NJA 2004 not 45

Justitiedepartementet i Baden-Württemberg och Justitiedepartementet i Hessen begärde i separata framställningar den 28 juni 2004 respektive den 25 juli 2004 att T.P. skulle utlämnas till Tyskland. Till stöd för begäran från Justitiedepartementet i Baden-Württemberg åberopades ett av Amtsgericht Stuttgart den 9 mars 2004 meddelat häktningsbeslut enligt vilket T.P. var starkt misstänkt för bankrån den 4 mars 2003 i Stuttgart, den 4 mars 2003 i Frankfurt am Main, den 5 mars 2003 i Bremen, den 27 mars 2003 i Heidelberg och den 10 april 2003 i Bremen. Till stöd för begäran från Justitiedepartementet i Hessen åberopades ett av Amtsgericht Frankfurt am Main den 1 juli 2004 meddelat häktningsbeslut enligt vilket T.P. var starkt misstänkt för bankrån den 22 augusti 2002 i Frankfurt am Main. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till Riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade Riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

T.P. motsatte sig utlämning.

T.P. har förnekat att han begått de påstådda gärningarna.

Tyskland har liksom Sverige tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. På grund härav skall de av tyska domstolar utfärdade häktningsbesluten enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att besluten är uppenbart oriktiga. Hinder mot utlämning föreligger inte enligt 9 § utlämningslagen.

T.P. har vidare gjort gällande att en utlämning skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav på grund av hans fars behov av hjälp och hans familjesituation i övrigt. Han har om sina personliga förhållanden anfört bl.a. följande. Han är bosatt i Estland. Han är gift och har ett barn som är drygt ett och ett halvt år. Han arbetar i Estland som personlig assistent och vårdar sin far, som under 2003 fått ett ben amputerat. Han försörjer familjen i Estland genom att köpa bilar i Tyskland och sälja bilarna i Estland.

I 8 § utlämningslagen föreskrivs att utlämning inte får beviljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Av bestämmelsens ordalydelse och dess förarbeten framgår att bestämmelsen skall tillämpas endast i sådana undantagsfall där hänsynen till den person som begärs utlämnad väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning. Vad som framkommit i ärendet kan inte anses innebära att en utlämning skulle strida mot 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt möter några hinder mot den begärda utlämningen enligt 1–10 §§ utlämningslagen.