NJA 2007 not 49

Genom lagakraftvunnet beslut överfördes ett markområde om 133 kvm från fastigheten Strand 1:112 i Tyresö kommun till fastigheten Strand 1:2. Strand 1:112 ägdes av G.D.S., G.D. och H-O.E. med en tredjedel var. Strand 1:2 ägdes av Tyresö kommun. Det överförda markområdet skulle efter fastighetsregleringen användas som gatumark enligt detaljplan.

Den sakkunnige värderade Strand 1:112 som obebyggd tomtmark och bedömde minskning i marknadsvärdet utifrån en ortsprisundersökning avseende försålda obebyggda småhustomter. Genomsnittsvärdet definierades som markvärdet exklusive tomtanläggningar och vegetation och uppgick enligt den sakkunniges värdering till 255 kr/kvm. Marginalvärdet av markförlusten uppskattades till en tredjedel av genomsnittsvärdet eller 85 kr/kvm och värdeminskningen på grund av markförlusten bedömdes vara 11 305 kr. Ersättning för förlust av växtlighet uppskattades till 7 200 kr. Efter viss uppräkning med hänsyn till prisutvecklingen på obebyggda tomter bedömde den sakkunnige den totala marknadsvärdeminskningen till 19 800 kr.

G.D.S., G.D. och H-O.E. överklagade lantmäterimyndighetens beslut till

Tyresö kommun bestred ändring och hänvisade till lantmäterimyndighetens ersättningsbeslut och den sakkunniges värdeutlåtande.

Tyresö kommun överklagade utslaget till

G.D.S. och medparter bestred ändring av fastighetsdomstolens utslag.

G.D.S. och medparter yrkade att den totala ersättningen för den mark som överförts genom fastighetsregleringen skulle bestämmas till 33 800 kr, varav 26 600 kr för markförlust och 7 200 kr för förlorad växtlighet.

Tyresö kommun bestred ändring.

Hovrätten avgav yttrande i målet.

Till stöd för sitt överklagande av hovrättens utslag anförde G.D.S. och medparter att beloppet 7 200 kr avseende förlorad växtlighet inte varit tvistigt mellan parterna och att hovrätten förfarit felaktigt då domstolen, som inte låtit parterna yttra sig i frågan, bestämt att någon särskild ersättning för förlorad växtlighet inte skulle utgå.

Kommunen hävdade i HD att den enighet som förelegat mellan ägarna till Strand 1:112 och kommunen angående ersättningen för förlorad växtlighet måste anses ha varit villkorad och endast gällt under den förutsättningen att ersättningen för markavståndet baserades på värdet av pågående markanvändning. När hovrätten tillämpat en annan värderingsgrund hade enligt kommunen förutsättningarna ändrats.

Hovrätten anförde i yttrande till HD att hovrätten ansett att ramen för processen där varit att ersättning skulle utgå med lägst 18 505 kr och högst 34 000 kr. Någon särskild ersättning för förlorad växtlighet kunde enligt hovrätten inte utgå med tillämpning av den värderingsmetod som hovrätten använt.

När en domstol i mål av här aktuellt slag överväger att tillämpa en annan värderingsmetod än en sådan som parterna argumenterat kring kan det många gånger finnas anledning att göra parterna uppmärksamma på de olika metoderna och bereda dem tillfälle att yttra sig däröver. I detta fall skiljer sig emellertid inte den av hovrätten tillämpade metoden från den som fastighetsdomstolen använt på sådant sätt att det finns grund för att anse att hovrätten förfarit felaktigt genom att inte före målets avgörande ta upp frågan med parterna.

Överklagandet skall således lämnas utan bifall.