NJA 2006 not 38

L.H. ansökte om resning. Riksåklagaren motsatte sig att resning beviljades.

HD förordnade i beslut den 15 augusti 2005 att vidare åtgärder för verkställighet av hovrättens dom inte skulle äga rum.

Samtliga gärningar var förnekade av L.H. ?talet grundades på barnens uppgifter under förundersökningen, vilka redovisades i domstolarna genom uppspelning av videoupptagningar av förhören. Vidare hördes V:s och H:s lärare. Som skriftlig bevisning åberopades rättsintyg, fotografier av skador m.m. samt protokoll över rättsmedicinsk undersökning av V.

Hovrätten, som beaktade att försvaret inte haft möjlighet att inför domstolen ställa motfrågor till barnen och därför bedömde utsagorna med försiktighet, fann att barnen och deras utsagor var trovärdiga. Hovrätten uttalade vidare att barnens uppgifter i flera avseende var samstämmiga samt att H:s uppgifter dessutom fick visst stöd i hennes lärares vittnesmål.

L.H. har som ny skriftlig bevisning åberopat journalblad från socialregistret samt psykologutredning av U.T., daterad den 2 november 2004. Vidare har L.H. åberopat omförhör med V. och H. samt vittnesförhör med U.T. och socialsekreteraren E.E. till styrkande av att väsentliga delar av de berättelser som V. och H. lämnat vid polisförhören har varit felaktiga.

L.H. har gjort gällande att de nu åberopade omständigheterna och bevisen, om de förebringats vid huvudförhandling i målet, sannolikt skulle ha lett till att L.H. frikänts eller att brottet hänförts till en mildare straffbestämmelse samt att det i vart fall föreligger synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om hon förövat det brott för vilket hon dömts.

Riksåklagaren har anfört bl.a. att det i brottmålet skedde en noggrann prövning av V:s och de tre andra barnens berättelser och av den övriga bevisningen. V:s berättelse stöddes av de tre syskonens berättelser samt iakttagelser som gjorts av lärare. L.H. kan inte anses ha visat att det finns skäl för resning enligt huvudregeln. Det som har tillkommit i resningsärendet, liksom vad som i övrigt förekommit i ärendet, är inte av den karaktären att det kan anses föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva om L.H. har förövat det brott för vilket hon har dömts.

I brottmålet skedde, såväl vid tingsrätten som i hovrätten, en noggrann prövning av trovärdigheten och tillförlitligheten av barnens uppgifter. Att V. under tiden efter domstolarnas prövning ändrat sin inställning kan, mot bakgrund av övrig i brottmålet åberopad bevisning, inte tillmätas sådan betydelse att det framstår som sannolikt att de nya omständigheterna och bevisen skulle ha lett till att L.H. frikänts eller att brotten hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats.

Resning enligt tilläggsregeln bör, med hänsyn till det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel, ges en restriktiv tillämpning och i fall av ny bevisning endast användas om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet (jfr NJA II 1940 s. 158 och 171 samt t.ex. Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 227 ff. och NJA 1992 s. 625). En sådan särskild omständighet kan vara att resonemanget i den dom resningsansökningen avser verkar mindre övertygande i belysning av de nya bevisen. Enbart det förhållandet att någon som hörts i brottmålet ändrat sin berättelse kan däremot inte utgöra en sådan särskild omständighet som föranleder att tilläggsregeln tillämpas. Det måste också finnas något som innefattar en rimlig förklaring till att berättelsen ändras. Förutsättningar att tillämpa tilläggsregeln föreligger inte. Resningsansökningen skall därför lämnas utan bifall.

HD:s förordnande den 15 augusti 2005 om förbud mot verkställighet av hovrättens dom skall inte längre gälla.