NJA 2005 not 41

Högsta domstolen

B.J. yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut och återförvisa målet till en ”hovrätt som är ojävig”.

I konkursärenden gäller RB:s bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte annat sägs i konkurslagen (16 kap. 2 § konkurslagen). Av 12 kap. 5 § RB framgår att rätten skall avvisa rättegångsombud som visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller eljest finnes olämplig. Med hänsyn till karaktären av de anmärkningar mot S.K. som legat till grund för beslutet om avvisning av honom som ombud kan det inte anses ha ålegat tingsrätten att ta upp frågan med honom innan beslutet fattades (jfr NJA 1969 s. 68).

Av handlingarna framgår – – – se HD – – – förekommit ett rättegångsfel.

För att ett avgörande – – – se HD – – – (se NJA 2001 s. 731 och 2004 s. 561). Av innehållet i den aktuella skriften och av omständigheterna i övrigt får emellertid anses framgå att hovrättens förfaringssätt saknat betydelse för målets utgång. Därmed saknas förutsättningar att undanröja hovrättens beslut.

I fråga om avvisning av S.K. som ombud ger utredningen i målet inte anledning till annan slutsats än den tingsrätten och hovrätten kommit fram till. Beslutet om avvisning skall således stå fast.

Det har inte visats att någon omständighet som kan anses utgöra jäv förelegat.

Av handlingarna framgår att hovrätten avgjort målet utan att en tjugofyrasidig skrift, till vilken B.J. hänvisat i sitt överklagande, blivit uppmärksammad vid målets prövning, som ägde rum före utgången av överklagandetiden. Genom detta förfarande har i hovrätten förekommit ett rättegångsfel. Detta gäller så mycket mera som denna skrift inte bara innehöll argumentering i avvisningsfrågan utan också utgjorde ett överklagande från S.K:s egen sida av tingsrättens beslut att avvisa honom som ombud, ett överklagande som hade bort upptas till gemensam handläggning med B.J:s överklagande av samma beslut. Inte bara S.K. utan även B.J. har haft anspråk på att en sådan gemensam handläggning skulle komma till stånd.

För att ett avgörande skall undanröjas enligt grunderna för 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § 2 st. RB krävs att det rättegångsfel som förevarit kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD. När det, såsom i förevarande fall, är fråga om fel som innebär att från rättssäkerhetssynpunkt väsentliga regler åsidosatts är presumtionen att felet har haft sådan inverkan. För att denna presumtion skall kunna brytas fordras att det föreligger positivt stöd för antagandet att utgången i det konkreta fallet skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte hade förekommit (se NJA 2001 s. 731 och 2004 s. 561). Ett fel som består i att, när två parter överklagat samma beslut med samma yrkande, endast den ena partens överklagande behandlats får i princip anses medföra att ett sådant antagande inte kan göras när det gäller frågan hur utgången skulle ha blivit vid en prövning av den andra partens överklagande. Eftersom i detta fall S.K:s överklagande såvitt framgår av handlingarna över huvud taget inte behandlats av hovrätten, kan felet inte heller avhjälpas i HD.

På grund av det anförda skall hovrättens beslut undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.