NJA 2005 not 14
A.G. och A.W. mot riksåklagaren angående tillstånd till prövning i hovrätten av mål om tjänstefel.
Åklagaren ansökte vid
A.G. och A.W. har vid nyssnämnda myndighetsutövning uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att underlåta att skriva anmälan om brottet eller i vart fall så snart det kunnat ske lämna rapport till sin förman att de fått kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, vilket fått till följd att några förstahandsåtgärder på plats inte vidtagits och att förundersökning inletts först den 9 mars 2001.
I
I
Genom de tilltalades egna uppgifter är följande utrett. Under tjänstgöring fick A.G. och A.W. ett larm natten till den 4 mars 2001. Larmet gällde en person som skulle ha blivit slagen i huvudet med en hammare eller en yxa utanför en biljardhall i Kungsängen. De fick också veta att ambulans var tillkallad. A.G. och A.W. åkte till den aktuella platsen. Inne i biljardhallen träffade de M.F. som satt på en stol och hade något vitt, eventuellt en handduk, mot huvudet.
Utredningen visar att A.G. och A.W. fick kännedom om att ett brott, som hör under allmänt åtal, hade förövats redan när de tog emot larmet. När de därefter kom till den aktuella platsen och träffade M.F., måste denna insikt ha förstärkts. Trots detta underlät A.G. och A.W. att upprätta en anmälan eller en rapport. Genom sin underlåtenhet har de vid myndighetsutövningen uppsåtligen åsidosatt vad som gällde för uppgiften. Den omständigheten att de på platsen inte ansåg sig ha fått tillräckliga uppgifter för att skriva en anmälan eller en rapport föranleder inte någon annan bedömning. A.G. och A.W. har båda försummat sig på det sätt som åklagaren har angett.
Med hänsyn till att både A.G. och A.W. var erfarna poliser, att de hade god tid att tänka över sitt handlande och att rapporteringsskyldigheten rörde ett mycket allvarligt brott, anser tingsrätten att gärningen inte kan bedömas som ringa. De skall därför fällas till ansvar för tjänstefel.
Tingsrätten dömde A.G. och A.W. för tjänstefel till dagsböter.
A.G. och A.W. överklagade domen i
A.G. och A.W. yrkade, som det fick förstås, att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten. Riksåklagaren bestred ändring.