NJA 2004 not 56

I mål mellan A.R.K. och A.G., angående klander av bodelning vid

A.G. bestred bifall till A.R.K:s yrkande och yrkade för egen del att lånet skulle fastställas utgöra skuld till hennes far R.G. och i sin helhet belasta henne ensam.

Genom

A.R.K. överklagade domen i

A.R.K. yrkade i första hand att HD skulle undanröja hovrättens dom och visa målet åter till hovrätten för ny prövning. I andra hand yrkade han bifall till sin i hovrätten förda talan och beträffande rättegångskostnaderna yrkade han att A.G. skulle förpliktas betala hans rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. A.G. bestred yrkandena.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan, om hovrättens dom skulle undanröjas på den grunden att hovrätten i strid med 17 kap. 3 § RB hade gått utöver parts yrkande och grundat domen på andra omständigheter än som åberopats, samt förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Av 17 kap. 3 § RB framgår att dom inte får meddelas över annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat och att när saken är sådan, att förlikning därom är tillåten, dom inte får grundas på omständighet som inte åberopats av part till grund för hans talan.

I förevarande mål har A.R.K. yrkat att den förrättade bodelningen skall ändras bl.a. genom att ett belopp om 1 200 000 kr, som överförts från Iran, i första hand skall belasta enbart honom som varande en skuld till hans bror, och i andra hand att pengarna inte skall belasta bodelningen alls som varande en gåva till A.G. från hennes far, R.G. A.G. har å sin sida gjort gällande att summan enbart skall belasta henne som varande en skuld till R.G.

Hovrätten har funnit att R.G. var avsändare av pengarna och att han inte lämnade pengarna som en gåva, utan som ett lån. Vidare fann hovrätten att detta lån var avsett för parterna gemensamt. I domslutet fastställde således hovrätten att beloppet 1 200 000 kr i bodelningen skulle utgöra båda parters skuld till R.G. och belasta dem med hälften var.

Ett sådant domslut är emellertid inte förenligt med parternas yrkanden i målet och det täcks inte heller av de omständigheter som åberopats till grund för talan. Som framgår ovan har varken A.R.K. eller A.G. yrkat att summan skall belasta dem med hälften var eller påstått att de gemensamt var mottagare av pengarna.

Hovrätten har alltså i strid med 17 kap. 3 § RB gått utöver parts yrkande och grundat domen på andra omständigheter än som åberopats. Rättegångsfelet är av sådan art att hovrättens dom bör undanröjas med stöd av 55 kap. 15 § 2 st. jämfört med 50 kap. 28 § RB och målet visas åter till hovrätten för ny behandling.