MÖD 2025:38
Debitering av förrättningskostnad ----- För att någon ska kunna tillställas en delfaktura för utfört arbete i en förrättning bör det som utgångspunkt vara tillräckligt att fakturamottagaren är sakägare i förrättningen och att det vid en preliminär bedömning kan antas att mottagaren kommer att åläggas ett slutligt betalningsansvar för åtminstone ett belopp motsvarande det i delfakturan.
Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-05-03 i mål nr F 707-24, se bilaga A
Lantmäteriet 801 82 Gävle
M.Ö.
Debitering av förrättningskostnad (delfakturering) (Lantmäteriets fakturanummer 901453670)
Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Lantmäteriets debiteringsbeslut enligt faktura nr 901453670.
Lantmäteriet (lantmäterimyndigheten) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska fastställa debiteringsbeslutet och anfört i huvudsak följande.
Enligt 9 § förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar, får lantmäterimyndigheten besluta om att i en förrättning upprätta räkning för utfört arbete innan förrättningen har avslutats eller registrerats (delfaktura). En delfaktura kan utfärdas för sakägare i förrättningen utan att det finns något beslut om hur kostnaden ska fördelas. Om en delfaktura kommer att strida mot det lagakraftvunna kostnadsfördelningsbeslutet i förrättningen rättar lantmäterimyndigheten på eget initiativ faktureringen.
Vad gäller förrättningsåtgärden fastighetsbestämning är huvudregeln vad gäller kostnadsfördelningen att kostnaderna fördelas mellan sakägarna som delar den gräns som bestäms, utifrån vad som är skäligt. Huvudregeln gäller om inte någon av parterna tar på sig kostnaderna eller framför en överenskommelse om annan fördelning, vilket inte har gjorts i detta ärende. Vidtagen delfakturering följer alltså tillämpliga regler.
M.Ö. har beretts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.
Lantmäterimyndigheternas arbete med förrättningar är avgiftsfinansierat. Avgiften ska, såvitt nu är aktuellt, beräknas utifrån hur lång tid som behövs för handläggningen av förrättningen och införande i fastighetsregistret (4 § förordningen [1995:1459] om avgifter vid lantmäteriförrättningar). Enligt 9 § i samma förordning har lantmäteri myndigheten möjlighet att besluta om delräkning innan förrättningen har avslutats. Vid prövningen av en delfaktura finns inte allt underlag i form av beslutsprotokoll och tillhörande handlingar. En materiell överprövning av en förrättningskostnads skälighet kan därför normalt inte ske förrän efter överklagande av slutfakturan. Även delräkningar kan emellertid överklagas. Skälet till det har ansetts vara att en part ska få möjlighet att t.ex. motsätta sig att en deldebitering alls sker, att invända att fel person debiterats eller mot hur myndigheten uppfattat en överenskommelse om kostnadsfördelning. Det finns även visst utrymme att vid en överprövning av en delfaktura bedöma om det debiterade beloppet står i proportion till det arbete som redan nedlagts. (Se t.ex. RH 2009:32 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 23 juni 2021 i mål nr F 14768-20 och den 19 december 2024 i mål nr F 3678-24.)
Förrättningen avser i detta fall fastighetsbestämning. Genom fastighetsbestämning kan t.ex. sträckningen av en befintlig men oklar fastighetsgräns mellan två fastigheter prövas. Kostnaderna för en sådan fastighetsbestämning ska fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. (Se 14 kap. 1 § första stycket 1 och 10 § första stycket fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL.) Även om det inte uttryckligen framgår av bestämmelsen ska nyttan för sakägarna tillmätas stor betydelse vid kostnadsfördelningen (prop. 1969:128 del B s 819). Normalt anses ett klargörande av en oklar fastighetsgräns åtminstone medföra viss nytta för samtliga berörda fastigheter.
Frågan i målet är om det finns skäl att upphäva eller ändra debiteringsbeslutet eftersom det i aktuellt skede av förrättningen inte är fastställt om och i så fall i vilken mån M.Ö. slutligen kommer att få betala en del av förrättningskostnaderna.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att gällande föreskrifter inte uppställer något krav på att det ska finnas ett kostnadsfördelningsbeslut eller en överenskommelse om kostnadsfördelning för att delfakturering ska få ske. Vid överprövning av en delfaktura är det inte heller möjligt att göra en avvägning av kostnadsfördelningens skälighet i förhållande till t.ex. resultatet av en förrättning eller vilken nytta respektive sakägare har av åtgärden som förrättningen avser. Bedömningen av den slutliga kostnadsfördelningens skälighet får i stället göras i samband med att förrättningen avslutas. För att någon ska kunna tillställas en delfaktura för utfört arbete i en förrättning bör det som utgångspunkt därför vara tillräckligt att fakturamottagaren är sakägare i förrättningen och att det vid en preliminär bedömning kan antas att mottagaren kommer att åläggas ett slutligt betalningsansvar för åtminstone ett belopp motsvarande det i delfakturan.
Av handlingarna i målet framgår att det i förrättningen handläggs två fastighets bestämningsåtgärder – dels avseende gränsen mellan fastigheterna A och B, dels avseende gränsen mellan A och M.Ö.s fastighet C. Lantmäterimyndighetens debiteringsbeslut avser 25 procent av de samlade kostnaderna hittills för båda dessa åtgärder. Mark- och miljööverdomstolen anser att det är en brist i lantmäterimyndighetens hantering att det har skett en samlad fördelning och efterföljande debitering av de två fastighetsbestämningsåtgärderna. För att underlätta bedömningen av fakturornas riktighet bör det av debiteringsunderlaget gå att utläsa vilka delar av lantmäterimyndighetens arbete som avser respektive fastighets gräns (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 mars 2024 i mål nr F 1366-23).
Det står emellertid klart att M.Ö. är sakägare i förrättningen. I och med att fastighetsbestämningen måste anses medföra någon nytta för henne kan det antas att hon kommer att behöva stå för en del av de slutliga förrättningskostnaderna. Det finns därför förutsättningar att tillställa henne en delfaktura. Trots den brist som förekommit i lantmäterimyndighetens hantering av underlaget till debiteringen har det, vid den bedömning som kan göras i detta skede av förrättningen, inte framkommit skäl att ifrågasätta det belopp som följer av debiteringsbeslutet. Skäligheten av beloppet som sådant har inte heller ifrågasatts. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska därför lantmäterimyndighetens beslut fastställas.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Gösta Ihrfelt, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin, referent.
M.Ö.
Beslut av Lantmäteriet den 2 februari 2024 i ärende nr BD23971 (delfaktura nr 901453670)
Deldebitering av förrättningskostnader
Mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäteriets debiteringsbeslut från den 2 februari 2024 (delfaktura nr 901453670) i ärende BD23971.
Lantmäteriet (LM) delfakturerade i beslut den 2 februari 2024 upparbetade förrättningskostnader i en pågående förrättning avseende fastighetsbestämning av gränser berörande fastigheterna A, B och C, Luleå kommun. M.Ö., ägare av C, tillställdes därvid en delfaktura om 7 875 kr, faktura nr 901453670. Förrättningen har inte ännu avslutats.
M.Ö. har överklagat debiteringsbeslutet (delfakturan) till mark- och miljödomstolen.
M.Ö. har, som mark- och miljödomstolen uppfattat hennes överklagande, yrkat att domstolen ska upphäva den aktuella delfakturan. Till stöd för sitt överklagande har hon anfört huvudsakligen följande. Eftersom det inte är hon som ansökt om förrättningen så ska hon inte heller behöva betala för denna. I vart fall ska kostnaden baseras på respektive tomtgräns längd och fastigheten A därför belastas av en större kostnad.
LM har avstyrkt bifall till överklagandet och anfört i huvudsak följande. LM:s uppfattning är att M.Ö. inte invänder mot skäligheten av debiterat belopp utan enbart huruvida hon över huvud taget ska vara debiteringsskyldig. När det gäller den frågan hör invändningen till kostnadsfördelningsbeslutet i förrättnings ärendet och är inte föremål för prövning i detta mål. Sammantaget bedömer LM att det inte finns skäl att ta upp fråga om skälighet av debiterade kostnader till prövning.
Mark- och miljödomstolen har med stöd av 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan att hålla sammanträde. M.Ö. har beretts tillfälle att slutföra sin talan.
LM ska debitera förrättningskostnader enligt författning. Hur kostnaderna ska debiteras framgår i huvudsak av förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar och föreskrifter som LM har meddelat (se LMFS 2022:5). LM får enligt 9 § i den angivna förordningen besluta att räkning för utfört arbete ska upprättas innan förrättningen har avslutats eller registrerats (en s.k. delräkning).
Det debiteringsbeslut som M.Ö. har överklagat avser en delfaktura i en förrättning som inte ännu avslutats. Domstolens prövning är begränsad när det inte finns ett förrättningsbeslut och kostnadsfördelningsbeslut. Domstolen kan dock pröva det som vid tiden för utfärdandet av delfakturan går att bedöma. I det ingår frågan om det finns förutsättningar att delfakturera klaganden (jfr. rättsfallet RH 2009:32).
Av 2 kap. 6 § andra stycket FBL följer att det normalt är sökanden som ska betala uppkomna kostnader om en ansökan om fastighetsbildning avvisas eller om förrättningen ställs in. Detsamma gäller enligt 14 kap. 13 § FBL vid fastighets bestämning. I övriga fall ska kostnaderna för fastighetsbestämning som huvudregel fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt, se 14 kap. 10 § FBL. Om det finns en överenskommelse om fördelning av förrättningskostnader mellan sakägarna ska den dock normalt gälla (se 2 kap. 6 § tredje stycket och 14 kap. 13 § FBL).
Mark- och miljödomstolen konstaterar att M.Ö. inte har ansökt om fastighetsbestämning och inte heller har träffat en överenskommelse om att betala en del av förrättningskostnaderna. Även om hon är sakägare i förrättningen och kan komma att bli betalningsskyldig så finns ännu inte något beslut om hur kostnaderna slutligen ska fördelas mellan sakägarna. Det är alltså oklart om och i så fall i vilken mån hon slutligen kommer att få betala en del av kostnaderna. Vid dessa förhållanden bedömer mark- och miljödomstolen att det saknas förutsättningar att delfakturera M.Ö. för upparbetade förrättningskostnader. Det överklagade debiteringsbeslutet ska därför upphävas.
Överklagande senast den 24 maj 2024.
Fredrik Henriksson Daniel Janonius Löwgren
_______________ I domstolens avgörande har rådmannen Fredrik Henriksson och tekniska rådet Daniel Janonius Löwgren deltagit.