MÖD 2026:7
Föreläggande om åtgärder vid deponi ----- Uppläggning av massor var en sådan verksamhet som på yrkande av sökanden kunde prövas inom ramen för en prövning av tillstånd till vattenverksamhet enligt vattenlagen. Innehavaren av tillståndet för vattenverksamheten har därför kunnat föreläggas att inkomma med förslag på åtgärder för att förhindra att vatten från bäckar som finns på och i anslutning till verksamhetsområdet leds genom massorna på platsen. Däremot ansåg Mark- och miljööverdomstolen det inte ansett rimligt att innehavaren av tillståndet ska utföra en naturinventering då massornas placering utifrån naturvärdena på platsen redan varit föremål för domstolens bedömning i tillståndet till vattenverksamheten.
Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-07-05 i mål nr M 3981-23, se bilaga A
Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad
Fortum Sverige AB, 556006-8230 Box 3030 169 03 Solna
Ombud: M.G.
Föreläggande om åtgärder vid deponi på fastigheterna A samt B i Munkfors kommun
1 Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut den 9 augusti 2023 (ärende nr 555-8549-2022) i den del det avser punkten 1 som ska ha följande lydelse.
Senast den 31 maj 2026 inkomma med förslag på åtgärder för att förhindra att vatten från de bäckar som finns på och i anslutning till verksamhetsområdet leds genom massorna på platsen. Verksamhetsområdet omfattar det markerade område som framgår av bilaga 2 till länsstyrelsens beslut.
2 Överklagandet i övrigt avslås.
Länsstyrelsen i Värmlands län har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut.
Fortum Sverige AB (Fortum) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.
Länsstyrelsen har anfört bland annat följande.
Enligt länsstyrelsens uppfattning föreligger en tillståndsgiven deponiverksamhet med Fortum som verksamhetsutövare. Det har även bekräftats genom Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom i mål nr M 2274-23 där frågan om avgift för prövning och tillsyn prövades.
Det framgår uttryckligen av Vänersborg tingsrätts, vattendomstolen, dom den 12 november 1992 i mål nr VA 50/92:5 (nedan benämnd tillståndsdomen) att kraft bolaget ansökte om tillstånd för deponering och att tillstånd lämnades för detta. Sökanden angav att jordmassorna skulle deponeras medan bergmassorna troligtvis skulle komma att nyttjas på annat sätt. Det framgår också av domen att kraftbolaget löpande ska informera och samråda med länsstyrelsen om deponin.
Det är i den ursprungliga verksamheten, den deponering som skett under tidigt 1990 tal, som åtgärder nu behövs. En stor del av massorna ligger kvar än idag på den plats där de deponerades. Några andra massor än de som härrör från uppläggningen finns inte längre kvar på platsen. De massor som påförts av Trafikverket i samband med raset av vägen har tagits bort och fortsatt hantering sker genom tillsyn av kommunerna. Det gäller även Munkfors åkeri AB:s krossningsverksamhet som har skett på platsen som endast avsett krossning av befintligt avfall i deponin. Att kraftverksägaren sålt de deponerade massorna förändrar inte förhållandet att deponerade massorna utgör en deponi. Inte heller avtal om att kvarvarande deponerade massor tillfaller fastighets ägaren medför att deponin upphör.
En lagakraftvunnen dom om tillstånd är orubblig och medför inte bara rättigheter utan även skyldigheter. Domen knyter verksamhetsutövaren till ansvaret för de deponerade massorna och till eventuella åtgärder för att skydda nedströms liggande miljöer från negativ påverkan. Detta torde gälla i vart fall tills den del av tillståndet som omfattar upplaget/deponering av massor har avyttrats eller att deponin har avslutats.
Det är länsstyrelsen som utövar tillsyn för tillståndspliktiga verksamheter enligt miljöprövningsförordningen. Deponier av den aktuella omfattningen och utan godkänd sluttäckning utgör tillståndspliktig verksamhet. Som sådan omfattas den av länsstyrelsens tillsyn oavsett om det har ett tillstånd eller inte.
Fortum har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och har därutöver tillagt bland annat följande.
I tillståndsdomen gavs tillstånd till kraftverksbygget och i samma dom gavs också tillstånd till att lägga upp massorna i området som i handlingarna benämns ”reservplats för upplag”. Det handlade inte om tillstånd till en avfallsdeponi utan om tillstånd till uppläggning av naturliga massor som vid denna tid inte ansågs vara avfall.
Tillståndsdomen innehåller inte något tillstånd för deponi. Det framgår av domen att bolaget ingick ett avtal med fastighetsägaren Stora Kopparbergs AB som var begränsat under tiden 1 december 1992 till 30 november 2022 för nyttjande av området för uppläggning av massor och att därefter skulle kvarvarande fyllnadsmassor tillfalla markägaren. Tidsbegränsningen visar att det inte var fråga om ett tillstånd för deponi verksamhet. Man såg det som en uppläggning av massor på en viss plats och som sedan var avslutad. Fortum lade upp massor inom anvisat område under en mycket begränsad tid på 1990-talet. Uppläggningen av massor slutrapporterades 1994 och hela vattenkraftverksprojektet avslutades 1995. Gällande vad som kan ha förevarit på platsen under senare år bör andra aktörer höras om.
Mark- och miljödomstolens tidigare beslut om tillsynsavgift har inte rättskraft i förhållande till det avgörande som nu är för handen och har inte utgjort hinder för mark- och miljödomstolens avgörande i målet.
Frågan i målet är om länsstyrelsen har haft fog för att förelägga Fortum, i egenskap av verksamhetsutövare av Munkfors kraftverk, att lämna förslag på åtgärder kopplade till de massor som lades upp inom ett område under 1990-talet i samband med ombyggnation av kraftverket. Frågan omfattar också om det är rimligt att Fortum ska utföra naturinventeringar inom samma område.
Länsstyrelsen har gjort gällande att verksamheten utgör en tillståndsgiven deponi för vilken Fortum är verksamhetsutövare. Fortum har invänt att tillståndsdomen inte innehåller tillstånd för avfallsdeponi utan att den i stället reglerar tillstånd för uppläggning av naturliga massor som vid tiden för domen inte ansågs vara avfall.
Av tillståndsdomen framgår att vattenkraftsbolaget inom ramen för ansökan om tillstånd för tillbyggnad av kraftverket även ansökte om tillstånd att deponera jord- och bergmassor från arbeten i vattenområdet. Massorna skulle enligt ansökan deponeras i en ravin som löpte i nordsydlig riktning nordväst om kraftverket. I ravinen rinner en liten bäck. Såsom ansökan slutligen utformades skulle uppläggning av massorna ske i den del av ravinen som är belägen norr om vägen. Av domskälen i tillståndsdomen framgår att områdets naturvärden var föremål för prövning och att domstolen efter visst övervägande bedömde att det inte fanns tillräckliga skäl för att vägra kraftbolaget att lägga upp massor i den norra delen av ravinen. I domslutet anges att tillstånd lämnas för uppläggning av massorna på viss i domen angiven plats och att verksamhetsutövaren skulle samråda med länsstyrelsen beträffande frågor om massuppläggningen. Enligt anteckningar förda vid ett möte den 1 februari 1993 på arbetsplatsen Munkfors kraftverk togs en plan fram för hur massorna skulle tippas, hur avvattningen av området skulle ske och hur befintliga bäckar uppströms tippområdet skulle hanteras.
Uppläggning av massor utgjorde vid tiden för prövningen av tillståndsdomen en miljöfarlig verksamhet som prövades enligt miljöskyddslagen (1969:387). Gräns dragningen mellan prövningen enligt vattenlagen (1983:291) och miljöskyddslagen var inte helt klar för åtgärder som innebar en tillämpning av båda lagarna. Enligt 13 kap. 16 § första stycket vattenlagen fick vattendomstolen pröva en talan som inte var att hänföra till ett ansökningsmål enligt uppräkningen i 13 § samma lag under förutsättning att motparten inte gjorde någon invändning mot domstolens behörighet. Vattenlagen gav således visst utrymme för att inom ramen för en ansökan om vattenverksamhet även pröva och ge tillstånd till viss miljöfarlig verksamhet.
Det framgår av tillståndsdomen att den, utöver tillstånd för tillbyggnad av kraftverket, även omfattar ett tillstånd för uppläggning av massorna. Ansvaret för den i tillståndet tillståndsgivna verksamheten följer den som innehar tillståndet. För att ansvaret ska överlåtas krävs att även tillståndet överlåts. Fortum har inte ifrågasatt att bolaget är innehavare av tillståndet för vattenverksamheten och med stöd av det bedriver den vattenverksamhet som pågår vid vattenkraftverket och ansvarar för vattenanläggningarna. Fortum får därmed anses vara verksamhetsutövare även för den i domen prövade och tillståndsgivna uppläggningen av massor. Att tidigare utövare av vatten verksamheten ingått civilrättsliga avtal om tidsbegränsad nyttjanderätt av marken eller överlåtelse av massorna ändrar inte bedömningen i fråga om Fortums ansvar.
Det är länsstyrelsen som har tillsynsansvaret avseende verksamheten (se 2 kap. 29–30 §§ miljötillsynsförordningen [2011:13]), och som kan besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att bl. a. miljöbalken ska följas (se 26 kap. 9 § miljöbalken). Enligt 26 kap. 22 § miljöbalken kan föreläggande att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen riktas mot den som bedriver en verksamhet, förutsatt att verksamheten eller åtgärden kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön. Som Mark- och miljööverdomstolen redan funnit är Fortum alltjämt innehavare av tillståndet som gavs genom tillståndsdomen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer därför att före läggande enligt 26 kap. 22 § miljöbalken kan riktas mot Fortum. Enligt förarbetena till bestämmelsen ska begreppet undersökning ges en vid tolkning och kan innefatta t.ex. utredning av tekniska möjligheterna att nå ett visst mål. Kraven får dock inte vara orimliga (se prop. 1997/98:45, del 2, s. 283).
Massor från ombyggnationen av Munkfors kraftverk lades ostridigt under 1990-talet upp på den i tillståndsdomen angivna platsen. Det framgår vidare av utredningen i målet att det var angeläget att en god avvattning skulle uppnås och att massorna skulle placeras i enlighet med den tipp-plan som upprättades 1993. Enligt denna skulle bäckarna uppströms verksamhetsområdet anläggas till en ny lågpunkt, tippen skulle ha diken för avvattning och en ny vägtrumma skulle anslutas genom den befintliga väg banken. Av ett protokoll från en tillsyn den 19 september 2022 framgår att området inte har utformats i enlighet med den ursprungliga planen och att vatten strömmade in under upplaget med fortsatt risk för ras. Olägenhet för människors hälsa eller miljön kan således befaras. Fortum är som verksamhetsutövare ansvariga för hur avrinningen i området har utformats. Mot denna bakgrund är det rimligt att kräva att Fortum föreläggs att inkomma med förslag på åtgärder för att förhindra att vatten leds genom massorna på platsen. För att Fortum ska ges tillräckligt med tid att ta fram åtgärds förslaget ska tidpunkten för fullgörande bestämmas till den 31 maj 2026. Enligt Mark- och miljööverdomstolen framstår det som skäligt att i ett första skede utreda vilka åtgärder som behöver vidtas. Ansvarsförhållanden och tidpunkt för utförande av åtgärderna får fastställas i nästa skede. Mark- och miljödomstolens dom ska alltså ändras och länsstyrelsens förläggande i denna del, dvs. punkten 1, fastställas med ett visst ändrat innehåll.
Länsstyrelsen har även förelagt Fortum i punkterna 2–3 i beslutet att utföra naturinventering enligt svensk standard inom området där massorna tippades. Naturinventeringen ska inkludera utbredning av invasiva arter och förslaget på åtgärder ska inbegripa den hänsyn som är lämplig utifrån resultatet av inventeringen. Enligt föreläggandet ska också en naturinventering och en kartläggning av eventuella skador orsakade av väg raset nedströms verksamhetsområdet genomföras.
Som nämnts framgår det av tillståndsdomen att massornas placering var föremål för domstolens bedömning utifrån naturvärdena på platsen. Massornas påverkan på platsen har således redan prövats och godtagits. Vidare framgår det av utredningen i målet att massor från kraftverksbyggnationen fortfarande finns kvar på platsen, men att andra aktörer under många års tid har utfört grävnings- och krossningsarbeten på platsen och att området delvis även har använts av Trafikverket för förvaring av massor från det tidigare vägraset. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det därför inte rimligt att kräva att Fortum ska genomföra naturinventeringar enligt ovan. Det är inte heller rimligt att kräva att Fortum ska kartlägga eventuella skador orsakade av vägraset. Överklagandet ska därför avslås i denna del.
Sammanfattningsvis ska alltså mark- och miljödomstolens dom ändras på så sätt att punkten 1 i länsstyrelsens beslut ska ha lydelse som framgår av domslutet.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsrådet Åsa Hanna, tekniska rådet Ingrid Johansson och hovrättsrådet Kristina Dreijer, referent.
Föredragande har varit Cecilia Lönnqvist
Fortum Sverige AB, 556006-8230 Box 3030 169 03 Solna
Ombud: M.G.
Länsstyrelsen i Värmlands län 651 86 Karlstad
Länsstyrelsen i Värmlands läns beslut 2023-08-09 i ärende nr 555-8549-2022, se bilaga 1
Åtgärder för Deponi Munkfors kraftverk på fastigheterna A samt B i Munkfors kommun
Mark- och miljödomstolen bifaller överklagandet och upphäver länsstyrelsens beslut.
Den 12 november 1992 lämnade dåvarande Vattendomstolen vid Vänersborgs tingsrätt under punkten 1 i domen Klarälvens Kraft AB tillstånd. att, vid Munkfors kraftverk i Klarälven, inom fastigheten C i Munkfors kommun a) utföra ny kraftverksstation invid befintlig station och i den nya stationen installera en turbin för en drivvattenföring om nominellt 80 m3/s, b) installera vattenintag och anlägga vattenvägar för den nya kraftstationen c) utvidga tilloppskanalen, d) renovera spruthusdammen samt ersätta denna dammsträsättar med motormanövrerade stålluckor, e) renovera skibordsdammen och kanaldammen, f) utriva befintliga flottningsanordningar, g) bygga om is- och skräputskovet samt h) för byggnadstiden anlägga fångdammar och tillfällig bro.
Av domen framgick även bl.a. följande: 8. Vattendomstolen lämnar Klarälvens Kraft AB tillstånd att upplägga massorna från arbetena på den del av fastigheten A som på aktsid 36 (bilaga 1:6 till ansökningen) har markerats såsom "Reservplats för upplag (d v s norr om den väg som delar på fastigheten befintlig ravin).
Det åligger Klarälvens Kraft AB att löpande informera och samråda med naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Värmlands län beträffande frågor som har samband med massuppläggningen.
1993 tog verksamhetsutövaren fram en tipplan för massorna och enligt tillsynsprotokoll från den 1 februari 1993 kom Länsstyrelsen i Värmlands län (länsstyrelsen) och verksamhetsutövaren överens om att befintliga bäckar uppströms skulle anläggas till en ny lågpunkt och en ny vägtrumma skulle anslutas genom den befintliga vägbanken.
I december 2019 rasade väg 903 i anslutning till tippområdet.
Vid tillsynsbesök av länsstyrelsen i september 2022 påträffades en verksamhetsutövare (Munkfors åkeri AB) på platsen som berättade att de brukade vara på platsen och krossa material.
Länsstyrelsen informerade Fortum Sverige AB den 10 november 2022 om förhållandena på platsen och att åtgärder behövde vidtas.
Den 9 augusti 2023 beslutade länsstyrelsen att förelägga Fortum Sverige AB, som i beslutet benämndes vara ”verksamhetsutövare vid Deponi Munkfors kraftverk, anläggningsnummer 1762–119 i Munkfors kommun”, att utföra nedanstående:
1 Senast den 15 december 2023 inkomma med förslag på åtgärder för att förhindra att vatten från de bäckar som finns på och i anslutning till verksamhetsområdet leds genom massorna på platsen. Förslaget ska inbegripa den hänsyn som är lämplig utifrån resultatet av de naturinventeringar som genomförts enligt nedan. Det ska framgå av förslaget när åtgärderna kan genomföras.
2 En naturinventering enligt svensk standard ska genomföras på verksamhetsområdet. Verksamhetsområdet definieras av den tipplan som togs fram av verksamhetsutövaren 1993-02-03 (se bilaga 2). Inventeringen ska också inkludera utbredning av invasiva arter.
3 En naturinventering enligt svensk standard ska genomföras samt en kartläggning av eventuella skador orsakade av vägraset, nedströms verksamhetsområdet. Med nedströms verksamhetsområdet menas området kring bäcken från trumman under vägen till Klarälven inklusive omgivande ravinområde. Området inkluderar även fastigheten C.
Fortum Sverige AB har nu överklagat länsstyrelsens beslut.
Fortum Sverige AB (Fortum) har yrkat att länsstyrelsens beslut upphävs.
Som grund för sitt yrkande har Fortum anfört i huvudsak följande.
I samband med en utbyggnad av Munkfors kraftverk i början av 1990-talet utfördes spräng- och schaktningsarbeten varvid massor i form av jord och sprängsten uppkom. Massorna såldes genom avtal 1993 för 560 000 kr till Munkfors Åkeri AB, som använder dessa i sin verksamhet. Det kvittblivningsintresse som förutsätts vid tillämpning av bestämmelserna om avfall fanns såldes inte. Avsättningen var säkerställd och massorna, som utgörs av naturmaterial, är ur miljö- och hälsosynpunkt lämpliga att använda.
Då kvittblivningsintresse saknades utgör massorna inte avfall och det aktuella området där de finns upplagda är därmed inte en deponi. Då det inte finns någon deponi kan länsstyrelsen inte föreskriva om åtgärder och utredningar angående denna.
För det fall mark- och miljödomstolen trots förhållandena redovisade ovan skulle komma fram till att massorna utgör avfall vill Fortum i andra hand framföra följande grunder för att föreläggandet ska upphävas.
Länsstyrelsen anger i sitt beslut att Fortum har ett tillstånd att bedriva verksamhet som är tillståndspliktig. Som det får förstås anser länsstyrelsen att tillståndsplikt skulle föreligga enligt 29 kap. 22 § miljöprövningsförordningen (2013:251).
Den refererade bestämmelsen förutsätter att deponering sker. Hela kraftverksprojektet slutrapporterades 1995 och efter dess har några massor inte lagts upp på aktuell plats. Det kan såldes konstateras att deponering inte sker på det sätt som förutsätts i bestämmelsen, varför denna inte kan vara tillämplig.
Det tillstånd som meddelades 1992 avsåg tillstånd att lägga upp massorna på ett visst sätt inom ett visst område. Detta var inte en deponi på det sätt som idag avses, utan en plats för upplag av massor.
För det fall domstolen skulle anse att det var ett tillstånd för deponi gäller för äldre deponier, enligt övergångsbestämmelsen till deponiförordningen (2001:512), att förordningen inte ska tillämpas på deponier där verksamhetsutövaren slutat lägga avfall på deponin före den 16 juli 2001. Hela projektet i Munkfors slutrapporterades 1995 och sedan dess har inga massor lagts upp. Således kan bestämmelserna om deponier inte tillämpas på aktuellt upplag.
Enligt vad som anges ovan bedrivs inte någon tillståndspliktig deponi på de i föreläggandet angivna fastigheterna och föreläggande om utredningar och åtgärder avseende deponi kan därmed inte utfärdas.
Länsstyrelsen har yttrat sig och anfört i huvudsak följande.
Länsstyrelsen bestrider överklagandet och ser det som angeläget att åtgärder vidtas på platsen, både avseende risk för ras av vägen samt avseende inventering av naturvärden med mera.
Frågan om förvaring av massorna utgör en deponi eller inte har domstolen avgjort i i mål nr M 2274-23. Eftersom beslut om avgift och förevarande föreläggande riktar sig till samma verksamhetsutövare och att domstolen redan avgjort vilken part som ska anses vara verksamhetsutövare hänvisas till domslutet i mål nr M 2274-23. Länsstyrelsen vill dock erinra om att köpeavtalet står i strid med villkor 8 i gällande tillstånd. Ett civilrättsligt avtal om massornas hantering fråntar inte verksamhetsutövaren ansvar enligt miljöbalken och gällande tillstånd.
Det saknas vidare en anmälan till länsstyrelsen om att tillståndet i den del det avser deponin har övertagits av annan verksamhetsutövare. Se vidare i 32 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Verksamhetsutövaren har inte heller begärt villkorsändring avseende de delar i gällande tillstånd som gäller deponin, varför tillståndet fortfarande gäller i sin helhet.
Länsstyrelsen vill särskilt erinra om att köpeavtalet står i strid med villkor 8 i gällande tillstånd samt den tipplan från 1993-02-17 som tagits fram. Länsstyrelsen bifogar tipplanen samt tillsynsprotokoll från 1993-02-01. Det är länsstyrelsens mening att ett civilrättsligt avtal inte fråntar verksamhetsutövaren ansvar enligt miljöbalken.
Det saknas också en anmälan till länsstyrelsen om att tillståndet i den del det avser upplagsplatsen har övertagits av annan verksamhetsutövare, se 32 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
Det överklagade beslutet grundas på att Fortum AB (bolaget) har bedömts ha ett ansvar för det område på vilket överskottsmassor från tillbyggnaden m.m. av Munkfors kraftverk lades upp på 1990-talet. Av den dom som meddelades av Vattendomstolen, Vänersborgs tingsrätt, den 12 november 1992 (Dom nr DVA 57, Mål nr VA 50/92:5) framgår att det förväntades uppstå ungefär 90 000 m3 jordmassor och 85 000 m3 stenmassor som enligt domen kunde läggas upp på en viss angiven del av fastigheten A. Av anteckningar förda vid ett möte mellan bl.a. länsstyrelsen och Gullspångs Kraft AB, på arbetsplatsen för Munkfors kraftverk den 1 februari 1993 framgår att förslaget till tipplan innebar att ca 45 000 – 50 000 m3 jordmassor skulle placeras på området.
Av Minnesanteckningar från ett teams-möte den 30 november 2022 med representanter från Fortum Sverige AB, Stora Enso AB (fastighetsägare till A) och länsstyrelsen framgår att länsstyrelsen anser att domen från Vattendomstolen, rörande tillbyggnad av Munkfors kraftverk fortfarande utgör ett giltigt tillstånd för deponering på platsen. Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet även benämnt bolaget som verksamhetsutövare vid ”Deponi Munkfors kraftverk”.
Mark- och miljödomstolens uppfattning är att den anvisning rörande uppläggning av överskottsmassor som anges i Vattendomstolens dom som punkt 8. inte kan betraktas som ett tillstånd till deponiverksamhet då sådant lagstöd inte fanns i dåvarande Vattenlagen. Denna del av tillståndet som avser anvisningen om hur överskottsmassorna skulle hanteras får, enligt domstolens uppfattning, ses som ett försiktighetsmått inom ramen för den prövning Vattendomstolen då hade att göra. Av ovan nämnda Minnesanteckningar framgår vidare att både personal från Stora Enso AB och länsstyrelsen uppmärksammat att det på senare år bedrivits masshantering av andra än bolaget på platsen där överskottsmassorna från kraftverksbygget lades upp på 1990-talet.
Mark- och miljödomstolen anser att det inte finns något underlag i den utredning som ligger till grund för det överklagade beslutet som talar för att bolaget, i egenskap av verksamhetsutövare över den vattenverksamhet som bedrivs med stöd av tillståndet enligt dåvarande Vattenlagen vid Munkfors kraftverk, kan läggas till last för den masshantering som på senare år bedrivits på fastigheten A i Munkfors kommun. Länsstyrelsen är enligt mark- och miljödomstolens menig därmed inte behörig tillsynsmyndighet att fatta beslut i fråga om behovet av eventuella åtgärder och utredningar med anledning av den masshantering som på senare år har bedrivits på platsen. Mark- och miljööverdomstolens beslut den 6 februari 2024 (mål nr M 11274-23) ändrar inte denna inställning. Länsstyrelsens beslut ska därför upphävas.
se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 26 juli 2024
Catrin Ångman Gunnar Barrefors
___________ I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Catrin Ångman, ordförande, och tekniska rådet Gunnar Barrefors. Föredragande har varit tingsnotarien Maria Johansson.