NJA 2004 not 50
Föreningen Wizo i Göteborg mot Skatteverket angående arvsskatt.
J.S., som avled den 18 juli 1997, hade i testamente förordnat att Wizo Society for Children Welfare, Israel, c/o Wizo i Göteborg, vid hans frånfälle skulle vara universell testamentstagare. Genom
Wizo Society for Child Welfare, Israel, överklagade beslutet i
Högsta domstolen
Föreningen Wizo i Göteborg yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut och återförvisa ärendet för beslut i sak. Skatteverket medgav att beslutet undanröjdes.
Vid överklagandet till hovrätten anfördes att testamentstagaren är en ideell förening med huvudsakligt ändamål att främja vård och uppfostran av barn och unga och därför enligt 3 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt är befriad från skattskyldighet. Riksskatteverket bestred att föreningen hade visat att den uppfyllde villkoret angående huvudsakligt ändamål för arvsskattebefrielse.
Hovrätten har grundat sitt beslut på att förvärvaren enligt testamentet är en utländsk juridisk person och att förutsättning för befrielse från arvsskatt därför saknas.
Universell testamentstagare enligt testamentet i fråga är ”WIZO SOCIETY FOR CHILD WELFARE, Israel c/o WIZO Östra Hamng. 12, 411 07 Göteborg”. I HD har Wizo i Göteborg anfört att det inte finns någon juridisk person med namnet ”Wizo Society for Child Welfare” och att arvet har tillfallit Wizo i Göteborg, en självständig förening vilken ingår i den internationella sammanslutningen av föreningar med namnet WIZO, Women’s International Zionist Organisation, med tillägg för den lokala föreningens hemvist.
Skatteverket har förklarat att det inte ifrågasätter klagandens uppgifter och att skäl för undanröjande av hovrättens beslut torde föreligga eftersom beslutet givits mot ett icke existerande rättssubjekt.
Av handlingarna i ärendet framgår att parternas skriftväxling i hovrätten i allt väsentligt handlat om frågan huruvida den i testamentet avsedda föreningens huvudsakliga ändamål varit sådant att förutsättningar för arvsskattebefrielse förelegat. Hovrätten har emellertid avgjort ärendet på en annan grund och utan att ge parterna tillfälle att yttra sig över den omständighet som hovrätten ansåg vara av avgörande betydelse, nämligen förhållandet att testamentstagaren skulle vara en utländsk juridisk person. I det läge vari ärendet nu har kommit bör beslutet undanröjas och ärendet visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.