MÖD 2025:47

Byggsanktionsavgift ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det är fråga om tillfällig vistelse när en byggnad hyrs ut med syfte att tillhandahålla boende för anställd personal under begränsad tid. Eftersom det är fråga om tillfällig vistelse, dvs. ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål, har bygglov krävts för ändrad användning och det var rätt att besluta om byggsanktionsavgift.

Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-06-28 i mål nr P 643-24, se bilaga A

Stadsbyggnadsnämnden i Malmö kommun

Sydcofas AB,

Ombud: S.G. Fastighetsägarna Syd AB

Byggsanktionsavgift på fastigheten X i Malmö kommun

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut och fastställer Stadsbyggnadsnämnden i Malmö kommuns beslut den 26 april 2023 (§ 130, ärendenr SBN-2023-309) om byggsanktionsavgift.

Stadsbyggnadsnämnden i Malmö kommun har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa nämndens beslut om byggsanktionsavgift.

Sydcofas AB har motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras.

Nämnden har utöver vad den framförde i mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Syftet med uthyrningen är i detta fall inte att tillhandahålla permanenta bostäder utan att erbjuda ett alternativ till traditionella hotell eller vandrarhem för personal. En vistelsetid om veckor upp till flera månader innebär inte i sig att vistelsen är av "varaktig karaktär" på sitt som man kan förvänta sig av ett boende. Tillfällig vistelse är inte begränsad till uthyrning enstaka dagar eller veckor utan kan även avse längre vistelsetid. Den faktiska vistelsetiden ska tas i beaktande. Bolaget har uppgett att de boende i det aktuella radhuset i regel bor där längre än tre månader. Det har fortfarande inte presenterats några konkreta uppgifter om hur lång tid de enskilda personerna vistas i radhuset.

Tillfälligt boende med uthyrning av kommersiell karaktär passar dåligt in i bostadsområden. Den större omsättningen av personer riskerar att ändra karaktären på området och påverka tryggheten för grannarna. De tillfälligt boende har inte samma incitament att ta hand om och investera i boendet och området. Omgivningspåverkan kan snarare jämställas med den som hotell- och vandrarhemsverksamhet medför än med varaktigt boende.

Sydcofas AB har utöver vad bolaget framförde i mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Radhuset används som bostad. Att bostaden förmedlats för uthyrning av och genom tredjeman medför inte att ändamålet förändrats, än mindre att det skett en väsentlig förändring. De boende nyttjar självständigt radhuset med självhushållning. Förhållandena för de boende är inte annorlunda från en sedvanlig första- eller andrahandsupplåtelse av bostad. Det har inte skett några fysiska förändringar eller anpassningar av radhuset som medför att användningen vid uthyrningen skiljer sig från situationen då en privatperson och ägare av radhuset bott där. Bostaden saknar helt likheter med ett förläggningsboende. Det rör sig om längre boendeperioder och inte tillfälliga övernattningar. Det finns inte heller i övrigt likheter med vandrarhem, pensionat, hotell eller liknande.

Bolaget Yourstay AB förmedlar bostäder till företag och dess anställda. Bostäderna utgörs huvudsakligen av friliggande villor och radhus som hyrs ut möblerade. Likt andra förvaltningsbolag och hyresvärdar tillhandahåller Yourstay AB ett grund läggande serviceutbud bestående i att bolaget hanterar felanmälningar. Vad gäller upplåtelsen av bostäderna ges nyttjanderättshavarna en exklusiv nyttjanderätt. Det finns ingen personal i byggnaden och de boende sköter hushållet på egen hand.

Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för, se 9 kap. 2 § första stycket 3 a plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Vid bedömningen av väsentlighets kriteriet får åtgärdens omgivningspåverkan stor betydelse (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 22 februari 2017 i mål nr P 5200-16). En övergång från ett av de användningssätt för byggnader som brukar anges i detaljplaner till ett annat innebär att en byggnad tas i anspråk för ett sådant väsentligt annat ändamål som kräver lov (se C.A. m.fl., Plan- och bygglagen, 12 december 2024, Version 13, JUNO, kommentaren till 9 kap. 2 §; jfr även prop. 1985/86:1 s. 678).

Frågan i målet är om radhuset alltjämt används för bostadsändamål, eller om byggnaden numera används för tillfällig vistelse. Med användningen bostadsändamål avses i en detaljplan olika former av boende av varaktig karaktär. Med tillfällig vistelse avses vistelse eller boende som inte är av varaktig karaktär. Fastigheten omfattas av en stadsplan från 1936 som enligt p. 5 i övergångsbestämmelserna till PBL gäller som detaljplan.

Av utredningen i målet framgår att radhuset på fastigheten hyrs av Yourstay AB som i sin tur hyr ut byggnaden till framför allt byggföretag vars anställda behöver boende under en viss tid i samband med arbeten. Av utredningen framgår att de som vistas i byggnaden delar på bl.a. hygienutrymmen och kök samt att några av rummen innehåller två sängar.

Av utredningen framgår att Yourstay AB har fakturerat fem olika företag för uthyrning under perioden september 2021 - juni 2023. Uthyrningsperiodernas längd har varierat från under två månader upp till fem respektive drygt nio månader.

Den omständigheten att det inte är fastighetsägaren som förmedlar uthyrningen till företagen har ingen betydelse i sig, utan det är den faktiska användningen som ska bedömas. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att syftet med uthyrningen är att tillhandahålla ett boende för anställd personal under en begränsad tid. Uthyrningsverksamheten har pågått sedan 2021 och är därmed i sig inte tillfällig. Verksamheten tar hela bostadsutrymmet i byggnaden i anspråk. Även om ett av företagen har hyrt byggnaden under drygt nio månader framgår inte hur långa vistelsetiderna har varit för individerna som bott där under den tiden. Därtill har hyresperioderna för merparten av företagen varit kortvariga. Mot angiven bakgrund får byggnaden anses ha tagits i anspråk för tillfällig vistelse, dvs. ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. Att tillfällig vistelse inte användes som en egen markanvändningskategori i stadsplaner vid den tidpunkt då den för fastigheten gällande planen antogs saknar i sammanhanget betydelse. Det har därför krävts bygglov för att ta byggnaden i anspråk för den ändrade användningen.

Eftersom åtgärden har påbörjats utan startbesked har nämnden haft fog för sitt beslut om byggsanktionsavgift (se 10 kap. 3 § och 11 kap. 51 § PBL). Mark- och miljödomstolens dom och länsstyrelsens beslut ska därför ändras och nämndens beslut fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Caroline Hedvall Klostermark, referent, och Li Brismo samt tekniska rådet Johan Hjalmarsson.

Föredragande har varit Ulrika Agerskans.

Stadsbyggnadsnämnden i Malmö Stad

Sydcofas AB

Ombud: O.V.

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 12 januari 2024 i ärende med diarienummer 17486-2023, se bilaga 1

Överklagande angående byggsanktionsavgift på fastigheten X i Malmö kommun

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Stadsbyggnadsnämnden i Malmö kommun (nämnden) beslutade den 26 april 2023 att påföra Sydcofas AB i egenskap av ägare till fastigheten X en byggsanktionsavgift om 35 597 kr. Beslutet motiverades med att användningen av fastigheten utan bygglov och startbesked ändrats från permanent boende till tillfällig vistelse, vilket innebär att byggnaden helt eller delvis tagits i anspråk för ett väsentligen annat ändamål. Sydcofas AB överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) som, den 12 januari 2024, upphävde nämndens beslut om byggsanktionsavgift.

Uthyrningsverksamheten på fastigheten har tidigare varit föremål för prövning enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO, se förvaltningsrätten i Malmös lagakraftvunna dom den 17 oktober 2023 i mål nummer 4516-23.

Nämnden har nu, till mark- och miljödomstolen, överklagat länsstyrelsens beslut från den 12 januari 2024.

Nämnden har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut och fastställa nämndens beslut att påföra byggsanktionsavgift om 35 597 kr. Till stöd för yrkandet har nämnden i huvudsak anfört följande.

Nämnden beslut var korrekt och byggnaden har tagits i anspråk för väsentligen annat ändamål. Den ändrade användningen har vidtagits utan lov eller startbesked och det var riktigt att påföra fastighetsägaren byggsanktionsavgift. Skäl till eftergift eller nedsättning av avgiften har inte framkommit.

Nämnden menar att den verksamhet företaget YourStay bedriver genom att hyra ut lokaler till andra företag, som i sin tur inkvarterar personal, innebär tillfällig vistelse. Länsstyrelsens avgränsning av tillfällig vistelse har inte stöd i vare sig praxis eller Boverkets underlag vad gäller tolkning av planbestämmelser, och framstår inte heller som rimlig mot bakgrund av varför man i detta sammanhang ska särskilja de båda användningsformerna. Länsstyrelsen lutar sig mot uttalanden av förvaltningsrätten i mål om överprövning av användningsförbud enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO. Uttalanden däri har gjorts inom ramen för en annan prövning än som nu är aktuell.

Vid bedömningen av vad som är tillfällig vistelse måste en rad omständigheter tas i beaktande. Att sådan användning inte är begränsad till uthyrning enstaka dagar eller upp till en vecka utan även kan avse längre vistelsetid står klart. Det avgörande vid bedömningen är syftet med verksamheten och hur den är tänkt att bedrivas. Tillfällig vistelse har som syfte att tillgodose vistelse eller boende som inte är av varaktig karaktär. Skillnaden mellan en bostad och ett hotell är att en bostad har som syfte att tillgodose varaktigt boende, vilket hotellet inte har (se Boverket, PBL Kunskaps banken). I användningen ingår alltså även tillfälliga boenden som t.ex. förläggningsboenden så som internat eller elevhem, logement, härbärgen eller liknande samt även anläggningsboenden för asylsökande m.m., se mark- och miljööverdomstolens (MÖD:s) avgörande i mål P 1565-15. Att själva syftet är avgörande har även stöd i praxis.

I aktuellt fall finns en rad omständigheter som sammantaget visar att syftet inte är att tillgodose ett varaktigt boende utan att erbjuda tillfällig vistelse. Redan det faktum att det rör sig om uthyrning till företag för att möjliggöra inkvartering av personal talar för detta. Personalen är inte heller folkbokförda på adressen och har inga personliga hyresavtal. Det finns anledning att utgå ifrån att de byggarbetare och liknande som vistas i boendet har en permanentbostad på annan plats. I många fall rör det sig om utländsk arbetskraft som har familjer och permanenta bostäder utanför Sverige. Det förhållandevis begränsade hyresperioderna gör vidare att det saknas anledning att anta att samma anställda kommer återkomma till samma boende i framtiden. Situationen är därför inte heller jämförbar med ett fritidshus. Den aktuella användningen är mer jämförbar med asylboenden och andra förläggningsboenden då de boende vistas där under en förhållandevis begränsad tidsperiod och det redan från början står klart att inkvarteringen inte kommer att utgöra en del av en mer permanent lösning av personernas bostadssituation.

Den höga servicenivån som erbjuds enligt YourStay i form av städtjänster, handdukar, bäddade sängar, samtalstjänst 24 timmar om dygnet mm och som framgår av nämndens utredning pekar också tydligt på tillfällig vistelse. Det har tidigare på företagets hemsida framgått att “(d)u kan boka boende från bara några nätter till flera månader eller till och med år”, vilket pekar på att syftet varit att erbjuda tillfällig vistelse.

De uppgifter som kommit fram avser hur länge fastigheten hyrts ut till de olika företag som i sin tur inkvarterat sin personal. Fastighetsägaren har inte redovisat hur lång vistelsetiden varit för de enskilda boende. Fastighetsägaren har inte kunnat visa på något som styrker att det skulle röra sig om permanent boende. En faktor som ska beaktas vid bedömning om en byggnad tagits i anspråk för ett väsentligen annat ändamål är om användningen kan antas generera en förändrad omgivningspåverkan. En sådan förändrad omgivningspåverkan jämfört med permanentboende uppstår inte bara vid korttidsuthyrning om enstaka dagar och upp till en vecka utan även vid något längre vistelsetider. Även om vistelsetiden för enskilda boende kan variera menar nämnden att de sammantaget framgår att användningen ändrats från permanentbostad till tillfällig vistelse.

Sydcofas AB har bestridit nämndens yrkande. Till stöd för bestridandet har Sydcofas AB i huvudsak anfört följande.

Sydcofas AB har haft samma boende på fastigheten i 1,5 år och anför att det bör räknas som ett långvarigt boende. Sydcofas AB anför att definitionen av begreppet "tillfällig vistelse" är av vikt vid bedömningen. Mark- och miljödomstolen bör därom beakta förvaltningsrätten i Malmös lagakraftvunna dom, den 17 oktober 2023, i mål 4516-23, där domstolen bedömde användningen av X och anförde: “…saknas det enligt domstolens mening anledning att ifrågasätta bolagets uppgift om att korttidsuthyrning av huset inte är aktuellt”.

Sedan den 29 januari 2023 är det samma bygglag från LC Baltic som bott i bostaden X. I Boverkets skrift "Planbestämmandekatalogen 2022" anförs att det inom fastighet som har bygglov för tillfällig vistelse är det inte tillåtet med varaktigt boende och inte heller fritidshus. Det är, enligt Boverket, inte tillåtet att benämna boendet i X som för tillfällig vistelse.

Nämndens argumentation avseende ändrad omgivningspåverkan saknar konkretisering och saknar slutsats i frågan om vilken omgivningsförändring som kan antas ske. De boende jobbar 5-6 dagar per vecka och är därmed bara i huset på kvällar och söndagar, samt ibland lördagseftermiddagar. Omgivningspåverkan är därmed mindre än om en barnfamilj bott där. Det faktum att ett städbolag städade huset och bäddade sängarna en gång i slutet av januari 2023 föranleder ingen annan bedömning. Exempel på andra felaktigheter i nämndens beslut är att den kallar bostaden för "lokal", samt skriver att YourStay har annat syfte än boende och att boendet sker under en "förhållandevis begränsad period". Bostaden har således inte fått ett "väsentligen annat ändamål".

Nämnden har bemött Sydcofas ABs bestridande och har då, i huvudsak, anfört följande.

Oavsett om det är korrekt att samma bygglag vistas i fastigheten sedan slutet av januari 2023, det vill säga sedan tre månader innan nämndens beslut om byggsanktionsavgift, kvarstår att uthyrningstiden varierat med ett flertal korta uthyrningsperioder och att syftet med uthyrningen varit en annan än ett permanent boende. Sydcofas AB har inte styrkt hur lång vistelsetiden varit för enskilda boende vare sig vad gäller det bygglag som nu vistas på fastigheten eller vid tidigare uthyrningar. Företagsboenden genom arbetsgivare eller uppdragstagare får dessutom till skillnad från uthyrning direkt till privatpersoner snarare karaktär av anläggningsboenden vilket vanligen utgör en tillfällig vistelse. Omgivningspåverkan blir en annan jämfört med permanentboende då en fastighet används för tillfällig inhysning av arbetskraft, oavsett om det är en något längre tidsperiod. Även om vistelsetiden kan variera, bedömer nämnden att omständigheterna i ärendet visar att byggnaden använts för tillfällig vistelse och att Nämndens beslut att påföra byggsanktionsavgift varit korrekt. Nämndens överklagande ska därför bifallas.

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Mark- och miljödomstolen har att pröva om länsstyrelsen har haft fog att upphäva nämndens beslut om att Sydcofas AB ska påföras en byggsanktionsavgift för att byggnaden, vid tiden för nämndens beslut, utan bygglov och startbesked ändrats från permanent boende till tillfällig vistelse, och att byggnaden således helt eller delvis tagits i anspråk för ett väsentligen annat ändamål.

Av utredningen i ärendet framgår att byggnaden på fastigheten hyrs ut, via mellan hand, till företag som i sin tur tillhandahåller inkvartering för sina anställda, t.ex. byggarbetare, under viss tid. Fastigheten omfattas av en stadsplan (PL119) som enligt övergångsbestämmelser gäller som detaljplan. För fastigheten gäller användningsbestämmelsen B, dvs. kvartersområde för bostadsbyggnader.

För att bygglovsplikten, för ändring av byggnadsändamål, ska inträda krävs att det är fråga om ett väsentligt annat ändamål. Bedömningen om byggnads ändamål är till större del styrd av praxis, se härom bl.a. MÖD:s dom den 15 december 2015 P 1565-15, MÖD:s dom den 28 november P 4072-14 samt MÖD:s dom den 31 mars 2026 P 8153-15. Det är den faktiska användningen av byggnaden som ska prövas (Lexinos lagkommentar till 9 kap. 2 § plan- och bygglagen (PBL), samt prop. 2009/10:170 s. 467).

En åtgärd som i och för sig är förenlig med ändamålet i gällande plan, kan ändå vara lovpliktig; det relevanta att bedöma är om byggnaden avses användas på väsentligen annat sätt än som skett tidigare. Vid bedömningen av väsentlighetskriteriet måste beaktas vilken omgivningspåverkan den nya åtgärden eller verksamheten medför. Relevanta faktorer i övrigt vid bedömningen av om byggnaden kan anses ha tagits i anspråk för väsentligt annat ändamål kan vara t.ex. om aktuell verksam het tar hela det tidigare utrymmet i anspråk eller inte (se t.ex. prop. 1985/86:1 s. 677 och prop. 2009/10:170 s. 467 samt RÅ 1993 ref. 9, RÅ 1998 ref. 57, MÖD:s dom P 4072-14, samt MÖD:s dom den 22 februari 2017 P 5200-16). Varje ändring av en byggnad eller del av en byggnads faktiska användning innebär alltså inte att byggnadens ändamål väsentligen ändras. Som exempel kan nämnas att det inte utgör ett väsentligen annat ändamål att ändra en boendeanvändning för en byggnad från fri tidsboende till permanentboende (se bl.a. prop. 1985/86:1 s. 576 ff. och 677. Det bör betonas att bedömningen av den faktiska användningen ska ske oberoende av ägarförhållanden (t.ex. MÖD:s dom P 1028-15), se Lexinos lagkommentar till 9 kap. 2 § PBL.

MÖD:s dom P 1565-15 gällde ett bed & breakfast som ändrats till ett asylboende. Rättsfrågan löd om ett asylboendet ansågs vara av arten tillfällig vistelse. Däri angavs bl.a. att ett asylboende kännetecknas av att det är en verksamhet som syftar till att erbjuda en asylsökande ett tillfälligt boende i avvaktan på att frågan om asyl ska avgöras. Mark- och miljööverdomstolen anförde att tiden för vistelsen varierar, men syftet är inte ett varaktigt boende. Som skäl angavs även att det inte har fram kommit att bolaget har för avsikt att anpassa verksamheten, så att boendet blir att jämställa med bostad.

I MÖD:s dom P 4072-14 användes ett hus som privatbostad under hela året utom på sommaren då fyra av rummen hyrs ut till turister. Övrig tid används dessa rum till privat bruk. Detta ansågs inte ha förändrat ändamålet från varaktigt boende till tillfällig vistelse.

MÖD:s avgörande P 4729-14 gällde ansökan om bygglov för ändrad användning till HVB-hem, gällande en fastighet som i gällande detaljplan var avsedd för bostadsändamål. Boendet var tidigare ett omsorgsboende för intellektuellt funktionsnedsatta. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att det i målets utredningen framgick att verksamhetens främsta syfte inte var vård utan att tillgodose ungdomarnas behov av ett hem och framför allt skapa ett hemlikt vardagsboende med stöd av personal. Boendet fick också, med hänsyn till den tid ungdomarna avses bo där, anses vara av varaktig karaktär. Det hade inte framkommit några väsentliga skillnader jämfört med tidigare vad gäller antal boende på fastigheten, personaltäthet eller lokalutformning. Vad gäller omgivningspåverkan fanns det inte anledning att anta att den skiljer sig nämnvärt från vare sig den tidigare användningen eller vad som annars kan förekomma i ett bostadsområde. Det förhållandet att boendeformen regleras inom ramen för en annan lagstiftning än den tidigare boendeformen föranleder inte någon annan bedömning. Se även MÖD:s dom P 8153-15.

Mark- och miljödomstolen konstaterar följande gällande det ändamål som byggnaden senast har använts för, eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats till utan att den avsedda användningen kommit till stånd. I första hand är det byggnadens tidigare användning som är avgörande för lovplikten, men om byggnaden stått oanvänd, får man falla tillbaka på vad som finns angivet i det senast lämnade lovet (se Karnovs lagkommentar nummer 291 till 9 kap. 2 § PBL).

Byggnaden omfattas av en stadsplan (PL119) från år 1936, vilken enligt övergångs bestämmelser gäller som detaljplan. För fastigheten gäller användningsbestämmelsen B, dvs. kvartersområde för bostadsbyggnader. Då det inte framkommit några beviljade bygglov, annan tillåten användning i strid med detaljplanen eller att den påstådda överträdelsen pågått längre tillbaks än år 2019, har domstolen att utgå från att byggnaden tidigare har använts för bostadsändamål.

Mark- och miljödomstolen har att bedöma om byggnaden har tagits i anspråk för ett väsentligen annat ändamål än bostadsändamål. För att byggnaden ska ha tagits i an språk är det ett flertal kriterier som behöver vara uppfyllda. Byggnaden måste ha ta gits i anspråk för ett annat ändamål, i detta fall för tillfällig vistelse, och ändringen måste vara väsentlig.

För att byggnaden ska ha tagits i anspråk för tillfällig vistelse i stället för bostadsändamål, behöver vistelsen ha varit av tillfällig karaktär. Den nu aktuella byggnaden har varit uthyrd till ett bolag den 26 september 2021 t.o.m. 10 juli 2022, sedan till ett annat bolag 10 juli 2022 t.o.m. 21 augusti 2022, vidare till ett nytt bolag den 21 augusti 2022 t.o.m. den 15 oktober 2022, och sedan den 27 oktober 2022 t.o.m. den 22 december 2022, samt från och med den 29 januari 2023. Då den faktiska användningen av byggnaden ska prövas och tiderna för uthyrningen av byggnaden varierat över tid, behöver fler aspekter vägas in i bedömningen. Att samma bolag hyrt byggnaden över perioderna, alltså så kallade företagsboenden, visar dock inte på att samma personer bott i byggnaden under hela den bestämda perioden. Att hyrestagarna är företag samt att städning och andra tjänster erbjuds visar inte på att byggnaden har annat ändamål än bostad. Att de boende inte är folkbokförda på adressen och att man kan hyra byggnaden för att vara boende där "i bara några dagar", är något som gör att den nu aktuella användningen inte framstår ha ändamålet varaktigt boende.

Det är bedömningen av den faktiska användningen som ska företas, oberoende av ägarförhållanden (t.ex. MÖD:s dom den 26 oktober 2015 P 1028-15). Den faktiska användningen tyder inte på att människor bor där bara några dagar, utan i enlighet med vad som ovan anförts är tiden förhyrande flera veckor upp till flera månader. Boendet får också, med hänsyn till den tid människor avses bo där, anses vara av varaktig karaktär. Det har inte framkommit några väsentliga skillnader jämfört med tidigare vad gäller antal boende på fastigheten, personaltäthet eller lokalutformning. Det står inte heller klart att byggnaden redan från start hyrts ut med besked om att boendet endast ska vara tillfälligt, i väntan på utflyttat (jfr. MÖD:s dom P 1565-15).

Ändringen behöver vidare vara väsentlig. Kravet på väsentlighet kan vara uppfyllt oberoende av om det är en stor eller liten del av byggnaden som tas i anspråk för ett nytt ändamål. Omfattningen kan dock spela en viss roll, särskilt när det är fråga om en verksamhet som bedrivs i en bostad. Om ett nytt ändamål är störande för omgivning tyder det på att ändringen kräver bygglov. Det krävs också att ändringen har viss varaktighet och inte är av tillfällig karaktär. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 678 och Didón m.fl. (2016). Plan- och bygglagen (2010:900): en kommentar. Norstedts Juridik. 9:2, Boverket, PBL Kunskapsbanken, Bygglov för väsentligen annat ändamål, 2024-06-25). Ändringen som enligt uppgift i protokoll från nämndens platsbesök 2022-10-19 pågått sedan 2019 bedöms inte vara av tillfällig karaktär. Vad gäller omgivningspåverkan finns det inte anledning att anta att den skiljer sig påtagligt från vare sig den tidigare användningen eller vad som annars kan förekomma i ett bostadsområde.

Det föreligger, enligt vad som ovan anförts, både aspekter enligt 9 kap. 2 § första stycket 3 a. PBL som tyder på att byggnaden tagits i anspråk för väsentligen annat ändamål, och som tyder på det motsatta. Med beaktande av det ovan anförda samt vid en samlad bedömning av omständigheter i målet, bedömer mark- och miljödom stolen att byggnaden inte kan anses ha tagits i anspråk för ett väsentligen annat ändamål på sådant sätt att det krävts bygglov enligt 9 kap. 2 § första stycket 3 a. PBL, och att det därför inte funnits grund för att ta ut byggsanktionsavgift. Länsstyrelsen har således haft fog för sin bedömning att uthyrningsverksamheten av byggnaden inte innebär ett sådant väsentligt annat ändamål att det kräver bygglov. Eftersom bygglov inte krävts, saknas förutsättningar för att påföra Sydcofas AB den aktuella byggsanktionsavgiften. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 19 juli 2024.

Peter Ardö Erik Almquist

_______________ I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Peter Ardö, ordförande, och tekniska rådet Erik Almquist. Föredragande har varit tingsnotarien Mika Strandberg.