NJA 2004 not 27

Den 28:e.

På ansökan av staten genom kronofogdemyndigheten i Stockholm försattes DDM i sin utevaro i konkurs genom

DDM överklagade beslutet i

Hovrätten anförde i

DDM yrkade i HD i första hand att konkursbeslutet skulle upphävas och i andra hand att målet skulle återförvisas till tingsrätten. Skatteverket förklarade sig inte ha något att erinra mot att konkursbeslutet upphävdes.

Av utredningen framgår bl.a. följande. Till stöd för konkursansökningen åberopade staten att bolaget var restfört för skatter och avgifter om 422 456 kr och att bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. UB mindre än en vecka tidigare hade befunnits sakna tillgångar till full betalning av skulden, varför bolaget enligt 2 kap. 8 § konkurslagen fick anses insolvent. Utmätningsfordringen utgjordes till största delen av skatteskulder som uppkommit genom skönstaxering. Efter konkursbeslutet nedsattes skatteskulderna på visst sätt och efter hovrättens beslut har skatteskulderna satts ned ytterligare. Bolagets kvarstående skulder till staten uppgick härefter till 33 167 kr.

Även om statens fordran sålunda nedsatts har staten varit behörig att ansöka om att bolaget skulle försättas i konkurs (2 kap. 6 § konkurslagen).

Bolaget har i första hand hävdat att det inte är insolvent och anfört bl.a. att bolaget har tillgångar, däribland pågående arbeten som kan faktureras omedelbart, som täcker den kvarstående skulden till staten. Skatteverket har anfört att verket inte har någon utredning, förutom det i tingsrätten och hovrätten åberopade utmätningsförsöket, som visar att bolaget är insolvent.

Den fordran som låg till grund för det misslyckade utmätningsförsöket var väsentligt högre än den fordran som i själva verket tillkom staten vid den tidpunkten. Vid sådana förhållanden kan insolvenspresumtionen i 2 kap. 8 § konkurslagen inte tillämpas (se NJA 2002 s. 463). Av utredningen framgår inte att bolaget är insolvent. Konkursbeslutet skall därför upphävas.