lagen.
Mark- och miljööverdomstolen

MÖD 2025:37

Domstol
Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum
2025-08-25
Målnummer
M 17150-24
Rättsområde
Miljömål

Källa

Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession ----- Mark- och miljööverdomstolen har ansett att en anslutningsledning till en solcellspark inte omfattas av undantag från krav på nätkoncession i 22 a § förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), IKN-förordningen. Ledningen var 1250 meter och skulle korsa annan relevant infrastruktur för starkström i området. Berörd koncessionshavare hade motsatt sig att ledningen skulle omfattas av undantaget.

Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-12-06 i mål nr M 5292-24, se bilaga A

E.ON Energidistribution AB, 556070-6060 205 09 Malmö

Ombud: J.S.W. Samma adress

1 Energimarknadsinspektionen Box 155 631 03 Eskilstuna

2 LC Energi Skuru AB, 559369-2410 Mobilvägen 10 223 62 Lund

Ombud: H-A.O. samt S.G. och F.L.

Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession avseende solcellsparken X

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och Energimarknadsinspektionens beslut samt förklarar att anslutningsledningen, enligt bilaga 1 till beslutet, inte omfattas av undantag från kravet på nätkoncession.

E.ON Energidistribution AB (E.ON) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa att anslutningsledningen inte omfattas av undantaget från kravet på nätkoncession.

Energimarknadsinspektionen och LC Energi Skuru AB har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

E.ON har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg. Ett ökat antal undantagna ledningar med stor utbredning och som inte är avgränsade kan leda till oacceptabla elsäkerhetsrisker. Den alternativa spänningsnivån är olämplig med hänsyn till områdets nätutformning och behovet för övriga kunder.

Energimarknadsinspektionen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen, med i huvudsak följande tillägg. De få småhusen, med som minst ca 100 meter till anslutningsledningen, har inte någon inverkan på anslutningsledningens avgränsning. Anslutningsledningens längd och avgränsning försvårar inte möjligheterna till en rationell utbyggnad av lokalnätet inom koncessionsområdet. En innehavare av koncessionen inom ett visst område har ett långtgående skydd, men det tillåts att inskränkas till viss del enligt vad som anges i förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), IKN-förordningen. Anslutningsledningen för inmatning av producerad el till det allmänna elnätet innebär inte något intrång i koncessionshavarens rättigheter.

LC Energi Skuru AB har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen, med i huvudsak följande tillägg. Bolaget förbereder en miljötillståndsansökan för solcells parken. Anslutningsledningen kommer att ingå i tillståndsansökan som en del av solcellsparken och det planerade verksamhetsområdet. När det gäller gruppstationer för vindkraft presumeras att anläggningar som ingår i samma tillstånd utgör ett avgränsat område enligt 22 a § andra stycket IKN-förordningen. Det finns inga skäl att behandla de anläggningar (inbegripet anslutningsledningen) som ingår i solcellsparken på annat sätt.

Frågan i målet är om en anslutningsledning till en solcellspark ska undantas från kravet på nätkoncession.

En starkströmsledning får inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). En nätkoncession avser en ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område (nätkoncession för område). Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på nätkoncession. (Se 2 kap. 1, 2 och 5 § ellagen.) Genom IKN-förordningen har regeringen meddelat sådana föreskrifter om undantag. Energimarknadsinspektionen ska under vissa förutsättningar ge ett bindande besked i frågan om huruvida en starkströmsledning omfattas av undantag från nätkoncession (2 kap. 6 § ellagen och 4 § förordningen [2023:241] om det nationella elsystemet).

Av 22 a § första stycket 1 d IKN-förordningen följer att en anslutningsledning, som utgör ett internt nät, får byggas och användas utan nätkoncession, om det inom ett avgränsat område dras från en eller flera anläggningar för produktion av el till en gemensam anslutning till elnätet, förutsatt att anslutningsledningen är kort.

Bestämmelsens lydelse har ändrats under målets handläggning och den ska tillämpas utifrån sin nya lydelse. Ändringen är dock inte av avgörande betydelse för den aktuella prövningen. Mark- och miljödomstolen har redogjort för relevanta uttalanden i förordningsmotiven FM 2007:1 som kan användas som underlag för bedömningen trots att bestämmelsen i 22 a § tillkom senare och har ändrats.

Även SOU 2019:30 (Moderna tillståndsprocesser för elnät) kan ha viss betydelse för tolkningen av bestämmelsen i 22 a § IKN-förordningen. Där anges bland annat följande. Den som har nätkoncession för område ges ensamrätt på elöverföring i ett område på sin spänningsnivå i syfte att förhindra ineffektivt inträde av nya nätföretag på marknaden. Genom ett koncessionsförfarande ges nätföretaget ett legalt monopol. För att undvika missbruk av den makten har nätföretagen ålagts en rad skyldigheter i ellagen. Det övergripande syftet med undantagsreglerna i IKN-förordningen är att förenkla byggande av elledningar och nät som har en obetydlig påverkan på miljön, elmarknaden och elnätet. Bestämmelsen i 22 a § syftar till att främja energi omställningen, öka resurseffektiviteten i tillståndshanteringen och minska den administrativa bördan i samband med byggande och användande av produktions anläggningar för el, bland annat solcellsparker. Utredningen föreslog att alla ledningar inom ett avgränsat område bakom anslutningspunkten, i exempelvis en vindkraftpark, skulle undantas från koncessionskravet. Vidare ansåg utredningen att även kortare anslutningsledningar skulle undantas så länge de omfattas av det avgränsade området. Som exempel på vad som utgör en kort anslutningsledning angavs en ledning som till sin längd inte överstiger avståndet mellan två intilliggande anläggningar när det var fråga om vindkraftverk inom en vindkraftpark. (Se SOU 2019:30 s. 78, 80 och 85 f.) Möjligheten till undantag från koncessionskravet för korta anslutningsledningar inom ett avgränsat område infördes i IKN-förordningen den 1 januari 2022.

Det finns ingen närmare vägledning kring hur undantaget från koncessionskravet för en anslutningsledning ska tillämpas. Det är lätt att förstå att en anläggning ska befinna sig inom ett avgränsat område. Att ha samma kriterium för en anslutningsledning, som utgör en avstickare bort från anläggningen till lämplig anslutningspunkt, framstår som mer främmande. Om kravet på att anslutningsledningen ska dras inom ett avgränsat område tolkas alltför strikt skulle det medföra att syftet att bland annat underlätta etablering av solcellsparker blir svårt att uppnå, om inte parken ligger alldeles intill en anslutningspunkt. Vilken typ av faktorer som ska beaktas vid bedömningen är emellertid oklart. Det framgår inte heller närmare vilka faktorer som ska beaktas vid bedömningen av längden på en anslutningsledning.

Mark- och miljööverdomstolen anser att hänsyn i första hand behöver tas till omgivande infrastruktur för elnät, dvs. främst koncessionshavares nät i området. En förutsättning för att kunna tillämpa undantaget blir därmed om anslutningsledningen kan anses befinna sig inom ett avgränsat område i relation till övriga, befintliga eller förutsägbara, koncessionsnät i området. Mark- och miljööverdomstolen anser vidare att det inte är lämpligt att bedöma en anslutningslednings längd vare sig i absoluta tal eller i relation till, som i detta fall, bredden på en solcellspark. Som framgått ovan kan en anslutningsledning till en vindkraftpark betraktas som kort om dess längd understiger avståndet mellan två vindkraftverk. Den bedömningen kan motiveras av att det som regel inte behövs någon infrastruktur för el avseende annan bebyggelse i så nära anslutning till en vindkraftpark, bland annat med hänsyn till vindfång och buller. Annan bebyggelse, i behov av elnät, kan emellertid i princip uppföras alldeles intill en solcellspark. Det innebär att längden på en anslutningsledning till en solcellspark inte självklart kan motsvara längden på en anslutningsledning till en vindkraftpark.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen behöver det ske en bedömning av de båda kriterierna i varje enskilt fall, särskilt med beaktande av befintlig och kommande infrastruktur av elnät i området. Som nämnts ovan är syftet med undantagsreglerna att förenkla byggande av ledningar och nät som har en obetydlig påverkan på såväl miljön som elmarknaden och elnätet. Hänsyn behöver tas både till den rätt som berörda koncessionshavare har och till det ansvar för elnätens funktion och utformning som åvilar koncessionshavarna. Därvid kan såväl lokala som regionala nät, liksom det nationella transmissionsnätet, behöva beaktas. Det innebär alltså att en anslutnings ledning med en viss utformning kan bedömas som kort inom ett avgränsat område på en plats, men inte på en annan. Den omständigheten att det kan ta lång tid och medföra ytterligare kostnader för en verksamhetsutövare att få en anslutningsledning från befintlig koncessionshavare, i stället för att själv dra anslutningsledningen, är en fråga för lagstiftaren att beakta, t.ex. när det gäller vilka krav som ska ställas på koncessionshavare, och påverkar inte bedömningen av om anslutningsledningen är att betrakta som kort inom ett avgränsat område.

Anslutningsledningen är tänkt att dras utanför solcellsparkens område till en anslutningspunkt 1 250 meter bort. Ledningen kommer att korsa annan relevant infrastruktur för starkström i området, bland annat flera kraftledningar, samt passerar – utöver skogsmark – ett vattendrag, två bilvägar och tre mindre småhusfastigheter. E.ON, som har nätkoncession för området, har motsatt sig att ledningen ska undantas från kravet på nätkoncession och har bland annat uppgett att det finns ett utbyggt lokalnät där det planeras för kapacitetshöjningar samt varnat för oacceptabla elsäkerhetsrisker.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att ansökt anslutningsledning i och för sig är en sådan ledning som kan omfattas av undantagsbestämmelsen eftersom den ska dras från en eller flera anläggningar för produktion av el till en gemensam anslutning till elnätet. Därutöver krävs dock, som framgått ovan, att ledningen ska vara inom ett avgränsat område och kort. Den i målet aktuella ledningen är över en kilometer lång i riktning från det interna nätet och ledningen kan med den planerade utsträckningen enligt domstolens bedömning inte vara en sådan anslutningsledning som avses med undantaget. Mark- och miljööverdomstolen anser därför att anslutningsledningen inte uppfyller kraven i 22 a § IKN-förordningen för att kunna undantas från kravet på nätkoncession. Den omständigheten att anslutningsledningen kan komma att omfattas av ett miljötillstånd för solcellsparken föranleder inte nu någon annan bedömning. Överklagandet ska därför bifallas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Mikael Hagelroth och Petra Bergman, referent, samt tekniska rådet Yvonne Eklund.

E.ON Energidistribution AB 205 09 Malmö

1 Energimarknadsinspektionen Box 155 631 03 Eskilstuna

2 LC Energi Skuru AB Mobilvägen 10 223 62 Lund

Ombud: H-A.O. samt S.G. och F.L.

Energimarknadsinspektionens beslut den 3 juni 2024 i ärende nr 2023-103912, se bilaga 1

Bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession för en planerad solcellspark i Eksjö kommun

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

LC Energi Skuru AB (LC Energi) begärde bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession för en anslutningsledning för en planerad solcellspark i Eksjö kommun. Energimarknadsinspektionen (Ei) beslutade den 3 juni 2024 att anslutningsledningen omfattas av undantag från kravet på nätkoncession. Beslutet har överklagats av E.ON Energidistribution AB (E.ON) till mark- och miljö domstolen.

E.ON har yrkat att mark- och miljödomstolen med ändring av det överklagade beslutet ska besluta att anslutningsledningen inte omfattas av undantag från kravet på nätkoncession.

LC Energi har motsatt sig E.ON:s ändringsyrkande.

Ei har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

E.ON En anslutningsledning som löper 1 250 meter utanför solcellstakens område kan inte vara väl avgränsad eller att anse som kort. Det finns inget som tyder på att en solcellsparks bredd skulle kunna medföra så långa anslutningsledningar som i aktuellt ärende. Längre anslutningsledningar ska fortsatt vara koncessionspliktiga.

På grund av områdets nätutformning och behovet för övriga kunder i omgivningen är 30 kV den lämpligaste spänningsnivån att ansluta planerad solcellspark. Trots detta föreslås anslutningsledningen som alternativ att förläggas på en högre spänningsnivå, 130 kV. Om ledningen prövats som nätkoncession för linje, hade spänningsnivån bedömts enligt ellagen. Det är olämpligt att lämna undantag för anslutningsledning på olika spänningsnivåer. Vidare ska inga onödiga ledningar byggas. Det finns ett utbyggt lokalnät och det planeras för kapacitetshöjningar i lokalnätet.

I förevarande fall är sträckan mellan tänkt solcellspark och E.ON:s transformator station väldigt lång, cirka 1 250 meter. Anslutningsledningen passerar ett vatten drag, två bilvägar samt löper genom skogsmark av varierande höjd och ålder. Dessutom korsar anslutningsledningen en markförlagd ledning och en luftledning. Utmed den tänkta sträckan finns även tre mindre fastigheter taxerade som småhus enheter. Den som rör sig i detta landskap kommer inte uppfatta ledningssträckan som ett område för solcellsanläggning. Även om det skulle vara tydligt var gränsen går mellan anslutningsledningen och annan mark är det inte möjligt att enkom på denna bedömning konstatera att ledningen är inom det avgränsade området för solcellsparken.

LC Energi 22 a § IKN-förordningen ändrades den 1 januari 2022. I och med att ändringarna i förordningen innebär att fler undantag från kravet på nätkoncession tillfördes kan det ifrågasättas vilken ledning som kan hämtas från resonemang om avgränsning som förs i äldre rättsfall. Resonemangen kan inte överföras direkt på det aktuella fallet som rör en anslutningsledning. Anslutningsledningar måste, till skillnad från en ledning som sammanbinder två produktionsanläggningar, kunna gå utanför det område som utgör elproduktionsanläggningen. I annat fall skulle undantaget för anslutningsledningar i praktiken bara kunna tillämpas på anläggningar där det kommersiella elnätet och lämplig anknytningspunkt löper inom anläggnings området. För att det nya undantaget ska få effekt måste man ta hänsyn till att anslutningsledningar ofta måste vara längre och dras utanför anläggningsparken.

Enligt den äldre bestämmelsen och innebörden av ”avgränsad” så framgår av förordningsmotiven från 2007 att ”man måste alltså lätt kunna konstatera var gränsen mellan området och övrig mark går. Området skall vara väl avgränsat”. I praxis från innan förordningsändringen har det förekommit uttalanden av innebörd att interna ledningar som går utanför ett stängslat område inte är att betrakta som tydligt avgränsade. Det måste därför accepteras att motiven från 2007 och äldre praxis inte kan vara vägledande när det kommer till att tolka begreppet ”avgränsat område” för anslutningsledningar till elnätet. Med den tolkning som förekommer i äldre praxis skulle anslutningsledningar aldrig omfattas av undantaget såvida de inte stängslas in.

Stora vägar eller vattendrag kan ha en avskiljande funktion i landskap, men i det aktuella fallet präglas landskapet av skogsmark. Ett mindre vattendrag och en enskild skogsväg är av ringa betydelse för landskapsbilden. Av större betydelse för frågan om den går inom ett avgränsat område är att anslutningsledningen kommer att löpa inom en och samma fastighet.

Vad som är att betrakta som kort kommer ofrånkomligen variera med omständigheterna i varje enskilt fall. Naturligtvis måste man vid bedömningen ta hänsyn till faktorer såsom produktionsparkens storlek och omkringliggande landskap och bebyggelse. Solparkens utformning är sådan att anslutningsledningen endast är ungefär en tredjedel så lång som bredden på parken. I relation till solparkens utbredning är ledningen därför kort. Ledningen i det aktuella fallet kan heller inte sägas vara utbredd, inte heller med hänsyn till omkringliggande bebyggelse. Det rör sig om en enstaka linjeledning som går från solparken till luftledningen.

Ei Ett bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession svarar endast på frågan om ledningsnätet omfattas av undantag från kravet på nätkoncession enligt IKN-förordningen. Ei gör inte någon prövning enligt miljöbalken. Att ett ledningsnät omfattas av undantag från kravet på nätkoncession innebär inte något undantag från annan lagstiftning. Ett bindande besked gäller endast för den enskilda situationen. Frågan om ett eventuellt framtida miljötillstånd ändrar ledningsnätets utformning, eller om det av andra skäl sker en framtida ändring av ledningsnätet, är inget som kan prövas inom ramen för det bindande beskedet.

Ett bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession ger inte sökanden rätt att anslutas till det koncessionerade nätet på en viss spänningsnivå. Ei kan inte inom ramen för en sådan prövning avgöra vilken spänningsnivå en anläggning ska anslutas till nätet, eftersom det inte finns några sådana bestämmelser i IKN-förordningen.

I det område som ansökan omfattar finns inte någon betydande infrastruktur, i form av exempelvis bebyggelse, som gör det svårt att avgränsa området för solcells parken och anslutningsledningen. Den infrastruktur som finns kan inte sägas konkurrera med aktuellt ledningsnät. Vägar i sig medför inte att ett ledningsnät inte kan anses befinna sig inom ett avgränsat område. Om enbart vägar skulle medföra att ledningsnätet inte befinner sig inom ett avgränsat område skulle produktions parker sällan kunna vara undantagna från kravet på nätkoncession. Det sker en sammanvägd bedömning av den infrastruktur och annan verksamhet som finns i området för en produktionspark. Anslutningsledningen korsar ett mindre vattendrag på ett ställe, men den går inte längs med något vattendrag. Vattendraget som korsas kan därför inte anses leda till svårigheter att bedöma anslutningsledningens avgränsning.

Ledningsnät som är undantagna från kravet nätkoncession omfattas inte av ellagens bestämmelser om ledningar i nätverksamhet. Det finns inte några bestämmelser i IKN-förordningen om att bindande besked inte får medges till parallella, olämpliga eller onödiga ledningsnät.

E.ON menar att de rekvisit som används, för att bedöma om en anslutningsledning för vindkraftspark är undantagen från koncessionskravet, inte kan tillämpas för en solcellspark. Regeringen uttalade vid införandet av 22 a § IKN-förordningen att framtida tekniker för elproduktion med liknande funktion som vindkraft skulle kunna behandlas på motsvarande sätt (prop. 2009/10:51 s. 17). En rimlig konsekvens av uttalandet är att olika energislag ska behandlas på ett icke diskriminerande sätt i bedömningen enligt 22 a § IKN-förordningen.

Följande anges i den aktuella bestämmelsen i 22 a § första stycket 1 b förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:859). Ett internt nät får byggas och användas utan nätkoncession, om det inom ett avgränsat område dras från flera anläggningar för produktion av el till en gemensam anslutning till elnätet förutsatt att anslutningsledningen är kort.

Parterna har argumenterat om betydelsen av bestämmelsen i andra stycket i detta fall. Mark- och miljödomstolen konstaterar att den aktuella solcellsanläggningen inte omfattas av ett tillstånd enligt miljöbalken och att det inte heller kan förutses om ett sådant tillstånd kommer att finnas senare. Även med hänsyn till vad LC Energi anfört kan andra stycket i bestämmelsen därmed inte tilläggas någon betydelse vid tillämpningen av första stycket.

Förordningsmotiven 2007:1 är av intresse vid tillämpning av bestämmelserna om anläggningar för elproduktion i 22 a § förordningen om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen, även om bestämmelsen införts efter förordnings motiven. Av förordningsmotiven framgår bland annat följande. Kravet på nätkoncession motiveras bland annat av att elektriska starkströmsledningar ingår i landets infrastruktur när det gäller överföring av el. Koncessionsprövningen syftar därför bland annat till att åstadkomma en lämplig utformning av infrastrukturen. Koncessionshavarens ensamrätt till överföring av el för annans räkning inom koncessionsområdet syftar till att ge koncessionshavaren de ekonomiska förutsättningarna att bedriva nätverksamheten på ett effektivt och riktigt sätt. Ett av syftena med koncessionsprövningen är att säkerställa att lokalnätet är lämpligt ur allmän synpunkt, dvs. att det byggs och utvecklas så att det får en lämplig utformning. Om man tillåter att det byggs parallella lokalnät inom ett koncessionsområde leder detta till en olämplig utformning av infrastrukturen för överföring av el.

När det gäller kriterierna för när ledningar bör vara undantagna från koncessions kravet anförs följande, såvitt är av särskilt intresse i detta fall. Det andra kriteriet är att ett internt nät inte får ha alltför stor utbredning. Ett stort internt nät kan nämligen skapa svårigheter för koncessionshavaren att bygga ut sitt nät på ett rationellt sätt. Detta blir främst aktuellt om kunder inom området för det interna nätet eller bortom detta ska anslutas till lokalnätet. Koncessionshavaren kan till exempel bli tvungen att dra sina ledningar runt ett internt nät för att ansluta kunder på andra sidan det interna nätet. Det tredje kriteriet är att området ska vara väl avgränsat. Man ska lätt kunna fastställa områdets belägenhet och utbredning. Man måste lätt kunna konstatera var gränsen mellan området och övrig mark går.

Ansökan från LC Energi gäller anslutningsledningen för en planerad solcellspark i Eksjö kommun. Ansökan omfattar alltså inte ledningarna inom solcellsparken. Mark- och miljödomstolen konstaterar i likhet med Ei att solcellsparkens ledningar och anslutningsledningen är ett internt nät. Med hänsyn till att det inte är obligatoriskt att ansöka om ett bindande besked om undantag från kravet på nätkoncession anser domstolen att det är möjligt att pröva frågan om undantag enbart avseende anslutningsledningen. Bedömningen av frågan om undantag för anslutningsledningen ska dock göras utifrån att det interna nätet i dess helhet, dvs. solcellsparkens ledningar och anslutningsledningen, sammantaget uppfyller kraven för ett undantag. Underlaget i målet är tillräckligt för att göra en sådan bedömning.

Domstolen överväger först om anslutningsledningen tillsammans med solcells parken kan anses utgöra ett avgränsat område.

Anslutningsledningen korsar två mindre vägar, ett mindre vattendrag, markkabel om 10 kV och luftledning om 400 V. Då det rör sig om mindre vägar och mindre ledningar för hushållsbehov anser mark- och miljödomstolen, i likhet med Ei, att den infrastruktur som finns längs med anslutningsledningen är av mindre betydelse vid bedömningen. E.ON har beträffande det befintliga lokalnätet inte på ett konkret sätt kunnat förklara vilka praktiska svårigheter som ett undantag kan ge upphov till framöver.

Med hänsyn till att solcellsparken och anslutningsledningen är belägna inom samma fastighet, att området för anslutningsledningen i huvudsak består av skogsbruk i olika stadier samt att ledningen inte korsar någon infrastruktur av större betydelse, bedömer domstolen att det går att fastställa områdets belägenhet och utbredning. Kriteriet om att det interna nätet ska vara avgränsat bedöms därför vara uppfyllt.

Domstolen har även att överväga om det är fråga om en kort anslutningsledning i den mening som avses i bestämmelsen.

Förordningsmotiv eller praxis från överrätt ger ingen vägledning om hur bestämmelsen i denna del ska tillämpas. En alltför restriktiv tillämpning skulle innebära att syftet med undantaget i 22 a § första stycket 1 b förordningen, dvs. att underlätta etablering av solcellsparker, inte kan uppnås. Bedömningen bör göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det framstår som rimligt att som en utgångs punkt sätta anslutningsledningens längd i relation till solcellsparkens storlek och utbredning. I detta fall är anslutningsledningen något kortare än solcellsparkens utbredning i öst-västlig riktning. Domstolen bedömer, även med beaktande av att ledningen kommer i konflikt med koncessionshavarens intresse, att en anslutnings ledning om 1 250 meter kan godtas.

Sammanfattningsvis bedömer domstolen att det har funnits förutsättningar att meddela undantag enligt 22 a § förordningen om undantag från kravet på koncession enligt ellagen. Överklagandet ska därför avslås.

se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 december 2024.

Anders Lillienau

_______________ I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Lillienau, ordförande, och tekniska rådet Anders Söderström. Föredragande har varit Sabina Ulvdal Rinman.