MÖD 2025:35
Sökord Elledning · Interna nät · Koncession · Koncessionskrav
Energimarknadsinspektionens utredningsskyldighet i ärenden avseende bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession ----- Mark- och miljööverdomstolen har, med stöd av 23 § förvaltningslagen, återförvisat ett ärende om bindande besked i fråga om flera starkströmsledningar omfattas av undantag från kravet på nätkoncession till Energimarknadsinspektionen för ytterligare utredning. Mark- och miljööverdomstolen har uttalat att myndigheten bör efterfråga berörda nätägares inställning i ärendet om det inte är uppenbart att ett ledningsnät omfattas av undantaget.
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-08-14 i mål nr M 1939-24, se bilaga A
Ilmatar Persköp AB, 559386-5362 Stortorget 29 211 34 Malmö
Energimarknadsinspektionen Box 155 631 03 Eskilstuna
Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession avseende solcellsparken Persköp i Örkelljunga kommun; fråga om återförvisning
Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom samt undanröjer Energimarknadsinspektionens beslut och återförvisar ärendet till Energimarknadsinspektionen för fortsatt behandling.
Ilmatar Persköp AB (bolaget) har, så som bolaget slutligt formulerat sin talan, yrkat i första hand att Mark- och miljööverdomstolen ska meddela bindande besked om att samtliga ledningar inom och mellan område A och B, inklusive den anslutningsledning till överliggande nät som avses att anläggas inom område B, omfattas av undantag från kravet på nätkoncession, se domsbilaga B. Bolaget har yrkat i andra hand att Mark och miljööverdomstolen ska meddela sådant besked i det fall något av följande led ningsnät, var för sig eller kombinerat, omfattas av kravet från nätkoncession:
1) ledningarna inom område A, 2) ledningarna inom område B, 3) ledningen mellan område A och B samt 4) anslutningsledningen till överliggande nät inom område B.
Energimarknadsinspektionen har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
Bolaget har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen, med i huvudsak följande tillägg.
Nätägaren har under processen i Mark- och miljööverdomstolen meddelat att man av ser att anlägga anslutningspunkten till överliggande nät för den planerade solcells parken inom område B. Den markkabel för anslutning till överliggande nät från område A som ansökan tidigare omfattat är därför inte längre aktuell att anlägga.
Det som på kartan över område A framstår som ett vattendrag är ett grävt dike som löper genom området, och kan inte anses innebära att område A inte skulle vara väl avgränsat. Vad gäller område B finns bebyggelse i form av en industritomt med växthus i den södra delen. Solcellsparken är tänkt att anläggas norr, öster och söder om industritomten som en sammanhängande enhet. I syfte att påverka områdets natur och befintliga bebyggelse i minsta möjliga mån, har bolaget föreslagit ledningsdragning i befintlig väg där det är möjligt. Det är anledningen till att ledningen dras i närheten av industritomten. För att möjliggöra viltpassage har något bredare avstånd mellan panel raderna planerats in på några utvalda ställen, vilket inte är något som gör att området som helhet inte ska anses utgöra ett avgränsat område. De vattendrag som finns inom område B är grävda diken som inte är vattenförande under hela året. De vattendrag som ledningen passerar mellan område A och område B är också grävda diken.
Bolaget har under processen i Mark- och miljööverdomstolen fått tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till uppförande och drift av en solcellsanläggning inom område B. Tillståndsbeslutet har dock överklagats och har ännu inte vunnit laga kraft. Den prövning som krävs för ett tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för en solcellspark bör inte bedömas annorlunda än en prövning för vindkraftstillstånd, i fråga om ett område ska anses som avgränsat. Att bolaget fått tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken för den aktuella solcellsparken bör därför i sig utgöra grund för att område B ska anses som väl avgränsat.
Energimarknadsinspektionen har anfört i huvudsak följande.
Ledningsnätet för område A skulle kunna ses som ett avgränsat område enligt 22 a § första stycket 1 förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), IKN-förordningen. När det gäller område B befinner sig ledningsnätet för området inte inom ett avgränsat område, eftersom solcellsparken omringar industrin. Det går därmed inte att avgöra var gränsen går mellan området för ledningsnätet och övrig mark. Detta gäller oavsett om ledningsnätet för område B får miljötillstånd, eftersom 22 a § andra stycket IKN-förordningen gäller vindkraftverk. Dessutom framgår det inte var område B ska anslutas för det fall att området anses vara en egen enhet. Om område B har en egen anslutningsledning omfattas inte heller den av undantag från kravet på nätkoncession. Det beror på att ledningsnätet inom område B inte finns inom ett avgränsat område och därmed kan inte heller anslutnings ledningen anses vara inom ett avgränsat område.
En starkströmsledning får inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). En nätkoncession avser en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på nätkoncession. (Se 2 kap. 1, 2 och 5 § ellagen [1997:857].) Genom IKN-förordningen har regeringen meddelat sådana föreskrifter om undantag. Energimarknads-inspektionen ska under vissa förutsättningar ge ett bindande besked i frågan om huruvida en starkströms ledning omfattas av undantag från nätkoncession (2 kap. 6 § ellagen och 4 § förordningen [2023:241] om det nationella elsystemet).
Energimarknadsinspektionen ska vid sin handläggning av ett ärende om undantag från nätkoncession se till att ärendet blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (23 § första stycket förvaltningslagen [2017:900]).
I detta fall har Energimarknadsinspektionen inte hämtat in yttrande från berörda koncessionshavare. Det får anses vara en brist i myndighetens handläggning. Energimarknadsinspektionen bör som utgångspunkt efterfråga berörda nätägares inställning i ärendet om det inte är uppenbart huruvida ett ledningsnät omfattas av undantag från nätkoncessionskravet eller inte. Detta då det bakomliggande syftet med koncessionsregleringen bland annat är att värna koncessionshavares ensamrätt att överföra el inom sitt koncessionsområde. Koncessionshavarna har vidare ett särskilt ansvar för drift och underhåll, utbyggnad vid behov, eventuella anslutningar till andra ledningsnät, att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt, samt att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el (3 kap. 1 § ellagen). Berörd koncessionshavares inställning till om ansökt ledning kan undantas från koncessionskravet enligt vad som anges i 22 a § IKN-förordningen kan därför behöva beaktas vid bedömningen. Det har nu också visat sig att nätägaren i detta fall, sent i processen, har meddelat var anslutning till överliggande nät lämpligen bör ske, vilket har föranlett bolaget att justera sin begäran om undantag.
Bolagets yrkanden i Mark- och miljööverdomstolen innebär således att bolagets begäran om bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession har ändrats. I stället för en anslutningsledning från område A västerut avser begäran nu en anslutningsledning inom område B till överliggande nät. Avseende den anslutnings ledningen saknas utredning om bland annat ledningens geografiska utbredning och lokalisering, vilket är underlag som behövs för att kunna ta ställning till om den är undantagen koncessionskravet. Därutöver innebär de yrkanden som bolaget numera har framställt i andra hand att bolaget vill få prövat om olika delar av solcellsparkens ledningsnät var för sig är undantagna koncessionskravet, vilket inte har prövats av underinstanserna.
Instansordningsprincipen syftar till att lägga tyngdpunkten i rättskipningen i första instans. Den begäran om bindande besked som bolaget önskar få prövad i Mark- och miljööverdomstolen skiljer sig väsentligt från den begäran som prövats av under instanserna. Det är inte lämpligt att de kompletteringar som föranleds av bolagets ändrade begäran och den utredning som i övrigt behöver vidtas sker i sista instans. Mark- och miljööverdomstolen anser sammantaget att ärendet behöver utredas vidare i sådan omfattning att det ska återförvisas till Energimarknadsinspektionen för fortsatt behandling.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Mikael Hagelroth och Petra Bergman, referent, samt tekniska rådet Yvonne Eklund.
Ilmatar Persköp AB, Stortorget 29 211 34 Malmö
Energimarknadsinspektionen Box 155 631 03 Eskilstuna
Energimarknadsinspektionens beslut 2024-02-02 i ärende nr 2023-100348, se bilaga 1 och 2
Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession
Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
Energimarknadsinspektionen (EI) beslutade den 2 februari 2024 att neka Ilmatar Persköp AB (bolaget) positivt bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession. Bolaget har nu överklagat EI:s beslut till mark- och miljödomstolen.
Bolaget har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska besluta att hela ledningsnätet för hela solcellsparken samt anslutningsledningen från område A till den planerade anslutningspunkten omfattas av undantag från kravet på nätkoncession. I andra hand har bolaget yrkat att samtliga ledningar inom parken (område A och B inklusive batterianläggningen) ska omfattas av undantag från kravet på nätkoncession. I tredje hand har bolaget yrkat att samtliga ledningar inom område B ska undantas från kravet på nätkoncession.
Bolaget har sammanfattningsvis anfört följande. Bolaget avser att anlägga en solcellspark på två sammanhängande områden (område A och B). Inom område A planeras även en batterianläggning som kommer utgöra en del av solcellsparken samt anslutningspunkt till det överliggande koncessionspliktiga nätet. Såväl anslutningspunkten mellan område A och område B, batterianläggningen och anslutningspunkten till det överliggande nätet som det interna uppsamlingsnätet är endast avsett att överföra el från solcellspanelerna till det överliggande nätet, och utgör således ett internt nät enligt 2 § IKN-förordningen. Solcellsparken har en begränsad utbredning och är väl sammanhållen inom ett enhetligt område och utformas för att beakta de naturvärden och den infrastruktur som förekommer på platsen. Solcellsparkens utbredning och utformning medför inte svårigheter för en eventuell framtida utbyggnad av elnät på platsen.
Anslutningspunkten mellan område A, batterianläggningen och anslutningspunkten till det överliggande nätet ligger inom området för solcellsparken med en sträcka om ca 840 meter, vilket är väsentligt kortare än solcellsparkens totala bredd. Anslutningsledningen får därmed anses kort och avgränsad. Ledningen mellan område A och B kommer att vara ca 680 meter och är planerad att förläggas vid befintlig väg för minsta möjliga åverkan. Det korta avståndet mellan område A och B samt det faktum att ledningen kommer att dras inom ett sammanhängande skogsområde medför att det tydligt framgår var gränsen för ledningsnätet går, trots den korsande vägen. Det finns inte heller någon annan infrastruktur som skulle kunna föranleda att området inte kan anses vara avgränsat enligt 22 a § IKN förordningen.
Tillämpliga bestämmelser framgår av bilaga 1. BILAGAN ÄR UTESLUTEN HÄR.
Mark- och miljödomstolen konstaterar att områdena A och B ligger ca 600 meter från varandra, vilket i sammanhanget är ett stort avstånd. Den planerade ledningen mellan dessa områden kommer dessutom att passera vattendrag och infrastruktur i form av väg och bebyggelse. Område B är i sig uppdelat i två områden, med en planerad ledning som kommer att korsa infrastruktur i form av väg och bebyggelse. Dessa omständigheter medför att varken det totala området A och B eller området B för sig är att anse som avgränsade områden i den mening som avses i 22 a § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857). Det var därmed riktigt av EI att avslå bolagets begäran om bindande undantag från kravet på nätkoncession och det saknas förutsättningar för domstolen att bevilja något av bolagets yrkanden. Vad bolaget har anfört föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska mot den bakgrunden avslås.
se bilaga 3 (MMD-02) Överklagande senast den 4 september 2024.
Per-Anders Broqvist Annika Månsson
_______________ I domstolens avgörande har deltagit f.d. hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, ordförande, och tekniska rådet Annika Månsson. Föredragande har varit Torbjörn Kreuger.