MÖD 2025:33
Tillståndsplikt för en verksamhet med ett vindkraftverk ----- Frågan i målet rör tillståndsplikt enligt miljöprövningsförordningen för en anmäld verksamhet med ett vindkraftverk. Avgörande för bedömningen om tillståndsplikt förelåg var om det anmälda vindkraftverket skulle anses ”stå tillsammans med ” befintliga vindkraftverk i en vindkraftspark som var en gruppstation. Det anmälda vindkraftverket skulle placeras knappt två kilometer från det närmaste vindkraftverket i gruppstationen. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att, utöver avståndsförhållanden, ska även den gemensamma hälso- och miljöpåverkan av verksamheter med vindkraft beaktas vid bedömningen av om ett eller flera vindkraftverk ”står tillsammans med” andra verk i den mening som avses i miljöprövningsförordningen. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att endast avståndsförhållandena inte kunde anses medföra att det anmälda vindkraftverket skulle anses stå tillsammans med verken i gruppstationen. Det anmälda vindkraftverkets placering innebar dock att det hade delvis samma störningsområden för skuggutbredning och buller som gruppstationen. När det gäller skuggning kunde några bostäder drabbas av kumulativ påverkan som överskred de beräkningsvärden som gäller enligt praxis och det kunde därför finnas behov av anpassning av den nya verksamheten. Samma behov förelåg inte beträffande buller. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att den anmälda verksamheten, pga. vindkraftverkets placering och att det kunde finnas behov av att anpassa driften av verket till den befintliga gruppstationen, stod tillsammans med gruppstationen och att verksamheten därför var tillståndspliktig.
Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-06-04 i mål nr M 5654-23, se bilaga A
Billyvind AB
Miljö- och byggnadsnämnden i Tingsryds kommun Box 88 362 22 Tingsryd
Anmälan om uppförande av vindkraftverk på fastigheten X i Tingsryds kommun
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
Billyvind AB (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja underinstansernas beslut och återförvisa målet till Miljö- och byggnadsnämnden i Tingsryds kommun (nämnden) för prövning av den anmälda verksamheten i sak i fråga om tillåtlighet och eventuella försiktighetsmått.
Nämnden har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
Bolaget har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Formuleringen gemensamt störningsområde indikerar att det skulle kunna finnas skilda störningsområden. Men vad gäller ljud är det inte möjligt eftersom allt ljud blir gemensamt för ett odefinierbart stort område. Det viktiga är att den totala ljudnivån inte överstiger 40 dBA vid någon bostad. Det gör den inte i det här fallet och det finns marginal till att den kritiska ljudnivån uppnås.
Skuggorna från det nu sökta vindkraftverket sammanfaller med de i Y för vissa skuggmottagare. För dessa skuggmottagare riskeras att riktvärdet överskrids. Det går dock att formulera villkor så att anpassning av det sökta verket säkerställer att inget riktvärde överskrids.
En anmälan ska bland annat innehålla en redogörelse för förekomsten av vindkraftverk inom en radie på två kilometer från varje vindkraftverk som omfattas av anmälan. Det var anledningen till att bolaget gjorde kumulativa beräkningar. Mark- och miljödomstolens dom kan tolkas som att det alltid blir gemensam påverkan bara för att kumulativa beräkningar är gjorda. Ett vindkraftverk antas alltid medföra en betydande miljöpåverkan. Detta innebär inte med automatik att det krävs en tillståndsansökan. Genom utredningar kan det visas att riktvärden inte överskrids och annars är acceptabla.
Nämnden har hänvisat till vad som framkommit i nämndens utredning och länsstyrelsens beslut. Nämnden har därutöver anfört att utredningen ger tillräckligt stöd för att vindkraftverket står tillsammans med en gruppstation och att det därför krävs tillstånd.
Frågan är om den anmälda verksamheten med ett vindkraftverk utgör tillståndspliktig B-verksamhet enligt 21 kap. 13 § miljöprövningsförordningen (2013:251). Avgörande för den bedömningen är om det planerade vindkraftverket ”står tillsammans med” vindkraftsparken Y, som är en gruppstation, och därför omfattas av tillståndsplikt enligt punkten 2 i nämnda bestämmelse.
Bestämmelserna om tillståndsplikt i miljöprövningsförordningen för verksamheter med vindkraftverk utgår från vindkraftsverkens höjd och antal. Ett högre vindkraftverk kan i allmänhet förväntas leda till en större omgivningspåverkan. Därutöver är det av betydelse för tillståndsplikten om vindkraftverken ”står tillsammans med” andra verk. Det saknas en definition i regelverket av uttrycket ”står tillsammans med”. Om ett vindkraftverk placeras i närheten av andra vindkraftverk finns det fler störningskällor för omgivningen, vilket kan förväntas leda till en större omgivningspåverkan. Mark- och miljööverdomstolen anser att, utöver avståndsförhållanden, ska även den gemensamma hälso- och miljöpåverkan av verksamheter med vindkraftverk beaktas vid bedömningen av om ett eller flera vindkraftverk ”står tillsammans med” andra verk i den mening som avses i nu aktuella bestämmelser. I vilken omfattning det är möjligt att föreskriva om skyddsåtgärder för att säkerställa att den gemensamma påverkan på omgivningen blir acceptabel ska däremot inte vägas in i den bedömningen.
Som framgår av mark- och miljödomstolens dom är Y vindkraftspark uppdelad på två skilda lokaliseringar på olika sidor om väg 119. Avståndet mellan lokaliseringarna är som närmast cirka tre kilometer mellan två verk. Det av bolaget anmälda vindkraftverket avses att placeras söder om väg 119 och knappt två kilometer från det närmaste verket i vindkraftsparkens lokalisering söder om vägen samt drygt två kilometer från det närmaste verket i parkens lokalisering norr om vägen.
Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att endast avståndsförhållandena inte kan anses medföra att den anmälda verksamheten med ett vindkraftverk ska anses stå tillsammans med vindkraftsparken. Utredningen i målet tyder inte på att verkets placering kommer att medföra någon betydande påverkan på landskapsbilden. Trots detta innebär verkets placering, som alltså ligger på ett kortare avstånd från de närmsta verken i vindkraftsparken än parkens olika delområden sinsemellan, att det binder ihop den befintliga parkens delområden. Av utredningen framgår vidare att det anmälda vindkraftverket och vindkraftsparken delvis har samma störningsområden för skuggutbredning och buller. När det gäller skuggning framgår det att några bostäder kan drabbas av kumulativ påverkan som överskrider de beräkningsvärden som gäller enligt praxis och att det därför kan finnas behov av anpassning av den nya verksamheten. När det gäller buller har det däremot inte framkommit något sådant behov. Med hänsyn till det tillkommande verkets placering och då det kan föreligga behov av att anpassa driften av verket till den befintliga gruppstationen bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det vindkraftverk som omfattas av anmälan ska anses stå tillsammans med vindkraftsparken. Verksamheten utgör därmed tillståndspliktig B-verksamhet. Överklagandet ska därför avslås.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Åsa Hanna, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson samt tf. hovrättsassessorn Anna Lundgren.
Föredragande har varit Sofia Gunnarsson.
Billyvind AB,
Tingsryds kommun, Miljö- och byggnadsnämnden Torggatan 12 Box 88 362 22 Tingsryd
Länsstyrelsen i Kronobergs läns beslut 2023-10-17 i ärende nr 2485-2023, se bilaga 2
Anmälan om uppförande av vindkraftverk på fastigheten X, Tingsryds kommun
Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
Miljö- och byggnadsnämnden i Tingsryds kommun (nämnden) beslutade den 20 mars 2023, § 42, att, enligt 26 a § punkt 3 i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH), förelägga Billyvind AB (Billyvind) att söka tillstånd för uppförande av ett vindkraftverk på fastigheten X.
Efter överklagande från Billyvind beslutade Länsstyrelsen i Kronobergs län (länsstyrelsen) den 17 oktober 2023 att upphäva nämndens beslut och avvisa anmälan.
Billyvind har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
Billyvind har yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och målet återförvisas till kommunen för handläggning som bygglovsansökan och anmälan. Som grund för sitt yrkande har Billyvind anfört i huvudsak följande. Detta vindkraftverk kommer inte att ha samma störning område som de tillståndsgivna verken. Det beror på att det inte finns någon fast gräns för när buller eller ljudstörning inte längre påverkar. Ljudvågor klingar av efterhand och blir ohörbara för det mänskliga örat. Riktvärdet 40 dBA är etablerat som gräns för den störning som människor måste tåla. Det är en balans mellan störning och behovet av elproduktion. Den hålls för alla bostadspunkter i detta område. Länsstyrelsen kan självständigt inte skärpa det kravet. Som Billyvind fått erfara ska buller numera beräknas i Nord 2000. Nya beräkningar har genomförts i det programmet och bifogas. Resultatet är detsamma som i tidigare inlämnade beräkningar, Ingen bostadspunkt kommer att få en högre ljudnivå än 40 dBA utomhus. Även kraven för lågfrekvent ljud in. Särskilda beräkningar har även gjorts beträffande C-vägt och A-vägt ljud och även dessa visar att alla krav hålls. Vad gäller avstånden, så är de 1912 m österut och 2028 m norrut till närmaste vindkraftverk.
Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.
Frågan i målet gäller om det anmälda verket med en totalhöjd på 240 m och på 1915 m avstånd från det närmaste verket i den uppförda vindparken Y ska anses stå tillsammans med Z och därmed vara tillståndspliktigt enligt MPF-kod 40.90 p 2.
Mark- och miljödomstolen gör följande bedömning. Vindparken Y är uppdelad i två olika lokaliseringar på olika sidor om väg 119. Det anmälda verket är beläget i skogsmark på ett avstånd av nästan 2 km från det närmaste verket i den befintliga vindparken. Avståndsförhållandena till vindparken talar för att de inte ska bedömas stå tillsammans.
Klaganden har i anmälningsärendet gett in kumulativa beräkningar av buller- och skuggpåverkan från det anmälda verket och den näraliggande tillståndsprövade parken. I fråga om både buller och skuggning föreligger kumulativ störningspåverkan från vindkraftsetableringarna. Mark- och miljödomstolen delar länsstyrelsens bedömning att det gemensamma störningsområdet gör att det nu anmälda vindkraftverket är tillståndspliktigt enligt 21 kap 13 § miljöprövningsförordningen. Det klaganden anfört föranleder inte någon annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.
se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 25 juni 2024.
Ann Westerdahl Carl-Philip Jönsson
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Ann Westerdahl, ordförande och tekniska rådet Carl-Philip Jönsson(skiljaktig, domsbilaga 1).
Tekniska rådet Carl-Philip Jönsson är skiljaktig och anför följande.
Jag anser att Mark- och miljödomstolen ska bifalla överklagandet att undanröja underinstansernas beslut och återförvisa målet till miljö- och byggnadsnämnden i Tingsryds kommun för prövning av den anmälda verksamheten i sak ifråga om tillåtlighet och eventuella försiktighetsmått.
Skälen för detta är följande.
Frågan i målet gäller om det anmälda verket med en totalhöjd på 240 m och på 1915 m avstånd från det närmaste verket i den uppförda vindparken Y ska anses stå tillsammans med Z och därmed vara tillståndspliktigt enligt MPF-kod 40.90 p 2. Avstånd/höjd förhållandet uppgår till 8.
Beträffande avstånd mellan verk kan konstateras att i det av underinstanserna åberopade rättsfallet MÖD 2003:58 avses verk med totalhöjd 100 m och ett avstånd på ca 500 m. MÖD fann att verken tillsammans hade en större effekt än 1 MW som då utgjorde grund för tillståndsplikten och de hade delvis samma störningsområde avseende buller och skuggor. Av rättsfallet framgår också att det var två identiska verk som avsågs att uppföras samtidigt. Avstånd/höjd förhållandet uppgick till 5.
I överklagandet görs även en jämförelse med en park i A som av lägre instanser befanns anmälningspliktigt där verket var 150 m höga på ett avstånd 1500 m till en gruppstation i ett öppet landskap. Avstånd/höjdförhållandet uppgick här till 10.
I rättsfallet MÖD 2016:4 klargörs hur villkorsreglering ska ske för vindparker med gemensamma störningsområden när flera parker är under samtidig prövning. Naturvårdsverket uttalade i remissyttrande till MÖD följande:
Det viktigaste är att fastställa värden för det sammantagna ljudet respektive den sammantagna skuggningen vid bostad. För att kunna bedriva en rättssäker och effektiv tillsyn krävs att de tillstånd och villkor som meddelas är tydliga och enhetliga. Då ges också verksamhetsutövare som står under tillsyn bättre förutsättningar att följa gällande regler. Varje verksamhetsutövare måste också ha möjlighet att råda över de omständigheter som regleras av tillstånd eller villkor. Det är därför i normalfallet inte lämpligt med gemensamma villkor för flera verksamhetsutövare. Kumulativt buller ska första hand hanteras inom ramen för prövningen av den ansökta parkens tillåtlighet. Prövningen bör ske utifrån rådande förhållanden och enligt principen ”först till kvarn” där tidpunkten för kungörelse är avgörande. Villkoren för de befintliga tillståndsgivna anläggningarna ska beaktas vid en ny prövning. Sökanden ska i sin ansökan visa att dennes bidrag till befintligt bullrande verksamhet inte leder till att 40 dB(A), eller annat värde, överskrids. Anpassningen kan ske genom effektreducering eller vindkraftverkens placering. Utgångspunkten för separata villkor bör vara att det sammantagna bullret inte vid någon bostad överskrider ett visst värde, vanligen 40 dB(A) ekvivalent bullernivå. Fördelen med denna princip är dels att förutsägbarheten för sökanden ökar, dels att prövningsmyndigheten inte behöver avvakta att två eller fler verksamhetsutövare enas om gemensamma villkor.
Jag gör följande bedömning. Med beaktande av att det anmälda verket är beläget i skogsmark på ett avstånd av nästan 2 km från det närmaste verket i den befintliga vindparken talar avståndsförhållandena för att de inte ska bedömas stå tillsammans. Jag är alltså enig med domstolens domskäl i denna del.
Fråga är då om det faktum att det föreligger ett överlappande störningsområde till någon del alltid ska anses medföra att verken står tillsammans. Detta framgår varken av regelverket eller av praxis. Graden av överlappande är flytande. Klaganden har i anmälningsärendet gett in kumulativa beräkningar av buller- och skuggpåverkan från det anmälda verket och den näraliggande tillståndsprövade parken. Enligt min uppfattning är det visat i målet att den visuella påverkan är obefintlig. I fråga om både buller och skuggning föreligger viss kumulativ påverkan där den samlade bullerpåverkan understiger 40 dB(A) men där några bostäder kan drabbas av skuggpåverkan som beräkningsmässigt kan överskrida de begränsningsvärden gäller enligt praxis såvida det inte sker någon skuggreglering vilket är bästa teknik och normalkrav enligt praxis. Enbart detta faktum tillsammans med det faktiska avståndet medför enligt min bedömning inte att verken ska betraktas stå tillsammans på sådant sätt att det är fråga om en tillståndspliktig anläggning. Det är inte heller fråga om två verksamheter under samtidig prövning.
Jag anser vidare att Naturvårdsverkets inställning och MÖD´s avgörande i MÖD 2016:4 leder till slutsatsen att kraven på det anmälda verket ska anpassas så att den totala störningen tillsammans eller kumulativt med den tillståndsgivna parken inte överskrider vad som normalt föreskrivs. Eftersom detta är fullt möjligt att åtgärda med mer långtgående försiktighetsmått med stöd av 27 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och 26 kap. 9 § miljöbalken för det anmälda verket, vilket även framgår av klagandens åtagande, saknas behov av att pröva miljöpåverkan gemensamt i en tillståndsprövning under förutsättning att det finns ett tillräckligt underlag med kumulativa beräkningar. Det framstår inte heller som skäligt att Z som omfattas av ett lagakraftvunnet tillstånd ska riskera skärpta villkor för att en annan verksamhetsutövare avser att bedriva en störande verksamhet i närheten.
Det anmälda verket, så som verksamheten avses bedrivas, är således inte tillståndspliktigt enligt 29 kap. 13 § miljöprövningsförordningen och det föreligger inte heller bärande skäl att förelägga verksamhetsutövaren att söka tillstånd. Underinstansernas beslut ska därför upphävas och ärendet återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning. Nämnden har därvid att pröva tillåtligheten mot miljöbalkens hänsynsregler och meddela de förelägganden om försiktighetsmått eller förbud som kan anses nödvändiga.