NJA 2005 not 40

Den 7:e.

K.P. ansökte den 27 december 2002 vid

K.P. ansökte därefter i

K.P. har ansökt om stämning mot H.S., J.E. och G.K. vid Falu tingsrätt. Tingsrätten har därefter med stöd av 19 kap. 9 § 1 st. RB avvisat talan mot H.S. eftersom denne har att svara omedelbart i högre rätt. Tingsrätten har däremot varit behörig att handlägga talan såvitt den avsåg J.E. och G.K. Vid sådant förhållande och eftersom åtal mot samtliga inte väckts i hovrätten – ett nytt mål anses inte väckt vid ett överklagande – saknas lagliga förutsättningar att kumulera målen i hovrätten.

I fråga om tvistemål finns bestämmelser om kumulation i 14 kap. 2 § RB. Där föreskrivs bl.a. att när en kärande har väckt käromål mot flera svarande målen skall handläggas i en rättegång om de stödjer sig på väsentligen samma grund. Av 7 § samma kapitel framgår dock att mål får förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tilllämplig för målen. Inte heller såvitt avser skadeståndstalan mot staten föreligger alltså förutsättningar för kumulation.

Talan mot H.S. Talan mot H.S. avser ett enskilt åtal med påstående om att H.S. gjort sig skyldig till bl.a. tjänstefel. Den brottsliga gärningen skall – såsom K.P:s talan får förstås – ha bestått i att H.S. under handläggningen av brottmålet avseende åtal för bl.a. mordbrand och vid rättegången mot K.P. i anledning härav gjort sig skyldig till olika fel och försummelser och att detta lett till att K.P. blivit oskyldigt dömd.

Det är uppenbart att K.P:s talan är ogrundad. Talan skall därför ogillas och dom – med stöd av 53 kap. 2 § jämförd med 47 kap. 5 § 1 st. RB – genast meddelas utan att stämning utfärdas.

Talan mot staten. Talan mot staten avser ett skadeståndsyrkande med påstående att H.S. – såsom representant för rättsväsendet – genom sitt agerande under handläggningen av brottmålet och vid rättegången mot K.P. förorsakat honom skada vilket berättigar K.P. till skadestånd av staten.

Det är uppenbart att K.P:s talan är ogrundad. Talan skall därför ogillas och dom – med stöd av 53 kap. 1 § jämförd med 42 kap. 5 § 1 st. RB – genast meddelas utan att stämning utfärdas.

K.P. yrkade i HD bifall till sin talan vid hovrätten.