NJA 2005 not 53

L.V. yrkade i HD att staten till honom skulle betala skadestånd med 401 000 kr jämte ränta från den 1 april 1998 till dess full betalning sker. Som grund för sin talan anförde L.V., som han fick förstås, att fel eller försummelse vid myndighetsutövning begåtts genom felaktiga avgöranden i HD, att han därigenom vållats skada och att staten är skyldig att ersätta honom skadan.

Taleförbudet omfattar således dels HD:s egna beslut, utom om domstolens beslut blivit upphävt eller ändrat, dels lägre instansers beslut när HD prövat saken. Däremot föreligger normalt inget taleförbud beträffande hovrättens avgörande när HD ej meddelat prövningstillstånd och således inte prövat saken. I sådant fall skall frågan om skadeståndsskyldighet prövas i sak, något som gäller oavsett om hovrättens avgörande skulle ha blivit föremål för ansökan om resning men resning inte beviljats.

HD har i beslut den 11 november 1999 beslutat att inte meddela prövningstillstånd avseende Svea hovrätts dom den 27 september 1999 i mål T 2012-99. HD har därefter den 1 november 2000 och den 8 november 2001 avslagit L.V:s resningsansökningar avseende nyss nämnda hovrättsdom. Eftersom HD har uppfattat det som att det är fel och försummelse vid myndighetsutövning genom felaktiga avgöranden i HD som L.V. nu anför som grund för talan och HD:s förstnämnda beslut sålunda inte ändrats saknar L.V. talerätt avseende detta beslut. Hans skadeståndstalan skall därför avvisas.