NJA 2007 not 24
N.P. mot Riksåklagaren angående stöld m.m.
N.P. överklagade domen i
På fråga under huvudförhandlingen uppgav N.P:s försvarare B.A. att denne yrkade att hovrätten oavsett utgången i ansvarsdelen skulle lindra påföljden. Hovrätten fann att N.P:s yrkande om ändring av påföljden i överklagandet var beroende av ändring i skuldfrågan och att hans under huvudförhandlingen framställda yrkande således var en otillåten taleändring, vilket därför avvisades.
Genom
Högsta domstolen
N.P. yrkade att HD skulle upphäva hovrättens dom och, med ändring av i domslutet intaget avvisningsbeslut, återförvisa målet till hovrätten för förnyad handläggning.
Riksåklagaren tillstyrkte yrkandet.
Innehållet i ett överklagande ger ramen för överinstansens prövning. Någon möjlighet att efter överklagandefristens utgång genom komplettering utöka omfattningen av denna prövning finns inte. Överklagandet behöver i vissa fall tolkas (se Fitger, Rättegångsbalken, s. 51:23). Även om den inte under alla förhållanden måste anses utslagsgivande bör stor vikt tillmätas överklagandeskriftens ordalydelse (jfr NJA 1983 s. 567). Vad som anges som grund för ett ändringsyrkande påverkar inte ett till ordalydelsen klart sådant yrkande (se NJA 1987 s. 965).
Överklagandet innehåller under rubriken YRKANDE ett yrkande om lindrigare påföljd. N.P. fick anstånd att komplettera sitt överklagande avseende utveckling av grunder och eventuell bevisning. En sådan komplettering inkom också, utan yrkanden men med utveckling av grunderna. De båda skrifterna bör läsas tillsammans som om det är fråga om en och samma handling. Någon oklarhet i yrkandets ordalydelse kan inte anses föreligga. Det finns inte skäl att tolka det som N.P. angett i sin komplettering på det sättet att han därigenom begränsat sina yrkanden. Med hänsyn härtill får N.P. anses ha framställt ett yrkande om strafflindring som var oberoende av utgången i skuldfrågan.
Hovrättens åtgärd att avvisa yrkandet i påföljdsfrågan utgör ett sådant rättegångsfel som kan antas ha påverkat målets utgång. Hovrättens dom bör därför, enligt 51 kap. 28 § och 55 kap. 15 § 2 st. RB, undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt handläggning.