt framför allt sänkt verkningsgrad i luftade dammen på grund av försämrad funktion orsakad av olika mer eller mindre kända störningar som påverkat luftade dammen negativt. En teori och trolig orsak till ökade utsläpp efter höststopp 2021 från bioavlopp kan vara ökade specifika primärutsläpp i kombination med störningar på bottenluftarsystemet. Höststopp innebär driftstopp och avbrott på avlopp och näringstillförsel samt minskad lufttillförsel, vilket denna gång kan ha påverkat bottenluftarsystemet negativt med beläggningar och delvis igensatta luftarmembran.

Varierande primärutsläpp förekommer som tidigare beskrivits och luftade dammens funktion varierar över tid. I luftade dammen gynnas mikroorganismerna av stabilitet och det tar tid att bygga upp en lämplig sammansättning och anpassa sig till ett visst avloppsvatten. Anpassningen går snabbare och bättre ju jämnare förhållandena är in till reningsstegen. Variationerna kan över tid variera, men det är vad man måste räkna med i en industriell anläggning. En låg TOC-reduktion kan ha många olika orsaker. Viktiga parametrar som ska optimeras mot föreslagna börvärden är närsalter, syrehalt, pH och temperatur. Processtörningar och/eller överbelastning på reningsanläggningen kontrolleras genom mikroskopering av avloppsvatten.

En hög belastning av suspenderat material in till anläggningen kan påverka nedbrytningen av löst TOC. Dels kommer en del av det suspenderade materialet att brytas ner och utgör kompletterande näring för mikroorganismerna, dels kan en del suspenderat material omvandlas till löst TOC om inte nedbrytningen är fullständig. Fibrer/fiberfragment och annat suspenderat material som inte bryts ner utgör en slags barlast i reningen och kan sätta sig på bärarna/inlagras i bioflockar och därigenom försämra TOC-reduktionen.

SÄ GF/A (Suspenderbara Ämnen) Det samlade SÄ-utsläppet kommer, liksom TOC-utsläppet, främst från avlopp från två stora avloppsströmmar, fiberförande avlopp samt bioavlopp. SÄ-utsläpp från fiberförande avlopp består främst av primärutsläpp från kartongmaskiner KM7 och KM8 samt till mindre del från fiberlinjen i sulfatmassbruket.

Exempel på orsaker som påverkar och kan generera förhöjda SÄ-utsläpp från fiberförande avlopp: - Planerade kvalitetsbyten och driftavbrott med rengöring. - Oplanerade driftavbrott med nedkörning som orsakar spill. - Rengöring med luttvättar på kartongmaskiner. - Förhöjda MiBi-värden (mikrobiologisk aktivitet) i bakvatten kartongmaskiner och som måste begränsas vid framställning av vätskekartong, vilket kan kräva ökad omsättning av bakvatten. - Spill och utsläpp från kartongmaskiner och sulfatfabrikens fiberlinje som påverkar verkningsgrad och reningsresultat i fiberförande avlopp och efterföljande sedimenteringsbassänger och kemfällning.

SÄ-utsläpp från bioavlopp består främst av renseri- och CTMP-avlopp, filtrat från slamavvattning i fiberåtervinning samt biologiska reningsstegen och efterföljande eftersedimentering. Bildat bioslam beror på mängden löst organiskt material som reduceras i biostegen, ju mer organiskt material som reduceras desto större produktion av bioslam. Ytterligare faktorer som påverkar produktionen av slam i biostegen är mängden SÄ som tillförs biostegen. Mängd bioslam kan påverka utgående SÄ-halt, men det är framför allt bioslammets sedimenteringsegenskaper som är avgörande för utgående SÄ-utsläpp.

Exempel på orsaker som påverkar och kan generera förhöjda SÄ-utsläpp från bioavlopp: - Ökade utsläpp av extraktivämnen från renseri under savningsperiod som pågår under våren. Orsakar ökad syreförbrukning och kan innehålla ämnen som kan påverka biorening negativt. - Förhöjda MiBi-värden (mikrobiologisk aktivitet) i CTMP som måste begränsas vid framställning av vätskekartong med ökat tvättbehov och ökade avloppsmängder. - Haveri i raffinörer med oplanerat stopp i CTMP-fabrik, vilket orsakar förhöjda utsläpp. - Processtörning i blekeri som t.ex. försämrad funktion tvättpressar med ökade utsläpp som följd. - Ökad mängd och/eller föroreningsgrad i filtrat från slamavvattning i fiberåtervinning. - Mer eller mindre kända störningar i bioreningens MBBR och/eller luftade damm som ger negativ påverkan på biorening och sedimenteringsegenskaper i eftersedimentering. - Flytslam i eftersedimenteringen, d v s bildat slam som har försämrade sedimenteringsegenskaper. Det kan bero på flera olika orsaker och kan förekomma både i fiberförande avlopp och bioavlopp. - Dålig slamkvalitet med mer generellt dåliga sedimenteringsegenskaper på bioslammet kan ha många orsaker såsom låg syrehalt, hög slamålder, felaktig närsaltdosering, för hög eller låg temperatur samt toxisk förorening. Följdproblem kan bli dålig sedimentering med risk för flytslam och höga SÄ-utsläpp. Perioder med dessa symptom kan erfarenhetsmässigt ge en accelererande effekt med kraftigt förhöjda utgående SÄ-halter. Under den senaste tioårsperioden har bolaget under flera perioder, speciellt vintertid med låg processtemperatur i luftade dammen, haft tillfälliga störningar med förhöjda utsläpp motsvarande 5-10 ton SÄ/dygn räknat som månadsmedelvärde. Vid dessa tillfällen har bioavloppet slutrenats tillsammans med fiberförande avlopp i bassäng 1 och 2.

Utfall SÄ (Suspenderbara Ämnen som GF/A) som månadsmedelvärde 2020-2022 indikerar en variation mellan 1,8 och 3,2 ton SÄ/dygn, se figuren nedan.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Utsläpp av SÄ har under prövotiden varierat, men utan några längre sammanhängande perioder med relativt förhöjda utsläpp. Erfarenhetsmässigt kan dock störningar i luftade dammen ge stora problem och orsaka förhöjda utsläpp med tröga förlopp under längre perioder. Luftade dammen med dess stora volym och långa uppehållstid med olika blandade avloppsströmmar i varierande flöden kan vara trög att återställa. Likaväl som den normalt kan anses vara tålig och driftsäker, kan det ta månader att påverka och återskapa önskad mikrobiologi vid en större störning. Optimering av körsätt med t.ex. närsaltdosering för att skapa rätt förutsättningar för mikrobiologi och bakteriekultur är komplicerade och kräver erfarenhet av det biologiska systemet.

Totalkväve (Tot N) Det samlade kväveutsläppet kommer, liksom tidigare redovisade utsläpp, främst från avlopp från två stora avloppsströmmar, fiberförande avlopp samt bioavlopp. Kväveutsläpp från fiberförande avlopp härstammar främst från filtrat innehållande kväve som följer med utsläpp från kartongmaskiner KM7 och KM8. Kväveutsläpp från bioavlopp härstammar främst från massatillverkning och dess vedråvara, användning av komplexbildare, innehållande kväve, samt närsaltdosering i biorening. Mikroorganismerna i MBBR och luftad damm kräver en viss mängd kväve för att processerna ska fungera. Urealösning doseras flödesproportionellt och tillsätts i inkommande flöde till MBBR via en statisk mixer.

Utfall totalkväve (Tot-N) som månadsmedelvärde 2020-2022 indikerar en variation mellan 122 och 272 kväve/dygn, se bild nedan.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Den låga mängden, 122 kg kväve/dygn, inträffade oktober 2020 i samband med ett underhållstopp och därmed lägre produktion och avloppsflöden. Med undantag av detta tillfälle, relativ stabil nivå. Utsläpp av kväve har under prövotiden varierat, men utan några längre sammanhängande perioder med relativt förhöjda utsläpp. Normalt utsläpp har under prövotiden varierat mellan ca 200-250 kg kväve/dygn.

Totalfosfor (Tot P) Det samlade fosforutsläppet kommer, liksom tidigare redovisade utsläpp, främst från avlopp från två stora avloppsströmmar, fiberförande avlopp samt bioavlopp. Fosforutsläpp från fiberförande avlopp härstammar främst från filtrat innehållande fosfor som följer med utsläpp från kartongmaskiner KM7 och KM8. Fosforutsläpp från bioavlopp härstammar främst från massatillverkning och dess vedråvara samt närsaltdosering i biorening. Mikroorganismerna i MBBR kräver en viss mängd fosfor för att processen ska fungera, även viss mängd näringsämnen krävs i den luftade dammen. Fosforsyra doseras flödesproportionellt och tillsätts i inkommande flöde till MBBR, via en statisk mixer.

Utfall total fosfor (Tot-P) som månadsmedelvärde 2020-2022 indikerar en variation mellan 23 och 51 fosfor/dygn, se bild nedan.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Utsläpp av fosfor har under prövotiden varierat och innehåller en period med relativt högre utsläpp till Vänern. Utsläpp har under prövotiden normalt varierat mellan ca 25 - 42 kg fosfor/dygn. Perioden med högre utsläpp under april 2022 till och med augusti 2022 ligger på månadsmedelvärden på ca 48 kg fosfor/dygn med en enstaka månad under juli överstigande 50 kg fosfor/dygn. De ökade utsläppen de senaste månaderna beror sannolikt på en tillfällig obalans i biologiska reningen.

Klorat Utsläpp av klorat härstammar från blekerifiltrat som leds till bioavlopp och luftad damm. Utsläpp av klorat har under prövotiden varit relativt stabilt och har under prövotiden varierat mellan ca 0,01 - 0,03 kg klorat/ton blekt sulfatmassa förutom under två månader; ett förhöjt värde under oktober 2020 i samband med höststopp på 0,05 kg klorat/ton blekt sulfatmassa, men med marginal till provisoriskt villkor 0,10 kg klorat/ton blekt sulfatmassa samt ett förhöjt värde under oktober 2022 i samband med höststopp på 0,34 kg klorat/ton blekt sulfatmassa, vilket överskred nämnd provisorisk föreskrift. Månad som inkluderar höststopp med begränsad produktion kan ge ett icke representativt värde räknat som kg/ton blekt massa. Utsläpp av klorat kan dock snabbt variera och öka drastiskt vid störningar på luftad dammen. Under vintern 2010 samt vid två tillfällen 2011 meddelades länsstyrelsen förhöjda kloratutsläpp från luftade dammen. Erfarenhetsmässigt innebär låg temperatur vintertid minskad kloratnedbrytning vid inloppet av luftade dammen och dess anoxa zon, vilket kan påverka nedbrytning negativt med tillfälligt kraftigt förhöjda utgående kloratvärden som följd.

Utfall klorat 2020 – 2022 som kg/ton blekt sulfatmassa redovisas i bilden nedan.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Halogenerade organiska föreningar (AOX) Utsläpp av AOX härstammar, liksom klorat, från blekerifiltrat som leds till bioavlopp och luftad damm. Utsläpp av AOX har under prövotiden varierat relativt mycket. Utsläpp har under prövotiden varierat mellan ca 0,05 - 0,17 kg AOX/ton blekt sulfatmassa. Variationerna är inte klarlagda, men troligen beroende av produktionsförhållanden i blekeri i kombination med status och funktion på luftad damm.

Utsläpp av AOX till vatten, utveckling 2020-2022, kg/ton blekt sulfatmassa redovisas i bilden nedan.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Komplexbildare Utsläpp av komplexbildare kommer, liksom tidigare redovisade utsläpp, från avlopp från två stora avloppsströmmar, fiberförande avlopp samt bioavlopp. Utsläpp av komplexbildare har under prövotiden varit relativt stabilt utan några förekommande förhöjda utsläpp. Utsläpp har under prövotiden normalt varierat mellan ca 0,25 - 0,46 kg komplexbildare/ton kartong med undantag för tre månader med mycket låga utsläpp. Variationer beror på behov och dosering av komplexbildare i blekeri, CTMP-fabrik och kartongmaskiner samt nedbrytning i externrening.

Utsläpp av komplexbildare till vatten, utveckling 2020-2022, kg/ton kartong redovisas i nedanstående bild.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Som tidigare beskrivits finns många bidragande orsaker till varierande utsläpp till vatten. Olika orsaker kan bidra över tid och kan dessutom i kombination förstärkas och generera accelererande förlopp av ökande utsläpp. Utsläpp kan variera beroende på t.ex. produktionsnivå, instabil drift med start och stopp, fiberråvara samt dess lagringstid som kan påverka extraktivämnen, processtörningar som ger ökade primärutsläpp, störd reningsfunktion samt störningar på grund av årstid och temperatur. En självklar åtgärd är att alltid försöka minimera primärutsläpp, instabil drift med start och stopp samt processtörningar som ger ökade utsläpp och som kan påverka reningsfunktion negativt. Svårare kan vara att påverka störningar på grund av t.ex. variationer av fiberråvara eller temperaturstörningar på grund av årstid. Effekter av högre halter av extraktivämnen med syreförbrukande eller toxiska påverkan samt lägre biologisk aktivitet på grund av lägre temperatur måste minimeras och hanteras så bra som omständigheter ger möjlighet. Orsaker till förhöjda utsläpp kan också vara okända och åtgärdas utgående från test av olika åtgärder eller tidigare erfarenheter. Orsaker kan därmed vara mer eller mindre påverkbara och dessutom tidskrävande att hantera och åtgärda. Nedan beskrivs några olika möjliga åtgärder för att förebygga förhöjda utsläpp.

Åtgärder för att förebygga förhöjda TOC-utsläpp: Primärutsläpp: Fokus på fabriksavdelningar som genererar de största utsläppen ochminimera dess primärutsläpp. Daglig och veckovis fokus samt uppföljning för att åtgärda och minimera störningar. Fiberförande avlopp: I kartongbruket planeras system för filtrering och återföring och återanvändning av bakvatten. Se pågående förbättringsarbete som beskrivs ovan med resurseffektiv recirkulation och återanvändning av filtrat från kartongmaskinerna samt mindre och renare avlopp till externreningen. Befintlig kemfällning anpassas mot behov. Bioreningen: Optimera funktion i bioreningen för att erhålla högsta möjliga TOC-reduktion i anläggningen genom regelbunden mikroskopering och analyser av närsalter. CTMP-avlopp har generellt en god nedbrytbarhet. Möjlig total reduktionsgrad av TOC med biologisk rening i exempelvis en lågbelastad aktivslamanläggning med försteg kan ligga uppemot 70-80 % och en reningsgrad på 50 % i ett MBBR-steg borde kunna vara möjligt under optimala förutsättningar. Optimal syresättning och närsalthalt i bioreningen är viktig. Både otillräcklig syresättning och felaktig närsaltdosering kan orsaka en försämrad reduktionsgrad av TOC/COD. En anpassning/minskning av mängden SÄ in till bioreningen är betydelsefull för att positivt påverka reduktionsgraden av TOC.

I diagrammen nedan visas historisk procentuell utveckling av TOC-reduktion MBBR, TOC-reduktion luftad damm samt TOC-reduktion totalt externrening. Där framgår betydelsen av att återställa verkningsgrad TOC-reduktion luftad damm från 69 % under 2022 till 75% som under 2021. Historisk procentuell utveckling av TOC-reduktion totalt externrening var för motsvarande tid 73 % under 2022 och 76 % under 2021.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

I figuren ovan visas TOC-reduktion MBBR, utveckling 2022 t.o.m. oktober, %.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

I figuren ovan visas TOC-reduktion luftad damm, utveckling 2022 t.o.m. oktober, %.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

I figuren ovan visas TOC-reduktion totalt externrening, utveckling 2022 t.o.m. oktober, %.

Åtgärder för att förebygga förhöjda SÄ-utsläpp:

Primärutsläpp: Fokus på fabriksavdelningar som genererar de största utsläppen och minimera dess primärutsläpp. Daglig och veckovis fokus samt uppföljning för att åtgärda och minimera störningar. Fiberförande avlopp: I kartongbruket planeras system för filtrering och återföring och återanvändning av bakvatten. Se bl.a. pågående förbättringsarbete som beskrivits ovan med resurseffektiv recirkulation och återanvändning av filtrat från kartongmaskinerna samt renare avlopp till externreningen. Befintlig kemfällning som anpassas mot behov. Bioreningen: Optimal närsalthalt i bioreningen är viktig för funktionen i efterföljande eftersedimentering. Om närsaltdoseringen är lägre än rekommenderat kan det resultera i att bioslammet inte kan sedimentera. Grumlighet eller förhöjda slamhalter i utflödet från bioreningens eftersedimentering kan förekomma. Orsak till dåliga sedimenteringsegenskaper kan bero på flytslam alternativt dåliga bioflockar och kontrolleras genom mikroskopering. Analys av slamvolymindex (SVI) kan ge information om slammets sedimenteringsegenskaper.

Nedan visas historisk procentuell utveckling av SÄ-reduktion totalt externrening. Historisk procentuell utveckling av SÄ-reduktion totalt över externrening var 96,1 % under 2022 och 96,5 % under 2021. Reduktion är under denna period relativt stabil men av erfarenhet vet bolaget att verkningsgrad kan påverkas negativt vid störningar på främst bioreningen.

TABELLER UTESLUTNA HÄR.

I figuren ovan visas SÄ-reduktion totalt externrening, utveckling 2020-2022, % (2022 t.o.m oktober)

Åtgärder för att förebygga förhöjda kväveutsläpp:

Primärutsläpp: Fokus på fabriksavdelningar som genererar de största utsläppen och minimera primärutsläpp. Daglig och veckovis fokus samt uppföljning för att åtgärda och minimera störningar. Fiberförande avlopp: I kartongbruket planeras system för filtrering och återföring och återanvändning av filtrat. Se bl.a. pågående förbättringsarbete som beskrivits ovan om resurseffektiv recirkulation och återanvändning av filtrat från kartongmaskinerna samt renare avlopp till externreningen. En delström av filtrat leds till bioreningen, innehållande kväveföreningar som EDTA, vilken bryts ned och finns tillgänglig som kvävekälla i luftad damm. Befintlig kemfällning som anpassas mot behov. Bioreningen: Optimering av närsaltdosering. Mikroorganismerna i MBBR samt i den luftade dammen kräver en viss mängd kväve för att processen ska fungera där en bakteriecell består av 4-8 % kväve. Inkommande avloppsvatten innehåller för låga halter och dosering är därför nödvändig. Doseringen av kväve i form av urea styrs flödesproportionellt mot inkommande flöde. Om doseringen är lägre än rekommenderat kan det resultera i en dålig reduktionsgrad av TOC/COD samt att bioslammet inte kan sedimentera. Om doseringen däremot är högre än vad mikroorganismerna kan ta upp innebär det en risk för ökade utsläpp av kväve som släpps ut i recipienten och som kan orsaka övergödning samt en onödigt hög kemikaliekostnad.

Åtgärder för att förebygga förhöjda fosforutsläpp: Primärutsläpp: Fokus på fabriksavdelningar som genererar de största utsläppen och minimera primärutsläpp. Daglig och veckovis fokus samt uppföljning för att åtgärda och minimera störningar. Fiberförande avlopp: I kartongbruket planeras system för filtrering och återföring och återanvändning av bakvatten. Se bl. a. pågående förbättringsarbete som beskrivits ovan, med resurseffektiv recirkulation och återanvändning av filtrat från kartongmaskinerna samt renare avlopp till externreningen. Befintlig kemfällning som anpassas mot behov. Bioreningen: Optimering av närsaltdosering. Mikroorganismerna i MBBR samt i den luftade dammen kräver en viss mängd fosfor för att processen ska fungera där en bakteriecell består av 0,5-2 % fosfor. Inkommande avloppsvatten innehåller för låga halter och dosering är därför nödvändig. Doseringen av fosfor i form av fosforsyra styrs flödesproportionellt mot inkommande flöde. Om doseringen är lägre än rekommenderat kan det resultera i en dålig reduktionsgrad av TOC/COD samt att bioslammet inte kan sedimentera. Om doseringen däremot är högre än vad mikroorganismerna kan ta upp innebär det en risk för ökade utsläpp av fosfor som släpps ut i recipienten och som kan orsaka övergödning samt en onödigt hög kemikaliekostnad.

Åtgärder för att förebygga förhöjda utsläpp av klorat: Primärutsläpp: Vid blekning av sulfatmassa används klordioxid som blekningskemikalie och generar avloppsvatten i form av blekerifiltrat innehållande klorat, som leds till luftade dammen i bioreningen. I samband med tillverkningen av klordioxid uppkommer klorat. Minska kloratutsläpp genom att upprätthålla högt klordioxidutbyte i kemikalieberedningen och minimera uppkomst av klorat. Fiberförande avlopp: Marginellt avlopp innehållande klorat till fiberförande avlopp. Bioreningen: Blekerifiltrat renas i luftade dammen. För att reducera klorat från blekeriet finns i inloppet i första delen av luftade dammen ett anoxt steg som är en syrefattig zon som är viktig för kloratreduktion i externreningen. Normal klorat-reduktion överstiger 95 % i luftade dammen, men kan påverkas negativt vid störningar t. ex. vintertid med sänkt temperatur. God kloratreduktion kräver stabil funktion i biologiska reningen.

Åtgärder för att förebygga förhöjda utsläpp av AOX: Primärutsläpp: Vid blekning av sulfatmassa används klordioxid som bleknings-kemikalie, varvid klorföreningar (AOX) kan bildas. Avloppsvatten från blekeri i form av blekerifiltrat innehållande AOX leds till luftade dammen i bioreningen. Fiberförande avlopp: Marginellt avlopp innehållande AOX till fiberförande avlopp. Bioreningen: Blekerifiltrat renas i luftade dammen. Bildad mängd AOX i blekningsprocessen halveras i luftade dammen i externreningen. Stabil funktion i luftade dammen ger minskade utsläpp.

Åtgärder för att förebygga förhöjda utsläpp av komplexbildare: Primärutsläpp: Komplexbildare används som tillsatskemikalie för att hantera och minimera störande effekter inom pappers- och massaindustrin genom sin förmåga att binda till sig metalljoner som kan vara skadliga i processen. Metalljoner katalyserar nedbrytningen av väteperoxid i blekningen och påskyndar bildandet av aldehyder i kartongen, vilket kan leda till lukt- och smakpåverkan. Komplexbildare används i blekeri, CTMP-fabrik och kartongmaskiner. Åtgärder för att förebygga förhöjda utsläpp av komplexbildare är att undvika överanvändning av komplexbildare. Fiberförande avlopp: Avlopp innehållande komplexbildare från kartongmaskiner leds och renas i fiberförande avlopp. Bioreningen: Avlopp innehållande komplexbildare från blekeri och CTMP-fabrik leds och renas i bioreningen.

Skoghalls bruk är ett integrerat massa- och kartongbruk och därmed blir en jämförelse med enbart kartongavlopp missvisande eftersom avloppsströmmar från massa- och kartongbruk delvis blandas och inte är fullt separerade. Den internt producerade massan från massabruket (CTMP, oblekt och blekt sulfatmassa) pumpas till kartongmaskinerna i en massasuspension innehållande TOC och SÄ i filtrat med ursprung från massaproduktionen. Massan avvattnas i kartongbruket, varav en delström filtrat återförs till massabruket för transport av pumpbar massa till kartongmaskiner. Resterande överskott av filtrat leds till fiberförande avlopp. I ett ointegrerat kartongbruk är inkommande massa redan avvattnad och torkad och massaupplösning sker i färskvatten/filtrat från kartongbruket. I ett integrerat massa- och kartongbruk kommer en del av utsläppet i form av TOC och SÄ från massabruket att ledas till fiberförande avlopp och därmed belasta kartongavloppet. Motsvarande mängd kommer då inte att belasta det samlade avloppet till biologisk rening (bioavloppet). Inom massa- och kartongbruket sker en delvis blandning av olika avloppsströmmar och därmed blir en jämförelse endast relevant på totala avloppet och inte separerat på fiberförande avlopp respektive biorenat avlopp (eller kartong- respektive massaavlopp).

Utsläppen via bioreningen ligger under BAT-AEL min för massaproduktion (summerat blekt sulfatmassaavlopp, oblekt sulfatmassaavlopp samt CTMP-avlopp) medan fiberförande avlopp ut från kemreningen ligger påtagligt över BAT-AEL max för ointegrerad kartongproduktion. Som ovan utvecklats är detta dock inte en rättvisande bild för att bedöma uppfyllandet av BAT-AEL. Bioreningen har då avlastats viss mängd utsläpp i form av SÄ och TOC medan kartongavloppet fått motta motsvarande mängd. Att försöka sig på att räkna på hur denna omfördelning skulle te sig utifrån BAT-AEL genom att lägga över viss andel från fiberförande avlopp till att belasta massaproduktionen och minska motsvarande andel på kartongproduktionen skulle dock inte vara möjligt med någon grad av säkerhet. Totalt ligger dock det renade avloppsvattnet kring mitten av BAT-AEL-intervallet för TOC och en bit över mitten för SÄ.

Ett integrerat massa- och kartongbruk har energimässiga fördelar genom att avvattning och torkning av massa undviks. Det finns även andra energimässiga fördelar som utnyttjande av sekundärvärme och minskade transporter av torkad massa för kartongtillverkning. För Skoghalls bruk kommer den ökade mängden inlöst massa för den ökade kartongproduktionen endast marginellt att öka TOC- och SÄ-belast-ningen på utgående fiberförande avlopp, eftersom filtrat från massaproduktionen innehållande TOC och SÄ inte kommer att öka i någon omfattning.

FOTOT UTESLUTET HÄR.

TABELL UTESLUTEN HÄR.

Bolaget har slutligen och sammanfattningsvis anfört följande i fråga om begränsningsvärden att gälla i villkor och provisoriska föreskrifter. Frågan har kommit att bli tvistig mellan parterna endast när det gäller vad som ska gälla om domstolen meddelar slutliga villkor för utsläpp av TOC, SÄ och fosfor. I övrigt är parterna eniga.

Förslag till begränsningsvärden ska grundas på ett underlag som ger tillräcklig statistisk säkerhet samt på redovisning av under prövotiden förekommande förhöjda utsläpp, inklusive hur sådana utsläpp kan förebyggas. Bolaget motiverar sina förslag till begränsningsvärden m.m. i villkor och provisoriska föreskrifter enligt följande.

TOC (Total Organic Carbon) Utfall medelvärde för kalenderår 2020-2022 varierar mellan 7,0 och 8,5 ton TOC/dygn.

Provisorisk föreskrift motsvarande 10 ton TOC/dygn bibehålls under den fortsatta prövotiden. Ett begränsningsvärde i slutligt villkor på sätt föreslagits i andra hand av Naturvårdsverket och länsstyrelsen på 9 ton TOC/dygn kan bolaget inte godta.

Detta motiveras genom: - Nuvarande utsläppsnivå räknat som årsmedel för kalenderår varierar mellan 7,0 och 8,5 ton TOC/dygn. Vid lovgiven produktion utan några påtagliga störningar bedöms utsläppet till 9 t/d. Ett slutligt begränsningsvärde motsvarande 10 ton TOC/dygn är motiverat för att hantera förekommande och framtida förväntade normala variationer och rimligt förutsägbara störningar. - Nuvarande utsläppsläppsnivå av TOC varierar som årsmedelvärde mellan 37-62 % inom vad BAT-intervallet föreskriver.

SÄ GF/A (Suspenderbara Ämnen)

Utfall medelvärde för kalenderår 2020-2022 varierar mellan 2,1 och 2,6 ton SÄ/dygn. Provisorisk föreskrift motsvarande 3,3 ton SÄ/dygn bibehålls som föreslaget slutligt begränsningsvärde. Ett begränsningsvärde i slutligt villkor på sätt föreslagits i andra hand av Naturvårdsverket och länsstyrelsen på 2,8 ton SÄ/dygn kan bolaget inte godta. Detta motiveras genom:

- Nuvarande utsläppsnivå räknat som årsmedel för kalenderår varierar mellan 2,1 och 2,6 ton SÄ/dygn. Vid lovgiven produktion utan några påtagliga störningar bedöms utsläppet till 2,3 t/d. SÄ kräver relativt större marginal på grund av dess potentiella risk för variationer och accelererande förlopp vid störningar. Bolagets förslag till begränsningsvärden är motiverade för att hantera förekommande och framtida förväntade normala variationer och rimligt förutsägbara störningar. - Nuvarande utsläppsläppsnivå av SÄ varierar som årsmedelvärde mellan 60-84 % inom vad BAT-intervallet föreskriver.

Total kväve (Tot N) Utfall medelvärde för kalenderår 2020-2022 varierar mellan 213 och 225 kg kväve/dygn.

Provisorisk föreskrift motsvarande 325 kg kväve/dygn bibehålls som föreslaget slutligt begränsningsvärde. Detta motiveras genom:

- Nuvarande utsläppsnivå räknat som årsmedel för kalenderår varierar mellan 213 och 225 kg kväve/dygn. Vid lovgiven produktion utan några påtagliga störningar bedöms utsläppet till 280 kg/d. Närsalter som kväve kräver relativt något större marginal jämfört med TOC på grund av dess potentiella risk för variationer och accelererande förlopp vid störningar. Slutligt begränsningsvärde motsvarande 325 kg kväve/dygn är motiverat för att hantera förekommande och framtida förväntade normala variationer och rimligt förutsägbara störningar. - Nuvarande utsläppsläppsnivå av kväve varierar som årsmedelvärde mellan -4-0 % inom vad BAT-intervallet föreskriver. Det ligger i undre delen av intervallet och till och med lägre än BAT-AEL min och detta räknat inklusive onormal drift.

Total fosfor (Tot P) Utfall medelvärde för kalenderår 2020-2022 varierar mellan 31 och 37 kg fosfor/dygn.

Provisorisk föreskrift motsvarande 50 kg fosfor/dygn bibehålls under fortsatt prövotid. Detta motiveras genom:

- Nuvarande utsläppsnivå räknat som årsmedel för kalenderår varierar mellan 31 och 37 kg fosfor/dygn. Vid lovgiven produktion utan några påtagliga störningar bedöms utsläppet till 40 kg/d. Närsalter som fosfor kräver relativt större marginal jämfört med TOC på grund av dess potentiella risk för variationer och accelererande förlopp vid störningar. Provisoriskt begränsningsvärde motsvarande 50 kg fosfor/dygn är motiverat för att hantera förekommande och framtida förväntade normala variationer och rimligt förutsägbara störningar. - Nuvarande utsläppsläppsnivå av fosfor varierar som årsmedelvärde mellan 31-48 % inom vad BAT-intervallet föreskriver. Det ligger i undre delen av intervallet räknat inklusive onormal drift.

Övriga utsläpp När det gäller vad som slutligt ska gälla för utsläpp av klorat, AOX och komplexbildare har bolaget och myndigheterna inte olika uppfattning, varför bolagets motivering för föreslagna begränsningsvärden inte redovisas här.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har avstått från att lämna synpunkter.

Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har slutligen i huvudsak angett följande. Utsläpp av avloppsvatten sker till vattenförekomsten Kattfjorden (WA29853066) i norra Vänern. Kattfjorden utgör också dricksvattenförekomst enligt vattendirektivets artikel 7. Enligt vattendirektivets artikel 7 ska vattenförekomster som används för uttag av viss kvantitet, eller reserverats för framtida uttag, skyddas för att garantera tillgången på vatten av god kvalitet.

Påverkan på Kattfjorden samt utförd spridningsberäkning

I inledande yttrande bedömde HaV att kompletterande uppgifter fordrades för att myndigheten skulle kunna ta ställning till prövotidsredovisningen. Bolaget inkom därefter med en redogörelse av de frågor som myndigheten efterfrågat. Bolaget har i sin redovisning bland annat hänvisat till Bilaga 17 till miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) i mål M 2924–2022 (i nämnda mål har domstolen parallellt med den i förevarande mål aktuella prövotidsfrågan, handlagt en ansökan från bolaget om s.k. ändringstillstånd rörande verksamheten vid Skoghalls bruk; domstolens anmärkning) ”Bedömning av påverkan på Kattfjorden av utsläpp från Skoghalls bruk” av DHI (2021). Bedömningarna i DHI:s rapport bygger på ett spårningsförsök från 2–6 juli 1973 och en spridningsberäkning av ÅF från 2007. För att förstå bakgrunden till resultaten har myndigheten även beaktat vad som anförs i Bilaga 16 till nämnda MKB ”Spridning av avloppsvatten från Skoghalls bruk” av ÅF (2007).

HaV bedömer att bolagets utredningar av recipienten inte behöver kompletteras ytterligare. Utredningarna bedöms vara tillräckliga för att föreskriva slutliga villkor. HaV anser dock att vald metod för spridningsberäkningarna inte är fullgod och bedömer att resultaten kunde ha varit mer välunderbyggda. Exempelvis hade bolaget kunnat verifiera det 50 år gamla spårningsförsöket samt den enkla spridningsberäkningen med en hydrodynamisk 3D-modell. Denna typ av modelleringsverktyg ger en säkrare bedömning av påverkan från ett utsläpp i en så komplex miljö som en sjö utgör än den typ av endimensionella modell som använts av bolaget. Det finns även biogeokemiska modeller som beskriver hur ett utsläpp av näringsämnen kan påverka växtplanktontillväxten. Allt sammantaget med beaktande av att bolagets utredning omfattar högre utsläppsnivåer än de yrkade nivåerna kan dock den utredning som presenterats accepteras och ligga till grund för såväl prövningen i förevarande mål av den nu aktuella uppskjutna frågan som prövningen i mål nr M 2924-22 av bolagets där gjorda ansökan om ändringstillstånd.

Utsläpp av näringsämnen och påverkan på kvalitetsfaktorn näringsämnen Skoghalls bruk står i dag för en betydande mängd av den fosfor och kväve som når Kattfjorden.

Ett fullt utnyttjat tillstånd enligt av bolaget föreslaget villkor (50 kg/dygn) innebär ett utsläpp av totalfosfor på cirka 18 ton/år. Bolagets utsläpp har under åren 2017-2021 varierat mellan 7,8 ton-11,9 ton/år (Utsläpp i siffror. Sök i utsläppsregistret (naturvardsverket.se))

Ett fullt utnyttjande av föreslagna villkor (325 kg/d) innebär ett utsläpp av total-kväve på cirka 119 ton. Bolagets utsläpp har under åren 2017-2021 varierat mellan 78-102,2 ton/år.

Enligt SMHI:s vattenwebb (https://vattenwebb.smhi.se/modelarea/) transporteras totalt cirka 407 ton kväve respektive 12,1 ton fosfor till Kattfjorden (SUBID 7175) från naturliga och antropogena källor. I SMHI:s modellering ingår inte bolagets utsläpp. I jämförelse med övriga källor i avrinningsområdet är bolaget en betydande punktkälla till fosfor och kväve i Kattfjorden. Se tabell nedan.

Tabell; Källfördelning av kväve och fosfor till vattenförekomsten Kattfjorden. Modellerad transport av näringsämnen från SMHI:s vattenwebb, utsläpp från bolaget 2021 samt utsläpp från föreslagna villkor.

I Bilaga 17 till MKB:n i mål nr M 2924-22 beskrivs att ett framtida utsläpp på 70 kg fosfor/d inte försämrar status utan att Hög status kommer att behållas. I bilagan beskrivs att i en tidigare PM av DHI och SYNLAB bedömdes att utrymmet som finns kvar i recipienten innan status sänks från Hög till God status är 6 µg/l. Att det teoretiskt är möjligt att släppa ut mer fosfor i en recipient innan status sänks innebär dock inte att detta utrymme är tillåtet att förorena ned till eller att utrymmet endast är till för bolagets utsläpp.

Med de osäkerheter som råder till följd av vald metod för beräkning av bolagets framtida utsläpp förordar HaV nivåer som motsvarar lägre utsläpp än de yrkade villkoren.

Kväveretentionen till havet från Kattfjorden är enligt SMHI:s modelleringar i Vattenwebb cirka 55 %. Det innebär att utav de yrkade 119 ton kväve/år (325 kg/d) kan cirka 53 ton kväve per år nå Västerhavet. Västerhavet är känsligt för övergödning. HaV förordar därmed nivåer som motsvarar något lägre utsläpp än de yrkade villkoren.

Bedömning av påverkan på kvalitetsfaktorn växtplankton, bottenfauna, syrgas och siktdjup. Bolaget hänvisar för växtplankton till de toxicitetstester som utförts inom ramen för prövotidsutredningen. Emellertid är det mängden näringsämnen som släpps ut som har betydelse för tillväxten av växtplankton. Bottenfauna (BQI) har klassificerats med God status för Kattfjorden år 2019. I bedömningstexten i VISS beskrivs att en expertbedömning visar att det finns viss övergödningspåverkan i Kattfjorden. Det finns resultat som pekar på måttlig status vid lokalen Kattfjorden öster men detta ingår inte i statusklassningen. För bottenfauna är det en kombination av övergödande ämnen och syreförbrukande ämnen som påverkar status.

I bilaga 17 till MKB:n i mål nr M 2429-22 redovisas att ett utsläpp av 20 ton TOC/dygn i medel sänker syrgashalterna med 0,1 mg/l i Kattfjorden Östra. I bilagan redovisas att ett utsläpp på 9 ton TOC/dygn motsvarande dagens utsläpp genererar en sänkning av syrgashalten 0,06 mg!l vid medelspädning respektive 0,12 mg!l vid de tillfällen då utspädningen är som sämst i övervakningsstationen Kattfjorden Östra. En del mätningar av syrgashalterna i övervakningsstationen i närheten av bolagets utsläppspunkt visar att det finns risk för att status för kvalitetsfaktorn syrgas sänks från hög till god. En ytterligare ökning av utsläpp av syreförbrukande ämnen bedöms därmed inte vara godtagbar.

Med anledning av att ingen bedömning har gjorts av påverkan på växtplankton och bottenfauna samt att viss osäkerhet råder kring syrgasförhållanden i recipienten och därtill de osäkerheter som råder till följd av vald metod för modellering av bolagets framtida utsläpp förordar HaV de utsläppsnivåer som angetts i dess yrkande.

Slutliga villkor Av försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken framgår att i syfte att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön ska bästa möjliga teknik användas. Slutliga villkor som föreskrivs ska vara verkningsfulla och effektiva. Slutliga villkor för bolaget bör därmed baseras på den totala risken för en påverkan på ekosystemet samt möjligheten att uppnå vatten av god kvalitet. HaV yrkar därmed att slutliga villkor för verksamheten meddelas i enlighet med vad HaV yrkat i målet. Villkoret kan föreskrivas som slutligt villkor för gällande tillstånd men bedöms även vara relevant som villkor för det ansökta ändringstillståndet i domstolens mål nr M 2924-22.

Naturvårdsverket Naturvårdsverket har utvecklat sin slutligen bestämda talan i huvudsak enligt följande.

Utgångspunkter Naturvårdsverket uppfattar att det varit bolagets avsikt att frågan om utsläpp till vatten ska avgöras samlat för den i förevarande mål beslutade prövotiden härom samt för ansökan om ändringstillstånd i mål nr M 2924-22. Naturvårdsverkets yttrande i nämnda del gäller således gemensamt för dessa mål.

Skoghalls bruk är en betydande källa till utsläpp i Kattfjorden. Recipientförhållandena ger anledning till försiktighet vad gäller syreförhållanden och näringsstatus. I redovisade recipientutvärderingar anges att syrehalten tidvis ligger på gränsen att klassas ner från hög till god status. Vad gäller fosfor finns ett visst utrymme för ökning av fosforhalten utan att klassningen som hög status äventyras. De spridningsmodeller som ligger till grund för slutsatserna är relativt enkla i jämförelse med moderna modellverktyg. Det gör att slutsatserna är förhållandevis osäkra.

(Bild nedan; Ref HaV)

FOTOT UTESLUTET HÄR.

Naturvårdsverkets utgångspunkt är att bästa möjliga teknik ska användas, i den mån det inte kan anses vara orimligt. Att det finns ett utrymme för ökad förorening innan negativa effekter i recipienten uppträder, i form av låga syrehalter eller övergödning, är inte ett skäl till att utsläppen ska tillåtas öka.

Befintlig anläggning bör drivas på ett så optimalt sätt som möjligt. Målsättningen bör vara att närma sig undre BAT-AEL.

En anläggning med stora utsläpp i absoluta tal (ton/år) bör kunna drivas med låga specifika utsläpp (kg/ton produkt). Naturvårdsverket förordar att utsläppsvillkor anges i relation till produktionsmängden. På så sätt säkerställs att verksamheten bedrivs med låga utsläpp även vid lägre produktion. Vid Skoghalls bruk produceras två typer av massor, delvis som blekt, delvis som oblekt massa. Dessutom produceras kartong. Eftersom utsläppen per ton är olika stora för de olika produktionstyperna är det dock svårt att föreskriva produktionsspecifika villkor. Naturvårdsverket anser därför att det kan accepteras att utsläppsvillkoren för TOC, SÄ GF/A, kväve och fosfor anges i total mängd, ton per dygn eller kg per dygn. Endast i de fall där ett visst utsläpp endast sker från en viss del av produktionen blir det möjligt med produktionsspecifikt villkor, vilket gäller AOX, klorat och komplexbildare.

Syftet med prövotiden måste anses ha varit att utreda vilka möjligheter det finns att minska utsläppen utöver vad som redan var klarlagt i samband med tillståndsprövningen.

Skoghalls bruk är ett av landets större massabruk. Med hög produktion följer också att utsläppen, utan åtgärder, blir höga. Naturvårdsverkets inställning är dock att det finns förutsättningar och är motiverat att vid de större bruken vidta mer långtgående åtgärder som gör att utsläppen per producerad enhet kan hållas lägre (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom 2016-12-21 i mål nr M 3967-16).

I relation till BAT-AEL bör målsättningen vara att kunna ligga i den nedre delen av intervallet mellan BAT-AEL övre och undre.

Organiska ämnen och fosfor Utsläppet av organiska ämnen och av fosfor har samband med varandra på så sätt att fosfor behöver tillsättas avloppsvattnet för att nedbrytningen av organisk substans ska fungera. För hög tillsats av fosfor leder dock till högre resthalter av fosfor och utsläpp till recipienten. Även i recipienten finns ett samband mellan organiska ämnen och fosfor. Vid nedbrytning av organiska ämnen förbrukas syre, vilket kan orsaka låga syrehalter. Fosfor bidrar till primärproduktionen i recipienten i form av växtplankton, vilket vid nedbrytningen förbrukar syre.

Organiska ämnen (TOC) I diagram Org 1, nedan, jämförs utsläpp av organiska ämnen från alla sulfatmassabruk i landet. Utsläppen redovisas som COD. Diagrammet visar att utsläppet från Skoghall räknat i ton per år är ett av de största av alla massabruk. (För samtliga diagram nedan gäller att data har hämtats från Skogsindustriernas miljödatabas, SMP och bolagets prövotidsredovisning i här aktuellt mål. Där data inte funnits som COD har omräkning gjorts med relevant omräkningsfaktor.)

Diagram Org 1. UTESLUTET HÄR.

I diagram Org 2 nedan visas utsläppet i relation till massaproduktionen. Här räknas även in produktion av NSSC-massa och CTMP, vilket är rimligt eftersom BAT-AEL ligger på ungefär samma nivåer. Däremot har inte hänsyn tagits till produktion av RCF-massa eller pappersproduktion. Dessa produktionstyper genererar betydligt mindre utsläpp av organiska ämnen. Diagram Org 2 visar att utsläppet från Skoghall ligger i den övre tredjedelen. Diagram Org 2 visar att utsläppet från Skoghall ligger i den övre tredjedelen.

Diagram Org 2. UTESLUTET HÄR.

En ännu mer rättvis jämförelse mellan bruk med olika kombinationer av massatyper och pappersproduktion kan göras genom att utsläppet relateras till beräknat BAT-AEL undre respektive BAT-AEL övre, för respektive bruks produktionsmix, se Diagram Org 3, nedan. I denna beräkning tas även hänsyn till produktion av returfibermassa och till pappersproduktion. Av diagrammet framgår att utsläppet från Skoghall legat i mitten i jämförelse med övriga bruk. Skoghalls utsläpp låg 2021 mitt i intervallet mellan BAT-AEL undre och övre (värde 0,50), medan utsläppet 2022 låg något närmare BAT-AEL övre (värde 0,60).

Diagram Org 3. UTESLUTET HÄR.

Diagram Org 3 är utformat så att om utsläppet från ett bruk är lika stort som den nivå som motsvaras av den övre gränsen i intervallet för BAT-AEL, blir stapelns höjd 1,0. Om utsläppet är lika stort som vad som motsvaras av det undre värdet för BAT-AEL, blir stapelns höjd 0,0. Observera att det går att få ett minusvärde, vilket innebär att utsläppet är lägre än det undre värdet för BAT-AEL. Ligger utsläppet mitt emellan det undre BAT-AEL och det övre BAT-AEL, blir värdet 0,5.

I diagram Org 4, nedan, visas hur utsläppen utvecklat sig över tid vid Skoghall. Utsläppen av organiska ämnen visas här som TOC. I diagrammet visas även den utsläppsmängd som motsvarar BAT-AEL undre respektive BAT-AEL övre med för varje år aktuell produktionsmix. (Vid beräkning av BAT-AEL för full produktion har inkluderats den ökning av pappersproduktionen som omfattas av sökt ändringstillstånd.)

Diagram Org 4. UTESLUTET HÄR.

Utsläppet av TOC har ökat från 7,4 ton/d år 2016, till 8,5 ton/d år 2022, dvs en ökning med 15 %. Trots bolagets åtgärder var utsläppet 2022 högre än 2020-2021. Vid full produktion beräknar bolaget ytterligare ökning.

I diagram Org 5, nedan, visas hur utsläppet har förhållit sig till BAT-AEL undre och BAT-AEL övre för respektive års produktion. Diagrammet visar att utsläppet i relation till BAT-AEL ligger i mitten av BAT-intervallet. Utsläppen minskade under 2020 och 2021, men ökade 2022 och ligger nu på samma nivå som före 2019.

Diagram Org 5. UTESLUTET HÄR.

Sammanfattningsvis har, trots att bolaget vidtagit åtgärder, utsläppet i absoluta tal, ton/d, ökat från 7,4 ton 2016 till 8,5 ton 2022, dvs. + 15 %. Det specifika utsläppet (kg/ton produkt) ligger ungefär i mitten av BAT-AEL-intervallet. Detta utsläpp sjönk 2019-2020 men har åter ökat 2021-2022, och ligger nu på samma nivå relativt produktionen som 2016-2018. Bolaget uppger att verkningsgraden för den luftade dammen har minskat från 76 % till 69 %. Som förklaring anges bl.a. att det förekommit problem med luftare i den luftade dammen. Bolaget har angett att utbyte av luftare planeras.

Naturvårdsverket anser att det är rimligt att anta att utsläppen ska kunna sänkas ytterligare om anläggningen optimeras. Bl.a. skulle detta kunna ske genom förbättring av luftningen samt genom bättre anpassad närsaltstyrning, kväve och fosfor. Det senare berörs mera i följande avsnitt avseende fosfor. En annan möjlighet kan vara att se över mängden bärare i MBBR-steget. En rimlig målsättning bör vara att reduktionen över bioreningen ska kunna ligga på minst 75 %.

Med hjälp av bolagets kompletteringar (domstolens aktbilaga 161) har Naturvårds-verket beräknat hur stor del av TOC som släpps ut genom respektive avlopp. Resultatet för 2022 är att mer än hälften av TOC-utsläppet, 55 % kommer från bassäng Bl + B2, dvs. fiberförande avlopp, medan 45 % kommer från biorenat avlopp. Det finns därför anledning att även undersöka förbättringsmöjligheter för detta avlopp. Bolaget har i prövotidsredovisningen angett att under hösten 2022 startats ett projekt där avloppsflödet från kartongmaskinerna reduceras och avleds till luftade dammen. Denna åtgärd bör kunna minska utsläppet av organiska ämnen ytterligare.

Fosfor I diagram Fosfor 1 nedan visas utsläppen av fosfor från alla sulfatmassabruk, ton per år. Utsläppet från Skoghall var 2021 11,3 ton, men ökade 2022 till 13,7 ton. Utsläppet från Skoghall låg därmed bland de högsta av sulfatmassabruken.

Diagram Fosfor 1. UTESLUTET HÄR.

Räknat relativt massaproduktionen låg utsläppet från Skoghall 2021 något under mediannivån för sulfatmassabruken, år 2022 något över.

Diagram Fosfor 2. UTESLUTET HÄR.

I diagram Fosfor 3 nedan visas hur utsläppen förhåller sig till beräknat BAT-AEL undre och BAT-AEL övre, där beräkningen utgått från respektive bruks produktionsmix. I denna beräkning tas även hänsyn till produktion av returfibermassa och till pappersproduktion. Det som är slående i diagram Fosfor 3 är att det är en mycket stor spännvidd mellan bruk med låga utsläpp och bruk med höga utsläpp. Utsläppet från Skoghall ligger i förhållande till andra bruk på en medelnivå. I förhållande till BAT-AEL låg utsläppet 2021 i den nedre delen av intervallet mellan övre och undre BAT-AEL, medan det 2022 var klart högre och närmare mitten av BAT-intervallet. Det kan dock observeras att fem bruk har lägre utsläpp än vad som kan beräknas utifrån undre BAT-AEL. Av det kan man dra slutsatsen att undre BAT-AEL inte är någon gräns för vad man kan åstadkomma med bästa möjliga teknik, utan det är möjligt att klara även lägre utsläppsnivåer.

Diagram Fosfor 3. UTESLUTET HÄR.

I diagram Fosfor 4 nedan visas hur utsläppen från Skoghall utvecklat sig över tid, dels i absoluta tal (ton/år), dels i relation till BAT-AEL. (Vid beräkning av BAT-AEL för full produktion har inkluderats den ökning av pappersproduktionen som omfattas av sökt ändringstillstånd enligt mark- och miljödomstolens mål nr M 2924-22.)

Diagram Fosfor 4. UTESLUTET HÄR.

Av diagrammet framgår att utsläppet av fosfor stadigt har ökat i absoluta tal, kg/d. Det syns också att utsläppet ökat i förhållande till BAT-AEL. Detta åskådliggörs även i diagram Fosfor 5 nedan. Av det diagrammet kan utläsas att även om utsläppet fortfarande ligger inom BAT-intervallet har det skett en påtaglig försämring under perioden, med allt högre utsläpp relativt produktionen. Från att 2016 nästan legat nere på undre BAT-AEL är nu utsläppet uppe i mitten av BAT-AEL-intervallet.

Diagram Fosfor 5. UTESLUTET HÄR.

Sammanfattningsvis har utsläppet av fosfor ökat under prövotiden, såväl i absoluta tal som i relation till produktionen. Naturvårdsverket har svårt att se skälen till detta. Att utsläppen i ton per år ökar vid ökad produktion kan vara naturligt, däremot bör det vara möjligt att hålla fosforutsläppen på samma specifika utsläppsnivå som tidigare.

Bolaget har i komplettering redovisat hur halterna av fosfor övervakas och hur tillsatsen av fosfor styrs. Någon redovisning av faktiska koncentrationer görs dock inte. Av bolagets redovisning bedömer Naturvårdsverket att det finns betydligt mer kvalificerade sätt att styra och optimera närsalttillförseln än det bolaget tillämpar. Exempelvis genom kontinuerlig mätning, eller i vart fall tätare mätning, av koncentrationen TOC och löst fosfor i ingående avloppsvatten, i MBBR och i luftade dammen samt i utgående avloppsvatten vilket sen kan användas som grund för styrningen. Det förekommer även att totalt fosfor mäts i returslam för att ha kontroll på fosforflödena.

Förutom att en optimerad närsaltstyrning kan ge minskade resthalter av fosfor och kväve är det också förutsättning för hög reduktion av organiska ämnen.

Naturvårdsverket har i begäran om kompletteringar framfört önskemål om att bolaget skulle redovisa utsläppen uppdelat på respektive avlopp. Sådan redovisning saknas för fosfor (och även för kväve), varför någon utvärdering av utgående halter av närsalter inte har kunnat göras.

Förbättrad närsaltsstyrning och luftning i den luftade dammen samt förbättrad närsaltsstyrning och möjligen också ökad mängd bärare i MBBR bör kunna ge minskade utsläpp av fosfor från verksamheten.

Slutsatser i fråga om organiska ämnen, TOC/COD, och fosfor De slutsatser som kan göras i fråga om organiska ämnen, TOC/COD, och fosfor är att åtgärder har vidtagits som ännu inte fått utslag i resultaten, omkoppling av fiberförande avlopp till bioreningen. Därutöver bör det vara möjligt att förbättra reningsgraden och restutsläpp av fosfor i luftade dammen genom förbättrad luftning och närsaltstyrning, samt i MBBR genom förbättrad närsaltstyrning samt ev. i fråga om bärare. Naturvårdsverket yrkar därför i första hand att prövotiden förlängs avseende utsläpp av organiska ämnen och fosfor, och att bolaget åläggs att utreda hur reningen kan förbättras på nämnda sätt.

Suspenderade ämnen (SÄ GF/A) I diagram SÄ 1 nedan visas hur utsläppen förhåller sig till beräknat BAT-AEL undre och BAT-AEL övre, där beräkningen utgått från respektive bruks produktionsmix. Generellt kan ses att många bruk ligger högt relativt BAT-AEL. Utsläppet från Skoghall ligger dock inom BAT-intervallet.

Diagram SÄ 1. UTESLUTET HÄR.

I diagram SÄ 2 nedan visas utvecklingen över tid för utsläppen från Skoghall. (Vid beräkning av BAT-AEL för full produktion har inkluderats den ökning av pappers-produktionen som omfattas av sökt ändringstillstånd i domstolens mål nr M 2924-22).

Diagram SÄ 2. UTESLUTET HÄR.

Utsläppet har minskat i absoluta tal, från som mest 3,2 ton/d 2018 till 2,1 ton/d 2021. Under 2022 har utsläppet ökat till 2,3 ton/d. Jämfört med 2016 har utsläppet 2022 minskat med 15 %. Det kan också ses att utsläppet minskat relativt produktionen. Från att tidigare ha överstigit BAT-AEL övre ligger utsläppet de senast åren inom BAT-intervallet.

I diagram SÄ 3 nedan relateras utsläppet till beräknat BAT-AEL undre och övre för respektive år.

Diagram SÄ 3. UTESLUTET HÄR.

Av diagram SÄ 3 framgår att för full produktion beräknas utsläppet ligga på nivån 0,67, vilket innebär något över mitten i BAT-intervallet.

Sammanfattningsvis har utsläppet av suspenderade ämnen minskat i absoluta tal, men också relativt produktionen. Bolagets åtgärder har alltså haft effekt på utsläppet av SÄ GF/A.

Såsom Naturvårdsverket slutligen har angett att det inte något att erinra mot att även frågan om slutliga villkor för utsläpp av suspenderade ämnen, SÄ GF/A skjuts upp under en prövotid i enlighet med vad bolaget slutligen yrkat. Beträffande det Naturvårdsverket i andra hand yrkat i fråga om slutligt villkor för detta utsläpp ska framhållas att Naturvårdsverket, även om utsläppet fortfarande ligger på den höga nivån inom BAT-intervallet, bedömer att den nu uppnådda utsläppsnivån kan accepteras. Bolaget har beräknat utsläppet vid full produktion till 2,8 ton/d. Bolaget har, enligt sin slutligen bestämda talan, i andra hand yrkat att ett slutligt villkor på 3,8 ton/d föreskrivs med hänvisning till att det skulle förekomma så stora variationer i utsläppet. Detta skulle innebära en säkerhetsmarginal på 35 %. Som visas i diagram SÄ 3 ovan skulle ett sådant utsläppsvillkor vara mer än 20 % högre än det övre värdet för BAT-AEL. Naturvårdsverket anser inte att det finns stöd för att det på årsbasis skulle förekomma så stora variationer att det finns behov av en så stor säkerhetsmarginal. Skulle oförutsedda händelser orsaka en så betydande utsläppsökning handlar det mer om rena haverier som får hanteras i särskild ordning. En marginal på 20 % bör vara tillräcklig och Naturvårdsverket yrkar därför i andra hand att ett slutligt villkor anges till 2,8 ton/d, se diagram SÄ 2.

Kväve År 2021 var det produktionsrelaterade utsläppet från Skoghalls bruk, kg kväve per ton massa, bland de lägre av sulfatmassabruken i Sverige, se diagram Kväve 1 nedan.

Diagram Kväve 1. UTESLUTET HÄR.

För perioden 2016-2022 gäller att utsläppet av kväve från bruket var som högst 2019 och har därefter minskat, se diagram Kväve 2 nedan.

Diagram Kväve 2. UTESLUTET HÄR.

Beräknat utsläpp vid full produktion innebär att utsläppet ökar till samma nivå som 2019. Räknat relativt produktionen och utifrån BAT-AEL för respektive produktionstyp är utsläppen låga och ligger nära nog i nivå med BAT-AEL undre.

Sammanfattningsvis är utsläppen låga i förhållande till produktionen och i förhållande till andra sulfatmassabruk. Vidtagna åtgärder har visat sig ge en viss effekt. Även om utsläppet av kväve inte bedöms ha någon påtaglig betydelse för Vänern, utgör det ett tillskott till Västerhavet där det kan ha betydelse. Det är möjligt att en förbättrad närsaltstyrning skulle kunna minska kväveutsläppen ytterligare. Sammantaget bedömer Naturvårdsverket dock att det inte finns skäl att föreskriva ytterligare åtgärder eller utredningar för att minska kväveutsläppet. Villkor bör kunna föreskrivas utifrån dagens specifika utsläppsnivå med påslag av en rimlig marginal. Bolaget har som villkor yrkat 325 kg/d. Villkoret innebär en viss höjning relativt produktionen. Eftersom utsläppet ändå ligger lågt i BAT-intervallet bör detta dock kunna accepteras.

AOX Utsläppet av AOX från Skoghall låg 2021 ungefär på medianen av sådant utsläpp från de svenska sulfatmassabruken. Räknat relativt produktionen av ECF-massa var utsläppet från Skoghall ett av de större bland sulfatmassabruken. Vad gäller perioden 2016-2022 har en viss ökning av utsläppet av AOX från Skoghall skett under de tre senaste åren. Sammanfattningsvis är det specifika utsläppet, kg/ton ECF-massa relativt stort i jämförelse med andra massabruk med denna produktion. Utsläppet skulle eventuellt kunna minskas genom minskad satsning av klordioxid vilket i sin tur skulle kunna möjliggöras genom förstärkt syrgasdelignifiering. Åtgärder i bioreningen för att förbättra nedbrytningen av organisk substans skulle också kunna minska AOX-utsläppen. Eftersom mängden ECF-massa är förhållandevis liten vid Skoghall hör dock inte utsläppet från Skoghall till de större utsläpparna av AOX i landet. Naturvårdsverket bedömer att det av bolaget yrkade villkoret, 0,15 kg/ton ECF-massa kan accepteras.

Klorat Utsläppet från Skoghalls bruk av klorat var i jämförelse med andra sulfatmassabruk lågt, 3,7 ton år 2021 och 7,0 ton år 2022. Även det specifika utsläppet, kg AOX per ton ECF-massa var lågt ifrån Skoghall.

För klorat finns inga BAT-AEL, varför någon jämförelse inte kan göras. Under perioden 2016-2022 har utsläppen av klorat under flera år varit stabilt låga, med ökade markant 2022. Således har utsläppen vid Skoghall under flera år legat stabilt kring 0,02 kg/ton blekt sulfatmassa, men ökade även relativt massaproduktionen 2022. Anledningen till detta har inte redovisats av bolaget. Sammanfattningsvis kan med ett väl fungerande kloratsteg i bioreningen mycket låga kloratutsläpp nås. Bolagets villkorsyrkande ligger betydligt över de verkliga utsläppsnivåerna. Med tanke på det totalt sett låga utsläppet och den låga toxicitet som uppmätts på avloppsvattnet bedömer Naturvårdsverket inte att det finns skäl att ytterligare skärpa föreskriften.

Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) Länsstyrelsen har förklarat att den biträder det Naturvårdsverket anfört till utveckling av sin talan samt att den i övriga frågar anser att bolagets yrkanden och förslag till villkor m.m. kan bifallas respektive godtas.

Mark- och miljödomstolen har samtidigt med handläggningen av den uppskjutna fråga som nu är föremål för domstolens prövning i förevarande mål behandlat en ansökan från bolaget om s.k. ändringstillstånd berörande nu gällande tillstånd. Bolagets ansökan om ändringstillstånd har handlagts av domstolen i mål nr M 2924-22. I ansökan om ändringstillstånd har bolaget yrkat tillstånd till utökning av kartongproduktionen vid Skoghalls bruk till 1 000 000 årston, till för utökningen behövliga förändringar på kartongmaskinerna, till anläggande och drift av en ny vitlutsanläggning inklusive ny biobränsleeldad mesaugn samt till att utöka mängden elfilteraska från sodapannan som får bortskaffas till 6 000 ton per år. I fråga om utsläpp till vatten har bolaget framställt samma yrkanden i målet om ändringstillstånd som i den nu aktuella uppskjutna frågan i förevarande mål. Mark- och miljödomstolen har den 25-26 april 2023, hållit gemensam huvudförhandling i förevarande mål samt i mål nr M 2924-22.

Mark- och miljödomstolen finner att prövotidsredovisningen i den nu aktuella uppskjutna frågan om fastställande av slutliga villkor för utsläpp till vatten av processavloppsvatten från verksamheten, med prövotidsuppdrag U1, är tillräcklig för att slutliga villkor ska kunna meddelas gällande utsläpp av klorat, AOX och komplexbildare till vatten. Domstolen bedömer att villkor med begränsningsvärden i enlighet med vad de i frågan aktiva parterna är överens om kan meddelas för nämnda ämnen. I fråga om utsläpp av organisk substans och näringsämnet fosfor bedömer domstolen, likt Naturvårdsverket och länsstyrelsen, att slutliga villkor ska fastställas först efter en prövotid, eftersom det återstår åtgärder att vidta och överväga för att minska utsläppen. När det gäller utsläpp av näringsämnet kväve gör domstolen emellertid en annan bedömning än den flertalet parter är eniga om. Också i fråga om vilka utsläppsbegränsande åtgärder som fortsatta utredningar ska inbegripa gör domstolen en annan bedömning än vad bolaget, Naturvårdsverket och länsstyrelsen har gjort.

Genom deldomen den 15 oktober 2018 sköts frågan om vilka villkor som ska gälla för utsläpp till vatten av processavloppsvatten från verksamheten upp under en prövotid. Bolaget uppdrogs därvid att följa upp hur utsläppen skulle minskas av de åtgärder i processer och reningsanläggningar som planerades och därvidlag sträva efter att klara gällande BAT-slutsatser.

Förväntan var vid tidpunkten för deldomen att utsläppen skulle kunna nå en lägre och stabilare nivå än den som dittills varit för handen. Vad bolaget nu redovisat visar att förväntade avsevärda förbättringar inte förefaller kunna uppnås med de åtgärder som bolaget vidtagit och avser att vidta. Vad som förevarit i målet motiverar en förlängd prövotid avseende bl.a. de utsläpp som bolaget men även Naturvårdsverket och länsstyrelsen i första hand yrkat. Mot bakgrund av vad som anförs nedan om förhållandena i berörda vattenförekomster och om den renings-tekniska nivån i vissa delar av bruket finner domstolen emellertid skäl att, vad avser utsläpp av organisk substans samt både kväve och fosfor, vidga ramarna för vilka åtgärder som ska övervägas utöver vad bolaget och parterna diskuterat.

Såväl Naturvårdsverket och länsstyrelsen som HaV har anfört att den modellering som bolaget låtit utföra avseende avloppsvattnets spridning och tänkbara inverkan på recipientförhållandena inte motsvarar moderna krav på en modellering av utsläpp. Emellertid har myndigheterna godtagit (Naturvårdsverket och länsstyrelsen i andra hand) att prövotiden avslutas utan att en ny modellering genomförs, förutsatt att strängare begränsningsvärden än de bolaget yrkat föreskrivs, i syfte att öka säkerhetsmarginalerna mot risk för negativa effekter i recipienten. I målet har redovisats att ekologisk status i recipienten Kattfjorden, vilken status i dag är hög avseende syrgasförhållanden, ligger nära gränsen till god. Det kan inte uteslutas att utsläppen från verksamheten kan ha någon betydelse för vattenförekomstens status. HaV har också anfört att, med en retention av utsläppt kväve till havet på ca 55 %, utsläppen kan inverka på förutsättningarna att nå MKN för berörda kustvattenförekomster, vars status i dag klassas som måttlig, bl.a. på grund av övergödning. Vidare har HaV anfört att en ökning av utsläpp av organisk substans medför risk för försämrad status med avseende på syrgashalter i primärrecipienten Kattfjorden. Av vad som redovisats i målet finner domstolen att ökade utsläpp av närsalter och organisk substans från bolagets verksamhet kan riskera att i någon mån försämra recipientförhållandena i utsläppens närhet eller i nedströms belägna kustvattenförekomster, Rivö Fjord och Nordre Älvs fjord. Av denna anledning, och även mot bakgrund av 2 kap. miljöbalken finns därför skäl att överväga alla tekniskt möjliga åtgärder som kan vidtas för att minimera utsläppen av närsalter och organiska ämnen med processavloppet. Vid bedömning av vad som enligt 2 kap. 3 § miljöbalken är möjligt att nå, ska vad som anges som lägsta nivåer för respektive ämne enligt tillämpliga BAT-AEL-värden utgöra referens (Jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 21 december 2016 i mål nr M 3967-16). Det bör i sammanhanget beaktas att nära tio år har förflutit sedan nu gällande BAT-slutsatser beslutades av EU- kommissionen. Nämnda utsläppsvärden hindrar inte att lokala förhållanden i verksamheten eller det område som kan påverkas av verksamheten föranleder domstolen att ställa strängare krav än vad som anges i intervallen för gällande BAT-AEL.

De utredningar som bolaget utfört gällande optimeringsåtgärder i bioreningen för avloppsvatten från i huvudsak CTMP, renseri och mixeri inbegriper tillsats av näringsämnen, luftning i den luftade dammen samt övriga tekniska förutsättningar för god avskiljning. Parterna är eniga om att det nu saknas skäl att ytterligare skjuta upp vad som ska gälla för utsläpp av kväveföreningar från verksamheten. Av skäl som redovisas ovan och som framgår av det följande, bedömer emellertid domstolen att också frågan om slutliga villkor för utsläpp av kväve till recipienten bör avgöras tillsammans med vad som ska gälla slutligt för SÄ-, TOC- och fosforutsläppen.

I fråga om förutsättningarna att ytterligare minska utsläppen av nämnda ämnen, dvs. av kväve, SÄ, TOC och fosfor, gör domstolen följande bedömning.

Domstolen noterar att utsläppet med ursprung från kartongmaskinerna (det ”fiberförande avloppet”) utgör en relativt stor andel av de samlade utsläppen och ligger på en nivå som överstiger det intervall för BAT-AEL som gäller för produktion av papper och kartong i ointegrerade pappersbruk. Bolaget har förklarat utsläppsnivåerna med att en del av föroreningarna i kartongavloppet har sitt ursprung i massatillverkningen varifrån oavvattnad massa överförs till kartongbruket.

Genom omläggningar inom ramen för projektet Environment 2019 har det fiberförande avloppet avlastats med 4 800 m3/dygn varav drygt 3 300 m3/dygn leds till den luftade bassängen och resterande leds tillbaka till sista oblekta tvättsteget i fiberlinjen i sulfatmassabruket. Genom åtgärden minskar vattenförbrukningen enligt bolaget med ca 1 500 – 2 000 m3/dygn. Det flöde som därigenom lyfts från reningen för fiberförande avlopp (med kemfällning) till luftad damm utgör ca 10 % av det fiberförande avloppet.

Inom ramen för bolagets projektEnvironment 2019 har bolaget också avlastat kemfällningen allt processavloppsvatten som renats i den luftade dammen och som tidigare förts till kemfällningen. Åtgärden har kunnat genomföras genom att tillräckligt god rening, enligt bolaget, har kunnat uppnås med den nya MBBR-anläggningen.

Genom nämnda förändringar har vissa delar av processavloppsvattnen, utöver sedimentering, kommit att renas endast med biologisk rening medan andra endast renas med kemisk fällning.

Av bolagets redovisning framgår översiktligt hur avloppsströmmar från de olika processerna leds till recipient via olika reningssteg. Det framgår emellertid inte helt tydligt varför vissa strömmar inte genomgår rening i biologiska eller kemiska reningssteg, trots att det finns skäl att anta att sådan rening skulle kunna medföra lägre utsläpp från verksamheten. I fråga om de strömmar som i dag endast genomgår biologisk rening kan ifrågasättas om inte komplettering med kemisk fällning skulle kunna medföra betydande miljönytta. På motsvarande sätt finns skäl att ifrågasätta om inte biologisk rening av det fiberförande avloppet (härrörande huvudsakligen från kartongmaskinerna) skulle kunna medföra väsentliga utsläppsminskningar. Det faktum att bolagets utsläpp sammantaget inte överstiger vad som anges som övre tillåten utsläppsgräns enligt gällande BAT-slutsatser utgör inte skäl att avstå från överväganden om ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder så länge det finns ett behov från miljösynpunkt och sådana står till buds.

Som redan nämnts följer av 2 kap. 3 § miljöbalken att verksamhetsutövaren ska använda bästa möjliga teknik som behövs för att begränsa negativ miljöpåverkan. Enligt 2 kap. 7 § första stycket miljöbalken gäller kraven så långt det inte kan anses orimligt att uppfylla dem, varvid en avvägning mellan nytta och kostnader för åtgärder ska göras. Av andra stycket i sistnämnda paragraf följer att, trots första stycket, ska de krav ställas som behövs för att följa 5 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken (avseende miljökvalitetsnormer för vatten). Enligt vad som följer av 22 kap. 25 § första stycket 6 a miljöbalken och 1 kap. 13 § industriutsläppsförordningen (2013:250), ska vid prövning av tillståndsvillkor en anpassning göras till gällande BAT-slutsatser genom att dessa används som referens vid bedömningen. I förevarande mål finner domstolen skäl att göra en sammanvägd bedömning av förutsättningarna att minimera utsläppens miljöpåverkan och att uppfylla miljökvalitetsnormer i de vattenförekomster som påverkas av bolagets utsläpp tillsammans med de teknik- och utsläppsnivåer som motsvarar tillämpning av bästa möjliga teknik enligt gällande BAT-slutsatser.

I BAT-slutsatserna BAT 14 och 15 för massa och pappersindustri anges att BAT, för att minska utsläpp till vattenrecipienter, är att avloppsvatten från massa- och pappersbruk renas biologiskt och vid behov även genom kemisk fällning, eller andra avancerade reningstekniker. I nämnda BAT-slutsatser anges utsläppsintervall, BAT-AEL för olika typer av massa- och pappersproduktion (för sulfatmassa BAT 19, för CTMP BAT 40, tabell 17 och för papper och kartong BAT 50). I förordningsmotiven till industriutsläppsförordningen (Fm 2013:1, s. 25) anges att den lägre nivån i intervallet motsvarar vad de bäst presterande anläggningarna i sektorn släpper ut vid normal drift. Därvid är att märka att intervallen är baserade på situationen i EU för mer än tio år sedan. Det faktum att bolagets utsläpp håller sig inom intervallen för BAT-AEL utgör, under ovannämnda recipientförhållanden, inte skäl att avstå från att närmare utreda förutsättningarna att ytterligare minska utsläppen.

Fiberförande avloppet (avloppet från kartongmaskinerna) Som nämnts ovan har vissa mängder (ca 3 300 m3/d) avloppsvatten från kartong-maskinerna letts om så att dessa renas i den luftade bassängen. Vidare har kemfällningen avlastats de avloppsströmmar på ca 24 000 m3/d som renats i den luftade dammen. Därigenom har vissa miljövinster (minskad resursförbrukning och stabilare drift vid kemfällningen) gjorts samtidigt som dessa mängder undandragits kemfällning. Därtill noteras att de 3 300 m3/d som härrör från kartongmaskinerna numera endast renas i den luftade dammen. Genom förändringen har bolaget fått ett mer homogent avloppsflöde till kemfällningsbassängerna med minskat behov av kemikalier vid kemisk fällning i det fiberförande avloppet. Resterande mängder processavloppsvatten (ca 45 000 m3/d) från kartongmaskinerna genomgår inte biologisk rening.

Åtgärder som bör övervägas här och synes kunna ge betydande effekt för utsläppen är införande av biologisk rening (MBBR eller annan biologisk reningsteknik) också för det fiberförande avloppet med huvudsakligt ursprung i kartongfabriken samt förbättrad kemfällning i efterföljande anläggning. Av bolagets redovisning i målet framgår att en stor andel (ca 50 %) av den TOC som finns i huvudavloppet till recipienten är lättnedbrytbar. Den viktigaste källan för denna mer lättnedbrytbara fraktion torde vara det fiberförande avloppsvattnet från kartongmaskinerna eftersom bioreningen på övriga avloppsvattenströmmar kan förväntas ge upphov till en mer svårnedbrytbar rest av organisk substans. Det framstår vidare som oklart varför de begränsade vattenströmmar (10 % av flödet från kartongmaskinerna) som numera avleds från B 310 inte renas i MBBR-anläggningen, utan endast i den luftade dammen. Domstolen bedömer därför att biorening för kartongavloppet skulle kunna medföra en väsentlig utsläppsminskning och därför bör övervägas närmare innan slutliga villkor för utsläpp till vatten meddelas.

När det gäller potentialen att minska utsläppen med förbättrad kemfällning noterar domstolen att det av bolaget redovisade fällningsförsöket visar att goda resultat med avseende på SÄ kan uppnås vid satsning av 250 ppm AVR och däröver. Samma goda effekt uppnås dock inte för TOC som får antas föreligga i löst form och därför vara mer svårfälld. Vilken inverkan kemfällning vid olika satsningar har på närsalts-utsläppen har inte redovisats. Eftersom ökad satsning av fällningskemikalier ger minskade utsläpp av SÄ och AVR är effektivt för fosforfällning, bedömer dom¬stolen att potentialen att minska utsläpp av närsalter och SÄ med ökad satsning av fällningskemikalier är så pass stor att fastställandet av slutliga villkor för både fosfor och kväve bör skjutas upp till efter en prövotid. Ökad satsning av fällningskemikalier kan också komma att aktualiseras av ett införande av biorening på denna avloppsström.

Bioreningens avlopp Genom det sätt på vilket bolaget nu leder de olika processavloppsströmmarna har, som nämnts ovan, flödet från bioreningen (med ursprung i massaproduktionen i CTMP- och sulfatmassafabrikerna) undandragits kemisk fällning. Bolaget har redovisat att det genom optimering av närsaltstillsatser i bioreningen tillsammans med nyttjande av EDTA från CTMP-tillverkningen kan hålla nere de samlade närsaltsutsläppen från hela bruket på nivåer inom intervallen för BAT-AEL i gällande BAT-slutsatser. Bioreningens utsläpp, som uppgår till ca 24 000 m3/dygn (ca 35 % av brukets samlade utsläpp), svarar för ca 45 – 50 % av brukets fosforutsläpp, ca 25-35 % av dess kväveutsläpp och ca 20 % av dess utsläpp av SÄ. Såsom domstolen konstaterat ovan finns emellertid ett behov av att minimera utsläppen av närsalter till Vänern och Västerhavet. Med kemisk fällning kan som nämnts ovan utsläpp av fosfor och suspenderade ämnen reduceras effektivt vid rätt dosering och i övrigt rätt förutsättningar. Domstolen, som i enlighet med vad som nämnts ovan anser att det föreligger ett behov av att minska utsläppen, finner att förutsättningarna att komplettera bioreningen med ett kemfällningssteg därför ska utredas närmare innan slutliga villkor läggs fast.

En ökad kemfällning med ökad användning av AVR kan föranleda behov av åtgärder för att hålla brukets svavelutsläpp inom tillståndsgivna nivåer. Också denna omständighet ska belysas i de utredningar bolaget nu åläggs att utföra.

Som nämnts i det föregående ska vad som utgör den lägsta nivån i intervallen för aktuella BAT-AEL vara utgångspunkt för vilken utsläppsnivå som rimligen bör kunna nås genom de åtgärder som ska utredas under en fortsatt prövotid. Härvidlag är det, mot bakgrund av vad bolaget anfört i fråga om hur kartongbrukets integrering i massabruken inverkar på kvaliteten av kartongbrukets avloppsvatten, det samlade utsläppet från hela bruket som ska bedömas. En rimlig målsättning för utredningar om att komplettera reningsanläggningarna på angivet sätt kan därför vara att nå de nedersta nivåerna i respektive intervall för BAT-AEL. Målsättningen får emellertid anpassas till de reningsåtgärder som domstolen nu aktualiserar och i övrigt till de specifika förutsättningarna vid Skoghalls bruk. Om nämnda tekniker inte är tillräckliga för att nå de utsläppsmål som anges i domslutet ska bolaget överväga andra åtgärder. Sådana kan vara åtgärder i syfte att ytterligare minska primärutsläppen från processerna genom t.ex. att minska överföring av störande ämnen och organisk substans (bl.a. stärkelse) m.m. från bestrykningssmet (BAT 49), ytterligare indunstning av avloppet från sulfatmassaproduktionen och från CTMP-produktionen samt åtgärder för att ytterligare minska spill i sulfatmassa- och kartongproduktionen. Om bolaget under utredningen finner att angiven målsättning inte är möjlig att nå ska bolaget redovisa skälen därtill samt redovisa hur en mindre ambitiös målsättning kan nås.

Mark- och miljödomstolen bedömer att utredningarna under den förlängda prövotiden bör utföras i samråd med såväl tillsynsmyndigheten som Naturvårdsverket samt att bolaget till dessa myndigheter i god tid bör inge ett program för planerat genomförande av respektive utredning.

Domstolen är medveten om att utvidgningen av utredningsföreskriften kan medföra behov av längre utredningstid än den av bl.a. bolaget för en fortsatt prövotid yrkade tiden om två år från laga kraft. Prövotidens längd ska medge en gedigen utredning men inte onödigtvis fördröja fastställandet av slutliga villkor. Domstolen anser att det för närvarande inte föreligger skäl att förordna om längre prövotid än nämnda två år. För det fall att bolaget anser sådana skäl uppkommer, ankommer det på bolaget att med motivering begära den eventuella förlängning som kan komma att behövas med anledning av den med denna deldom utvidgade utredningsföreskriften.

Av kommande prövotidsredovisning ska framgå skälen till vald hantering och valda reningstekniker för de delströmmar av processavloppsvatten som utretts. Redovisning av möjliga reningsresultat från eventuella försök ska göra det möjligt att stegvis följa reningseffekt för de nämnda ämnena, så att den av bolaget valda hanteringsstrategin går att förstå.

Under prövotiden ska för utsläppen av SÄ, TOC, tot-P och tot-N gälla vad bolaget, Naturvårdsverket och länsstyrelsen är eniga om avseende provisoriska föreskrifter och, för kväve, föreslagit som slutligt villkor.

Domstolens ovan redovisade bedömningar innebär sammanfattningsvis att prövotiden i vad avser utsläpp till vatten av AOX, klorat och komplexbildare ska avslutas och att slutliga villkor för dessa utsläpp ska föreskrivas i enlighet med vad som framgår av domslutet, villkorspunkt 22, samt att prövotiden vad avser utsläpp till vatten av TOC, SÄ GF/A, fosfor och kväve ska förlängas och att utredningsuppdrag samt provisoriska föreskrifter ska föreskrivas härför i enlighet med vad som framgår av punkterna B och C i domslutet.

se bilaga 1 (MMD- 01) Överklagande senast den 26 juli 2023.

Bodil Svensson Joen Morales

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bodil Svensson, ordförande, och tekniska rådet Joen Morales samt de särskilda ledamöterna Roland Löfblad och Erik Nyström.

Innehåll SAKEN 1 DOMSLUT 1 BAKGRUND 5 YRKANDEN OCH INSTÄLLNING M.M 7 Bolaget 7 Motparters inställningar 9 Havs- och vattenmyndigheten (HaV) 9 Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Värmlands län 10 PRÖVOTIDSREDOVISNING 11 Inledning 12 Avloppsvattenreningen 12 Miljöförbättrande åtgärder 15 Utsläpp till vatten 20 Karakterisering av behandlat processavloppsvatten 24 Miljöförhållandena i och påverkan på vattenrecipienten 28 Slutsats miljökvalitetsnormer för ytvatten och ytvattenstatus 32 Redovisning av under prövotiden förekommande förhöjda utsläpp 32 Hur förhöjda utsläpp framgent kan förebyggas 45 Särskilt om utsläpp från kartongbruket 52 Förslag till begränsningsvärden 54 TOC (Total Organic Carbon) 55 SÄ GF/A (Suspenderbara Ämnen) 55 Total kväve (Tot N) 56 INKOMNA YTTRANDEN OCH SYNPUNKTER 57 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 57 Havs- och vattenmyndigheten 57 Naturvårdsverket 61 Utgångspunkter 61 Organiska ämnen och fosfor 63 Suspenderade ämnen (SÄ GF/A) 72 Kväve 75 AOX 76 Klorat 77 Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) 78 DOMSKÄL 78 Allmänt 78 Bedömning 78 Recipientförhållanden 79 Processavloppsreningen 80 De olika avloppsströmmarna 82 Fortsatt prövotid och målsättning för utredningarna 85 Genomförande och redovisning av utredningarna 86 Vad som ska gälla under den fortsatta prövotiden 86 Sammanfattning 86