NJA 2006 not 19

I

I

E.A. och P.A. yrkade var för sig att HD skulle nedsätta den återbetalningsskyldighet för försvararkostnader som ålagts dem, i första hand till noll kr och i andra hand väsentligen.

Justitiekanslern framhöll i ett yttrande att, om återbetalningsskyldigheten bedömts enligt den i målet tillämpliga tidigare rättshjälpslagen, återbetalningsskyldigheten borde ha blivit lägre än den som fastställts av hovrätten. Jämkning borde enligt Justitiekanslern dock inte ske till noll kr.

Bestämmelsen i 31 kap. 1 § 1 st. RB om återbetalningsskyldighet för vissa kostnader i brottmål fick ny lydelse den 1 december 1997 (SFS 1996:1624). E. och P.A:s offentliga försvarare förordnades före detta datum. I sådant fall skall bestämmelsen tillämpas i sin äldre lydelse (se NJA 1997 s. 862).

Av 31 kap. 1 § 3 st. RB (i dess äldre lydelse) följer att den tilltalade inte är skyldig att betala mer än vad som skulle ha utgått i grundavgift och tilläggsavgift vid allmän rättshjälp enligt den tidigare rättshjälpslagen (1972:429). Av Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 1997:14) för beräkning av grundavgift och tilläggsavgift när fysisk person söker allmän rättshjälp framgår, med beaktande av de ekonomiska förhållandena, att E.A:s återbetalningsskyldighet skall begränsas till 19 200 kr och P.A:s till 22 880 kr.

Det återstår att pröva om det, förutom denna begränsning av återbetalningsskyldigheten, finns skäl till jämkning enligt 31 kap. 1 § 4 st. RB med hänsyn till E. och P.A:s brottslighet eller deras personliga och ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund av de brott som E. och P.A. har dömts för, den påföljd som har bestämts och deras respektive ekonomiska förhållanden finns inte skäl att jämka betalningsskyldigheten ytterligare.